–

UO, genom I. Balázs, kamarai jogtanácsos,

–

Készenléti Rendőrség, genom A. Kenyhercz, kamarai jogtanácsos,

–

Ungerns regering, genom G. Koós, Z. Fehér och M. Tátrai, samtliga i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom L. Havas, M. van Beek och N. Ruiz García, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2.2 i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 146) samt artikel 1.3 och artikel 2 led 1 och 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan UO och Készenléti Rendőrség (polisens insatsstyrka, Ungern), angående den ersättning som ska utgå för den jourtjänstgöring som UO har tillhandahållit.

3

Artikel 2 i direktiv 89/391 har följande lydelse:

”1.   Detta direktiv skall tillämpas på all verksamhet, såväl privat som offentlig (industri, jordbruk, handel, förvaltning, tjänster, undervisning, kultur- och fritidsverksamhet etcetera).

2.   Detta direktiv skall inte tillämpas på sådana offentliga verksamheter, där det inte kan undvikas att förhållanden som är speciella för dessa verksamheter kommer i konflikt med direktivet, exempelvis försvaret eller polisen eller viss specifik verksamhet inom civilförsvaret.

I dessa fall skall arbetstagarnas säkerhet och hälsa tryggas så långt möjligt mot bakgrund av direktivets syften.”

4

Artikel 1 i direktiv 2003/88 har följande lydelse:

”1.   I detta direktiv föreskrivs minimikrav på säkerhet och hälsa vid förläggningen av arbetstiden.

2.   Detta direktiv är tillämpligt på

3.   Detta direktiv skall tillämpas på all verksamhet, såväl offentlig som privat, i den betydelse som avses i artikel 2 i direktiv 89/391/EEG, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 14, 17, 18 och 19 i detta direktiv.

…”

5

I artikel 2 i direktivet anges följande:

”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

…”

6

I artikel 17.3 i direktivet föreskrivs följande:

”I enlighet med punkt 2 i denna artikel får avvikelser från artiklarna 3, 4, 5, 8 och 16 göras

…

…”

7

I 102 § 1 i rendvédelmi feladatokat ellátó szervek hivatásos állományának szolgálati jogviszonyáról szóló 2015. évi XLII. törvény (2015 års lag nr XLII om polistjänstemäns tjänstgöring inom organ som ansvarar för att upprätthålla ordningen) föreskrivs följande:

”Polistjänstemannen har följande skyldigheter beträffande tillhandahållandet av tjänsten:

…”

8

Följande anges i 141 § 1 i denna lag:

”En överordnad kan beordra en polisman att, utanför arbetstiden och i tjänstens intresse, vara redo att inträda i tjänst på en ort – utanför tjänsteorten – där polistjänstemannen är anträffbar och varifrån polistjänstemannen kan uppmanas att när som helst tillhandahålla sina tjänster.

…”

9

I 364 § 1 i nämnda lag föreskrivs följande:

”Syftet med denna lag är, tillsammans med de dekret som antagits med stöd av 340 och 341 §§, att genomföra

…

…”

10

I 58 § 1 i rendőrségről szóló 1994. évi XXXIV. törvény (1994 års lag nr XXXIV om polisen) föreskrivs följande:

”Poliserna kan placeras ut i polisstyrkor …

…

11

I 2 § 1 i rendőrség szerveiről és a rendőrség szerveinek feladat- és hatásköréről szóló 329/2007 korm. rendelet (regeringens dekret nr 329/2007 om poliskårer och om reglering av poliskårernas uppgifter och befogenheter), av den 13 december 2007, anges följande:

”De organ inom den allmänna polismyndigheten som inrättats för att utföra särskilda uppgifter är:

…”

12

I Magyar Köztársaság rendőrségének csapatszolgálati Szabályzata kiadásáról szóló 11/1998 ORFK utasítás (Rikspolisstyrelsens instruktion nr 11/1998 om förordningen om polisstyrkor i Republiken Ungern), av den 23 april 1998, föreskrivs följande.

”…

12. …

…

Polisstyrkans beredskapstjänst

Syftet med beredskapstjänsten är att polisstyrkan ska vara tillgänglig för att kunna påbörja sina uppgifter så snart som möjligt. Detta omfattar polisstyrkans samling, snabba utplacering och agerande, indelning i grupper och fördelning, om nödvändigt, i grupper, proviantering av nödvändiga materiella resurser för polisstyrkans agerande, förberedelse av enheten och upprätthållande av dess fastställda operativa nivå.

14. Polisstyrkan kan försättas i beredskapstjänst genom planerad mobilisering, med kännedom om de uppgifter som förutses, eller genom mobilisering enligt instruktioner i beredskapssituation. En beredskapssituation kan uppstå särskilt när en beredskapstjänst redan har påbörjat sina uppgifter och det är nödvändigt att organisera en ny beredskapstjänst och det inte är möjligt eller tillräckligt med mobilisering av polisstyrkor som agerar i enlighet med en annan form av tjänst.

…

17. Tillgängligheten hos en polisstyrka som tillhandahåller en beredskapstjänst som ska användas anger hur snabbt en viss uppgift kan påbörjas. Tillgängligheten är större ju mer precist chefen för polisenheten på förhand definierar omständigheterna som ska föreligga för att uppgiften ska påbörjas. Beroende på huruvida dessa omständigheter föreligger kan polisstyrkan befinna sig i en förhöjd beredskapssituation eller en allmän beredskapssituation.

…

19. Beredskapstjänsten påbörjas när en viss grad av beredskapsläge uppstår och den pågår tills dess att beredskapsläget avslutas eller det sker en övergång till annan verksamhet. Polisstyrkan som tillhandahåller beredskapstjänsten ska vara i stånd att genomföra vissa uppgifter inom mindre än femton minuter om en höjd beredskapssituation föreligger, och inom mindre än en timme om en allmän beredskapssituation föreligger. Chefen för polisenheten som ger instruktioner om användning av polisstyrkan kan minska antalet ordinarie personer i tjänst, beroende på vilken uppgift som förutses eller vilka förberedelser som krävs av gruppen.”

13

Den 1 januari 2011 tillträdde UO sin tjänst vid polisens insatsstyrka. Polisens insatsstyrka är en självständig enhet inom den allmänna polismyndigheten, som har särskilda befogenheter och utför särskilda uppgifter i hela Ungern. Polisens insatsstyrka deltar bland annat i genomförandet av oplanerade åtgärder som kräver omedelbart och samordnat ingripande av polisstyrkor. UO placerades, inom polisens insatsstyrka, vid gränspolisen i Miskolc (Ungern).

14

Från juli 2015 till april 2017 deltog UO som en del av en patrullstyrka i en beredskapssituation. Under denna period genomfördes inte gränstjänstgöringen på den vanliga tjänstgöringsorten i Miskolc, utan vid gränsen i södra Ungern, i området Csongrád (Ungern).

15

Under denna period organiserade UO:s arbetsgivare gränstjänstgöringen genom dels övertidstjänstgöring, dels jourtjänstgöring utanför den ordinarie tjänstgöringstiden, vilka skulle genomföras i patrullstyrka.

16

UO:s arbetsgivare ansåg att jourtjänstgöringstiden utgjorde vilotid. UO ansåg tvärtom att han under denna period i själva verket utförde en beredskapstjänst utanför den ordinarie dagliga tjänstgöringstiden, vilken ska kvalificeras som ”arbetstid”; för denna tid ansåg han sig ha rätt att få en särskild övertidsersättning i stället för jourtillägg.

17

Den hänskjutande domstolen har påpekat dels att lagen om polistjänstemäns tjänstgöring inom organ som ansvarar för att upprätthålla ordningen, enligt artikel 364 § 1 led 5 i denna lag, syftar till att genomföra direktiv 2003/88, men att varken begreppet ”arbetstid” eller begreppet ”viloperiod” definieras i lagen, dels att UO har åberopat detta direktiv till stöd för sina anspråk.

18

Den hänskjutande domstolen vill emellertid få klarhet i huruvida nämnda direktiv, och särskilt definitionerna i artikel 2 led 1 och 2 i direktivet, är tillämpligt på UO i dennes egenskap av anställd inom polisens insatsstyrka, eftersom verksamheten i fråga skiljer sig från den verksamhet som bedrivs under normala omständigheter.

19

Den hänskjutande domstolen vill i detta avseende få klarhet i huruvida räckvidden, vad gäller de personer som omfattas av direktiv 2003/88, fastställs i artikel 2 i direktiv 89/391. Om så är fallet vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida verksamhet som genomförts av anställd inom polisens insatsstyrka berörs av speciella förhållanden som är förenade med specifika aktiviteter för den offentliga verksamheten, som på ett avgörande sätt utgör hinder för tillämpningen av direktiv 89/391 och av artikel 2 led 1 och 2 i direktiv 2003/88.

20

Enligt den hänskjutande domstolen är så fallet. Den hänskjutande domstolen har nämligen påpekat att insatsstyrkan är en särskild enhet inom polisen som ansvarar för särskilda polisiära uppgifter, såsom de definieras i lag, och att UO i förevarande fall även har varit tvungen att fullgöra allmänna polisuppgifter. Den hänskjutande domstolen har tillagt att UO ingår i personalen vid dessa särskilda enheter och att han i detta sammanhang själv utövade särskild polisiär verksamhet inom den offentliga verksamheten, vilket innebär att definitionerna i artikel 2 i direktiv 2003/88 inte kan anses beröra honom.

21

Mot denna bakgrund beslutade Miskolci Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Förvaltnings- och arbetsdomstolen i Miskolc, Ungern) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

22

Enligt den ungerska regeringen kan frågorna inte tas upp till sakprövning, eftersom tvisten vid den nationella domstolen avser arbetstagares lön.

23

EU-domstolen noterar att med undantag för det särskilda fallet med betald semester i artikel 7.1 i direktiv 2003/88, reglerar det direktivet endast vissa aspekter av arbetstidens förläggning, i syfte att säkerställa skyddet av arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Det är därför i princip inte tillämpligt på arbetstagares lön (dom av den 20 november 2018, Sindicatul Familia Constanţa m.fl., C‑147/17, EU:C:2018:926, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

24

Det betyder dock inte att de tolkningsfrågor som har ställts i förevarande mål inte ska besvaras.

25

Den hänskjutande domstolen bedömer att den måste tolka vissa bestämmelser i direktiv 2003/88 för att kunna avgöra det mål som anhängiggjorts vid den. Den hänskjutande domstolen vill i synnerhet få klarhet i huruvida de polistjänstemän som utför sådana arbetsuppgifter som de som är aktuella i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/88, för att den ska kunna avgöra huruvida kvalificeringen av de jourtjänstgöringsperioder som UO har fullgjort som ”arbetstid” eller som ”viloperiod” ska göras mot bakgrund av definitionerna i artikel 2 led 1 och 2 i direktivet, innan den fastställer den löneskala som ska tillämpas på nämnda perioder. Av detta följer att frågan huruvida nämnda direktiv är tillämpligt i det nationella målet, liksom frågan huruvida tillämpligheten av detta direktiv är beroende av direktiv 89/391, ska prövas före frågan huruvida det föreligger en rätt till lönetillägg, vilken det ankommer på den nationella domstolen att bedöma.

26

Under dessa omständigheter finner EU-domstolen att de frågor som ställts är relevanta för att avgöra målet vid den hänskjutande domstolen. Detta innebär att frågorna kan tas upp till sakprövning.

27

Den hänskjutande domstolen har ställt sina två frågor, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 1.3 i direktiv 2003/88 ska tolkas så, att artikel 2 led 1 och 2 i detta direktiv är tillämplig på anställda inom ordningsmakten som utför övervakningsuppdrag vid en medlemsstats yttre gränser, i händelse av tillströmning av tredjelandsmedborgare till nämnda gränser.

28

Det framgår nämligen av beslutet om hänskjutande och av den muntliga förhandlingen vid EU-domstolen att det nationella målet rör lönen för de perioder av jourtjänstgöring som UO fullgjort mellan juli 2015 och april 2017. Under denna tidsperiod utförde UO övervakningsuppdrag vid den ungerska gränsen mot både Republiken Serbien, Republiken Kroatien och Rumänien, vilka inte ingår i Schengenområdet.

29

I artikel 1.3 i direktiv 2003/88 anges direktivets tillämpningsområde genom en hänvisning till artikel 2 i direktiv 89/391.

30

Enligt artikel 2.1 i direktiv 89/931 är detta direktiv tillämpligt ”på all verksamhet, såväl privat som offentlig”, varvid bland annat ”tjänster” nämns.

31

Det framgår emellertid av artikel 2.2 första stycket i direktiv 89/931 att detta direktiv inte ska tillämpas på sådana offentliga verksamheter, där det inte kan undvikas att förhållanden som är speciella för dessa verksamheter kommer i konflikt med direktivet, exempelvis försvaret eller polisen eller viss specifik verksamhet inom civilförsvaret. I artikel 2.2 andra stycket i direktivet preciseras dock att i dessa fall ska arbetstagarnas säkerhet och hälsa tryggas så långt som möjligt mot bakgrund av direktivets syften.

32

Det ska således fastställas huruvida sådana uppgifter som de som är aktuella i det nationella målet kan omfattas av undantaget i artikel 2.2 första stycket i direktiv 89/391, vilket ska tolkas på så sätt att det begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att värna de intressen som medlemsstaterna enligt undantaget har getts rätt att skydda (dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl., C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 54, och dom av den 20 november 2018, Sindicatul Familia Constanţa m.fl., C‑147/17, EU:C:2018:926, punkt 53).

33

I detta avseende konstaterar EU-domstolen, för det första, att övervakningen av en medlemsstats yttre gränser, i samband med en tillströmning av tredjelandsmedborgare, utgör en verksamhet som hör till offentlig verksamhet i den mening som avses i artikel 2.2 första stycket i direktiv 89/39.

34

För det andra ska det understrykas att en sådan verksamhet kan uppvisa vissa särdrag i förhållande till annan verksamhet inom offentlig verksamhet, i allmänhet, eller till upprätthållande av ordningen, i synnerhet.

35

Det ska följaktligen, för det tredje, fastställas huruvida de egenskaper som är utmärkande för denna speciella verksamhet inom den offentliga sektorn på ett tvingande sätt utgör hinder för att direktiv 2003/88 tillämpas på nämnda verksamhet, på grund av att det är absolut nödvändigt att garantera ett effektivt skydd av befolkningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 november 2018, Sindicatul Familia Constanţa m.fl., C‑147/17, EU:C:2018:926, punkt 55).

36

Den ungerska regeringen har i detta avseende gjort gällande att det var otänkbart att planera arbetstiden för anställda i polisens insatsstyrka som tjänstgjorde vid de yttre gränserna, med hänsyn till att det var nödvändigt att säkerställa en kontinuerlig närvaro och tjänstgöring och att det var omöjligt att förutse omfattningen av de uppgifter som skulle utföras. Vid förhandlingen vid EU‑domstolen framförde polisens insatsstyrka i huvudsak samma ståndpunkt.

37

En av de egenskaper som är utmärkande för vissa speciella verksamheter inom den offentliga sektorn och som enligt artikel 2.2 första stycket i direktiv 89/391 motiverar ett undantag från reglerna om skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa är att det av naturliga skäl inte är möjligt att planera arbetstiden (dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl., C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 55, och dom av den 20 november 2018, Sindicatul Familia Constanţa m.fl., C‑147/17, EU:C:2018:926, punkt 64).

38

Artikel 2.2 första stycket i direktiv 89/391 gör det således möjligt att upprätthålla kvaliteten hos sådana speciella verksamheter som måste fungera kontinuerligt för att säkerställa ett effektivt utförande av statens väsentliga funktioner (dom av den 20 november 2018, Sindicatul Familia Constanţa m.fl., C‑147/17, EU:C:2018:926, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

39

Detta krav på kontinuitet ska emellertid bedömas med hänsyn till verksamhetens speciella karaktär (dom av den 20 november 2018, Sindicatul Familia Constanţa m.fl., C‑147/17, EU:C:2018:926, punkt 66).

40

För det första framgår det av fast rättspraxis att kravet på kontinuitet för verksamheter inom hälsa, säkerhet och allmän ordning inte hindrar att de delar av verksamheten som bedrivs under normala förhållanden kan organiseras, även vad gäller personalens arbetstid, på ett sådant sätt att undantaget i artikel 2.2 första stycket i direktiv 89/391 inte ska tillämpas, utom under förhållanden av exceptionellt allvarlig och omfattande art (se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl., C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkterna 55 och 57, dom av den 12 januari 2006, kommissionen/Spanien, C‑132/04, ej publicerad, EU:C:2006:18, punkt 26, och dom av den 20 november 2018, Sindicatul Familia Constanţa m.fl., C‑147/17, EU:C:2018:926, punkt 67).

41

Det följer således av domstolens rättspraxis att direktiv 2003/88 är tillämpligt på verksamhet inom hälsa, säkerhet och allmän ordning, även om verksamheten utövas av insatsstyrkor ute i fält och det är fråga om hjälpinsatser, om verksamheten utövas under normala förhållanden, i enlighet med det uppdrag som tilldelats den berörda tjänsten, och detta gäller även om de insatser som denna verksamhet kan ge upphov till, till sin natur, är oförutsebara och kan utsätta de arbetstagare som utför verksamheten för vissa risker vad gäller deras säkerhet eller hälsa (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl., C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkt 57, och beslut av den 14 juli 2005, Personalrat der Feuerwehr Hamburg, C‑52/04, EU:C:2005:467, punkt 52).

42

Av detta följer att tillämpningen av artikel 2.2 första stycket i direktiv 89/391 på verksamhet inom hälsa, säkerhet och allmän ordning endast är motiverad på grund av exceptionella förhållanden, såsom naturkatastrofer eller tekniska katastrofer, attentat eller allvarliga olyckor, vilka på grund av deras allvarliga karaktär eller omfattning kräver att helt nödvändiga åtgärder vidtas för att skydda befolkningens liv, hälsa och säkerhet, och vars effektiva genomförande äventyras om alla de bestämmelser som anges i direktiv 2003/88 skulle iakttas. Sådana fall motiverar att målet att skydda befolkningen ges absolut företräde framför bestämmelserna i sistnämnda direktiv, vilka provisoriskt kan åsidosättas inom nämnda områden (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 14 juli 2005, Personalrat der Feuerwehr Hamburg, C‑52/04, EU:C:2005:467, punkterna 53–55).

43

För det andra ska det erinras om att den rättspraxis som anges i punkterna 40–42 ovan inte kan tolkas på det sättet att det är uteslutet att vissa verksamheter som är specifika för offentlig verksamhet har så särpräglade egenskaper att det, även om de bedrivs under normala förhållanden, är omöjligt att planera personalens arbetstid på ett sätt som uppfyller kraven i direktiv 2003/88 (dom av den 20 november 2018, Sindicatul Familia Constanţa m.fl., C‑147/17, EU:C:2018:926, punkt 68).

44

Det framgår emellertid inte av handlingarna i målet att de övervakningsuppdrag vid de yttre gränserna som polisens insatsstyrka genomför har så särpräglade egenskaper. Det är således inte visat att den omständigheten att det krävs att en anställd i polisens insatsstyrka regelbundet ges rätt till vilotimmar eller vilodagar efter det att denne har arbetat ett visst antal timmar eller dagar strider mot en väsentlig aspekt av de uppgifter som denne arbetstagare normalt ska utföra, eftersom dessa uppgifter, på grund av dessa uppgifters särdrag, endast kan utföras kontinuerligt och enbart av denna arbetstagare. Det ska tilläggas att de kostnader som uppstår för arbetsgivaren till följd av att det är nödvändigt att ersätta arbetstagaren under de viloperioder som denne ska ges enligt direktiv 2003/88 inte kan motivera att direktivet inte ska tillämpas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2003, Jaeger, C‑151/02, EU:C:2003:437, punkterna 66 och 67).

45

Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att avgöra huruvida de uppgifter som UO utförde under den omtvistade perioden har utförts under förhållanden av exceptionellt allvarlig och omfattande art som motiverar att undantaget i artikel 2.2 första stycket i direktiv 89/391 tillämpas på dem.

46

Den hänskjutande domstolen ska härvid beakta samtliga relevanta omständigheter, bland annat den omständigheten att det uppdrag som är i fråga i det nationella målet har pågått i flera månader.

47

Det ankommer särskilt på den hänskjutande domstolen att avgöra huruvida en tillströmning av tredjelandsmedborgare till Ungerns yttre gränser har hindrat att övervakningen av dessa gränser sker under normala förhållanden, under hela den omtvistade perioden, i enlighet med det uppdrag som tilldelats polisens insatsstyrka.

48

Den hänskjutande domstolen ska härvid beakta dels den omständigheten att denna tjänst, enligt beslutet om hänskjutande, just har inrättats för att utgöra en del i genomförandet av beredskapsuppdrag, dels EU-domstolens praxis (se punkt 41 ovan), enligt vilken direktiv 2003/88 är tillämpligt på verksamheter som utövas av ordningsmakten under normala förhållanden, i enlighet med det uppdrag som de har tilldelats, även när de insatser som denna verksamhet kan ge upphov till, till sin natur, är oförutsebara och utgör en risk för arbetstagarnas säkerhet eller hälsa.

49

Vidare ska den hänskjutande domstolen försäkra sig om att det, med hänsyn till omständigheternas allvarliga karaktär eller omfattning, inte var möjligt att organisera den berörda tjänsten på ett sådant sätt att varje polistjänsteman kunde få en vilotid som uppfyller kraven i direktiv 2003/88.

50

I detta syfte ska den hänskjutande domstolen avgöra om det var omöjligt att, åtminstone från och med en viss tidpunkt under den omtvistade perioden, inrätta en rotationsmekanism för arbetsstyrkan som säkerställer att varje arbetstagare får en viloperiod i enlighet med vad som krävs enligt direktiv 2003/88.

51

Det ska slutligen tilläggas att även om det antas att den hänskjutande domstolen kommer fram till att de speciella förhållandena för de uppdrag som anställda inom polisens insatsstyrka utförde mellan juli 2015 och april 2017 gör att det av naturliga skäl inte var möjligt att planera arbetstiden, så ska den hänskjutande domstolen beakta att det i artikel 2.2 andra stycket i direktiv 89/391 föreskrivs att de behöriga myndigheterna, även i dessa fall, ska säkerställa arbetstagarnas säkerhet och hälsa så långt som möjligt.

52

Av det ovan anförda följer att tolkningsfrågorna ska besvaras enligt följande: Artikel 1.3 i direktiv 2003/88 ska tolkas så, att artikel 2 led 1 och 2 i detta direktiv ska tillämpas på anställda inom ordningsmakten som utför övervakningsuppdrag vid en medlemsstats yttre gränser i händelse av tillströmning av tredjelandsmedborgare till nämnda gränser, såvida det inte mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter framgår att uppdragen utförs under exceptionella förhållanden, vilka på grund av deras allvarliga karaktär och omfattning kräver att helt nödvändiga åtgärder vidtas för att skydda befolkningens liv, hälsa och säkerhet, och vars effektiva genomförande skulle äventyras om alla de bestämmelser som anges i nämnda direktiv iakttogs, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

53

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande:

Artikel 1.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden, ska tolkas så, att artikel 2 led 1 och 2 i detta direktiv ska tillämpas på anställda inom ordningsmakten som utför övervakningsuppdrag vid en medlemsstats yttre gränser i händelse av tillströmning av tredjelandsmedborgare till nämnda gränser, såvida det inte mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter framgår att uppdragen utförs under exceptionella förhållanden, vilka på grund av deras allvarliga karaktär och omfattning kräver att helt nödvändiga åtgärder vidtas för att skydda befolkningens liv, hälsa och säkerhet, och vars effektiva genomförande skulle äventyras om alla de bestämmelser som anges i nämnda direktiv iakttogs, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.