—

Marktgemeinde Straßwalchen m.fl., genom G. Lebitsch, Rechtsanwalt,

—

Rohöl-Aufsuchungs AG, genom C. Onz, Rechtsanwalt, biträdd av H.-J. Handler,

—

Österrikes regering, genom C. Pesendorfer och M. Lais, båda i egenskap av ombud,

—

Tysklands regering, genom T. Henze, A. Lippstreu och A. Wiedmann, samtliga i egenskap av ombud,

—

Polens regering, genom B. Majczyna, D. Krawczyk och M. Rzotkiewicz, samtliga i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom G. Wilms och C. Hermes, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av punkt 14 i bilaga I till rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 (EUT L 140, s. 114) (nedan kallat direktiv 85/337).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Marktgemeinde Straßwalchen (Straßwalchens kommun) och 59 andra klagande och å andra sidan Bundesminister für Wirtschaft, Familie und Jugend. Målet rör ett beslut om tillstånd för Rohöl-Aufsuchungs AG att genomföra en provborrning i Marktgemeinde Straßwalchen.

3

Artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 85/337 har följande lydelse:

”1.   Om inte annat följer av artikel 2.3 skall projekt som redovisas i bilaga I bli föremål för en bedömning i enlighet med artiklarna 5–10.

2.   Om inte annat följer av artikel 2.3 skall medlemsstaterna när det gäller projekt som redovisas i bilaga II bestämma genom

om projektet skall bli föremål för en bedömning i enlighet med artiklarna 5–10.

Medlemsstaterna får besluta att tillämpa förfarandena i både a och b.”

4

Bilaga I till direktiv 85/337 har rubriken ”Projekt som faller under artikel 4.1”. I punkt 14 i bilaga I anges följande:

”Utvinning av olja och naturgas i kommersiella syften, där den utvunna mängden överstiger 500 ton per dag för olja och 500 000 kubikmeter per dag för gas.”

5

Bilaga II till direktiv 85/337 har rubriken ”Projekt som faller under artikel 4.2”. I bilaga II.2 d anges följande:

”Utvinningsindustri

…

6

I bilaga III till direktiv 85/337, som har rubriken ”Urvalskriterier som avses i artikel 4.3”, föreskrivs följande:

”1. Projektens karakteristiska egenskaper

Projektets karakteristiska egenskaper måste beaktas, i synnerhet vad beträffar

2. Projektens lokalisering

Miljöns känslighet i de geografiska områden som antas bli påverkade av projekten måste beaktas, i synnerhet vad beträffar

3.   De potentiella effekternas karakteristiska egenskaper

Projektens potentiella betydande påverkan måste beaktas i förhållande till de kriterier som har fastställts under 1 och 2 ovan, och i synnerhet vad beträffar

7

Bilaga 1 till 2000 års lag om miljökonsekvensbedömning (Umweltverträglichkeitsprüfungsgesetz 2000) (BGBl., 697/1993), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (BGBl. I, 87/2009) (nedan kallad UVP-G), har följande lydelse:

”Bilagan innehåller projekt som enligt 3 § ska underställas en miljökonsekvensbedömning.

I kolumnerna 1 och 2 anges sådana projekt som under alla omständigheter ska underställas en miljökonsekvensbedömning och som ska underställas en miljökonsekvensbedömning (kolumn 1) eller ett förenklat förfarande (kolumn 2). Beträffande de ändringar som avses i bilaga 1 ska en bedömning göras från fall till fall när ett visst gränsvärde överstigs. I övriga fall ska 3a § punkterna 2 och 3 tillämpas, såvida det inte uttryckligen gäller nya anläggningar, nya byggnader, eller ny drift.

I kolumn 3 anges sådana projekt som endast under vissa särskilda förutsättningar ska underställas en miljökonsekvensbedömning. För dessa projekt ska en bedömning göras från fall till fall från och med ett angivet minsta gränsvärde. Om slutsatsen efter denna bedömning är att det ska genomföras en miljökonsekvensbedömning, ska det förenklade förfarandet tillämpas.

De kategorier av skyddsvärda områden som anges i kolumn 3 definieras i bilaga 2. Områden i kategorierna A, C, D och E ska emellertid enbart bedömas med hänsyn till en eventuell skyldighet att genomföra en miljökonsekvensbedömning om de klassificerats den dag då ansökan gjordes.

…

8

I 1 § i 1999 års lag om mineralråvaror (Mineralrohstoffgesetz 1999, BGBl. I, 38/1999), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet, (BGBl. I, 111/2010) (nedan kallad MinroG), föreskrivs följande:

”I denna förbundslag avses med

…”

9

119 § MinroG har rubriken ”Tillstånd för anläggningar för gruvindustrin”. I 119 § punkt 1 föreskrivs följande:

”Ett administrativt tillstånd fordras för att bygga (uppföra) gruvanläggningar ovan jord samt gruvgångar, schakt och borrningar för sådana anläggningar, som görs med ett borrdjup och schaktdjup på minst 300 meter …”

10

Enligt beslut av den 29 augusti 2011 gav Bundesminister für Wirtschaft, Familie und Jugend (förbundsminister med ansvar bland annat för näringsfrågor) (nedan kallad näringsministern) Rohöl-Aufsuchungs AG tillstånd enligt 119 § MinroG att genomföra en prospekteringsborrning ned till 4 150 meters djup inom Marktgemeinde Straßwalchen, utan att göra någon miljökonsekvensbedömning. Marktgemeinde Straßwalchen och 59 andra personer överklagade beslutet till den hänskjutande domstolen, Verwaltungsgerichtshof.

11

Det framgår av beslutet om hänskjutande att det omtvistade tillståndet omfattar olika åtgärder och verksamheter, bland annat åtgärder som behövs för att inrätta borrplatsen och miljöåterställningsåtgärder om någon fyndighet inte påträffas.

12

Om kolväten påträffas har Rohöl-Aufsuchungs AG erhållit tillstånd att på prov utvinna högst 1000000 m3 naturgas i syfte att göra en lönsamhetsbedömning av borrningen. Enligt den hänskjutande domstolen har en utvinning på mellan 150000 och 250 000 m3 gas om dagen planerats, liksom högst 150 m3 olja och 18 900 m3 associerad naturgas. De kolväten som utvunnits ska sedan brännas vid borrplatsen. Någon anslutning till en naturgashögtrycksledning är inte planerad.

13

Klagandena i det nationella målet har bestritt att tillståndet är giltigt, bland annat på grund av att det borde ha gjorts en miljökonsekvensbedömning av provborrningen enligt punkt 14 i bilaga I till direktiv 85/337. I den bestämmelsen föreskrivs att utvinning av råolja och naturgas ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning för det första när den görs för ”kommersiella syften” och för det andra när den utvunna mängden överstiger vissa angivna gränsvärden.

14

Verwaltungsgerichtshof vill först och främst få klarhet i huruvida en provborrning görs för ”kommersiella syften” när den endast syftar till att bedöma huruvida en mineralfyndighet är lönsam att bryta. Den anser dessutom att endast en relativt begränsad mängd kolväten kan utvinnas, eftersom den mängd naturgas som får utvinnas enligt tillståndet är begränsad till en mängd som motsvarar endast två gånger det gränsvärde per dag som föreskrivs i punkt 14 i bilaga I till direktiv 85/337.

15

Verwaltungsgerichtshof har för det andra anfört att även om det antas att provborrningarna har ett kommersiellt syfte i den mening som avses i punkt 14 i bilaga I till direktiv 85/337, ligger den mängd kolväten som planeras utvinnas per dag under det gränsvärde som fastställs i UVP-G för när det är nödvändigt att göra en miljökonsekvensbedömning. I det aktuella tillståndet beaktas nämligen inte kolväten som utvinns i samband med andra borrningar i regionen. Det grundar sig endast på den provborrning som avses i Rohöl Aufsuchungs AG:s ansökan.

16

Verwaltungsgerichtshof har anfört att det tillvägagångssättet överensstämmer med österrikisk rätt, eftersom det anges i punkt 29 a i bilaga 1 till UVP-G att det är den mängd olja och naturgas som utvunnits ”per schakt” som ska beaktas vid bedömningen av om en miljökonsekvensbedömning ska göras. Eftersom den preciseringen inte görs i punkt 14 i bilaga I till direktiv 85/337 uppkommer frågan om den österrikiske lagstiftaren införlivat den bestämmelsen på ett riktigt sätt.

17

Verwaltungsgerichtshof vill för det tredje få klarhet i huruvida de österrikiska myndigheterna var skyldiga att beakta de kumulativa verkningarna av samtliga projekt av ”samma slag” när de gav tillstånd till de aktuella provborrningarna. Den har härvid anfört att det fanns omkring 30 schakt för utvinning av naturgas i Marktgemeinde Straßwalchen som näringsministern inte beaktade i det omtvistade beslutet, trots att det framgår av dom Umweltanwalt von Kärnten (C‑205/08, EU:C:2009: 767, punkt 53) och dom Brussels Hoofdstedelijk Gewest m.fl. (C‑275/09, EU:C:2011:154, punkt 36) att syftet med direktiv 85/337 inte kan kringgås genom att projekt delas upp.

18

Mot denna bakgrund har Verwaltungsgerichtshof beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

19

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida punkt 14 i bilaga I till direktiv 85/337 ska tolkas så, att en sådan provborrning som i det nationella målet, i samband med vilken provutvinning av naturgas och olja planeras för att avgöra huruvida en fyndighet är ekonomiskt brytningsvärd, omfattas av den bestämmelsens tillämpningsområde.

20

Enligt artikel 4.1 i direktiv 85/337 ska, om inte annat följer av artikel 2.3 i samma direktiv, projekt som redovisas i bilaga I till det direktivet bli föremål för en miljökonsekvensbedömning. Enligt punkt 14 i bilaga I till samma direktiv ska utvinning av olja och naturgas i kommersiella syften bli föremål för en miljökonsekvensbedömning när den utvunna mängden överstiger 500 ton per dag för olja och 500 000 kubikmeter per dag för gas.

21

Domstolen erinrar om att det följer av såväl kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten som av likhetsprincipen att ordalydelsen i en unionsbestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsens innebörd och tillämpningsområde, i regel ska ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela Europeiska unionen, med beaktande av det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer och det mål som eftersträvas (se dom Edwards (C‑260/11, EU:C:2013:221, punkt 29).

22

En provborrning som görs för att kontrollera huruvida en fyndighet är brytningsvärd och därmed huruvida den är lönsam, görs per definition i ett kommersiellt syfte. Som generaladvokaten har angett i punkt 26 i förslaget till avgörande skulle det endast kunna förhålla sig på annat sätt om det var fråga om en borrning som enbart genomförs i forskningssyfte och inte för att förbereda en ekonomisk verksamhet.

23

Det framgår emellertid av det sammanhang i vilket punkt 14 i bilaga I till direktiv 85/337 förekommer och det mål som eftersträvas med den bestämmelsen att dess tillämpningsområde inte omfattar provborrningar. Enligt den bestämmelsen är skyldigheten att göra en miljökonsekvensbedömning förknippad med de mängder olja eller naturgas som utvinningen planeras till. I denna bestämmelse föreskrivs för det ändamålet gränsvärden som måste överskridas dagligen, vilket utvisar att bestämmelsen avser projekt av en viss varaktighet som möjliggör kontinuerlig utvinning av relativt stora mängder kolväten.

24

Det skulle inte vara rationellt att utan vidare tillämpa kriterierna i punkt 14 i bilaga I till direktiv 85/337 omedelbart på provborrningar. Det gränsvärde som föreskrivs i den bestämmelsen uppgår nämligen till 500 ton per dag vid utvinning av olja och 500 000 kubikmeter per dag avseende naturgas, medan den gräns som sätts för provborrning inte har något samband med ett sådant gränsvärde, vilket visas av det beslut som är omtvistat i det nationella målet, enligt vilket totalt endast 1000000 kubikmeter naturgas får utvinnas.

25

Av klargöranden som lämnats i beslutet om hänskjutande och under förhandlingen framgår att förekomsten av kolväten inte med säkerhet kan avgöras ovanför en provborrning. En provborrning görs för att bevisa förekomst av kolväten samt i förekommande fall för att avgöra i vilka mängder de förekommer och för att genom provutvinning utröna huruvida de är ekonomiskt brytningsvärda. Vilken mängd kolväten som kan utvinnas per dag kan således avgöras endast på grundval av en provborrning. De mängder kolväten som utvinningen planeras till i samband med ett sådant test och hur länge detta ska pågå begränsas till de tekniska behov som följer av syftet med att utvisa om en fyndighet är brytningsvärd.

26

Den tolkningen stöds dessutom av systematiken i direktiv 85/337. Punkt 2 d i bilaga II till det direktivet kan nämligen tillämpas på provborrningar, vilket betyder att samtliga provborrningar inte omedelbart faller utanför tillämpningsområdet för det direktivet.

27

Enligt artikel 4.2 första stycket i direktiv 85/337 ska medlemsstaterna, antingen genom granskning från fall till fall eller på grundval av gränsvärden eller kriterier som fastställs av medlemsstaten, bestämma om projekt som omfattas av bilaga II i det direktivet ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning.

28

I punkt 2 d i bilaga II till direktiv 85/337 anges bland dessa projekt bland annat djupborrning, särskilt geotermisk borrning, borrning för lagring av kärnavfall och borrning efter vatten, utom borrning för att undersöka markens bärighet.

29

Det framgår av lydelsen i den bestämmelsen att den inte innehåller en uttömmande uppräkning av de olika slags borrning som avses, utan att dess tillämpningsområde omfattar alla slags djupborrning utom borrning som görs för att undersöka markens bärighet.

30

I den mån en provborrning utgör en djupborrning omfattas den därför av punkt 2 d i bilaga II till direktiv 85/337.

31

Sådan provborrning som är i fråga i det nationella målet, vilken syftar till att avgöra om en fyndighet är ekonomiskt brytningsvärd, och som kan nå 4150 meters djup, utgör djupborrning i den mening som avses i punkt 2 d i bilaga II till direktiv 85/337.

32

Med beaktande av vad ovan anförts ska den första frågan besvaras enligt följande. Punkt 14 i bilaga I till direktiv 85/337 ska tolkas på så sätt att en sådan provborrning som i det nationella målet, i samband med vilken provutvinning av naturgas och olja planeras för att avgöra huruvida en fyndighet är ekonomiskt brytningsvärd, omfattas inte av den bestämmelsens tillämpningsområde.

33

Med beaktande av svaret på den första frågan saknas anledning att besvara den andra frågan.

34

Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida direktiv 85/337 ska tolkas så, att den behöriga myndigheten, för att avgöra om sådan provborrning som i det nationella målet ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning, endast är skyldig att beakta de kumulativa verkningarna av projekt av samma slag, vilket i förevarande fall enligt den hänskjutande domstolen omfattar samtliga borrningar som är i drift inom kommunen.

35

Såsom generaladvokaten har anfört i punkt 47 i förslaget till avgörande, förefaller Verwaltungsgerichtshof, eftersom denna fråga endast har ställts för det fallet att den första frågan besvaras jakande, utgå från att skyldigheten att göra en miljökonsekvensbedömning i målet vid den domstolen endast kan grundas på artikel 4.1 i direktiv 85/337, jämförd med punkt 14 i bilaga I till samma direktiv.

36

Den utgångspunkten är emellertid felaktig, eftersom en sådan skyldighet, såsom framgår av punkterna 27 och 30 ovan, kan följa av artikel 4.2 i direktiv 85/337, jämförd med punkt 2 d i bilaga II till samma direktiv.

37

Enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer det på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits. Domstolen kan dessutom behöva ta hänsyn till unionsrättsliga bestämmelser som den nationella domstolen inte har hänvisat till i sin fråga.

38

Den tredje frågan ska därför besvaras mot bakgrund av de skyldigheter som kan följa av artikel 4.2 i direktiv 85/337, jämförd med punkt 2 d i bilaga II till samma direktiv.

39

Domstolen har i punkt 27 ovan erinrat om att medlemsstaterna enligt artikel 4.2 i direktiv 85/337, genom granskning från fall till fall eller på grundval av gränsvärden eller kriterier som fastställs av medlemsstaten, ska bestämma om projekt som omfattas av bilaga II i det direktivet ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning.

40

Enligt artikel 4.2 b i direktiv 85/337 har medlemsstaterna visserligen ett utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller fastställelse av gränsvärden eller kriterier. Detta utrymme för skönsmässig bedömning begränsas dock av skyldigheten enligt artikel 2.1 i samma direktiv att göra en miljökonsekvensbedömning avseende projekt som kan antas medföra en betydande påverkan, bland annat på grund av sin art, storlek eller lokalisering (dom Salzburger Flughafen, C‑244/12, EU:C:2013:203, punkt 29).

41

De kriterier eller gränsvärden som anges i artikel 4.2 b i direktiv 85/337 har till syfte att underlätta bedömningen av ett projekts beskaffenhet i det konkreta fallet för att avgöra huruvida det omfattas av en skyldighet att genomföra en miljökonsekvensbedömning (dom Salzburger Flughafen, C‑244/12, EU:C:2013:203, punkt 30).

42

Härav följer att de behöriga nationella myndigheterna, som ska ta ställning till en ansökan om tillstånd för ett projekt som omfattas av bilaga II till direktiv 85/337, ska göra en särskild bedömning av om någon miljökonsekvensbedömning ska göras med beaktande av de kriterier som anges i bilaga III till samma direktiv (se, för ett liknande resonemang, dom Mellor, C‑75/08, EU:C:2009:279, punkt 51).

43

Det följer härvid av punkt 1 i bilaga III till direktiv 85/337 att ett projekt ska bedömas, bland annat med hänsyn till de kumulativa verkningarna av det och andra projekt. Underlåtelse att ta hänsyn till de kumulativa verkningar som ett projekt har tillsammans med andra projekt kan leda till att det i praktiken undantas från skyldigheten att göra en bedömning, trots att det tillsammans med andra projekt kan medföra en betydande miljöpåverkan (se, för ett liknande resonemang, dom Brussels Hoofdstedelijk Gewest m.fl., C‑275/09, EU:C:2011:154, punkt 36).

44

Det kravet ska förstås mot bakgrund av punkt 3 i bilaga III till direktiv 85/337, enligt vilken den betydande påverkan som ett projekt kan ha ska beaktas i förhållande till de kriterier som anges i punkterna 1 och 2 i samma bilaga, och i synnerhet vad beträffar sannolikhet, omfattning, betydelse, varaktighet och reversibilitet av projektets påverkan.

45

Härav följer att den nationella myndigheten, när den kontrollerar huruvida ett projekt ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning, ska pröva vilken påverkan projektet kan ha tillsammans med andra projekt. Eftersom någon precisering inte lämnas, är denna skyldighet för övrigt inte begränsad till projekt av samma slag. Såsom generaladvokaten har angett i punkt 71 i förslaget till avgörande, ska det vid en inledande prövning beaktas huruvida provborrningarna kan ha en större miljöpåverkan, genom inverkan av andra projekt, än vad de hade haft om de andra projekten inte hade förelegat.

46

Den ändamålsenliga verkan av direktiv 85/337 skulle dessutom äventyras allvarligt om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat kunde bortse från den del av projektet som ligger i en annan medlemsstat när de avgör om ett projekt ska bli föremål för en miljökonsekvensbedömning (dom Umweltanwalt von Kärnten, EU:C:2009:767, punkt 55). Av samma skäl kan bedömningen av vilken inverkan andra projekt har inte vara beroende av kommunala gränser.

47

Mot bakgrund av vad ovan anförts ska den tredje frågan besvaras enligt följande. Artikel 4.2 i direktiv 85/337, jämförd med bilaga II.2 d till samma direktiv ska tolkas så, att den kan medföra en skyldighet att göra en miljökonsekvensbedömning av en djupborrning, såsom den provborrning som är i fråga i det nationella målet. De behöriga nationella myndigheterna ska därför göra en särskild bedömning av huruvida en miljökonsekvensbedömning ska göras med beaktande av de kriterier som anges i bilaga III till samma direktiv. Därvid ska det bland annat prövas huruvida provborrningarna skulle kunna ha en större miljöpåverkan, genom inverkan av andra projekt, än vad de hade haft om de andra projekten inte hade förelegat. Den bedömningen kan inte vara beroende av kommunala gränser.

48

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande: