62000J0253

Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Frukt och grönsaker - Kvalitetsnormer - Möjlighet för en näringsidkare att kräva att dessa normer skall iakttas inom ramen för en civilrättslig talan

(Rådets förordningar nr 1035/72 och nr 2200/96)

$$Förordningarna nr 1035/72 och nr 2200/96 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker skall tolkas på så sätt att en näringsidkare skall kunna väcka en civilrättslig talan mot en konkurrerande näringsidkare i syfte att få säkerställt att bestämmelserna angående kvalitetsnormer som är tillämpliga på frukt eller grönsaker iakttas.

En sådan möjlighet förbättrar nämligen gemenskapslagstiftningens funktion vad beträffar kvalitetsnormer. Genom att komplettera de åtgärder som vidtas av de organ som utsetts av medlemsstaterna för att utföra sådana kontroller som föreskrivs i bestämmelserna, bidrar denna möjlighet att väcka talan till att avskräcka från ett agerande som ofta är svårt att avslöja och som innebär att konkurrensen snedvrids. Mot denna bakgrund är en talan som väcks vid nationella domstolar av näringsidkare som befinner sig i en konkurrenssituation särskilt lämpad att väsentligt bidra till att säkerställa sunda handelsförbindelser och insyn i marknaderna inom gemenskapen.

( se punkterna 31 och 32 samt domslutet )

I mål C-253/00,

angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) (Förenade kungariket), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Antonio Muñoz y Cia SA,

Superior Fruiticola SA

och

Frumar Ltd,

Redbridge Produce Marketing Ltd,

angående tolkningen av rådets förordning (EEG) nr 1035/72 av den 18 maj 1972 och rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (EGT L 118, s. 1, svensk specialutgåva, område 3, volym 4, s. 162, respektive EGT L 297, s. 1),

meddelar

DOMSTOLEN

sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena P. Jann (referent), N. Colneric och S. von Bahr samt domarna C. Gulmann, D.A.O. Edward, A. La Pergola, J.-P. Puissochet, R. Schintgen, J.N. Cunha Rodrigues och C.W.A. Timmermans,

generaladvokat: L.A. Geelhoed,

justitiesekreterare: R. Grass,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Antonio Muñoz y Cia SA och Superior Fruiticola SA, genom M. Howe, QC, M. Brealey och C. May, barristers, befullmäktigade av I. Craig, solicitor,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom M. Condou-Durande och K. Fitch, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 13 december 2001 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) har genom beslut av den 14 juni 2000, som inkom till domstolens kansli den 26 juni 2000, i enlighet med artikel 234 EG ställt en fråga om tolkningen av rådets förordning (EEG) nr 1035/72 av den 18 maj 1972 och rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (EGT L 118, s. 1, svensk specialutgåva, område 3, volym 4, s. 162, respektive EGT L 297, s. 1).

2 Denna fråga har uppkommit i en talan som väckts av Antonio Muñoz y Cia SA (nedan kallat Muñoz) och Superior Fruiticola SA (nedan kallat Fruiticola) mot Frumar Ltd (nedan kallat Frumar) och Redbridge Produce Marketing Ltd (nedan kallat Redbridge) med avsikt att hindra de sistnämnda från att i Förenade kungariket saluföra bordsdruvor under en benämning som inte överensstämmer med gemenskapsbestämmelserna.

Tillämpliga bestämmelser

Gemenskapsbestämmelserna

Förordning nr 1035/72

3 I artikel 2.3 i förordning nr 1035/72 föreskrivs att "[k]valitetsnormerna skall tillämpas på de produkter som förtecknas i bilaga 1 och som levereras färska till konsumenten". Bland de produkter som är upptagna i denna bilaga finns bland annat bordsdruvor.

4 I artikel 3.1 i nämnda förordning föreskrivs följande:

"När kvalitetsnormer har fastställts får de produkter som berörs inte ställas ut eller utbjudas till försäljning, säljas, levereras eller på annat sätt saluföras [inom gemenskapen] om de inte uppfyller normerna."

5 I artikel 8 i samma förordning föreskrivs att kontroller skall utföras av de myndigheter som varje medlemsstat utser, detta för att avgöra om produkter för vilka kvalitetsnormer har fastställts följer dessa normer.

Förordning nr 2200/96

6 Förordning nr 2200/96 upphävde förordning nr 1035/72 med verkan den 1 januari 1997.

7 I artikel 2.1 föreskrivs att "[p]rodukter avsedda att levereras färska till konsumenterna får klassificeras i enlighet med ett system med normer".

8 Artikel 3.1 i nämnda förordning har följande lydelse:

"Innehavaren av produkter för vilka normer antas får inte i försäljningssyfte ställa ut eller utbjuda till försäljning, sälja, leverera eller på annat sätt saluföra dessa produkter inom gemenskapen om de inte uppfyller dessa normer. Han är ansvarig för att normerna följs."

9 I artikel 7 i samma förordning föreskrivs att kontroller skall utföras av de myndigheter som varje medlemsstat utser, detta för att avgöra om produkter för vilka kvalitetsnormer har antagits följer dessa normer.

Förordning (EEG) nr 1730/87

10 Vad gäller märkning föreskrivs i avdelning VI i bilagan till kommissionens förordning (EEG) nr 1730/87 av den 22 juni 1987 om kvalitetsnormer för bordsdruvor (EGT L 163, s. 25; svensk specialutgåva, område 3, volym 23, s. 198), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 93/91 av den 15 januari 1991 (EGT L 11, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 36, s. 90) och enligt kommissionens förordning (EEG) nr 291/92 av den 6 februari 1992 (EGT L 31, s. 25; svensk specialutgåva, område 3, volym 40, s. 126), att varje förpackning skall vara märkt med bland annat en uppgift om sortens namn.

11 I den ursprungliga lydelsen av förordning nr 1730/87 fanns det en bilaga till bilagan vilken innehöll uttömmande förteckningar över de sorter som fick saluföras i gemenskapen. Ingen av de sorter som tvisten i den nationella domstolen avser fanns upptagna i dessa förteckningar.

12 Genom förordning nr 93/91 lades sorten Superior seedless till de redan upptagna sorterna.

13 Genom förordning nr 291/92 avskaffades den uttömmande beskaffenheten hos förteckningarna över sorter genom att det i denna angavs att kvalitetsnormerna gällde för samtliga sorter av druvor som är avsedda att levereras färska till konsument.

14 Förordning nr 1730/87 upphävdes med verkan den 1 februari 2000 genom kommissionens förordning (EG) nr 2789/1999 av den 22 december 1999 om handelsnormer för bordsdruvor (EGT L 336, s. 13). Bestämmelserna i denna förordning angående märkning av druvor och benämningen av sorter är i huvudsak identiska med de föregående bestämmelserna.

Nationell lagstiftning

15 I Förenade kungariket utgör Horticultural Marketing Inspectorate (nedan kallad HMI), som är en myndighet som lyder under ministeriet för jordbruks-, fiske- och livsmedelsfrågor, det organ som är behörigt att utföra de kontroller som föreskrivs i förordningarna nr 1035/72 och nr 2200/96.

16 Horticultural and Agricultural Act 1964 (lag från år 1964 om trädgårdsodling och jordbruk), i ändrad lydelse, innehåller straffrättsliga påföljder för de fall produkter som omfattas av en bestämmelse släpps ut till försäljning utan att uppfylla gemenskapens kvalitetsnormer.

Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

17 Muñoz och dess moderbolag, Fruiticola, producerar druvor i Spanien. De odlar särskilt sorten Superior seedless, som de saluför bland annat i Förenade kungariket.

18 Frumar och dess moderbolag, Redbridge, importerar frukt och grönsaker till Förenade kungariket. Sedan år 1987 har de i Förenade kungariket sålt bordsdruvor under benämningarna White seedless, Sult och Coryn.

19 Muñoz och Fruiticola klagade vid flera tillfällen till HMI med anledning av att de druvor som såldes under dessa benämningar i själva verket var sorten Superior seedless och att märkningen av dessa produkter således var felaktig med hänsyn till gemenskapslagstiftningen. HMI vidtog inte några åtgärder till följd av dessa klagomål.

20 År 1998 väckte dessa bolag talan vid High Court of Justice (England & Wales), Chancery Division (Förenade kungariket), mot Frumar och Redbridge och gjorde gällande att de sistnämnda hade överträtt gemenskapslagstiftningen.

21 Sedan sakkunniga uttalat sig medgav de sistnämnda, innan stämning utfärdats, att de druvor som såldes under benämningen Coryn hörde till sorten Superior seedless. Efter det att stämning utfärdats medgav dessa, men enbart avseende denna talan, att de druvor som saluförts under benämningen White seedless och Sult också hörde till sorten Superior seedless.

22 Genom beslut av den 26 mars 1999 avvisade High Court of Justice Muñoz och Fruiticolas talan. Denna domstol konstaterade att Frumar och Redbridge hade överträtt gemenskapslagstiftningen avseende kvalitetsnormer. Den ansåg emellertid att denna lagstiftning inte gav producenter såsom Muñoz och Fruiticola rätt att väcka en civilrättslig talan som grundar sig på att förordningarna nr 1035/72 och 2200/96 inte har iakttagits.

23 Eftersom Muñoz och Fruiticola ansåg att High Court of Justice på denna punkt hade gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning överklagade de beslutet till Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division). Det är mot denna bakgrund som nämnda domstol beslöt att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

"Innebär förordning nr 2200/96 (och innebar förordning (EEG) nr 1035/72, när denna ännu var i kraft) en rättslig skyldighet för de personer som inom gemenskapen handlar med en viss frukt- eller grönsakssort att fullgöra de krav som ställs beträffande sort såsom fastställts i en för den aktuella frukt- eller grönsakssorten gällande kvalitetsnorm och måste denna skyldighet upprätthållas av den nationella domstolen i en civilrättslig talan som väckts av en person som inom gemenskapen är en betydande odlare av den aktuella frukt- eller grönsakssorten?"

Tolkningsfrågan

24 Den hänskjutande domstolen har ställt denna tolkningsfråga för att få klarhet i om en näringsidkare kan väcka en civilrättslig talan mot en konkurrerande näringsidkare i syfte att få säkerställt att bestämmelserna i förordningarna nr 1035/72 och 2200/96 angående kvalitetsnormer som är tillämpliga på frukt eller grönsaker iakttas.

25 Muñoz har gjort gällande att det är nödvändigt och tillräckligt för att en gemenskapsbestämmelse skall kunna åberopas i förhållandet mellan enskilda att denna bestämmelse innehåller en klar och ovillkorlig skyldighet. Denna skyldighet kan göras gällande till förmån för medborgarna i allmänhet utan att det är nödvändigt att visa att gemenskapslagstiftaren har haft för avsikt att gynna en viss särskild del av allmänheten eller tilldela rättigheter av personlig art.

26 Kommissionen anser att det är mot bakgrund av de berörda förordningarna och de allmänna principerna för den gemensamma jordbrukspolitiken, vilken utgör det område inom vilket förordningarna har antagits, som det bör undersökas huruvida de berörda bestämmelserna ger en enskild rätt att väcka talan för att tvinga en annan enskild att iaktta de skyldigheter som har införts genom gemenskapslagstiftningen.

27 I detta hänseende erinrar domstolen om att enligt artikel 189 andra stycket i EG-fördraget (nu artikel 249 andra stycket EG) har en förordning allmän giltighet och är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En förordning kan följaktligen, på grund av sin rättsliga karaktär och sin funktion i det gemenskapsrättsliga systemet av rättskällor, ge upphov till rättigheter för enskilda som de nationella domstolarna är skyldiga att skydda (se dom av den 10 oktober 1973 i mål 34/73, Fratelli Variola, REG 1973, s. 981, punkt 8; svensk specialutgåva, volym 2, s. 147).

28 Det åligger de nationella domstolarna, som inom ramen för sin behörighet skall tillämpa de gemenskapsrättsliga bestämmelserna, att säkerställa att dessa bestämmelser ges full verkan (se, bland annat, dom av den 9 mars 1978 i mål 106/77, Simmenthal, REG 1978, s. 629, punkt 16, svensk specialutgåva, volym 4, s. 75, och av den 19 juni 1990 i mål C-213/89, Factortame m.fl., REG 1990, s. I-2433, punkt 19, svensk specialutgåva, volym 10, s. 435, och av den 20 september 2001 i mål C-453/99, Courage och Crehan, REG 2001, s. I-6297, punkt 25).

29 I detta hänseende påpekar domstolen, i enlighet med vad som anges i fjärde skälet i förordning nr 1035/72, att tillämpningen av gemensamma kvalitetsnormer bör leda till att produkter av undermålig kvalitet utestängs från marknaden, att produktionen styrs av konsumenternas krav och att handelsförbindelser som grundas på en sund konkurrens underlättas. Detta syfte bekräftas av tredje skälet i förordning nr 2200/96, enligt vilket klassificeringen av produkter enligt gemensamma och obligatoriska normer syftar till att utgöra en referensram som bidrar till sunda handelsförbindelser och insyn i marknaderna och som dessutom utestänger produkter av otillräcklig kvalitet från dessa marknader. I det tjugonde skälet i samma förordning anges att reglerna för den gemensamma organisationen av marknaden bör iakttas av alla de aktörer för vilka de gäller, annars kommer reglernas verkan att snedvridas.

30 Domstolen anser således att för att lagstiftningen angående kvalitetsnormer skall ges full verkan och i synnerhet för att skyldigheten i artikel 3.1 i såväl förordning nr 1035/72 som förordning nr 2200/96 skall ges en ändamålsenlig verkan måste iakttagandet av denna skyldighet kunna säkerställas genom att en näringsidkare väcker en civilrättslig talan mot en konkurrerande näringsidkare.

31 En sådan möjlighet förbättrar nämligen gemenskapslagstiftningens funktion vad beträffar kvalitetsnormer. Genom att komplettera de åtgärder som vidtas av de organ som utsetts av medlemsstaterna för att utföra sådana kontroller som föreskrivs i bestämmelserna, bidrar denna möjlighet att väcka talan till att avskräcka från ett agerande som ofta är svårt att avslöja och som innebär att konkurrensen snedvrids. Mot denna bakgrund är en talan som väcks vid nationella domstolar av näringsidkare som befinner sig i en konkurrenssituation särskilt lämpad att väsentligt bidra till att säkerställa sunda handelsförbindelser och insyn i marknaderna inom gemenskapen.

32 Mot denna bakgrund skall tolkningsfrågan besvaras så att förordningarna nr 1035/72 och 2200/96 skall tolkas på så sätt att en näringsidkare skall kunna väcka en civilrättslig talan mot en konkurrerande näringsidkare i syfte att få säkerställt att bestämmelserna i förordningarna nr 1035/72 och 2200/96 angående kvalitetsnormer som är tillämpliga på frukt eller grönsaker iakttas.

Rättegångskostnader

33 De kostnader som har förorsakats kommissionen, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

- angående den fråga som genom beslut av den 14 juni 2000 har ställts av Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) - följande dom:

Rådets förordning (EEG) nr 1035/72 av den 18 maj 1972 och rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker skall tolkas på så sätt att en näringsidkare skall kunna väcka en civilrättslig talan mot en konkurrerande näringsidkare i syfte att få säkerställt att bestämmelserna angående kvalitetsnormer som är tillämpliga på frukt eller grönsaker iakttas.