–

C. sp. z o.o., genom P.K. Rosiak, M. Sendrowicz och K. Szczepanowska-Kozłowska, radcowie prawni,

–

Polens regering, genom B. Majczyna och S. Żyrek, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom K. Herrmann och P.J. O. Van Nuffel, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, C.W. SA, C.O. SA, D. sp. z o.o., G. SA, C. sp. z o.o. (nedan kallat bolag C) och C.1 SA, och, å andra sidan, Prezes Urzędu Ochrony Konkurencji i Konsumentów (Direktören för byrån för konkurrens- och konsumentskydd, Polen) om ett beslut att ålägga dessa företag böter för överträdelse av konkurrensreglerna.

3

I artikel 179 i Konstytucja Rzeczypospolitej Polskiej (Republiken Polens konstitution) föreskrivs följande:

”Domare tillsätts av Republiken Polens president, på förslag från Krajowa Rada Sądownictwa [(Nationella domstolsrådet, Polen) (nedan kallat KRS)] för en obegränsad ämbetstid.”

4

Artikel 180 i den polska konstitutionen har följande lydelse:

”1.   Domarna är oavsättliga.

2.   En domare får inte entledigas, avstängas från tjänsten, omplaceras till en annan domstol eller en annan tjänst mot sin vilja, förutom i enlighet med ett domstolsbeslut och endast i de fall som föreskrivs i lag.

…”

5

I artikel 29 i ustawa o Sądzie Najwyższym (lagen om Högsta domstolen), av den 8 december 2017 (Dz. U. 2018, position 5), i dess lydelse enligt ustawa o zmianie ustawy o Sądzie Najwyższym oraz niektórych innych ustaw (lagen om ändring av lagen om Högsta domstolen och vissa andra lagar) av den 9 juni 2022 (Dz. U. 2022, position 1259) (nedan kallad lagen om Högsta domstolen), föreskrivs följande:

”…

2.   Inom ramen för [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] eller dess domstolsorgans verksamhet är det inte tillåtet att ifrågasätta lagenligheten vad gäller domstolar, statens konstitutionella organ och organ som utövar tillsyn och rättsskydd.

3.   [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] eller något annat maktutövande organ kan varken fastställa eller bedöma lagenligheten av utnämningen av en domare eller den behörighet att fullgöra sådana rättskipande uppgifter som följer av utnämningen.

4.   Omständigheterna kring utnämningen av en domare i [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] kan inte utgöra ensam grund för att ifrågasätta ett avgörande som är fattat med denne domares deltagande eller för att ifrågasätta domarens oavhängighet och opartiskhet.

5.   Det är tillåtet att pröva huruvida en domare i [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] eller en biträdande domare i [den domstolen] uppfyller kraven på oavhängighet och opartiskhet, med beaktande av omständigheterna kring vederbörandes utnämning och vederbörandes uppträdande efter utnämningen, på begäran av en sådan part som avses i § 7, om det under omständigheterna i ett särskilt fall kan leda till ett åsidosättande av principen om oavhängighet eller opartiskhet som påverkar utgången i målet, med beaktande av den partens situation och målets art.

6.   En begäran om fastställelse av efterlevnad av kraven i enlighet med § 5 får lämnas in mot en domare i [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] eller en biträdande domare i denna domstol och som är knuten till den rättsliga sammansättning som prövar:

…

7.   Varje part i ett förfarande vid [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] i de fall som avses i § 6 ska ha rätt att inge en sådan begäran.

…

15.   Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] ska pröva begäran bakom stängda dörrar i en sammansättning bestående av fem domare som utses genom lottning bland samtliga ledamöter i [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)], efter att ha hört den domare mot vilken begäran riktas, såvida inte en utfrågning är omöjlig eller mycket svår. Domaren får lämna sina synpunkter skriftligen. Den berörda domaren är utesluten från lottningen.

…

21.   Det beslut som meddelas efter det att begäran prövats av [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] får överklagas till en dömande sammansättning bestående av sju domare som utses genom lottning bland samtliga ledamöter i [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)]. Den berörda domaren och de domare som deltog i det överklagade beslutet är uteslutna från lottningen.”

6

I artikel 49.1 i ustawa - Kodeks postępowania cywilnego (lagen om införande av civilprocesslagen) av den 17 november 1964 (Dz. U. nr 43, position 296) i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

”… domstolen ska förklara en domare jävig på begäran av denne eller av en part, om det finns omständigheter som kan ge upphov till berättigat tvivel om domarens opartiskhet i det aktuella målet.”

7

Direktören för byrån för konkurrens- och konsumentskydd fastställde, genom ett beslut av den 8 december 2009, att det avtal som ingåtts av de berörda företagen utgjorde ett konkurrensbegränsande beteende på den polska marknaden för produktion och försäljning av grå cement. Direktören ålade därför företagen böter för överträdelse av nationell lagstiftning och unionens konkurrensregler.

8

Genom dom av den 13 december 2013 ändrade Sąd Okręgowy w Warszawie (Regionala domstolen i Warszawa, Polen) delvis detta beslut och sänkte de påförda böterna för de berörda företagen.

9

Efter överklagande sänkte Sąd Apelacyjny w Warszawie (Appellationsdomstolen i Warszawa, Polen) genom dom av den 27 mars 2018, de i punkt 7 ovan nämnda böterna.

10

Överklaganden ingavs mot denna sistnämnda dom. Genom dom av den 29 juli 2020 upphävde Izba Kontroli Nadzwyczajnej i Spraw Publicznych (Avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter) vid Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) (nedan kallad avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter) delvis domen av den 27 mars 2018 och återförvisade målet till Sąd Apelacyjny w Warszawie (Appellationsdomstolen i Warszawa), som prövade målet på nytt och meddelade dom den 21 maj 2021.

11

Bolaget C överklagade sistnämnda dom till Sąd Najwyższy (Högsta domstolen), och gjorde gällande att den dömande sammansättning vid Sąd Apelacyjny w Warszawie (Appellationsdomstolen i Warszawa) som beslutat den domen samt den dömande sammansättning vid Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) som beslutat domen av den 29 juli 2020 var rättsstridiga.

12

När bolag C informerades om den dömande sammansättningen vid avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter som var behörig att pröva överklagandet, begärde bolaget, med stöd av artikel 29 § 5 i lagen om Högsta domstolen, fastställelse av att en av domarna i denna sammansättning inte efterlevt kraven på oavhängighet och opartiskhet, med hänsyn till omständigheterna kring dennes utnämning på förslag av KRS. Bolaget begärde därefter att denna domare skulle förklaras jävig.

13

I begäran om förhandsavgörande anger den hänskjutande instansen, bestående av en ensamdomare, domare, T.S., som är ledamot i avdelningen för tvistemål vid Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) (nedan kallad tvistemålsavdelningen) att målet har prövats ”vid en överläggning bakom stängda dörrar vid avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter”, den 15 mars 2023. Det framgår av EU-domstolens handlingar att den hänskjutande domaren utgör del av den sammansättning av fem domare som lottats bland samtliga ledamöter i Sąd Najwyższy (Högsta domstolen), som, i enlighet med artikel 29 § 15 i lagen om Högsta domstolen, har utsetts att pröva den begäran om fastställelse av efterlevnad av kraven på oavhängighet och opartiskhet (nedan kallat oavhängighets- och opartiskhetstestet) som ingivits av bolag C.

14

Den hänskjutande domstolen uttrycker tvivel om huruvida det oavhängighets- och opartiskhetstest, och det jävsförfarande som föreskrivs i polsk rätt, är förenliga med unionsrätten.

15

Den hänskjutande domaren anser att det finns utrymme för en ”rättslig dialog” för att förhindra en oförenlig motsättning mellan unionsrätten och den polska konstitutionella rätten. Vederbörande domare är av den uppfattningen att varken den ena eller den andra av dessa rättssystem möjliggör ifrågasättande av en domares utnämning eller denna domares förmåga att döma, när det inte finns något samband mellan omständigheterna kring domarens utnämning och omständigheterna i det mål som ska avgöras, eller någon annan grund för att ifrågasätta domarens oavhängighet och opartiskhet, utöver frågan om utnämningsförfarandets lagenlighet.

16

Mot denna bakgrund beslutade Sąd Najwyższy (Högsta domstolen), i en sammansättning med en ensamdomare, att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

17

Bolaget C har uttryckt tvivel angående huruvida det hänskjutande organet, bestående av en ensamdomare, T.S., är att anse som en domstol som är en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag, i enlighet med artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan, med hänvisning till de omständigheter under vilka denna domare utnämndes till domare i tvistemålsavdelningen. Bolaget C har särskilt understrukit att den aktuella domaren är en av de domare som avsågs i den dom som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna meddelade den 3 februari 2022 i målet Advance Pharma sp. z o.o. mot Polen (CE:ECHR:2022:0203JUD00146920) (nedan kallad domen Advance Pharma mot Polen).

18

Europeiska kommissionen delar de tvivel som Bolag C har gett uttryck för. Kommissionen har konstaterat att begäran om förhandsavgörande kommer från en ensamdomare som blivit tillsatt att tjänstgöra vid tvistemålsavdelningen under samma omständigheter som dem som låg till grund för utnämnandet av de domare som hade begärt förhandsavgörande i de mål som avgjordes genom domen av den 21 december 2023, Krajowa Rada Sądownictwa (En domares kvarstående i tjänst) (C‑718/21, EU:C:2023:1015) (nedan kallad domen Krajowa Rada Sądownictwa), och genom beslut av den 15 maj 2024, Rzecznik Finansowy (C‑390/23, EU:C:2024:419), beslut av den 29 maj 2024, Rzecznik Praw Obywatelskick (Polskt extraordinärt rättsmedel) (C‑720/21, EU:C:2024:489), och beslut av den 29 maj 2024, Prokurator Generalny (Polskt extraordinärt rättsmedel II) (C‑43/22, EU:C:2024:459). Kommissionen anser därför att denna hänskjutande instans inte kan betraktas som en domstol som inrättats enligt lag, i den mening som avses i artikel 19.1 andra stycket FEU och artikel 47 andra stycket i stadgan.

19

Den polska regeringen har, som svar på en processledningsåtgärd beslutad enligt artikel 62.1 i EU-domstolens rättegångsregler, bekräftat att den ensamdomare som utgjorde det hänskjutande organet hade tillsatts vid tvistemålsavdelningen den 10 oktober 2018 av presidenten för Republiken Polen, på förslag av KRS i dess nya sammansättning, som följer av resolution nr 330/2018, antagen den 28 augusti 2018 av denna institution. Den polska regeringen har också bekräftat att denna utnämning ägde rum trots att resolution nr 330/2018 hade inhiberats genom beslut av den 27 september 2018 från Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen, Polen), och att den domstolen slutgiltigt hade upphävt resolutionen genom dom av den 6 maj 2021.

20

I detta hänseende, framgår det av fast rättspraxis att EU-domstolen ska, vid bedömningen av huruvida det hänskjutande organet är en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF, vilket är en rent unionsrättslig fråga, och således vid bedömningen av huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning, beakta ett antal omständigheter, nämligen om organet är upprättat enligt lag, om det är av stadigvarande karaktär, om dess jurisdiktion är av tvingande art, om förfarandet är kontradiktoriskt, om organet tillämpar rättsregler samt om det är oavhängigt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 juni 1966, Vaassen-Göbbels, 61/65, EU:C:1966:39, s. 395, Krajowa Rada Sądownictwa, punkt 40 och där angiven rättspraxis, och dom av den 7 maj 2024, NADA m.fl., C‑115/22, EU:C:2024:384, punkt 35).

21

EU-domstolen har slagit fast att Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) som sådan uppfyller de krav som det erinrats ovan och har i detta hänseende preciserat att om en begäran om förhandsavgörande har framställts av en nationell domstol, ska det presumeras att den domstolen uppfyller dessa krav oberoende av dess konkreta sammansättning (dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank, C‑132/20, EU:C:2022:235, punkterna 68 och 69, och Krajowa Rada Sądownictwa, punkt 41).

22

Domstolen har även erinrat om att det följer av fast rättspraxis att det i ett förfarande för förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF inte ankommer på EU-domstolen – mot bakgrund av funktionsfördelningen mellan EU-domstolen och den nationella domstolen – att pröva huruvida beslutet om hänskjutande har fattats i enlighet med de nationella reglerna om domstolarnas organisation och domstolsförfaranden. EU-domstolen är därför bunden av ett beslut om hänskjutande som har antagits av en domstol i en medlemsstat, i den mån detta beslut inte har återkallats efter överklagande inom ramen för den besvärsordning som föreskrivs i nationell rätt (dom Krajowa Rada Sądownictwa, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

23

Även om det inte framgår klart av beslutet om hänskjutande eller av handlingarna i målet att den hänskjutande instansen, som består av en ensamdomare, är behörig att ensam pröva bolaget C:s begäran av oavhängighet- och opartiskhetstest och bolagets jävsinvändning, kan begäran om förhandsavgörande i förevarande fall inte avvisas på grund av att denna instans saknar behörighet.

24

EU-domstolen har emellertid även preciserat, att den presumtion som omnämnts i punkt 21 ovan kan genombrytas när ett lagakraftvunnet domstolsavgörande meddelat av en domstol i en medlemsstat eller av en internationell domstol leder till slutsatsen att den domare som utgör den hänskjutande instansen inte är en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag, i den mening som avses i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 andra stycket i stadgan (dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank, C‑132/20, EU:C:2022:235, punkt 72, och Krajowa Rada Sądownictwa, punkt 44).

25

EU-domstolen har emellertid funnit, i mål där begäran om förhandsavgörande framställts av dömande sammansättningar som bestått av domare vid avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter, att en sådan dömande sammansättning – på grund av det sätt på vilket de domare som ingår i denna sammansättning blivit tillsatta – inte har ställning som en oavhängig och opartisk domstol som inrättats genom lag, i den mening som avses i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 andra stycket i stadgan. EU-domstolen har därvidlag beaktat sin egen rättspraxis angående tolkningen av artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 andra stycket i stadgan, samt de slutsatser och bedömningar som gjorts dels av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i sin dom av den 8 november 2021 i målet Dolińska-Ficek och Ozimek mot Polen (CE:ECHR:2021:1108JUD004986819) (nedan kallad domen i målet Dolińska-Ficek och Ozimek mot Polen), dels av Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen) i en dom av den 21 september 2021 (se, för ett liknande resonemang, Krajowa Rada Sądownictwa, punkterna 46–58, beslut av den 29 maj 2024, Rzecznik Praw Obywatelskich (Polskt extraordinärt rättsmedel), C‑720/21, EU:C:2024:489, punkt 24, och av den 21 juni 2024, Kancelaria B., C‑810/23, EU:C:2024:543, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

26

I punkt 77 i domen i målet Krajowa Rada Sądownictwa, slog EU-domstolen fast att alla, både systematiska och faktiska, omständigheter som anges dels i punkterna 47–57 i den domen, dels i punkterna 62–76 samma dom, som har kännetecknat utnämningen av de tre domare vid avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter som utgjorde det hänskjutande organet i det nationella mål som låg till grund för den domen, hade till följd att det hänskjutande organet inte ansågs vara en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag, i den mening som avses i artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 andra stycket i stadgan. De omständigheterna sammantagna ansågs nämligen ge upphov till rimliga tvivel hos enskilda rättssubjekt beträffande huruvida de berörda domarna och den dömande sammansättning i vilken de ingick var oemottagliga för yttre påverkan, särskilt vad gäller direkt eller indirekt påverkan från den lagstiftande och den verkställande makten i landet, och beträffande deras neutralitet i förhållande till de intressen som ställs mot varandra. Dessa omständigheter ledde således till att dessa domare och detta organ inte framstod som oavhängiga eller opartiska, vilket ansågs skada det förtroende som enskilda rättssubjekt ska kunna hysa för domstolsväsendet i ett demokratiskt samhälle och i en rättsstat (dom Krajowa Rada Sądownictwa, punkt 77, beslut av den 29 maj 2024, Rzecznik Praw Obywatelskich (Polskt extraordinärt rättsmedel), C‑720/21, EU:C:2024:489, punkt 25, och beslut av den 21 juni 2024, Kancelaria B., C‑810/23, EU:C:2024:543, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

27

EU-domstolen konstaterade därför, i punkt 78 i domen i målet Krajowa Rada Sądownictwa, att presumtionen i punkt 21 ovan måste anses ha genombrutits och att det följaktligen måste konstateras att den dömande sammansättning vid avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter, som hade framställt begäran om förhandsavgörande, inte utgjorde en ”domstol” i den mening som avses i artikel 267 FEUF, varför denna begäran skulle avvisas.

28

Det återstår att pröva huruvida de överväganden som EU-domstolen gjorde i punkterna 47–57 och 62–76 i domen i målet Krajowa Rada Sądownictwa, avseende de omständigheter som kännetecknade utnämningen av de domare till avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter som utgjorde den hänskjutande instansen som hade framställt frågan om förhandsavgörande i det mål som avgjordes genom den domen kan överföras till situationen för den ensamdomare som utgör den hänskjutande instansen i det aktuella nationella målet, trots att denne domare inte blivit tillsatt att tjänstgöra vid avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter, utan vid tvistemålsavdelningen.

29

I detta hänseende ska det först konstateras att domen Dolińska-Ficek och Ozimek mot Polen och domen från Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen) av den 21 september 2021, som avser de omständigheter under vilka domarna i avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter blivit tillsatta i enlighet med resolution nr 331/2018, har sina motsvarigheter, med avseende på de sju domare vid tvistemålsavdelningen som tillsatts i enlighet med resolution 330/2018, i domen Advance Pharma mot Polen respektive i domen Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen) av den 6 maj 2021, genom vilken den domstolen upphävde denna sistnämnda resolution.

30

Dessa sju domare vid tvistemålsavdelningen, däribland domare T. S., har följaktligen tillsatts enligt ett förfarande som är identiskt med det som tillämpades vid tillsättningen av domarna vid avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter, och Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har i punkterna 321 och 334 i domen Advance Pharma mot Polen, kommit fram till slutsatser som är identiska med slutsatserna i punkterna 320 och 338 i domen Dolińska-Ficek och Ozimek mot Polen. Europadomstolen fann att utnämningarna uppenbart stred mot de grundläggande nationella bestämmelserna om förfarandet för utnämning av domare, eftersom de hade gjorts på grundval av förslag från KRS i dess nya sammansättning som inte gav tillräckliga garantier för oavhängighet i förhållande till den lagstiftande och verkställande makten och, för det andra, hade ägt rum trots att KRS:s resolution hade inhiberats av Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen).

31

Vidare, vad gäller den dom som Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen) meddelade den 6 maj 2021, ska det konstateras att den nationella domstolen genom den domen upphävde resolution nr 330/2018, inbegripet i den del som avsåg förslag på domarutnämningar. Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen) lade bland annat de konstateranden och bedömningar som hade gjorts i domen av den 21 september 2021 (vilken nämns i punkt 54 i domen Krajowa Rada Sądownictwa) till grund för sitt avgörande och återgav dem oförändrade.

32

Detta gäller särskilt de konstateranden som görs i punkt 7.1–7.6 i de båda domarna från Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen). Enligt dessa konstateranden var det uppenbart att ändringarna av de nationella bestämmelserna om rättsmedel mot KRS:s resolutioner, betraktade i sitt faktiska och rättsliga sammanhang, hade till syfte att förhindra att en domstol prövade i vilken mån kombinationen av olika faktorer hade kunnat leda till att de domare som nyligen tillsatts vid Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) på förslag av KRS i dess nya sammansättning inte uppfyllde de krav som följer av artikel 19.1 andra stycket FEU, och, när det gäller de ändringar som infördes genom lagen av den 26 april 2019, att förhindra EU-domstolen att uttala sig i detta avseende.

33

Det är visserligen riktigt att EU-domstolen i sin helhetsbedömning av det rättsliga och faktiska sammanhang i vilket ändringarna av den polska lagstiftningen hade ägt rum, i punkterna 52 och 66 i domen Krajowa Rada Sądownictwa, även noterade faktorer som var specifika för avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter. I punkt 52 däri hänvisade EU-domstolen till punkterna 331–333 i domen Dolińska-Ficek och Ozimek mot Polen, i vilka Europadomstolen betonade det särskilda allvaret av kränkningen av artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, med hänsyn till den grundläggande betydelsen av och den känsliga karaktären hos den behörighet som tillkommer denna avdelning. I punkt 66 i domen Krajowa Rada Sądownictwas hänvisas till inrättandet ex nihilo av avdelningen för extraordinär tillsyn och offentliga angelägenheter, det faktum att denna avdelning uteslutande består av domare som tillsatts på förslag av KRS i dess nya sammansättning och tilldelningen till denna avdelning av befogenheter i särskilt känsliga frågor.

34

Även om det i begäran om förhandsavgörande framkommer att målet prövats av avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter, är det emellertid utrett att den domare som utgör den hänskjutande instansen, och som genom lottning utsetts att ingå i den särskilda sammansättning som hade att pröva frågan om oavhängighet och opartiskhet hade blivit tillsatt att tjänstgöra vid tvistemålsavdelningen.

35

De fel som häftar vid förfarandet för utnämning av domare T. S., som det hänvisas till i punkterna 30 och 31 i denna dom, är emellertid identiska med de fel som häftade vid förfarandet för utnämning av domarna vid avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter, och de räcker i sig för att ge upphov till berättigade och allvarliga tvivel hos enskilda rättssubjekt beträffande denna domares oavhängighet och opartiskhet, trots att han har utnämnts till en avdelning som inte har samma egenskaper som avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter.

36

Det ska i detta hänseende understrykas att de omständigheter som kan ge upphov till sådana systematiska tvivel i princip avser den individuella situationen för den eller de domare som gör en ansökan enligt artikel 267 FEUF och, i synnerhet, de fel som begicks vid tidpunkten för deras utnämning inom det berörda rättssystemet, och de avser inte förordnandet att dessa domare ska tjänstgöra i en viss dömande sammansättning (se, för ett liknande resonemang, dom av 29 mars 2022, Getin Noble Bank, C‑132/20, EU:C:2022:235, punkterna 72, 73 och 75).

37

Under dessa omständigheter ska den presumtion som det erinrats om i punkt 21 ovan anses ha genombrutits och det kan följaktligen konstateras att den ensamdomare som utgör den dömande sammansättningen vid tvistemålsavdelningen som framställt förevarande begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen inte utgör en ”domstol” i den mening som avses i artikel 267 FEUF. Begäran om förhandsavgörande ska därför avvisas.

38

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:

Den begäran om förhandsavgörande som framställts av Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen) i ensamdomarsammansättning genom beslut av den 15 mars 2023 avvisas.