–

SIA ”KPMG Baltics”, i egenskap av konkursförvaltare för AS ”Latvijas Krājbanka”, genom J. Ozoliņš, juridisk handläggare,

–

Lettlands regering, genom I. Kucina och E. Petrocka-Petrovska, båda i egenskap av ombud,

–

Tjeckiens regering, genom M. Smolek, J. Vláčil och O. Serdula, samtliga i egenskap av ombud,

–

Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av G. Rocchitta, avvocato dello Stato,

–

Europeiska kommissionen, genom H. Tserepa-Lacombe och I. Rubene, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (EGT L 166, 1998, s. 45), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/44/EG av den 6 maj 2009 (EGT L 146, 2009, s. 37) (nedan kallat direktiv 98/26).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan SIA ”KPMG Baltics”, i egenskap av konkursförvaltare för AS ”Latvijas Krājbanka”, och SIA ”Ķipars AI”, angående verkställigheten av en betalningsorder som SIA ”Ķipars AI” lämnat till Latvijas Krājbanka.

3

I skälen 1–4 i direktiv 98/26 anges följande:

4

I artikel 1 i detta direktiv föreskrivs följande:

”Bestämmelserna i detta direktiv skall gälla

5

I artikel 2 i direktivet föreskrivs följande:

”I detta direktiv avses med

…

…

6

Artikel 3 i samma direktiv har följande lydelse:

”1.   Överföringsuppdrag och nettning ska gälla enligt rättsordningen och vara bindande i förhållande till tredje man, även i händelse av insolvensförfaranden mot en deltagare, under förutsättning att överföringsuppdragen infördes i systemet före den tidpunkt då sådana insolvensförfaranden inleddes enligt definitionen i artikel 6.1. Detta ska även gälla vid insolvensförfaranden mot en deltagare (i det berörda systemet eller i ett samverkande system) eller mot systemoperatören för ett samverkande system som inte är deltagare.

…

3.   Tidpunkten för införande av ett överföringsuppdrag i ett system skall bestämmas enligt de regler som gäller för systemet. Om det i den nationella lag som systemet faller under föreskrivs villkor med avseende på tidpunkten för införande, skall systemets regler överensstämma med sådana villkor.

…”

7

Den 17 november 2011 lämnade Ķipars IA, som har ett vanligt transaktionskonto i Latvijas Krājbanka, in ett överföringsuppdrag till den banken om att överföra alla tillgängliga medel på nämnda konto till ett annat konto i en annan bank. Ordern fördes in i Latvijas Krājbankas interna system och medlen debiterades Ķipars IA:s konto och registrerade på ett interimskonto i Latvijas Krājbanka för vidare överföring. Betalningsordern slutfördes emellertid aldrig, eftersom Finanšu un kapitāla tirgus komisija (finans- och kapitalmarknadsinspektionen i Lettland) bara några timmar senare förbjöd Latvijas Krājbanka att utföra transaktioner på belopp över 100000 euro och eftersom denna bank därefter försattes i konkurs. KPMG Baltics utsågs till konkursförvaltare i Latvijas Krājbankas konkurs.

8

Efter att domstolarna i första och andra instans bifallit den talan som Ķipars IA väckt för att få betalningsordern verkställd, överklagade KPMG Baltics till den hänskjutande domstolen. Inom ramen för detta överklagande åberopade Kipars AI bland annat bestämmelserna i direktiv 98/26. Även om den hänskjutande domstolen i princip anser att detta direktiv inte är tillämpligt på förhållanden mellan enskilda och kreditinstitut, och därmed på den betalningsorder som är i fråga i det nationella målet, hyser den dock tvivel om inte begreppet ”överföring”, i den mening som avses i direktivet, ändå skulle kunna omfatta en sådan betalningsorder med hänsyn till den typ av överföring av tillgångar som det i förevarande fall är fråga om.

9

Mot denna bakgrund beslutade Augstākā tiesa (Högsta domstolen, Lettland) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

10

KPMG Baltics och den lettiska regeringen har gjort gällande att domstolen inte är behörig att besvara tolkningsfrågorna, eftersom den betalningsorder som är i fråga i det nationella målet inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 98/26 och tvisten i det nationella målet därmed saknar samband med unionsrätten.

11

I detta avseende konstaterar domstolen för det första att den hänskjutande domstolen, genom sin första fråga, vill få klarhet i huruvida den i det nationella målet aktuella betalningsordern omfattas av begreppet ”överföringsuppdrag”, i den mening som avses i direktiv 98/26, och därmed av tillämpningsområdet för detta direktiv. KPMG Baltics och den lettiska regeringens argument, att nämnda order inte omfattas av detta tillämpningsområde är direkt kopplat till svaret på den första frågan i sak och saknar därför betydelse för domstolens behörighet att besvara den (se, analogt, dom av den 10 september 2015, Wojciechowski, C‑408/14, EU:C:2015:591, punkt 29, och dom av den 26 september 2018, Staatssecretaris van Veiligheid en justitie (överklagandets inhiberande verkan), C‑180/17, EU:C:2018:775, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

12

För det andra har den andra frågan ställts för det fall att den första frågan besvaras jakande, det vill säga för det fall att den i det nationella målet aktuella betalningsordern omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 98/26. Under dessa omständigheter ska den andra frågan inte heller anses falla utanför domstolens behörighet.

13

Domstolen är således behörig att besvara de hänskjutna frågorna.

14

Genom den första frågan vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida en betalningsorder, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som en innehavare av ett vanligt transaktionskonto har lämnat till ett kreditinstitut för att överföra medel till ett annat kreditinstitut, omfattas av begreppet ”överföringsuppdrag”, i den mening som avses i direktiv 98/26, och således omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv.

15

Såsom framgår av skälen 1–4 i nämnda direktiv syftar direktivet till att begränsa systemrisken och att säkerställa stabiliteten i systemen för överföring av betalningar och värdepapper, genom att minimera störningar i systemet, som orsakas av insolvensförfaranden mot en deltagare i det systemet.

16

För detta ändamål föreskrivs det bland annat i direktivet, i artikel 3.1, att överföringsuppdrag och nettning ska gälla enligt rättsordningen och vara bindande i förhållande till tredje man, även i händelse av insolvensförfaranden mot en deltagare, under förutsättning att uppdragen infördes i systemet före den tidpunkt då sådana insolvensförfaranden inleddes.

17

I förevarande fall lämnade Ķipars IA, som hade ett vanligt transaktionskonto i Latvijas Krājbanka, betalningsordern till nämnda bank för att överföra alla tillgängliga medel på detta konto till ett konto som Ķipars IA hade i ett annat kreditinstitut. För att kunna fastställa huruvida en sådan betalningsorder omfattas av begreppet ”överföringsuppdrag”, i den mening som avses i direktiv 98/26, och således av direktivets tillämpningsområde, finns det anledning att hänvisa till dels artikel 1 i samma direktiv, som behandlar direktivets tillämpningsområde, dels definitionerna i direktivets artikel 2.

18

Enligt artikel 1 i direktiv 98/26 ska bestämmelserna i direktivet gälla varje system enligt definitionen i artikel 2 a, varje deltagare i ett sådant system, säkerhet som ställs i samband med deltagande i ett system, eller operationer som utförs av centralbankerna i medlemsstaterna eller Europeiska centralbanken inom ramen för deras funktion som centralbanker.

19

I artikel 2 a i direktivet definieras ”system” som i huvudsak ett formellt arrangemang mellan tre eller flera deltagare med gemensamma regler och standardiserade arrangemang för clearing eller för att utföra överföringsuppdrag mellan deltagarna.

20

Vad avser begreppet ”överföringsuppdrag”, följer det av artikel 2 a, b och i) i direktiv 98/26, att begreppet endast avser en instruktion som medför finansiella åtaganden som deltagarna i ett sådant system, i samband med detta system, utfärdar till andra deltagare vilka är ansvariga för att verkställa dem. Detta begrepp omfattar däremot inte instruktioner som medför finansiella åtaganden och som utfärdats av tredje parter, utanför ett sådant system.

21

Denna tolkning av begreppet ”överföringsuppdrag” bekräftas av artikel 3.1 i direktivet, enligt vilken skyddet i denna bestämmelse för överföringsuppdrag enbart gäller under förutsättning att uppdragen har ”införts i systemet”.

22

Denna tolkning stöds dessutom, och i synnerhet, av det faktum att direktivet, såsom framgår av punkt 15 i denna dom, har ett väl fastställt och avgränsat syfte, som består i att begränsa systemrisken och att säkerställa stabiliteten i de system som avses i detta direktiv, genom att begränsa insolvensförfarandens inverkan på systemen. När en instruktion som medför finansiella åtaganden inte har införts i ett sådant system av en av deltagarna, ger nämligen den omständigheten, att instruktionen inte har verkställts, inte upphov till någon systemrisk och påverkar således inte heller stabiliteten i systemet. Att utvidga det skydd som föreskrivs i detta direktiv för överföringsuppdrag som lämnats av deltagarna i sådana system, inom dessa system, till att även omfatta instruktioner som medför finansiella åtaganden varvid dessa utfärdas av tredje part, och detta utanför dessa system, går således utöver vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med direktiv 98/26.

23

För att avgöra huruvida en betalningsorder, såsom den som är aktuell i det nationella målet, omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 98/26, är det nödvändigt att avgöra huruvida den kan anses ha utfärdats inom ramen för ett system, enligt definitionen i artikel 2 a i detta direktiv, av en av systemets deltagare.

24

Artikel 2 f i direktiv 98/26 innehåller en uttömmande uppräkning av de enheter som omfattas av begreppet ”deltagare”. Dessa deltagare kan vara ett institut, en central motpart, en avvecklingsagent, en clearingorganisation eller en systemoperatör. Dessa enheter definieras i sin tur närmare i artikel 2 b–e och p i direktivet.

25

Det följer av definitionerna som fastställs i dessa sistnämnda bestämmelser, som redovisas i punkt 5 i denna dom, att en innehavare av ett vanligt transaktionskonto, såsom Ķipars IA, inte motsvarar någon av dessa enheter. En sådan innehavare av ett transaktionskonto omfattas i synnerhet inte av begreppet ”institut”, med tanke på att detta begrepp, i enlighet med artikel 2 b i direktivet, endast avser de enheter som kan ansvara för att uppfylla de finansiella åtaganden som uppstår genom överföringsuppdrag inom detta system, såsom kreditinstitut och värdepappersföretag.

26

I artikel 2 f tredje strecksatsen i direktiv 98/26 ges medlemsstaterna visserligen en möjlighet att, när de tillämpar detta direktiv, besluta att en indirekt deltagare får betraktas som deltagare om systemrisken motiverar detta. Av handlingarna i målet framgår emellertid inte att Republiken Lettland har utnyttjat denna möjlighet. Under alla omständigheter följer det av definitionen av begreppet ”indirekt deltagare” i artikel 2 g i direktivet att de enheter som kan omfattas av detta begrepp är desamma som dem som omfattas av begreppet ”deltagare”, vilka redovisas i punkt 24 i denna dom, med den skillnaden att en deltagare är direkt kopplad till systemet, medan en indirekt deltagare endast är det genom ett avtalsförhållande med en deltagare. Om en innehavare av ett vanligt transaktionskonto, såsom Ķipars IA, inte motsvarar någon av dessa enheter, kan denne inte heller anses som en indirekt deltagare, i den mening som avses i artikel 2 f i direktivet.

27

En betalningsorder som lämnats av en sådan innehavare av ett vanligt transaktionskonto ska således inte anses ha lämnats av en deltagare i ett system, i den mening som avses i artikel 2 a och f i direktiv 98/26. Av detta följer, i likhet med vad samtliga parter som inkommit med yttranden till domstolen har gjort gällande, att en sådan betalningsorder inte omfattas begreppet ”överföringsuppdrag”, i den mening som avses i nämnda direktiv, och därmed inte heller av direktivets tillämpningsområde.

28

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första frågan besvaras enligt följande. En betalningsorder, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som en innehavare av ett vanligt transaktionskonto har lämnat till ett kreditinstitut för att överföra medel till ett annat kreditinstitut, omfattas inte av begreppet ”överföringsuppdrag”, i den mening som avses i direktiv 98/26, och följaktligen inte heller av direktivets tillämpningsområde.

29

Med hänsyn till svaret på den första frågan saknas anledning att besvara den andra frågan.

30

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

En betalningsorder, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som en innehavare av ett vanligt transaktionskonto har lämnat till ett kreditinstitut för att överföra medel till ett annat kreditinstitut, omfattas inte av begreppet ”överföringsuppdrag”, i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/44/EG av den 6 maj 2009, och följaktligen inte heller av direktivets tillämpningsområde.