61997J0244

Social trygghet för migrerande arbetstagare - Försäkring vid ålderdom och dödsfall - Beräkning av förmåner - Arbetstagare som inte samtidigt uppfyller villkoren för att erhålla förmåner i alla lagstiftningar som han omfattats av - Den nationella lagstiftning vars villkor är uppfyllda skall beakta de försäkringsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat för att bevilja en högre förmån

(Rådets förordningar nr 1408/71, artiklarna 46 och 49.1 b ii, och nr 3096/95)

Artikel 49.1 b ii i förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 2001/83, samt artikel 49.1 b ii i förordning nr 1408/71 i dess lydelse enligt förordning nr 2001/83, som ändrats genom förordning nr 1248/92 och förordning nr 3096/95, skall tolkas på så sätt att om den berörde endast uppfyller villkoren i en lagstiftning för att kunna erhålla en ålderspension, om än begränsad, utan att det är nödvändigt att räkna med försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan lagstiftning vars villkor för rätt till pension inte är uppfyllda, skall den behöriga institutionen i enlighet med artikel 46 i förordning nr 1408/71 likväl beakta de perioder som har fullgjorts enligt sistnämnda lagstiftning, när personen härvid kan tillerkännas en högre ålderspension fram till den tidpunkt då de krav som ställts i sistnämnda lagstiftning också är uppfyllda.

I mål C-244/97,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Hof van Cassatie (Belgien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Rijksdienst voor Pensioenen

och

Gerdina Lustig,

angående tolkningen av artiklarna 45 och 49 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT L 230, s. 6; svensk specialutgåva, område 5, volym 3, s. 13), som ändrats genom rådets förordning (EEG) nr 1248/92 av den 30 april 1992 (EGT L 136, s. 7; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 130) och genom rådets förordning (EG) nr 3096/95 av den 22 december 1995 (EGT L 335, s. 10),

meddelar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden P.J.G. Kapteyn samt domarna G. Hirsch, G.F. Mancini, H. Ragnemalm och R. Schintgen (referent),

generaladvokat: N. Fennelly,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Rijksdienst voor Pensioenen, genom G. Perl, administratör,

- Belgiens regering, genom förste rådgivaren J. Devadder, utrikes-, utrikeshandels- och utvecklingsbiståndsministeriet, i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiska rådgivarna P.J. Kuijper och P. Hillenkamp, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 9 juli 1998 av: Rijksdienst voor Pensioenen, företrätt av rådgivaren J.C.A. De Clerck, Förenade kungarikets regering, företrädd av J.E. Collins, Assistant Treasury Solicitor, i egenskap av ombud, biträdd av S. Moore, barrister, samt kommissionen, företrädd av P. van Nuffel, rättstjänsten, i egenskap av ombud,

och efter att den 17 september 1998 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Hof van Cassatie har genom beslut av den 30 juni 1997, som inkom till domstolens kansli den 4 juli samma år, enligt artikel 177 i EG-fördraget ställt en fråga om tolkningen av artiklarna 45 och 49 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT L 230, s. 6; svensk specialutgåva, område 5, volym 3, s. 13), som ändrats genom rådets förordning (EEG) nr 1248/92 av den 30 april 1992 (EGT L 136, s. 7; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 130) och genom rådets förordning (EG) nr 3096/95 av den 22 december 1995 (EGT L 335, s. 10).

2 Frågan har uppkommit i en tvist mellan den belgiska medborgaren Gerdina Lustig och Rijksdienst voor Pensioenen (nedan kallat Rijksdienst) med anledning av att den senare vägrat att, vid tillämpningen av bestämmelserna om den garanterade lägsta ålderspension som utges enligt belgisk lagstiftning, beakta försäkringsperioder som Gerdina Lustig hade fullgjort i Nederländerna så länge hon inte hade rätt till ålderspension enligt nederländsk lagstiftning.

Nationell lagstiftning

3 I artikel 152 i den belgiska lagen av den 8 augusti 1980 om förslag till budget för år 1979-1980 (Moniteur belge av den 15 augusti 1980, s. 9463, nedan kallad 1980 års lag) anges följande:

"Ålderspension baserad på en fullständig yrkeskarriär från löntagarnas pensionssystem får inte understiga ett garantibelopp på ... per år...

Ministern skall fastställa:

1) vad som avses med fullständig yrkeskarriär och under vilka förutsättningar en sådan karriär skall anses föreligga;

...".

4 I artikel 33 i lagen om ändring av pensioner inom den sociala sektorn av den 10 februari 1981 (Moniteur belge av den 14 februari 1981, s. 1697, nedan kallad 1981 års lag) anges följande:

"För arbetstagare som har varit yrkesverksamma som löntagare under minst två tredjedelar av en fullständig yrkeskarriär, får ålderspensionen från löntagarnas system för ålders- och efterlevandepension inte understiga en del av den grundtaxa som fastställs i artikel 152 i lagen av den 8 augusti 1980 om förslag till budget för åren 1979-1980.

Denna del motsvarar den del som har legat till grund för beräkningen av pensionen från löntagarnas system.

Ministern skall fastställa:

1) vad som avses med två tredjedelar av en fullständig yrkeskarriär och under vilka förutsättningar en sådan karriär skall anses föreligga;

...".

5 Vid den tidpunkt då omständigheterna i målet vid den nationella domstolen inträffade utgjorde en fullständig yrkeskarriär för en kvinna 40 års yrkesarbete i Belgien.

Gemenskapslagstiftning

6 I artikel 45.1 i förordning nr 1408/71, som utgör en del av kapitel 3 med rubriken "Ålderdom och dödsfall (pensioner)" i avdelning 3, föreskrivs följande:

"Den behöriga institutionen i en medlemsstat, vars lagstiftning kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts för att någon skall få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, skall i den utsträckning som behövs beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning såsom perioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar."

7 Artikel 45 i förordning nr 1408/71 har ändrats genom förordning nr 1248/92, som trädde i kraft den 1 juni 1992, "för att klarlägga reglerna för beaktande av försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts i två eller flera medlemsstater som anställd och som egenföretagare och/eller inom ett allmänt och ett särskilt system" (fjärde övervägandet i förordning nr 1248/92). Sedan dess har artikel 45.1 följande lydelse:

"Om en medlemsstats lagstiftning för förvärv, bibehållande eller återfående av rätten till förmåner enligt ett system som inte är ett särskilt system som avses i punkt 2 eller 3 kräver att försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts, skall den behöriga institutionen i den medlemsstaten, i förekommande fall, beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning oavsett om sådana perioder har fullgjorts enligt ett allmänt system eller enligt ett särskilt system och oavsett om så skett som anställd eller som egenföretagare. Dessa perioder skall därvid beaktas som om de hade fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar."

8 I artikel 46 i förordning nr 1408/71 anges hur de ovan angivna förmånerna skall beräknas. Även denna artikel har ändrats genom förordning nr 1248/92. Dessa ändringar har dock inte inverkat på principerna för hur förmånerna i fråga skall beräknas. Dessa principer kan sammanfattas enligt följande:

- För det första skall den behöriga institutionen göra en så kallad "självständig" beräkning av förmånen i enlighet med artikel 46.1 första stycket (numera artikel 46.1 a i) i förordning nr 1408/71. Institutionen skall då enligt den egna lagstiftningen räkna ut storleken på den förmån som arbetstagaren har rätt till enligt denna lagstiftning och då endast beakta de försäkrings- och bosättningsperioder som har fullgjorts enligt denna lagstiftning.

- För det andra skall den behöriga institutionen enligt artikel 46.1 andra stycket första meningen (numera artikel 46.1 a ii) i förordning nr 1408/71 räkna ut storleken på den proportionella förmånen i enlighet med bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel. I detta hänseende skall institutionen i enlighet med artikel 46.2 a i förordning nr 1408/71 först fastställa det så kallade "teoretiska" beloppet för den förmån som arbetstagaren skulle ha rätt till om alla de försäkringsperioder som den berörda har fullgjort i de olika medlemsstaterna hade fullgjorts i den aktuella medlemsstaten och enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar den dag då förmånen beviljas. Den behöriga institutionen skall sedan i enlighet med artikel 46.2 b i förordning nr 1408/71 fastställa förmånens faktiska belopp på grundval av det teoretiska beloppet och proportionen mellan längden av de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts innan försäkringsfallet inträffar enligt den lagstiftning som denna institution tillämpar och den totala längden av de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt alla de berörda medlemsstaternas lagstiftningar innan försäkringsfallet inträffade.

- Slutligen skall den institution som beviljar förmånen i enlighet med artikel 46.1 andra stycket andra meningen (numera artikel 46.3 första stycket) i förordning nr 1408/71 göra en jämförelse mellan den självständiga förmånen och den proportionella förmånen och bevilja det högsta beloppet.

9 Artikel 49.1 i förordning nr 1408/71 hade följande lydelse:

"Om en person vid en viss tidpunkt inte uppfyller de villkor som har fastställts för beviljande av förmåner i alla de medlemsstaters lagstiftning som han har omfattats av, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 45, men uppfyller villkoren i endast en eller flera av dem, skall följande gälla:

a) Varje behörig institution som tillämpar en lagstiftning, vars villkor är uppfyllda, skall beräkna det förmånsbelopp som skall utges enligt bestämmelserna i artikel 46.

b) Undantag:

i) Om personen uppfyller villkoren i åtminstone två lagstiftningar utan att åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt de lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda, skall dessa perioder inte beaktas vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 46.2.

ii) Om personen uppfyller villkoren i endast en lagstiftning utan att åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda, skall det förmånsbelopp som skall utges beräknas enligt bestämmelserna i endast den lagstiftning vars villkor är uppfyllda, med beaktande av endast de perioder som har fullgjorts enligt den lagstiftningen."

10 Ovannämnda bestämmelse har ändrats genom förordning nr 1248/92 genom att det i första stycket har införts en hänvisning till artikel 40.3 i förordning nr 1408/71 och genom att det har lagts till ett andra stycke för att denna bestämmelse även skall vara tillämplig i de fall som avses i artikel 44.2 andra stycket i samma förordning (tjugofjärde övervägandet i förordning nr 1248/92). Dessa ändringar är inte relevanta i förevarande fall.

11 Artikel 49.1 i förordning nr 1408/71 har vidare ändrats genom förordning nr 3096/95 för att, i de fall som avses i artikel 49.1 b i och ii, hänsyn även skall kunna tas till de perioder som fullgjorts i lagstiftningar vilkas villkor inte är uppfyllda när resultatet för den berörda blir ett högre förmånsbelopp (femte övervägandet i förordning nr 3096/95). Efter dessa ändringar, som i enlighet med artikel 3 andra stycket i förordning nr 3096/95 har trätt i kraft den 1 juni 1992 i fråga om förmåner vid ålderdom och förmåner för överlevande, har artikel 49.1 i förordning nr 1408/71 följande lydelse:

"Om en person vid en viss tidpunkt inte uppfyller de villkor som har fastställts för beviljande av förmåner i alla de medlemsstaters lagstiftning som han har omfattats av, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 45 och/eller artikel 40.3 men uppfyller villkoren i endast en eller flera av dem, skall följande gälla:

a) Varje behörig institution som tillämpar en lagstiftning, vars villkor är uppfyllda, skall beräkna det förmånsbelopp som skall utges enligt bestämmelserna i artikel 46.

b) Undantag:

i) Om personen uppfyller villkoren i åtminstone två lagstiftningar utan att åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt de lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda, skall dessa perioder inte beaktas vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel 46.2 om inte beaktandet av sådana perioder möjliggör fastställandet av ett högre förmånsbelopp.

ii) Om personer uppfyller villkoren i endast en lagstiftning utan att han behöver åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt de lagstiftningar vilkas villkor inte är uppfyllda, skall det förmånsbelopp som skall betalas ut i enlighet med artikel 46.1 a i, beräknas enligt bestämmelserna i endast den lagstiftning vars villkor är uppfyllda med beaktande av endast de perioder som fullgjorts enligt denna lagstiftning, om inte hänsynen till de perioder som fullgjorts enligt de lagstiftningar vilkas villkor inte är uppfyllda gör det möjligt att fastställa ett högre förmånsbelopp i enlighet med artikel 46.1 a ii.

Bestämmelserna i denna punkt skall tillämpas på motsvarande sätt då personen uttryckligen har begärt att beviljandet av förmåner vid ålderdom skjuts upp i enlighet med artikel 44.2 andra meningen."

Tvisten vid den nationella domstolen

12 Den 20 januari 1988 ingav Gerdina Lustig, som är född den 15 januari 1929 och som närmade sig sin sextioårsdag, en ansökan till Rijksdienst om att få belgisk ålderspension från och med den 1 februari 1989.

13 Genom beslut av den 2 juni 1988 beviljades hon av Rijksdienst pension på 106 834 BFR från och med den 1 februari 1989. Det beviljade beloppet motsvarade 19 års yrkeskarriär i Belgien mellan åren 1970 och 1988 (19/40).

14 Den 13 april 1993 ingav Gerdina Lustig, som mellan åren 1946 och 1968 arbetade i Nederländerna, en ansökan om att från 65 års ålder få ålderspension enligt Algemene Ouderdomswet (den nederländska lagen om allmän ålderspension). Den behöriga nederländska institutionen, Sociale Verzekeringsbank, beviljade henne den begärda pensionen från och med den 1 januari 1994.

15 Till följd av Sociale Verzekeringsbanks beslut, gjorde Rijksdienst med stöd av artikel 46.2 i förordning nr 1408/71 en ny beräkning av hennes belgiska pension och fastställde denna i beslut av den 23 december 1993 till 142 046 BFR från och med 1 januari 1994.

16 Det framgår av handlingarna i målet att Rijksdienst, när den räknade ut den pension som beviljats från och med den 1 januari 1994, tillämpade bestämmelserna om det garanterade minimibeloppet för pensioner i 1980 års och 1981 års lag. För perioden den 1 februari 1989, vilket var den tidpunkt då Gerdina Lustig vid 60 års ålder erhöll rätt till belgisk ålderspension, till den 1 januari 1994, vilket var den tidpunkt då hon vid 65 års ålder erhöll rätt till nederländsk pension, beslutade Rijksdienst däremot att Gerdina Lustig inte kunde åberopa dessa bestämmelser med motiveringen att myndigheten inte kunde beakta den yrkeskarriär som hon hade fullgjort i Nederländerna förrän från och med den tidpunkt då hennes pensionsrätt uppkom i Nederländerna, det vill säga den 1 januari 1994.

17 Den 2 februari 1994 väckte Gerdina Lustig talan mot Rijksdiensts beslut av den 23 december 1993 vid Arbeidsrechtbank te Antwerpen och gjorde gällande att hon även hade rätt till pension enligt det lagstadgade minimibeloppet för perioden den 1 februari 1989 till den 1 januari 1994.

18 I dom av den 15 december 1994 ogiltigförklarade Arbeidsrechtbank te Antwerpen det omtvistade beslutet i den del Rijksdienst hade fastställt att pensionsrätten uppkom den 1 januari 1994 och fastställde att Gerdina Lustig redan från och med den 1 januari 1989 hade rätt till ålderspension upphöjd till det lagstadgade minimibeloppet.

19 Rijksdienst överklagade ärendet till Arbeidshof te Antwerpen som i dom av den 17 april 1996 av andra skäl fastställde underrättens domslut och fastslog att Rijksdienst, med tillämpning av artiklarna 45.1 och 49.1 b ii i förordning nr 1408/71, skulle ha tillerkänt Gerdina Lustig rätt till det garanterade minimibeloppet från och med den 1 februari 1989. Därvid skulle Rijksdienst vid fastställandet av den minsta yrkeskarriär som fullgjorts i egenskap av löntagare och som krävs för att erhålla denna rätt ha beaktat den yrkeskarriär som fullgjorts i Nederländerna, men vid den (proportionella) beräkningen endast ha beaktat den yrkeskarriär som fullgjorts i Belgien, det vill säga 19/40.

20 Rijksdienst överklagade Arbeidshof te Antwerpens dom och gjorde bland annat gällande att artikel 45 i förordning nr 1408/71 mer allmänt behandlar frågan om beaktande av försäkringsperioder medan artikel 49 i nämnda förordning med hänsyn till ovannämnda bestämmelse avser mera särskilda fall, eftersom den reglerar hur förmånen skall beräknas i de fall då den berörde inte samtidigt uppfyller de krav som ställs i samtliga de lagstiftningar i förhållande till vilka försäkrings- eller bosättningsperioder hade fullgjorts. Med hänvisning till att Gerdina Lustig fyllde 60 år den 1 februari 1989 och därmed fick rätt till ålderspension i Belgien som var beräknad på flera års förvärvsarbete, utan att det var nödvändigt att räkna med de försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts i Nederländerna där hon inte uppfyllde ålderskravet för att erhålla rätt till förmåner, drog Rijksdienst slutsatsen att den särskilda bestämmelsen i artikel 49.1 b ii i förordning nr 1408/71 var tillämplig i förevarande fall och inte artikel 45.1, vilket medförde att det förmånsbelopp som skulle utgå endast skulle beräknas i enlighet med belgisk lagstiftning och endast med beaktande av de perioder som fullgjorts enligt denna lagstiftning.

21 Då Hof van Cassatie fann att den grund som Rijksdienst åberopat avseende artikel 45.1 gav upphov till en fråga om tolkningen av artikel 49.1 b ii beslutade den att ställa följande fråga till domstolen:

"Skall artikel 49.1 b ii i förordning (EEG) nr 1408/71 jämförd med artikel 45 i samma förordning tolkas så, att om den berörde endast uppfyller villkoren i en lagstiftning för att kunna erhålla en ålderspension, om än begränsad, utan att det är nödvändigt att räkna med försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en annan lagstiftning vars villkor för rätt till pension inte är uppfyllda för att få rätt till ålderspension, skall den behöriga nationella myndigheten likväl beakta de perioder som har fullgjorts enligt sistnämnda lagstiftning, när han härvid kan tillerkännas en högre ålderspension fram till den tidpunkt då de krav som ställts i sistnämnda lagstiftning också är uppfyllda?"

Tolkningsfrågan

22 För att kunna besvara denna fråga skall det inledningsvis påpekas att det i artikel 45 i förordning nr 1408/71 endast föreskrivs att hänsyn skall tas till försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt andra medlemsstaters lagstiftning vid förvärv, bibehållande eller återfående av rätten till förmåner vid ålderdom, medan tvisten i målet vid den nationella domstolen rör frågan om fastställandet av storleken på en sådan förmån (se i detta hänseende dom av den 9 december 1993 i de förenade målen C-45/92 och C-46/92, Lepore och Scamuffa, REG 1993, s. I-6497, punkt 13).

23 Det skall vidare påpekas att enligt artikel 51 i EG-fördraget skall alla perioder som beaktas i lagstiftningen i de olika länderna läggas samman inte bara för förvärvande och bibehållande av rätten till förmåner utan även för beräkning av förmånernas storlek.

24 Vad gäller beräkningen av ålderspension, har denna princip bland annat kommit till uttryck i artikel 46 i förordning nr 1408/71.

25 I denna bestämmelse föreskrivs med avseende på beviljande av förmåner att den behöriga institutionen skall fastställa beloppet för denna förmån i förhållande till längden på de försäkringsperioder som fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar jämfört med den sammanlagda längden av de försäkringsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i samtliga medlemsstater i fråga (dom av den 22 november 1995 i mål C-443/93, Vougioukas, REG 1995, s. I-4033, punkt 15).

26 I artikel 49.1 i förordning nr 1408/71 fastställs vidare metoden för beräkning av förmåner för en person som vid en viss tidpunkt inte samtidigt uppfyller villkoren i alla lagstiftningar i förhållande till vilka han har fullgjort försäkrings- eller bosättningsperioder.

27 I artikel 49.1 a i förordning nr 1408/71 fastställs principen att varje behörig institution som tillämpar en lagstiftning, vars villkor är uppfyllda, skall beräkna det förmånsbelopp som skall utges enligt artikel 46.

28 Artikel 49.1 b ii avser den särskilda situationen för en person som har omfattats av flera medlemsstaters lagstiftningar men som vid en viss tidpunkt uppfyller villkoren i endast en av dessa lagstiftningar utan att åberopa försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda. Detta är den situation som en person som Gerdina Lustig befinner sig i. När hon fyllde 60 år och erhöll belgisk ålderspension endast med stöd av den belgiska lagstiftningen uppfyllde hon nämligen ännu inte de krav som ställts för att beviljas en förmån enligt nederländsk lagstiftning.

29 I förevarande fall skall det således fastställas om storleken på det förmånsbelopp som skall utbetalas enligt den lagstiftning vars villkor är uppfyllda till en person som befinner sig i en sådan situation, endast skall beräknas enligt denna lagstiftning och endast med beaktande av de perioder som fullgjorts enligt denna lagstiftning, även om den berörda skulle få rätt till ett högre förmånsbelopp om de perioder som fullgjorts enligt de lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda räknas med.

30 Det skall i detta hänseende erinras om att enligt fast rättspraxis skall samtliga bestämmelser i förordning nr 1408/71 tolkas mot bakgrund av syftet med artikel 51 i fördraget, vilket är att bidra till, i synnerhet genom sammanläggning av försäkrings-, bosättnings- och anställningsperioder, en fri rörlighet för arbetstagare (se i detta hänseende dom av den 9 augusti 1994 i mål C-406/93, Reichling, REG 1994, s. I-4061, punkt 21, och domar av den 26 oktober 1995 i mål C-481/93, Moscato, REG 1995, s. I-3525, punkt 27, och i mål C-482/93, Klaus, REG 1995, s. I-3551, punkt 21).

31 Detta syfte innebär att migrerande arbetstagare varken skall förlora rätt till sociala trygghetsförmåner eller erhålla ett mindre belopp på grund av att de har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet som de har enligt fördraget (domen i ovannämnda målet Reichling, punkt 24) och att i synnerhet regeln om sammanläggning av försäkrings-, bosättnings- eller anställningsperioder syftar till att säkerställa att utövandet av rätten till fri rörlighet som ges enligt fördraget inte leder till att arbetstagaren mister sociala trygghetsförmåner som denne hade kunnat göra anspråk på om han endast hade varit verksam i en enda medlemsstat (domen i ovannämnda målet Moscato, punkt 28).

32 Det är ostridigt att en person som befinner sig i Gerdina Lustigs situation från 60 års ålder skulle ha haft rätt till en högre ålderspension om hon hela tiden hade förvärvsarbetat i medlemsstaten och enligt lagstiftningen i den medlemsstat där hon först uppfyllde villkoren.

33 Det skall även erinras om att det framgår av fast rättspraxis att om en tillämpning av endast den aktuella medlemsstatens lagstiftning visar sig vara mindre förmånlig för arbetstagaren än gemenskapssystemet i artikel 46 i förordning nr 1408/71, skall bestämmelserna i denna artikel tillämpas i sin helhet (se bland annat dom av den 11 juni 1992 i de förenade målen C-90/91 och C-91/91, Di Crescenzo och Casagrande, REG 1992, s. I-3851, punkt 16).

34 Härav följer att artikel 49.1 b ii i förordning nr 1408/71, jämförd med artikel 51 i fördraget, kräver att perioder som har fullföljts enligt medlemsstaters lagstiftningar vars villkor inte är uppfyllda skall beaktas vid beräkningen enligt artikel 46 i denna förordning av förmåner vid ålderdom, om det visar sig att detta är mera förmånligt för den berörda än tillämpning endast av den lagstiftning vars villkor är uppfyllda och med beaktande av enbart perioder som fullgjorts enligt denna lagstiftning.

35 Då denna tolkning av artikel 49.1 b ii i förordning nr 1408/71 följer direkt av artikel 51 i fördraget, kan den ändring som har gjorts av denna bestämmelse genom förordning nr 3096/95 endast anses utgöra ett förtydligande.

36 I motsats till vad den brittiska regeringen har gjort gällande vid förhandlingen påverkas inte denna slutsats av domen av den 7 juli 1994 i mål C-146/93, McLachlan (REG 1994, s. I-3229).

37 Domstolen fastslog förvisso i punkt 29 i denna dom att det i förhållande till artikel 49 i förordning nr 1408/71 vid beräkningen av pensionens storlek är uteslutet enligt den lagstiftning vars villkor är uppfyllda att beakta de perioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat.

38 Denna slutsats måste dock förstås mot bakgrund av sammanhanget i det mål som gav upphov till domen i ovannämnda målet McLachlan. Såsom generaladvokaten med rätta har påpekat i punkt 16 i sitt förslag till avgörande, gjorde sökanden i målet vid den nationella domstolen i målet McLachlan inte bara gällande att reglerna om sammanläggning och proportionell beräkning i artikel 46 i förordning nr 1408/71 skulle tillämpas. Han begärde även, med stöd av lagstiftningen i den medlemsstat där han uppfyllde kraven, pension av en viss storlek som var baserad på perioder som hade fullgjorts enligt lagstiftningen i den medlemsstat där han ännu inte uppfyllde kraven, med motiveringen att han skulle ha haft rätt till en sådan pension om han hela tiden hade förvärvsarbetat enligt förstnämnda lagstiftning.

39 Genom att under sådana omständigheter utesluta att det, vid beräkningen av den pension som skall utgå enligt den lagstiftning vars villkor är uppfyllda, tas hänsyn till perioder som fullgjorts enligt den lagstiftning vars villkor ännu inte är uppfyllda, har domstolen endast velat säkerställa att varje medlemsstat i enlighet med systemet i förordning nr 1408/71, som har bibehållit olika system som medför bestämda krav mot bestämda institutioner mot vilka förmånstagarna har direkta rättigheter, tillhandahåller förmåner som motsvarar de perioder som fullgjorts enligt dess lagstiftning (domen i det ovannämnda målet Mclachlan, punkterna 29, 30 och 37).

40 I förevarande fall har den berörda däremot gjort gällande att de perioder som har fullgjorts enligt den lagstiftning vars villkor ännu inte är uppfyllda endast skall räknas med vid tillämpningen av den belgiska lagstiftningen om garanterad minimipension och inte vid den egentliga beräkningen - på grundval av den totala tidsperiod som fullgjorts i de två medlemsstaterna och i proportion till de perioder som fullgjorts enligt belgisk lagstiftning - av den ålderspension som hon har rätt till enligt denna lagstiftning med beaktande av nämnda regler om garanterad minimipension. Till skillnad från vad som var fallet i målet Mclachlan har Gerdina Lustig följaktligen inte begärt att själva det pensionsbelopp som hon har rätt till enligt den lagstiftning vars villkor är uppfyllda skall beräknas på så sätt att hänsyn tas till de perioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i den medlemsstat vars villkor ännu inte är uppfyllda, som om de hade fullgjorts enligt den förstnämnda statens lagstiftning.

41 Av vad ovan anförts följer att den nationella domstolens fråga skall besvaras på så sätt att artikel 49.1 b ii i förordning nr 1408/71 samt artikel 49.1 b ii i förordning nr 1408/71 i dess lydelse enligt förordning nr 1248/92 och förordning nr 3096/95 skall tolkas så, att om den berörda endast uppfyller villkoren i en lagstiftning för att kunna erhålla en ålderspension, om än begränsad, utan att det är nödvändigt att räkna med försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan lagstiftning vars villkor för rätt till pension inte är uppfyllda, skall den behöriga institutionen i enlighet med artikel 46 i denna förordning likväl beakta de perioder som har fullgjorts enligt sistnämnda lagstiftning, när personen härvid kan tillerkännas en högre ålderspension fram till den tidpunkt då de krav som ställts i sistnämnda lagstiftning också är uppfyllda.

Rättegångskostnader

42 De kostnader som har förorsakats den belgiska och den brittiska regeringen samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

- angående den fråga som genom dom av den 30 juni 1997 har ställts av Hof van Cassatie (Belgien) - följande dom:

Artikel 49.1 b ii i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983, samt artikel 49.1 b ii i förordning nr 1408/71 i dess lydelse enligt förordning nr 2001/83, som ändrats genom rådets förordning (EEG) nr 1248/92 av den 30 april 1992 och rådets förordning (EG) nr 3096/95 av den 22 december 1995, skall tolkas på så sätt att om den berörde endast uppfyller villkoren i en lagstiftning för att kunna erhålla en ålderspension, om än begränsad, utan att det är nödvändigt att räkna med försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan lagstiftning vars villkor för rätt till pension inte är uppfyllda, skall den behöriga institutionen i enlighet med artikel 46 i denna förordning likväl beakta de perioder som har fullgjorts enligt sistnämnda lagstiftning, när personen härvid kan tillerkännas en högre ålderspension fram till den tidpunkt då de krav som ställts i sistnämnda lagstiftning också är uppfyllda.