61997J0316

1 Tjänstemän - Talan - Administrativt klagomål en förutsättning - Överensstämmelse mellan klagomålet och talan

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2 Tjänstemän - Beslut som går någon emot - Motiveringsskyldighet - Föremål för talan - Räckvidd - Beslut i vilket det efter läkarundersökning fastställs att en tjänstemans frånvaro är att anse som otillåten - Läkares tystnadsplikt

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25 andra stycket)

1 Även om det administrativa klagomålet utgör en nödvändig förutsättning för att kunna väcka talan mot en åtgärd som går en sådan person emot som avses i tjänsteföreskrifterna, syftar det inte till att vara restriktivt och slutgiltigt bindande för ett eventuellt domstolsförfarande, om de yrkanden som framställs i det senare förfarandet varken ändrar klagomålets orsak eller syfte. Detta är fallet när en talan om ogiltigförklaring av de beslut som har gett upphov till klagomålet och när grunderna som har åberopats till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring har ett nära samband med invändningarna i klagomålet.

2 Den i artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivna motiveringen av ett beslut som går någon emot syftar till att dels göra det möjligt för gemenskapsdomstolarna att pröva beslutets lagenlighet, dels ge den berörde nödvändiga upplysningar för att han skall kunna avgöra om beslutet är välgrundat eller inte. Frågan huruvida motiveringsskyldigheten har iakttagits skall bedömas mot bakgrund av omständigheterna i fallet, särskilt beslutets innehåll och de åberopade skälens natur.

Då det i det berörda beslutet fastställs att en tjänstemans frånvaro är att anse som otillåten, till följd av en läkarundersökning, och då det uttryckligen hänvisas till en förtroendeläkares bedömning att tjänstemannen kan återgå i tjänst från och med dagen efter läkarbesöket, är det inte nödvändigt att institutionen ex officio till detta beslut bifogar eller i dess motivering återger innehållet i de bedömningar som förtroendeläkaren har gjort efter ett läkarbesök i tjänstemannens hem. Eftersom sådana bedömningar kan omfattas av läkarens tystnadsplikt eller av krav på konfidentiell behandling, ankommer det nämligen på den berörde själv eller på hans behandlande läkare att, i förekommande fall, begära att institutionen delger honom nämnda bedömningar.

I mål C-316/97 P,

Europaparlamentet, företrätt av avdelningschefen Manfred Peter och Antonio Caiola, båda vid rättstjänsten, i egenskap av ombud, delgivningsadress: Europaparlamentets generalsekretariat, Kirchberg, Luxemburg,

klagande,

angående överklagande av dom meddelad den 10 juli 1997 av förstainstansrätten (femte avdelningen) i mål T-36/96, Gaspari mot parlamentet (REGP 1997, s. II-595), i vilket det förs talan om att denna dom skall upphävas, i vilket den andra parten är: Giuliana Gaspari, tjänsteman vid Europaparlamentet, företrädd av advokaterna Jean-Noël Louis, Thierry Demaseure, Ariane Tornel och Françoise Parmentier, Bryssel, delgivningsadress: Fiduciaire Myson SARL, 30, rue de Cessange, Luxemburg, sökande i första instans,

meddelar

DOMSTOLEN

(första avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna L. Sevón och M. Wathelet (referent),

generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer,

justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att parterna har avgivit muntliga yttranden vid sammanträdet den 18 juni 1998,

och efter att den 14 juli 1998 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Europaparlamentet har genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 12 september 1997, med stöd av artikel 49 i EG-stadgan för domstolen, överklagat domen av den 10 juli 1997 i mål T-36/96, Gaspari mot Parlamentet (REGP 1997, s. II-595, nedan kallad den överklagade domen), genom vilken förstainstansrätten ogiltigförklarade parlamentets beslut av den 22 maj 1995, att anse Giuliana Gasparis frånvaro den 5 maj 1995 som otillåten och att dra av en dag från hennes årliga ledighet, samt parlamentets beslut av den 9 augusti 1995, som innebar en bekräftelse av detta beslut.

2 I den överklagade domen har förstainstansrätten funnit följande:

"1 Giuliana Gaspari, som är tjänsteman i lönegrad B 2 vid parlamentet och som tjänstgör vid sessionstjänstens huvudsekretariat (GD 1) i Luxemburg, inlämnade till parlamentet ett intyg från sin behandlande läkare daterat den 3 maj 1995, enligt vilket hon var oförmögen att arbeta från och med den 3 maj till och med den 5 maj 1995.

2 Den 4 maj 1995 uppsökte dr Broutchoux, förtroendeläkare vid den berörda institutionen i Luxemburg, Giuliana Gasparis hem för en kontrollundersökning.

3 Efter undersökningen informerade dr Broutchoux Giuliana Gaspari om att han ansåg att hon kunde återgå i tjänst från och med fredagen den 5 maj 1995.

4 Enligt parlamentet försökte förtroendeläkaren efter kontrollundersökningen förgäves kontakta Giuliana Gasparis behandlande läkare per telefon. Giuliana Gaspari bestred detta och påstod att hon hade varit i telefonkontakt med sin behandlande läkare efter det aktuella besöket.

5 Giuliana Gaspari återgick inte i tjänst förrän måndagen den 8 maj 1995.

6 Samma dag inlämnade hon en skrivelse till generaldirektören för personal, budget och finans vid den berörda institutionen, i vilken hon klagade på förtroendeläkarens beteende gentemot henne.

7 Genom skrivelse av den 22 maj 1995 (det omtvistade beslutet) informerades Giuliana Gaspari av chefen för personalavdelningen vid institutionen dels om att hennes frånvaro den 5 maj 1995 ansågs som otillåten, eftersom förtroendeläkaren hade upplyst henne om att hon kunde återgå i tjänst från och med denna dag, dels om att denna frånvaro skulle dras av från hennes årliga ledighet i enlighet med artikel 60 i Tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna (tjänsteföreskrifterna).

8 Han bekräftade detta beslut genom skrivelse av den 9 augusti 1995."

3 I artikel 59.1 första och andra stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

"En tjänsteman som kan styrka att han är oförmögen att tjänstgöra på grund av sjukdom eller olycksfall skall ha rätt till sjukledighet.

Tjänstemannen skall så snart som möjligt anmäla till institutionen att han är oförmögen att arbeta och samtidigt ange sin aktuella adress. Han skall uppvisa ett läkarintyg om han är frånvarande i mer än tre dagar. Han kan åläggas att genomgå en läkarundersökning som institutionen ordnar."

4 I artikel 60 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs dessutom följande:

"Utom vid sjukdom eller olycksfall får en tjänsteman inte vara frånvarande utan att tillstånd medgetts i förväg av hans närmaste överordnade. Utan att det påverkar en eventuell tillämpning av gällande disciplinåtgärder skall konstaterad otillåten frånvaro dras av från tjänstemannens årliga ledighet. Om han har utnyttjat sin årliga ledighet skall avdrag på lönen göras för motsvarande period."

5 Den 21 augusti 1995 anförde Giuliana Gaspari klagomål mot beslutet av den 22 maj 1995, i vilket hon gjorde gällande att hon genom att vara frånvarande fredagen den 5 maj endast noggrant hade följt sin läkares anvisningar och att förtroendeläkarens iakttagelser (som hennes behandlande läkare "skulle vilja få ta del av") saknade grund, eftersom denne aldrig hade sett henne tidigare och hade använt metoder som hon betecknade som "partiska".

6 Parlamentet avslog klagomålet genom beslut av den 13 december 1995.

7 Mot denna bakgrund inkom Giuliana Gaspari den 14 mars 1996 med en ansökan till förstainstansrättens kansli, varigenom hon väckte talan mot parlamentets beslut av den 22 maj och av den 9 augusti 1995 att anse hennes frånvaro som otillåten och att dra av en dag från hennes årliga ledighet.

Den överklagade domen

8 Till stöd för sin ansökan åberopade Giuliana Gaspari tre grunder: överträdelse av artikel 25 i tjänsteföreskrifterna, överträdelse av artikel 59 i tjänsteföreskrifterna och uppenbart oriktig bedömning.

9 I artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna fastställs följande:

"Alla beslut som fattas i det enskilda fallet i enlighet med dessa tjänsteföreskrifter skall omedelbart meddelas den berörda tjänstemannen skriftligt. Alla beslut som går en tjänsteman emot skall motiveras."

10 Efter att ha konstaterat att Giuliana Gasparis argumentering avseende den första grunden i realiteten avsåg att visa att även hennes rätt till försvar hade åsidosatts, eftersom hennes behandlande läkare inte hade fått ta del av förtroendeläkarens beslutsgrundande rapport trots att hon begärt detta, gjorde förstainstansrätten en ny kvalificering av denna grund, genom att anse att den inte enbart avsåg åsidosättande av motiveringsskyldigheten utan även åsidosättande av rätten till försvar (punkt 19 i den överklagade domen).

11 Förstainstansrätten prövade talan endast på den första grunden i dess nya utformning.

12 Förstainstansrätten fann i detta hänseende att det beslut som hade gått Giuliana Gaspari emot inte var den rapport som förtroendeläkaren hade upprättat efter kontrollundersökningen, utan det administrativa beslut i vilket den otillåtna frånvaron konstaterades och i vilket denna frånvaro skulle dras av från den årliga ledigheten, och förklarade följande:

"Eftersom den otillåtna frånvaron emellertid konstaterades på grundval av resultaten av den läkarundersökning som avses i artikel 59.1 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, utgör förtroendeläkarens rapport den enda grunden för det aktuella administrativa beslutet. För att anses vara giltigt måste ett sådan beslut följa logiskt av förtroendeläkarens slutsats att den berörde tjänstemannen var arbetsför under den omtvistade frånvaron. Denna slutsats skall i sin tur logiskt bygga på de konstateranden som gjordes i samband med undersökningen" (punkt 27).

13 Förstainstansrätten drog av detta följande slutsats:

"För att få kännedom om skälen till det aktuella administrativa beslutet och för att därigenom kunna bedöma om det är välgrundat, måste den berörde tjänstemannen, för det fall han begär det, kunna ta del av förtroendeläkarens rapport" (punkt 28).

14 Förstainstansrätten gjorde därefter följande bedömning:

"30 I detta fall översändes inte förtroendeläkarens rapport till Giuliana Gaspari eller till hennes behandlande läkare, trots att hon hade begärt det i sitt klagomål. Eftersom skälen till det administrativa beslutet enbart utgjordes av en hänvisning till konstaterandet att förtroendeläkaren hade upplyst Giuliana Gaspari om att han bedömde att hon kunde återgå i tjänst från och med den 5 maj 1995, och hon faktiskt återgick i tjänst först den 8 maj 1995, förblev skälen rent formella. Skälen till beslutet var följaktligen otillräckliga för att Giuliana Gaspari skulle kunna bedöma huruvida de var välgrundade.

31 Av detta följer att Giuliana Gaspari, trots att hon begärde det, inte vid något tillfälle under det administrativa förfarandet gavs möjlighet att få ta del, vare sig direkt eller indirekt genom sin behandlande läkare, av de exakta medicinska skäl som låg till grund för beslutet. Hon gavs följaktligen inte heller möjlighet att tillkännage sin ståndpunkt avseende förtroendeläkarens konstateranden och slutsatser eller eventuellt ifrågasätta huruvida dessa var välgrundade.

32 Principen om rätt till försvar utgör emellertid en grundläggande princip i gemenskapsrätten som skall iakttas vid alla förfaranden som genomförs mot en person, och som kan leda till ett beslut som går denne emot, även om det helt saknas föreskrifter beträffande det ifrågavarande förfarandet.

33 När denna princip tillämpas på det förfarande för läkarundersökning som avses i artikel 59.1 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, innebär den ett krav på att den berörde, vid behov biträdd av sin behandlande läkare, bereds tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt tillkännage sin ståndpunkt avseende slutsatserna till följd av läkarundersökningen och eventuellt ifrågasätta huruvida de är välgrundade [dom av den 6 maj 1997 i mål T-169/95, Quijano mot kommissionen, REGP 1997, s. II-273, punkt 44]. Om den berörde inte på ett ändamålsenligt sätt kan ifrågasätta sådana slutsatser utan att ha tagit del av de medicinska konstateranden som de grundas på, innebär nämnda princip krav på att den berörde bereds tillfälle att tillkännage sin ståndpunkt avseende förtroendeläkarens rapport i dess helhet.

34 Det kan i det aktuella fallet inte uteslutas att parlamentet skulle ha fattat ett annat beslut än det ifrågasatta beslutet om sökanden hade kunnat tillkännage sin ståndpunkt avseende förtroendeläkarens rapport. Talan kan följaktligen vinna bifall på den av sökanden åberopade grunden att rätten till försvar har åsidosatts.

35 Av vad ovan anförts följer att yrkandet om ogiltigförklaring kan bifallas på den första grunden, eftersom beslutet är bristfälligt motiverat och sökandens rätt till försvar har åsidosatts."

verklagandet

15 Parlamentet har till stöd för sitt överklagande åberopat fyra grunder.

16 Parlamentet har som första grund anfört att förstainstansrätten bort avvisa talan, eftersom de i klagomålet och i talan åberopade grunderna inte överensstämde med varandra.

17 Det är i detta hänseende tillräckligt att erinra om att det av en fast rättspraxis följer att, även om det administrativa klagomålet utgör en nödvändig förutsättning för att kunna väcka talan mot en åtgärd som går en sådan person emot som avses i tjänsteföreskrifterna, syftar det inte till att vara restriktivt och slutgiltigt bindande för ett eventuellt domstolsförfarande, om de yrkanden som framställs i det senare förfarandet varken ändrar klagomålets orsak eller syfte (se bland annat dom av den 20 mars 1984 i de förenade målen 75/82 och 117/82, Razzouk och Beydoun mot kommissionen, REG 1984, s. 1509, punkt 9).

18 I detta fall förhöll det sig emellertid på så sätt att den vid förstainstansrätten väckta talan riktades mot de beslut som hade gett upphov till klagomålet och att de grunder som hade åberopats till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring hade ett nära samband med invändningarna i klagomålet, såsom de sammanfattas i punkt 5 i denna dom.

19 Talan kan följaktligen inte vinna bifall på den första grunden.

20 Parlamentet har som tredje grund anfört att förstainstansrätten har överträtt artikel 48.2 i sina rättegångsregler genom att godta den grund som avser åsidosättande av rätten till försvar och som Giuliana Gaspari åberopade först i repliken.

21 Det kan konstateras att förstainstansrätten i punkt 19 i den överklagade domen fann att Giuliana Gasparis argument till utveckling av den första grunden, "oaktat grundens rubricering som endast innehåller en hänvisning till artikel 25 i tjänsteföreskrifterna, i realiteten avser att visa att även hennes rätt till försvar hade åsidosatts, eftersom hennes behandlande läkare, trots hennes begäran, inte hade fått del av förtroendeläkarens rapport, som det ifrågasatta beslutet grundades på". Det rör sig följaktligen inte om en ny grund, utan om en ny kvalificering som förstainstansrätten har företagit på ett rättsenligt sätt.

22 Talan kan följaktligen inte vinna bifall på den tredje grunden.

23 Parlamentet har som andra och fjärde grund, som det finns anledning att behandla samtidigt, framställt invändning om att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse, dels att beslutet av den 22 maj 1995 var bristfälligt motiverat, dels att parlamentet hade åsidosatt Giuliana Gasparis rätt till försvar.

24 Parlamentet anser att det omtvistade beslutet innehåller en uttrycklig hänvisning till resultaten av den läkarundersökning som, med stöd av artikel 59.1 i tjänsteföreskrifterna, utfördes i Giuliana Gasparis hem den 4 maj 1995. Beslutets motivering består således av förtroendeläkarens bedömning att den berörda personen kunde återgå i tjänst, som denna person fick del av redan efter läkarundersökningen.

25 Parlamentet har tillagt att det inte är behörigt att avgöra vilka åtgärder som föranleds av resultatet av en läkarundersökning som utförs i en tjänstemans hem. Det kan endast beakta resultatet genom att fatta sådana administrativa beslut som avses i tjänsteföreskrifterna. Dessa föreskrifter innebär inte att samråd skall äga rum med tjänstemannens behandlande läkare eller att det på detta område skall finnas ett medicinskt kollegium som tar ställning i tvistiga fall. En tjänsteman som bestrider ett av läkarundersökningen ofördelaktigt resultat har endast möjlighet att begära en ny läkarundersökning eller att inge ett nytt läkarintyg från den behandlande läkaren eller från en annan läkare, som bekräftar den förste läkarens diagnos. Enligt parlamentet har Giuliana Gaspari i detta fall inte vidtagit någon av dessa åtgärder, utan endast bestritt läkarutlåtandets giltighet utan att förebringa någon bevisning till stöd för sitt bestridande.

26 Det skall i detta avseende erinras om att det av en fast rättspraxis följer att den i artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivna motiveringen av ett beslut som går någon emot syftar till att dels göra det möjligt för gemenskapsdomstolarna att pröva beslutets lagenlighet, dels ge den berörde nödvändiga upplysningar för att han skall kunna avgöra om beslutet är välgrundat eller inte (se bland annat dom av den 26 november 1981 i mål 195/80, Michel mot parlamentet, REG 1981, s. 2861, punkt 22, och av den 20 november 1997 i mål C-188/96 P, kommissionen mot V, REG 1997, s. I-6561, punkt 26). Frågan huruvida motiveringsskyldigheten har iakttagits skall bedömas mot bakgrund av omständigheterna i fallet, särskilt beslutets innehåll och de åberopade skälens natur (dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink's France, REG 1998, s. I-1719, punkt 63).

27 Då det i det berörda beslutet efter läkarundersökning fastställs att en tjänstemans frånvaro är att anse som otillåten, och då det uttryckligen hänvisas till en förtroendeläkares bedömning att tjänstemannen kan återgå i tjänst från och med dagen efter läkarbesöket, är det inte nödvändigt att institutionen ex officio till detta beslut bifogar eller i dess motivering återger innehållet i de bedömningar som förtroendeläkaren har gjort efter ett läkarbesök i tjänstemannens hem.

28 Eftersom sådana bedömningar kan omfattas av läkarens tystnadsplikt eller krav på konfidentiell behandling, ankommer det nämligen på den berörde själv eller på hans behandlande läkare, om denne ifrågasätter förtroendeläkarens slutsats, att begära att institutionen delger eller, genom sin läkarvård, låter delge honom förtroendeläkarens medicinska bedömningar.

29 Om institutionen efter en sådan begäran inte delger nämnda bedömningar, kan det emellertid inte uteslutas att den uteblivna underrättelsen kan medföra att tjänstemannen hyser tvivel i frågan huruvida beslutet är välgrundat. Såsom framgår av förstainstansrättens bedömning av de faktiska omständigheterna överlämnades förtroendeläkarens rapport i detta fall först sedan förfarandet vid rätten hade inletts, fastän Giuliana Gaspari hade begärt detta i samband med det administrativa klagomålet. Därigenom blev det lättare för rätten att undersöka det omtvistade beslutets lagenlighet, och för Giuliana Gaspari att kontrollera om beslutet var välgrundat. Dessa omständigheter är mot bakgrund av den föregående redogörelsen inte tillräckliga för att anse att den kortfattade motiveringen i det omtvistade beslutet, som således kompletterades under domstolsförfarandet, skall leda till att beslutet ogiltigförklaras.

30 Därav följer att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att de ifrågasatta besluten var bristfälligt motiverade.

31 Förstainstansrätten hade inte heller fog för att anse att institutionen, genom att fatta det omtvistade beslutet, hade åsidosatt Giuliana Gasparis rätt till försvar.

32 Den överklagade domen skall därmed upphävas av det skälet att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse, dels att det ifrågasatta beslutet var bristfälligt motiverat, dels att parlamentet hade åsidosatt Giuliana Gasparis rätt till försvar.

Rättegångskostnaderna i första instans

33 Det är av vikt att påpeka att det vid fördelningen av rättegångskostnaderna i första instans skall tas hänsyn till föregående överväganden angående den kortfattade motiveringen i det omtvistade beslutet (se i detta avseende dom av den 30 maj 1984 i mål 111/83, Picciolo mot parlamentet, REG 1984, s. 2323, punkt 30, och av den 8 mars 1988 i de förenade målen 64/86, 71/86, 72/86, 73/86 och 78/76, Sergio m.fl. mot kommissionen, REG 1988, s. 1399, punkterna 56 och 57).

34 Giuliana Gaspari kan inte klandras för att ha väckt talan vid förstainstansrätten för att få till stånd en prövning av lagenligheten, oavsett huruvida det aktuella beslutet i sak är lagenligt eller inte. Rättens beslut om att parlamentet skall bära samtliga rättegångskostnader i första instans skall därför stå fast.

35 Denna bedömning omfattar givetvis inte kostnaderna för överklagandet, beträffande vilka beslut kommer att meddelas senare.

Huruvida målet skall återförvisas till förstainstansrätten

36 Av artikel 54 första stycket i EG-stadgan för domstolen följer att

"[o]m överklagandet är välgrundat skall domstolen upphäva förstainstansrättens avgörande. Domstolen kan själv slutligt avgöra ärendet, om detta är färdigt för avgörande, eller återförvisa ärendet till förstainstansrätten för avgörande".

37 I detta fall anser sig domstolen inte vara i stånd att avgöra målet, eftersom det inte kan uteslutas att bedömningen av de övriga grunder som har åberopats i första instans gör det nödvändigt att ta ställning till ytterligare faktiska omständigheter. Målet skall därför återförvisas till förstainstansrätten för avgörande i sak genom prövning av de övriga grunder som Giuliana Gaspari har åberopat i första instans.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(första avdelningen)

följande dom:

38 Förstainstansrättens dom av den 10 juli 1997 i mål T-36/96, Gaspari mot parlamentet, upphävs i den del den, på grund av åsidosättande av motiveringsskyldigheten och rätten till försvar, innebär ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 22 maj 1995 att anse Giuliana Gasparis frånvaro den 5 maj 1995 som otillåten och att dra av en dag från hennes årliga ledighet samt av parlamentets beslut av den 9 augusti 1995 som innebar en bekräftelse av detta beslut.

39 Målet återförvisas till förstainstansrätten för att avgöras genom prövning av de övriga grunder som Giuliana Gaspari har åberopat i första instans.

40 Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.