–

Syndicat interprofessionnel de défense du fromage Morbier, genom J.‑J. Gatineau, avocat,

–

Société Fromagère du Livradois SAS, genom E. Piwnica, avocat,

–

Frankrikes regering, genom C. Mosser och A.-L. Desjonquères, båda i egenskap av ombud,

–

Greklands regering, genom G. Kanellopoulos, E. Leftheriotou och I.‑E. Krompa, samtliga i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom D. Bianchi och I. Naglis, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 13.1 i såväl rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 93, 2006, s. 12) som Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 2012, s. 1).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Syndicat interprofessionnel de défense du fromage Morbier (nedan kallat Syndicat) och Société Fromagère du Livradois SAS (nedan kallat osttillverkaren). Målet rör intrång i den skyddade ursprungsbeteckningen Morbier (SUB) samt illojal konkurrens och snyltning som osttillverkaren ska ha gjort sig skyldigt till.

3

I skälen 4 och 6 i förordning nr 510/2006, vilken upphävdes genom förordning nr 1151/2012, angavs följande:

…

4

Artikel 13.1 i denna förordning hade följande lydelse:

”Registrerade beteckningar skall skyddas mot följande:

…”

5

Skälen 18 och 29 i förordning nr 1151/2012 har följande lydelse:

…

6

Artikel 4 i den förordningen, med rubriken ”Syfte”, har följande lydelse:

”En ordning för skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar inrättas i syfte att hjälpa producenter av produkter som har samband med ett geografiskt område genom att

7

I artikel 5.1 a och b i nämnda förordning, som i huvudsak återger lydelsen i artikel 2.1 a och b i förordning nr 510/2006, föreskrivs följande:

”I denna förordning avses med ursprungsbeteckning ett namn som identifierar en produkt

8

Ordalydelsen i artikel 13.1 i samma förordning motsvarar i huvudsak lydelsen i artikel 13.1 i förordning nr 510/2006. Det är endast i slutet av punkterna a och b som uttrycket ”även när produkterna i fråga används som ingredienser” tillfogats.

9

Med tillämpning av kommissionens förordning (EG) nr 2400/96 av den 17 december 1996 om upptagandet av vissa namn i ”Register över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar” som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EGT L 327, 1996, s. 11), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1241/2002 av den 10 juli 2002 (EGT L 181, 2002, s. 4), infördes namnet ”Morbier” (SUB) i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar, som återfinns i bilagan till den förordningen.

10

I produktspecifikationen i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1128/2013 av den 7 november 2013 om godkännande av en mindre ändring av produktspecifikationen för en beteckning som tagits upp i registret över ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar (Morbier (SUB)) (EUT L 302, 2013, s. 7) ges produkten Morbier följande beskrivning:

”’Morbier’ är en ost som framställs av opastöriserad komjölk i form av pressad, ej upphettad ostmassa. Den har en tillplattad, cylindrisk form på 30 till 40 cm i diameter, en höjd mellan 5 och 8 cm, en vikt som varierar mellan 5 och 8 kg. Den har flata ytor och är en aning konvex.

Osten har en svart, horisontell strimma i mitten, sammansmält och genomgående i hela osten.

Skorpan är en naturlig, gnuggad, jämn yta, med bakterieskorpa och som bär spår av ostformens kanter. Färgen är beige till orange med nyanser av brunorange, rödorange och rosaorange. Ostmassan är homogen och varierar i färg från elfenbensvit till blekgul och ofta med spridda pipor av ett vinbärs storlek eller små plattrunda bubblor. Den är mjuk vid beröring, krämig och saftig, endast lite klibbig i munnen och har en slät, fin textur. Smaken är tydlig med inslag av mjölksyra, karamelliserat socker, vanilj och frukt. Under lagringen berikas aromerna med rostade, kryddiga och gräsiga inslag. Smakerna är välbalanserade. Osten innehåller minst 45 gram fett per 100 gram efter fullständig torkning. Vattenhalten i den fettfria ostsubstansen ska ligga mellan 58 % och 67 %. Osten ska lagras i minst 45 dagar efter tillverkningsdatum, utan avbrott.”

11

I artikel L. 722–1 i code de la propriété intellectuelle (lagen om immateriella rättigheter), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

”Varje intrång i en geografisk beteckning medför skadeståndsansvar för den som begått handlingen.

I detta kapitel avses med geografisk beteckning

…

…”

12

Osten Morbier omfattas av en kontrollerad ursprungsbeteckning (AOC) sedan det numera upphävda dekretet av den 22 december 2000 om den kontrollerade ursprungsbeteckningen ”Morbier” (JORF nr 302 av den 30 december 2000, s. 20944). I detta dekret fastställdes ett geografiskt referensområde och de nödvändiga kraven för att kunna göra gällande ursprungsbeteckningen. I artikel 8 i dekretet föreskrevs en övergångsperiod för företag belägna utanför detta geografiska referensområde, vilka tillverkade och saluförde ostar under namnet Morbier, för att de skulle kunna fortsätta att använda detta namn utan AOC‑märkning under en period av fem år efter offentliggörandet av att ursprungsbeteckningen ”Morbier” registrerats som AOC.

13

Enligt dekretet av den 22 december 2000 tilläts osttillverkaren, som tillverkat osten Morbier sedan år 1979, att använda namnet ”Morbier” utan att använda märkningen SUB, till och med den 11 juli 2007. Från och med det datumet skulle namnet ersättas med ”Montboissié du Haut Livradois”. Osttillverkaren ansökte även den 5 oktober 2001 i Förenta staterna om registrering av det amerikanska varumärket ”Morbier du Haut Livradois”, vilket bolaget under år 2008 förnyade för tio år, och den 5 november 2004 om registrering av det franska varumärket ”Montboissier”.

14

Eftersom Syndicat ansåg att osttillverkaren dels gjorde intrång i den skyddade beteckningen, dels gjorde sig skyldig till illojal konkurrens och snyltning genom att tillverka och saluföra en ost med samma utseende som den produkt som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Morbier”, i syfte att skapa förvirring och utnyttja dess renommé utan att behöva uppfylla kraven i produktspecifikationen, väckte Syndicat talan mot osttillverkaren vid Tribunal de grande instance de Paris (Förstainstansdomstolen i Paris, Frankrike) den 22 augusti 2013. Syndicat yrkade därvid att osttillverkaren skulle föreläggas att upphöra med varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Morbier”, varje missbruk, imitation eller anspelning på denna skyddade ursprungsbeteckning samt alla andra osanna eller vilseledande uppgifter om ursprung, härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos produkten, på vilket sätt de än anges, vilka är ägnade att inge en oriktig föreställning om produktens verkliga ursprung, alla andra förfaranden som kan vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung och särskilt all användning av en svart strimma som delar osten i två delar. Därutöver yrkades skadestånd.

15

Yrkandena ogillades genom dom av den 14 april 2016, vilken fastställdes av Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris, Frankrike) genom dom av den 16 juni 2017. Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris, Frankrike) slog fast att det inte var förbjudet att saluföra en ost som har en eller flera av de egenskaper som anges i produktspecifikationen för Morbier, och som således liknar nämnda ost.

16

Denna domstol konstaterade vidare att bestämmelserna om skyddade ursprungsbeteckningar inte syftar till att skydda en produkts utseende eller de egenskaper som beskrivs i produktspecifikationen, utan till att skydda dess namn, vilket innebär att bestämmelserna inte förbjuder att en produkt tillverkas enligt samma teknik som den som anges i den standard som är tillämplig på den geografiska beteckningen. Vidare erinrade samma domstol om att i avsaknad av en ensamrätt omfattas återgivandet av utseendet hos en produkt av handels- och näringsfriheten. Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris, Frankrike) fastslog därefter att de egenskaper som Syndicat hade åberopat, bland annat den horisontella blå strimman, är en del av en historisk tradition och en uråldrig teknik, vilken används för andra ostar och som osttillverkaren hade använt sig av redan innan den skyddade ursprungsbeteckningen erhölls och vilken inte grundar sig på investeringar som Syndicat eller dess medlemmar har gjort. Nämnda domstol fann att om rätten att använda vegetabiliskt kol enbart är förbehållen ost med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Morbier”, borde osttillverkaren, för att följa den amerikanska lagstiftningen, ha ersatt detta med polyfenol från druvor, så att de båda ostarna inte liknar varandra vad avser denna egenskap. Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris) påpekade att osttillverkaren gjort gällande andra skillnader mellan ostarna Montboissié och Morbier, bestående bland annat i att det användes pastöriserad mjölk i den förra och rå mjölk i den senare. Domstolen fann således att de två ostarna var olika och att Syndicat försökte utvidga skyddet för ”Morbier” (SUB) i ett illegitimt kommersiellt syfte och i strid mot principen om fri konkurrens.

17

Syndicat överklagade denna dom från Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris) till den hänskjutande domstolen, Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike). Till stöd för sitt överklagande gjorde Syndicat gällande, för det första, att en ursprungsbeteckning är skyddad mot varje förfarande som kan vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung och att Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris) åsidosatte artikel 13 i förordning nr 510/2006 och artikel 13 i förordning nr 1151/2012 när den slog fast att det endast är användningen av den skyddade ursprungsbeteckningen som är förbjuden. Syndicat gjorde vidare gällande att Cour d’appel (Appellationsdomstolen) endast angett att de av Syndicat åberopade egenskaperna omfattades av en historisk tradition och inte grundades på några investeringar som Syndicat eller dess medlemmar hade gjort. Vidare konstaterade Cour d’appel (Appellationsdomstolen) att osten ”Montboissié”, som osttillverkaren säljer sedan år 2007, skiljer sig från osten ”Morbier”, varvid den domstolen inte, såsom hade begärts, undersökte huruvida de förfaranden som osttillverkaren använde sig av (i synnerhet kopierandet av den ”askgrå strimman”, som är kännetecknande för osten ”Morbier”) skulle kunna vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung. Därmed saknade avgörandet från Cour d’appel (Appellationsdomstolen) rättslig grund vad gäller dessa bestämmelser.

18

Osttillverkaren gjorde å sin sida gällande att en skyddad ursprungsbeteckning skyddar produkter som kommer från ett avgränsat område och endast får användas på dessa produkter, men att beteckningen inte innebär ett förbud mot att andra producenter tillverkar och saluför liknande produkter, så länge som de inte ger sken av att omfattas den ifrågavarande beteckningen. Det följer av nationell rätt att all användning av det kännetecken som utgör en skyddad ursprungsbeteckning för att ange liknande produkter som inte omfattas av samma SUB är förbjuden, antingen när de inte härrör från samma avgränsade område eller om de faktiskt härrör från det området men saknar de egenskaper som krävs. Det är däremot inte förbjudet att saluföra liknande produkter, förutsatt att saluföringen inte åtföljs av ett förfarande som kan vara vilseledande, bland annat genom missbruk eller anspelning på den skyddade ursprungsbeteckningen. Osttillverkaren gjorde vidare gällande att ”förfaranden som kan vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung”, i den mening som avses i artikel 13.1 d i förordning nr 510/2006 och artikel 13.1 d i förordning nr 1151/2012, nödvändigtvis måste avse produktens ”ursprung”. Det måste således röra sig om ett förfarande som får konsumenten att tro att det rör sig om en produkt med den skyddade ursprungsbeteckningen i fråga. Osttillverkaren anser att detta ”förfarande” inte kan följa enbart av produktens utseende i sig, när förpackningen inte har någon märkning som hänvisar till det skyddade ursprunget.

19

Den hänskjutande domstolen har angett att det i det överklagande som den har att avgöra uppkommer en fråga, enkom vid denna domstol, avseende huruvida artikel 13.1 i förordning nr 510/2006 och artikel 13.1 i förordning nr 1151/2012 ska tolkas så, att det för tredje man endast är förbjudet att använda det registrerade namnet eller huruvida bestämmelsen ska tolkas så, att den också medför ett förbud mot presentationen av en produkt som kan vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung, även om det registrerade namnet inte används av denne tredje man. Den hänskjutande domstolen har bland annat påpekat att EU-domstolen aldrig har uttalat sig i denna fråga och anser att det är oklart huruvida uttrycket ”andra förfaranden” i dessa artiklar ska tolkas så, att det utgör en särskild form av intrång i en skyddad beteckning om den kan vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung.

20

Enligt den hänskjutande domstolen uppkommer således frågan huruvida återgivandet av de fysiska egenskaperna hos en produkt med en skyddad ursprungsbeteckning kan utgöra ett förfarande som kan vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung, vilket är förbjudet enligt artikel 13.1 i respektive förordning. Frågan handlar om att fastställa huruvida presentationen av en produkt som skyddas av en ursprungsbeteckning, bland annat genom att återge den form eller det utseende som är kännetecknande för produkten, kan utgöra ett intrång i denna beteckning, trots att själva namnet inte återges.

21

Mot denna bakgrund beslutade Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 13.1 i förordning nr 510/2006 och artikel 13.1 i förordning nr 1151/2012 tolkas så, att det endast är förbjudet för tredje man att använda det registrerade namnet eller ska den tolkas så, att den medför ett förbud för presentationen av en produkt som skyddas av en ursprungsbeteckning, i synnerhet återgivandet av den kännetecknande formen eller utseendet, vilket kan vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung, även om det registrerade namnet inte används?”

22

Den hänskjutande domstolen har ställt den första delen av frågan för att få klarhet i huruvida artikel 13.1 i förordning nr 510/2006 och artikel 13.1 i förordning nr 1151/2012 ska tolkas så, att det för tredje man endast är förbjudet att använda det registrerade namnet.

23

Det framgår av ordalydelsen i dessa bestämmelser att registrerade beteckningar skyddas mot olika förbjudna förfaranden, nämligen, för det första, varje direkt eller indirekt kommersiellt bruk av ett registrerat namn för produkter, för det andra, missbruk, imitation eller anspelning, för det tredje osanna eller vilseledande uppgifter om ursprung, härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos produkten som anges på den inre eller yttre förpackningen, i reklammaterial eller handlingar gällande produkten i fråga, liksom paketering av produkten i en behållare som är ägnad att inge en oriktig föreställning om produktens verkliga ursprung, och för det fjärde, alla andra förfaranden som kan vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung.

24

Dessa artiklar innehåller alltså en graderad uppräkning av förbjudna ageranden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 maj 2019, Fundación Consejo Regulador de la Denominación de Origen Protegida Queso Manchego, C‑614/17, EU:C:2019:344, punkt 27). Medan artikel 13.1 a i förordningarna nr 510/2006 och nr 1151/2012 förbjuder direkt eller indirekt bruk av den skyddade beteckningen för produkter som inte omfattas av registreringen, i en form som är identisk med det berörda namnet eller som uppvisar fonetiska och/eller visuella likheter med det (se, analogt, dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkterna 29, 31 och 39), förbjuder artikel 13.1 b–d i dessa förordningar andra handlingar mot vilka registrerade namn är skyddade och som varken direkt eller indirekt använder själva namnen.

25

Tillämpningsområdet för artikel 13.1 a i förordningarna nr 510/2006 och nr 1151/2012 måste alltså nödvändigtvis skilja sig från tillämpningsområdet för de andra bestämmelserna om skydd för registrerade namn i artikel 13.1 b–d i dessa förordningar. I till exempel artikel 13.1 b i förordningarna nr 510/2006 och nr 1151/2012 är förfaranden förbjudna där själva det skyddade namnet, till skillnad från de fall som avses i artikel 13.1 a i samma förordningar, varken används direkt eller indirekt, utan leder tankarna till det skyddade namnet på ett sådant sätt att konsumenterna gör en tillräckligt stark koppling till detta namn (se, analogt, vad gäller artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 2008, s. 16), dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkt 33).

26

Vad närmare bestämt gäller begreppet ”anspelning”, är det avgörande kriteriet huruvida konsumenten, när denne konfronteras med ett omtvistat namn, som referensbild, direkt kommer att tänka på den produkt som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om så är fallet, i förekommande fall med hänsyn till om det omtvistade namnet är en del av en skyddad ursprungsbeteckning, om namnet uppvisar en fonetisk och/eller visuell likhet med denna beteckning, eller om namnet och den skyddade ursprungsbeteckningen ligger nära varandra i begreppsmässigt hänseende (se, analogt, dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkt 51).

27

I dom av den 2 maj 2019, Fundación Consejo Regulador de la Denominación de Origen Protegida Queso Manchego (C‑614/17, EU:C:2019:344), slog domstolen dessutom fast att artikel 13.1 b i förordning nr 510/2006 ska tolkas så, att en anspelning på ett registrerat namn kan ske genom användning av figurkännetecken. Till grund för detta uttalande ligger att domstolen, i punkt 18 i den domen, fann att formuleringen av denna bestämmelse kan förstås som en hänvisning inte bara till ord som kan anspela på ett registrerat namn, utan även till varje figurkännetecken som kan påminna konsumenterna om de produkter som omfattas av detta namn. I punkt 22 i nämnda dom påpekade domstolen att det i princip inte kan uteslutas att figurkännetecken direkt, som en referensbild, kan påminna konsumenterna om de produkter som omfattas av ett registrerat namn på grund av att de har en begreppsmässig likhet med en sådan beteckning.

28

Vad gäller de handlingar som avses i artikel 13.1 c i förordningarna nr 510/2006 och nr 1151/2012, ska det påpekas att dessa bestämmelser, i förhållande till artikel 13.1 a och b, utvidgar det skyddade området genom att bland annat inkludera ”alla andra … uppgifter”, det vill säga information till konsumenterna, som återfinns i beskrivningen, presentationen eller märkningen av den berörda produkten, och som utan att anspela på den skyddade geografiska beteckningen kvalificeras som falsk eller vilseledande såvitt avser produktens koppling till den skyddade beteckningen. Uttrycket ”alla andra … uppgifter” omfattar information som kan anges på den inre eller yttre förpackningen, i reklammaterial eller handlingar gällande produkten i fråga, till exempel i form av en text, en bild eller något annat medium som kan ge upplysningar om härkomsten, ursprunget, arten eller de väsentliga egenskaperna hos produkten (se, analogt, dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkt 65 och 66).

29

Vad gäller de handlingar som avses i artikel 13.1 d i förordning nr 510/2006 och artikel 13.1 d i förordning nr 1151/2012, framgår det, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 49 i sitt förslag till avgörande, av orden ”alla andra förfaranden” i dessa bestämmelser, att de syftar till att omfatta varje handling som inte redan omfattas av de övriga bestämmelserna i samma artiklar, och således till att täcka in övriga fall för skyddssystemet för registrerade beteckningar.

30

Det följer således av det ovan anförda att artikel 13.1 i förordning nr 510/2006 och artikel 13.1 i förordning nr 1151/2012 inte enbart förbjuder användningen av det registrerade namnet i sig, utan att de även har ett vidare tillämpningsområde

31

Följaktligen ska den första delen av den ställda frågan besvaras enligt följande: Artikel 13.1 i förordning nr 510/2006 och artikel 13.1 i förordning nr 1151/2012 ska tolkas så, att det för tredje man inte endast är förbjudet att använda det registrerade namnet.

32

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra delen av frågan för att få klarhet i huruvida artikel 13.1 d i förordning nr 510/2006 och artikel 13.1 d i förordning nr 1151/2012 ska tolkas så, att de förbjuder återgivandet av den form eller det utseende som är kännetecknande för den produkt som skyddas av ett registrerat namn, när detta återgivande kan vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung.

33

Genom att föreskriva att registrerade namn ska skyddas mot ”alla andra förfaranden som kan vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung”, preciserar inte artikel 13.1 d i förordning nr 510/2006 och artikel 13.1 d i förordning nr 1151/2012 vilka ageranden som är förbjudna enligt dessa bestämmelser, utan avser i vid bemärkelse alla andra förfaranden än dem som är förbjudna enligt artikel 13.1 a–c i respektive förordning, som kan vilseleda konsumenten om den ifrågavarande produktens verkliga ursprung.

34

Artikel 13.1 d i förordning nr 510/2006 och artikel 13.1 d i förordning nr 1151/2012 uppfyller de mål som anges i skälen 4 och 6 i förordning nr 510/2006 och i skälen 18 och 29 samt artikel 4 i förordning nr 1151/2012, av vilka framgår att systemet för skydd av ursprungsbeteckningar (SUB) och geografiska beteckningar (SGB) bland annat syftar till att ge konsumenterna tydlig information om produkter vars särskilda egenskaper är knutna till det geografiska ursprunget, så att de kan göra mer medvetna inköpsval, och förhindra förfaranden som kan leda till att konsumenterna vilseleds.

35

Mer allmänt framgår det av domstolens praxis att systemet för skydd av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar väsentligen syftar till att garantera konsumenterna att jordbruksprodukter med ett registrerat namn har vissa särskilda egenskaper till följd av att de kommer från ett visst geografiskt område, så att deras geografiska härkomst innebär en kvalitetsgaranti. Producenter på jordbruksområdet kan därmed tillförsäkra sig större inkomster genom verkliga insatser för att förbättra kvaliteten och förhindra att tredje man orättmätigt drar nytta av det goda anseende som är en följd av produkternas kvalitet (se, analogt, dom av den 14 september 2017, EUIPO/Instituto dos Vinhos do Douro e do Porto, C‑56/16 P, EU:C:2017:693, punkt 82, dom av den 20 december 2017, Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne, C‑393/16, EU:C:2017:991, punkt 38, och dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkterna 38 och 69).

36

Vad gäller frågan huruvida återgivandet av formen eller utseendet på en produkt som omfattas av ett registrerat namn kan utgöra ett förfarande som är förbjudet enligt artikel 13.1 d i förordning nr 510/2006 och artikel 13.1 d i förordning nr 1151/2012, påpekar domstolen att föremålet för det skydd som föreskrivs i dessa bestämmelser, såsom osttillverkaren och Europeiska kommissionen har gjort gällande, är det registrerade namnet och inte den produkt som omfattas därav. Skyddet har följaktligen inte till syfte att förbjuda framställningen av en annan produkt än den som omfattas av registreringen, till exempel genom användandet av tillverkningsmetoder eller återgivandet av en eller flera egenskaper som anges i produktspecifikationen för en produkt som omfattas av ett registrerat namn, på grund av att de anges i denna produktspecifikation.

37

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 27 i sitt förslag till avgörande avses med en skyddad ursprungsbeteckning, enligt artikel 5.1 a och b i förordning nr 1151/2012, i vilken lydelsen i artikel 2.1 a och b i förordning nr 510/2006 i huvudsak återges, ett namn som identifierar en produkt som härstammar från en viss ort eller region eller, i undantagsfall, ett visst land, vars kvalitet eller egenskaper helt eller väsentligen beror på en viss geografisk omgivning med de naturliga och mänskliga faktorer som förknippas med den. Ursprungsbeteckningar är således skyddade i den mån de avser en produkt som har viss kvalitet eller vissa egenskaper. Den skyddade ursprungsbeteckningen och den produkt som omfattas härav är således nära förbundna med varandra.

38

Med hänsyn till att uttrycket ”alla andra förfaranden” i artikel 13.1 d i förordning nr 510/2006 och artikel 13.1 d i förordning nr 1151/2012 inte är begränsat, kan det inte uteslutas att ett återgivande av formen eller utseendet på en produkt som skyddas av ett registrerat namn, utan att detta namn förekommer på vare sig själva produkten eller dess förpackning, kan omfattas av tillämpningsområdet för dessa bestämmelser. Så är fallet om detta återgivande riskerar att vilseleda konsumenten om produktens verkliga ursprung.

39

För att bedöma huruvida så är fallet finns det anledning, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 55 och 57–59 i sitt förslag till avgörande, att beakta, för det första, uppfattningen hos en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten europeisk genomsnittskonsument (se, analogt, dom av den 21 januari 2016, Viiniverla, C‑75/15, EU:C:2016:35, punkterna 25 och 28, och dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkt 47), och, för det andra, samtliga relevanta omständigheter i det aktuella fallet, inklusive de sätt på vilka produkten presenteras för allmänheten och saluförs, samt de faktiska omständigheterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 december 2019, Consorzio Tutela Aceto Balsamico di Modena, C‑432/18, EU:C:2019:1045, punkt 25).

40

Vad särskilt gäller, såsom i målet vid den nationella domstolen, en del av utseendet av den produkt som omfattas av det registrerade namnet, ska det bland annat bedömas huruvida denna del utgör en referensegenskap som är tillräckligt särskiljande för produkten för att återgivandet av den, i kombination med samtliga relevanta omständigheter i förevarande fall, kan få konsumenten att tro att den produkt som innehåller detta återgivande är en produkt som omfattas av detta registrerade namn.

41

Mot bakgrund av det ovanstående ska den andra delen av den ställda frågan besvaras enligt följande: Artikel 13.1 d i förordning nr 510/2006 och artikel 13.1 d i förordning nr 1151/2012 ska tolkas så, att de förbjuder återgivandet av den form eller det utseende som är kännetecknande för den produkt som skyddas av ett registrerat namn, när detta återgivande kan få konsumenten att tro att produkten i fråga omfattas av det registrerade namnet. Det ska prövas huruvida nämnda återgivande, med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet, kan vilseleda en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten europeisk konsument.

42

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:

Artikel 13.1 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel, och artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, ska tolkas så, att det för tredje man inte endast är förbjudet att använda det registrerade namnet.

Artikel 13.1 d i förordning nr 510/2006 och artikel 13.1 d i förordning nr 1151/2012 ska tolkas så, att de förbjuder återgivandet av den form eller det utseende som är kännetecknande för den produkt som skyddas av ett registrerat namn, när detta återgivande kan få konsumenten att tro att produkten i fråga omfattas av det registrerade namnet. Det ska prövas huruvida nämnda återgivande, med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet, kan vilseleda en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten europeisk konsument.