–

DS, genom M. Poduschka, Rechtsanwalt,

–

Porsche Inter Auto GmbH & Co KG och Volkswagen AG, genom H. Gärtner, F. Gebert, F. Gonsior, C. Harms, N. Hellermann, F. Kroll, M. Lerbinger, S. Lutz-Bachmann, L.‑K. Mannefeld, K.‑U. Opper, H. Posser, J. Quecke, K. Schramm, P. Schroeder, W.F. Spieth, J. von Nordheim, K. Vorbeck, B. Wolfers och B. Wollenschläger, Rechtsanwälte,

–

Tysklands regering, genom J. Möller och D. Klebs, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom M. Huttunen, M. Noll-Ehlers och N. Ruiz García, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 2007, s. 1) och av artikel 2.2 d och 3.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (EGT L 171, 1999, s. 12).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan DS, å ena sidan, och Porsche Inter Auto GmbH & Co KG samt Volkswagen AG, å andra sidan. Målet rör en talan om hävning av ett köpeavtal avseende ett motorfordon utrustat med en programvara som minskar återföringen av förorenande gaser från fordonet med hänsyn till bland annat de temperaturförhållanden som har uppmätts.

3

Direktiv 1999/44 upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/771 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor, om ändring av förordning (EU) 2017/2394 och direktiv 2009/22/EG samt om upphävande av direktiv 1999/44/EG (EUT L 136, 2019, s. 28), med verkan från och med den 1 januari 2022. Med hänsyn till tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet är direktiv 1999/44 emellertid fortfarande tillämpligt i det målet.

4

I skälen 1 och 10–12 i direktiv 1999/44 angavs följande:

…

5

I artikel 1.2 f i direktivet föreskrevs följande:

”I detta direktiv avses med

…

6

Artikel 2 i direktivet hade rubriken ”Avtalsenlighet”. I punkterna 1–3 i den artikeln föreskrevs följande:

”1.   Säljaren skall vara skyldig att till konsumenten leverera varor som är avtalsenliga.

2.   Konsumentvaror skall presumeras vara avtalsenliga om de

3.   Bristande avtalsenlighet enligt denna artikel skall inte anses föreligga om konsumenten vid tidpunkten för avtalets ingående kände till eller inte rimligen kunde vara okunnig om den bristande avtalsenligheten eller om den bristande avtalsenligheten har sitt ursprung i material som tillhandahållits av konsumenten.”

7

Artikel 3 i direktivet, med rubriken ”Konsumentens rättigheter”, hade följande lydelse:

”1.   Säljaren skall vara ansvarig gentemot konsumenten för all bristande avtalsenlighet som föreligger när varan levereras.

2.   I fall av bristande avtalsenlighet skall konsumenten ha rätt att utan kostnad få varan återställd till avtalsenlighet genom reparation eller utbyte i enlighet med punkt 3 eller att få ett skäligt prisavdrag eller att häva avtalet med avseende på den varan, i enlighet med punkterna 5 och 6.

3.   I första hand har konsumenten rätt att kräva att säljaren reparerar varan eller byter ut den, i båda fallen utan kostnad, såvida detta inte är omöjligt eller oproportionellt.

En påföljd skall anses oproportionell om den åsamkar säljaren kostnader som är orimliga i jämförelse med den alternativa påföljden, under beaktande av

Alla reparationer och utbyten skall fullgöras inom rimlig tid och utan väsentlig olägenhet för konsumenten samt under beaktande av varans art och det ändamål för vilket konsumenten behövde varan.

4.   Uttrycket ’utan kostnad’ i punkterna 2 och 3 hänför sig till nödvändiga kostnader som uppkommer för att få varan återställd till avtalsenlighet, särskilt frakt-, arbets- och materialkostnader.

5.   Konsumenten har rätt att kräva ett lämpligt prisavdrag eller att häva avtalet

6.   Konsumenten har inte rätt att häva avtalet om bristen på avtalsenlighet är ringa.”

8

Skälen 1 och 4–7 i förordning nr 715/2007 har följande lydelse:

…

9

I artikel 1.1 i förordningen föreskrivs följande:

”I denna förordning fastställs gemensamma tekniska krav för typgodkännande av motorfordon (’fordon’) och reservdelar, t.ex. ersättande utsläppsbegränsande anordningar, med avseende på utsläpp.”

10

I artikel 3 led 10 i förordningen anges följande:

”I denna förordning och dess genomförandeåtgärder gäller följande definitioner:

…

11

Artikel 4.1 och 4.2 i förordningen har följande lydelse:

”1.   Tillverkarna skall visa att alla nya fordon som säljs, registreras eller tas i bruk inom gemenskapen är typgodkända i enlighet med denna förordning och dess genomförandeåtgärder. Tillverkarna skall också visa att alla nya ersättande utsläppsbegränsande anordningar för vilka typgodkännande krävs som säljs eller tas i bruk inom gemenskapen är typgodkända i enlighet med denna förordning och dess genomförandeåtgärder.

I dessa skyldigheter ingår att de gränsvärden för utsläpp som anges i bilaga I och i de genomförandeåtgärder som avses i artikel 5 skall respekteras.

2.   Tillverkarna skall se till att typgodkännandeförfarandena för kontroll av produktionsöverensstämmelse, hållbarheten hos utsläppsbegränsande anordningar och överensstämmelsen hos fordon som är i drift följs.

De tekniska åtgärder som tillverkarna vidtar skall dessutom i enlighet med denna förordning säkerställa att utsläpp från avgasrör och utsläpp genom avdunstning begränsas effektivt under fordonets hela normala livslängd och vid normal användning. …

…”

12

I artikel 5.1 och 5.2 i förordning nr 715/2007 föreskrivs följande:

”1.   Tillverkarna skall utrusta fordonet på ett sådant sätt att komponenter som kan påverka utsläppen är utformade, konstruerade och monterade så att fordonet vid normal användning överensstämmer med denna förordning och dess genomförandeåtgärder.

2.   Det skall vara förbjudet att använda manipulationsanordningar som försämrar effekten hos system för kontroll av utsläpp. Förbudet skall inte gälla om

13

I bilaga I till förordningen, med rubriken ”Gränsvärden för utsläpp”, föreskrivs bland annat gränsvärden för utsläpp av kväveoxid (NOX).

14

Kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 av den 18 juli 2008 om genomförande och ändring av förordning nr 715/2007 (EUT L 199, 2008, s. 1) har ändrats genom kommissionens förordning (EU) nr 566/2011 av den 8 juni 2011 (EUT L 158, 2011, s. 1) (nedan kallad förordning nr 692/2008). Den 1 januari 2022 upphörde förordning nr 692/2008 att gälla genom kommissionens förordning (EU) 2017/1151 av den 1 juni 2017 om komplettering av förordning nr 715/2007 samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG, kommissionens förordningar nr 692/2008 och (EU) nr 1230/2012 och om upphävande av förordning nr 692/2008 (EUT L 175, 2017, s. 1). Med hänsyn till tidpunkten för de faktiska omständigheterna i det nationella målet är förordning nr 692/2008 emellertid fortfarande tillämplig i det målet.

15

Artikel 10 i förordning nr 692/2008 hade rubriken ”Utsläppsbegränsande anordningar”. I punkt 1 i den artikeln föreskrevs följande:

”Tillverkaren ska se till att ersättande utsläppsbegränsande anordningar som är avsedda att monteras på EG‑typgodkända fordon som omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 715/2007 är EG‑typgodkända som separata tekniska enheter i den bemärkelse som avses i artikel 10.2 i [Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (’Ramdirektiv’) (EUT L 263, 2007, s. 1)] och i enlighet med artiklarna 12 och 13 i och bilaga XIII till denna förordning.

Katalytiska omvandlare och partikelfilter ska betraktas som utsläppsbegränsande anordningar vid tillämpningen av denna förordning.

…”

16

Bilaga I till förordning nr 692/2008 hade rubriken ”Administrativa bestämmelser för EG‑typgodkännande”. I punkt 3.3 i den bilagan, med rubriken ”Utökning med avseende på de utsläppsbegränsande anordningarnas hållbarhet (typ 5-prov)”, angavs följande:

…”

17

Direktiv 2007/46, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1229/2012 av den 10 december 2012 (EUT L 353, 2012, s. 1) (nedan kallad förordning 2007/46), upphävdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 2018, s. 1), med verkan från den 1 september 2020. Med hänsyn till tidpunkten för de faktiska omständigheterna i det nationella målet är direktivet emellertid fortfarande tillämpligt i det målet.

18

Skäl 3 i direktivet hade följande lydelse:

”De tekniska krav som gäller för system, komponenter, separata tekniska enheter och fordon bör harmoniseras och specificeras i rättsakter. Syftet med dessa rättsakter bör främst vara att säkerställa en hög nivå av trafiksäkerhet, hälsoskydd, miljöskydd, energieffektivitet och skydd mot obehörig användning.”

19

I artikel 1 i direktivet, med rubriken ”Syfte”, angavs följande:

”I detta direktiv fastställs en harmoniserad ram som innefattar de administrativa bestämmelserna och allmänna tekniska kraven för godkännande av alla nya fordon som omfattas av dess tillämpningsområde samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dessa fordon, i syfte att underlätta registrering, försäljning och ibruktagande av fordonen inom gemenskapen.

…

Särskilda tekniska krav avseende fordons konstruktion och funktion skall i enlighet med detta direktiv fastställas i rättsakter över vilka det finns en uttömmande förteckning i bilaga IV.”

20

Artikel 3 i direktiv 2007/46 hade rubriken ”Definitioner”. I punkterna 5 och 36 i den artikeln föreskrevs följande:

”I detta direktiv och i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV, om inte annat föreskrivs i dessa, gäller följande definitioner:

…

…

21

I artikel 4 i direktivet, med rubriken ”Medlemsstaternas skyldigheter”, föreskrevs följande:

”1.   Medlemsstaterna skall se till att tillverkare som ansöker om godkännande uppfyller sina skyldigheter enligt detta direktiv.

2.   Medlemsstaterna skall godkänna endast sådana fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som uppfyller kraven i detta direktiv.

3.   Medlemsstaterna skall registrera eller tillåta försäljning eller ibruktagande av endast sådana fordon, komponenter och separata tekniska enheter som uppfyller kraven i detta direktiv.

…”

22

Artikel 8.6 i direktivet hade följande lydelse:

”Godkännandemyndigheten skall utan dröjsmål meddela godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater när den har avslagit eller återkallat ett typgodkännande för fordon samt ange skälen för beslutet.”

23

Artikel 13.1 i direktivet hade följande lydelse:

”Tillverkaren skall utan dröjsmål underrätta den medlemsstat som har beviljat EG‑typgodkännandet om varje ändring av uppgifterna i det tekniska underlaget. Den medlemsstaten skall, i enlighet med reglerna i detta kapitel, besluta vilket förfarande som skall tillämpas. Vid behov får medlemsstaten i samråd med tillverkaren besluta att ett nytt EG‑typgodkännande skall beviljas.”

24

Artikel 18 i direktiv 2007/46 hade rubriken ”Intyg om överensstämmelse”. I punkt 1 i den artikeln angavs följande:

”En tillverkare som innehar ett EG‑typgodkännande av fordon, skall utfärda ett intyg om överensstämmelse som skall åtfölja varje fordon – vare sig det är färdigbyggt, icke färdigbyggt eller etappvis färdigbyggt – som tillverkas i överensstämmelse med den godkända fordonstypen.

…”

25

Artikel 26 i direktivet hade rubriken ”Registrering, försäljning och ibruktagande av fordon”. I punkt 1 i den artikeln föreskrevs följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 29 och 30 skall medlemsstaterna registrera fordon och tillåta att de säljs eller tas i bruk endast om de åtföljs av ett giltigt intyg om överensstämmelse som utfärdats i enlighet med artikel 18.

…”

26

Bilaga IV till direktivet, med rubriken ”Krav i samband med EG‑typgodkännande av fordon”, avsåg i del I, med rubriken ”Rättsakter för EG‑typgodkännande av fordon som produceras i obegränsade serier”, förordning nr 715/2007 vad gäller ”[u]tsläpp (Euro 5 och 6) från lätta fordon och tillgång till information”.

27

I 922 § punkt 1 Allgemeines bürgerliches Gesetzbuch (allmänna civillagen), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad ABGB), föreskrivs följande:

”Den som överlåter en vara till någon annan mot vederlag garanterar att den är avtalsenlig. Överlåtaren ansvarar således för att varan har de egenskaper som följer av avtalet eller normalt kan förväntas, att den överensstämmer med den beskrivning som lämnats och med prover eller modeller som lagts fram och att den kan användas i enlighet med det ändamål som framgår av avtalets natur eller av överenskommelsen.”

28

I 932 § punkterna 1 och 4 ABGB anges följande:

”1)   Om varan är felaktig, har förvärvaren rätt att kräva avhjälpande (reparation eller leverans av det som saknas), utbyte av varan, att få en skälig nedsättning av vederlaget (prisavdrag), eller att häva avtalet (återgång).

…

4)   Om varken avhjälpande eller utbyte är möjligt eller inte kan ske utan oskälig kostnad för överlåtaren, har förvärvaren rätt till prisavdrag eller, under förutsättning att felet inte är ringa, rätt att kräva avtalets återgång. …”

29

25 § punkt 2 Verordnung über die EG‑Genehmigung für Kraftfahrzeuge und ihre Anhänger sowie für Systeme, Bauteile und selbstständige technische Einheiten für diese Fahrzeuge (EG‑Fahrzeuggenehmigungsverordnung) (förordning om EG‑typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (förordning om EG‑typgodkännande av motorfordon)) (nedan kallad EG‑FGV) har följande lydelse:

”Federala myndigheten för motorfordonstrafik kan i efterhand utfärda kompletterande bestämmelser, i syfte att åtgärda fel som uppträtt och för att säkerställa att fordon som redan är i trafiken, separata tekniska enheter eller komponenter överensstämmer med befintliga föreskrifter.”

30

Den 21 december 2013 köpte konsumenten DS ett fordon av märket Volkswagen, utrustat med en dieselmotor av typ EA 189 generation Euro 5, av Porsche Inter Auto, som är en bilåterförsäljare som är självständig i förhållande till Volkswagen.

31

Fordonet var utrustat med en programvara enligt vilken systemet för avgasåterföring fungerade med två lägen (nedan kallat systemet med omkopplingslogik). Det första läget aktiverades endast under typgodkännandetestet, kallat ”New European Driving Cycle” (NEDC), som utfördes i ett laboratorium. I detta läge var avgasåterföringstakten högre än i det andra läget, vilket aktiverades under verkliga körförhållanden. Den aktuella fordonstypen godkändes av Kraftfahrt-Bundesamt (federala myndigheten för motorfordonstrafik, Tyskland) (nedan kallad KBA), som är den behöriga myndigheten i fråga om typgodkännande i Tyskland. Det hade inte avslöjats för myndigheten att det fanns ett system med omkopplingslogik.

32

Det framgår av beslutet om hänskjutande att KBA inte skulle ha godkänt denna fordonstyp om myndigheten hade haft kännedom om systemet. Det framgår även att DS skulle ha köpt det aktuella fordonet även om han hade haft kännedom om systemet.

33

Genom beslut av den 15 oktober 2015, vilket fattades med stöd av 25 § punkt 2 EG‑FGV, ålade KBA Volkswagen att ta bort systemet med omkopplingslogik så att motorer av typ EA 189 generation Euro 5 överensstämde med förordning nr 715/2007. Genom skrivelse av den 20 december 2016 informerade KBA Volkswagen om att den föreslagna uppdateringen av den programvara som avses i punkt 31 ovan (nedan kallad uppdateringen av programvaran) var ägnad att upprätta överensstämmelsen. EG‑typgodkännandet för den aktuella fordonstypen har därefter varken återkallats eller dragits tillbaka av KBA.

34

Den 15 februari 2017 lät DS uppdatera programvaran på sitt fordon. Uppdateringen ersatte systemet med omvandlingslogik med en programmering enligt vilken det läge som minskade utsläppen var aktivt inte bara i samband med det typgodkännandetest som avses i punkt 31 ovan, utan även vid användning av fordonet på väg. Avgasåterföringen var emellertid fullt effektiv endast när omgivningstemperaturen var mellan 15 och 33 grader Celsius (nedan kallat temperaturfönstret).

35

DS väckte talan vid Landesgericht Linz (Regionala domstolen i Linz, Österrike) och yrkade, i första hand, att köpeskillingen för det aktuella fordonet skulle återbetalas i utbyte mot att fordonet återlämnades. Han yrkade i andra hand prisavdrag för fordonet. I tredje hand yrkade DS att det skulle fastställas att Porsche Inter Auto och Volkswagen var ansvariga för de skador som uppkommit till följd av förekomsten av en otillåten manipulationsanordning, i den mening som avses i artikel 5.2 i förordning nr 715/2007.

36

Nämnda domstol ogillade talan genom dom av den 12 december 2018.

37

Genom dom av den 4 april 2019 fastställde Oberlandesgericht Linz (Regionala överdomstolen i Linz, Österrike) denna dom.

38

DS överklagade denna dom till Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike), den hänskjutande domstolen, med motiveringen att fordonet uppvisade fel. Han gjorde gällande att systemet med omkopplingslogik var en otillåten manipulationsanordning, i den mening som avses i artikel 5.2 i förordning nr 715/2007. Eftersom uppdateringen av programvaran inte har avhjälpt detta fel, riskerar fordonet enligt DS att förlora sitt värde och att drabbas av skador till följd av uppdateringen.

39

Porsche Inter Auto och Volkswagen har gjort gällande att temperaturfönstret är en tillåten manipulationsanordning enligt artikel 5.2 i förordning nr 715/2007. KBA delar denna bedömning.

40

Den hänskjutande domstolen anser att systemet med omkopplingslogik är en otillåten manipulationsanordning, i den mening som avses i artikel 3 led 10 och artikel 5.2 i förordning nr 715/2007. Det aktuella fordonet uppvisar i vart fall ett fel, i den mening som avses i 922 § ABGB, eftersom det inte uppdagats för KBA att manipulationsanordningen fanns.

41

Den hänskjutande domstolen undrar i detta sammanhang om det aktuella fordonet, med hänsyn till skyldigheten att leverera ett fordon som inte är försett med en sådan manipulationsanordning, hade en bristande avtalsenlighet, i den mening som avses i direktiv 1999/44. Om så var fallet skulle det enligt nämnda domstol vara nödvändigt att undersöka huruvida fordonet fortfarande var utrustat med en tillåten manipulationsanordning efter uppdateringen av den programvara som säkerställde funktionen av systemet för avgasåterföring och att precisera vilka rättsverkningarna är av att ett sådant fel eventuellt har bestått efter uppdateringen av programvaran.

42

Den hänskjutande domstolen vill närmare bestämt få klarhet i, för det första, huruvida det aktuella fordonet – även om det omfattas av ett EG‑typgodkännande – för det fall det är utrustat med en manipulationsanordning vars användning är förbjuden enligt artikel 3 led 10 och artikel 5.2 i förordning nr 715/2007, är av den kvalitet som varor av detta slag vanligen har och som konsumenten rimligen kan förvänta sig, i den mening som avses i artikel 2.2 d i direktiv 1999/44, och således ska presumeras vara avtalsenligt. Den hänskjutande domstolen anser härvidlag att en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument faktiskt förväntar sig att dessa krav är uppfyllda när det rör sig om en produkt, såsom ett fordon, som ska uppfylla de lagstadgade kraven. Den omständigheten att fordonen ska omfattas av ett förfarande för typgodkännande utgör inte nödvändigtvis hinder för denna tolkning av nämnda artikel 2.2 d.

43

För det andra önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i om temperaturfönstret kan omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007, vilket Porsche Inter Auto och Volkswagen har gjort gällande, eller om detta i vart fall är uteslutet, såsom DS har hävdat. Nämnda domstol har i detta hänseende anfört att undantagen i denna artikel 5.2, med hänsyn till det miljöskyddsmål som följer av skälen 1 och 6 i förordning nr 715/2007, ska tolkas restriktivt. Eftersom det är allmänt känt att genomsnittstemperaturen i en del av unionen, inklusive Österrike, är lägre än 15 grader Celsius flera månader per år, anser den hänskjutande domstolen att det, genomsnittligt, under en större del av året inte uppnås en omgivningstemperatur vid vilken avgasåterföringen från ett sådant fordon som det som är aktuellt i det nationella målet är fullt effektiv. Under dessa omständigheter förefaller en manipulationsanordning som fungerar så ofta omöjligen kunna motiveras med ett av dessa undantag.

44

För det tredje vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida den omständigheten att det i ett fordon finns en manipulationsanordning, i den mening som avses i artikel 3 led 10 i förordning nr 715/2007, vars användning är förbjuden enligt artikel 5.2 i denna förordning, kan anses utgöra en bristande avtalsenlighet som är ringa, i den mening som avses i artikel 3.6 i direktiv 1999/44, eftersom den berörda konsumenten ändå skulle ha köpt fordonet även om han eller hon hade haft kännedom om anordningens förekomst och funktion.

45

Mot denna bakgrund beslutade Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

46

Den hänskjutande domstolen har ställt sin första fråga för att få klarhet i huruvida artikel 2.2 d i direktiv 1999/44 ska tolkas på så sätt att ett motorfordon som omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 715/2007 är av den kvalitet som varor av detta slag vanligen har och som konsumenten rimligen kan förvänta sig, och således ska presumeras vara förenligt med det köpeavtal som det är föremål för, om fordonet, även om det omfattas av ett gällande EG‑typgodkännande och följaktligen kan användas på väg, är utrustat med en manipulationsanordning vars användning är förbjuden enligt artikel 5.2 i denna förordning.

47

I synnerhet föreskrivs det i artikel 2.1 i direktiv 1999/44 att säljaren ska vara skyldig att till konsumenten leverera varor som är avtalsenliga.

48

Enligt artikel 2.2 d i direktivet ska konsumentvaror presumeras vara avtalsenliga om de är av den kvalitet och har de prestanda som varor av detta slag vanligen har och som konsumenten rimligen kan förvänta sig med hänsyn till bland annat varans art.

49

Vad beträffar en sådan vara som den som är aktuell i det nationella målet, nämligen ett motorfordon, erinrar domstolen om att ”EG‑typgodkännande” i artikel 3.5 i direktiv 2007/46 definieras som ”förfarande genom vilket en medlemsstat intygar att en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet uppfyller de tillämpliga administrativa bestämmelserna och tekniska kraven i detta direktiv och i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV eller XI”. Denna bilaga IV, med rubriken ”Krav i samband med EG‑typgodkännande av fordon”, avsåg i del I, med rubriken ”Rättsakter för EG‑typgodkännande av fordon som produceras i obegränsade serier”, förordning nr 715/2007 vad gäller ”[u]tsläpp (Euro 5 och 6) från lätta fordon och tillgång till information”.

50

I artikel 4.3 första stycket i direktivet anges dessutom att medlemsstaterna ska registrera eller tillåta försäljning eller ibruktagande av endast sådana fordon som uppfyller kraven i direktivet.

51

Det föreskrivs slutligen i artikel 4.1 i förordning nr 715/2007 att tillverkarna ska visa att alla nya fordon som säljs, registreras eller tas i bruk inom unionen är typgodkända i enlighet med denna förordning och dess genomförandeåtgärder.

52

Det följer av de bestämmelser som avses i punkterna 49–51 ovan dels att fordon som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2007/46 ska omfattas av ett typgodkännande, dels att ett sådant godkännande endast kan beviljas om den aktuella fordonstypen uppfyller kraven i bestämmelserna i förordning nr 715/2007, bland annat bestämmelserna om utsläpp, däribland artikel 5 i denna förordning.

53

Enligt artikel 18.1 i direktiv 2007/46 ska en tillverkare som innehar ett EG‑typgodkännande av fordon utfärda ett intyg om överensstämmelse som ska åtfölja varje fordon – vare sig det är färdigbyggt, icke färdigbyggt eller etappvis färdigbyggt – som tillverkas i överensstämmelse med den godkända fordonstypen. Enligt artikel 26.1 i direktivet är detta intyg obligatoriskt för registrering och försäljning eller ibruktagande av ett fordon.

54

När en konsument köper ett fordon som ingår i en serie godkända fordonstyper, och följaktligen åtföljs av ett intyg om överensstämmelse, kan han eller hon rimligen förvänta sig att förordning nr 715/2007, och särskilt dess artikel 5, iakttas när det gäller fordonet, även om det inte finns några särskilda avtalsvillkor.

55

Artikel 2.2 d i direktiv 1999/44 ska följaktligen tolkas så, att ett fordon som inte uppfyller kraven i nämnda artikel 5 inte är av den kvalitet och har de prestanda som varor av detta slag vanligen har och som konsumenten rimligen kan förvänta sig med hänsyn till varans art, i den mening som avses i artikel 2.2 d.

56

Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 149 i sitt förslag till avgörande påverkas inte denna tolkning av den omständigheten att den aktuella fordonstypen omfattas av ett EG‑typgodkännande som gör det möjligt att använda fordonet på väg. Direktiv 2007/46 avser nämligen en situation där det otillåtna hos en del av ett fordons konstruktion, exempelvis mot bakgrund av kraven i artikel 5 i förordning nr 715/2007, upptäcks först efter det att fordonet har godkänts. I artikel 8.6 i direktivet föreskrivs således att godkännandemyndigheten får återkalla ett godkännande för ett fordon. Det följer dessutom av artikel 13.1 första och tredje meningarna i nämnda direktiv att när en tillverkare underrättar en medlemsstat som har beviljat EG‑typgodkännandet om en ändring av de uppgifter som antecknats i det tekniska underlaget, får denna medlemsstat, vid behov, i samråd med tillverkaren besluta att ett nytt EG‑typgodkännande ska beviljas.

57

Så förefaller här vara fallet, eftersom det framgår av beslutet om hänskjutande att den fordonstyp som är aktuell i det nationella målet ursprungligen godkändes av KBA utan att det hade avslöjats för myndigheten att det fanns ett system med omkopplingslogik. Det framgår dessutom av beslutet att KBA inte skulle ha beviljat EG‑typgodkännandet av denna fordonstyp om myndigheten hade haft kännedom om systemet.

58

Den första frågan ska följaktligen besvaras enligt följande. Artikel 2.2 d i direktiv 1999/44 ska tolkas på så sätt att ett motorfordon som omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 715/2007 inte är av den kvalitet som varor av detta slag vanligen har och som konsumenten rimligen kan förvänta sig, om fordonet, även om det omfattas av ett gällande EG‑typgodkännande och följaktligen kan användas på väg, är utrustat med en manipulationsanordning vars användning är förbjuden enligt artikel 5.2 i denna förordning.

59

Den hänskjutande domstolen har ställt sin andra fråga för att få klarhet i huruvida artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007 ska tolkas på så sätt att en manipulationsanordning som bland annat säkerställer att de gränsvärden för utsläpp som föreskrivs i denna förordning iakttas endast i temperaturfönstret, på ett sådant sätt att återföringen, i en del av unionen, endast är fullt verksam under cirka sex månader per år, kan motiveras enligt denna bestämmelse.

60

Enligt artikel 5.2 i förordning nr 715/2007 är det förbjudet att använda manipulationsanordningar som försämrar effekten hos system för kontroll av utsläpp. Det finns emellertid tre undantag från detta förbud, däribland det som anges i artikel 5.2 a i förordningen, nämligen om ”anordningen är nödvändig för att skydda motorn mot skador eller olyckor samt för att garantera säker körning”.

61

Eftersom bestämmelsen innehåller ett undantag från förbudet mot användning av manipulationsanordningar som försämrar effekten hos system för kontroll av utsläpp, ska denna bestämmelse tolkas restriktivt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 2020, CLCV m.fl. (Manipulationsanordning på dieselmotorer), C‑693/18, EU:C:2020:1040, punkterna 111 och 112).

62

Vad för det första gäller begreppet ”motor” görs det i bilaga I till förordning nr 692/2008, såsom generaladvokaten påpekade i punkterna 118 och 119 i sitt förslag till avgörande, en uttrycklig åtskillnad mellan motorn och systemet för att kontrollera föroreningar. De föreskrifterna som hänför sig till ”Motor” finns nämligen i punkt 3.3.1.2 i denna bilaga, medan föreskrifterna avseende ”Parametrar för utsläppsbegränsande system” finns i punkt 3.3.1.3 i nämnda bilaga. I den sistnämnda punkten leden a och c ingår uttryckligen partikelfilter och avgasåterföring. Enligt artikel 10.1 andra stycket i denna förordning ska partikelfilter dessutom betraktas som utsläppsbegränsande anordningar vid tillämpningen av denna förordning.

63

EGR-ventilen, EGR-kylaren och dieselpartikelfiltret – vilka temperaturfönstret enligt Porsche Inter Auto syftar till att skona – är således komponenter som skiljer sig från motorn. EGR-ventilen är nämligen placerad vid motorns utlopp, efter avgasgrenröret. När denna ventil är öppen är det möjligt att återföra avgaserna till insugsröret i syfte att bränna dem en andra gång och sedan kyla ned dem med hjälp av en värmeväxlare, EGR-kylaren. Partikelfiltret, som är placerat före avgasröret, gör det möjligt att filtrera luft för att avskilja förorenande fina partiklar.

64

Vad därefter gäller begreppen ”olycka” och ”skador” i artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007, har domstolen slagit fast att för att en manipulationsanordning som försämrar effekten hos systemet för kontroll av utsläpp ska kunna motiveras i enlighet med denna bestämmelse, måste den göra det möjligt att skydda motorn mot plötsliga och exceptionella skador (dom av den 17 december 2020, CLCV m.fl. (Manipulationsanordning på dieselmotorer), C‑693/18, EU:C:2020:1040, punkt 109).

65

Motorns igensättning och åldrande kan under inga omständigheter anses utgöra en ”olycka” eller ”skada” i den mening som avses i nämnda bestämmelse, eftersom dessa företeelser i princip är förutsebara och följer naturligt av fordonets normala funktion (dom av den 17 december 2020, CLCV m.fl. (Manipulationsanordning på dieselmotorer), C‑693/18, EU:C:2020:1040, punkt 110).

66

Denna tolkning stöds av det mål som eftersträvas med förordning nr 715/2007, vilket är att säkerställa en hög miljöskyddsnivå och förbättra luftkvaliteten inom unionen, vilket förutsätter en effektiv minskning av utsläppen av kväveoxid (NOX) under fordonets hela normala livslängd. Förbudet i artikel 5.2 a i denna förordning skulle nämligen bli innehållslöst och förlora all ändamålsenlig verkan om tillverkare tilläts utrusta motorfordon med sådana manipulationsanordningar i det enda syftet att skydda motorn mot igensättning och åldrande (dom av den 17 december 2020, CLCV m.fl. (Manipulationsanordning på dieselmotorer), C‑693/18, EU:C:2020:1040, punkt 113).

67

Det är således endast omedelbara risker för att motorn drabbas av skador eller olyckor och som medför en konkret fara vid framförandet av ett fordon som kan motivera användning av en manipulationsanordning enligt artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007.

68

Domstolens tolkning av ordet ”skada” i domen av den 17 december 2020, CLCV m.fl. (Manipulationsanordning på dieselmotorer) (C‑693/18, EU:C:2020:1040), påverkas inte av den tyska regeringens och Porsche Inter Autos argument att det följer av den engelska (”damage”) och den tyska språkversionen (”Beschädigung”) av detta ord att det inte enbart omfattar plötsliga och oförutsebara händelser.

69

Även om de definitioner av detta ord som ges på engelska och tyska, såsom generaladvokaten påpekade i punkt 115 i sitt förslag till avgörande, till skillnad från definitionen av samma ord på franska, inte nödvändigtvis innebär att en skada beror på en ”plötslig” händelse, vederlägger de för det första inte domstolens tolkning av ordet ”skada”. För det andra ska det erinras om att domstolens restriktiva tolkning grundar sig på de skäl som det erinrats om i punkterna 61 och 66 ovan.

70

Den tyska regeringen, Porsche Inter Auto och Volkswagen har emellertid gjort gällande att den aktuella manipulationsanordningen är motiverad, eftersom det vid alltför låga eller alltför höga temperaturer kan bildas depositioner vid avgasåterföring och på så sätt leda till en felaktig inställning av EGR-ventilen. Det kan exempelvis vara så att en ventil inte längre öppnas eller inte längre stängs på ett korrekt sätt eller att ventilen helt blockeras. En EGR-ventil som har skadats eller som är felaktigt inställd kan orsaka skador på själva motorn och bland annat leda till att fordonet förlorar i motorstyrka. Det är dessutom omöjligt att förutse och beräkna vid vilken tidpunkt tröskeln för funktionsavbrott i EGR-ventilen uppnås, eftersom denna tröskel kan överskridas plötsligt och oförutsägbart, även om ventilen har underhållits regelbundet. Den omständigheten att fordonet plötsligt och oförutsebart förlorar i motorstyrka påverkar möjligheten att garantera en säker körning, exempelvis genom att det avsevärt ökar risken för en allvarlig trafikolycka vid en omkörning.

71

Porsche Inter Auto och Volkswagen har dessutom hävdat att igensättningen av komponenterna i systemet för avgasåterföring, genom att framkalla en felaktig funktion hos EGR-ventilen som kan leda till att denna blockeras, kan orsaka en antändning av partikelfiltret och en brand i motorn eller, som en följd därav, en brand i hela fordonet, vilket skulle äventyra möjligheten att garantera en säker körning.

72

Det framgår härvidlag av själva lydelsen av artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007 att anordningen, för att omfattas av undantaget i denna bestämmelse, ska vara nödvändig inte bara för att skydda motorn mot skador eller olyckor, utan även för att garantera en säker körning. Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 106 i sitt förslag till avgörande ska nämnda bestämmelse, med hänsyn till den däri använda konjunktionen ”och”, tolkas på så sätt att de villkor som föreskrivs i bestämmelsen är kumulativa.

73

Med hänsyn till den restriktiva tolkning som detta undantag ska ges, såsom har understrukits i punkt 61 ovan, kan en sådan manipulationsanordning som den som är aktuell i det nationella målet, följaktligen endast motiveras med stöd av nämnda undantag om det fastställs att anordningen är nödvändig just för att undvika omedelbara risker för att motorn drabbas av skador eller olyckor, orsakade av en felaktig funktion hos en komponent i systemet för avgasåterföring, som är så allvarliga att de medför en konkret fara vid framförandet av det fordon som är utrustat med nämnda anordning. Såsom generaladvokaten underströk i punkt 126 i sitt förslag till avgörande, omfattas en sådan kontroll emellertid, i det nationella målet, av den bedömning av de faktiska omständigheterna som uteslutande ankommer på den hänskjutande domstolen

74

Även om det är riktigt att det i artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007 inte formellt ställs några andra villkor för tillämpningen av undantaget enligt denna bestämmelse, kvarstår det faktum att en manipulationsanordning som under normala trafikförhållanden ska fungera under större delen av året för att skydda motorn mot skador eller olyckor och för att garantera en säker körning uppenbart strider mot det mål som eftersträvas med denna förordning, vilket nämnda bestämmelse endast gör det möjligt att avvika från under mycket speciella omständigheter, och leder till ett oproportionerligt åsidosättande av själva principen om en minskning av fordons utsläpp av kväveoxid (NOX).

75

Med hänsyn till den restriktiva tolkning som artikel 5.2 a ska ges kan en sådan manipulationsanordning således inte motiveras med stöd av denna bestämmelse.

76

Ett medgivande av att en sådan manipulationsanordning som den som beskrivs i punkt 74 ovan kan omfattas av undantaget i artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007 skulle leda till att detta undantag blev tillämpligt under större delen av året under de verkliga körförhållanden som råder i unionen, med resultatet att principen om förbud mot sådana manipulationsanordningar i denna artikel 5.2 i praktiken skulle kunna tillämpas mindre ofta än nämnda undantag.

77

Porsche Inter Auto, Volkswagen och den tyska regeringen har dessutom gjort gällande att det begrepp enligt vilket en manipulationsanordning är ”nödvändig” inte kräver användning av bästa tillgängliga teknik och att hänsyn ska tas till den senaste tekniken vid tidpunkten för EG‑godkännandet vid bedömningen av huruvida anordningen är nödvändig för att skydda motorn och för att garantera en säker körning, i den mening som avses i artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007. Det har inte bestritts att användningen av systemet för avgasåterföring som fungerar enligt ett temperaturfönster, i olika omfattning beroende på dagen för godkännandet, motsvarar den tekniska utvecklingen. Vid tolkningen av begreppet ”nödvändig” i denna bestämmelse ska hänsyn dessutom tas till behovet av att göra en avvägning mellan miljöintressena och tillverkarnas ekonomiska intressen.

78

Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 129 i sitt förslag till avgörande framgår det, för det första, av skäl 7 i förordning nr 715/2007 att unionslagstiftaren, när den fastställde gränsvärdena för utsläpp av föroreningar, beaktade tillverkarnas ekonomiska intressen och bland annat de kostnader som drabbar företagen genom kravet att iaktta dessa värden. Det ankommer således på tillverkarna att anpassa sig och tillämpa tekniska anordningar som gör det möjligt att iaktta nämnda värden, samtidigt som förordningen inte innehåller något krav på att en särskild teknik ska användas.

79

Såsom har angetts i punkt 66 ovan förutsätter, för det andra, det mål som eftersträvas med förordning nr 715/2007, vilket är att säkerställa en hög miljöskyddsnivå och att förbättra luftkvaliteten inom unionen, en effektiv minskning av utsläppen av kväveoxid (NOX) under fordonets hela normala livslängd (dom av den 17 december 2020, CLCV m.fl. (Manipulationsanordning på dieselmotorer), C‑693/18, EU:C:2020:1040, punkt 113). Detta mål skulle äventyras om en manipulationsanordning tilläts med stöd av artikel 5.2 a i förordningen av det enda skälet att exempelvis forskningskostnaderna är höga, den tekniska utrustningen är kostsam eller att fordonsunderhållet blir frekventare och dyrare för användaren.

80

Under dessa omständigheter, och med beaktande av att denna bestämmelse, såsom det har erinrats om i punkterna 61 och 73 ovan, ska tolkas restriktivt, ska det anses att en manipulationsanordning är ”nödvändig”, i den mening som avses i nämnda bestämmelse, endast när det vid tidpunkten för EG‑typgodkännandet av anordningen eller det fordon som är utrustat med anordningen inte finns någon annan teknisk lösning som gör det möjligt att undvika omedelbara risker för att motorn drabbas av skador eller olyckor och som medför en konkret fara vid framförandet av fordonet.

81

Den andra frågan ska följaktligen besvaras enligt följande. Artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007 ska tolkas på så sätt att en manipulationsanordning som bland annat säkerställer att de gränsvärden för utsläpp som föreskrivs i denna förordning iakttas endast i temperaturfönstret kan motiveras, enligt denna bestämmelse, endast på villkor att det fastställs att nämnda anordning är nödvändig just för att undvika omedelbara risker för att motorn drabbas av skador eller olyckor, orsakade av en felaktig funktion hos en komponent i systemet för avgasåterföring, som är så allvarliga att de medför en konkret fara vid framförandet av det fordon som är utrustat med nämnda anordning. En manipulationsanordning som under normala trafikförhållanden ska fungera under större delen av året för att skydda motorn mot skador eller olyckor och för att garantera en säker körning kan under inga omständigheter omfattas av undantaget i artikel 5.2 a i förordning nr 715/2007.

82

Den hänskjutande domstolen har ställt sin tredje fråga för att få klarhet i huruvida artikel 3.6 i direktiv 1999/44 ska tolkas på så sätt att en bristande avtalsenlighet som består i att det i ett fordon finns en manipulationsanordning vars användning är förbjuden enligt artikel 5.2 i förordning nr 715/2007 kan anses vara ”ringa”, om konsumenten ändå skulle ha köpt fordonet om han eller hon hade haft kännedom om anordningens förekomst och funktion.

83

Enligt artikel 2.3 i direktiv 1999/44 ska bristande avtalsenlighet inte anses föreligga om konsumenten vid tidpunkten för avtalets ingående kände till eller inte rimligen kunde vara okunnig om den bristande avtalsenligheten eller om den bristande avtalsenligheten har sitt ursprung i material som tillhandahållits av konsumenten.

84

Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 158 i sitt förslag till avgörande är denna bestämmelse emellertid inte tillämplig i det nationella målet, eftersom det inte har bestritts att DS, vid tidpunkten för köpet av det aktuella fordonet, varken kände till den påstådda bristande avtalsenligheten eller rimligen kunde känna till denna brist.

85

Frågan huruvida en bristande avtalsenlighet är ”ringa”, i den mening som avses i artikel 3.6 i direktiv 1999/44, vilken är avgörande för huruvida konsumenten har rätt att häva avtalet, är däremot inte avhängig en sådan subjektiv omständighet.

86

Den omständigheten att en konsument, efter att ha köpt en vara, medger att han eller hon skulle ha köpt varan även om vederbörande hade haft kännedom om en sådan bristande avtalsenlighet, är således inte relevant för att fastställa huruvida en bristande avtalsenlighet ska kvalificeras som ”ringa”.

87

Det är mot bakgrund av denna precisering som det ska avgöras huruvida artikel 3.6 i direktiv 1999/44 ska tolkas på så sätt att en bristande avtalsenlighet som består i att det i ett fordon finns en manipulationsanordning vars användning är förbjuden enligt artikel 5.2 i förordning nr 715/2007 kan kvalificeras som ”ringa”.

88

Eftersom direktiv 1999/44 inte innehåller någon definition av begreppet bristande avtalsenlighet som är ringa, ska dess innebörd och tillämpningsområde fastställas i enlighet med dess normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket det används och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som begreppet ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 2020, Constantin Film Verleih, C‑264/19, EU:C:2020:542, punkt 29, och dom av den 3 juni 2021, Ungern/parlamentet, C‑650/18, EU:C:2021:426, punkt 83).

89

Vad först avser den normala betydelsen av ordet ”ringa” hänför sig begreppet bristande avtalsenlighet som är ringa till en bristande överensstämmelse av mindre betydelse.

90

Vad därefter gäller det sammanhang i vilket detta begrepp används, påpekar domstolen att det i artikel 3.3, 3.5 och 3.6 i direktiv 1999/44 tydligt föreskrivs vilka påföljder som är tillämpliga och som konsumenten kan göra gällande om varan inte är avtalsenlig (dom av den 23 maj 2019, Fülla, C‑52/18, EU:C:2019:447, punkt 58).

91

Således har konsumenten, enligt artikel 3.3 första stycket i direktivet, i första hand rätt att kräva att säljaren reparerar varan eller byter ut den, såvida detta inte är omöjligt eller oproportionerligt (dom av den 23 maj 2019, Fülla, C‑52/18, EU:C:2019:447, punkt 59).

92

Det är endast om konsumenten varken har rätt att få den icke avtalsenliga varan reparerad eller utbytt eller om säljaren inte har vidtagit rättelse inom rimlig tid eller utan väsentlig olägenhet för konsumenten, som konsumenten enligt artikel 3.5 i nämnda direktiv kan kräva att avtalet hävs, såvida inte den bristande avtalsenligheten hos varan är ringa, enligt artikel 3.6 i samma direktiv (dom av den 23 maj 2019, Fülla, C‑52/18, EU:C:2019:447, punkt 60).

93

Vad slutligen gäller syftena med direktiv 1999/44, framgår det av skälen 1 och 10–12 i direktivet att det syftar till att uppnå en rättvis balans mellan konsumentens och säljarens intressen, genom att tillförsäkra konsumenten, i egenskap av svagare part i avtalet, ett fullständigt och effektivt skydd mot säljarens bristande fullgörelse av sina skyldigheter enligt avtalet, samtidigt som de ekonomiska överväganden som säljaren gör gällande beaktas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2011, Gebr. Weber och Putz, C‑65/09 och C‑87/09, EU:C:2011:396, punkt 75, och dom av den 23 maj 2019, Fülla, C‑52/18, EU:C:2019:447, punkterna 41 och 52).

94

Såsom generaladvokaten påpekade i punkt 160 i sitt förslag till avgörande kan en hävning av avtalet, som utgör det mest ingripande rättsmedel som konsumenten förfogar över, endast begäras när en bristande avtalsenlighet är tillräckligt betydande.

95

Vad i förevarande fall avser förekomsten i ett fordon av en manipulationsanordning vars användning är förbjuden enligt artikel 5.2 i förordning nr 715/2007, framgår det av punkterna 49–52 ovan att en fordonstyp som innehåller en sådan anordning inte kan godkännas. Det ska dessutom påpekas att ett sådant fordon inte kan uppfylla de gränsvärden för utsläpp som föreskrivs i bilaga I till denna förordning. I skälen 1 och 4–6 i nämnda förordning framhålls miljöskyddets betydelse och nödvändigheten av att dieselfordonens utsläpp av kväveoxid (NOX) minskas avsevärt för att förbättra luftkvaliteten och upprätthålla gränsvärdena för föroreningar.

96

Den omständigheten att det i ett fordon finns en manipulationsanordning vars användning är förbjuden enligt artikel 5.2 i förordning nr 715/2007 kan således inte anses utgöra en bristande avtalsenlighet som är ringa, i den mening som avses i artikel 3.6 i direktiv 1999/44.

97

Den tredje frågan ska följaktligen besvaras enligt följande. Artikel 3.6 i direktiv 1999/44 ska tolkas på så sätt att en bristande avtalsenlighet som består i att det i ett fordon finns en manipulationsanordning vars användning är förbjuden enligt artikel 5.2 i förordning nr 715/2007 inte kan anses vara ”ringa”, även om konsumenten ändå skulle ha köpt fordonet om han eller hon hade haft kännedom om anordningens förekomst och funktion.

98

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande: