Mål T-203/02

The Sunrider Corp.

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Äldre ordmärket VITAFRUT – Ansökan om registrering av ordmärket VITAFRUIT som gemenskapsvarumärke – Verkligt bruk av det äldre varumärket – Varor av liknande slag – Artikel 8.1 b, artikel 15 och artikel 43.2 och 43.3 i förordning (EG) nr 40/94”

Förstainstansrättens dom (andra avdelningen) av den 8 juli 2004  

Sammanfattning av domen

1.     Gemenskapsvarumärke – Prövningsförfarande – Överklagandenämndens prövning av talan – Räckvidd – Invändningsförfarande

(Rådets förordning nr 40/94, artiklarna 15.3, 43.2, 43.3, 61.1 och 62.1)

2.     Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Begrepp – Tolkning med hänsyn till ratio legis i artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 43.2 och 43.3)

3.     Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändningen – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Begrepp – Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 43.2 och 43.3)

4.     Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändningen – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Tillämpning av kriterierna i det enskilda fallet

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 43.2 och 43.3)

5.     Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag– Risk för förväxling med det äldre varumärket – Varor eller tjänster av liknande slag – Koncentrerade fruktsafter och drycker baserade på örter och vitaminer

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b)

1.     Vid ett överklagande till en överklagandenämnd vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) är omfattningen av den prövning som överklagandenämnden är skyldig att företa beträffande det överklagade beslutet inte beroende av att den överklagande parten åberopar en specifik grund mot detta beslut, genom att klandra det sätt på vilket den enhet vid byrån som har avgjort ärendet i första instans har tolkat eller tillämpat en rättsregel eller bedömt ett bevis. Även om den part som har överklagat beslutet till överklagandenämnden inte har anfört någon speciell grund är således överklagandenämnden ändå skyldig att mot bakgrund av alla uppgifter om rättsliga och faktiska förhållanden som finns tillgängliga pröva huruvida ett nytt beslut som har samma innehåll som det överklagade beslutet lagenligt kan fattas vid den tidpunkt då överklagandet avgörs.

I denna prövning ingår, när det rör sig om ett invändningsförfarande som inletts av innehavaren till ett äldre varumärke, även frågan huruvida den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden, med hänsyn till de faktiska förhållandena och till de bevis som han har lagt fram, har visat att det har gjorts verkligt bruk av det äldre varumärket, antingen av dess innehavare eller av tredje man efter medgivande, i den mening som avses i artikel 43.2 och 43.3 och artikel 15.3 i förordning nr 40/94. I prövningen i sak ingår att avgöra huruvida påståendet att sökanden inte har bestritt, vare sig vid invändningsenheten eller vid överklagandenämnden, att innehavaren av det äldre varumärket hade gett sitt medgivande är relevant.

(se punkterna 21 och 22)

2.     Det skall vid tolkningen av uttrycket verkligt bruk av gemenskapsvarumärket i den mening som avses i artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 tas hänsyn till att syftet med kravet på att det har gjorts verkligt bruk av det äldre varumärket för att det skall kunna åberopas som hinder mot en ansökan om gemenskapsvarumärke är att begränsa antalet konflikter mellan två varumärken, om det inte finns några giltiga ekonomiska skäl som följer av en faktisk funktion som varumärket fyller på marknaden. Syftet med nämnda bestämmelse är emellertid varken att uppskatta hur framgångsrikt ett företag är eller att kontrollera dess ekonomiska strategi eller ens att uteslutande ge varumärkesskydd åt kommersiellt utnyttjande som sker i stor omfattning.

(se punkt 38)

3.     Det är fråga om verkligt bruk av ett varumärke i den mening som avses i artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 när detta används i enlighet med dess grundläggande funktion, som är att garantera ursprungsidentiteten hos de varor och tjänster för vilka det har registrerats, i syfte att skapa eller bibehålla avsättningsmöjligheter för dessa varor och tjänster. Detta gäller inte fiktiv användning som enbart har till syfte att bibehålla varumärkesrätten. Villkoret om verkligt bruk av varumärket förutsätter härvid att märket, såsom det är skyddat inom det relevanta området, används offentligt och utåt.

Bedömningen av huruvida det har gjorts verkligt bruk av varumärket skall göras på grundval av samtliga omständigheter och förhållanden som kan styrka att märket faktiskt utnyttjas kommersiellt. Sådana omständigheter är i synnerhet användning som anses motiverad i den berörda ekonomiska sektorn för att bibehålla eller skapa marknadsandelar för de varor och tjänster som skyddas av varumärket, dessa varors eller tjänsters art, marknadens egenskaper samt i vilken omfattning och hur ofta varumärket har använts.

När det gäller frågan i vilken omfattning det äldre varumärket har använts, skall det särskilt tas hänsyn till dels den försäljningsvolym som all användning motsvarar, dels hur länge och hur ofta nämnda varumärke har använts.

(se punkterna 39–41)

4.     Vid prövningen, i ett enskilt fall, av huruvida det har gjorts verkligt bruk av ett äldre varumärke, skall det göras en helhetsbedömning med hänsyn till samtliga relevanta omständigheter i fallet. Vid bedömningen skall det utgås från att de omständigheter som beaktas i viss utsträckning påverkar varandra. Således kan en mindre kvantitet av de varor som har saluförts under nämnda varumärke kompenseras av att varumärket tidigare har använts mycket intensivt eller regelbundet och vice versa. Den omsättning som uppnåtts och den kvantitet varor som har sålts under det äldre varumärket kan inte heller bedömas utan att de jämförs med andra relevanta omständigheter, såsom försäljningsvolymen, produktions- och saluföringskapaciteten eller diversifieringen hos det företag som utnyttjar varumärket samt de egenskaper som varorna eller tjänsterna har på marknaden i fråga. Domstolen har på grund härav klargjort att det inte är nödvändigt att användningen av det äldre varumärket alltid är kvantitativt betydande för att den skall kunna anses utgöra verkligt bruk.

(se punkt 42)

5.     För att bedöma om varorna eller tjänsterna i fråga liknar varandra, i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, skall man beakta samtliga relevanta faktorer som avser förhållandet mellan varorna eller tjänsterna, särskilt deras art, de tilltänkta köparna, användningsområdet samt huruvida de konkurrerar med eller kompletterar varandra.

Koncentrerade fruktsafter, för vilka ett äldre varumärke är skyddat, och drycker baserade på örter och vitaminer, som avses med en ansökan om registrering som varumärke, liknar varandra i denna mening. Dessa varor har nämligen samma ändamål, nämligen att släcka törst, och de konkurrerar i stor utsträckning med varandra. När det gäller de aktuella varornas art och användning rör det sig i båda fallen om icke alkoholhaltiga drycker som i regel konsumeras kalla, vars sammansättning i de flesta fall förvisso är olika. Att varornas sammansättning skiljer sig åt påverkar emellertid inte konstaterandet att varorna är ömsesidigt utbytbara av det skälet att de är avsedda att tillfredsställa ett identiskt behov.

(se punkterna 65 och 67)