1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Eurowings GmbH, som är ett lufttrafikföretag, och Flightright GmbH, till vilket flygpassagerares eventuella rättigheter till kompensation överlåtits. Målet handlar om krav på kompensation som Flightright framställt på grund av att den flygning som bokats av dessa passagerare påstås ha ställts in.

3

I artikel 2 i förordning nr 261/2004, som har rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande:

”I denna förordning avses med

…

…”

4

I artikel 5 i förordningen, som har rubriken ”Inställd flygning”, föreskrivs följande i punkterna 1 och 4:

”1.   Vid inställd flygning skall de berörda passagerarna

…

4.   Bevisbördan för om passageraren har underrättats om den inställda flygningen samt när detta skett skall åvila det lufttrafikföretag som utför flygningen.”

5

Artikel 7 i förordningen har rubriken ”Rätt till kompensation”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

”Vid hänvisning till denna artikel skall passagerare få kompensation som uppgår till

…

…”

6

Flightright, till vilket flygpassagerare har överlåtit sin eventuella rätt till kompensation, begärde med stöd av artikel 5.1 c och artikel 7.1 b i förordning nr 261/2004 kompensation från Eurowings med ett sammanlagt belopp på 1600 euro.

7

Passagerarna hade genom en researrangör bokat en paketresa som inbegrep lufttransport till Mallorca (Spanien). Det framgår av beslutet om hänskjutande att passagerarna, enligt de resehandlingar som utfärdats av researrangören, den 14 juli 2018 skulle ha rest med flygning nummer EW 6850, vilken skulle utföras av Eurowings med planerad avgångstid klockan 19.45 från Palma de Mallorca (Spanien) och landning klockan 22.15 i Hannover (Tyskland). Eurowings genomförde emellertid inte flygningen, varför passagerarna anlände till Hannover klockan 02.22 den 15 juli 2018 med en ombokningsflygning med nummer DE1529.

8

Eurowings gjorde gällande att bolaget aldrig planerat någon avgång med flightnummer EW 6850 den 14 juli 2018 från Palma de Mallorca till Hannover. Eftersom någon sådan flygning aldrig har existerat kan Eurowings inte kvalificeras som det ”lufttrafikföretag som utför flygningen” i den mening som avses i artikel 2 b i förordning nr 261/2004.

9

Flightright väckte talan vid Amtsgericht Düsseldorf (Distriktsdomstolen i Düsseldorf, Tyskland) och yrkade kompensation enligt nämnda förordning. Amtsgericht Düsseldorf (Distriktsdomstolen i Düsseldorf) biföll talan med motiveringen att de berörda passagerarna hade en bekräftad platsreservation, i den mening som avses i förordningen, på flygningen EW 6850 från Palma de Mallorca till Hannover. Amtsgericht Düsseldorf (Distriktsdomstolen i Düsseldorf) fann att Eurowings allmänna påstående om att den flygning som det nationella målet avser aldrig existerat inte uppfyllde kravet på att det skulle visas varför den bekräftade platsreservationen visade en specifik flygning med ett specifikt flightnummer.

10

Eurowings överklagade Amtsgericht Düsseldorfs (Distriktsdomstolen i Düsseldorf) dom till den hänskjutande domstolen, Landgericht Düsseldorf (Regionala domstolen i Düsseldorf, Tyskland). Sistnämnda domstol vill få klarhet i huruvida ett lufttrafikföretag kan anses vara det ”lufttrafikföretag som utför flygningen” i den mening som avses i artikel 2 b i förordning nr 261/2004, även om den flygning som bokats genom en researrangör enligt lufttrafikföretaget aldrig hade planerats.

11

Mot denna bakgrund beslutade Landgericht Düsseldorf (Regionala domstolen i Düsseldorf) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 2 b i Europaparlamentets och rådets förordning [nr 261/2004] tolkas så, att ett lufttrafikföretag ska anses vara det lufttrafikföretag som utför flygningen, i den mening som avses i nämnda bestämmelse, i förhållande till en passagerare i en situation där passageraren har ingått ett avtal med en researrangör avseende en specifik flygning hos detta lufttrafikföretag, men där lufttrafikföretaget aldrig planerat en flygning med detta flightnummer för den aktuella dagen, det vill säga att en sådan flygning aldrig existerat?”

12

Enligt artikel 99 i domstolens rättegångsregler får domstolen, om svaret på tolkningsfrågan klart kan utläsas av rättspraxis eller om svaret på frågan inte lämnar utrymme för rimligt tvivel, när som helst på förslag av referenten och efter att ha hört generaladvokaten, avgöra målet genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat.

13

Det finns skäl att tillämpa nämnda bestämmelse i förevarande mål.

14

Den hänskjutande domstolen har ställt sin tolkningsfråga för att få klarhet i huruvida artikel 2 b i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att ett lufttrafikföretag kan anses vara det ”lufttrafikföretag som utför flygningen” i den mening som avses i bestämmelsen, när passageraren har ingått ett avtal med en researrangör för en specifik flygning, med ett flightnummer och ett datum, som ska utföras av detta lufttrafikföretag, varvid lufttrafikföretaget aldrig planerat någon flygning med detta flightnummer för den aktuella dagen.

15

Enligt artikel 2 b i nämnda förordning definieras begreppet ”lufttrafikföretag som utför flygningen” som ett ”lufttrafikföretag som utför eller avser att utföra en flygning enligt ett avtal med passagerare eller som ombud för en annan juridisk eller fysisk person som har ett avtal med denna passagerare”.

16

Denna definition uppställer alltså två kumulativa villkor för att ett lufttrafikföretag ska kunna anses utgöra det ”lufttrafikföretag som utför flygningen”. Det första villkoret avser utförandet av den aktuella flygningen och det andra villkoret avser ett avtal med en passagerare (dom av den 4 juli 2018, Wirth m.fl., C‑532/17, EU:C:2018:527, punkt 18).

17

I det första villkoret betonas begreppet ”flygning”, som utgör den centrala delen i villkoret. Domstolen har redan slagit fast att det begreppet ska tolkas på så sätt att en flygning består av ”en lufttransport, och är därmed, på ett visst sätt, en ’enhet’ av denna transport, utförd av ett lufttrafikföretag som fastställer dess färdväg” (dom av den 4 juli 2018, Wirth m.fl., C‑532/17, EU:C:2018:527, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

18

Härav följer att det är det lufttrafikföretag som inom ramen för sin passagerarflygverksamhet beslutar att utföra en bestämd flygning – vilket innefattar att fastställa såväl dess färdväg som dess avgångstid – och därigenom att skapa ett erbjudande om lufttransport riktat till berörda personer som ska anses utgöra det lufttrafikföretag som utför flygningen. Ett lufttrafikföretag som fattar ett sådant beslut åtar sig nämligen ansvaret för utförandet av den aktuella flygningen, vilket bland annat innefattar att den eventuellt blir inställd eller kraftigt försenad vid ankomsten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juli 2018, Wirth m.fl., C‑532/17, EU:C:2018:527, punkt 20).

19

När ett lufttrafikföretag inte fattar något sådant beslut om att utföra en viss flygning och inte lämnar något erbjudande om lufttransport, kan lufttrafikföretaget inte anses ha haft för avsikt att utföra en sådan flygning i den mening som avses i artikel 2 b i förordning nr 261/2004, varför företaget inte kan anses vara ett ”lufttrafikföretag som utför flygningen” i den mening som avses i bestämmelsen.

20

Denna situation ska emellertid särskiljas från en situation där lufttrafikföretaget har lämnat ett erbjudande, men som senare ändras av detta lufttrafikföretag, vilket i förekommande fall ger upphov till förseningar eller inställd flygning.

21

Domstolen har beträffande sistnämnda situation redan slagit fast följande. Ett lufttrafikföretag som har lämnat ett erbjudande av lufttransport som motsvarar det erbjudande en researrangör angett inom ramen för sin affärsförbindelse med en passagerare ska – även om ändringar av detta erbjudande kan komma att ske – anses ha för avsikt att utföra en flygning i den mening som avses i artikel 2 b i förordning nr 261/2004. Detta innebär att företaget kan betraktas som det ”lufttrafikföretag som utför flygningen” i den mening som avses i bestämmelsen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2021, Azurair m.fl., C‑146/20, C‑188/20, C‑196/20 och C‑270/20, EU:C:2021:1038, punkterna 59 och 62).

22

Det ankommer på den hänskjutande domstolen, som ensam är behörig att bedöma de faktiska omständigheterna i det nationella målet, att mot bakgrund av övervägandena i punkterna 18–21 ovan pröva om Eurowings inte har lämnat något erbjudande om lufttransport eller har lämnat ett sådant erbjudande som Eurowings, i förekommande fall, ändrat i efterhand.

23

För det fall lufttrafikföretaget inte är det ”lufttrafikföretag som utför flygningen” i den mening som avses i artikel 2 b i förordning nr 261/2004 – vilket innebär att företaget inte är skyldigt att betala kompensation i enlighet med denna förordning – så innebär det emellertid inte att passageraren förlorar sin rätt enligt nationell rätt att väcka talan mot sin avtalspart, i detta fall researrangören, med yrkande om skadestånd för den skada som passageraren lidit på grund av researrangörens agerande.

24

Mot denna bakgrund ska tolkningsfrågan besvaras på följande sätt. Artikel 2 b i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att ett lufttrafikföretag inte kan anses vara det ”lufttrafikföretag som utför flygningen” i den mening som avses i bestämmelsen, när passageraren har ingått ett avtal med en researrangör för en specifik flygning, med ett flightnummer och ett datum, som ska utföras av detta lufttrafikföretag, varvid lufttrafikföretaget aldrig planerat någon flygning med detta flightnummer för den aktuella dagen; däremot kan lufttrafikföretaget anses vara det ”lufttrafikföretag som utför flygningen” i den mening som avses i nämnda bestämmelse, när företaget lämnat ett erbjudande som, i förekommande fall, blivit föremål för senare ändringar från företagets sida.

25

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:

Artikel 2 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91

ska tolkas så,

att ett lufttrafikföretag inte kan anses vara det ”lufttrafikföretag som utför flygningen” i den mening som avses i bestämmelsen, när passageraren har ingått ett avtal med en researrangör för en specifik flygning, med ett flightnummer och ett datum, som ska utföras av detta lufttrafikföretag, varvid lufttrafikföretaget aldrig planerat någon flygning med detta flightnummer för den aktuella dagen; däremot kan lufttrafikföretaget anses vara det ”lufttrafikföretag som utför flygningen” i den mening som avses i nämnda bestämmelse, när företaget lämnat ett erbjudande som, i förekommande fall, blivit föremål för senare ändringar från företagets sida.