DOMSTOLENS DOM (åttonde avdelningen)

den 30 april 2020 ( *1 )

”Begäran om förhandsavgörande – Lufttrafik – Förordning (EG) nr 261/2004 – Ersättning till flygpassagerare vid nekad ombordstigning – Nekad ombordstigning – Inställd flygning – Flygning med anslutande flygförbindelse – Ändring, mot passagerarens vilja, av platsreservationen för en av de flygningar som ingick i flygresan – Passageraren har ankommit till sin slutliga bestämmelseort utan dröjsmål”

I mål C‑191/19,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Landgericht Frankfurt am Main (Regionala domstolen i Frankfurt am Main, Tyskland), genom beslut av den 20 februari 2019, som inkom till domstolen den 27 februari 2019, i målet

mot

Air Nostrum Líneas Aéreas del Mediterráneo SA,

meddelar

DOMSTOLEN (åttonde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden L.S. Rossi samt domarna J. Malenovský (referent) och F. Biltgen,

generaladvokat: P. Pikamäe,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–	OI, genom F. Puschkarski, Rechtsanwältin,

–	Tysklands regering, genom J. Möller, M. Hellmann och A. Berg, samtliga i egenskap av ombud,

–	Österrikes regering, genom J. Schmoll, i egenskap av ombud,

–	Europeiska kommissionen, genom B. Bertelmann och N. Yerrell, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 4.3, artikel 5.1 c iii, och artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

2	Begäran har framställts i ett mål mellan OI och Air Nostrum Líneas Aéreas del Mediterráneo SA (nedan kallat Air Nostrum), angående en talan om kompensation enligt förordning nr 261/2004, vilken OI väckt på grund av att hennes platsreservation ändrats mot hennes vilja.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Skälen 1–4, 9 och 10 i förordning nr 261/2004 har följande lydelse:

”(1)	Gemenskapens verksamhet på lufttrafikområdet bör bland annat syfta till att sörja för ett långtgående skydd för passagerarna. Dessutom bör full hänsyn tas till de allmänna konsumentskyddskraven.

(2)	Nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar skapar allvarliga problem och olägenheter för passagerarna.

(3)

Med rådets förordning (EEG) nr 295/91 av den 4 februari 1991 om införande av gemensamma regler om kompensation till passagerare som nekas ombordstigning på luftfartyg i regelbunden lufttrafik [(EGT L 36, 1991, s. 5)] infördes ett grundskydd för passagerarna, men antalet passagerare som mot sin vilja nekas ombordstigning ligger ändå fortfarande alltför högt, liksom antalet passagerare som berörs av flygningar som inställs utan förvarning eller av stora förseningar.

(4)	Gemenskapen bör därför höja skyddsnormerna som fastställs i den förordningen, både för att stärka passagerarnas rättigheter och för att lufttrafikföretagen skall kunna verka under lika villkor på en liberaliserad marknad.

…

(9)

Antalet passagerare som mot sin vilja nekas ombordstigning bör minskas genom att det införs en skyldighet för lufttrafikföretagen att göra en förfrågan efter frivilliga som är beredda att avstå från sina platsreservationer i utbyte mot förmåner, i stället för att passagerare nekas ombordstigning, och genom full kompensation till dem som slutligen nekas ombordstigning.

(10)	Passagerare som mot sin vilja nekats ombordstigning bör ges möjlighet att antingen boka av sin flygning, och få ersättning för biljetten, eller fortsätta den under tillfredsställande villkor, och bör bli omhändertagna på lämpligt sätt i väntan på en senare flygning.”

I artikel 1.1 i förordning nr 261/2004 föreskrivs följande:

”Denna förordning fastställer, i enlighet med de villkor som anges, minimirättigheter för flygpassagerare i följande fall:

a)	Nekad ombordstigning mot deras vilja.

b)	Inställd flygning.

c)	Försenad flygning.”

I artikel 2 h, j och l i nämnda förordning föreskrivs följande:

”I denna förordning avses med

…

slutlig bestämmelseort: den bestämmelseort som anges på den färdbiljett som visas fram vid incheckningsdisken eller, i händelse av direkt anslutande flygförbindelser, bestämmelseorten för den sista flygningen: alternativa anslutande flygförbindelser som är tillgängliga skall inte beaktas om den ursprungliga planerade ankomsttiden respekteras,

…

nekad ombordstigning: vägran att transportera passagerare på en flygning, trots att de har infunnit sig för ombordstigning enligt villkoren i artikel 3.2, förutom i de fall då det finns rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingar är ofullständiga,

…

l)	inställd flygning: en flygning som inte genomförs trots att den i förväg planerats och på vilken minst en plats reserverats.”

I artikel 3.1 och 3.2 i förordning nr 261/2004 anges följande:

”1. Denna förordning skall tillämpas för

a)	passagerare som reser från en flygplats belägen inom en medlemsstats territorium där fördragets bestämmelser är tillämpliga,

passagerare som reser från en flygplats belägen i tredje land till en flygplats belägen inom en medlemsstats territorium där fördragets bestämmelser är tillämpliga, såvida inte de fått förmåner eller kompensation samt fått assistans i det tredje landet, under förutsättning att det lufttrafikföretag som utför flygningen är ett EG‑lufttrafikföretag.

2. Punkt 1 skall tillämpas under förutsättning att passagerare

har en bekräftad platsreservation på den berörda flygningen och, utom i händelse av inställd flygning enligt artikel 5, har checkat in

–	på föreskrivet sätt och vid den tidpunkt som lufttrafikföretaget, researrangören eller en auktoriserad resebyrå angett skriftligen i förväg (inbegripet elektroniskt) eller, om ingen tid har angetts,

–	senast 45 minuter före angiven avgångstid, eller

b)	har flyttats över av ett lufttrafikföretag eller en researrangör från den flygning för vilken de hade en platsreservation till en annan flygning, oavsett anledning.”

7	Artikel 4.3 i denna förordning har följande lydelse: ”Om passagerare nekas ombordstigning mot sin vilja skall lufttrafikföretaget omedelbart kompensera dem i enlighet med artikel 7 och erbjuda dem assistans i enlighet med artiklarna 8 och 9.”

I artikel 5.1 c i nämnda förordning föreskrivs följande:

”Vid inställd flygning skall de berörda passagerarna

…

ha rätt till kompensation i enlighet med artikel 7 av det lufttrafikföretag som utför flygningen såvida inte

i)	de minst två veckor före den tidtabellsenliga avgångstiden underrättas om att flygningen är inställd, eller

ii)

de mellan två veckor och sju dagar före den tidtabellsenliga avgångstiden underrättas om att flygningen är inställd, och erbjuds ombokning så att de kan avresa högst två timmar före den tidtabellsenliga avgångstiden och nå sin slutliga bestämmelseort senast fyra timmar efter den tidtabellsenliga ankomsttiden, eller

iii)	de mindre än sju dagar före den tidtabellsenliga avgångstiden underrättas om att flygningen är inställd, och erbjuds ombokning så att de kan avresa högst en timme före den tidtabellsenliga avgångstiden och nå sin slutliga bestämmelseort senast två timmar efter den tidtabellsenliga ankomsttiden.”

Artikel 7 i förordning nr 261/2004 har följande lydelse:

”1. Vid hänvisning till denna artikel skall passagerare få kompensation som uppgår till

a)	250 euro för alla flygningar på högst 1500 kilometer,

b)	400 euro för alla flygningar inom gemenskapen på mer än 1500 kilometer, och för alla övriga flygningar på mellan 1500 och 3500 kilometer,

c)	600 euro för alla flygningar som inte omfattas av a och b.

När avståndet beräknas skall utgångspunkten vara den sista bestämmelseort där nekad ombordstigning eller inställd flygning kommer att leda till att passagerarens ankomst i förhållande till tidtabell försenas.

…

4. De avstånd som anges i punkterna 1 och 2 skall mätas efter storcirkelmetoden (ortodromisk linje).”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Klaganden i det nationella målet bokade genom researrangören L’TUR Tourismus AG en flygning med anslutande flygförbindelse, så att hon kunde resa från Jerez de la Frontera (Spanien) till Frankfurt am Main (Tyskland) via Madrid (Spanien). Denna flygning med anslutande flygförbindelse, som var föremål för en enda platsreservation, bestod av en första flygning med nummer IB 8505, utförd av Air Nostrum, från Jerez de la Frontera till Madrid, med avgång den 3 oktober 2015 klockan 13.35 och planerad ankomst samma dag klockan 14.45, och därefter en andra flygning med nummer AB 5325, från Madrid till Frankfurt am Main, med avgång den 3 oktober 2015 klockan 20.00 och planerad ankomst samma dag klockan 22.40.

Den platsreservation som klaganden i det nationella målet hade ändrades mot hennes vilja, så att hon i stället för sin plats på den första flygningen IB 8505 tilldelades en plats på flygningen IB 8507, vilken avgick från Jerez de la Frontera den 3 oktober 2015 ungefär klockan 17:55 och landade i Madrid samma dag ungefär klockan 19.05.

12	Klaganden i det nationella målet lämnade Madrid klockan 20.00 med den planerade anslutande flygförbindelsen och anlände till Frankfurt am Main tio minuter tidigare än den ursprungligen planerade ankomsttiden.

Hon väckte talan vid Amtsgericht Frankfurt am Main (Distriktsdomstolen i Frankfurt am Main, Tyskland) och yrkade att Air Nostrum skulle förpliktas att kompensera henne i enlighet med förordning nr 261/2004 på grund av de ensidiga ändringar som gjorts. Denna domstol ogillade talan med motiveringen att klaganden i det nationella målet hade ankommit till sin slutliga bestämmelseort inom de frister som föreskrivs i artikel 5.1 c iii i förordning nr 261/2004.

Klaganden i det nationella målet överklagade detta avgörande till Landgericht Frankfurt am Main (Regionala domstolen i Frankfurt am Main, Tyskland) och gjorde gällande att hon hade rätt till kompensation för nekad ombordstigning enligt förordning nr 261/2004, och att denna rätt inte omfattades av någon av de begränsningar som föreskrivs vid inställd flygning, enligt artikel 5.1 c iii i den förordningen.

Nämnda domstol har uppgett att lösningen av den tvist som är anhängig vid den beror på EU-domstolens svar på de frågor som ställts. Den hänskjutande domstolen anser för det första att klaganden i det nationella målet endast kan ha rätt till kompensation enligt förordning nr 261/2004 om ändringen av hennes platsreservation ledde till nekad ombordstigning. I förevarande fall rör det sig nämligen inte om en inställd flygning, eftersom den flygning som klaganden i det nationella målet ursprungligen skulle resa med genomfördes. Den hänskjutande domstolen anser att en ändring av en passagerares platsreservation som sker mot dennes vilja och som innebär att passageraren tilldelas en plats på en senare flygning, omfattas av artikel 4.3 i förordning nr 261/2004, om den ursprungliga flygningen genomförs. Den hänskjutande domstolen anser att en annan tolkning av denna bestämmelse skulle kunna leda till att lufttrafikföretagen kringgick förordningens rättsverkningar.

16	För det andra vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 5.1 c iii i förordning nr 261/2004 kan tillämpas analogt på sådana fall av nekad ombordstigning som avses i artikel 4.3 i denna förordning.

Mot denna bakgrund beslutade Landgericht Frankfurt am Main (Regionala domstolen i Frankfurt am Main) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1)

Utgör den omständigheten att en passagerare, som infinner sig för incheckning på flygplatsen och som har en bekräftad platsreservation, mot sin vilja ombokas till en senare flygning, ett fall av nekad ombordstigning i den mening som avses i artikel 4.3 i förordning nr 261/2004, om den flygning som den bekräftade platsreservationen avsåg ändå genomförs?

2)	För det fall att den första frågan ska besvaras jakande: Ska artikel 5.1 c iii i förordning nr 261/2004 tillämpas analogt på sådana fall av nekad ombordstigning som avses i artikel 4.3 i den förordningen?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 4.3 i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att den omständigheten att en passagerare som infinner sig för incheckning på flygplatsen och som har en bekräftad platsreservation, mot sin vilja ombokas till en senare flygning, utgör en nekad ombordstigning i den mening som avses i nämnda bestämmelse, när den flygning som platsreservationen ursprungligen avsåg sedermera utförs.

Det ska inledningsvis erinras om att det av fast rättspraxis följer att det enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 september 2015, van der Lans, C‑257/14, EU:C:2015:618, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

20	Denna möjlighet ska tillämpas i förevarande fall.

21	Det framgår nämligen inte av beslutet om hänskjutande att klaganden i det nationella målet faktiskt infann sig för incheckning inom de frister som föreskrivs i artikel 3.2 i förordning nr 261/2004.

22	Domstolen kan således inte uttala sig om huruvida en sådan situation som den som har gett upphov till förevarande mål kan omfattas av artikel 4.3 i förordning nr 261/2004.

23	Det är däremot utrett att klaganden i det nationella målet genomförde sin resa medelst en flygning med anslutande flygförbindelse, eftersom hon, trots ändringen av resans första flygning, ankom till sin slutliga bestämmelseort med den andra av de flygningar som ingick i hennes bokade resa.

24	Det är även utrett att frågan har ställts inom ramen för en tvist angående lufttrafikföretagets skyldighet att utge kompensation enligt artikel 7 i förordning nr 261/2004.

Med beaktande av dessa omständigheter, och för att ge den hänskjutande domstolen ett användbart svar så att den kan avgöra den tvist som anhängiggjorts vid den, ska den första frågan omformuleras enligt följande. Ska förordning nr 261/2004, och särskilt dess artikel 7, tolkas så, att en passagerare med platsreservation för en flygning med anslutande flygförbindelse, varvid denna platsreservation ändras mot passagerarens vilja med följden att vederbörande dels inte steg ombord på den första flygningen av den bokade resan trots att denna flygning sedermera genomfördes, dels tilldelades en plats på en senare flygning som gjorde det möjligt för passageraren att stiga ombord på den andra flygningen av den bokade resan och således ankomma till sin slutliga bestämmelseort vid den ursprungliga planerade ankomsttiden, har rätt till kompensation?

I detta avseende ska det påpekas att en flygning med en eller flera anslutande flygförbindelser som omfattas av en enda platsreservation utgör en helhet vad gäller passagerarnas rätt till kompensation enligt förordning nr 261/2004. (se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 maj 2018, Wegener, C‑537/17, EU:C:2018:361, punkterna 18 och 19).

Således har domstolen funnit att rättsliga konsekvenser följer av den berörda passagerarens situation såsom den ter sig när flygresan har avslutats, det vill säga när passageraren anlänt till sin slutliga bestämmelseort i den mening som avses i artikel 2 h i förordning nr 261/2004 (se, för ett liknade resonemang, dom av den 31 maj 2018, Wegener, C‑537/17, EU:C:2018:361, punkt 17, och dom av den 26 februari 2013, Folkerts, C‑11/11, EU:C:2013:106, punkterna 34 och 35).

28	Vid flygningar med anslutande flygförbindelser följer denna tolkning av själva ordalydelsen i artikel 2 h, enligt vilken ”alternativa anslutande flygförbindelser som är tillgängliga [inte] skall beaktas om den ursprungliga planerade ankomsttiden respekteras”.

Vad närmare bestämt gäller rätten till kompensation vid flygningar med anslutande flygförbindelser, har domstolen slagit fast att artikel 7 i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att kompensation ska utgå till en passagerare som drabbas av en försening som vid ankomsten till den slutliga bestämmelseorten uppgår till tre timmar eller mer i förhållande till den ursprungliga planerade ankomsttiden (se, för ett liknade resonemang, dom av den 26 februari 2013, Folkerts, C‑11/11, EU:C:2013:106, punkt 47).

30	I förevarande fall är det utrett att klaganden i det nationella målet, när flygresan avslutades, nådde sin slutliga bestämmelseort utan dröjsmål i förhållande till den ursprungliga planerade ankomsttiden.

31	Hon har följaktligen inte rätt till ersättning med stöd av artikel 7 i förordning nr 261/2004.

Såsom framgår av dess skäl 1 och 2, syftar förordning nr 261/2004 visserligen till att avhjälpa de allvarliga problem och olägenheter som passagerare kan drabbas av vid flygresor, och den omständigheten att reservationen för en av de flygningar som resan består av ändras medför en olägenhet för den berörda passageraren. En sådan olägenhet kan emellertid inte anses vara ”allvarlig” i den mening som avses i förordningen när passageraren ankommer till sin slutliga bestämmelseort vid den ursprungliga planerade ankomsttiden.

33	Under dessa omständigheter skulle det strida mot syftet med förordning nr 261/2004 att med stöd av artikel 7 i förordningen kompensera en sådan passagerare som klaganden i det nationella målet.

Mot bakgrund av ovanstående ska den första frågan besvaras enligt följande. Förordning nr 261/2004, och särskilt dess artikel 7, ska tolkas så, att en passagerare med platsreservation för en flygning med anslutande flygförbindelse, varvid denna platsreservation ändras mot passagerarens vilja med följden att vederbörande dels inte steg ombord på den första flygningen av den bokade resan trots att denna flygning sedermera genomfördes, dels tilldelades en plats på en senare flygning som gjorde det möjligt för passageraren att stiga ombord på den andra flygningen av den bokade resan och således ankomma till sin slutliga bestämmelseort vid den ursprungliga planerade ankomsttiden, inte har rätt till kompensation.

Den andra frågan

35	Med hänsyn till svaret på den första frågan saknas det anledning att besvara den andra frågan.

Rättegångskostnader

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91, och särskilt dess artikel 7, ska tolkas så, att en passagerare med platsreservation för en flygning med anslutande flygförbindelse, varvid denna platsreservation ändras mot passagerarens vilja med följden att vederbörande dels inte steg ombord på den första flygningen av den bokade resan trots att denna flygning sedermera genomfördes, dels tilldelades en plats på en senare flygning som gjorde det möjligt för passageraren att stiga ombord på den andra flygningen av den bokade resan och således ankomma till sin slutliga bestämmelseort vid den ursprungliga planerade ankomsttiden, inte har rätt till kompensation.

Underskrifter

( *1 ) Rättegångsspråk: tyska.