–

Amoena Ltd, genom A. Mehlin, solicitor, E. Brown, barrister, G. Facenna, QC, och konsulten A. Davies,

–

Förenade kungarikets regering, genom S. Brandon, i egenskap av ombud, biträdd av S. Singh, barrister,

–

Europeiska kommissionen, genom A. Caeiros och J. Hradil, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser giltigheten av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 2017/1167 av den 26 juni 2017 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (EUT L 170, 2017, s. 50).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Amoena Ltd och Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs (Skatte- och tullförvaltningen i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland) (nedan kallad skatteförvaltningen) angående tullklassificeringen av protesbehåar.

3

Tullklassificeringen av varor som importeras till Europeiska unionen regleras i Kombinerade nomenklaturen (nedan kallad KN), som finns i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1). Den version av KN som är tillämplig i det nationella målet är den som följer av denna förordning, i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1821 av den 6 oktober 2016 (EUT L 294, 2016, s. 1).

4

Del 1 i KN innehåller ett antal inledande bestämmelser. Avsnitt I i denna del, vilket rör allmänna bestämmelser, innehåller en avdelning A, med rubriken ”Allmänna bestämmelser för tolkning av Kombinerade nomenklaturen”. I den avdelningen föreskrivs följande:

”1. Benämningarna på avdelningar, kapitel och underavdelningar av kapitel är endast vägledande. Klassificeringen ska bestämmas med ledning av lydelsen av HS-numren (med fyrställig sifferkod), av anmärkningarna till avdelningarna eller kapitlen och, om inte annat föreskrivs i HS-numren eller i anmärkningarna, med ledning av följande bestämmelser.

…

6. Klassificeringen av varor enligt de olika undernumren till ett HS-nummer ska bestämmas med ledning av undernumrens lydelse, av anmärkningarna till dessa undernummer och av ovanstående regler i tillämpliga delar, varvid gäller att endast varubeskrivningar på samma siffernivå ska jämföras med varandra. Vid tillämpningen av denna regel ska anmärkningarna till den berörda avdelningen och det berörda kapitlet också beaktas, om inte omständigheterna kräver annat.”

5

Del 2 i KN, med rubriken ”Tulltaxan”, är uppdelad i 21 avdelningar. Avdelning XI, med rubriken ”Textilvaror”, innehåller bland annat kapitel 62, med rubriken ”Kläder och tillbehör till kläder, av annan textilvara än trikå”.

6

Nr 6212 i KN, som innebär att en konventionell tullsats på 6,5 procent ska tillämpas, har följande struktur:

7

I del 2 i KN ingår en avdelning XVIII med rubriken ”Optiska instrument och apparater, foto- och kinoapparater, instrument och apparater för mätning, kontroll eller precision, medicinska och kirurgiska instrument och apparater; ur; musikinstrument; delar och tillbehör till sådana artiklar”. Denna avdelning innehåller bland annat kapitel 90 med rubriken ”Optiska instrument och apparater, foto- och kinoapparater, instrument och apparater för mätning, kontroll eller precision, medicinska och kirurgiska instrument och apparater; delar och tillbehör till sådana artiklar”.

8

Nr 9021 i KN, i vilket de varor som detta nummer omfattar undantas från en konventionell tullsats, har följande struktur:

9

Anmärkning 2 b till kapitel 90 i KN har följande lydelse:

…”

10

Artikel 57 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1) har rubriken ”Varors klassificering enligt tulltaxan”. I punkterna 1 och 4 i den artikeln föreskrivs följande:

”1.   Vid tillämpning av Gemensamma tulltaxan ska klassificering enligt tulltaxan av varor innebära att man fastställer enligt vilket undernummer eller enligt vilken ytterligare underuppdelning av [KN] dessa varor ska klassificeras.

…

4.   Kommissionen får anta åtgärder för att fastställa varors klassificering enligt tulltaxan i enlighet med punkterna 1 och 2.”

11

Artikel 58 i denna förordning har rubriken ”Tilldelning av genomförandebefogenheter”. I punkt 2 i den artikeln anges följande:

”Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de åtgärder som avses i artikel 57.4.

…”

12

I artikel 285.1 i samma förordning anges följande:

”Kommissionen ska biträdas av tullkodexkommittén. …”

13

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av KN antog kommissionen genomförandeförordning 2017/1167 vilken, i enlighet med artikel 3 i förordningen, trädde i kraft den 21 juli 2017.

14

I artikel 1 i denna förordning föreskrivs följande:

”De varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan ska i [KN] klassificeras enligt motsvarande KN-nummer i kolumn 2 i tabellen.”

15

Bilagan till förordningen har följande lydelse:

”Bilaga

”

16

Amoena, ett bolag som är etablerat i Förenade kungariket, importerar protesbehåar som det saluför under namnet Carmen.

17

Till följd av att Amoena hade importerat en försändelse protesbehåar klassificerade skatteförvaltningen dessa varor, den 1 augusti 2017, enligt undernummer 62121090 i KN, i enlighet med genomförandeförordning 2017/1167, varvid den tillämpade en tullsats på 6,5 procent. Samma dag ansökte Amoena om återbetalning av den tull som påförts.

18

Den 1 september 2017 avslog skatteförvaltningen denna ansökan genom ett beslut som Amoena har överklagat till den hänskjutande domstolen. Amoena har gjort gällande att genomförandeförordning 2017/1167 är ogiltig på de grunderna att den tillkommit genom ett uppenbart fel, att den strider mot kommissionens begränsade befogenheter, eftersom den på ett otillåtet sätt inskränker räckvidden av nr 9021 i KN, och att den strider mot artikel 4.3 FEU. Bolaget har även hävdat att protesbehåarna, med beaktande av deras särskilda ändamål och objektiva egenskaper, ska kvalificeras som ”tillbehör” till bröstproteser, enligt anmärkning 2 b till kapitel 90 i KN, och klassificeras enligt nr 9021, vilket innebär att de inte ska påföras någon tull.

19

Den hänskjutande domstolen har först hänvisat till en dom av den 13 juli 2016 genom vilken Supreme Court of the United Kingdom (Förenade kungarikets högsta domstol) fann att protesbehåar, såsom de som är aktuella i det nationella målet, skulle klassificeras enligt nr 9021 i KN (nedan kallad domen av den 13 juli 2016).

20

Den hänskjutande domstolen har, med hänvisning till de sakförhållanden som konstaterats i den domen, beskrivit de behåar som är aktuella i det nationella målet, utan att det bestritts av parterna i sistnämnda mål, som protesbehåar som är avsedda att användas av kvinnor som har opererat bort ett eller båda brösten. De har särskilt utformats för att rymma bröstproteser i silikon och har fickor till höger och vänster för att hålla proteserna stadigt på plats. Andra kännetecken som skiljer en protesbehå från en vanlig behå är de breda vadderade axelbanden, som sitter centralt över varje bröst, som hjälper till att bära vikten av bröstproteserna och bidrar till att undvika överdriven belastning som leder till nack- och axelbesvär för kvinnor efter operation. En protesbehå är även utformad för att bröstproteserna inte ska synas och har därför en särskild skärning och form som skiljer sig från en vanlig behå.

21

Den hänskjutande domstolen anser att de behåar som är aktuella i det nationella målet genom deras utformning således skiljer sig, objektivt sett, från vanliga behåar och att deras avsedda användning framgår klart av deras fysiska kännetecken. Nämnda domstol har dessutom påpekat att de behåar som är aktuella i det nationella målet, tillsammans med de bröstproteser de är avsedda att hålla fast och stödja, minskar den psykiska belastningen av en bröstoperation.

22

Det framgår av beslutet om hänskjutande att de bröstproteser som dessa behåar är avsedda att hålla fast och stödja i sig klassificeras enligt nr 9021 i KN som ”konstgjorda kroppsdelar”.

23

Den hänskjutande domstolen har vidare påpekat att Amoena till följd av domen av den 13 juli 2016 hos skatteförvaltningen gav in ansökningar om bindande klassificeringsbesked för de behåar som är aktuella i det nationella målet. Efter det att skatteförvaltningen hade mottagit ansökningarna underrättade den Amoena om att utfärdandet av bindande klassificeringsbesked för dessa varor hade skjutits upp i avvaktan på den prövning av deras klassificering som tullkodexkommittén skulle utföra inför ett eventuellt antagande av en klassificeringsförordning.

24

Ett möte vid tullkodexkommittén hölls den 17–19 oktober 2016 vid vilket kommissionen och flera medlemsstater deltog, däribland Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland. Företrädaren för Förenade kungariket informerade om domen av den 13 juli 2016 och det resonemang som hade förts av Supreme Court of the United Kingdom (Förenade kungarikets högsta domstol), som lett till att sådana behåar som är aktuella i det nationella målet klassificerats enligt nr 9021 i KN som tillbehör till bröstproteser.

25

Enligt den hänskjutande domstolen framgår det av protokollet från detta möte, för det första, att flera medlemsstater har utfärdat bindande klassificeringsbesked enligt nr 6212 i KN för denna typ av varor, för det andra, att de flesta av de medlemsstater som var närvarande vid mötet hade uppfattningen att en protesbehå inte har egenskaper som skiljer sig nämnvärt från en behå som omfattas av nr 6212 i KN och, för det tredje, att det på grund av domen av den 13 juli 2016 och för att säkerställa enhetlig tullklassificering fanns anledning att utarbeta och framställa ett utkast till en klassificeringsförordning för diskussion vid nästa möte i tullkodexkommittén.

26

Ett nytt möte vid tullkodexkommittén hölls den 19–21 december 2016 vid vilket Förenade kungariket gav ytterligare information om det förfarande som lett till domen av den 13 juli 2016. Det framgår av protokollet från detta möte att den domen inte ansågs vara förenlig med den klassificeringspraxis som följdes i andra medlemsstater, enligt vilken sådana behåar som de som är aktuella i det nationella målet omfattas av nr 6212 i KN på grund av deras objektiva egenskaper.

27

I samband med ett möte vid tullkodexkommittén som hölls den 3–5 maj 2017 förelades medlemsstaterna ett utkast till förordning om klassificering av varor – såsom de behåar som är aktuella i det nationella målet – för omröstning. 27 medlemsstater röstade för att dessa varor skulle klassificeras enligt undernummer 62121090 i KN, medan endast Förenade kungariket röstade mot denna klassificering.

28

Den 26 juni 2017 antog kommissionen genomförandeförordning 2017/1167.

29

Eftersom First-tier Tribunal (Tax Chamber) (Förstainstansdomstolen (skatteavdelningen), Förenade kungariket) ansåg att det fanns fog för de argument som Amoena hade framställt vid denna domstol, beslutade den att vilandeförklara målet och ställa följande giltighetsfrågor till EU‑domstolen:

30

Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida genomförandeförordning 2017/1167 är giltig, mot bakgrund av dels klassificeringen av de varor som avses i kolumn 1 i tabellen i bilagan till förordningen enligt nr 6212 i KN och inte enligt nummer 9021, dels principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU.

31

EU-domstolen erinrar inledningsvis om att det av fast rättspraxis framgår att en klassificeringsförordning har allmän giltighet, eftersom den inte är tillämplig på en viss näringsidkare utan generellt på varor som är identiska med den som har undersökts av tullkodexkommittén. För att vid tolkningen av en klassificeringsförordning fastställa förordningens tillämpningsområde ska bland annat dess motivering beaktas (dom av den 13 september 2018, Vision Research Europe, C‑372/17, EU:C:2018:708, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

32

Om en klassificeringsförordning inte är direkt tillämplig på varor som inte är identiska utan endast liknar den vara som avses i denna förordning, är förordningen analogt tillämplig på sådana varor. Det räcker i det hänseendet att de varor som ska klassificeras och de som avses i klassificeringsförordningen är tillräckligt lika (dom av den 13 september 2018, Vision Research Europe, C‑372/17, EU:C:2018:708, punkt 44).

33

Det framgår av beskrivningen i kolumn 1 i tabellen i bilagan till genomförandeförordning 2017/1167 att förordningen avser

”[e]n bysthållare av trikå …, med justerbara breda vadderade axelband, centralt placerade över brösten, med formade kupor och elastisk resår bak. Det finns ett broderat mönster på axelbanden och kuporna och en dekorativ båge centralt på framsidan. Artikeln har en justerbar hysk- och hakknäppning. Bysthållaren har fickor i kuporna, med öppning i sidan för isättning av vaddering för en fylligare byst (estetiskt syfte) eller för isättning av bröstproteser efter en mastektomi.”

34

I förevarande fall framgår det av den hänskjutande domstolens beskrivning av de behåar som är aktuella i det nationella målet, vilken beskrivning återges i punkt 20 ovan, att det rör sig om protesbehåar som särskilt har utformats för att rymma bröstproteser och har sidofickor för att hålla proteserna på plats. Dessa behåar kännetecknas bland annat av de breda vadderade axelbanden, som sitter centralt över varje bröst.

35

Mot bakgrund av dessa objektiva kännetecken och egenskaper framstår de behåar som är aktuella i det nationella målet således som identiska med de varor som avses i bilagan till genomförandeförordning 2017/1167 eller, i vart fall, tillräckligt lika dessa varor för att förordningen ska vara analogt tillämplig på dem.

36

Eftersom genomförandeförordning 2017/1167 är tillämplig på de behåar som är aktuella i det nationella målet ska det prövas huruvida förordningen är giltig, mot bakgrund av dels KN, dels principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU.

37

Domstolen har vid upprepade tillfällen slagit fast att Europaparlamentet och rådet har gett kommissionen, som samarbetar med tullexperter från medlemsstaterna, ett stort utrymme att efter eget skön precisera innehållet i de tulltaxenummer som ska beaktas vid klassificeringen av en viss vara. Den behörighet som kommissionen har att besluta om åtgärder enligt artikel 57.4 i förordning nr 952/2013 innebär emellertid inte att den får ändra innehållet i tulltaxenumren eller deras räckvidd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 mars 2017, GROFA m.fl., C‑435/15 och C‑666/15, EU:C:2017:232, punkt 49, och dom av den 22 februari 2018, Kubota (UK) och EP Barrus, C‑545/16, EU:C:2018:101, punkt 23).

38

Det ska följaktligen prövas huruvida kommissionen, genom att klassificera varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan till genomförandeförordning 2017/1167 enligt nr 6212 i KN och inte enligt nr 9021 i KN, har ändrat innehållet i dessa båda tulltaxenummer eller deras räckvidd.

39

Det finns härvidlag anledning att erinra om att enligt regel 1 i de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN ska tullklassificering av varor i princip bestämmas med ledning av lydelsen av HS-numren (med fyrställig sifferkod) och av anmärkningarna till avdelningarna eller kapitlen. Enligt regel 6 i de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN ska klassificering av varor enligt de olika undernumren till ett HS-nummer bestämmas med ledning av undernumrens lydelse och av anmärkningarna till dessa undernummer.

40

Det framgår av domstolens fasta praxis att det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, i allmänhet ska vara varornas objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i texten till numret i KN och i anmärkningar till avdelningar och kapitel (dom av den 15 maj 2019, Korado, C‑306/18, EU:C:2019:414, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

41

Dessa objektiva kännetecken och egenskaper för varorna måste kunna kontrolleras vid tullklareringen (dom av den 22 februari 2018, SAKSA, C‑185/17, EU:C:2018:108, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

42

Det ska härvidlag erinras om att kapitel 62 i KN omfattar nr 6212, som rubriceras ”Bysthållare, gördlar, korsetter, hängslen, strumphållare, strumpeband och liknande artiklar samt delar till sådana varor, även av trikå”. Undernummer 621210 har rubriken ”Bysthållare”. Lydelsen av undernummer 62121090 hänvisar till ”andra” bysthållare än ”ett set i detaljhandelsförpackning innehållande en bysthållare och en trosa”.

43

Kommissionen kunde således anse, på grundval av beskrivningen i kolumn 1 i tabellen i bilagan till genomförandeförordning 2017/1167, med avseende på de objektiva kännetecken och egenskaper för den vara som avses med denna förordning, att varan – enligt de allmänna bestämmelserna 1 och 6 för tolkning av KN och såsom anges i motiveringen i kolumn 3 i bilagan till nämnda förordning – ”har de objektiva egenskaperna (form och konstruktion) av en bysthållare enligt nummer 6212 [i KN]”.

44

Det ska härvidlag påpekas att även om en varas avsedda användning visserligen kan utgöra ett objektivt kriterium för klassificering, gäller detta endast under förutsättning att den följer naturligt av varan och detta kan konstateras på grundval av varans objektiva kännetecken och egenskaper (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 maj 2019, Korado, C‑306/18, EU:C:2019:414, punkt 37 och där angiven rättspraxis). Även om det antas att de behåar som avses med genomförandeförordning 2017/1167 uteslutande eller, i vart fall, huvudsakligen är avsedda för kvinnor som har opererat bort ett eller båda brösten så att dessa kan sätta i en bröstprotes, såsom Amoena har hävdat, kan en sådan användning inte påverka konstaterandet i föregående punkt.

45

En sådan användning följer nämligen inte naturligt av dessa varor, eftersom deras objektiva kännetecken och egenskaper inte förefaller kunna utesluta att varorna används som en vanlig behå och inte heller innebär att dessa behåar uteslutande ska användas med en bröstprotes. Även om de behåar som avses med genomförandeförordning 2017/1167 har särskilt breda axelband som sitter centralt över varje bröst och har sidoöppningar, framgår det av motiveringen i kolumn 3 i tabellen i bilagan till denna förordning, utan att det bestritts av Amoena, att axelbandens särskilda placering är ett gemensamt kännetecken för behåar med större kupor och att nämnda sidoöppningar kan användas för isättning av vaddering i estetiskt syfte.

46

Av detta följer att kommissionen kunde anse, såsom framgår av kolumn 3 i tabellen i bilagan till genomförandeförordning 2017/1167, att ”produktens objektiva egenskaper vid importtillfället … inte ger någon anvisning om den slutliga användningen (estetiskt eller medicinskt syfte)”.

47

Med beaktande av det föregående framstår klassificeringen av de varor som avses i bilagan till förordning 2017/1167 enligt nr 6212 i KN, närmare bestämt enligt undernummer 62121090 i KN, som motiverad. Det har följaktligen inte framgått att kommissionen, genom denna klassificering, har ändrat innehållet i detta nr 6212 i KN eller dess räckvidd.

48

Detta konstaterande påverkas inte av Amoenas argument, såsom de har angetts i beslutet om hänskjutande, att de behåar som är aktuella i det nationella målet ska klassificeras enligt nr 9021 i KN som ”tillbehör” till bröstproteser, såsom Supreme Court of the United Kingdom (Förenade kungarikets högsta domstol) fann i domen av den 13 juli 2016.

49

Det framgår härvidlag av handlingarna i målet att de bröstproteser som kan sättas i de behåar som är aktuella i det nationella målet själva omfattas av nr 9021 i KN som ”konstgjorda kroppsdelar”.

50

Enligt anmärkning 2 b till kapitel 90 i KN ska delar och tillbehör, om de är lämpliga att användas uteslutande eller huvudsakligen till en maskin eller apparat eller ett instrument av speciellt slag eller till flera maskiner, apparater eller instrument som omfattas av samma nummer i detta kapitel, klassificeras enligt samma nummer som dessa maskiner, apparater eller instrument.

51

Det följer av domstolens praxis att begreppet tillbehör, i den mening som avses i kapitel 90 i KN, förutsätter att det är fråga om utbytbara utrustningsdetaljer som är avsedda att göra en apparat lämplig för ett visst arbete, att utöka dess användningsområde eller att utföra en särskild uppgift i samband med dess huvudfunktion (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2011, Unomedical, C‑152/10, EU:C:2011:402, punkt 29, och dom av den 4 mars 2015, Oliver Medical, C‑547/13, EU:C:2015:139, punkt 69).

52

Det kan i förevarande fall konstateras att de varor som avses i bilagan till genomförandeförordning nr 2017/1167 inte kan anses vara ”tillbehör”, i den mening som avses i kapitel 90 i KN, till bröstproteser.

53

Sådana behåar är nämligen inte avsedda att göra bröstproteserna lämpliga för ett visst arbete, att utöka deras användningsområde eller att utföra en särskild uppgift i samband med deras huvudfunktion, eftersom de varken tillför denna funktion något eller förbättrar bröstprotesernas prestanda i sig. Enligt uppgifterna i beslutet om hänskjutande kan nämnda behåar visserligen användas för att hålla bröstproteserna på plats tack vare sina sidoöppningar. De innebär emellertid inte att dessa proteser kan ha en annan funktion än den som de är avsedda för, vilken består i att helt eller delvis ersätta det eller de bröst som har opererats bort.

54

Av det ovan anförda följer att kommissionen, genom att klassificera varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan till genomförandeförordning 2017/1167 enligt nr 6212 i KN och inte enligt nr 9021 i KN, inte har ändrat innehållet i dessa båda tulltaxenummer eller deras räckvidd.

55

Det ska erinras om att principen om lojalt samarbete inte bara innebär att medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa unionsrättens tillämplighet och verkan utan även att unionsinstitutionerna ska ha motsvarande skyldighet att lojalt samarbeta med medlemsstaterna (dom av den 4 september 2014, Spanien/kommissionen, C‑192/13 P, EU:C:2014:2156, punkt 87).

56

Enligt domstolens praxis kan principen om lojalt samarbete, under vissa omständigheter, således innebära att kommissionen åläggs skyldigheter i förfarandet för att utarbeta en rättsakt, bland annat genom att kommissionen kan vara skyldig att ta del av och pröva de argument som en medlemsstat har framställt mot denna rättsakt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2001, Belgien/kommissionen, C‑263/98, EU:C:2001:455, punkterna 94–96, och dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci, C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 84).

57

Det har emellertid inte framkommit att kommissionen i förevarande fall har åsidosatt sina skyldigheter i förfarandet för att utarbeta genomförandeförordning 2017/1167. Det framgår således av beslutet om hänskjutande samt av de yttranden som Förenade kungariket och kommissionen har gett in till domstolen att såväl kommissionen som medlemsstaterna, i samband med möten som hölls vid tullkodexkommittén i oktober och december 2016 och som föregick antagandet av genomförandeförordningen, informerades om domen av den 13 juli 2016, att Förenade kungariket fick tillfälle att närmare redogöra för det resonemang som förts i domen samt bakgrunden och att en diskussion ägde rum i detta avseende. Det kan följaktligen inte med framgång hävdas att kommissionen inte prövade och beaktade Förenade kungarikets ståndpunkt innan den antog genomförandeförordning 2017/1167.

58

Det ska dessutom understrykas att kommissionen, före antagandet av en förordning om tullklassificering, inte kan vara bunden av en dom som meddelats av en medlemsstats domstol, inte ens om den meddelats av en högsta domstol. Det framgår nämligen av fast rättspraxis att en sådan förordning antas av kommissionen efter yttrande av tullkodexkommittén i de fall klassificeringen av en viss vara i KN kan ge upphov till svårigheter eller bli föremål för diskussion (dom av den 26 april 2017, Stryker EMEA Supply Chain Services, C‑51/16, EU:C:2017:298, punkt 59, och dom av den 15 maj 2019, Korado, C‑306/18, EU:C:2019:414, punkt 54). En sådan situation av rättsosäkerhet kan bland annat föreligga om det mellan domstolar eller myndigheter i medlemsstaterna kan råda olika uppfattningar om hur en och samma vara ska tullklassificeras.

59

Detta var fallet efter domen av den 13 juli 2016. Det framgår nämligen av handlingarna i målet att den av Supreme Court of the United Kingdom (Förenade kungarikets högsta domstol) fastställda tullklassificeringen av sådana behåar som är aktuella i det nationella målet inte överensstämde med den klassificering som tullmyndigheterna i andra medlemsstater hade fastställt vid utfärdande av bindande klassificeringsbesked.

60

Det ska erinras om att det av domstolens praxis framgår att om tullmyndigheterna i en annan medlemsstat har utfärdat ett bindande klassificeringsbesked för en viss vara till en person som inte är part i ett mål som är anhängiggjort vid en nationell domstol, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, och beskedet förefaller ge uttryck för en annan tolkning av numren i KN än den som den domstolen anser bör göras avseende en liknande vara, måste nämnda domstol naturligtvis vara särskilt noggrann vid sin bedömning av huruvida det finns utrymme för något rimligt tvivel i fråga om den korrekta tillämpningen av KN (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2005, Intermodal Transports, C‑495/03, EU:C:2005:552, punkterna 33 och 34, och dom av den 7 april 2011, Sony Supply Chain Solutions (Europe), C‑153/10, EU:C:2011:224, punkt 42).

61

Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar domstolen att ingen av de omständigheter som domstolen uppmärksammats på medger slutsatsen att kommissionen, genom att anta genomförandeförordning 2017/1167, har åsidosatt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU.

62

Av detta följer att de frågor som har ställts ska besvaras så, att det vid prövningen av dessa inte har framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av genomförandeförordning 2017/1167.

63

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande:

Det har vid prövningen av giltighetsfrågorna inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 2017/1167 av den 26 juni 2017 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen.