–

Fundación Consejo Regulador de la Denominación de Origen Protegida Queso Manchego, genom M. Pomares Caballero, abogado,

–

Industrial Quesera Cuquerella SL och Juan Ramón Cuquerella Montagud, genom J. A. Vallejo Fernández, F. Pérez Álvarez och J. Pérez Itarte, abogados,

–

Spaniens regering, genom A. Rubio González och V. Ester Casas, båda i egenskap av ombud,

–

Tysklands regering, genom T. Henze, M. Hellmann och J. Techert, samtliga i egenskap av ombud,

–

Frankrikes regering, genom D. Colas, S. Horrenberger, A.‑L. Desjonquères och C. Mosser, samtliga i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom I. Galindo Martín, D. Bianchi och I. Naglis, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 13.1 b i rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 93, 2006, s. 12).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Fundación Consejo Regulador de la Denominación de Origen Protegida Queso Manchego (stiftelsen som förvaltar den skyddade ursprungsbeteckningen Queso Manchego, Spanien) (nedan kallad stiftelsen Queso Manchego) och å andra sidan Industrial Quesera Cuquerella SL (nedan kallat IQC) och Juan Ramón Cuquerella Montagud, angående bland annat IQC:s användning av etiketter för att identifiera och marknadsföra ostar som inte omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen (SUB) ”queso manchego”.

3

Skälen 4 och 6 i förordning nr 510/2006 har följande lydelse:

…

4

Artikel 2.1 a i denna förordning har följande lydelse:

”I denna förordning gäller följande definitioner:

5

I artikel 13.1 i nämnda förordning föreskrivs följande:

”Registrerade beteckningar skall skyddas mot följande:

…

…”

6

I artikel 14.1 i samma förordning föreskrivs följande:

”När en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning registreras i enlighet med denna förordning, skall en ansökan om registrering av ett varumärke som motsvarar något av de fall som avses i artikel 13, och som avser samma produktklass, avslås om ansökan om varumärkesregistrering lämnas in efter den dag då ansökan om registrerad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning överlämnats till [Europeiska] kommissionen.

Varumärkesregistrering som har skett i strid med vad som sägs i föregående stycke skall förklaras ogiltig.”

7

Stiftelsen Queso Manchego ansvarar för att förvalta och skydda den skyddade ursprungsbeteckningen ”queso manchego”. I detta syfte väckte Stiftelsen Queso Manchego talan mot motparterna i det nationella målet vid den behöriga spanska domstolen i första instans och yrkade att det skulle fastställas att de etiketter som IQC använde för att identifiera och marknadsföra ostarna ”Adarga de Oro”, ”Super Rocinante” och ”Rocinante”, vilka inte omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”queso manchego”, och användningen av uttrycket ”Quesos Rocinante” innebär en kränkning av den skyddade ursprungsbeteckningen ”queso manchego”, eftersom dessa etiketter och detta uttryck rättsstridigt anspelar på denna skyddade ursprungsbeteckning, i den mening som avses i artikel 13.1 b i förordning nr 510/2006.

8

Den spanska domstolen i första instans ogillade denna talan med motiveringen att de kännetecken och benämningar som IQC använde för att marknadsföra de ostar som inte omfattades av den skyddade ursprungsbeteckningen ”queso manchego” inte uppvisade någon visuell eller fonetisk likhet med den skyddade ursprungsbeteckningen ”queso manchego” eller ”La Mancha”, och att användningen av sådana kännetecken som namnet ”Rocinante” eller bilden på den litterära karaktären Don Quijote de la Mancha anspelar på regionen La Mancha (Spanien) och inte på den ost som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”queso manchego”.

9

Stiftelsen Queso Manchego överklagade denna ogillande dom till Audiencia Provincial de Albacete (Provinsdomstolen i Albacete, Spanien), som genom dom av den 28 oktober 2014 fastställde domen i första instans. Audiencia Provincial de Albacete (Provinsdomstolen i Albacete) fann att användningen av landskap och symboler som är typiska för La Mancha på etiketterna för de ostar som IQC marknadsförde, vilka inte omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”queso manchego”, fick konsumenterna att tänka på regionen La Mancha, men inte nödvändigtvis på ost som omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”queso manchego”.

10

Klaganden i det nationella målet överklagade denna dom till Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien).

11

I sitt beslut om hänskjutande har Tribunal Supremo (Högsta domstolen) redogjort för en rad faktiska omständigheter.

12

Först och främst har den hänskjutande domstolen angett att ordet ”manchego” som används i den skyddade ursprungsbeteckningen ”queso manchego” är det adjektiv som på spanska används för personer och produkter som kommer från regionen La Mancha. Den har vidare angett att den skyddade ursprungsbeteckningen ”queso manchego” omfattar ostar som framställs av fårmjölk i regionen La Mancha och som uppfyller de traditionella kraven på tillverkning, framställning och lagring, vilka anges i produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen.

13

Den hänskjutande domstolen har dessutom påpekat att huvuddelen av den handling som utförs av huvudpersonen i Miguel de Cervantes roman Don Quijote de la Mancha är förlagd till regionen La Mancha. Den hänskjutande domstolen har dessutom beskrivit att denna romanperson har vissa fysiska kännetecken och kläder som liknar den person som avbildas på den bild som finns på etiketten för osten ”Adarga de Oro”. Ordet ”adarga” (liten lädersköld), som numera är föråldrat, används i nämnda roman för att beteckna den sköld som Don Quijote använder. Den hänskjutande domstolen har dessutom påpekat att ett av de namn som IQC använder för vissa av sina ostar är namnet på den häst som rids av Don Quijote de la Mancha, nämligen ”Rocinante”. De väderkvarnar som Don Quijote slåss mot är ett karaktäristiskt inslag i landskapet i La Mancha. På några av de etiketter för ostar som IQC tillverkar och som inte omfattas av den skyddade ursprungsbeteckningen ”queso manchego” och på vissa teckningar på IQC:s webbplats, där företaget också gör reklam för ostar som inte skyddas av denna skyddade ursprungsbeteckning, återges landskap med väderkvarnar och får.

14

Mot denna bakgrund beslutade Tribunal Supremo (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

15

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 13.1 b i förordning nr 510/2006 ska tolkas så, att en anspelning på en registrerad beteckning kan ske genom användning av figurkännetecken.

16

Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 17 maj 2018, Industrias Químicas del Vallés, C‑325/16, EU:C:2018:326, punkt 27, och dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkt 27).

17

Det följer, för det första, av ordalydelsen av artikel 13.1 b i förordning nr 510/2006 att denna bestämmelse medför att registrerade beteckningar ska skyddas mot varje anspelning, även när produktens verkliga ursprung anges eller det skyddade namnet har översatts eller åtföljs av uttryck som ”stil”, ”typ”, ”metod”, ”sådan som tillverkas i”, ”imitation” eller dylikt.

18

En sådan formulering kan tolkas som en hänvisning inte bara till ord som kan anspela på en registrerad beteckning, utan även till varje figurkännetecken som kan påminna konsumenterna om de produkter som omfattas av denna beteckning. Användningen av ordet ”varje” ger uttryck för unionslagstiftarens avsikt att skydda registrerade beteckningar och att därvid beakta att en anspelning kan ske genom ett ordelement eller genom ett figurkännetecken.

19

Domstolen har slagit fast att begreppet ”anspelning” omfattar det fallet att det ord som används för att benämna en produkt innehåller en del av en skyddad beteckning, så att produktnamnet får konsumenten att som referensbild tänka på den vara som omfattas av den skyddade beteckningen (se, analogt, dom av den 4 mars 1999, Consorzio per la tutela del formaggio Gorgonzola, C‑87/97, EU:C:1999:115, punkt 25).

20

Domstolen har även – med avseende på betydelsen av begreppet ”anspelning” i den mening som avses i artikel 16 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 2008, s. 16) – påpekat att det avgörande kriteriet är om en omtvistad benämning får konsumenten att, som referensbild, direkt tänka på den vara som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen (dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkt 51).

21

Även om den rättspraxis som det redogjorts för i punkterna 19 och 20 i denna dom avsåg mål som rörde produktnamn och inte figurkännetecken kan man likväl av denna praxis dra slutsatsen, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 24 i sitt förslag till avgörande, att det avgörande kriteriet vid bedömningen av om det finns ett inslag som anspelar på den registrerade beteckningen, i den mening som avses i artikel 13.1 b i förordning 510/2006, är om detta inslag direkt, som en referensbild, påminner konsumenten om den vara som omfattas av denna beteckning.

22

Därför kan det i princip inte uteslutas att figurkännetecken direkt, som en referensbild, kan påminna konsumenterna om de varor som omfattas av en registrerad beteckning på grund av att de har en begreppsmässig likhet med en sådan beteckning.

23

När det gäller det sammanhang som begreppet ”anspelning” ingår i kan det, för det andra, inte – såsom kommissionen har gjort gällande – godtas att en anspelning på en registrerad beteckning som sker genom figurkännetecken endast kan prövas mot bakgrund av artikel 13.1 c i förordning nr 510/2006.

24

Det kan konstateras att själva ordalydelsen av artikel 13.1 b i denna förordning inte innebär att räckvidden av denna bestämmelse begränsas till att avse endast beteckningarna på de varor som dessa omfattar. Tvärtom föreskrivs det i nämnda bestämmelse, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 28 i sitt förslag till avgörande, ett skydd mot ”varje” anspelning, även om det skyddade namnet åtföljs av uttryck som ”stil”, ”typ”, ”metod”, ”sådan som tillverkas i”, ”imitation” på den berörda varans förpackning.

25

Det är dessutom, såsom kommissionen har påpekat, riktigt att domstolen i domen av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association (C‑44/17, EU:C:2018:415, punkt 65), slog fast att artikel 16 i förordning nr 110/2008, vilken är utformad på liknande sätt som artikel 13 i förordning nr 510/2006, innehöll en graderad uppräkning av förbjudna ageranden.

26

Det förhållandet att artikel 13.1 c i denna förordning avser varje annan uppgift på produktens inre eller yttre förpackning, reklammaterial eller handlingar som rör den berörda produkten, medför inte att endast denna bestämmelse utgör hinder för att använda figurkännetecken till skada för registrerade beteckningar.

27

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 33 i sitt förslag till avgörande avser den graderade uppräkning som domstolen har nämnt typen av förbjudna ageranden, vilket när det gäller artikel 13.1 c i nämnda förordning innebär osanna och vilseledande uppgifter om ursprung, härkomst, beskaffenhet eller väsentliga egenskaper hos produkten och inte omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av huruvida det föreligger sådana osanna eller vilseledande uppgifter.

28

En tolkning av artikel 13.1 b i förordning nr 510/2006 i det sammanhang den ingår stöder således den tolkning av lydelsen som det redogjorts för i punkt 22 ovan.

29

Det ska, för det tredje, konstateras att förordning nr 510/2006, enligt skälen 4 och 6 i förordningen, syftar till att uppnå målet att säkerställa att konsumenterna har klar, koncis och trovärdig information om produktens ursprung.

30

Ett sådant mål säkerställs i än högre grad när figurkännetecken inte får användas för att anspela, i den mening som avses i artikel 13.1 b i denna förordning, på den registrerade beteckningen.

31

Slutligen ska det framhållas att det ankommer på den hänskjutande domstolen att konkret bedöma huruvida figurkännetecken, såsom de som är aktuella i det nationella målet, direkt kan påminna konsumenterna om de produkter som omfattas av en registrerad beteckning.

32

Den första frågan ska således besvaras enligt följande. Artikel 13.1 b i förordning nr 510/2006 ska tolkas så, att en anspelning på en registrerad beteckning kan ske genom användning av figurkännetecken.

33

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 13.1 b i förordning nr 510/2006 ska tolkas så, att en användning av figurkännetecken som anspelar på det geografiska område som en ursprungsbeteckning som avses i artikel 2.1 a i förordningen har anknytning till, kan utgöra en anspelning på denna beteckning, även när dessa figurkännetecken används av en tillverkare som är etablerad inom denna region, men vars produkter, som liknar eller är jämförbara med dem som skyddas av denna ursprungsbeteckning, inte omfattas av den.

34

Det ska inledningsvis konstateras att ordalydelsen av artikel 13.1 b i förordning nr 510/2006 inte innehåller något undantag för en tillverkare som är etablerad inom det geografiska område som den skyddade ursprungsbeteckningen omfattar och vars produkter, utan att vara skyddade av denna skyddade ursprungsbeteckning, liknar eller är jämförbara med dem som skyddas av denna beteckning.

35

Det kan noteras att ett sådant undantag skulle innebära att man tillät en tillverkare att använda figurkännetecken som anspelar på det geografiska område vars namn ingår som en del av en ursprungsbeteckning som gäller för en produkt som är identisk med eller liknar denna tillverkares produkt och på så sätt lät denna tillverkare dra otillbörlig fördel av denna betecknings anseende.

36

I en sådan situation som den i det nationella målet innebär den omständigheten, att en tillverkare av produkter som liknar eller är jämförbara med dem som skyddas genom en ursprungsbeteckning är etablerad inom ett geografiskt område som har anknytning till denna beteckning, således inte att denna tillverkare är undantagen från tillämpningsområdet för artikel 13.1 b i förordning nr 510/2006.

37

Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida en tillverkares användning av figurkännetecken som anspelar på det geografiska område vars namn ingår som en del av en ursprungsbeteckning, för varor som är identiska med eller liknar dem som omfattas av denna beteckning, utgör en anspelning på en registrerad beteckning, i den mening som avses i artikel 13.1 i b i denna förordning. Domstolen kan, när den meddelar ett förhandsavgörande, i förekommande fall bidra med preciseringar för att vägleda den nationella domstolen vid dess avgörande (dom av den 10 september 2009, Severi, C‑446/07, EU:C:2009:530, punkt 60).

38

I detta sammanhang ska den nationella domstolen huvudsakligen grunda sig på konsumentens förväntade reaktion. Huvudsaken är att konsumenten ser ett samband mellan de omtvistade beståndsdelarna, i förevarande fall figurkännetecken som anspelar på det geografiska område vars namn ingår som en del av en ursprungsbeteckning, och den registrerade beteckningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 januari 2016, Viiniverla, C‑75/15, EU:C:2016:35, punkt 22).

39

Den nationella domstolen ska härvid bedöma om det samband som finns mellan dessa omtvistade beståndsdelar och den registrerade beteckningen är tillräckligt direkt och entydigt för att en konsument som ser dessa främst ska associera till denna beteckning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkterna 53 och 54).

40

Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att fastställa huruvida det föreligger en tillräckligt direkt och otvetydig begreppsmässig närhet mellan de figurkännetecken som är aktuella i det nationella målet och den skyddade ursprungsbeteckningen ”queso manchego”, vilken enligt artikel 2.1 a i förordning nr 510/2006, hänvisar till det geografiska område som den har anknytning till, det vill säga regionen La Mancha.

41

I förevarande fall ska den hänskjutande domstolen försäkra sig om att de figurkännetecken som är aktuella i det nationella målet, i synnerhet bilderna av en person som liknar Don Quijote de la Mancha, en mager häst och landskap med väderkvarnar och får, kan skapa en begreppsmässig närhet till den skyddade ursprungsbeteckningen ”queso manchego”, så att en konsument direkt, som en referensbild, tänker på den produkt som omfattas av denna skyddade ursprungsbeteckning.

42

Den hänskjutande domstolen ska i detta hänseende, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 41 i sitt förslag till avgörande, vid behov beakta samtliga kännetecken, såväl ord- som figurkännetecken, som finns på de produkter som är aktuella i det nationella målet för att göra en övergripande bedömning där vikt läggs vid samtliga beståndsdelar som kan ge upphov till anspelning.

43

Mot denna bakgrund ska artikel 13.1 b i förordning nr 510/2006 tolkas så, att en användning av figurkännetecken som anspelar på det geografiska område som en ursprungsbeteckning som avses i artikel 2.1 a i förordningen har anknytning till, kan utgöra en anspelning på denna beteckning, även när dessa figurkännetecken används av en tillverkare som är etablerad inom denna region, men vars produkter, som liknar eller är jämförbara med dem som skyddas av denna ursprungsbeteckning, inte omfattas av den.

44

Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida begreppet normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument, från vars uppfattning den nationella domstolen ska utgå när den bedömer om det föreligger en ”anspelning” i den mening som avses i artikel 13.1 b i förordning 510/2006, ska anses syfta på en europeisk konsument eller enbart på en konsument i den medlemsstat där tillverkningen sker av den produkt som ger upphov till anspelningen på den skyddade beteckningen eller som denna beteckning har anknytning till geografiskt och där produkten huvudsakligen konsumeras.

45

När det gäller tolkningen av artikel 16 b i förordning nr 110/2008, vilken har en liknande lydelse som artikel 13.1 b i förordning nr 510/2006, har EU-domstolen slagit fast att den hänskjutande domstolen, när den ska bedöma huruvida det föreligger en ”anspelning” på en registrerad geografisk beteckning, ska pröva om den omtvistade benämningen får en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten europeisk genomsnittskonsument att, som referensbild, direkt tänka på den vara som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkt 56).

46

Domstolen har även slagit fast att det vid bedömningen av huruvida det föreligger en ”anspelning” i den mening som avses i artikel 16 b i förordning nr 110/2008 inte är relevant att den omtvistade benämningen, i det mål som avgjordes genom den dom som anges i punkten ovan, utgör en hänvisning till ett produktionsställe som påstås vara känt för konsumenterna i den medlemsstat där produkten framställs. Den berörda bestämmelsen ger nämligen registrerade geografiska beteckningar skydd mot varje anspelning i hela unionen och, med hänsyn till behovet av att säkerställa ett effektivt och enhetligt skydd för dessa beteckningar i hela unionen, är det samtliga konsumenter i unionen som avses (se, analogt, dom av den 21 januari 2016, Viiniverla, C‑75/15, EU:C:2016:35, punkterna 27 och 28, och dom av den 7 juni 2018, Scotch Whisky Association, C‑44/17, EU:C:2018:415, punkt 59).

47

Det framgår av övervägandena ovan att begreppet en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten europeisk genomsnittskonsument ska tolkas så, att det säkerställer ett effektivt och enhetligt skydd av registrerade beteckningar mot varje anspelning i hela unionen.

48

Även om ett effektivt och enhetligt skydd av registrerade beteckningar medför ett krav på att inte beakta omständigheter som kan utesluta att det föreligger en anspelning som uppfattas endast av konsumenter i en medlemsstat, innebär detta krav inte att en anspelning som har fastställts med hänvisning till konsumenter i en enda medlemsstat är otillräcklig för att tillämpa skyddet i enlighet med artikel 13.1 b i förordning nr 510/2006, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 51 i sitt förslag till avgörande.

49

Det ankommer därför på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida de beståndsdelar, såväl figur- som ordelementen, som avser den produkt som är aktuell i det nationella målet, vilken produceras eller huvudsakligen konsumeras i Spanien, får konsumenterna i denna medlemsstat att tänka på en registrerad beteckning, som i sådana fall ska skyddas mot anspelning i hela EU.

50

Av detta följer att den tredje frågan ska besvaras enligt följande. Begreppet normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument, från vars uppfattning den nationella domstolen ska utgå när den bedömer om det föreligger en anspelning i den mening som avses i artikel 13.1 b i förordning nr 510/2006, ska anses syfta på en europeisk konsument, inklusive en konsument i den medlemsstat där tillverkningen sker av den produkt som ger upphov till anspelningen på den skyddade beteckningen eller som denna beteckning har anknytning till geografiskt och där produkten huvudsakligen konsumeras.

51

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande: