Förenade målen C‑105/09 och C‑110/09

Terre wallonne ASBL

och

Inter-Environnement Wallonie ASBL

mot

Région wallonne

(begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État (Belgien))

”Direktiv 2001/42/EG – Bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan – Direktiv 91/676/EEG – Skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket – Åtgärdsprogram som avser känsliga områden”

Sammanfattning av domen

Miljö – Bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan – Direktiv 2001/42 – Planer och program – Begrepp

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42, artiklarna 2 a och 3.2 a; rådets direktiv 85/337, bilagorna 1 och 2, och 91/676, artikel 5.1)

Ett åtgärdsprogram som har antagits enligt artikel 5.1 i direktiv 91/676 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket utgör i princip en sådan plan eller ett sådant program som avses i artikel 3.2 a i direktiv 2001/42 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan, när det utgör en plan eller ett program i den mening som avses i artikel 2 a i sistnämnda direktiv och när det innehåller åtgärder, vilka måste genomföras för att tillstånd ska beviljas för utförandet av projekt som räknas upp i bilagorna 1 och 2 till direktiv 85/337 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt direktiv 97/11.

(se punkt 55 och domslutet)








DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)

den 17 juni 2010 (*)

”Direktiv 2001/42/EG – Bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan – Direktiv 91/676/EEG – Skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket – Åtgärdsprogram som avser känsliga områden”

I de förenade målen C‑105/09 och C‑110/09,

angående två beslut att begära förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, från Conseil d’État (Belgien), av den 11 mars 2009 som inkom till domstolen den 20 respektive den 23 mars 2009, i målen

Terre wallonne ASBL (C‑105/09),

Inter-Environnement Wallonie ASBL(C‑110/09)

mot

Région wallonne,

meddelar

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden J.‑C. Bonichot samt domarna C. Toader (referent), K. Schiemann, P. Kūris och L. Bay Larsen,

generaladvokat: J. Kokott,

justitiesekreterare: handläggaren R. Şereş,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 21 januari 2010,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–        Inter-Environnement Wallonie ASBL, genom J. Sambon, avocat,

–        Région wallonne, genom A. Gillain, avocat,

–        Belgiens regering, genom T. Materne och C. Pochet, båda i egenskap av ombud,

–        Tjeckiens regering, genom M. Smolek, i egenskap av ombud,

–        Europeiska kommissionen, genom S. Pardo Quintillán och J.‑B. Laignelot, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 4 mars 2010 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Respektive begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EGT L 197, s. 30).

2        Respektive begäran har framställts i två mål mellan Terre wallonne ASBL och Inter-Environnement Wallonie ASBL och Région wallonne (regionen Vallonien). Målen rör ogiltigförklaring av en förordning, utfärdad av regeringen i Vallonien den 15 februari 2007, om ändring av andra avdelningen (livre II) i miljö- och vattenlagen angående en hållbar hantering av kväve i jordbruket (Code de l’environnement constituant le code de l’eau en ce qui concerne la gestion durable de l’azote en agriculture) (Moniteur belge av den 7 mars 2007, s. 11118) (nedan kallad den angripna förordningen).

 Tillämpliga bestämmelser

 Unionsrätten

 Direktiv 91/676/EEG

3        I artikel 1 i rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 192) föreskrivs följande:

”Detta direktiv har till syfte

–        att minska vattenförorening som orsakas eller framkallas av nitrater som härrör från jordbruket,

–        att förhindra ytterligare sådan förorening.”

4        I artikel 3.1 och 3.2 i direktivet föreskrivs följande:

”1. Medlemsstaterna skall i enlighet med kriterierna i bilaga 1 förteckna de vatten som är förorenade eller som kan förorenas om åtgärder i enlighet med artikel 5 inte vidtas.

2. Inom en tvåårsperiod efter dagen för anmälan av detta direktiv skall medlemsstater som känsliga områden ange alla kända områden inom deras territorier från vilka avrinning sker till de vattenområden som förtecknats enligt punkt 1 och som bidrar till förorening. De skall underrätta kommissionen om dessa områden inom 6 månader.”

5        Artikel 4 i direktivet har följande lydelse:

”I syfte att för alla vatten åstadkomma en allmän skyddsnivå mot föroreningar, skall medlemsstaterna inom två år efter dagen för anmälan av detta direktiv

a)      utarbeta riktlinjer för god jordbrukssed som kan tillämpas av jordbrukare på frivillig basis och som åtminstone omfattar de punkter som anges i bilaga 2 avsnitt A,

…”

6        Enligt artikel 5 i direktivet gäller följande:

”1. Inom två år efter det att områden första gången angavs enligt artikel 3.2, eller inom ett år från varje ytterligare angivande enligt artikel 3.4, skall medlemsstaterna för att uppnå de syften som anges i artikel 1 upprätta åtgärdsprogram som avser de angivna känsliga områdena.

2. Ett åtgärdsprogram kan avse alla känsliga områden inom medlemsstatens territorium. Om medlemsstaten finner det lämpligt kan olika åtgärdsprogram upprättas för olika känsliga områden eller delar av områden.

3.       I åtgärdsprogrammen skall hänsyn tas till

a)      tillgängliga vetenskapliga och tekniska data, främst om tillförseln av kväve från jordbruksverksamhet och från andra källor,

b)      miljöförhållandena i de berörda områdena i medlemsstaten i fråga.

4.       Åtgärdsprogrammen skall genomföras inom fyra år från det att de upprättades och skall omfatta följande obligatoriska åtgärder:

a)      åtgärderna i bilaga 3,

b)      de åtgärder som medlemsstaterna har angett i sina riktlinjer för god jordbrukssed enligt artikel 4, utom när detta är överflödigt på grund av åtgärderna i bilaga 3.

5.       Inom ramen för åtgärdsprogrammen skall medlemsstaterna dessutom vidta sådana ytterligare eller skärpta åtgärder som de bedömer vara nödvändiga om det inledningsvis eller på grund av erfarenheterna vid genomförandet av åtgärdsprogrammen visar sig att de åtgärder som avses i punkt 4 inte är tillräckliga för att uppnå de syften som anges i artikel 1. Medlemsstaterna skall vid valet av åtgärder ta hänsyn till om åtgärderna är effektiva och lönsamma i förhållande till andra tänkbara förebyggande åtgärder.

…”

7        Bilaga 3 till direktiv 91/676, med rubriken ”Åtgärder som skall ingå i åtgärdsprogram enligt artikel 5.4 a”, har följande lydelse:

”1. Åtgärderna skall omfatta regler om

2)      stallgödselbehållarnas lagringskapacitet, vilken skall överstiga den som erfordras för lagring under den längsta period som det i ett känsligt område är förbjudet att sprida gödselmedel, utom i fall då det kan visas för den behöriga myndigheten att den mängd gödsel som överstiger lagringskapaciteten kan bortskaffas på ett sådant sätt att miljön inte kommer till skada,

…”

 Direktiv 2001/42

8        I artikel 2 i direktiv 2001/42 föreskrivs följande:

”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a)      planer och program: planer och program, inklusive dem som samfinansieras av Europeiska gemenskapen, samt ändringar av dem

–        som utarbetas och/eller antas av en myndighet på nationell, regional eller lokal nivå eller som utarbetas av en myndighet för att antas av parlamentet eller regeringen genom ett lagstiftningsförfarande,[, och]

–        som krävs i lagar och andra författningar,

b)      miljöbedömning: utarbetande av en miljörapport, genomförande av samråd, beaktande av miljörapporten och resultaten av samrådet i beslutsprocessen samt bestämmelsen om information om beslutet i enlighet med artiklarna 4–9.

…”

9        I artikel 3 i samma direktiv föreskrivs följande:

”1.       En miljöbedömning, i enlighet med artiklarna 4–9 i detta direktiv skall utföras för planer och program som avses i punkterna 2 till 4 och som kan antas medföra betydande miljöpåverkan.

2.       Om inte annat följer av punkt 3 skall en miljöbedömning utföras för alla planer och program

a)      som utarbetas för jord- och skogsbruk, fiske, energi, industri, transporter, avfallshantering, vattenförvaltning, telekommunikationer, turism samt fysisk planering eller markanvändning och i vilka förutsättningarna anges för kommande tillstånd för projekt enligt bilagorna I och II till direktiv 85/337/EEG eller

b)      som med tanke på att de kan antas påverka områden kräver en bedömning enligt artiklarna 6 [och] 7 i direktiv 92/43/EEG.

3.       Planer och program som avses i punkt 2 och i vilka användningen av små områden på lokal nivå fastställs och mindre ändringar i planer och program som avses i punkt 2 skall kräva en miljöbedömning endast om medlemsstaten finner att de kan antas medföra betydande miljöpåverkan.

4.       Medlemsstaterna skall avgöra om andra planer och program än de som avses i punkt 2 och i vilka ramen fastställs för kommande tillstånd för projekt kan antas medföra betydande miljöpåverkan.

5.       Medlemsstaterna skall avgöra om planer eller program som avses i punkterna 3 och 4 ovan kan antas medföra betydande miljöpåverkan antingen genom att undersöka varje enskilt fall eller genom att specificera typer av olika slags planer och program eller genom att kombinera båda dessa tillvägagångssätt. I detta syfte skall medlemsstaterna i samtliga fall ta hänsyn till relevanta kriterier i bilaga II, för att säkerställa att planer och program som kan antas medföra betydande miljöpåverkan omfattas av detta direktiv.

...”

 Direktiv 85/337/EEG

10      I artikel 1.2 i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226), i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 (EGT L 73, s. 5,) (nedan kallat direktiv 85/337) föreskrivs följande:

”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

Projekt:

–        utförande av byggnads- eller anläggningsarbeten eller andra installationer eller arbeten,

–        andra ingrepp i den naturliga omgivningen och i landskapet, inklusive mineralutvinning.

…”

11      I enlighet med artikel 4.1 i direktiv 85/337 ska de projekt som redovisas i bilaga 1 vara föremål för en bedömning av deras inverkan på miljön.

12      I artikel 8 i direktivet föreskrivs följande:

”Resultaten av samråden och de uppgifter som har inhämtats enligt

artiklarna 5, 6 och 7 skall beaktas vid tillståndsgivningen.”

13      I bilaga 1 till direktiv 85/337, med rubriken ”Projekt som faller under artikel 4.1”, anges följande:

”…

17.       Anläggningar för djurhållning av fjäderfä eller av svin med mer än

a)      85 000 platser för gödkycklingar, 60 000 platser för hönor,

b)      3 000 platser för slaktsvin avsedda för produktion (>30 kg), eller

c)      900 platser för suggor.

…”

14      I bilaga 2 till direktivet, med rubriken ”Projekt som faller under artikel 4.2”, anges följande:

”1.       Jordbruk, skogsbruk och vattenbruk

b)      Projekt för utnyttjande av obrukad mark eller delvis orörda naturområden för intensivjordbruk.

e)      Anläggningar för intensiv djuruppfödning (projekt som inte omfattas av bilaga 1).

…”

 Direktiv 2003/35/EG

15      I skäl 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG (EUT L 156, s. 17) anges följande:

”Det bör införas bestämmelser med avseende på vissa direktiv på miljöområdet enligt vilka det krävs att medlemsstaterna skall utarbeta planer och program för miljön, men som inte innehåller tillräckliga bestämmelser om allmänhetens deltagande, för att säkerställa allmänhetens deltagande i enlighet med bestämmelserna i Århuskonventionen [om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, vilken ingåtts på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2005/370/EG av den 17 februari 2005 (EUT L 124, s. 1) (nedan kallad Århuskonventionen)] särskilt artikel 7 i denna. I annan berörd gemenskapslagstiftning ställs redan krav på allmänhetens deltagande i utarbetandet av planer och program, och i framtiden kommer att ingå i berörd lagstiftning från början, i enlighet med Århuskonventionen, krav på allmänhetens deltagande. ”

16      Artikel 2 i direktivet har rubriken ”Allmänhetens deltagande i utarbetandet av planer och program”. I artikel 2.2 och 2.5 föreskrivs följande:

”2.       Medlemsstaterna skall se till att allmänheten på ett tidigt stadium ges möjlighet till faktiskt deltagande i förberedande och ändringar eller översyn av de planer eller program som skall utarbetas enligt bestämmelserna i bilaga I.

...

5.       Denna artikel skall inte omfatta planer och program i bilaga I för vilka ett förfarande för allmänhetens deltagande genomförs enligt [direktiv 2001/42] eller enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område.”

17      I bilaga I till direktiv 2003/35, med rubriken ”Bestämmelser om planer och program som avses i artikel 2”, anges följande:

”…

c)      Artikel 5.1 i [direktiv 91/676].

…”

 Nationell rätt

18      Direktiv 2001/42 har genomförts i regionen Vallonien genom artikel D. 52 och följande artiklar i första avdelningen i miljölagen (Code de l’environnement) (Moniteur belge den 9 juli 2004, s. 54654).

19      Artikel D. 53 i miljölagen har följande lydelse:

”1.      En bedömning i enlighet med artiklarna 52–61 av planers och projekts miljöpåverkan samt av den miljöpåverkan som ändringar i dessa planer eller projekt har ska göras för de planer och projekt som finns upptagna i förteckning I. Förteckning I upprättas av regeringen. Följande omfattas:

1.      Planer och projekt som utarbetas inom jordbruk, skogsbruk, fiskeri, energi, industri, transport, avfallshantering, vattenförvaltning, markanvändning, telekommunikationer, turism och som anger förutsättningarna för kommande tillstånd för projekt, som finns upptagna i förteckningen i artikel 66.2.

2.      Planer och projekt som är föremål för en bedömning i enlighet med artikel 29 i lagen av den 12 juli 1973 om naturskydd (loi du 12 juillet 1973 sur la conservation de la nature).

3.       Regeringen får besluta att det ska göras en bedömning av planer och programs miljöpåverkan i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel om deras miljöpåverkan inte är ringa och en sådan bedömning inte är föreskriven i dekret, förordning eller administrativ föreskrift.

…”

20      I artikel R. 47 i miljölagen föreskrivs följande:

”Förteckningen över de planer och program som avses i artikel 53.1 i det avsnitt som regleras genom dekret fastställs i bilaga V.”

21      Nämnda bilaga V har upprättats av regeringen i Vallonien genom en förordning av den 17 mars 2005 angående första avdelningen i miljölagen (Moniteur belge av den 4 maj 2005, s. 21184). Bilaga V innehåller bland annat åtgärdsprogrammet för markområden och åtgärdsprogrammet för naturskydd. I bilaga V finns dock inte åtgärdsprogrammet för hantering i känsliga områden av kväve från jordbruket, vilket ursprungligen hade inrättats i regionen Vallonien genom en förordning av den 10 oktober 2002.

22      De relevanta bestämmelserna i regionen Vallonien avseende sistnämnda åtgärdsprogram finns i den angripna förordningen.

23      I den angripna förordningen fastställs de villkor som gäller för att hantera kväve från jordbruket i hela regionen Vallonien. I förordningen regleras även hanteringen av kväve i känsliga områden. I detta hänseende utgör den angripna förordningen det åtgärdsprogram som föreskrivs i artikel 5 i direktiv 91/676. 42 procent av regionen Valloniens yta utgörs av känsliga områden och 54 procent av regionens jordbruksareal utgörs av sådana områden.

24      I kapitel IV i den angripna förordningen finns ett avsnitt 3 med rubriken ”Villkor för hanteringen av kväve från jordbruket i regionen Vallonien”. I den avdelningen finns bland annat underavsnitten 1–5, vilka är tillämpliga på hela regionen, inbegripet känsliga områden. Underavsnitten 6 och 7 är endast tillämpliga på känsliga områden. Tillsammans utgör dessa underavsnitt det i artikel 5.1 i direktiv 91/676 föreskrivna åtgärdsprogrammet.

 Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

25      Domstolen fastställde i dom av den 22 september 2005 i mål C‑221/03, kommissionen mot Belgien (REG 2005, s. I‑8307), att Konungariket Belgien hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 91/676 genom att inte inom den föreskrivna fristen vidta de åtgärder som var nödvändiga för att på ett fullständigt och korrekt sätt genomföra direktivet.

26      I syfte att verkställa den ovannämnda domen antog regeringen i Vallonien den angripna förordningen i enlighet med artikel 5 i direktiv 91/676. Genom den angripna förordningen ändrades andra avdelningen i miljölagen, vilken innehåller lagstiftning om den hållbara hanteringen av kväve från jordbruket med avseende på vatten.

27      Terre Wallonne ASBL och Inter-Environnement Wallonie ASBL har ansökt hos Conseil d’État om att den angripna förordningen ska ogiltigförklaras. Till stöd för sin ansökan har de gjort gällande att det program som förordningen innehåller inte har varit föremål för någon miljöbedömning i enlighet med direktiv 2001/42.

28      Regeringen i Vallonien har gjort gällande att programmet för hantering av kväve från jordbruket inte omfattas av direktiv 2001/42.

29      Den hänskjutande domstolen anser att det inte kan uteslutas att sådana åtgärdsprogram som avses i direktiv 91/676 utgör planer eller program i den mening som avses i direktiv 2001/42. Den hänskjutande domstolen har vidare noterat att det vid tidpunkten för antagandet av den angripna förordningen inte fanns någon bestämmelse i regionen Vallonien som innebar att planen för hantering av kväve var underkastad en bedömning av dess miljöpåverkan och att det inte nödvändigtvis är visat att denna situation skulle strida mot direktiv 2001/42. Enligt den hänskjutande domstolen är unionsrättens riktiga tillämpning inte så uppenbar att den inte lämnar något utrymme för rimligt tvivel.

30      Conseil d’État beslutade därför att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfrågor till domstolen:

”1)      Utgör ett sådant program för hantering av kväve avseende angivna känsliga områden, som ska upprättas enligt artikel 5.1 i direktiv [91/676], en sådan plan eller ett sådant program som avses i artikel 3.2 a [i direktiv 2001/42,] som utarbetas för jord- och skogsbruk, fiske, energi, industri, transporter, avfallshantering, vattenförvaltning, telekommunikationer, turism samt fysisk planering eller markanvändning, och anges förutsättningarna för kommande tillstånd för projekt enligt bilagorna 1 och 2 till direktiv 85/337 i programmet?

2)      Utgör ett sådant program för hantering av kväve avseende angivna känsliga områden, som ska upprättas enligt artikel 5.1 i [direktiv 91/676], en sådan plan eller ett sådant program som avses i artikel 3.2 b i [direktiv 2001/42], beträffande vilket det krävs en bedömning enligt artiklarna 6 och 7 i [direktiv 92/43] (med beaktande av den påverkan som programmet kan ha på dessa områden), särskilt när det aktuella programmet tillämpas på alla känsliga områden som regionen Vallonien angett?

3)      Utgör ett sådant program för hantering av kväve avseende angivna känsliga områden, som ska upprättas enligt artikel 5.1 i [direktiv 91/676], en annan plan eller ett annat program än de planer eller program som avses i artikel 3.2 i [direktiv 2001/42] och i vilket förutsättningarna fastställs för kommande tillstånd för projekt beträffande vilka medlemsstaterna enligt artikel 3.4 i [direktiv 2001/42] ska avgöra om de, i enlighet med artikel 3.5 [i det direktivet], kan antas medföra betydande miljöpåverkan?”

 Prövning av tolkningsfrågorna

 Fråga 1

31      Den hänskjutande domstolen har ställt fråga 1 för att få klarhet i huruvida ett program för hantering av kväve från jordbruket, såsom det program som är i fråga vid den domstolen, kan utgöra en sådan plan eller ett sådant program som avses i artikel 3.2 a i direktiv 2001/42.

32      Det framgår av artikel 1 i direktiv 2001/42 att det huvudsakliga målet med direktivet är att det i samband med utarbetandet och antagandet av planer och program som kan antas medföra betydande miljöpåverkan ska genomföras en miljöbedömning.

33      I de fall det krävs en miljöbedömning enligt direktiv 2001/42, uppställs det i direktivet minimiregler beträffande utarbetandet av en miljörapport, genomförandet av samråd, beaktandet av resultatet av miljöbedömningen och information om det beslut som fattas efter bedömningen.

34      För att avgöra huruvida åtgärdsprogram som antagits i enlighet med artikel 5.1 i direktiv 91/676 (nedan kallade åtgärdsprogram) omfattas av artikel 3.2 a i direktiv 2001/42 ska det för det första prövas huruvida sådana åtgärdsprogram utgör ”planer eller program” i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2001/42. Det ska därefter prövas huruvida sådana åtgärdsprogram uppfyller villkoren i artikel 3.2 a i direktiv 2001/42.

 Tillämpningen av artikel 2 i direktiv 2001/42

35      Åtgärdsprogram enligt direktiv 91/676 utarbetas av myndigheter på lokal, regional, eller nationell nivå i syfte att de ska antas av parlamentet eller regeringen genom lagstiftningsförfarande. Åtgärdsprogram enligt direktiv 91/676 krävs vidare enligt bestämmelser i lag eller andra författningar.

36      Enligt direktiv 91/676 krävs det att åtgärdsprogram upprättas för samtliga känsliga områden som anges av medlemsstaterna i enlighet med bestämmelserna i direktivet. Programmen måste innehålla åtgärder av sådant slag som räknas upp i artikel 5, vilka syftar till att bekämpa nitratföreningar. Medlemsstaterna ska se till att programmen genomförs och att övervakning sker. De behöriga myndigheterna är även skyldiga att med jämna mellanrum se över åtgärderna och, om nödvändigt, ändra åtgärdsprogrammen.

37      Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 25–28 i sitt förslag till avgörande stöds detta konstaterande av skäl 10 i direktiv 2003/35 samt av artikel 2.5 och av bilaga I till samma direktiv.

38      Direktiv 2003/35 avser att reglera allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program som rör miljön, detta för att unionslagstiftningen ska överensstämma med Århuskonventionen.

39      Det framgår av skäl 10 i direktiv 2003/35 att i annan berörd gemenskapslagstiftning ställdes redan krav på allmänhetens deltagande i utarbetandet av planer och program, som överensstämde med Århuskonventionens krav. I enlighet härmed omfattas enligt artikel 2.5 i direktivet inte ”planer och program”, som nämns i bilaga I till direktivet, för vilka sådana bestämmelser genomförts enligt direktiv 2001/42. Bland dessa planer och program nämns de åtgärdsprogram som avses i artikel 5.1 i direktiv 91/676.

40      Artikel 2.5 i direktiv 2003/35 har antagits tillsammans med bestämmelser som avser allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön. Det skulle emellertid vara motsägelsefullt att medge att åtgärdsprogram omfattas av artikel 2 i direktiv 2001/42 när åtgärdsprogrammen avser bestämmelser om allmänhetens deltagande i utarbetandet och antagandet av en plan eller ett program, men att samma åtgärdsprogram inte omfattas av den bestämmelsen när de avser bedömningen av miljöpåverkan.

41      Domstolen preciserar att även om varje lagstiftningsåtgärd om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket inte utgör en plan eller ett program, i den mening som avses i direktiv 2001/42, innebär inte enbart den omständigheten att en sådan åtgärd antagits genom lagstiftningsförfarande att den inte omfattas av direktivet, under förutsättning att den uppvisar de kännetecken som det erinrats om ovan i punkt 36.

42      Av det anförda följer att åtgärdsprogram, såväl på grund av de kännetecken som de uppvisar som på grund av unionslagstiftarens avsikt, utgör planer och program i den mening som avses i direktiv 2001/42.

 Tillämpningen av artikel 3.2 a i direktiv 2001/42

43      Enligt artikel 3.2 a i direktiv 2001/42 ska planer och program regelmässigt vara föremål för en miljöbedömning om de utarbetas för vissa sektorer och om de anger förutsättningarna för kommande tillstånd för projekt enligt bilagorna 1 och 2 till direktiv 85/337.

44      Beträffande det första villkoret i artikel 3.2 a i direktiv 2001/42 är det tillräckligt att konstatera att det framgår av rubriken på direktiv 91/676 att åtgärdsprogrammen avser jordbrukssektorn.

45      För att avgöra huruvida förutsättningarna för kommande tillstånd för projekt enligt bilagorna 1 och 2 till direktiv 85/337 anges i åtgärdsprogrammen, vilket utgör det andra villkoret, ska innehållet och syftet med programmen granskas. Därvid ska hänsyn tas till den omfattning som miljöbedömningen av projekten har, såsom den föreskrivs i nämnda direktiv.

46      Beträffande åtgärdsprogrammens syfte framgår det av direktiv 91/676 – särskilt nionde och tionde skälen, artiklarna 1 och 3–5 samt bilagorna – att programmen innefattar en helhetsbedömning av de miljöproblem i de känsliga områdena, som hänger samman med föroreningar av nitrater från jordbruket, och att de innebär att det inrättas ett system som syftar till att säkerställa ett allmänt skydd mot sådana föroreningar.

47      Att programmen i fråga ska vara specifika innebär att de måste återspegla ett övergripande och sammanhängande angreppssätt i form av en konkret och detaljerad plan som omfattar de känsliga områdena, i förekommande fall samtliga känsliga områden i landet, och som avser att minska och förhindra föroreningarna av nitrater från jordbruket.

48      Beträffande åtgärdsprogrammens innehåll framgår det av artikel 5 i direktiv 91/676, jämförd med bilaga 3 till direktivet, att de innefattar obligatoriska åtgärder, som bland annat avser tidsperioder när spridning på mark av vissa typer av gödselmedel är förbjuden, stallgödselbehållarnas lagringskapacitet, spridningssätt och de största mängder kvävehaltig stallgödsel som får spridas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2005 i mål C‑416/02, kommissionen mot Spanien (REG 2005, s. I‑7487), punkt 34. I enlighet med vad som föreskrivs i punkt 2 i bilaga 3 till direktiv 91/676 säkerställer dessa åtgärder att den mängd stallgödsel som sprids årligen, inbegripet den mängd som djuren själva tillför, inte överstiger en mängd per hektar, som motsvarar en mängd gödsel som innehåller 170 kg kväve.

49      Med avseende på omfattningen av den miljöbedömning som föreskrivs enligt direktiv 85/337, erinrar domstolen om att åtgärdsprogrammen avser de anläggningar för djurhållning som räknas upp i punkt 17 i bilaga 1 till direktiv 85/337 samt i punkt 1 e i bilaga 2 till samma direktiv.

50      När de nationella myndigheterna gör en miljöbedömning enligt direktiv 85/337 ska de inte endast ta i beaktande de direkta effekterna av de planerade arbetena i sig, utan även beakta den miljöpåverkan som skulle kunna uppstå genom användandet och utnyttjandet av de konstruktioner som uppstår genom dessa arbeten (dom av den 28 februari 2008 i mål C‑2/07, Abraham m.fl., REG 2008, s. I‑1197, punkt 43, och av den 25 juli 2008 i mål C‑142/07, Ecologistas en Acción-CODA, REG 2008, s. I‑6097, punkt 39).

51      Med avseende på anläggningar för djurhållning ska en miljöbedömning omfatta den påverkan som anläggningarna kan ha på vattenkvaliteten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2005 i mål C‑121/03, kommissionen mot Spanien, REG 2005, s. I‑7569, punkt 88).

52      Såsom generaladvokaten har funnit i punkt 80 i sitt förslag till avgörande krävs det enligt artikel 8 i direktiv 85/337 att sådana miljöaspekter som dem som regleras i åtgärdsprogrammen beaktas vid tillståndsgivningen för detta slags anläggningar.

53      Domstolen konstaterar att det framgår av artikel 5.4 i direktiv 91/676 att det i de åtgärdsprogram som upprättats enligt artikel 5.1 ska föreskrivas ett antal åtgärder, vars genomförande kan utgöra en förutsättning för att ett tillstånd ska beviljas de projekt som räknas upp i bilagorna 1 och 2 till direktiv 85/337. Medlemsstaterna ges enligt direktiv 91/676 ett visst utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av dessa åtgärder. Detta gäller särskilt åtgärder som avser lagring av stallgödsel, vilka föreskrivs i bilaga 3 till direktiv 91/676 och vilka avser de projekt för anläggningar för djurhållning som räknas upp i bilagorna 1 och 2 till direktiv 85/337.

54      I ett sådant fall ska åtgärdsprogrammet, i den del som avser dessa åtgärder, anses ange förutsättningarna för kommande tillstånd för projekt enligt bilagorna 1 och 2 till direktiv 85/337, i den mening som avses i artikel 3.2 a i direktiv 2001/42. Det ankommer emellertid på den nationella domstolen att, med hänsyn till det aktuella åtgärdsprogrammet, bedöma huruvida ett sådant fall verkligen är för handen samt vilken omfattning det har.

55      Mot bakgrund av det anförda ska fråga 1 besvaras enligt följande. Ett åtgärdsprogram som har antagits enligt artikel 5.1 i direktiv 91/676 utgör i princip en sådan plan eller ett sådant program som avses i artikel 3.2 a i direktiv 2001/42, när det utgör en plan eller ett program i den mening som avses i artikel 2 a i sistnämnda direktiv och när det innehåller åtgärder, vilka måste genomföras för att tillstånd ska beviljas för utförandet av projekt som räknas upp i bilagorna 1 och 2 till direktiv 85/337.

 Frågorna 2 och 3

56      Med hänsyn till svaret på fråga 1 konstaterar domstolen att det inte är nödvändigt att pröva huruvida det enligt artikel 3.2 b i direktiv 2001/42 även krävs att det ska göras en bedömning av åtgärdsprogrammens miljöpåverkan.

57      Det saknas således anledning att besvara fråga 2.

58      Artikel 3.4 i direktiv 2001/42 är endast tillämplig i det fall då bestämmelserna i artikel 3.2 i samma direktiv inte är tillämpliga. Det saknas därför anledning att besvara fråga 3.

 Rättegångskostnader

59      Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

Ett åtgärdsprogram som har antagits enligt artikel 5.1 i rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket utgör i princip en sådan plan eller ett sådant program som avses i artikel 3.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan, när det utgör en plan eller ett program i den mening som avses i artikel 2 a i sistnämnda direktiv och när det innehåller åtgärder, vilka måste genomföras för att tillstånd ska beviljas för utförandet av projekt som räknas upp i bilagorna 1 och 2 till rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997.

Underskrifter


* Rättegångsspråk: franska.