|
YTTRANDE
|
|
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
|
|
Mål för restaurering av natur inom ramen för EU:s strategi för biologisk mångfald
|
|
_____________
|
|
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om restaurering av natur
[COM(2022) 304 final – 2022/0195 (COD)]
|
|
|
|
NAT/841
|
|
|
|
Föredragande: Arnold Puech d’Alissac
|
|
|
|
Remiss
|
Europeiska unionens råd, 11/07/2022
Europaparlamentet, 14/07/2022
|
|
Rättslig grund
|
Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
|
|
|
|
|
Ansvarig sektion
|
Jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö
|
|
Antagande av sektionen
|
10/01/2023
|
|
Antagande vid plenarsessionen
|
25/01/2023
|
|
Plenarsession nr
|
575
|
|
Resultat av omröstningen
(för/emot/nedlagda röster)
|
201/4/11
|
1.Slutsatser och rekommendationer
1.1Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) delar kommissionens och Europaparlamentets uppfattning att den strategi och de åtgärder som hittills vidtagits för att främja den biologiska mångfalden inte är ändamålsenliga, och välkomnar det allmänna målet i förslaget till förordning att intensifiera insatserna i fråga om restaurering av natur i syfte att hejda förlusten av biologisk mångfald och få den biologiska mångfalden i Europa att återhämta sig. Medlemsstaterna kommer således att omfattas av rättsligt bindande skyldigheter. EESK noterar att den strategi som antagits ligger i linje med besluten från COP15 i Montreal.
1.2Kommittén har däremot en del synpunkter på och farhågor när det gäller formuleringen av de mål och den metod som kommissionen har valt. Den allvarligaste bristen är att de ekonomiska konsekvenserna av de åtgärder som måste vidtas för – de i flesta fall privata – markanvändarna praktiskt taget inte beaktas. EESK underströk redan i sitt yttrande om EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 att ”jordbrukarna och skogsägarna inte kan bära den ekonomiska kostnaden för skyddet av den biologiska mångfalden. Tillhandahållandet av detta kollektiva värde och denna kollektiva nyttighet bör snarare utgöra en intressant inkomstmöjlighet för dem. Kommittén anser också att ett konkret fokus på denna fråga kan tas med i den nya planen för ekonomisk återhämtning genom investeringar som syftar till att genom personal och resurser skydda innehållet i strategin”. Varken kommissionen eller medlemsstaterna har följt denna rekommendation. I tidigare yttranden har EESK bl.a. kritiserat den katastrofala underfinansieringen av Natura 2000-åtgärder. Kommittén är övertygad om att den nya strategi som kommissionen har valt kommer att misslyckas om inte tillräckliga medel ställs till förfogande. De behövs för att kompensera för de ekonomiska förluster (och även belöna insatser för den biologiska mångfalden) som markanvändarna kommer att drabbas av när de utvidgar sin markanvändning för att öka den ”biologiska mångfalden”. EESK anser därför att det bör inrättas en europeisk fond för biologisk mångfald och att man bör utforska nya sätt för EU:s olika politikområden (den gemensamma jordbrukspolitiken, energi, bostäder, transporter osv.) att bidra till att förordningens bindande mål uppnås.
1.3När det gäller de finansiella aspekterna efterlyser vi en förhandsbedömning av de exakta arealerna jordbruksmark, skogar och vattendrag som omfattas av förslagen i förordningen. EESK vill dessutom fästa kommissionens uppmärksamhet på behovet av att anslå medel för att kompensera i synnerhet jordbrukare och skogsägare som riskerar att förlora hela sin produktionsareal.
1.4Det kan vara nödvändigt att restaurera natur i skyddade områden om dess tillstånd försämras, men inte alla områden som restaureras kan eller måste bli skyddade områden. Även om EESK anser att det är ”mycket viktigt att vissa delar av de skyddade områdena omfattas av ett strikt skydd (med förvaltning utan ingrepp)” är det ännu viktigare att sörja för en användning som bevarar den biologiska mångfalden överallt. För de flesta områden måste ett återställande av ekosystemen eftersträvas utan att utövandet av viss och anpassad ekonomisk aktivitet hindras. Det extensiva jord- och skogsbruket har nämligen bidragit till den stora biologiska mångfald som nu måste skyddas. Dessa extensiva former av jord- och skogsbruk, som i dag i allt större utsträckning överges på grund av sin dåliga lönsamhet, bör därför stödjas ytterligare. Således är begreppet ”återställande” kanske ett lämpligare vetenskapligt begrepp som också används inom politiken och vars syfte är att säkerställa jämvikten mellan att leva och att producera. EESK rekommenderar därför att man slutar använda begreppet ”restaurering” till förmån för ”återställande”, inte minst med tanke på att naturen inte är en statisk faktor som kan ”restaureras” till ett ursprungligt tillstånd såsom ett förfallet hus eller en trasig bil. Ett stort antal studier visar att åtgärder för återförvildande, t.ex. av torvmark, ofta medför betydande kostnader utan garantier för en verklig och fullständig restaurering av det ursprungliga tillståndet. Detta föranleder en reflektion av semantisk art. Syftet med förordningen bör inte vara att restaurera naturmiljöer till sitt ursprungliga tillstånd utan att återställa naturmiljöernas ekosystemtjänster och således stödja en hållbar och mångsidig användning av dessa områden. Eftersom människan har förändrat naturen under årens lopp är det vetenskapligt omöjligt att uppnå en ”restaurering av naturen”. Även de gradvisa klimatförändringarna gör att man inte längre till fullo kan uppnå de förhållanden som tidigare rådde i vissa ekosystem. Omvänt är det ett realistiskt mål att säkerställa hållbara naturmiljöer genom att främja ekosystemtjänsternas bärkraftighet. EESK hade velat se en lämplig politisk ram och finner kommissionens förslag svagt i det hänseendet.
1.5En fast tidsram och strikta trösklar är inte helt anpassade till något så ogripbart som naturen. Det är bara lämpligt att ålägga medlemsstaterna strikta tidsfrister beträffande de administrativa och planeringsmässiga villkor som ska införas. Det behövs dock ett flexibelt tillvägagångssätt för att ta hänsyn till varje naturområdes specifika behov, förutsättningar, möjligheter, produktions- och inkomststatus och utgångspunkt. Förslaget till förordning är otydligt vad gäller hur restaureringsåtgärder ska prioriteras och tilldelas från medlemsstaternas sida, vilket äventyrar uppnåendet av resultat av hög kvalitet på ett kostnadseffektivt sätt. Beslutsfattande på medlemsstatsnivå är helt klart en berättigad princip, eftersom det också säkerställer att markägarnas rättigheter respekteras och återspeglar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
1.6Kommissionens dokument är en besvikelse när det gäller den övergripande konsekvensbedömningen, som särskilt bör inriktas på ekonomiska, sociala och livsmedelsrelaterade frågor, och EESK efterlyser därför en ytterligare konsekvensbedömning.
1.7EESK rekommenderar att angränsande områden som inledningsvis inte är produktiva men ändå kan gynna den biologiska mångfalden inkluderas i målet på 10 %. Kommittén betonar att det i texten fastställs särskilt långtgående mål för jordbrukare och påpekar att det är viktigt att alla livsmiljöer beaktas. Det är emellertid viktigt att hela samhället är delaktigt i arbetet med att förbättra våra ekosystem. I detta avseende erinrar kommittén om principen om åtgärdernas proportionalitet mellan de olika aktörerna (rättvis fördelning av bördor och kostnader, men även av fördelar).
1.8Vi stöder det fastlagda målet eftersom det handlar om en ambition av strategisk betydelse för EU:s framtid, och rekommenderar att man stärker målsättningarna genom att uppmuntra till restaurering, bl.a. genom extensivt jordbruk, av alla vattenmiljöer, inbegripet återvätning av torvmark, samtidigt som jordbrukets och skogsbrukets sociala och ekonomiska hållbarhet säkerställs.
1.9EESK är på det klara med att vi behöver en helt ny vattenpolitik i Europa. Den politik som bedrivits i århundraden och som går ut på att dränera vattnet så snabbt som möjligt har haft många negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden. Vid det här laget har även de negativa effekterna på skogsbruket och jordbruket (torka/bränder) och för lokalbefolkningen (översvämningar) – bl.a. till följd av klimatförändringarna – blivit uppenbara. EESK betonar följaktligen att vattnet måste återgå till naturen eller behållas där, samtidigt som man inte får bortse från att mänskliga åtgärder fortsatt är till nytta i många situationer, särskilt för underhållet av floder.
1.10EESK rekommenderar att man begränsar markexploatering som är till förfång för naturområden. Kommittén uppmuntrar också till att man i städer skapar grönområden och restaurerar naturen för att klimatförändringarnas effekter ska kunna mildras senast 2030.
1.11EESK stöder inrättandet av en skyddsmekanism inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken när det gäller målen för restaurering av marina miljöer. Kommittén uppmuntrar också inrättandet av ett finansiellt EU-stöd för att stimulera framtagandet av innovativa lösningar och förbättrad kunskap om dessa ekosystem.
1.12 EESK betonar att det ekonomiska och sociala perspektivet måste erkännas fullt ut i samband med restaurering av natur. Att erkänna och säkerställa ekonomisk och social hållbarhet är en förutsättning för att den föreslagna lagstiftningen ska kunna godtas och genomföras framgångsrikt, eftersom resultaten till stor del kommer att bero på markägarnas och andra lokala aktörers motivation, stöd och framtida engagemang. Det är av yttersta vikt att markägarnas rättigheter respekteras genom öppen kommunikation, aktivt deltagande och fullständig ekonomisk ersättning för alla eventuella ekonomiska förluster. I detta avseende framhåller EESK potentialen hos strategier som bygger på frivilliga åtgärder och ekonomiska incitament.
1.13EESK rekommenderar att ett EU-stöd införs för framväxten och utvecklingen av skogsbruksverksamhet som bedrivs både innan träd planteras och efter att de har avverkats, så att trädjordbruk kan bli ekonomiskt bärkraftigt.
1.14EESK påtalar att det finns en risk för negativa konsekvenser för generationsskiftet inom jordbrukssektorn, och upprepar sin rekommendation om att öka byarnas och landsbygdsområdenas attraktivitet genom att säkerställa möjligheterna att bevara ekonomiskt livskraftiga försörjningsmöjligheter som bygger på en hållbar användning av naturresurser.
2.Inledning
2.1I rådande globala sammanhang med vetenskapliga rön som varnar för den globala uppvärmningens konsekvenser för våra samhällens framtid har kommissionen visat sitt engagemang genom att utarbeta en strategi för biologisk mångfald med ambitiösa mål för alla medlemsstater för 2030 och 2050. Kommissionen antog den 22 juni 2022 ett förslag till förordning om restaurering av natur. Hittills har bevarande och restaurering av natur i EU reglerats främst inom ramen för fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet samt Aichimålen. Kommissionen har nu valt en ny, bindande ram för att säkerställa att restaureringsåtgärderna faktiskt genomförs av medlemsstaterna.
2.2Europeiska miljöbyrån har konstaterat att 81 % av de skyddade habitaten i EU för närvarande är i dåligt skick. Endast i 9 % av de skyddade områdena har tillståndet förbättrats. Dessutom har 84 % av torvmarkerna, som är avgörande för infångning och lagring av koldioxid samt filtrering av vatten, dålig bevarandestatus och under det senaste årtiondet har det skett en populationsminskning för 71 % av sötvattensfiskarna och 60 % av groddjuren. Mer än hälften av världens BNP är emellertid beroende av naturen och de tjänster den tillhandahåller, och mer än 75 % av de globala livsmedelsgrödorna är beroende av pollinering som utförs av djur.
2.3Detta förslag till EU-lagstiftning läggs fram inom ramen för FN:s årtionde för återställande av ekosystem, som leds av FN:s miljöprogram och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. Det är en bred global rörelse som syftar till att påskynda restaureringsprojekt och se till att världen slår in på en väg mot en hållbar framtid. Restaurering av skadade ekosystem är avgörande för att uppnå målen för hållbar utveckling, i synnerhet de som rör klimatförändringar, fattigdomsutrotning och livsmedelstrygghet.
2.4Kommissionens ansats byggde inledningsvis på en strategi för biologisk mångfald för 2030 med frivilliga mål, men förstärktes snabbt med förslag om bindande bestämmelser för medlemsstaterna. I likhet med det internationella samfundet har kommissionen tvingats vidta snabba åtgärder till följd av konstaterandena om minskad biologisk mångfald samt de konsekvenser av detta som även lyfts fram i de senaste publikationerna från FN:s klimatpanel. Under pågående internationella förhandlingar om konventionen om biologisk mångfald har kommissionen mot denna bakgrund valt att spela en ledande roll för att föra in Europa på kurs mot ett återställande av alla dess ekosystem senast 2050.
2.5I förslaget åläggs medlemsstaterna således rättsligt bindande mål. Den övergripande målsättningen är att bidra till en kontinuerlig, långsiktig och varaktig återhämtning av biologisk mångfald och resilient natur på land och till havs i hela EU genom restaurering av ekosystem. Detta kommer att kräva att medlemsstaterna utan dröjsmål genomför effektiva och arealbaserade restaureringsåtgärder, som senast 2030 måste omfatta minst 20 % av EU:s land- och havsområden och senast 2050 alla ekosystem som är i behov av restaurering.
2.6Dessa bestämmelser återspeglar och har samband med målen i art- och habitatdirektivet, vattenramdirektivet, ramdirektivet om en marin strategi, förordningen om invasiva främmande arter, den gemensamma jordbrukspolitiken, EU:s initiativ om pollinatörer samt EU:s nya skogsstrategi för 2030.
2.7Avsikten är att förslaget ska införlivas i medlemsstaternas nationella politik. Det är innovativt såtillvida att det tar itu med utmaningar som rör såväl klimat som biologisk mångfald. Politikerna varnades redan för länge sedan för klimatförändringarnas risker, men det är först på senare tid som forskarna har lyft fram sambandet mellan klimatförändringarna och de omfattande följderna för den biologiska mångfalden. Kommissionen tar nu ett nytt grepp genom att uppmuntra ett holistiskt förhållningssätt till dessa frågor och frångår den politik med vattentäta skott som hittills har förts.
3.Analys av förslaget till förordning
3.1Förslaget väcker ett antal grundläggande frågor och farhågor när det gäller både valet av mål som ska uppnås inom en begränsad tidsram samt definitioner och indikatorer. Vissa åtgärder grundar sig till exempel på begrepp som härrör från naturrätt. För en bättre förståelse bör det i förslaget till förordning finnas en hänvisning om detta. Dessutom bör det för en viss del av innehållet klargöras i vilken utsträckning medlemsstaternas subsidiaritet bevaras. Särskilt när det gäller artikel 10, som innehåller indikatorer för restaurering av skogsekosystem, bör det noteras att ansvaret för skogsbruket främst ligger hos medlemsstaterna.
3.2Att avge ett yttrande om ett förslag till förordning som syftar till att restaurera medlemsstaternas ekosystem utan att känna till exakt vilka utmaningar och ansträngningar detta kommer att leda till för medlemsstaterna är ingen lätt uppgift. I förslaget hänvisas till utarbetandet och genomförandet av ”nationella restaureringsplaner” som ska utarbetas på grundval av de senaste nationella vetenskapliga analyserna.
3.3De termer som valts i förslaget till förordning är av yttersta vikt eftersom de harmoniserar terminologin och ger medlemsstaterna information om de resonemang som ligger till grund för de mål som ska uppnås. Även om definitioner som ”gott tillstånd”, ”gynnsam referensareal” och ”livsmiljö för en art till tillräcklig kvalitet och kvantitet” bör bygga på vedertaget vetenskapligt språkbruk, finns det begränsningar när det gäller genomförandet av dem. Bakom dessa vetenskapliga definitioner finns det nämligen politiska överväganden. Hur väljer man ut en ”gynnsam referensareal”? Vem fastställer vad som är en ”tillräcklig kvalitet hos en livsmiljö” och en ”tillräcklig kvantitet av en livsmiljö”? Att det inte finns någon referenströskel sedan tidigare begränsar målens tydlighet och gör det svårare att formulera ett välgrundat yttrande. EESK betonar att det vid kvantifieringen i enlighet med artikel 11 i förslaget till förordning är riktigt att beakta både förlusten av biologisk mångfald under en tidigare period (kommissionen föreslår godtyckligt 70 år) och de förväntade framtida förändringarna i miljöförhållandena. Risken att nationella skillnader i genomförandet av de föreslagna åtgärderna leder till en snedvridning av konkurrensen mellan EU:s jordbrukare måste minimeras. Dessutom avser förslaget en kontinuerlig förbättring av ekosystemen, och framstegen i fråga om detta ska bedömas vart tredje år efter 2030. Men vad kommer att hända med de ekosystem som det kan ta längre eller kortare tid att återställa? Det är tveksamt om betydande förbättringar kan mätas under dessa korta rapporteringsperioder. Kommer medlemsstaterna att hållas ansvariga, när det egentligen bara handlar om att naturen behöver mer tid?
3.4EESK anser att områden som ligger inom det befintliga nätverket av skyddade områden, särskilt Natura 2000-områden, bör prioriteras när det gäller restaurering för att frigöra dessa områdens fulla potential. Detta stöder bäst målet att uppnå ett gott tillstånd för de livsmiljöer som förtecknas i bilaga I till habitatdirektivet. Att inrikta restaureringsåtgärderna på skyddade områden tryggar inte bara restaureringsåtgärdernas långsiktiga fördelar, utan bidrar också till att undvika eventuella intressekonflikter i samband med markanvändning. Kommittén anser därför att det mycket breda och strikta kravet på att tillståndet inte ska försämras även för livsmiljöer som ligger utanför nätverket av skyddade områden är obalanserat och oproportionerligt.
3.5Mekanismen för utkrävande av ansvar från medlemsstaterna när det gäller genomförandet av restaureringsåtgärder och uppnående av målen innehåller få förtydliganden när det gäller hur målens genomförande ska övervakas. Denna otydlighet väcker farhågor om huruvida de åtgärder som vidtas i olika medlemsstater och sektorer och avseende olika grupper av människor bedöms på ett likvärdigt sätt. Valet av en förordning har verkliga fördelar när det gäller att harmonisera insatserna mellan medlemsstaterna och upprätthålla lika villkor, men det lämnar inte medlemsstaterna tillräckligt utrymme att fatta beslut om restaurering på grundval av sina nationella behov och omständigheter. Målen måste åtföljas av en mekanism för övervakning och rapportering, men eventuella ytterligare administrativa bördor måste minimeras. De befintliga nationella mekanismerna och EU-mekanismerna för kontinuerlig bedömning och rapportering om framsteg bör utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt.
4.Utmaningar för EU:s jord- och skogsbruk
4.1De allmänna målen om restaurering av jordbruksekosystem
EESK noterar att merparten av restaureringsmålen avser privatägd jordbruksmark. Målen kan därför enbart uppnås om jordbrukarna accepterar dem till fullo. Nya regleringsmässiga begränsningar av förvaltningen, som kan behövas för att öka den biologiska mångfalden på jordbruksmark, kan dock utgöra en ytterligare börda för den redan starkt reglerade jordbruksverksamheten. EESK understryker att jordbrukarna och skogsägarna inte bör bära den ekonomiska kostnaden för skyddet av den biologiska mångfalden. Tillhandahållandet av detta kollektiva värde och denna kollektiva nyttighet bör snarare utgöra en intressant inkomstmöjlighet för dem. För att restaureringsmålen ska uppnås kommer det oundvikligen att krävas ett robust och varaktigt stöd från de kvinnor och män som arbetar för att försörja Europa med livsmedel. Det är just på denna punkt som kommissionens förslag är en besvikelse, eftersom det precis som kommissionens tidigare strategier och handlingsprogram för biologisk mångfald inte tar upp denna viktiga ekonomiska fråga. Förordning torde därmed vara dömd att misslyckas.
4.2Målet om återvätning av dikad torvmark (artikel 9 i förordningen)
Detta mål kommer att få betydande ekonomiska konsekvenser för yrkesverksamhet och berör särskilt vissa regioner i vissa medlemsstater. För dessa regioner kan det föreslagna målet vara alltför ambitiöst när det gäller att balansera olika målsättningar. EESK påpekar att det krävs ekonomisk lönsamhet för att man på alternativa sätt ska kunna fortsätta med en produktiv användning av restaurerade torvmarker som genomgått återvätning. Med tanke på den planerade tidsramen för att uppnå detta mål fastställdes det dessutom 2012, i en vetenskaplig studie av mer än 620 restaureringsprojekt i våtmarker, att insatserna i genomsnitt, även efter så lång tid som 100 år, endast har gjort det möjligt att återställa 65–70 % av den ursprungliga biologiska mångfalden och de olika hydrologiska och ekologiska funktionerna (vattenfiltrering, koldioxidlagring) jämfört med ett relevant referensekosystem med god status. Detta väcker frågor om den tidsfrist som kommissionen i sin tidsplan har fastställt för genomförandet och om det miljömässiga målet. Torvmarker upptar endast 3 % av jordens yta, men binder en tredjedel av den koldioxid som lagras i marken. De har därför en ytterst strategisk betydelse i kampen mot klimatförändringarna.
4.3Målet om restaurering av den naturliga konnektiviteten hos vattendrag (artikel 7)
Det försämrade klimatet och problem med vattenförvaltning leder till ökad miljöförstöring. Vatten är inte bara betydelsefullt och värdefullt för naturen, utan är även en viktig faktor för att uppnå hållbarhet, och därmed säkerhet. Ibland måste överskottsvatten dräneras, andra gånger måste åtgärder vidtas för att bibehålla det och gynna naturliga kretslopp. Kommittén håller med om att man för att återställa vattendrags och tillhörande svämplans naturliga konnektivitet kan omvandla barriärer för longitudinell och lateral kontinuitet i ytvatten, förutsatt att det sker under strikt teknisk övervakning. Vi vill dock fästa uppmärksamheten på den risk för översvämningar som kan bli en följd av avlägsnandet av hydraulisk infrastruktur. Det krävs vatten för att återställa den biologiska mångfalden. De strategiska insatserna kan följaktligen utgöra ett tillfälle att förvalta vatten och styra det till områden som behöver det. Det är nödvändigt att bibehålla vatten i landskapen och förhindra en alltför snabb avrinning. Sommaren 2022 visade tydligt på risken för torka i Europa. EESK rekommenderar att en dialog förs i denna fråga, med deltagande av civilsamhällesorganisationer. Medlemsstaterna bör även ges incitament att genomföra gröna infrastrukturprojekt som kan bidra till att knyta samman ett förbättrat översvämningsskydd, bevarande av känsliga vattenområden som är viktiga för den biologiska mångfalden på europeisk nivå samt utveckling av ekonomin och turismen. I detta sammanhang erinrar kommittén om att översvämningar i t.ex. Donau och Elbe har orsakat omfattande skador.
4.4Målet att vända minskningen av pollinatörer
EESK stödjer till fullo denna åtgärd som är avgörande för att säkra livsmedelstryggheten. Kommittén noterar dock att det i förslaget till förordning inte föreskrivs några åtgärder avseende tillgängliga näringskällor för pollinatörer. Dessa arters långsiktiga överlevnad kan bara säkerställas om det finns ett tillräckligt antal nektar- och pollenrika växter för att garantera varaktig näring för pollinatörerna. Boplatser och en giftfri miljö är också av yttersta vikt.
4.5Målen för jordbruket (artikel 9 i förordningen)
EESK uttrycker oro över målet att täcka 10 % av EU:s utnyttjade jordbruksareal med landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald. Det är särskilt problematiskt att dessa arealer enligt bilaga IV inte får användas för produktion inom jordbruket (inklusive bete och foderproduktion). Man får inte glömma att det i många områden är odlingen (särskilt exempelvis bete på alpängar, slåtterängar eller ängar vars skörd är ämnad till strömedel) som är det som från första början möjliggör en stor biologisk mångfald. Att utesluta jordbruk i dessa områden redan från början är därför överdrivet. Detta villkor bör strykas. I början av 2022 fick vi dessutom en kraftig påminnelse om vikten av livsmedelssuveränitet för att vi ska kunna hantera de många osäkerhetsmoment som ligger framför oss. Ett uppnående av 10 %-målet för den utnyttjade jordbruksarealen skulle onekligen leda till förbättrad biologisk mångfald, något som är viktigt för jordbrukets produktivitet, men samtidigt medföra en avsevärd minskning av avkastningen. Målet på 10 % bör därför inte enbart inriktas på jordbruksmark utan bör även omfatta angränsande områden. Exempelvis är vägkanter och dikesrenar i landsbygdsområden mycket viktiga för den biologiska mångfalden. I dessa områden skulle man kunna anlägga blomsterremsor som lockar till sig pollinatörer och andra gynnsamma organismer. För att nå full effektivitet måste dessa landskapselement dessutom organiseras i ett nätverk. Studier visar t.ex. värdet av att anlägga flera blomsterremsor i ett nät snarare än ett stort blomsterområde. Slutligen upprepar kommittén att lika stor uppmärksamhet bör ägnas åt alla naturmiljöer, så att alla arter som lever i olika miljöer kan dra nytta av åtgärderna. Exempelvis har tofsvipan eller sånglärkan knappt någon behållning av häckar eller grönremsor. Bevarandeåtgärderna måste därför tillämpas på hela markarealen och för all användning av marken, utöver jord- och skogsbruksmark, med beaktande av våra samhällens olika behov.
4.6Målen för skogen (artikel 10 i förordningen)
Restaureringen av Europas skadade skogar är av stor betydelse för att våra samhällen ska kunna anpassa sig till klimatförändringarna och för att den ekonomiska verksamheten ska kunna bidra till uppnåendet av målen om biologisk mångfald. De allmänna målen i förslaget till förordning är i linje med dem som redan ingår i internationella insatser och i en global, världsomspännande strategi. EESK lovordar kommissionens politiska vilja att uppmuntra medlemsstaterna att restaurera sina skogar. Kommittén betonar dock att restaureringsåtgärder, mot bakgrund av att det råder olika förhållanden i skogarna i Europa, bör kunna anpassas till lokala omständigheter, så länge inte konkurrensen mellan europeiska skogsägare snedvrids. EESK vill också fästa uppmärksamheten på vikten av att vid restaureringen ta hänsyn till landskapet i de berörda geografiska områdena och beakta de klimatkatastrofer som Europa drabbats av på senare tid (skogsbränder, megabränder). All markanvändning i ett landskap hänger samman och måste därför uppfylla både miljömässiga och socioekonomiska krav. Till exempel kan åtgärder för återbeskogning av jordbruksmark leda till ekonomiska förluster för lokalsamhällen och visa sig inte vara hållbara, medan en trädjordbruksstrategi där man inbegriper naturligt förekommande trädarter skulle kunna passa bättre och få lokalt stöd. Det är därför viktigt att styra medlemsstaterna mot tillvägagångssätt som förenar bevarandet av naturresurser med ekonomisk utveckling. Målet för skogen kan uppnås endast om ett långsiktigt stöd ges för framväxten och utvecklingen av verksamhet som bedrivs både innan träd planteras och efter att de har avverkats, så att trädjordbruk kan bli ekonomiskt bärkraftigt.
5.Utmaningar för EU:s stadsområden
5.1Att återinföra natur i städerna är ett centralt mål som EESK ställer sig bakom. Det råder inget tvivel om att det är viktigt att miljöanpassa EU:s städer, både för medborgarnas välbefinnande och för en hållbar biologisk mångfald. Värmeböljorna i Europa i juli 2022 visar på trädens avgörande roll för att minska temperaturen i städerna. Träd kan bidra till att sänka yttemperaturen med upp till 12 °C.
5.2Städerna i EU täcker dessutom i dag stora områden, vilket gör det svårt för arter att förflytta sig och inskränker deras livsmiljö. Det är av största vikt att medlemsstaterna styrs mot åtgärder som syftar till att begränsa markexploateringen av naturområden. Dessa åtgärder bör inte bygga på program som erbjuder markbyten.
5.3Slutligen bör målet om restaurering av biologisk mångfald stärkas i städerna genom att grön infrastruktur byggs upp som en naturlig del av utvecklingen av livsmiljöer. Parker, gångvägar och även gröna tak och växtväggar är billiga sätt att förbättra stadsklimatet. EESK påminner därför om rekommendationerna i sitt yttrande NAT/607.
6.Utmaningar för marina miljöer i EU
6.1Målen om restaurering av marina miljöer är avgörande för att bevara den biologiska mångfalden, med tanke på det antal arter och ekosystem som de hyser och deras strategiska betydelse med bakgrund av klimatförändringarna. EESK stöder de föreslagna målen för restaurering av haven med tanke på att det är bevisat att ekosystemen har hamnat i obalans på grund av mänsklig verksamhet. Utöver att skydda arter och restaurera livsmiljöer bör åtgärder även vidtas för ett ansvarsfullt fiske och minskade föroreningar. Kommittén stöder inrättandet av en skyddsmekanism inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken i syfte att hantera den negativa inverkan på miljön. En förutsättning för att målen för marina miljöer ska uppnås är att medlemsstaterna kan enas om att förvalta fiskeresurserna gemensamt. Med tanke på hur viktiga åtgärderna till förmån för dessa livsmiljöer är bör kommissionen kunna ingripa för att se till att målen om skydd och restaurering uppnås.
6.2EESK understryker att marina miljöer spelar en avgörande roll i kampen mot klimatförändringarna. Att bevara havens förmåga att binda koldioxid är av strategisk betydelse för vår framtid. Därför måste EU ge ekonomiskt stöd till innovation och forskning i syfte att stimulera sökandet efter innovativa lösningar och förbättra kunskapen om dessa ekosystem. Studier har t.ex. visat hur viktigt det är med små kustbäddar. De utgör viktiga livsmiljöer för många fiskarter, som växer upp där innan de sedan migrerar mot andra områden där de lever som fullvuxna. Tillståndet för dessa områden försämras dock ofta på grund av kustinfrastruktur (hamnar, bankar osv.) och nya lösningar måste tas fram. Exempelvis har försök gjorts med att fästa artificiella rev och sjögräsbäddar på havsbotten i Toulonbukten och i den gamla hamnen i Seyne-sur-Mer. Dessa insatser syftar till är att blåsa nytt liv i kustmiljöns ekologiska funktioner.
7.Ekonomiska utmaningar kopplade till restaurering av natur
7.1EESK betonar att kommissionen har visat prov på en anmärkningsvärd politisk vilja med denna långtgående och nyskapande förordning. Kommittén påminner dock om att den politiska viljan också måste åtföljas av finansiella medel som står i proportion till åtagandena. Kommissionens arbete med att ytterligare klargöra de potentiella kostnaderna för restaurering av ekosystem ger en första bild av de åtaganden som medlemsstaterna måste göra, men väcker även frågor. Det visar på ett kostnads- och nyttoförhållande på 1 till 8 för bevarandet av den biologiska mångfalden, men ger oss ingen information om de ekonomiska, sociala och kulturrelaterade effekterna av att målen uppnås. Vilka kommer de ekonomiska och sociala effekterna att bli av de åtgärder som vidtas för att restaurera mark? EESK anser att en förhandsbedömning bör utföras för att beräkna den exakta arealen av den jordbruksmark, den skog och de vattendrag som kommer att omfattas av förordningens förslag. Kommittén upprepar också synpunkterna från yttrande NAT/786, där den påtalade att de finansiella behoven måste stå i proportion till rådande utmaningar. Natura 2000-nätverket erbjuder en unik möjlighet att förbättra tillståndet för enastående naturmiljöer i Europa men ställer till exempel enbart 20 % av de medel som utlovats och krävs för åtgärderna till förfogande. EESK fäster särskild uppmärksamhet vid de finansiella åtaganden som kommissionen har tillkännagett. Kommittén upprepar att de anslagna medlen måste leva upp till förväntningarna. Annars kommer ytterligare lagstiftning inte att ge något resultat.
7.2EESK varnar för de risker som det innebär om generationsskiftet inom jordbrukssektorn inte kan genomföras. Att fastställa mål som inte är förenliga med jordbruksföretagens realitet kommer att leda till stora ekonomiska svårigheter inom sektorn, som redan har problem med att rekrytera arbetskraft. Kommissionen måste ägna särskild uppmärksamhet åt de ekonomiska konsekvenserna för dessa jordbruksföretag i syfte att säkerställa en långsiktig hållbarhet, och samtidigt stödja utvecklingen av klimatmedvetna metoder.
Bryssel den 25 januari 2023
Christa Schweng
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
*
*
*
OBS! Bilaga I följer.
BILAGA I
till kommitténs yttrande
Följande ändringsförslag avslogs under debatten, men fick minst en fjärdedel av de avgivna rösterna:
Punkt 3.4 – Ändringsförslag 11
Ändra enligt följande:
|
Sektionens yttrande
|
Ändringsförslag
|
|
EESK anser att områden som ligger inom det befintliga nätverket av skyddade områden, särskilt Natura 2000-områden, bör prioriteras när det gäller restaurering för att frigöra dessa områdens fulla potential. Detta stöder bäst målet att uppnå ett gott tillstånd för de livsmiljöer som förtecknas i bilaga I till habitatdirektivet. Att inrikta restaureringsåtgärderna på skyddade områden tryggar inte bara restaureringsåtgärdernas långsiktiga fördelar, utan bidrar också till att undvika eventuella intressekonflikter i samband med markanvändning. Kommittén anser därför att det mycket breda och strikta kravet på att tillståndet inte ska försämras även för livsmiljöer som ligger utanför nätverket av skyddade områden är obalanserat och oproportionerligt.
|
EESK anser att områden som ligger inom det befintliga nätverket av skyddade områden, särskilt Natura 2000-områden, bör prioriteras när det gäller restaurering för att frigöra dessa områdens fulla potential. Detta stöder bäst målet att uppnå ett gott tillstånd för de livsmiljöer som förtecknas i bilaga I till habitatdirektivet. Särskild uppmärksamhet på Natura 2000-områden kan säkerställa genomförandet av habitatdirektivet, som antogs redan 1992, och kan också bidra till att undvika eventuella intressekonflikter i samband med markanvändning.
|
Resultat av omröstningen
Röster för
91
Emot
108
Nedlagda röster
18
Punkt 4.2 – Ändringsförslag 12
Ändra enligt följande:
|
Sektionens yttrande
|
Ändringsförslag
|
|
Målet om återvätning av dikad torvmark (artikel 9 i förordningen)
Detta mål kommer att få betydande ekonomiska konsekvenser för yrkesverksamhet och berör särskilt vissa regioner i vissa medlemsstater. För dessa regioner kan det föreslagna målet vara alltför ambitiöst när det gäller att balansera olika målsättningar. EESK påpekar att det krävs ekonomisk lönsamhet för att man på alternativa sätt ska kunna fortsätta med en produktiv användning av restaurerade torvmarker som genomgått återvätning. Med tanke på den planerade tidsramen för att uppnå detta mål fastställdes det dessutom 2012, i en vetenskaplig studie av mer än 620 restaureringsprojekt i våtmarker, att insatserna i genomsnitt, även efter så lång tid som 100 år, endast har gjort det möjligt att återställa 65–70 % av den ursprungliga biologiska mångfalden och de olika hydrologiska och ekologiska funktionerna (vattenfiltrering, koldioxidlagring) jämfört med ett relevant referensekosystem med god status. Detta väcker frågor om den tidsfrist som kommissionen i sin tidsplan har fastställt för genomförandet och om det miljömässiga målet. Torvmarker upptar endast 3 % av jordens yta, men binder en tredjedel av den koldioxid som lagras i marken. De har därför en ytterst strategisk betydelse i kampen mot klimatförändringarna.
|
Målet om återvätning av dikad torvmark (artikel 9 i förordningen)
Detta mål kommer att få betydande ekonomiska konsekvenser för yrkesverksamhet och berör särskilt vissa regioner i vissa medlemsstater. För dessa regioner kan det föreslagna målet få särskilda konsekvenser när det gäller att balansera olika målsättningar. Kommittén är medveten om torvmarkernas särskilda betydelse för den biologiska mångfalden och begränsningen klimatförändringarna och ser kommissionens mål (restaureringsåtgärder på 70 % av de dikade torvmarkerna, varav hälften ska återvätas senast 2050[3]) som en kompromiss mellan ekonomiska och miljömässiga intressen. Med tanke på den planerade tidsramen för att uppnå detta mål fastställdes det dessutom 2012, i en vetenskaplig studie av mer än 620 restaureringsprojekt i våtmarker, att insatserna i genomsnitt, även efter så lång tid som 100 år, endast har gjort det möjligt att återställa 65–70 % av den ursprungliga biologiska mångfalden och de olika hydrologiska och ekologiska funktionerna (vattenfiltrering, koldioxidlagring) jämfört med ett relevant referensekosystem med god status. Detta väcker frågor om den tidsfrist som kommissionen i sin tidsplan har fastställt för genomförandet och om det miljömässiga målet. Torvmarker upptar endast 3 % av jordens yta, men binder en tredjedel av den koldioxid som lagras i marken. De har därför en ytterst strategisk betydelse i kampen mot klimatförändringarna.
|
Resultat av omröstningen
Röster för
99
Emot
104
Nedlagda röster
18
_____________