FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (tredje avdelningen)

den 7 februari 2007

Mål T‑339/03

Gabrielle Clotuche

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän – Ändrad tjänsteplacering från en direktörstjänst till en tjänst som chefsrådgivare – Tjänstens intresse – Tjänsters likvärdighet – Omorganisation av Eurostat – Talan om ogiltigförklaring – Skadeståndstalan ”

Saken: Talan om dels ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 9 juli 2003 att ändra sökandens tjänsteplacering från en direktörstjänst till en tjänst som chefsrådgivare och av kommissionens beslut av den 1 oktober 2003 om omorganisation av Eurostat, till den del beslutet inte innefattar någon åtgärd för att ändra sökandens tjänsteplacering till en direktörstjänst, dels skadestånd för ideell skada.

Avgörande: Kommissionen skall till sökanden utge 1 euro i skadestånd på grund av fel i tjänsten. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen skall bära sina rättegångskostnader, inbegripet de kostnader som är hänförliga till det interimistiska förfarandet vid förstainstansrätten, och ersätta en femtedel av sökandens rättegångskostnader, inbegripet de kostnader som är hänförliga till det interimistiska förfarandet vid förstainstansrätten. Sökanden skall bära fyra femtedelar av sina rättegångskostnader, inbegripet de kostnader som är hänförliga till det interimistiska förfarandet vid förstainstansrätten.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Förflyttning – Omplacering – Särskiljningskriterium

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 4, 7.1 och 29)

2.      Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 38 90 och 91)

3.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Placering av personal

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7.1)

4.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Placering av personal

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 5.4 och 7.1)

5.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Placering av personal

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7.1)

6.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Placering av personal

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7.1)

7.      Tjänstemän – Organisation av tjänstegrenarna – Placering av personal

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7.1)

8.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Omorganisation av ett direktorats tjänstegrenar efter det att utredningar om oegentligheter vid direktoratet avslutats

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 7.1, 90 och 91)

9.      Tjänstemän – Principer – Skydd för berättigade förväntningar

10.    Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Fel i tjänsten

1.      Det är fråga om förflyttning i ordets rätta bemärkelse endast i fråga om överflyttning av en tjänsteman till en ledig tjänst, vilket innebär att varje överflyttning i egentlig mening skall ske i enlighet med de formföreskrifter som anges i artiklarna 4 och 29 i tjänsteföreskrifterna. Däremot skall dessa formföreskrifter inte tillämpas när en tjänsteman får ändrad tjänsteplacering, eftersom en sådan överflyttning inte ger upphov till en ledig tjänst.

När det gäller skyddet för de berörda tjänstemännens rättigheter och berättigade intressen omfattas varje beslut om ändrad tjänsteplacering, liksom beslut om förflyttning, av bestämmelserna i artikel 7.1 i tjänsteföreskrifterna, bland annat i den meningen att tjänstemännens placering endast får ändras i tjänstens intresse och med iakttagande av principen om tjänsters likvärdighet.

(se punkterna 31, 35 och 47)

Hänvisning till domstolen den 24 februari 1981, 161/80 och 162/80,
Carbognani och Coda Zabetta mot kommissionen, REG 1981, s. 543, punkt 21; domstolen den 23 mars 1988, 19/87, Hecq mot kommissionen, REG 1988, s. 1681, punkt 6; domstolen den 7 mars 1990, C‑116/88 och C‑149/88, Hecq mot kommissionen, REG 1990, s. I‑599, punkt 11; domstolen den 9 augusti 1994, C‑398/93 P, Rasmussen mot kommissionen, REG 1994, s. I‑4043, punkt 11; förstainstansrätten den 22 januari 1998, T‑98/96, Costacurta mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑21 och II‑49, punkt 36; förstainstansrätten
den 15 september 1998, T‑23/96, De Persio mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑483 och II‑1413, punkt 79; förstainstansrätten den 6 mars 2001, T‑100/00, Campoli mot kommissionen, REGP 2001, s. I‑A‑71 och II‑347, punkt 29; förstainstansrätten den 26 november 2002, T‑103/01, Cwik mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑229 och II‑1137, punkt 30

2.      En tjänsteman har rätt att ansöka om ogiltigförklaring av ett beslut om ändrad tjänsteplacering som avser honom, även om han därefter, i tjänstens intresse, har uppehållit en annan tjänst. Eftersom en tjänsteman omedelbart återinträder i den tjänst som han tidigare innehaft, när perioden för ett sådant uppehållande av annan tjänst upphör, har han alltjämt ett personligt intresse av att ansöka om ogiltigförklaring av det angripna beslutet. Om beslutet ogiltigförklaras kommer det nämligen att anses att han aldrig har lämnat den tjänst som han innehade innan tjänsteplaceringen ändrades.

(se punkterna 40–43)

3.      Om det visar sig att oegentligheter har begåtts vid ett generaldirektorat, gör sig administrationen inte skyldig till en uppenbart oriktig bedömning genom att anse att det i tjänstens intresse är motiverat att frånta alla direktörer de ledningsuppdrag som de innehade och att placera dem i en annan tjänst såsom chefsrådgivare, i syfte att säkerställa att utredningarna om nämnda oegentligheter genomförs på ett balanserat och korrekt sätt. Mot bakgrund av ett sådant syfte, som inte avser att vidta sanktionsåtgärder mot direktörerna eller att förhindra att oegentligheterna fortsätter, saknar det härvid betydelse att de finansiella kretsarna i fråga har omfattats av enhetschefernas kontroll och att en direktör, med hänsyn till dagen då denne tillträdde sin tjänst, inte har kunnat vara inblandad i oegentligheterna. Direktörens ändrade tjänsteplacering utgör inte heller en kränkning av likabehandlingsprincipen, eftersom direktören och övriga direktörer, som inte heller misstänktes för att ha varit inblandade i de oegentligheter som hade begåtts, befann sig i likadana situationer.

Denna bedömning påverkas inte av den politiska karaktär eller mediekaraktär som besluten om ändrade tjänsteplaceringar påståtts ha. Eftersom besluten har grundats på tjänstens intresse i sig, kan eventuella underordnade överväganden, som kan ha lagts till grund för deras antagande, i vart fall inte påverka deras lagenlighet.

(se punkterna 70, 76, 77 och 107)

4.      Ett beslut om att en tjänsteman skall placeras i en annan tjänst som, enligt de allmänna genomförandebestämmelserna för artikel 5.4 i tjänsteföreskrifterna, vilka antagits av den institution som han hör till, skall motsvara samma lönegrad och samma grundtjänst som har innehafts tidigare strider inte mot principen om tjänsters likvärdighet eller principen om samband mellan lönegrad och tjänst. Det framgår nämligen inte, objektivt sett – den berördes uppfattning saknar härvid betydelse – att en sådan tjänst i sig är lägre än den tidigare tjänsten.

De omständigheterna att beslutet om den ändrade tjänsteplaceringen, genom vilket en tjänsteman som innehar en direktörstjänst i lönegrad A 2 placeras i en annan tjänst såsom chefsrådgivare, inte innehåller någon beskrivning av den tjänst som den berörde har placerats i och att det rör sig om en nyskapad tjänst är inte tillräckliga, med hänsyn till denna nya beskaffenhet och själva naturen hos tjänsten som chefsrådgivare, för att slå fast att principen om tjänsters likvärdighet inte har iakttagits.

(se punkterna 93, 95, 97, 101 och 102)

5.      Den åtgärd genom vilken alla direktörer vid ett generaldirektorat i tjänstens intresse placeras i nya tjänster såsom chefsrådgivare, i syfte att säkerställa att utredningar om oegentligheter som begåtts vid nämnda generaldirektorat, däribland undersökningar för att bedöma direktörernas eventuella roll med avseende på dessa oegentligheter, genomförs på ett balanserat och korrekt sätt, är av allmänt slag och opersonlig. Genom denna åtgärd meddelar administrationen inte någon sanktion med anledning av det individuella beteendet hos de tjänstemän som har placerats i en annan tjänst. När dessa tjänstemän har fått en ny tjänst som motsvarar deras lönegrad, kan de inte med fog påstå att de har varit föremål för en sanktionsåtgärd och klandra administrationen för att ha gjort sig skyldig till maktmissbruk eller åsidosättande av handläggningsregler genom att inte inleda ett disciplinförfarande mot dem.

(se punkterna 127 och 129)

6.      Lagenligheten av ett beslut om ändrad tjänsteplacering, som antagits i tjänstens intresse, kan i sig inte påverkas av den omständigheten att dess tillkännagivande av administrationen för allmänheten felaktigt har kunnat ge stöd för uppfattningen att den tjänsteman vars tjänsteplacering har ändrats kunde vara skyldig eller i vart fall misstänkt för att ha deltagit i oegentligheter. Denna omständighet kan emellertid vara relevant vid prövningen av en skadeståndsansökan som ingetts av den berörde.

(se punkterna 145 och 146)

7.      Eftersom en intern och rent organisatorisk åtgärd som vidtas i tjänstens intresse, såsom en ändrad tjänsteplacering, inte utgör en kränkning av tjänstemannens ställning enligt tjänsteföreskrifterna eller av principen om samband mellan lönegrad och tjänst, behöver den varken föregås av ett hörande av den berörde eller förenas med en motivering.

(se punkterna 147, 153 och 195)

Hänvisning till avgörandet den 7 mars 1990 i det ovannämnda målet Hecq mot kommissionen, punkt 14; det ovannämnda målet Cwik mot kommissionen, punkt 62

8.      Om administrationen, efter avslutandet av utredningar om oegentligheter som begåtts vid ett generaldirektorat, antar ett beslut om omorganisering av tjänstegrenar vilket innefattar två delar, nämligen en som utgörs av en minskning av antalet direktorat och en ändring av deras behörighet samt av en publicering av meddelanden om lediga tjänster i syfte att tillsätta nya direktörstjänster genom förflyttning, befordran eller extern rekrytering och en annan som utgörs av en rad individuella beslut som innebär att tidigare direktörers ändrade tjänsteplacering, vilken tidigare beslutats i syfte att säkerställa ett korrekt genomförande av utredningar, skall bestå, kan den första delen inte anses gå de tidigare direktörerna emot, medan det andra delen går dem emot i den mån deras ändrade tjänsteplacering skall bestå av ett skäl, nämligen behovet av att genomföra omorganiseringen av tjänstegrenar, som skiljer sig från det skäl som hade motiverat en tillfällig ändring av deras tjänsteplacering. Det senare innebär att denna del inte kan anses utgöra en ren bekräftelse.

(se punkt 180)

9.      De omständigheterna att ett beslut att placera en tjänsteman i en annan tjänst har fått en tillfällig karaktär och att återinträdet i hans tidigare tjänst omfattades av de hypoteser som var tänkbara för administrationen utgör inte några tydliga, ovillkorliga och samstämmiga försäkringar som kan skapa berättigade förväntningar på ett sådant återinträde. Beslutet att tjänstemannens ändrade tjänsteplacering skall bestå av andra skäl än dem som låg till grund för det första beslutet om ändrad tjänsteplacering kan därför inte anses strida mot principen om skydd för berättigade förväntningar.

(se punkterna 201, 202 och 204)

10.    Administrationen gör sig skyldig till ett fel i tjänsten som gör att den kan ådra sig skadeståndsansvar om den, genom ett pressmeddelande som utan hinder finns tillgängligt för allmänheten, ger intrycket av att en tjänsteman som är föremål för en ändrad tjänsteplacering var inblandad i vissa oegentligheter. Detta gäller även om beslutet om ändrad tjänsteplacering i sig inte kan anses vara rättsstridigt. Ett sådant fel vållar tjänstemannen en ideell skada, eftersom han försätts i en situation i vilken han ständigt måste rättfärdiga sig i förhållande till såväl hans kolleger som personer utanför tjänstegrenen.

(se punkterna 219–221)