–

Baby Dan A/S, genom L. Kjær, advokat,

–

Danmarks regering, genom J. Nymann-Lindegren och M. Wolff, båda i egenskap av ombud, biträdda av B. Søes Petersen, advokat,

–

Europeiska unionens råd, genom H. Marcos Fraile och A.F. Jensen, båda i egenskap av ombud, biträdda av N. Tuominen, avocată,

–

Europeiska kommissionen, genom A. Caeiros och T. Maxian Rusche, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av nr 4421 och 7326 samt undernumren 73181590, 73181900 och 94039010 i Kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22) i dess successiva lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1214/2007 av den 20 september 2007 (EUT L 286, 2007, s. 1) och kommissionens förordning (EG) nr 1031/2008 av den 19 september 2008 (EUT L 291, 2008, s. 1) (nedan kallad KN), och giltigheten av rådets förordning (EG) nr 91/2009 av den 26 januari 2009 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 29, 2009, s. 1) (nedan kallad den omtvistade förordningen).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Skatteministeriet (Danmark) och Baby Dan A/S angående tullklassificeringen enligt KN av en vara som gör det möjligt att fästa barnsäkerhetsgrindar vid en vägg eller en dörrkarm.

3

Tullklassificeringen av varor som importeras till Europeiska unionen regleras i KN.

4

I artikel 12 i förordning nr 2658/87 föreskrivs att Europeiska kommissionen varje år genom en förordning ska anta en fullständig version av KN, tillsammans med motsvarande autonoma och konventionella tullsatser i Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt de åtgärder som har vidtagits av Europeiska unionens råd eller kommissionen. Denna förordning ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 31 oktober och ska tillämpas från och med den 1 januari påföljande år.

5

Det framgår av de handlingar som ingetts till domstolen att de versioner av KN som är tillämpliga på omständigheterna i det nationella målet är de som avser åren 2008 och 2009. De återfinns i förordning nr 1214/2007 respektive förordning nr 1031/2008. De bestämmelser i KN som är tillämpliga i det nationella målet har dock samma lydelse i båda dessa versioner.

6

I del 1 i KN, som innehåller inledande bestämmelser, finns en avdelning I som rör ”[a]llmänna bestämmelser”. I avdelning I A, med rubriken ”Allmänna bestämmelser för tolkning av Kombinerade nomenklaturen”, föreskrivs bland annat följande:

”Vid klassificering av varor enligt [KN] ska följande gälla:

…

7

Del 2 i KN innehåller avdelning IX, som har rubriken ”Trä och varor av trä; träkol; kork och varor av kork; varor av halm, esparto eller andra flätningsmaterial; korgmakeriarbeten”. Denna avdelning innehåller bland annat kapitel 44, som har rubriken ”Trä och varor av trä; träkol”. I detta kapitel ingår bland annat nr 4421, som har följande lydelse:

8

Del 2 i KN innehåller även avdelning XV, som har rubriken ”Oädla metaller och varor av oädel metall”. Anmärkning 2 till denna avdelning har följande lydelse:

”Med delar med allmän användning förstås i hela tulltaxan

Omnämnanden i kapitlen 73–76 och 78–82 (med undantag av nr 7315) av delar till varor avser inte delar med allmän användning enligt ovanstående definition.

Om inte annat följer av närmast föregående stycke eller av anmärkning 1 till kapitel 83 ska numren i kapitlen 72–76 och 78–81 inte tillämpas för varor enligt kapitlen 82 och 83.”

9

Avdelning XV i del 2 i KN innehåller bland annat kapitel 73 med rubriken ”Varor av järn eller stål”. I detta kapitel återfinns nr 7318 och 7326. Dessa nummer har följande lydelse:

10

Del 2 i KN innehåller även avdelning XX, som har rubriken ”Diverse varor”. Där återfinns kapitel 94, som har rubriken ”Möbler; sängkläder, madrasser, resårbottnar till sängar, kuddar och liknande stoppade inredningsartiklar; belysningsarmatur och andra belysningsartiklar, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; ljusskyltar, namnplåtar med belysning o.d.; monterade eller monteringsfärdiga byggnader”. I anmärkning 1 till denna avdelning anges följande:

…”

11

I kapitel 94 ingår nr 9403, som har följande lydelse:

12

Tullsamarbetsrådet, nu Världstullorganisationen, inrättades genom en konvention undertecknad i Bryssel den 15 december 1950. Systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallat HS) utarbetades av Världstullorganisationen och inrättades genom den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, som undertecknades i Bryssel den 14 juni 1983. Konventionen godkändes, tillsammans med ändringsprotokollet till denna konvention av den 24 juni 1986, på Europeiska ekonomiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 87/369/EEG av den 7 april 1987 (EGT L 198, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 12, s. 3). I KN återges de nummer och sexsiffriga undernummer som finns i HS. Sjunde och åttonde siffrorna bildar undergrupper som uteslutande förekommer i KN.

13

De förklarande anmärkningarna till HS utarbetas av Världstullorganisationen i enlighet med bestämmelserna i nämnda konvention om HS.

14

Den förklarande anmärkningen till HS avseende nr 4421 har följande lydelse:

”Detta nummer omfattar alla trävaror som är tillverkade genom svarvning eller på annat sätt eller av trä med inläggningar, med undantag dels av sådana som är nämnda eller inbegripna i tidigare nummer i detta kapitel och dels av sådana som oavsett materialet skall klassificeras enligt andra kapitel (se bland annat anm. 1 till detta kapitel).

Det omfattar också delar av trä till artiklar som är nämnda eller inbegripna i de föregående numren, andra än sådana som omfattas av nr 4416.

Artiklarna enligt detta nummer kan vara tillverkade av vanligt trä eller av spånskiva eller liknande, fiberskiva, laminerat trä eller komprimerat trä (se anm. 3 till detta kapitel).”

15

Femtonde avdelningen i HS rör oädla metaller och varor av oädel metall och innehåller bland annat kapitel 73. I den förklarande anmärkningen till HS avseende denna avdelning anges följande:

”Allmänna anvisningar

…

C. Delar till varor

I allmänhet klassificeras igenkännliga delar till varor enligt respektive nummer för delar.

Särskilt föreliggande delar med allmän användning (enligt definition i anm. 2 till denna avdelning) anses emellertid inte som delar till varor utan klassificeras enligt de nummer i denna avdelning som är tillämpliga för dem. Detta gäller exempelvis specialtillverkade bultar till radiatorer för centraluppvärmning och specialtillverkade fjädrar till bilar. Bultarna klassificeras enligt nr 7318 (som bultar) och inte enligt nr 7322 (som delar till radiatorer för centraluppvärmning). Fjädrarna klassificeras enligt nr 7320 (som fjädrar) och inte enligt nr 8708 (som delar till motorfordon).”

16

I den förklarande anmärkningen till HS avseende nr 7318 anges följande:

”A. Skruvar, bultar och muttrar

Samtliga dessa produkter är normalt gängade i färdigt skick, med undantag för vissa bultar som ibland kan fästas med hjälp av till exempel en kil. Produkterna används för hopfogning av två eller flera föremål på sådant sätt att dessa senare kan tas isär utan att skadas.

…”

17

Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO) godkändes genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3). Bilaga 1A till detta avtal innehåller avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (EGT L 336, 1994, s. 103; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 105) (nedan kallat antidumpningsavtalet). I artikel 3.1 i antidumpningsavtalet föreskrivs följande:

”Fastställande av skada enligt artikel VI i [Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) 1994] skall grundas på faktiska bevis och inbegripa en objektiv granskning av såväl (a) omfattningen av den dumpade importen och dess inverkan på priser på den inhemska marknaden för varor av samma slag, som (b) denna imports inverkan på inhemska tillverkare av sådana varor.”

18

I artikel 4 i antidumpningsavtalet anges följande:

”4.1   Vid tillämpning av detta avtal skall begreppet ’inhemsk industri’ avse alla inhemska tillverkare av varor av samma slag eller de tillverkare vars sammanlagda tillverkning av varorna utgör en övervägande del av den totala inhemska tillverkningen av dessa varor …”

19

Unionens antagande av antidumpningsåtgärder reglerades vid tiden för antagandet av den omtvistade förordningen i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 461/2004 av den 8 mars 2004 (EUT L 77, 2004, s. 12) (nedan kallad grundförordningen).

20

I skäl 5 i denna förordning angavs följande:

”Det nya avtalet om dumpning … innehåller nya och detaljerade regler … Med hänsyn till ändringarnas omfattning och för att säkerställa en korrekt och öppen tillämpning av de nya reglerna bör innehållet i de nya avtalen i möjligaste mån tas in i gemenskapslagstiftningen.”

21

I artikel 3 i grundförordningen föreskrevs följande:

”Fastställande av skada

1.   Enligt denna förordning skall, om inte annat anges, begreppet skada avse väsentlig ’skada’ för gemenskapsindustrin, risk för väsentlig skada för gemenskapsindustrin eller avsevärd försening av etablerandet av sådan industri och begreppet skall tolkas enligt bestämmelserna i denna artikel.

2.   Fastställande av skada skall grundas på faktiska bevis och skall inbegripa en objektiv granskning av såväl a) den dumpade importens omfattning och inverkan på priserna på gemenskapsmarknaden för likadana produkter, som b) denna imports inverkan på gemenskapsindustrin.

…”

22

Artikel 4 i denna förordning hade rubriken ”Definition av gemenskapsindustri”. I punkt 1 i denna artikel föreskrevs följande:

”Vid tillämpning av denna förordning skall begreppet ’gemenskapsindustri’ avse alla producenter inom gemenskapen vilka tillverkar den likadana produkten eller de producenter vars sammanlagda tillverkning av produkten utgör en betydande del, enligt definitionen i artikel 5.4, av gemenskapens sammanlagda tillverkning av denna produkt, utom i följande fall:

…”

23

I artikel 5.4 i den nämnda förordningen föreskrevs följande:

”En undersökning enligt punkt 1 skall endast inledas om det, på grundval av en granskning av i vilken grad det bland gemenskapsproducenter av likadan produkt finns stöd för eller motstånd mot klagomålet, fastställs att klagomålet är ingivet av gemenskapsindustrin eller för dess räkning. Klagomålet skall anses vara ingivet av gemenskapsindustrin eller för dess räkning om det stöds av gemenskapsproducenter vars sammanlagda produktion utgör mer än 50 % av den totala produktionen av den likadana produkten för den del av gemenskapsindustrin som antingen uttrycker stöd för eller motsätter sig klagomålet. Undersökningen skall dock inte inledas om de gemenskapsproducenter som uttryckligen stöder klagomålet tillsammans svarar för mindre än 25 % av gemenskapsindustrins sammanlagda produktion av den likadana produkten.”

24

I artikel 1.1 a i rådets förordning (EG) nr 1515/2001 av den 23 juli 2001 om de åtgärder som gemenskapen får vidta till följd av rapporter som antagits av Världshandelsorganisationens tvistelösningsorgan när det gäller antidumpningsåtgärder eller antisubventionsåtgärder (EGT L 201, 2001, s. 10) (nedan kallad bemyndigandeförordningen) föreskrevs följande:

”När [WTO:s tvistelösningsorgan] antar en rapport om en åtgärd som gemenskapen vidtagit enligt rådets förordning (EG) nr 384/96 eller [rådets] förordning (EG) nr 2026/97 [av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 288, 1997, s. 1)] eller denna förordning (nedan kallad ifrågasatt åtgärd), får rådet med enkel majoritet på förslag av kommissionen och efter samråd med den rådgivande kommitté som inrättats enligt artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 384/96 respektive artikel 25 i förordning (EG) nr 2026/97 … vidta en eller flera av följande åtgärder beroende på vad den anser vara lämpligt:

25

Enligt artikel 3 i bemyndigandeförordningen skulle åtgärder som antogs enligt denna förordning tillämpas från och med den dag de trädde i kraft och fick inte utgöra grund för återbetalning av de tullar som tagits ut före den dagen, om inget annat angavs.

26

Bemyndigandeförordningen upphävdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/476 av den 11 mars 2015 om de åtgärder som unionen får vidta till följd av rapporter som antagits av Världshandelsorganisationens tvistelösningsorgan när det gäller antidumpningsåtgärder eller antisubventionsåtgärder (EUT L 83, 2015, s. 6). Artiklarna 1.1 a och 3 i förordning 2015/476 överensstämmer emellertid i allt väsentligt med artiklarna 1.1 a och 3 i bemyndigandeförordningen.

27

Rådet har genom den omtvistade förordningen infört en slutgiltig antidumpningstull på vissa fästdon av järn eller stål, utom rostfritt stål, med ursprung i Kina, vilka bland annat omfattas av undernummer 73181590 i KN.

28

Den 28 juli 2011 antog tvistelösningsorganet överprövningsorganets rapport och panelens rapport, i dess ändrade lydelse enligt överprövningsorganets rapport, i ärendet ”Europeiska gemenskaperna – Slutgiltiga antidumpningsåtgärder beträffande vissa fästdon av järn eller stål från Kina” (WT/DS/397), enligt vilka unionen hade åsidosatt antidumpningsavtalet genom att anta den omtvistade förordningen. Rådet antog med anledning av dessa rapporter genomförandeförordning (EU) nr 924/2012 av den 4 oktober 2012 om ändring av förordning nr 91/2009 (EUT L 275, 2012, s. 1). Genomförandeförordning nr 924/2012 bibehöll de antidumpningsåtgärder som införts genom den omtvistade förordningen men med vissa ändringar, framför allt avseende en sänkning för framtiden av den högsta antidumpningstullsatsen från 85 procent till 74,1 procent.

29

WTO:s överprövningsorgan presenterade den 18 januari 2016 en rapport med anledning av ett andra klagomål från Folkrepubliken Kina. I rapporten, som antogs av tvistelösningsorganet den 12 februari 2016, konstaterades att unionen hade åsidosatt antidumpningsavtalet även genom att anta genomförandeförordning nr 924/2012.

30

Kommissionen antog mot denna bakgrund genomförandeförordning (EU) 2016/278 av den 26 februari 2016 om upphävande av den slutgiltiga antidumpningstullen på import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina, utvidgad till att även omfatta import av vissa fästdon av järn eller stål som avsänts från Malaysia, oavsett om produkternas deklarerade ursprung är Malaysia eller inte (EUT L 52, 2016, s. 24).

31

Av skäl 13 i denna genomförandeförordning framgår att kommissionen anser att det är lämpligt att i enlighet med artikel 1.1 a i förordning 2015/476 upphäva de antidumpningstullar som infördes genom den omtvistade förordningen, i dess ändrade lydelse enligt genomförandeförordning nr 924/2012. Enligt artikel 2 i genomförandeförordning 2016/278 ska detta upphävande få verkan från och med dagen för ikraftträdandet av denna genomförandeförordning, vilken anges i artikel 3, och får inte utgöra grund för återbetalning av de tullar som tagits ut före den dagen.

32

Baby Dan tillverkar och distribuerar barnsäkerhetsprodukter samt textilier, möbler och annan utrustning för barn i åldern 0–5 år. Företaget tillverkar bland annat flyttbara barnsäkerhetsgrindar av trä eller metall, som kan tryckmonteras mot en vägg eller en dörrkarm med hjälp av så kallade ”spindlar” (nedan kallade monteringsspindlar). Denna vara är särskilt utformad för montering av de barnsäkerhetsgrindar som tillverkas av Baby Dan och kan enligt den hänskjutande domstolen inte användas för andra ändamål.

33

De danska skattemyndigheterna genomförde den 29 juni 2010 en kontroll i Baby Dans lokaler. För att kontrollera tullklassificeringen av monteringsspindlarna, som Baby Dan importerat till unionen från Kina, skickades i samband med kontrollen prover av denna vara till FORCE Technology som är ett bolag som genomför tekniska analyser för de danska skattemyndigheternas räkning.

34

FORCE Technology tillkännagav sina analysresultat den 5 augusti 2010 och uppgav att de varuprover som tillhandahållits borde anses som skruvar, skruvar med tillhörande muttrar eller ögonbultar med tillhörande muttrar. Force Technology föreslog därför att monteringsspindlarna skulle klassificeras enligt tulltaxenummer 7318 i KN.

35

Baby Dan ifrågasatte Force Technologys bedömning och åberopade en bedömning som gjorts av Teknologisk Institut, som bland annat bistår företag med laboratorietester och materialprovning. Monteringsspindlarna borde enligt detta institut klassificeras enligt nr 8302 i KN avseende beslag och liknande artiklar.

36

De danska skattemyndigheterna beslutade den 3 februari 2011 att monteringsspindlarna skulle klassificeras enligt nr 7318 i KN.

37

Baby Dan överklagade detta beslut till Landsskatteretten (högsta förvaltningsmyndighet på skatteområdet, Danmark), som i beslut av den 14 december 2011 fann att monteringsspindlarna skulle klassificeras enligt samma nummer i KN som de av Baby Dan tillverkade barnsäkerhetsgrindarna, det vill säga enligt nr 7326 i denna nomenklatur.

38

Skatteministeriet överklagade detta beslut till Retten i Horsens (Domstolen i Horsens, Danmark) och gjorde gällande att monteringsspindlarna skulle klassificeras enligt nr 7318 i KN. Baby Dan yrkade i den domstolen i första hand att Landsskatterettens beslut skulle fastställas och i andra hand att monteringsspindlarna skulle klassificeras enligt nr 8302 i KN. Bolaget gjorde även gällande att den omtvistade förordningen, med stöd av vilken en antidumpningstull hade införts, var ogiltig.

39

Retten i Horsens (Domstolen i Horsens) hänsköt målet till Vestre Landsret (Appellationsdomstolen för västra Danmark) som beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till EU-domstolen: ”Ska spindlar med [sådana] särdra[g som monteringsspindlarna] klassificeras enligt nr 7318 eller nr 8302 i KN?” EU-domstolen besvarade frågan i dom av den 11 juni 2015, Baby Dan (C‑272/14, ej publicerad, EU:C:2015:388), varvid den slog fast att monteringsspindlarna, som gör det möjligt att fästa barnsäkerhetsgrindar vid en vägg eller en dörrkarm, skulle klassificeras enligt nr 7318 i KN.

40

Av handlingarna i det målet framgår att en monteringsspindel utgörs av ett gängat metallrör som i ena änden är försedd med en gummibelagd metallskiva. Rörets gängor är platta ca två centimeter från stångens andra ände. På röret finns en specialmutter som är avfasad i 45 graders vinkel på ena sidan. Denna mutter kan inte tas bort från röret på grund av de platta gängorna på detta.

41

Den ände som utgörs av metallskivan placeras mot väggen eller dörrkarmen, medan den gängade änden sätts in i ett hål i barnsäkerhetsgrinden. Monteringsspindlarna kan anpassas till dörrkarmen eller muren genom att det är möjligt att dra åt den mutter som den gängade delen är försedd med.

42

Med anledning av domen av den 11 juni 2015, Baby Dan (C‑272/14, ej publicerad, EU:C:2015:388) vilandeförklarades det nationella målet, på begäran av skatteministeriet, i avvaktan på ett beslut av kommissionen om huruvida monteringsspindlarna skulle tullklassificeras enligt undernummer 73181900 eller 73181590 i KN. På begäran av danska myndigheter prövades frågan om monteringsspindlarnas klassificering även av tullkodexkommittén, varvid majoriteten av medlemsstaterna ansåg att de skulle tullklassificeras enligt undernummer 73181590 i KN och att denna vara inte var jämförbar med de varor som omfattas av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 646/2014 av den 12 juni 2014 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (EUT L 178, 2014, s. 2), enligt vilken sådana varor ska klassificeras enligt undernummer 73181900 i KN.

43

Vestre Landsret (Appellationsdomstolen för västra Danmark) har i sin begäran om förhandsavgörande i förevarande mål, vilken utgör den andra begäran om förhandsavgörande som har framställts i det nationella målet, angett att den i den begäran som besvarades genom domen av den 11 juni 2015, Baby Dan (C‑272/14, ej publicerad, EU:C:2015:388) hade formulerat sin tolkningsfråga på ett sådant sätt att den enbart rörde tolkningen av nr 7318 och 8302 i KN, eftersom den bedömde att det inte var nödvändigt att ställa en tolkningsfråga till EU-domstolen om huruvida monteringsspindlarna utgjorde en del eller ett tillbehör till barnsäkerhetsgrindarna, då den ansåg att den själv skulle kunna avgöra den sistnämnda frågan. EU-domstolen drog härav, enligt den hänskjutande domstolen, felaktigt slutsatsen att den sistnämnda domstolen ansåg att monteringsspindlarna inte utgjorde en del eller ett tillbehör till de nämnda barnsäkerhetsgrindarna.

44

Enligt Vestre Landsret (Appellationsdomstolen för västra Danmark) är parterna i det nationella målet eniga om att domen av den 11 juni 2015, Baby Dan (C‑272/14, ej publicerad, EU:C:2015:388) inte utesluter att en monteringsspindel kan tullklassificeras som en del av en barnsäkerhetsgrind. Den hänskjutande domstolen önskar därför få klarhet i huruvida monteringsspindlarna mot bakgrund av deras kännetecken och objektiva egenskaper ska anses utgöra en del av en barnsäkerhetsgrind enligt KN och, om så är fallet, huruvida monteringsspindlarna ska klassificeras enligt undernummer 94039010 i KN eller enligt nr 7326 eller 4421 i KN. Om monteringsspindlarna inte kan anses utgöra en del av barnsäkerhetsgrinden önskar Vestre landsret (Appellationsdomstolen för västra Danmark) få klarhet i huruvida de ska klassificeras enligt undernummer 73181590 eller 73181900 i KN. För det fall monteringsspindlarna ska klassificeras enligt undernummer 73181590 i KN önskar den hänskjutande domstolen slutligen få klarhet i huruvida den omtvistade förordningen är giltig eller inte.

45

Mot denna bakgrund beslutade Vestre Landsret (Appellationsdomstolen för västra Danmark) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

46

Den hänskjutande domstolen har ställt den första, den andra och den tredje frågan, vilka ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida KN ska tolkas så, att en sådan vara som den som avses i det nationella målet, vilken gör det möjligt att fästa flyttbara barnsäkerhetsgrindar vid en vägg eller en dörrkarm, utgör en del av dessa grindar och ska klassificeras enligt undernummer 94039010 eller enligt nr 7326 eller 4421 i KN, eller enligt undernummer 73181590 eller 73181900 i denna nomenklatur.

47

Domstolen fann i domen av den 11 juni 2015, Baby Dan (C‑272/14, ej publicerad, EU:C:2015:388, punkterna 29–40) att monteringsspindlarna hade sådana kännetecken och objektiva egenskaper att de skulle klassificeras enligt nr 7318 i KN såsom ”skruvar, bultar, muttrar … och liknande artiklar, av järn eller stål”.

48

I förevarande mål vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida monteringsspindlarna, trots domstolens svar i ovannämnda dom, kan anses utgöra en ”del” av de flyttbara barnsäkerhetsgrindar för vilka de uteslutande tillverkas och därför ska klassificeras enligt samma nummer som det som dessa grindar omfattas av, det vill säga nr 4421 eller 7326 i KN eller undernummer 94039010 i denna nomenklatur.

49

Såsom framgår av domstolens praxis föreskrivs det i de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN att klassificeringen av varorna ska bestämmas med ledning av lydelsen av numren i KN och av anmärkningarna till avdelningarna eller kapitlen samt att lydelsen av avdelningarnas, kapitlens eller underkapitlens rubriker endast är vägledande (dom av den 11 juni 2015, Baby Dan, C‑272/14, ej publicerad, EU:C:2015:388, punkt 25).

50

Det finns i detta sammanhang skäl att, såsom den danska regeringen har gjort, hänvisa till anmärkning 2 till avdelning XV i KN. Denna avdelning innehåller bland annat kapitel 73, som har rubriken ”Varor av järn eller stål”, där nr 7318 återfinns. Av denna anmärkning framgår dels att de varor som omfattas av sistnämnda nummer ska anses vara ”delar med allmän användning”, dels att omnämnanden i kapitel 73 i KN av delar till varor inte avser delar med allmän användning i den mening som avses i nämnda anmärkning. Begreppen ”delar” och ”delar med allmän användning” är således ömsesidigt uteslutande.

51

Domstolen slog emellertid, i domen av den 11 juni 2015, Baby Dan (C‑272/14, ej publicerad, EU:C:2015:388, punkt 37), fast att monteringsspindlarna kan klassificeras enligt nr 7318 i KN med hänsyn till deras uppenbara visuella likhet med de varor som obestridligen omfattas av detta nummer i KN och till spindlarnas kännetecken och objektiva egenskaper.

52

Det kan noteras att nämnda vara, till följd av att den endast klassificeras enligt nr 7318 i KN, utgör en ”del med allmän användning” i den mening som avses i anmärkning 2 a i avdelning XV i KN.

53

Av detta följer att klassificeringen av monteringsspindlarna enligt nr 7318 KN utesluter, i enlighet med nämnda anmärkning 2 a, att de klassificeras som en ”del” av en annan vara, i förevarande fall en barnsäkerhetsgrind (se, analogt, dom av den 12 december 2013, HARK, C‑450/12, EU:C:2013:824, punkt 40).

54

Denna slutsats vinner stöd av anmärkning 1 d till avdelning XX i KN som bland annat innehåller kapitel 94. I denna anmärkning förtydligas att detta kapitel inte omfattar delar med allmän användning enligt definitionen i anmärkning 2 till avdelning XV i KN, vilket utesluter att monteringsspindlarna klassificeras enligt nr 9403 i KN.

55

Slutsatsen i punkt 53 ovan vinner även stöd av den förklarande anmärkningen till HS avseende avdelning XV, vilken avdelning bland annat innehåller kapitel 73. Enligt fast rättspraxis utgör de förklarande anmärkningarna till HS, även om de inte är bindande, viktiga hjälpmedel för att säkerställa en enhetlig tillämpning av den gemensamma tulltaxan och ger som sådana giltiga tolkningsdata för densamma (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juni 2015, Baby Dan, C‑272/14, ej publicerad, EU:C:2015:388, punkt 27 och där angiven rättspraxis). Avsnitt C i den förklarande anmärkningen till HS avseende avdelning XV har rubriken ”Delar till varor”. Där anges att ”[s]ärskilt föreliggande delar med allmän användning … anses … inte som delar till varor utan klassificeras enligt de nummer i denna avdelning som är tillämpliga för dem”.

56

Monteringsspindlarna kan följaktligen inte anses som en del av flyttbara barnsäkerhetsgrindar i den mening som avses i KN och kan därför inte klassificeras varken enligt nr 4421 eller 7326 i KN eller enligt undernummer 94039010 i denna nomenklatur.

57

Det ska mot denna bakgrund undersökas, i enlighet med den hänskjutande domstolens tredje fråga, huruvida monteringsspindlarna ska klassificeras enligt undernummer 73181590 eller undernummer 73181900 i KN.

58

Domstolen konstaterar, i enlighet med den allmänna regeln nr 6 för tolkning av KN, vilken stadgas i avsnitt I A i del 1 i KN, att det av lydelsen i undernumren till nr 7318 i KN följer att varor som har samma kännetecken och egenskaper som skruvar eller bultar, eventuellt försedda med muttrar eller underläggsbrickor, och som inte utgör så kallade franska träskruvar, andra träskruvar, skruvkrokar och skruvöglor eller självgängande skruvar, ska klassificeras enligt något av undernumren 731815 10–7318 15 90 i KN.

59

I den förklarande anmärkningen till HS avseende nr 7318 förtydligas att skruvar, bultar och muttrar normalt är gängade i färdigt skick och att de gör det möjligt att foga ihop två eller flera föremål på sådant sätt att dessa senare kan tas isär utan att skadas.

60

Av domen av den 11 juni 2015, Baby Dan (C‑272/14, ej publicerad, EU:C:2015:388, punkterna 30, 31, 34, 35 och 37) framgår att monteringsspindlarna har samma kännetecken och egenskaper som de ”skruvar och bultar” som omfattas av nr 7318 i KN genom att de dels utgörs av ett gängat metallrör med ett huvud som är försett med en mutter, dels gör det möjligt att foga ihop eller koppla samman två eller flera delar på sådant sätt att de senare kan tas isär utan att skadas.

61

Eftersom monteringsspindlarna är en skruv eller en bult som inte kan anses utgöra vare sig ”en fransk träskruv eller en annan träskruv”, ”skruvkrokar och skruvöglor” eller ”självgängande skruvar”, ska de klassificeras enligt något av undernumren till undernummer 731815 i KN. Eftersom monteringsspindlarnas huvud är sådant att de inte kan anses utgöra vare sig ”spårskruvar [eller] krysskruvar”, ”sexkantshålskruvar (insex)” eller ”sexkantsskruvar”, ska de klassificeras enligt undernummer 73181590 i KN, som har rubriken ”Andra”.

62

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första, den andra och den tredje frågan besvaras enligt följande: KN ska tolkas så, att en sådan vara som den som avses i det nationella målet, vilken gör det möjligt att fästa flyttbara barnsäkerhetsgrindar vid en vägg eller en dörrkarm, inte utgör en del av dessa grindar utan ska klassificeras enligt undernummer 73181590 i KN.

63

Mot bakgrund av svaret på frågorna rörande tullklassificeringen av monteringsspindlarna finns det skäl att besvara även den fjärde frågan, som rör giltigheten av den omtvistade förordningen.

64

Den hänskjutande domstolen har ställt denna fråga för att få klarhet i huruvida den omtvistade förordningen är rättsstridig av det skälet att rådet och kommissionen, enligt olika rapporter från tvistelösningsorganet, grundade sig på en metod som kopplade definitionen av unionsindustrin till unionstillverkarnas beredvillighet att lämna varuprover och att bli föremål för kontroller, vilket ledde till en självselekteringsprocess i industrin som medförde en betydande risk för snedvridning av undersökningen och dess resultat.

65

Av begäran om förhandsavgörande framgår att den hänskjutande domstolen är osäker på huruvida den omtvistade förordningen är giltig med beaktande av antidumpningsavtalet, såsom detta har tolkats av tvistelösningsorganet, och med beaktande av grundförordningen.

66

Det följer av domstolens fasta praxis att WTO-avtalen, med hänsyn till deras beskaffenhet och systematik, i princip inte ingår bland de regler som unionsdomstolen ska beakta när den ska pröva lagenligheten av akter som antagits av unionsinstitutionerna (dom av den 16 juli 2015, kommissionen/Rusal Armenal, C‑21/14 P, EU:C:2015:494, punkt 38, och dom av den 4 februari 2016, C & J Clark International och Puma, C‑659/13 och C‑34/14, EU:C:2016:74, punkt 85 och där angiven rättspraxis).

67

Domstolen har dock i två fall, som följer av unionslagstiftarens önskan att begränsa sitt eget handlingsutrymme vid tillämpningen av WTO-bestämmelserna, fastställt att det ankommer på unionens domstol att i förekommande fall pröva lagenligheten av en unionsrättsakt, och akter som antagits för dess tillämpning, utifrån WTO-avtalen. Det första fallet avser den situationen att unionen avsett att fullgöra en särskild förpliktelse som den åtagit sig inom ramen för dessa avtal, och det andra fallet avser den situationen att den aktuella unionsrättsakten uttryckligen hänvisar till precisa bestämmelser i WTO-avtalen (dom av den 16 juli 2015, kommissionen/Rusal Armenal, C‑21/14 P, EU:C:2015:494, punkterna 40 och 41, och dom av den 4 februari 2016, C & J Clark International och Puma, C‑659/13 och C‑34/14, EU:C:2016:74, punkt 87).

68

Omständigheterna i förevarande mål kan emellertid inte hänföras till något av dessa två fall.

69

Det ska för det första erinras om att rådet, med beaktande av bestämmelserna i bemyndigandeförordningen – i synnerhet artikel 1 i denna – och tvistelösningsorganets rekommendationer, antog genomförandeförordning nr 924/2012, och därvid bekräftade den skadevållande dumpning som hade fastställts i den ursprungliga undersökningen men ändrade vissa antidumpningstullar, med verkan från och med dagen för ikraftträdandet av denna förordning.

70

Av skäl 13 i genomförandeförordning 2016/278, som antogs med anledning av tvistelösningsorganets rapport av den 12 februari 2016, framgår dessutom att kommissionen anser att det är lämpligt att i enlighet med artikel 1.1 a i förordning 2015/476 upphäva de antidumpningstullar som införts genom den omtvistade förordningen, i dess ändrade lydelse enligt genomförandeförordning nr 924/2012. Enligt artikel 2 i genomförandeförordning 2016/278 ska upphävandet av dessa antidumpningstullar få verkan från och med dagen för ikraftträdandet av denna förordning, vilken anges i artikel 3 i densamma, och inte utgöra grund för återbetalning av de tullar som tagits ut före den dagen.

71

I den mån som unionen, med beaktande av efterföljande genomförandeförordningar, det vill säga genomförandeförordningarna nr 924/2012 och nr 2016/278, har uteslutit återbetalning av antidumpningstullar som betalats enligt den omtvistade förordningen, ska det således anses att unionen på intet vis har haft för avsikt att fullgöra en särskild förpliktelse som den åtagit sig inom ramen för WTO (se, analogt, dom av den 27 september 2007, Ikea Wholesale, C‑351/04, EU:C:2007:547, punkt 35).

72

För det andra gäller att även om det är riktigt att det i skäl 5 i grundförordningen anges att innehållet i antidumpningsavtalet ”i möjligaste mån” bör införlivas med unionsrätten, ska detta uttryck tolkas på så sätt att även om unionslagstiftaren avsett att beakta reglerna i detta avtal i samband med antagandet av grundförordningen, har den emellertid inte gett uttryck för någon önskan att införliva var och en av dessa regler med nämnda förordning (dom av den 16 juli 2015, kommissionen/Rusal Armenal, C‑21/14 P, EU:C:2015:494, punkt 52, och dom av den 4 februari 2016, C & J Clark International och Puma, C‑659/13 och C‑34/14, EU:C:2016:74, punkt 90).

73

Det kan konstateras att varken artikel 3.2 eller artikel 4.1 i grundförordningen, som avses med den hänskjutande domstolens frågor, hänvisar till någon bestämmelse i antidumpningsavtalet.

74

I artikel 4.1 i grundförordningen definieras begreppet gemenskapsindustrin som antingen alla producenter inom gemenskapen vilka tillverkar likadana produkter eller de av dessa producenter vars sammanlagda tillverkning utgör en betydande del, enligt definitionen i artikel 5.4 i den förordningen, av den sammanlagda tillverkningen av dessa produkter. Vad gäller det andra alternativet bör framhållas att, även om den avgörande faktorn i både antidumpningsavtalet och denna förordning är begreppet ”betydande del” av den inhemska industrins eller gemenskapsindustrins sammanlagda tillverkning, preciseras i artikel 4.1 i förordningen, till skillnad från i artikel 4.1 antidumpningsavtalet, begreppet ”betydande del” av den sammanlagda gemenskapstillverkningen av likadana produkter genom att det görs en hänvisning till artikel 5.4 i samma förordning. Denna hänvisning är ny i förhållande till definitionen i artikel 4.1 i antidumpningsavtalet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2015, Philips Lighting Poland och Philips Lighting/rådet, C‑511/13 P, EU:C:2015:553, punkterna 63–65).

75

Det ska således anses att antidumpningsavtalet, såsom det tolkats av tvistelösningsorganet, inte kan åberopas för att ifrågasätta lagenligheten av den omtvistade förordningen.

76

Baby Dan har i huvudsak gjort gällande att kommissionens metod för att fastställa huruvida unionsindustrin har vållats en skada strider mot artikel 4.1 i grundförordningen, jämförd med artikel 3.2 i samma förordning, av det skälet att kommissionen enbart grundade sig på uppgifter från de tillverkare som samarbetat fullt ut och som samtliga godtagit och samtyckt till att lämna varuprover för att fastställa skadans omfattning. Enligt Baby Dan innebär en sådan metod en självselekteringsprocess i industrin och medför följaktligen en stor risk för snedvridning av undersökningen och dess resultat.

77

Enligt artikel 3.2 i grundförordningen ska fastställandet av en skada för gemenskapsindustrin grundas på faktiska bevis och ska inbegripa en objektiv granskning av såväl den dumpade importens omfattning och inverkan på priserna på gemenskapsmarknaden för likadana produkter som denna imports inverkan på gemenskapsindustrin.

78

I artikel 4.1 i grundförordningen definieras begreppet gemenskapsindustrin såsom antingen ”alla producenter inom gemenskapen vilka tillverkar den likadana produkten” eller ”de [av dessa] producenter vars sammanlagda tillverkning av produkten utgör en betydande del, enligt definitionen i artikel 5.4, av gemenskapens sammanlagda tillverkning av denna produkt”. I sistnämnda bestämmelse anges bland annat att det inte ska inledas någon undersökning om de gemenskapsproducenter som uttryckligen stöder klagomålet tillsammans svarar för mindre än 25 procent av gemenskapsindustrins sammanlagda tillverkning av de likadana varorna.

79

Domstolen har redan slagit fast att tröskelvärdet 25 procent hänför sig till ”den sammanlagda tillverkningen av de likadana varor som tillverkas av gemenskapsindustrin” och avser den procentuella andel av den sammanlagda tillverkningen som de gemenskapstillverkare som stöder klagomålet svarar för. Tröskelvärdet på 25 procent är således relevant för att fastställa om dessa tillverkare utgör en ”betydande del” av den sammanlagda tillverkningen av de likadana varor som tillverkas av gemenskapsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen (dom av den 8 september 2015, Philips Lighting Poland och Philips Lighting/rådet, C‑511/13 P, EU:C:2015:553, punkt 68).

80

Genom hänvisningen till nämnda tröskelvärde har det i artikel 4.1 i grundförordningen således endast preciserats att en sammanlagd tillverkning, hänförlig till de gemenskapstillverkare som stöder klagomålet, vilken inte når upp till 25 procent av den sammanlagda gemenskapstillverkningen av likadana varor i vart fall inte kan anses vara tillräckligt representativ för gemenskapstillverkningen. För det fall nämnda tillverkares sammanlagda tillverkning överstiger nämnda tröskelvärde kan antidumpningstullar införas eller bibehållas, om de aktuella unionsinstitutionerna, med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i ärendet, kan visa att den skada som följer av importen av den vara som dumpningen avser påverkar en betydande del av den totala gemenskapstillverkningen av likadana varor (dom av den 8 september 2015, Philips Lighting Poland och Philips Lighting/rådet, C‑511/13 P, EU:C:2015:553, punkterna 69 och 70).

81

Härav följer att definitionen av gemenskapsindustrin, i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen, kan begränsas till enbart de gemenskapstillverkare som har stött det klagomål som gett upphov till antidumpningsundersökningen.

82

Vad gäller det nu aktuella fallet konstaterar domstolen för det första att det inte har bestritts att den tillverkning inom unionen som kommissionen utgått från vid inledandet av antidumpningsförfarandet utgjorde 27 procent av tillverkningen av den berörda varan och därmed översteg det tröskelvärde på 25 procent som föreskrivs i artikel 4.1 i grundförordningen jämförd med artikel 5.4 i samma förordning.

83

Domstolen anser för det andra att det saknas fog för den kritik som Baby Dan har framfört, avseende i huvudsak en påstådd brist på objektivitet i antidumpningsundersökningen till följd av att kommissionen endast beaktat de uppgifter som lämnats av gemenskapstillverkare som stött klagomålet och samarbetat fullt ut i undersökningen och som således har ett klart intresse av att en antidumpningstull införs. Eftersom definitionen av gemenskapsindustrin kan begränsas till endast de gemenskapstillverkare som har stött det klagomål som gett upphov till antidumpningsundersökningen, anser domstolen nämligen att denna enda omständighet inte är av sådan beskaffenhet att den metod som använts vid antagandet av den omtvistade förordningen ska underkännas enligt artikel 4.1 i grundförordningen.

84

För det tredje konstaterar domstolen att begränsningen av definitionen av gemenskapsindustrin till enbart de gemenskapstillverkare som stött det klagomål som gett upphov till antidumpningsundersökningen inte i sig, i avsaknad av andra uppgifter som gör att det kan ifrågasättas huruvida dessa tillverkare är representativa, gör det möjligt att anse att fastställandet i den omtvistade förordningen av en skada för gemenskapsindustrin inte grundar sig på faktiska bevis och inte inbegriper någon objektiv granskning i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen (se, analogt, dom av den 4 februari 2016, C & J Clark International och Puma, C‑659/13 och C‑34/14, EU:C:2016:74, punkt 157).

85

Under dessa omständigheter kan de argument som framförts i det nationella målet till stöd för att den omtvistade förordningen strider mot artikel 4.1 i grundförordningen, jämförd med artikel 3.2 i samma förordning, inte leda till bifall för talan.

86

Mot bakgrund av det ovan anförda ska den fjärde frågan besvaras så, att det vid prövningen av denna fråga inte har framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av den omtvistade förordningen.

87

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (nionde avdelningen) följande: