—

X, genom B. Schuver, advocaat,

—

Nederländernas regering, genom B. Koopman och C. Wissels, båda i egenskap av ombud,

—

Greklands regering, genom M. Tassopoulou och G. Papagianni, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom C. Barslev och W. Roels, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 43 EG.

2

Begäran har framställts i ett mål mellan X och Minister van Financiën (finansministeriet), angående ett beslut om efterbeskattning vilket fattades för den berörda personen på grund av att hon inte erlagt skatt för personbilar och motorcyklar (nedan kallad bil- och motorcykelskatten) när en personbil togs i bruk på allmän väg i Nederländerna för första gången.

3

I artikel 1 i 1992 års lag om skatt på personbilar och motorcyklar (Wet op de belasting van personenauto’s en motorrijwielen 1992, Stb. 1992, nr 709) (nedan kallad 1992 års lag) föreskrivs att skatt ska erläggas för dessa motorfordon.

4

Enligt artikel 1.2 och 1.5 i 1992 års lag ska bil- och motorcykelskatten betalas när fordonet registreras i Nederländerna. När en personbil eller en motorcykel som inte är registrerad i Nederländerna tillhandahålls en fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har hemvist i den medlemsstaten, ska skatten dock betalas när motorfordonet tas i bruk på allmän väg i Nederländerna för första gången.

5

Enligt artikel 5.2 i 1992 års lag ska skatten avseende en icke registrerad personbil eller motorcykel betalas av den som faktiskt förfogar över fordonet.

6

Enligt artikel 9.1 i 1992 års lag uppgår skatten för en personbil, med förbehåll för de avdrag och tillägg som anges i denna bestämmelse, till 45,2 procent av katalogpriset netto. Med katalogpris avses det riktpris exklusive mervärdesskatt som tillverkaren eller importören rekommenderar att återförsäljarna ska begära vid försäljning.

7

För nya personbilar bestäms nettokatalogpriset utifrån den dag fordonet tilldelas ett registreringsnummer i Nederländerna. För begagnade personbilar gäller nettokatalogpriset vid den tidpunkt bilen för första gången togs i bruk, i eller utanför Nederländerna.

8

Första gången en personbil eller motorcykel som inte är registrerad i Nederländerna, men som faktiskt står till förfogande för en i Nederländerna bosatt fysisk person eller en där hemmahörande juridisk person, tas i bruk på allmän väg i Nederländerna ska, enligt den nationella lagstiftningen, det katalogpris netto som motsvarar vad som gäller för begagnade bilar tillämpas för betalning av bil- och motorcykelskatten.

9

Vid uppbörd av bil- och motorcykelskatten avseende begagnade personbilar beaktas den tid som bilen redan har använts, genom att det skattepliktiga beloppet sätts ned med en viss procentandel.

10

X är belgisk medborgare. Hon har sedan år 1998 en mottagning för ortodonti i Nederländerna och äger där ett hus som hon bebor tillsammans med sin sambo under de tider då mottagningen är öppen. Utom dessa perioder bebor paret en hyreslägenhet i Belgien.

11

X äger en bil som hon köpte i Belgien år 2004 och som hon använder såväl i den medlemsstaten som i Nederländerna för både privat bruk och yrkesändamål. Av handlingarna i målet framgår att hon kör halva den sträcka hon tillryggalägger varje år med detta fordon i Belgien och andra halvan i Nederländerna.

12

X registrerade sitt fordon i Belgien och erlade belgisk skatt med 4957 euro för att ta fordonet i bruk.

13

De nederländska skattemyndigheterna konstaterade den 19 juli 2006 att X använde sitt fordon på allmän väg i Nederländerna utan att ha erlagt bil- och motorcykelskatten, och meddelade därför ett beslut om att påföra henne ett belopp på 17315 euro.

14

X begärde omprövning av nämnda beslut. Belastinginspecteur (skatteinspektören) fann dock vid sin omprövning inte skäl att ändra beslutet eftersom X var bosatt i Nederländerna och använde sitt fordon på allmän väg i Nederländerna.

15

X överklagade Belastinginspecteurs omprövningsbeslut till Rechtbank te Leeuwarden som biföll talan, varpå Minister van Financiën överklagade detta avgörande till Gerechtshof te Leeuwarden som biföll talan och upphävde Rechtbank te Leeuwardens dom.

16

Gerechtshof te Leeuwarden fann att X inte kan åberopa proportionalitetsprincipen, eftersom fordonet varaktigt och huvudsakligen används i Nederländerna och att bil- och motorcykelskatten inte på något sätt utgör en inskränkning i någon av de friheter som garanteras i unionsrätten. Att skatt erlagts vid fordonets ibruktagande i Belgien hindrar inte att X också är skyldig att erlägga bil- och motorcykelskatt för fordonet i Nederländerna där hon är bosatt i den mening som avses i den nederländska lagstiftningen.

17

X överklagande Gerechtshof te Leeuwardens dom till den hänskjutande domstolen. Enligt sistnämnda domstol är det ostridigt att X är bosatt i Nederländerna i den mening som avses i den nederländska lagstiftningen, även om det inte kan uteslutas att hon även kan anses vara bosatt i Belgien i den mening som avses i den belgiska lagstiftningen. Eftersom sistnämnda punkt inte är omtvistad har den hänskjutande domstolen utgått ifrån att X också är bosatt i Belgien och att hennes fordon också är avsett att användas varaktigt i den medlemsstaten.

18

Mot denna bakgrund beslutade Hoge Raad der Nederlanden att förklara målet vilande och ställa följande tolkningsfrågor till EU‑domstolen:

19

Det ska inledningsvis konstateras att den hänskjutande domstolens frågor saknar uppgift om vilken eller vilka unionsrättsliga bestämmelser som EU‑domstolen bör göra till föremål för sin prövning.

20

Domstolen har under liknande förhållanden tidigare slagit fast att det är den som har att av samtliga omständigheter som angetts av den nationella domstolen, och särskilt av motiveringen till begäran om förhandsavgörande, ta fram de relevanta delarna av unionsrätten med beaktande av föremålet för talan i den nationella domstolen (dom av den 5 maj 2011 i mål C‑537/09, Bartlett m.fl., REU 2011, s. I‑3417, punkt 36).

21

Med hänsyn till att X är belgisk medborgare och bedriver enskild näringsverksamhet som ortodontist i Nederländerna samt till att det beslut om efterbeskattning som är i fråga i det nationella målet tillställdes henne under juli månad år 2006, ska domstolen i förevarande fall bedöma den nationella domstolens frågor utifrån etableringsfriheten i artikel 43 EG.

22

De frågor som den hänskjutande domstolen ställt, vilka ska prövas tillsammans, bör därför anses avse huruvida artikel 43 EG ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken skatt tas ut första gången en personbil, som redan har beskattats i en annan medlemsstat på grund registrering där, tas i bruk på allmän väg, när detta fordon huvudsakligen är ämnat att faktiskt och varaktigt användas i dessa två medlemsstater eller de facto används på detta sätt.

23

Med förbehåll för vissa undantag som inte är relevanta i förevarande fall, är bestämmelserna om påförande av skatter och avgifter på bilar inte harmoniserade på unionsnivå. Medlemsstaterna har alltså frihet att utöva sin rätt att påföra skatter och avgifter inom detta område, förutsatt att de iakttar unionsrätten (se dom av den 26 april 2012 i de förenade målen C‑578/10–C-580/10, van Putten m.fl., punkt 37 och där angiven rättspraxis, samt beslut av den 27 april 2012 i mål C‑114/11, Notermans-Boddenberg,

24

Beträffande bil- och motorcykelskatt gäller enligt fast rättspraxis att en medlemsstat kan ta ut en registreringsskatt på ett fordon som registrerats i en annan medlemsstat när fordonet är avsett att, huvudsakligen, användas varaktigt i den förstnämnda medlemsstaten eller när det de facto används på detta sätt (se domen i de ovannämnda förenade målen van Putten m.fl., punkt 46, samt beslutet i det ovannämnda målet Notermans-Boddenberg, punkt 26).

25

Vad särskilt gäller den nu aktuella bil- och motorcykelskatten har domstolen redan slagit fast att om fordon som inte är registrerade i Nederländerna är avsedda att huvudsakligen användas varaktigt i Nederländerna eller faktiskt används på detta sätt, behandlas en person bosatt i Nederländerna som använder ett sådant fordon och en person som under samma förutsättningar använder ett fordon registrerat i den medlemsstaten på samma sätt, eftersom det sistnämnda fordonet, som likaledes är avsett att, huvudsakligen, användas varaktigt i Nederländerna, redan har påförts bil- och motorcykelskatt när det registrerades där (se domen i de ovannämnda förenade målen van Putten m.fl., punkt 50, och beslutet i det ovannämnda målet Notermans-Boddenberg, punkt 27).

26

Domstolen har också slagit fast att kravet under dessa omständigheter på betalning av bil- och motorcykelskatt, när ett fordon som inte är registrerat i Nederländerna används för första gången på allmän väg där, är motiverat i likhet med kravet på betalning av den skatt som tas ut vid registrering av ett fordon i Nederländerna, förutsatt att man vid påförandet av skatten tar hänsyn till värdeminskningen på fordonet vid tidpunkten för denna första användning, vilket verkar vara fallet vad gäller 1992 års lag (se domen i de ovannämnda målen van Putten m.fl., punkt 51, och beslutet i det ovannämnda målet Notermans-Boddenberg, punkt 28).

27

Den hänskjutande domstolen har frågat om enbart den omständigheten att ett fordon huvudsakligen är ämnat att faktiskt och varaktigt användas inte endast i Nederländerna utan också i den medlemsstat där det registrerats, eller om det de facto används på detta sätt, leder till begränsningar i dessa två medlemsstaters utövande av beskattningsrätten.

28

I avsaknad av harmonisering på unionsnivå gäller i detta avseende att de nackdelar som kan följa av att olika medlemsstater utövar sin beskattningsrätt parallellt inte utgör några restriktioner för den fria rörligheten, så länge utövandet av beskattningsrätten inte är diskriminerande (se dom av den 8 december 2011 i mål C‑157/10, Banco Bilbao Vizcaya Argentaria, REU 2011, s. I‑13023, punkt 38).

29

Som generaladvokaten med hänvisning till domen i det ovannämnda målet Banco Bilbao Vizcaya Argentaria, punkt 39, har påpekat i punkt 48 i sitt förslag till avgörande, gäller för övrigt att även om det antas att den händelse som grundar påförandet av bil- och motorcykelskatt är identisk med den händelse som grundar påförandet av den belgiska skatten för fordonets ibruktagande, är medlemsstaterna inte skyldiga att anpassa sina egna skatte- och avgiftssystem till de övriga medlemsstaternas skatte- och avgiftssystem i syfte att, bland annat, undvika dubbla pålagor.

30

Även om X i förevarande fall använder det aktuella fordonet för såväl privat bruk som för resor till och från den i en annan medlemsstat belägna arbetsplatsen, leder inte den i det nationella målet aktuella lagstiftningen till att den berörda personen förfördelas i förhållande till personer som bedriver enskild näringsverksamhet och som redan har påförts bil- och motorcykelskatten, eftersom den som är bosatt i Nederländerna är skyldig att betala denna skatt oavsett om vederbörande bedriver sådan verksamhet eller inte, antingen när fordonet registreras i Nederländerna, eller när ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat tas i bruk på allmän väg i Nederländerna (se, för ett liknande resonemang, beträffande artikel 39 EG, beslutet i det ovannämnda målet Notermans-Boddenberg, punkt 30).

31

Den nackdel som X lider beträffande den situation där vederbörande bedrev sin verksamhet innan hon utövade sin etableringsfrihet i Nederländerna, vilket uteslutande följer av de två berörda medlemsstaternas icke diskriminerande utövande av sin respektive beskattningsrätt, strider alltså inte mot artikel 43 EG.

32

Mot bakgrund av ovan redovisade överväganden ska de frågor som ställts besvaras enligt följande. Artikel 43 EG ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken skatt påförs en personbil, som redan har beskattats i en annan medlemsstat på grund av registrering där, första gången den tas i bruk på allmän väg, när detta fordon huvudsakligen är ämnat att faktiskt och varaktigt användas i dessa två medlemsstater eller de facto används på detta sätt, förutsatt att denna skatt inte är diskriminerande.

33

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

Artikel 43 EG ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken skatt påförs första gången en personbil, som redan har beskattats i en annan medlemsstat på grund av registrering där, tas i bruk på allmän väg, när detta fordon huvudsakligen är ämnat att faktiskt och varaktigt användas i dessa två medlemsstater eller de facto används på detta sätt, förutsatt att denna skatt inte är diskriminerande.