–

Association interprofessionnelle des fruits och légumes frais (Interfel), genom A. Bouviala, P. Morrier, S. Pelet-Serra och A. Soualem, avocats,

–

Frankrikes regering, genom G. Bain och J.-L. Carré, båda i egenskap av ombud,

–

Greklands regering, genom E. Leftheriotou, M. Tassopoulou och A.‑E. Vasilopoulou, samtliga i egenskap av ombud,

–

Ungerns regering, genom M. Fehér och R. Kissné Berta, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom M. Konstantinidis och F. Le Bot, båda i egenskap av ombud,

1

Respektive begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 164.1 och 164.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671).

2

Respektive begäran har framställts i fyra mål mellan Association interprofessionnelle des fruits et légumes frais (Interfel) (branschsammanslutningen för färsk frukt och färska grönsaker (Interfel)) och ministre de l’Agriculture et de la Souveraineté alimentaire (ministern för jordbruk och livsmedelssuveränitet, Frankrike) (nedan kallad ministern). Målen rör ministerns avslag på Interfels fyra ansökningar om att de fyra branschavtal som Interfel ingått skulle utvidgas till att omfatta aktörer som inte är medlemmar i Interfel.

3

I artikel 125a.1 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (EUT L 299, 2007, s. 1, och rättelse i EUT L 63, 2010, s. 30), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 361/2008 av den 14 april 2008 (EUT L 121, 2008, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1234/2007), föreskrevs följande:

”Stadgarna för en producentorganisation inom sektorn för frukt och grönsaker ska ålägga organisationens producentmedlemmar att framför allt

…”

4

I artikel 125f.1 i den förordningen föreskrevs följande:

”Om en producentorganisation inom sektorn för frukt och grönsaker som är verksam i ett bestämt ekonomiskt område anses vara representativ för produktionen och producenterna av en viss produkt i det området, får medlemsstaten i fråga på begäran av producentorganisationen förklara följande regler vara bindande för de producenter som är etablerade i det ekonomiska området och som inte är medlemmar av producentorganisationen:

…”

5

I artikel 125l i nämnda förordning föreskrevs följande:

”1.   Om en branschorganisation som är verksam i en eller flera tydligt angivna regioner i en medlemsstat anses vara representativ för produktionen av, handeln med eller bearbetningen av en viss produkt, får den berörda medlemsstaten, på begäran av den branschorganisationen förklara vissa avtal, beslut eller samordnade förfaranden som har godkänts inom den organisationen vara bindande under en begränsad tid för andra aktörer, oavsett om det rör sig om enskilda eller grupper, som bedriver verksamhet i regionen eller regionerna i fråga men som inte är medlemmar av organisationen.

…

3.   För de regler i fråga om vilka utvidgad tillämpning får begäras ska följande gälla:

…

…

4.   De regler som avses i punkt … 3 a iv … får inte vara andra regler än de som anges i bilaga XVIa. …”

6

Bilaga XVIa till samma förordning, med rubriken ”Uttömmande förteckning över regler vars tillämpning får utvidgas till att omfatta icke-medlemsproducenter i enlighet med artikel 125f och artikel 125l”, innehöll en punkt 3 som hade följande lydelse:

”3. Regler för saluföring

7

Enligt artikel 230.1 i förordning nr 1308/2013 upphävdes förordning nr 1234/2007 med verkan från och med den 1 januari 2014.

8

Skälen 132 och 134 i förordning nr 1308/2013 har följande lydelse:

…

9

Del II i förordningen, med rubriken ”Den inre marknaden”, innehåller en avdelning II, med rubriken ”Regler för saluföring och producentorganisationer”. Kapitel I i denna avdelning, med rubriken ”Regler för saluföring”, innehåller ett avsnitt 1, med rubriken ”Handelsnormer”, som innehåller ett underavsnitt 2 med rubriken ”Sektor- eller produktspecifika handelsnormer”, vilket bland annat omfattar artiklarna 74–76 i förordningen.

10

I artikel 74 i samma förordning, med rubriken ”Allmän princip”, föreskrivs följande:

”De produkter för vilka det har fastställts sektor- eller produktspecifika handelsnormer i enlighet med detta avsnitt får endast saluföras i [Europeiska] unionen om de överensstämmer med dessa normer.”

11

I artikel 75 i förordning nr 1308/2013, med rubriken ”Fastställande och innehåll”, föreskrivs följande:

”1.   Handelsnormer får gälla för en eller fler av följande sektorer och produkter:

…

…

3.   … får de handelsnormer som avses i punkt 1 omfatta ett eller flera av följande …:

…

…”

12

I artikel 76 i förordningen, med rubriken ”Ytterligare krav för saluföring av produkter inom sektorn för frukt och grönsaker”, föreskrivs följande:

”1.   Om det är relevant för de tillämpliga handelsnormer som avses i artikel 75 får produkter inom sektorn för frukt och grönsaker som är avsedda att säljas färska till konsumenter vidare endast saluföras om de är av sund, god och marknadsmässig kvalitet och är försedda med uppgift om ursprungsland.

2.   De handelsnormer som avses i punkt 1 samt de handelsnormer som är tillämpliga på frukt- och grönsakssektorn och som fastställs i enlighet med detta underavsnitt ska gälla alla handelsled, inbegripet export och import, och får omfatta kvalitet, kategorisering, vikt, storlek, paketering, förpackning, lagring, transport, presentation och marknadsföring.

3.   Innehavaren av produkter inom sektorerna för frukt och grönsaker för vilka handelsnormer antagits får inte ställa ut eller utbjuda dessa produkter till försäljning eller leverera eller på annat sätt saluföra dessa produkter inom unionen annat än i överensstämmelse med dessa normer och ska vara ansvarig för sådan överensstämmelse.

4.   För att säkerställa att kraven som anges i punkt 1 i denna artikel tillämpas på ett riktigt sätt och för att ta hänsyn till vissa särskilda situationer, ska [Europeiska] kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 227 med avseende på särskilda undantag från denna artikel som krävs för dess korrekta tillämpning.”

13

Avdelning II i del II i förordning nr 1308/2013 innehåller ett kapitel III med rubriken ”Producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer och branschorganisationer”. Kapitel III innehåller ett avsnitt 3, med rubriken ”Utvidgning av reglernas räckvidd och obligatoriska bidrag”, i vilket artikel 164, med rubriken ”Utvidgning av reglernas räckvidd”, återfinns. I denna artikel föreskrivs följande:

”1.   Om en erkänd producentorganisation, en erkänd sammanslutning av producentorganisationer eller en erkänd branschorganisation som är verksam inom ett eller flera särskilda ekonomiska områden i en medlemsstat anses vara representativ för produktionen av, handeln med eller bearbetningen av en viss produkt får den berörda medlemsstaten på begäran av organisationen i fråga förklara vissa avtal, beslut eller samordnade förfaranden som har godkänts inom den organisationen bindande under en begränsad tid för andra aktörer inom det eller de ekonomiska områdena som inte är medlemmar av organisationen eller sammanslutningen, oavsett om det rör sig om enskilda eller grupper.

…

4.   De regler för vilka utvidgning med andra aktörer får begäras enligt punkt 1 ska ha ett av följande syften:

Reglerna får inte skada övriga aktörer i den berörda medlemsstaten eller i unionen, får inte leda till något av de resultat som anges i artikel 210.4 och får inte vara oförenliga med gällande unionsrätt eller gällande nationella regler.

…”

14

Artikel 210 i samma förordning har rubriken ”Erkända branschorganisationers avtal och samordnade förfaranden”. I punkt 4 i den artikeln föreskrivs följande:

”Avtal, beslut och samordnade förfaranden ska i varje fall förklaras vara oförenliga med unionens regler, om de

15

Enligt artikel 230.2 i förordning nr 1308/2013 ska hänvisningar till förordning nr 1234/2007 anses som hänvisningar till bland annat förordning nr 1308/2013 och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga XIV till den förordningen. Det framgår av jämförelsetabellen att artikel 113.1 i förordning nr 1234/2007 motsvarar artikel 75.1 a–e och 75.2 i förordning nr 1308/2013 och att artikel 113a.1–3 i förordning nr 1234/2007 motsvarar artikel 76 i förordning nr 1308/2013. Enligt nämnda jämförelsetabell motsvarar artiklarna 125f och 125l i förordning nr 1234/2007 artikel 164 i förordning nr 1308/2013.

16

I artikel 3.1 och 3.2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (EUT L 157, 2011, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/428 av den 12 juli 2018 (EUT L 75, 2019, s. 1) (nedan kallad genomförandeförordning nr 543/2011), föreskrivs följande:

”1.   De krav som anges i artikel 113a.1 i [förordning nr 1234/2007] ska utgöra den allmänna handelsnormen. Den närmare utformningen av den allmänna handelsnormen ges i del A i bilaga I till denna förordning.

Frukt och grönsaker som inte omfattas av en produktspecifik handelsnorm ska överensstämma med den allmänna handelsnormen. Om innehavaren kan visa att produkterna överensstämmer med en tillämplig norm antagen av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE), ska dock produkten anses överensstämma med den allmänna handelsnormen.

2.   De produktspecifika handelsnormer som avses i artikel 113.1 b i [förordning nr 1234/2007] anges i del B i bilaga I till denna förordning och avser följande produkter:

…

…

…”

17

Del A i bilaga I till nämnda genomförandeförordning har rubriken ”Allmän handelsnorm” och innehåller avsnitt som avser ”[m]inimikrav”, ”[m]inimikrav avseende mognad”, ”[t]olerans” och ”[m]ärkning”.

18

Del B i denna bilaga, med rubriken ”Produktspecifika handelsnormer”, innehåller en del 1 som har rubriken ”Handelsnorm för äpplen”. I punkt III i den delen, med rubriken ”Bestämmelser angående storlekssortering”, föreskrivs följande:

”Storleken bestäms av den största tvärsnittsdiametern eller av vikten.

…

För att frukten ska uppfylla kraven på enhetlig storlek får skillnaden i storlek mellan frukterna i en och samma förpackning

För frukt i klass II som är packad i detaljhandelsförpackningar eller löst packad i förpackningen har det inte fastställts några bestämmelser om enhetlig storlek.

Miniatyrsorter av äpplen märkta med ’M’ i tillägget till denna norm omfattas inte av storleksbestämmelserna. Dessa miniatyrsorter måste ha ett brixvärde [beräknat enligt beskrivningen i OECD:s (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) handledning för objektiva test] på minst 12° brixgrader.”

19

Del B i nämnda bilaga innehåller även en del 3, med rubriken ”Handelsnorm för kiwifrukt”. I punkt II B i den delen, med rubriken ”Minimikrav avseende mognad”, föreskrivs följande:

”Kiwifrukterna ska vara tillräckligt utvecklade och uppvisa tillfredsställande mognad.

För att uppfylla detta krav ska frukten vid förpackningstillfället ha nått en mognad av minst 6,2 brixgrader [beräknat enligt beskrivningen i OECD:s handledning för objektiva test] eller i genomsnitt 15 % torrsubstans, vilket innebär 9,5 brixgrader [beräknat enligt beskrivningen i OECD:s handledning för objektiva test] när den kommer in i distributionskedjan.”

20

Del B innehåller även en del 5, med rubriken ”Handelsnorm för persikor och nektariner”. I punkt III i den delen, med rubriken ”Bestämmelser angående storlekssortering”, föreskrivs följande:

”…

Minsta storleken ska vara

Frukt under 56 mm eller 85 g får dock inte saluföras under perioden 1 juli–31 oktober (norra halvklotet) och under perioden 1 januari–30 april (södra halvklotet).

…”

21

FN/ECE inrättades 1947 genom resolution 36 (IV) av den 28 mars 1947 som antogs av Ekonomiska och sociala rådet (FN) (Ecosoc). FN/ECE består för närvarande av 56 länder från Europa (däribland alla medlemsstater i unionen), Oberoende staters samvälde och Nordamerika. Eftersom unionen inte är medlem av Förenta nationerna är den inte heller medlem av FN/ECE. Unionen deltar däremot i FN/ECE som observatör.

22

Inom FN/ECE finns det en arbetsgrupp för kvalitetsnormer inom jordbruksområdet. Nämnda arbetsgrupp har antagit FN/ECE:s norm FFV-15 för saluföring och kommersiell kvalitetskontroll av gurkor. I punkt III, med rubriken ”Bestämmelser angående storlekssortering”, i denna norm, i dess lydelse enligt 2017 års utgåva som är tillämplig i de nationella målen, föreskrivs följande:

”Storleken bestäms antingen av vikten eller av en kombination av diameter och längd.

Enhetlig storlek är obligatorisk för klasserna ’Extra’ och I

Ett av följande två alternativ bör tillämpas för att säkerställa att gurkor i samma förpackning är av enhetlig storlek:

23

I artikel L. 632–2-1 andra stycket i code rural et de la pêche maritime (lag om jordbruk och havsfiske) föreskrivs följande:

”[Branschorganisationerna] får inom ramen för branschavtal fastställa standardavtal, som de kan begära att förvaltningsmyndigheten utvidgar, och som innehåller mallar … samt klausuler om åtgärder för att reglera volymerna i syfte att anpassa utbudet till efterfrågan. …”

24

I artikel L. 632–3 i nämnda lag föreskrivs följande:

”Avtal som ingås inom ramen för en erkänd branschorganisation kan, för en bestämd period, av den behöriga förvaltningsmyndigheten helt eller delvis utvidgas, om de fastställer gemensamma åtgärder eller avser ett gemensamt intresse vilka är förenliga med allmänintresset och Europeiska unionens lagstiftning.”

25

I artikel L. 632–4 i samma lag föreskrivs följande:

”…

Utvidgningen av avtalen [som ingåtts inom ramen för en erkänd branschorganisation] förutsätter även att de villkor som uppställs i den unionsrätt som är tillämplig på dessa avtal är uppfyllda.

…

När utvidgningen har beslutats blir de åtgärder som föreskrivs obligatoriska för samtliga medlemmar i de yrkesgrupper som ingår i denna branschorganisation.

…”

26

Interfel är en branschorganisation inom jordbruket som erkänts med stöd av artikel L. 632–1 i lagen om jordbruk och havsfiske. Den 10 juni 2020 ingick Interfel ett branschavtal med rubriken ”Storlekssortering av persikor och nektariner” avseende regleringsåren 2021–2023 (nedan kallat avtalet om persikor och nektariner), i vilket det bland annat föreskrivs ett förbud mot saluföring av persikor eller nektariner av liten storlek (storlek D) under hela den aktuella regleringsperioden. Interfel ansökte hos ministern om att nämnda branschavtal skulle utvidgas till att omfatta andra aktörer, och motiverade begäran med att man ville garantera kvaliteten på den frukt som säljs till konsumenterna.

27

Genom beslut av den 7 september 2020 avslog ministern denna begäran. Interfel väckte talan vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) och yrkade att beslutet skulle upphävas.

28

Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) har angett att det i avtalet om persikor och nektariner föreskrivs att nektariner som odlas i Frankrike och är avsedda att saluföras på den franska marknaden och för export omfattas av ett storlekskrav på minst 56 mm eller 85 g inom samtliga led i saluföringen och under hela det aktuella regleringsåret. Sådana bestämmelser är strängare än bestämmelserna i punkt III i del 5 som återfinns i del B i bilaga I till genomförandeförordning nr 543/2011.

29

Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) har även påpekat att Interfel inom ramen för en grund bland annat gjort gällande att ministern inte lagligen kunde vägra att utvidga avtalet om persikor och nektariner till att omfatta andra aktörer. Enligt Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) kräver prövningen av denna grund ett svar på frågan huruvida artikel 164.4 i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att det enligt den är tillåtet att utvidga räckvidden av branschavtal i vilka det stadgas striktare regler än de som föreskrivs i unionsreglerna, inte endast i fråga om ”produktionsregler”, i den mening som avses i punkt 4 b i denna artikel, utan också i fråga om samtliga regler som har ett eller flera av de syften som avses i punkt 4 a och c–n, till att omfatta andra aktörer, och särskilt på frågan huruvida det enligt denna bestämmelse är tillåtet att, i form av ett branschavtal, anta regler för saluföring av frukt eller grönsaker som tillhör en viss kategori, vilka är strängare än de som föreskrivs i unionsreglerna, och att utvidga dessa regler till att omfatta samtliga aktörer.

30

Mot denna bakgrund beslutade Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 164 i förordning [nr 1308/2013] tolkas så, att det enligt den är tillåtet att utvidga räckvidden av branschavtal i vilka det stadgas striktare regler än dem som föreskrivs i unionsreglerna inte endast i fråga om ’produktionsregler’, som anges i [punkt 4] led b i denna artikel, utan också i fråga om samtliga fall som anges i [punkt 4] leden a och c–n, i fråga om vilka det föreskrivs att en utvidgning av ett branschavtal kan begäras, och särskilt huruvida det enligt denna artikel är tillåtet att anta striktare regler, i form av ett branschavtal, och att utvidga dessa till att omfatta samtliga aktörer, när det i unionsreglerna föreskrivs regler för saluföring av en viss kategori av frukt eller grönsaker?”

31

Den 10 juni 2020 ingick Interfel ett branschavtal med rubriken ”Lång eller holländsk gurka” avseende regleringsåren 2021–2023 (nedan kallat gurkavtalet). Interfel ansökte hos ministern om att nämnda branschavtal skulle utvidgas till att omfatta andra aktörer, och motiverade begäran med att man ville garantera kvaliteten på de gurkor som säljs till konsumenterna.

32

Genom beslut av den 7 september 2020 avslog ministern denna begäran. Interfel väckte talan vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) och yrkade att beslutet skulle upphävas.

33

Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) har angett att det i gurkavtalet föreskrivs att storleken på gurkor som odlas i den europeiska delen av Frankrike och säljs i klass ”Extra” eller klass I bestäms uteslutande av vikten och inte av en storleksskala som kombinerar diameter och längd, att minimivikten ska vara 250 g och att enhetlig storlek är obligatorisk för gurkor i klasserna ”Extra” och I, eftersom det i samma förpackning endast får finnas produkter som tillhör en och samma klass i den fastställda storleksskalan. Enligt Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) är sådana bestämmelser strängare än de som följer dels av den allmänna handelsnormen, i den mening som avses i artikel 3.1 i förordning nr 543/2011, i vilken det inte hänvisas till någon regel om att produkterna ska storlekssorteras, dels av FN/ECE:s norm FFV-15 om certifiering, saluföring och kommersiell kvalitetskontroll av gurkor.

34

Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) har även påpekat att Interfel inom ramen för en grund bland annat gjort gällande att ministern inte lagligen kunde vägra att utvidga gurkavtalet till att omfatta andra aktörer. Enligt Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) kräver prövningen av denna grund ett svar på frågan huruvida artikel 164.4 i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att det enligt den är tillåtet att utvidga räckvidden av branschavtal i vilka det stadgas striktare regler än de som föreskrivs i unionsreglerna, inte endast i fråga om ”produktionsregler”, i den mening som avses i punkt 4 b i denna artikel, utan också i fråga om samtliga regler som har ett eller flera av de syften som avses i punkt 4 a och c–n, till att omfatta andra aktörer, och att det enligt den artikeln, i avsaknad av särskilda unionsregler för en viss kategori av frukt eller grönsaker, vidare är tillåtet att utvidga räckvidden av branschavtal i vilka det stadgas striktare regler än de regler som föreskrivs i de tillämpliga normer som har antagits av FN/ECE, till att omfatta andra aktörer.

35

Mot denna bakgrund beslutade Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

36

Den 10 juni 2020 ingick Interfel ett branschavtal med rubriken ”Äpple – storlek efter vikt” avseende regleringsåren 2021–2023 (nedan kallat äppelavtalet). Interfel ansökte hos ministern om att nämnda branschavtal skulle utvidgas till att omfatta andra aktörer, och motiverade begäran med att man ville garantera kvaliteten på den frukt som säljs till konsumenterna.

37

Genom beslut av den 20 november 2020 avslog ministern denna begäran. Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) har påpekat att beslutet av den 20 november 2020 ska anses vara ett beslut om återkallelse av beslutet att bifalla Interfels begäran om utvidgning, vilket enligt artikel L. 632–4 i lagen om jordbruk och havsfiske ska anses ha fattats i avsaknad av ett uttryckligt beslut avseende nämnda begäran om utvidgning vid utgången av den föreskrivna handläggningstiden, vilken hade förlängts till den 7 november 2020. Interfel väckte talan vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) och yrkade att beslutet av den 20 november 2020 skulle upphävas.

38

Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) har angett att det i äppelavtalet föreskrivs att storlekssortering endast ska ske efter vikt, vilket således utesluter den storlekssortering efter diameter som föreskrivs i punkt III i del 1 som återfinns i del B i bilaga I till genomförandeförordning nr 543/2011. Det stadgas vidare i äppelavtalet att äpplen i klasserna I och II, som är förpackade i rader och lager i en och samma förpackning, ska uppfylla en av de 14 storleksintervaller som fastställs i det avtalet och att äpplen i klass I som är löst packade i samma förpackning ska uppfylla åtta storleksintervaller som anges i det avtalet. Dessa storleksintervaller är mer detaljerade än de föreskrivs i punkt III i del 1 som återfinns i del B i bilaga I till genomförandeförordning nr 543/2011.

39

Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) har även påpekat att Interfel inom ramen för en grund bland annat gjort gällande att ministern inte lagligen kunde återkalla sitt beslut att bifalla begäran om utvidgning av äppelavtalet till att omfatta andra aktörer. Enligt Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) kräver prövningen av denna grund ett svar på frågan huruvida artikel 164.4 i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att det enligt den är tillåtet att utvidga räckvidden av branschavtal i vilka det stadgas striktare regler än de som föreskrivs i unionsreglerna, inte endast i fråga om ”produktionsregler”, i den mening som avses i punkt 4 b i denna artikel, utan också i fråga om samtliga regler som har ett eller flera av de syften som avses i punkt 4 a och c–n, till att omfatta andra aktörer. För det fall svaret på den frågan är olika beroende på om det är fråga om ”saluföringsregler” i den mening som avses i punkt 4 led d i samma artikel eller ”minimistandarder för förpackning och presentation” i den mening som avses i punkt 4 led k, vill Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) få klarhet i huruvida fastställandet av storleksintervaller för att sörja för enhetlighet vad gäller produkterna i en och samma förpackning omfattas av dessa regler eller standarder.

40

Mot denna bakgrund beslutade Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

41

Den 10 juni 2020 ingick Interfel ett branschavtal med rubriken ”Kiwi Hayward – skördedatum och saluföringsdatum – mognad” avseende regleringsåren 2021–2023 (nedan kallat kiwiavtalet). Interfel ansökte hos ministern om att nämnda branschavtal skulle utvidgas till att omfatta andra aktörer, och motiverade begäran med att man ville garantera kvaliteten på den frukt som säljs till konsumenterna.

42

Genom beslut av den 22 oktober 2020 avslog ministern denna begäran. Interfel väckte talan vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) och yrkade att beslutet skulle upphävas.

43

Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) har angett att det i kiwiavtalet föreskrivs att kiwifrukt av sorten Actinidia Deliciosa ’Hayward’, vilka odlas i Frankrike, inte får skördas före den 10 oktober och saluföras före den 6 november i Frankrike. Sådana bestämmelser är strängare än bestämmelserna i punkt II B i del 3 som återfinns i del B i bilaga I till genomförandeförordning nr 543/2011, vilka förutom minimikrav avseende mognad inte föreskriver något villkor avseende skördedatum och saluföringsdatum.

44

Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) har även påpekat att Interfel inom ramen för en grund bland annat gjort gällande att ministern inte lagligen kunde vägra att utvidga kiwiavtalet till att omfatta andra aktörer. Enligt Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) kräver prövningen av denna grund ett svar på för det första, frågan huruvida artikel 164.4 i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att det enligt den är tillåtet att utvidga räckvidden av branschavtal i vilka det stadgas striktare regler än de som föreskrivs i unionsreglerna, inte endast i fråga om ”produktionsregler”, i den mening som avses i punkt 4 led b i denna artikel, utan också i fråga om samtliga regler som har ett eller flera av de syften som avses i punkt 4 leden a och c–n, till att omfatta andra aktörer, och för det andra, frågan huruvida fastställandet av dels skördedatum, dels saluföringsdatum omfattas av tillämpningen av regler som kan fastställas genom ett branschavtal och utvidgas i enlighet med artikel 164 i förordning nr 1308/2013 och, om så är fallet, huruvida fastställandet av sådana datum omfattas av ”produktionsregler” i den mening som avses i punkt 4 led b i samma artikel eller, såsom tidigare föreskrevs i bilaga XVIa till förordning nr 1234/2007, av ”saluföringsregler”.

45

Mot denna bakgrund beslutade Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

46

Domstolens ordförande har genom beslut av den 9 september 2022 förenat målen C‑501/22, C‑502/22, C‑503/22 och C‑504/22 vad gäller det skriftliga och det muntliga förfarandet samt domen.

47

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan i mål C‑504/22, som ska prövas först, för att få klarhet i huruvida artikel 164 i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att den artikeln omfattar fastställande av skördedatum eller saluföringsdatum för en jordbruksprodukt genom avtal, beslut eller samordnade förfaranden som har godkänts inom en erkänd producentorganisation, en erkänd sammanslutning av producentorganisationer eller en erkänd branschorganisation.

48

I enlighet med punkt 3 a i bilaga XVIa till förordning nr 1234/2007 angavs de dagar som fastställts för att påbörja skörd och saluföring i etapper, i enlighet med reglerna för saluföring, i den uttömmande förteckningen över regler vars tillämpning fick utvidgas till att omfatta producenter som inte var medlemmar i en branschorganisation i enlighet med artikel 125f och artikel 125l. Dessa artiklar motsvarar, enligt artikel 230 i förordning nr 1308/2013, artikel 164 i samma förordning.

49

Bilaga XVIa till förordning nr 1234/2007 upphävdes dessutom genom artikel 230.1 i förordning nr 1308/2013. I artikel 164.4 i förordning nr 1308/2013 föreskrivs att de regler för vilka en utvidgning till andra aktörer får begäras ska ha ett av de syften som anges i den punkten. Bland dessa syften återfinns saluföring. Sistnämnda förordning innehåller emellertid inte någon bestämmelse som motsvarar punkt 3 i nämnda bilaga och som innehåller en uttömmande förteckning över de saluföringsregler som kan utvidgas till att omfatta andra aktörer. Under dessa omständigheter ska förordning nr 1308/2013 anses avse ”saluföring” i vid mening.

50

Härav följer att unionslagstiftaren, genom att vad avser förordning nr 1308/2013 inte ange en uttömmande förteckning över saluföringsregler som kan utvidgas till att omfatta aktörer som inte är medlemmar, under alla omständigheter inte har haft för avsikt att i detta avseende begränsa räckvidden av artikel 164 i nämnda förordning i förhållande till räckvidden av motsvarande bestämmelser i förordning nr 1234/2007, vilka upphävts genom förordning nr 1308/2013.

51

Mot denna bakgrund ska den andra frågan i mål C‑504/22 besvaras enligt följande. Artikel 164 i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att den artikeln omfattar fastställande av skördedatum eller saluföringsdatum för en jordbruksprodukt genom avtal, beslut eller samordnade förfaranden som har godkänts inom en erkänd producentorganisation, en erkänd sammanslutning av producentorganisationer eller en erkänd branschorganisation.

52

Den hänskjutande domstolen har ställt frågan i mål C‑501/22, frågorna i mål C‑502/22 och den första frågan i målen C‑503/22 och C‑504/22, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 164.1 och 164.4 i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att en medlemsstat, på begäran av en erkänd producentorganisation, en erkänd sammanslutning av producentorganisationer eller en erkänd branschorganisation som är verksam inom ett eller flera särskilda ekonomiska områden i den medlemsstaten och anses vara representativ för produktionen av, handeln med eller bearbetningen av en viss produkt, får förklara vissa avtal, beslut eller samordnade förfaranden som har godkänts inom den producentorganisationen, den sammanslutningen av producentorganisationer eller den branschorganisationen bindande för andra aktörer som är verksamma inom dessa ekonomiska områden och som inte är medlemmar av nämnda producentorganisation, nämnda sammanslutning av producentorganisationer eller nämnda branschorganisation, när de regler som föreskrivs i dessa avtal, beslut eller samordnade förfaranden, och som har ett eller flera av de syften som anges i punkt 4 a och c–n i denna artikel, är striktare än de som föreskrivs i unionsreglerna eller i de normer som antagits av FN/ECE.

53

Enligt domstolens fasta praxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 28 oktober 2022, Generalstaatsanwaltschaft München (Utlämning och ne bis in idem), C‑435/22 PPU, EU:C:2022:852, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

54

Det framgår även av fast rättspraxis att när en unionsbestämmelse kan bli föremål för flera tolkningar, ska företräde ges för den tolkning som är ägnad att säkerställa bestämmelsens ändamålsenliga verkan (dom av den 7 mars 2018, Cristal Union, C‑31/17, EU:C:2018:168, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

55

I förevarande fall konstaterar domstolen att även om ordalydelsen i artikel 164.4 a och c–n i förordning nr 1308/2013, till skillnad från ordalydelsen i artikel 164.4 b i samma förordning, inte avser regler som är ”striktare … än de som föreskrivs i unionsreglerna eller nationella regler”, utesluter sistnämnda ordalydelse dock inte uttryckligen möjligheten att regler som är striktare än de som föreskrivs i unionsreglerna utvidgas till att omfatta andra aktörer.

56

När det gäller det sammanhang i vilket artikel 164.1 och 164.4 i förordning nr 1308/2013 ingår, konstaterar domstolen att denna artikel, som ingår i avsnitt 3 i kapitel III i förordningen, med rubriken ”Utvidgning av reglernas räckvidd och obligatoriska bidrag”, utgör en grund som gör det möjligt att utvidga vissa regler som antagits av en erkänd producentorganisation, en erkänd sammanslutning av producentorganisationer eller en erkänd branschorganisation till att omfatta aktörer som inte är medlemmar i den berörda organisationen. En sådan möjlighet till utvidgning ska förstås mot bakgrund av artikel 74 i nämnda förordning, enligt vilken de produkter för vilka det har fastställts sektor- eller produktspecifika handelsnormer endast får saluföras i unionen om de överensstämmer med dessa normer.

57

Det följer således av artikel 74 att varje aktör, oavsett om denne är medlem av en erkänd producentorganisation, en erkänd sammanslutning av producentorganisationer eller en erkänd branschorganisation, är skyldig att iaktta de regler som fastställs genom dessa normer för att kunna saluföra sina produkter.

58

Bestämmelserna i artikel 164.4 a och c–n i förordning nr 1308/2013 skulle följaktligen förlora sin ändamålsenliga verkan om en medlemsstat inte fick förklara såsom bindande de regler som fastställs i ett sådant avtal som det som avses i punkt 1 i denna artikel, vilka går utöver de regler som redan gäller enligt de handelsnormer som är tillämpliga enligt unionsreglerna.

59

En sådan tolkning är för övrigt förenlig med de mål som anges i skälen 132 och 134 i förordning nr 1308/2013. Såsom anges i det förstnämnda skälet kan branschorganisationerna spela en viktig roll för att möjliggöra en dialog mellan aktörerna i leveranskedjan och främja bästa praxis och öppenhet och insyn på marknaden. Såsom framgår av det andra skälet ansåg unionslagstiftaren att de befintliga bestämmelserna i de olika sektorerna som syftar till att stärka genomslagskraften för producentorganisationerna, sammanslutningarna av producentorganisationer och branschorganisationerna genom att medlemsstaterna, på vissa villkor, får tillåta att vissa regler för organisationerna även omfattar aktörer som inte är medlemmar, hade visat sig verksamma och därför borde harmoniseras, strömlinjeformas och utvidgas till alla sektorer.

60

Det ska i detta avseende understrykas att enligt artikel 164.1 i förordning nr 1308/2013 är en sådan utvidgning inte obligatorisk, utan endast en möjlighet för den berörda medlemsstaten, som ensam bedömer huruvida en sådan utvidgning är lämplig.

61

Vad gäller utövandet av denna möjlighet och för att säkerställa att ett sådant utövande bidrar till att uppnå de mål som det erinrats om i punkt 59 ovan, föreskrivs det i artikel 164.4 i förordning nr 1308/2013 att en utvidgning av sådana regler till att omfatta aktörer som inte är medlemmar i den organisation eller sammanslutning inom vilken de har godkänts är utesluten när nämnda regler skadar dessa aktörer, när de leder till något av de resultat som anges i artikel 210.4 och när de är oförenliga med gällande unionsrätt eller gällande nationella regler.

62

Vad vidare gäller de normer som antagits av FN/ECE, ska det påpekas att det i artikel 3.1 i förordning nr 543/2011, jämförd med artikel 76 i förordning nr 1308/2013, föreskrivs att de krav som anges i den sistnämnda bestämmelsen ska utgöra den allmänna handelsnormen. Frukt och grönsaker som inte omfattas av en produktspecifik handelsnorm ska överensstämma med denna. Det föreskrivs emellertid i denna artikel att om innehavaren kan visa att produkterna överensstämmer med en FN/ECE-norm, ska dock produkten anses överensstämma med den allmänna handelsnormen. Härav följer att övervägandena i punkterna 55–61 ovan i tillämpliga delar gäller för de normer som antagits av FN/ECE.

63

Mot denna bakgrund ska frågan i mål C‑501/22, frågorna i mål C‑502/22 och den första frågan i målen C‑503/22 och C‑504/22 besvaras enligt följande. Artikel 164.1 och 164.4 i förordning nr 1308/2013 ska tolkas så, att en medlemsstat, på begäran av en erkänd producentorganisation, en erkänd sammanslutning av producentorganisationer eller en erkänd branschorganisation som är verksam inom ett eller flera särskilda ekonomiska områden i den medlemsstaten och anses vara representativ för produktionen av, handeln med eller bearbetningen av en viss produkt, får förklara vissa avtal, beslut eller samordnade förfaranden som har godkänts inom den producentorganisationen, den sammanslutningen av producentorganisationer eller den branschorganisationen bindande för andra aktörer som är verksamma inom dessa ekonomiska områden och som inte är medlemmar av nämnda producentorganisation, nämnda sammanslutning av producentorganisationer eller nämnda branschorganisation, när de regler som föreskrivs i dessa avtal, beslut eller samordnade förfaranden, och som har ett eller flera av de syften som anges i punkt 4 a och c–n i denna artikel, är striktare än de som föreskrivs i unionsreglerna eller i de normer som antagits av FN/ECE.

64

Den andra frågan i mål C‑503/22 har endast ställts för det fall att svaret på den första frågan i det målet skulle bli olika beroende på om det är fråga om ”saluföringsregler” i den mening som avses i artikel 164.4 c i förordning nr 1308/2013 eller ”minimistandarder för förpackning och presentation” i den mening som avses i artikel 164.4 k i samma förordning.

65

Eftersom så inte är fallet i förevarande mål saknas anledning att besvara den andra frågan

66

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i de nationella målen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande: