Mål C‑163/09

Repertoire Culinaire Ltd

mot

The Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs

(begäran om förhandsavgörande från

First-tier Tribunal (Tax Chamber))

”Direktiv 92/83/EEG – Harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker – Artikel 20 första strecksatsen och artikel 27.1 e och f – Matlagningsvin, matlagningsportvin och matlagningscognac”

Sammanfattning av domen

1. Bestämmelser om skatter och avgifter – Harmonisering av lagstiftning – Punktskatter – Direktiv 92/83 – Alkohol och alkoholdrycker – Etylalkohol – Begrepp Matlagningsvin och matlagningsportvin – Omfattas

(Rådets direktiv 92/83, artikel 20 första strecksatsen)

2. Bestämmelser om skatter och avgifter – Harmonisering av lagstiftning – Punktskatter – Direktiv 92/83 – Alkohol och alkoholdrycker – Befrielse från den harmoniserade punktskatten – Matlagningsvin, matlagningsportvin och matlagningscognac som används för framställning av livsmedel

(Rådets direktiv 92/83, artikel 27.1 e och f)

3. Bestämmelser om skatter och avgifter – Harmonisering av lagstiftning – Punktskatter – Direktiv 92/83 – Alkohol och alkoholdrycker – Befrielse från den harmoniserade punktskatten – Matlagningsvin, matlagningsportvin och matlagningscognac som används för framställning av livsmedel

(Rådets direktiv 92/83, artikel 27.1)

4. Bestämmelser om skatter och avgifter – Harmonisering av lagstiftning – Punktskatter – Direktiv 92/83 – Alkohol och alkoholdrycker – Befrielse från den harmoniserade punktskatten – Befrielse enligt artikel 27.1 i direktivet

(Rådets direktiv 92/83, artikel 27.1)

1. Artikel 20 första strecksatsen i rådets direktiv 92/83 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker ska tolkas så, att definitionen av ”etylalkohol” i denna bestämmelse är tillämplig på matlagningsvin och matlagningsportvin.

Den omständigheten att matlagningsvinet och matlagningsportvinet som sådana anses utgöra ätbara beredningar som omfattas av kapitel 21 i den kombinerade nomenklatur som fogats som bilaga till förordning nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning nr 2587/91, och att matlagningsvin och matlagningsportvin är otjänliga att konsumera som drycker, saknar betydelse för nämnda bestämmelses tillämplighet på den etylalkohol som ingår däri.

(se punkterna 26, 27 och 30 samt punkt 1 i domslutet)

2. En befrielse från den harmoniserade punktskatten för matlagningsvin, matlagningsportvin och matlagningscognac som används för framställning av livsmedel kan omfattas av artikel 27.1 f i direktiv 92/83 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker.

Sådana varor kan endast omfattas av bestämmelsen i artikel 27.1 e i nämnda direktiv om de används vid framställning av smakämnen för tillverkning av livsmedel och alkoholfria drycker.

(se punkterna 33, 34 och 36 samt punkt 2 i domslutet)

3. Den enhetliga tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 92/83 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker innebär att beslut om att en vara är punktskattepliktig eller befriad från sådan skatt i en medlemsstat i princip ska erkännas av de övriga medlemsstaterna. En motsatt tolkning skulle äventyra genomförandet av syftet med nämnda direktiv och även kunna hindra den fria rörligheten för varor.

Sålunda gäller att för det fall sådana varor som det matlagningsvin, det matlagningsportvin och den matlagningscognac, vilka inte har ansetts skattepliktiga till punktskatt eller vilka har ansetts befriade från sådan skatt enligt direktiv 92/83 och släppts för konsumtion i den medlemsstat där de tillverkats, är avsedda att saluföras i en annan medlemsstat, ska sistnämnda stat behandla dessa varor identiskt inom sitt territorium, såvida det inte finns konkreta, objektiva och kontrollerbara kriterier som visar att den förstnämnda medlemsstaten inte har gjort en riktig tillämpning av bestämmelserna i direktivet, eller att det enligt artikel 27.1 i direktivet är motiverat att vidta åtgärder för att förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk när det gäller befrielse från punktskatt samt att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av sådan befrielse.

(se punkterna 41, 42 och 45 samt punkt 3 i domslutet)

4. Artikel 27.1 f i direktiv 92/83 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker ska tolkas så, att beviljandet av den befrielse från punktskatt som föreskrivs i denna bestämmelse får villkoras av krav som uppställs i en nationell lagstiftning – nämligen en avgränsning av den personkrets som har rätt att ansöka om återbetalning, en frist på fyra månader för att inge en sådan ansökan samt fastställandet av ett minimibelopp avseende återbetalning – endast om det av konkreta, objektiva och kontrollerbara omständigheter framgår att dessa krav behövs för att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av nämnda befrielse samt för att förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida detta är fallet när det gäller de krav som uppställs i denna lagstiftning.

Skattebefrielse för de varor som avses i artikel 27.1 i nämnda direktiv utgör nämligen huvudregel, medan ett beslut att inte medge befrielse utgör ett avsteg från denna. Vidare kan inte den befogenhet som medlemsstaterna ges att fastställa villkor enligt artikel 27.1 i syfte att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av sådan befrielse och förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk påverka den ovillkorliga karaktären av den skyldighet att medge befrielse som föreskrivs i den bestämmelsen.

(se punkterna 51 och 56 samt punkt 4 i domslutet)

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 9 december 2010 (*)

I mål C‑163/09,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av First-tier Tribunal (Tax Chamber) (Förenade kungariket) genom beslut av den 24 april 2009, som inkom till domstolen den 8 maj 2009, i målet

Repertoire Culinaire Ltd

mot

The Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs,

meddelar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna D. Šváby, R. Silva de Lapuerta (referent), E. Juhász och J. Malenovský,

generaladvokat: J. Kokott,

justitiesekreterare: handläggaren N. Nanchev,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 10 juni 2010,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Repertoire Culinaire Ltd, genom P. Dewast, avocat, och H. Mercer, barrister,

– Frankrikes regering, genom B. Cabouat, i egenskap av ombud,

– Polens regering, genom M. Dowgielewicz, i egenskap av ombud,

– Portugals regering, genom L. Inez Fernandes, i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom R. Lyal och A. Sauka, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 15 juli 2010 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 20 första strecksatsen och artikel 27.1 e och f i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316, s. 21; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 100).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Repertoire Culinaire Ltd (nedan kallat Repertoire Culinaire) och Commissioners for Her Majesty’s Revenue and Customs (nedan kallade Commissioners), angående lagstiftningen om beskattning av alkohol som ingår i matlagningsvin, matlagningsportvin och matlagningscognac.

Tillämpliga bestämmelser

Unionslagstiftningen

3 Skälen 3, 4, 18–20, 22 och 23 i direktiv 92/83 har följande lydelse:

”För att den inre marknaden skall fungera väl är det viktigt att bestämma gemensamma definitioner för alla produkter i fråga.

Det är praktiskt att basera dessa definitioner på dem som angivits i den Kombinerade tull- och statistiknomenklatur som är i kraft vid den tidpunkt då detta direktiv antas.

…

Medlemsstaterna bör tillåtas att återbetala punktskatten på alkoholdrycker som har blivit otjänliga för konsumtion.

Det är nödvändigt att på gemenskapsnivå fastställa de skattebefrielser som tillämpas på varor som transporteras mellan medlemsstater.

Det är dock möjligt att ge medlemsstaterna valmöjlighet att tillämpa skattebefrielse bunden till slutanvändning inom deras territorium.

…

Medlemsstaterna bör inte berövas medlen för att bekämpa sådant skatteundandragande, skatteflykt eller missbruk som kan uppkomma på de områden där befrielserna gäller.

Medlemsstaterna bör tillåtas att genomföra de i detta direktiv föreskrivna skattebefrielserna genom återbetalning.

4 I artikel 19.1 i detta direktiv föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall tillämpa punktskatt på etylalkohol i enlighet med detta direktiv.”

5 I artikel 20 i samma direktiv föreskrivs följande:

”I detta direktiv avses med ’etylalkohol’

– varor som har en faktisk alkoholhalt som överstiger 1,2 volymprocent och är hänförliga till KN-nummer 2207 och 2208, även om dessa produkter utgör en del av en vara som ryms inom ett annat kapitel av Kombinerade nomenklaturen,

…”

6 Artikel 27.1 e och f i nämnda direktiv har följande lydelse:

”1. Medlemsstaterna skall befria de varor som omfattas av detta direktiv från den harmoniserade punktskatten på villkor som de skall fastställa i syfte att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av sådan befrielse och förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk i följande fall:

…

e) Varorna används vid framställning av smakämnen för tillverkning av livsmedel och alkoholfria drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent,

f) Varorna används direkt eller som en beståndsdel i halvfabrikat för framställning av livsmedel, fyllda eller ej, om i varje enskilt fall alkoholhalten inte överstiger 8,5 liter ren alkohol per 100 kg av halvfabrikat avsedda för choklad och 5 liter ren alkohol per 100 kg av halvfabrikat avsedda för övriga varor.”

7 Enligt artikel 27.6 i direktiv 92/83 gäller följande:

”Medlemsstaterna skall ha frihet att genomföra de undantag som nämns ovan med hjälp av återbetalning av erlagd punktskatt.”

Den nationella lagstiftningen

8 I section 4 i 1995 års finanslag (Finance Act 1995) föreskrivs en mekanism för återbetalning av punktskatt som erlagts för skattepliktig alkohol när denna används för tillverkning av livsmedel som innehåller upp till 5 liter alkohol per 100 kilogram livsmedel.

9 Återbetalning sker på ansökan av vissa personkategorier och beviljas inte för belopp som understiger 250 GBP.

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

10 Repertoire Culinaire är en livsmedelsgrossist.

11 Den 10 juli 2002 kontrollerades ett dragfordon med släp av tjänstemän vid Commissioners inom tullkontrollområdet i Coquelles (Frankrike).

12 Fordonets förare kunde beträffande fordonslasten förete en handling som utvisade att lasten bestod av elva pallar med matlagningsvin samt att Repertoire Culinaire var konsignatarie.

13 Den tjänsteman som genomförde kontrollen av lasten konstaterade att denna omfattade 2 800 liter vitt vin med en alkoholhalt på 11 volymprocent, 2 800 liter rött vin med en alkoholhalt på 11 volymprocent, 160 liter portvin med en alkoholhalt på 19 volymprocent, och 80 liter cognac med en alkoholhalt på 40 volymprocent.

14 Dessa varor kvarhölls då det inte visats att behöriga myndigheter i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland hade tagit ut punktskatt på dem.

15 National Discreditation Team (nationella enheten för utredning av alkoholbeslag) slog efter avslutad utredning fast att de beslagtagna alkoholdryckerna innehöll ”ingredienser”.

16 Utredningen medförde att varorna togs i beslag den 16 juli 2002 såsom övergivet gods.

17 Repertoire Culinaire underrättades i skrivelse samma dag om beslaget och begärde den 2 augusti att varorna skulle återlämnas.

18 Commissioners avslog denna begäran den 28 augusti 2002.

19 Repertoire Culinaire begärde omprövning av detta avslagsbeslut.

20 Commissioners underrättade Repertoire Culinaire i skrivelse av den 17 oktober 2002 om att beslutet att inte återlämna varorna till Repertoire culinaire hade omprövats, och att denna omprövning inte föranledde någon ändring av beslutet eftersom varorna var punktskattepliktiga i Förenade kungariket.

21 Den 4 november 2002 överklagade Repertoire Culinaire omprövningsbeslutet av den 17 oktober 2002 till den hänskjutande domstolen.

22 First-tier Tribunal (Tax Chamber) beslutade mot denna bakgrund att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

”1) Är matlagningsvin och matlagningsportvin punktskattepliktigt enligt direktiv [92/83] i importmedlemsstaten på den grunden att det omfattas av definitionen av ’etylalkohol’ i artikel 20 första strecksatsen i [detta] direktiv?

2) Är en lagstiftning som innebär att skattebefrielsen för matlagningsvin, matlagningsportvin och matlagningscognac är begränsad till de fall där alkoholdrycker har använts som en ingrediens, att den krets som får ansöka om skattebefrielse är begränsad till personer som har använt alkoholdryckerna som ingrediens i varor och/eller till de personer som bedriver grossistverksamhet med sådana varor och/eller har framställt eller tillverkat sådana varor inom ramen för denna verksamhet, att ansökan om skattebefrielse framställs inom en period på högst fyra månader från betalningen av skatten och att det belopp som ska återbetalas inte får understiga 250 [GBP], förenlig med medlemsstaternas skyldighet att tillämpa skattebefrielsen enligt artikel 27.1 f i direktiv 92/83, jämförd med artikel 27.6, och/eller med artikel 28 EG och/eller med den direkta effekten av dessa skyldigheter och/eller med principen om likabehandling och proportionalitetsprincipen?

3) Ska matlagningsvin och matlagningsportvin, för det fall dessa är punktskattepliktiga enligt artikel 20 första strecksatsen i direktiv 92/83, och/eller matlagningscognac, som är föremål för förevarande överklagande, behandlas som befriat från punktskatt på tillverkningsstället enligt artikel 27.1 f [i direktiv 92/83, alternativt artikel 27.1 e i samma direktiv]?

4) Vilken eventuell inverkan har det, mot bakgrund av artiklarna 10 [EG] och 28 EG, på medlemsstaternas skyldighet enligt [artiklarna 20 och 27.1 f, alternativt artikel 27.1 e] att den medlemsstat där framställningen sker befriar matlagningsvin, matlagningsportvin och matlagningscognac från varuflyttningssystemet enligt [rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57,] och sätter dem i fri rörlighet inom Europeiska unionen?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

23 Den nationella domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 20 första strecksatsen i direktiv 92/83 ska tolkas så, att definitionen av ”etylalkohol” i denna bestämmelse är tillämplig på matlagningsvin och matlagningsportvin.

24 Matlagningsvin och matlagningsportvin ingår i kapitel 21 i den kombinerade nomenklatur som utgör bilaga till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2587/91 av den 26 juli 1991 (EGT L 259, s. 1), och innehåller, i egenskap av ätbara beredningar, etylalkohol, vilken som sådan omfattas av nummer 2208 i nomenklaturen och vilken, när den har en faktisk alkoholhalt som överstiger 1,2 volymprocent, omfattas av tillämpningsområdet för artikel 20 första strecksatsen i direktiv 92/83 (se dom av den 12 juni 2008 i mål C‑458/06, Gourmet Classic, REG 2008, s. I‑4207, punkterna 35 och 36).

25 Det råder i det avseendet inte något tvivel om att matlagningsvinet och matlagningsportvinet i målet vid den nationella domstolen har en faktisk alkoholhalt som överstiger 1,2 volymprocent och att de har beretts av alkoholdrycker som är skattepliktiga till den harmoniserade punktskatten enligt nämnda direktiv, det vill säga vin och portvin.

26 Det ska för övrigt erinras om att i den mån artikel 20 första strecksatsen i direktiv 92/83 är tillämplig även när de varor som avses i denna bestämmelse ingår i en vara som omfattas av ett annat kapitel i den kombinerade nomenklatur som utgör bilaga till förordning nr 2658/87, i dess lydelse enligt förordning nr 2587/91, saknar den omständigheten att matlagningsvinet och matlagningsportvinet som sådana anses utgöra ätbara beredningar som omfattas av kapitel 21 i denna nomenklatur betydelse för nämnda bestämmelses tillämplighet på den etylalkohol som ingår däri (se domen i det ovannämnda målet Gourmet Classic, punkterna 36–38).

27 Detsamma gäller den omständigheten att matlagningsvin och matlagningsportvin är otjänliga att konsumera som drycker.

28 Det framgår nämligen av bland annat artikel 27.1 i direktiv 92/83, jämförd med skälen 18 och 20, däri att sådana omständigheter endast har betydelse när det gäller att befria varor, som är skattepliktiga till den harmoniserade punktskatten, från denna skatt.

29 Som framgår av själva rubriken till direktiv 92/83 är dessutom syftet med direktivet att strukturerna för punktskatter på alkoholdrycker och alkohol i allmänhet ska harmoniseras.

30 Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 20 första strecksatsen i direktiv 92/83 ska tolkas så, att definitionen av ”etylalkohol” i denna bestämmelse är tillämplig på matlagningsvin och matlagningsportvin.

Den tredje frågan

31 Den nationella domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida det matlagningsvin, det matlagningsportvin och den matlagningscognac som är i fråga i målet vid den domstolen, för det fall de är skattepliktiga till den harmoniserade punktskatten enligt direktiv 92/83, ska befrias från denna punktskatt på grund av att de utgör varor som används vid framställning av smakämnen i den mening som avses i artikel 27.1 e i detta direktiv, eller för framställning av livsmedel i den mening som avses i artikel 27.1 f.

32 Det kan i detta avseende inte uteslutas att matlagningsvin, matlagningsportvin och matlagningscognac kan användas vid framställning av smakämnen för tillverkning av livsmedel och alkoholfria drycker i den mening som avses i artikel 27.1 e i direktiv 92/83. Varorna i målet vid den nationella domstolen är emellertid inte avsedda för sådan användning.

33 Av beslutet om hänskjutande framgår sålunda att det matlagningsvin, det matlagningsportvin och den matlagningscognac som är i fråga i det nationella målet inte används för framställning av smakämnen utan för tillverkning av livsmedel i form av ingredienser i maträtter.

34 Såvida de inte används vid framställning av smakämnen för tillverkning av livsmedel och alkoholfria drycker, omfattas en eventuell befrielse från punktskatt för de varor som är i fråga i det nationella målet följaktligen i princip av artikel 27.1 f i direktiv 92/83.

35 När det gäller eventuell befrielse från den harmoniserade punktskatten beträffande matlagningsvin har domstolen nämligen i detta sammanhang redan slagit fast att den relevanta bestämmelsen i princip utgörs av artikel 27.1 f i direktiv 92/83 (domen i det ovannämnda målet Gourmet Classic, punkt 39).

36 Mot denna bakgrund ska den tredje frågan besvaras enligt följande. Under sådana förhållanden som dem i det nationella målet, kan befrielse från den harmoniserade punktskatten för matlagningsvin, matlagningsportvin och matlagningscognac omfattas av artikel 27.1 f i direktiv 92/83.

Den fjärde frågan

37 Den nationella domstolen har ställt den fjärde frågan för att få klarhet i huruvida den omständigheten – att sådana varor som det matlagningsvin, det matlagningsportvin och den matlagningscognac som är i fråga i det nationella målet inte har ansetts skattepliktiga till punktskatten eller har ansetts vara befriade från sådan skatt enligt direktiv 92/83 och släppts för konsumtion i den medlemsstat där de tillverkats – inverkar på en annan medlemsstats eventuella tillämpning av direktivets bestämmelser på dessa varor, när dessa är avsedda att saluföras i denna sistnämnda medlemsstat.

38 Enligt skälen 1 och 4 i direktiv 92/12 gäller i detta hänseende att den inre marknadens inrättande och funktion kräver fria varurörelser, även för punktskattebelagda varor, och att reglerna för punktskattepliktens inträde bör vara identiska i alla medlemsstater.

39 Enligt skäl 3 i direktiv 92/83 gäller dessutom att det, för att den inre marknaden ska fungera väl, är viktigt att bestämma gemensamma definitioner för alla produkter i fråga, och att det, enligt skäl 19 i samma direktiv, är nödvändigt att på unionsnivå fastställa de skattebefrielser som tillämpas på varor som transporteras mellan medlemsstater.

40 Härav följer att ett säkerställande av en väl fungerande inre marknad och den fria rörligheten för varor förutsätter att fastställandet av vilka varor som är punktskattepliktiga, och tillämpningen av befrielsen från punktskatt ska vara enhetliga inom unionen såvida annat inte uttryckligen föreskrivs.

41 Den enhetliga tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 92/83 innebär att beslut om att en vara är punktskattepliktig eller befriad från sådan skatt i en medlemsstat i princip ska erkännas av de övriga medlemsstaterna.

42 En motsatt tolkning skulle äventyra genomförandet av syftet med nämnda direktiv och även kunna hindra den fria rörligheten för varor.

43 En medlemsstat kan dock inte i detta sammanhang vara bunden av en annan medlemsstats felaktiga tillämpning av bestämmelserna i direktiv 92/83, och inte heller fråntas möjligheten enligt skäl 22 och artikel 27 i direktivet att vidta åtgärder för att förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk när det gäller befrielse från punktskatt, samt att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av sådan befrielse.

44 Ett konstaterande av att det skett en sådan felaktig tillämpning eller ett vidtagande av sådana åtgärder ska dock vila på konkreta, objektiva och kontrollerbara kriterier (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 december 2000 i mål C‑482/98, Italien mot kommissionen, REG 2000, s. I‑10861, punkterna 51 och 52).

45 Mot denna bakgrund ska den fjärde frågan besvaras enligt följande. För det fall sådana varor som det matlagningsvin, det matlagningsportvin och den matlagningscognac som är i fråga i det nationella målet, vilka inte har ansetts skattepliktiga till punktskatt eller vilka har ansetts befriade från sådan skatt enligt direktiv 92/83 och släppts för konsumtion i den medlemsstat där de tillverkats, är avsedda att saluföras i en annan medlemsstat, ska sistnämnda stat behandla dessa varor identiskt inom sitt territorium såvida det inte finns konkreta, objektiva och kontrollerbara kriterier som visar att den förstnämnda medlemsstaten inte har gjort en riktig tillämpning av bestämmelserna i direktivet, eller att det enligt artikel 27.1 i direktivet är motiverat att vidta åtgärder för att förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk när det gäller befrielse från punktskatt samt att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av sådan befrielse.

Den andra frågan

46 Den nationella domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 27.1 f i direktiv 92/83, när det gäller sådana varor som det matlagningsvin, det matlagningsportvin och den matlagningscognac som är i fråga i målet vid nämnda domstol, ska tolkas så, att beviljandet av den befrielse från punktskatt som föreskrivs i den artikeln dels kan förbehållas personer som har använt dessa varor som ingredienser vid framställning av livsmedel och/eller personer som bedriver grossistverksamhet med sådana livsmedel, och/eller personer som har framställt dessa för sådan verksamhet, dels kan villkoras både av att en ansökan om återbetalning framställs inom fyra månader efter att punktskatten erlagts, och av att det belopp som ska återbetalas inte understiger 250 GBP.

47 Det ska i detta hänseende för det första påpekas att medlemsstaterna enligt artikel 27.6 i direktiv 92/83, jämförd med skälen 18 och 23 däri, har frihet att genomföra den befrielse som nämns ovan med hjälp av återbetalning av erlagd punktskatt.

48 Vidare är målsättningen med den befrielse från punktskatt som föreskrivs i direktiv 92/83 bland annat att neutralisera inverkan av punktskatter på alkohol, i fall där alkohol utgör en mellanprodukt avsedd för framställning av andra varor inom handel eller industri (se domen i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 4, och dom av den 19 april 2007 i mål C‑63/06, Profisa, REG 2007, s. I‑3239, punkt 17).

49 Av artikel 27.1 f i direktiv 92/83, jämförd med skäl 20 däri, följer således att en medlemsstats genomförande av den befrielse som föreskrivs i denna bestämmelse bestäms av hur de aktuella varorna slutligen används.

50 I nämnda artikel 27.1, jämförd med skäl 22 i direktiv 92/83, föreskrivs även att medlemsstaterna ska fastställa villkor i syfte att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av sådan befrielse och förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk.

51 Det ska i detta sammanhang också erinras om att skattebefrielse för de varor som avses i artikel 27.1 i direktiv 92/83 utgör huvudregel, medan ett beslut att inte medge befrielse utgör ett avsteg från denna. Den befogenhet som medlemsstaterna ges att fastställa villkor enligt artikel 27.1 ”i syfte att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av sådan befrielse och förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk” kan inte påverka den ovillkorliga karaktären av den skyldighet att medge befrielse som föreskrivs i den bestämmelsen (domarna i de ovannämnda målen Italien mot kommissionen, punkt 50, och Profisa, punkt 18).

52 Härav följer att det ankommer på den berörda medlemsstaten att vid utövandet av denna befogenhet åberopa konkreta, objektiva och kontrollerbara omständigheter som ger stöd åt uppfattningen att det föreligger allvarlig fara för skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 52), och att de villkor som denna medlemsstat fastställer med stöd av den befogenhet som den sålunda tillerkänns, inte får gå längre än vad som krävs för att uppnå nämnda målsättning.

53 Medlemsstaterna kan följaktligen genomföra den befrielse från punktskatt som föreskrivs i artikel 27.1 f i direktiv 92/83 med hjälp av återbetalning av erlagd punktskatt, och med utgångspunkt i hur de aktuella varorna använts. Däremot får de inte villkora tillämpningen av denna befrielse med att krav ska vara uppfyllda, vars erforderlighet för att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av befrielsen eller för att förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk inte är visad med stöd av konkreta, objektiva och kontrollerbara omständigheter.

54 Av de omständigheter som domstolen har att pröva tycks framgå att de villkor som uppställs i den nu ifrågavarande nationella lagstiftningen, nämligen en avgränsning av den personkrets som har rätt att ansöka om återbetalning, en frist på fyra månader för att inge en sådan ansökan samt fastställandet av ett minimibelopp avseende återbetalning, inte behövs vare sig för att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av den befrielse från punktskatt som föreskrivs i artikel 27.1 f i direktiv 92/83, eller för att förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk.

55 Det ankommer dock på den nationella domstolen, vid vilken målet är anhängigt och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att på grundval av de konkreta, objektiva och kontrollerbara omständigheter som den förfogar över pröva huruvida så är fallet.

56 Mot denna bakgrund ska den andra frågan besvaras enligt följande. Artikel 27.1 f i direktiv 92/83 ska tolkas så, att beviljandet av den befrielse från punktskatt som föreskrivs i denna bestämmelse får villkoras av sådana krav som dem som uppställs i den nationella lagstiftning som är i fråga i målet vid den hänskjutande domstolen – nämligen en avgränsning av den personkrets som har rätt att ansöka om återbetalning, en frist på fyra månader för att inge en sådan ansökan samt fastställandet av ett minimibelopp avseende återbetalning – endast om det av konkreta, objektiva och kontrollerbara omständigheter framgår att dessa krav behövs för att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av nämnda befrielse samt för att förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida detta är fallet när det gäller de krav som uppställs i denna lagstiftning.

Rättegångskostnader

57 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

1) Artikel 20 första strecksatsen i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker ska tolkas så, att definitionen av ”etylalkohol” i denna bestämmelse är tillämplig på matlagningsvin och matlagningsportvin.

2) Under sådana förhållanden som dem i det nationella målet, kan befrielse från den harmoniserade punktskatten för matlagningsvin, matlagningsportvin och matlagningscognac omfattas av artikel 27.1 f i direktiv 92/83.

3) För det fall sådana varor som det matlagningsvin, det matlagningsportvin och den matlagningscognac som är i fråga i det nationella målet, vilka inte har ansetts skattepliktiga till punktskatt eller vilka har ansetts befriade från sådan skatt enligt direktiv 92/83 och släppts för konsumtion i den medlemsstat där de tillverkats, är avsedda att saluföras i en annan medlemsstat, ska sistnämnda stat behandla dessa varor identiskt inom sitt territorium, såvida det inte finns konkreta, objektiva och kontrollerbara kriterier som visar att den förstnämnda medlemsstaten inte har gjort en riktig tillämpning av bestämmelserna i direktivet, eller att det enligt artikel 27.1 i direktivet är motiverat att vidta åtgärder för att förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk när det gäller befrielse från punktskatt samt att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av sådan befrielse.

4) Artikel 27.1 f i direktiv 92/83 ska tolkas så, att beviljandet av den befrielse från punktskatt som föreskrivs i denna bestämmelse får villkoras av sådana krav som dem som uppställs i den nationella lagstiftning som är i fråga i målet vid den hänskjutande domstolen – nämligen en avgränsning av den personkrets som har rätt att ansöka om återbetalning, en frist på fyra månader för att inge en sådan ansökan samt fastställandet av ett minimibelopp avseende återbetalning – endast om det av konkreta, objektiva och kontrollerbara omständigheter framgår att dessa krav behövs för att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av nämnda befrielse samt för att förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida detta är fallet när det gäller de krav som uppställs i denna lagstiftning.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: engelska.