|
YTTRANDE
|
|
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
|
|
Minimering av risken för avskogning och skogsförstörelse som har samband med produkter som släpps ut på EU:s marknad
|
|
_____________
|
|
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om utsläppande på unionens marknad och export från unionen av vissa råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse och om upphävande av förordning (EU) nr 995/2010
[COM(2021) 706 final – 2021/0366(COD)]
|
|
|
|
NAT/832
|
|
|
|
Föredragande: Arnold Puech d’Alissac
Medföredragande: Florian Marin
|
|
Remiss
|
Europaparlamentet, 17/01/2022
Europeiska rådet, 17/01/2022
|
|
Rättslig grund
|
Artiklarna 192.1 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
|
|
Ansvarig sektion
|
Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
|
|
Antagande av sektionen
|
09/02/2022
|
|
Antagande vid plenarsessionen
|
23/02/2022
|
|
Plenarsession nr
|
567
|
|
Resultat av omröstningen
(för/emot/nedlagda röster)
|
225/3/2
|
1.Slutsatser och rekommendationer
1.1Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens förslag till förordning. Kommissionens lagstiftningsinitiativ kommer lägligt och är i hög grad relevant.
1.2EESK förstår att kommissionen strävar efter att uppnå en balans mellan genomförbarhet och effektivitet, men anser att förordningens tillämpningsområde bör utvidgas enligt följande:
-Förordningen bör inte bara omfatta avskogning och skogsförstörelse. Produkter och råvaror vars produktion har lett till förstörelse av andra värdefulla ekosystem som är föremål för bevarande, såsom savanner, våtmarker, torvmarker, mangroveskogar eller strandbuffertar, bör också omfattas av ett förbud som hindrar dem från att släppas ut på EU:s marknad.
-Viktiga råvaror som utgör en risk för skogen, som majs, socker och gummi, bör ingå i förordningens tillämpningsområde från och med dess ikraftträdande. Dessutom bör förteckningen över produkter framställda av sådana produkter och råvaror breddas, och förordningen bör även omfatta produkter från djur som utfodrats med råvaror som utgör en risk för skogen, i syfte att undvika läckage och illojal konkurrens.
-Utöver avskogning och skogsförstörelse måste förordningen ta upp andra mycket viktiga sociala och miljömässiga frågor som är förknippade med framställningen av de berörda produkterna. Det är särskilt viktigt när det gäller människorättsfrågor, rättvis behandling av arbetstagare och arbetstagarnas rättigheter. Att kräva laglighet endast i producentlandet, så som föreskrivs i förslaget, räcker inte, av exakt samma skäl som att det inte räcker för att undvika avskogning.
1.3Hur effektiv och verkningsfull den föreslagna lagstiftningen blir beror på vilken prioritet den ges i medlemsstaterna och på den operativa kapaciteten hos de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat. Hög prioritet måste ges åt att säkerställa dels att alla medlemsstater effektivt och ändamålsenligt kontrollerar att de medel som krävs avsätts för initiativet, dels att det finns system på plats i alla medlemsstater innan förordningen träder i kraft.
1.4Vad gäller många råvaror är EU långt ifrån den största köparen. För dessa råvaror skulle isolerade EU-åtgärder på efterfrågesidan endast ha en begränsad effekt på avskogningen. Politiskt samarbete och harmonisering av efterfrågesidans initiativ till andra stora importländer bör vara en topprioritering.
1.5Att uppfylla EU:s krav på dokumentation kommer att vara en utmaning för producentländer och producentregioner, inte minst för jordbrukare och småbrukare. EESK anser att kostnaden för den föreslagna förordningen inte får överföras på småbrukare som har en inkomst de nätt och jämnt kan leva på.
EU måste engagera sig i producentländerna, erbjuda sitt stöd och samarbeta vid genomförandet av de åtgärder som krävs för att kunna uppfylla EU:s krav. Kommissionen bör erkänna den potentiella roll som småbrukarna, inbegripet kvinnor, har som drivkraft för förändring, och se till att småbrukarna kan delta på ett verkningsfullt, fritt, meningsfullt och välinformerat sätt. Producenter i fattiga länder bör ges tillräckligt med tid för anpassning.
Certifieringens roll och den föreslagna förordningens konsekvenser för jordbrukare, inklusive småbrukare och lokalsamhällen, måste först bedömas, och slutsatserna från dessa bedömningar måste införlivas i förordningen innan den träder i kraft.
1.6Påföljderna bör vara avskräckande. Samtidigt får påföljder och nolltolerans inte leda till att man undviker risker. Om uppköparna för EU:s marknad helt undviker områden som löper en icke försumbar risk för avskogning riskerar jordbrukare och småbrukare i avlägsna områden att bli lämnade i sticket. Dessutom riskerar EU att förlora sin möjlighet att bidra till omställningen till mer hållbara produktionsmönster i de områden där det är som viktigast.
1.7EU lider av strukturell proteinbrist, som för närvarande avhjälps med importerat proteinrikt foder, varav en del kommer från regioner som riskerar avskogning.
EU måste öka sin självförsörjningsgrad i fråga om vegetabiliskt protein. Unionen bör också utarbeta en särskild strategi – kopplad till Horisont Europa och EU:s innovationsfond – för att utveckla en uppskalning av produktionen av nya proteinkällor samt göra dem säljbara. Detta skulle kunna inbegripa miljövänlig bioraffinering av fleråriga vallväxter och storskalig produktion av proteiner genom metangasodlade mikroalger.
1.8Undantag för små och medelstora företag och förenklade krav på tillbörlig aktsamhet inom ramen för systemet för riktmärkning av länder får inte skapa kryphål som skulle kunna göra förordningen tandlös. Samtidigt får förordningen inte ge upphov till onödiga administrativa bördor och kostnader. Kommissionen bör noggrant utvärdera om bestämmelserna om geolokalisering ända ner till enskilda markområden och vissa beviskrav i lågriskländer är proportionerliga eller nödvändiga.
1.9EESK anser att arbetsmarknadens parter och det civila samhället bör spela en konkret roll när det gäller att övervaka hur verkningsfull minskningen av avskogningen är. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Europeiska regionkommittén bör bli medlemmar av kommissionens flerpartsplattform. Plattformen bör ges en central roll när det gäller att övervaka genomförandet av lagstiftningen. Man bör bistå plattformens medlemmar vid användning av satellitdata och beakta äganderätten till data. Medlemsstaterna behöver anta en gemensam strategi för att kartlägga skogarnas hälsa och tillstånd.
1.10Förordningen måste vara förenlig med de avtal som EU har med sina handelspartner. Som mycket stor importör och största exportör har EU ett starkt intresse av att upprätthålla ett välfungerande, rättvist och hållbart internationellt handelssystem.
2.Bakgrund
2.1Den 17 november 2021 offentliggjorde Europeiska kommissionen sitt ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om utsläppande på unionens marknad och export från unionen av vissa råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse och om upphävande av förordning (EU) nr 995/2010”.
2.2Initiativet nämns i kommissionens meddelande ”Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar”, som offentliggjordes i juli 2019. Förslaget är en del av den europeiska gröna given, EU:s strategi för biologisk mångfald och från jord till bord-strategin. Förslaget återspeglar också några viktiga delar av Europaparlamentets resolution av den 22 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU.
2.3Syftet med förordningen är att stävja den avskogning och skogsförstörelse som orsakas av den konsumtion och produktion som sker i EU. Detta förväntas i sin tur minska utsläppen av växthusgaser och motverka den globala minskningen av biologisk mångfald. Initiativet syftar till att minimera konsumtionen av produkter från leveranskedjor som är förknippade med avskogning eller skogsförstörelse som skett efter 31 december 2020, och öka EU:s efterfrågan på handel med lagliga och ”avskogningsfria” råvaror och produkter.
2.4I förslaget till förordning fastställs definitioner för ”skog”, ”avskogning”, ”planterad skog” och ”skogsplantage” som bygger på FAO:s definitioner av dessa begrepp, men med vissa viktiga ändringar. Definitionen av ”skogsförstörelse” avviker väsentligt från FAO:s motsvarande definition. Relevanta råvaror och produkter får släppas ut eller tillhandahållas på unionsmarknaden eller exporteras endast om samtliga av följande villkor är uppfyllda:
·De är avskogningsfria.
·De har framställts i enlighet med relevant lagstiftning i produktionslandet.
·De omfattas av en förklaring om tillbörlig aktsamhet.
2.5De ”relevanta” råvarorna och produkterna – förordningens tillämpningsområde – förtecknas i artikel 1: nötkreatur, kakao, kaffe, oljepalm, soja och trä. I bilaga 1 anges dessutom vissa ”relevanta produkter” som innehåller, har utfodrats med eller framställts med sådana relevanta råvaror, med hänvisning till produktens kod i det harmoniserade systemet.
Förordningens tillämpningsområde fastställdes genom en bedömning av dels med vilka parametrar den med största möjliga verkan skulle kunna minska unionens andel av den avskogning och skogsförstörelse som drivs av råvaror och produkter, dels kommissionens (brist på) kapacitet att undersöka de potentiella effekterna av att tillämpa förordningen på alla produkter som är framställda av relevanta råvaror.
Tillämpningsområdet av produkter som är framställda av råvaror som är förtecknade i bilaga I kommer att ses över senast två år efter det att förordningen trätt i kraft. Kommissionen kan anta delegerade akter för att inkludera ytterligare ”relevanta produkter”.
2.6Tillbörlig aktsamhet innebär för verksamhetsutövare insamling av information, dokument och data samt riskbedömningsåtgärder och riskreduceringsåtgärder. Den information som krävs för att uppfylla kraven i förordningen omfattar leverantörsuppgifter, fastställande av produktionsland och geolokaliseringskoordinater för alla markområden där de relevanta råvarorna och produkterna produceras samt produktionsdatum och produktionstidsrymd. Små och medelstora handelsföretag kommer att omfattas av mindre stränga krav på tillbörlig aktsamhet.
2.7Systemet för tillbörlig aktsamhet är resultatbaserat och innehåller en skyldighet för verksamhetsutövare att förvissa sig om att risken för att råvaror och produkter inte är lagliga och/eller avskogningsfria är obefintlig eller ”försumbar”. Om verksamhetsutövarna inte uppfyller detta krav får de inte släppa ut de relevanta råvarorna och produkterna på eller exportera dem från EU-marknaden.
2.8Genom den föreslagna förordningen införs ett system för riktmärkning av länder, som kommer att göra det möjligt för kommissionen att kategorisera länder eller subnationella regioner enligt avskogningsmönster kopplade till de relevanta produkter som omfattas. Det kommer att finnas tre riskkategorier: låg, normal och hög risk. De skyldigheter som åläggs verksamhetsutövarna och medlemsstaternas myndigheter kommer att variera beroende på risknivån i det land eller region där produktionen sker, med ”förenklade krav på tillbörlig aktsamhet” för länder eller regioner med låg risk och krav på behöriga myndigheter om skärpt kontroll av import från högriskländer.
2.9Förordningen innehåller skyldigheter för medlemsstaterna att genom sina behöriga myndigheter säkerställa ändamålsenliga kontroller av råvaror och produkter, vilket bland annat innebär att de måste upprätta en plan som bygger på ett riskbaserat angreppssätt. På samma sätt måste de behöriga myndigheterna utföra kontroller av verksamhetsutövarna. Medlemsstaterna måste se till att deras behöriga myndigheter har tillräckliga befogenheter och resurser för att kunna fullgöra sina skyldigheter.
2.10EESK:s yttrande om förslaget till förordning syftar till att bidra med det civila samhällets perspektiv på förordningen.
3.Allmänna kommentarer
3.1EESK välkomnar kommissionens förslag till förordning. En stor del av den globala avskogningen hänger samman med expanderande jordbruksmarker och efterfrågan på råvaror som nötkött, ved, palmolja och soja. EU är en stor konsument av dessa produkter, varav vissa produceras på ett ohållbart sätt och orsakar avskogning. Kommissionens lagstiftningsinitiativ kommer därför lägligt och har stor relevans.
3.2Kommittén förväntar sig att en EU-förordning ska sända en kraftig signal till marknaden och utgöra ett starkt incitament för att få de leveranskedjor där EU är en stor internationell köpare att ställa om och dokumentera den avskogningsfria produktionen. Dessutom kommer gemensamma EU-regler att leda till lika villkor på EU:s inre marknad.
3.3För vissa råvaror är Europa långt ifrån den största importören och har mindre inflytande över organisationen och logistiken i producentländernas leveranskedjor. En tydlig åtskillnad bör göras mellan små och stora företag när det gäller avskogning. De stora företagen i leveranskedjan har en mycket stor inverkan.
Politiskt samarbete och en samordning av avskogningsfria initiativ på efterfrågesidan med andra stora importländer bör vara en topprioritering. Det kommande COP27 skulle kunna vara ett tillfälle att ingå en politisk överenskommelse.
3.4Samarbete med producentländerna är ännu viktigare för att hjälpa dem att ta itu med avskogningens bakomliggande orsaker. Att minska fattigdomen, erbjuda ökade möjligheter till en skälig och värdig försörjning, inbegripet arbetstillfällen av hög kvalitet, och att investera för att utveckla landsbygdsområdena är åtgärder som kommer att ha en direkt inverkan på avskogningen. För att minska avskogningen måste man ta hänsyn till skogens kulturella betydelse, särskilt för landsbygds- och skogssamhällena. När det gäller timmerutvinning bör EU sträva efter att bidra till att genomföra en hållbar skogsförvaltning.
3.5Viss avskogning orsakas av jordbrukare och landsbygdssamhällen som är beroende av ved som bränsle och uppvärmning eller som röjer små arealer för jord- och betesbruk. Den absolut största andelen avskogning orsakas dock av att skogarna omvandlas till kommersiella jordbruksverksamheter. Den föreslagna förordningen skulle inte tillämpas på lokalbefolkning som röjer skogar som de äger eller besitter för sitt eget uppehälle, såvida produkter som odlas på denna mark inte släpps ut på EU:s marknad. Men stödmekanismer, inbegripet ekonomiskt stöd och samarbete som involverar dessa grupper, kommer också att vara viktiga för att ytterligare minska avskogningen. EESK anser att kostnaden för den föreliggande förordningen inte får överföras på småbrukare som har en inkomst de nätt och jämnt kan leva på, oavsett om deras produkter exporteras eller inte.
3.6Att avskaffa sådana metoder där skog avverkas för att ge plats åt kommersiellt jordbruk eller andra industriella syften (såsom gruvdrift, nyttjande av naturresurser eller därtill hörande infrastruktur) bör vara en prioritering, särskilt om det rör sig om storskaliga metoder eller metoder som tillämpas av ett stort antal små till medelstora verksamhetsutövare. Det är viktigt att höja medvetandet i EU och producentländerna om skogarnas roll och betydelse för kampen mot klimatförändringarna och för koldioxidbindningen. Ekonomiskt stöd från EU bör tillhandahållas för detta. Det är nödvändigt att överföra bästa praxis, bygga tematiska broar och gemensamma kontaktpunkter på digitala plattformar över hela världen. Utbildning och kvalificerad arbetskraft är avgörande för att minska avskogningen på lång sikt. Program för tekniskt stöd för att öka produktiviteten bör övervägas som ett alternativ till att ta mer mark i anspråk för jordbruket.
3.7EESK efterlyser en mekanism för brådskande ingripande för att stödja människor och civilsamhällesorganisationer som skyddar skogarna i och utanför EU. Att skydda skogen, miljön och livsmiljöer och att skydda mot jordskred innebär stora risker för lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar. Människor dödas för att de skyddar eller försvarar dessa intressen, både utanför EU och i vissa EU-medlemsstater.
3.8De allra flesta jordbrukare och småbrukare ägnar sig inte åt olagliga metoder eller avskogning, och allt fler jordbrukare och småbrukare samarbetar med lokala, europeiska och internationella motparter för att dokumentera ansvarsfulla metoder inom ramen för certifieringssystem eller landskapsinitiativ.
Dessa människor får inte lämnas i sticket. EU måste engagera sig i producentländerna, erbjuda samarbete vid genomförandet av de åtgärder som krävs för att uppfylla de föreslagna spårbarhetskraven och utveckla nationella råvaruspårbarhetssystem där sådana för närvarande saknas. Producentländerna bör ges den tid som krävs för att anpassa sig.
3.9Den föreslagna förordningen får inte bara leda till miljöanpassning av EU:s leveranskedjor medan ingenting görs år de underliggande drivkrafterna för avskogning. En möjlig konsekvens av den föreslagna lagstiftningen är att vissa europeiska verksamhetsutövare kan välja att skaffa sina produkter/råvaror från ”säkrare” länder (där så är möjligt) för att undvika risken för avskogning eller olaglig verksamhet. Om så blir fallet kan omfattningen av EU:s handel med råvaror som utgör en risk för skogarna i särskilt riskfyllda länder minska, vilket kan minska EU:s möjligheter att påverka skogsförvaltningen i dessa länder. Om inköpare till EU:s marknad helt undviker områden med en icke försumbar risk för avskogning bör EU ändå se till att inte förlora sina möjligheter att bidra till omställningen till mer hållbara produktionsmönster i de områden där det är som viktigast.
3.10Skyldigheterna enligt förordningen bör utvidgas ytterligare till att omfatta även den finansiella sektorn. Detta för att säkerställa att finansiella tjänster och investeringar som är förknippade med produktion, bearbetning, handel eller utsläppande på marknaden av relevanta råvaror och produkter inte är kopplade till avskogning, skogsförstörelse eller överträdelser av nationella lagar eller internationella människorättsnormer.
3.11Den europeiska gröna given, den gemensamma jordbrukspolitiken och från jord till bord-strategin skulle kunna leda till att jordbruksproduktionen minskar i EU i framtiden. Men EU:s miljöanpassning får inte leda till att man exporterar produktionens miljöpåverkan. EU måste investera i jordbruksproduktion som kan fortsätta i samma takt eller öka, samtidigt som den blir grönare och mer hållbar. De icke-produktiva arealerna i den gemensamma jordbrukspolitiken 2023 kommer att öka produktionsbehoven i världen och öka risken för avskogning.
3.12EU lider av strukturell proteinbrist, som för närvarande avhjälps med importerat proteinrikt foder, varav en del kommer från regioner som riskerar avskogning.
Med en allt större världsbefolkning och en växande global medelklass ökar den global efterfrågan ännu mer. EU måste inte bara öka sin självförsörjningsgrad vad gäller vegetabiliskt protein och foderprotein, utan bör också investera i teknik som gör det möjligt för oss att producera mer protein utan att ta mer mark i anspråk för dess produktion.
Unionen bör också utveckla en särskild strategi – möjligen kopplad till Horisont Europa och EU:s innovationsfond – för att skala upp produktionen och göra nya, alternativa proteinkällor säljbara. Detta skulle kunna inbegripa bioraffinering av fleråriga vallväxter och storskalig produktion av proteiner genom metangasodlade mikroalger.
3.13Jordbrukssektorn i Europa står inför snabbt stigande insatspriser, vilket sannolikt kommer att leda till högre livsmedelspriser. Detta kommer ovanpå de för närvarande höga energipriserna som påverkar ekonomin för EU:s medborgare. För att undvika kraftiga prisökningar bör man vara noga med valet av åtgärder och tidpunkten för genomförandet av förordningen så att leveranskedjorna ges tid att anpassa sig.
3.14Efterfrågan på produkter som utgör en risk för skogarna förväntas öka i takt med att den globala befolkningen och en global medelklass växer. Konsumenterna bör informeras om vikten av hållbara, hälsosamma och balanserade konsumtionsmönster i enlighet med yttrandet NAT/755.
3.15Förordningen måste vara förenlig med de avtal som EU har med sina handelspartner. Som mycket stor importör och största exportör har EU ett starkt intresse av ett välfungerande, rättvist och hållbart internationellt handelssystem. Med hänsyn till administrativa kostnader bör överensstämmelsen med kraven för produkter som omfattas av denna förordning kontrolleras när de introduceras i EU. När produkterna väl har godkänts bör de kunna cirkulera fritt inom EU utan att det behövs ytterligare kontroller.
4.Särskilda kommentarer
4.1Andra ekosystem såsom savanner, våtmarker, torvmarker, mangroveskogar eller strandbuffertar har högt bevarandevärde, och många riskerar att förstöras. Dessa värdefulla bevarandeområden bör inbegripas i förordningen. EU och medlemsstaterna bör överväga att skydda urskogar genom att låta dem omfattas av Unescos skydd.
4.2Vissa viktiga råvaror som utgör en risk för skogen, som majs, socker och gummi, saknas i förordningens tillämpningsområde. Förteckningen över produkter som framställs av råvaror är begränsad till ett fåtal produkter, något som minskar förordningens potential. För att säkerställa att förordningen blir verkningsfull måste den omfatta alla produkter kopplade till avskogning, skogsförstörelse och förlust av värdefulla bevarandeområden. Särskilt fokus måste läggas på gummi, majs, bananer, sockerrör och allt kött från djur som utfodrats med soja (t.ex. fläskkött och fjäderfä). EESK efterlyser med eftertryck en inventering av vedvolymen på EU-nivå. Detta bör lösas inom en snar framtid. Viktiga definitioner i denna förordning (t.ex. ”avskogningsfri” och ”skogsförstörelse”) bör överensstämma med FAO:s definitioner. Anpassade definitioner eller definitioner som endast delvis bygger på FAO:s definitioner skapar bara tolkningsutrymme och skulle därmed kunna leda till rättsosäkerhet för de ekonomiska aktörerna.
4.3Genomförandet av förordningen kommer att skötas av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Hur verkningsfull den föreslagna lagstiftningen blir beror sålunda på vilken prioritet den ges och på den operativa kapaciteten hos myndigheterna i varje medlemsstat. Hög prioritet måste ges till att säkerställa att tillräckliga medel avsätts och att system finns på plats i alla medlemsstater. Det är viktigt med riktade investeringar i it-infrastruktur, personalresurser och ökad operativ kapacitet för offentliga myndigheter i varje medlemsstat för att de ska kunna genomföra övervakning, riktmärkning och riskbedömning på ett verkningsfullt och adekvat sätt. Artificiell intelligens bör användas i detta avseende. Ett transparent övervakningssystem (inklusive offentliggörande av rapporterna om tillbörlig aktsamhet i en form som inte äventyrar konfidentiell affärsinformation) bör inrättas av de aktörer som omfattas av förordningen. Brytdatumet måste sättas till ett datum i det förgångna för att inte skapa incitament till ytterligare avskogning.
4.4Förordningen är inriktad på avskogning och skogsförstörelse med koppling till produktion och konsumtion av utvalda råvaror och produkter i EU. Den tar dock inte upp andra, mycket viktiga sociala och miljömässiga frågor som är förknippade med framställningen av de produkter som omfattas av förordningen. I synnerhet bygger den valda strategin för skydd av de mänskliga rättigheterna uteslutande på de lagar som är tillämpliga nationellt. Detta lämnar stora luckor när det gäller att skydda ursprungsbefolkningars och lokalsamhällens markrättigheter och andra internationella människorättsnormer.
Kommittén uppmanar kommissionen att överväga att komplettera sitt förslag med riktlinjer för iakttagande av tillbörlig aktsamhet och genomförande av riskbedömningar av leveranskedjorna inom varje råvarusektor. Riktlinjerna bör innehålla potentiella informationskällor som berörda ansvariga verksamhetsutövare kan konsultera, t.ex. certifieringssystem som uppfyller vissa miniminormer. Målet bör vara att inrätta ett enhetligt system för ansvarsfulla och avskogningsfria leveranskedjor som bygger på en del av det viktiga arbete som har gjorts inom ramen för ett antal befintliga certifieringssystem.
4.5Senast fem år efter det att förordningen trätt i kraft kommer kommissionen att bedöma dess konsekvenser för jordbrukare, särskilt småbrukare, ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen samt om det eventuellt föreligger behov av ytterligare stöd. För att underlätta att förordningens mål ska kunna uppnås genom ett erkännande av certifieringssystem föreskrivs också i förslaget att behovet och genomförbarheten av ytterligare verktyg för att underlätta handeln ska utvärderas.
Kommittén anser dock att certifieringens roll och konsekvenserna för jordbrukarna, inbegripet småbrukare och lokalsamhällen, är avgörande faktorer för hur den föreslagna förordningen kommer att fungera och vilken verkan den får, såväl avsedd som oavsiktlig. Dessa faktorer måste bli föremål för förhandsbedömningar, och slutsatserna från dessa bedömningar måste införlivas i förordningen innan den träder i kraft.
4.6Undantag för små och medelstora företag och förenklade krav på tillbörlig aktsamhet inom ramen för systemet för riktmärkning av länder får inte skapa kryphål som skulle kunna göra förordningen tandlös. Samtidigt får förordningen inte ge upphov till onödiga administrativa bördor och kostnader. Ett offentligt EU-värderingsorgan för mänskliga rättigheter och miljörättigheter i en kommersiell kontext kan hjälpa små och medelstora företag att fullgöra sina skyldigheter. Kommissionen bör noggrant utvärdera om de föreslagna bestämmelserna om geolokalisering ner till enskilda markområden och beviskrav i lågriskländer är proportionerliga eller nödvändiga. Vissa krav skulle inte bara leda till konflikter i EU med hänsyn till subsidiaritetsprincipen i förhållande till medlemsstaterna, utan skulle framför allt också innebära en oproportionerlig börda för små producenter som står för en betydande andel av utbudet i EU. För transparensens skull måste de exakta klassificeringskriterierna offentliggöras. Små skogsägare i och utanför EU måste få stöd för att kunna förbättra den hållbara skogsförvaltningen, få tillgång till hållbar finansiering och erbjuda hållbara skogsprodukter.
4.7Artiklarna 22 och 24 innehåller bestämmelser om tillbakadragande från marknaden och eventuell destruktion av råvaror eller produkter som inte uppfyller kraven i förordningen. Detta skulle i de flesta fall strida mot andra viktiga principer och mål för EU:s politik, bland annat om att förebygga matsvinn. EESK rekommenderar därför kommissionen att ompröva dessa bestämmelser för att undvika att värdefulla resurser förstörs. Enligt förslaget till förordning (artikel 3) bör timmer från laglig (tillåten) röjning av skog i syfte att skapa jordbruksmark inte släppas ut på marknaden. Det skulle vara lämpligt att klargöra att timmer från vissa godkända röjningsprocesser, där samhällsbehovet av förändrad markanvändning har fastställs, inte omfattas av försäljningsförbudet per automatik. Sådana bestämmelser bör utgå ifrån bestämmelser som är kända i många medlemsstaters skogslagstiftning, där omvandling är tillåten under exceptionella omständigheter på grundval av kriterier som beskogningsgrad, skogsförvaltning och kompensation genom nyplantering.
4.8Kommittén anser att det behövs en gemensam strategi från medlemsstaternas sida som utgår från EU:s riktlinjer om ekonomiska eller andra sanktioner, som ett komplement till de straffrättsliga påföljderna för de allvarligaste lagöverträdelserna. Transparenta kriterier för fastställande av påföljder måste också fastställas och främjas. Utöver administrativa böter och sanktioner bör det i förordningen föreskrivas att verksamhetsutövare kan hållas ansvariga enligt nationell lagstiftning för bristande efterlevnad av förordningens bestämmelser.
4.9Det laglighetsbegrepp som nämns i kommissionens underlag är för vagt för att kunna hantera människorättsläget. EESK anser att det behövs kraftfullare instrument i denna lagstiftning, såsom civilrättsligt ansvar och försäkringar. EU:s import bör omfatta verifieringskriterier för arbetsvillkor, föreningsfrihet och rättvis behandling av arbetstagare. Utöver kriterierna för hållbar skogsförvaltning och avskogning måste arbetstagarnas rättigheter, hälsa och säkerhet, genusfrågor, förutsägbarhet i yrkeskarriären, tillgång till ett rättvist pensionssystem, arbetstillfällen av hög kvalitet för arbetstagare inom träindustrin samt skogssamhällena och ursprungsbefolkningarna beaktas. Rättvist markinnehav och rättvis tillgång till mark är frågor som bör prioriteras. Internationellt erkända mänskliga rättigheter bör ingå i förfaranden rörande tillbörlig aktsamhet, krav rörande utsläppande på marknaden samt riktmärkningskriterier; tvångs- och barnarbete bör noggrant bevakas och elimineras. Artikel 3 b bör, utöver den nationella lagstiftningen, beakta även internationellt relevanta sociala klausuler och människorättskriterier som bygger på ILO:s grundläggande konventioner, särskilt C169, konvention om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder, 1989 (nr 169); C184, konventionen om arbetarskydd i lantbruket, 2001 (nr 184) och andra internationella människorättsinstrument. Detta bör också återspeglas i artikel 10.2 i förslaget.
4.10EESK anser att arbetsmarknadens parter och det civila samhället bör spela en konkret roll när det gäller att övervaka hur verkningsfull minskningen av avskogningen är. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Europeiska regionkommittén bör vara medlemmar i kommissionens flerpartsplattform, som bör ges en central roll när det gäller att övervaka genomförandet av lagstiftningen. Man bör bistå plattformens medlemmar vid användning av satellitdata och beakta äganderätten till data. Medlemsstaterna behöver anta en gemensam strategi för att kartlägga skogarnas hälsa och tillstånd.
Bryssel den 23 februari 2022
Christa Schweng
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande