CCMI/177
Resiliens för råvaror av avgörande betydelse
YTTRANDE
Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI)
Resiliens för råvaror av avgörande betydelse:
Att staka ut vägen mot ökad trygghet och hållbarhet
[COM(2020) 474 final]
Föredragande: Dumitru Fornea
Medföredragande: Michal Pintér
|
Remiss
|
COM(2020) 474 final, 23/09/2020
|
|
Rättslig grund
|
Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
|
|
|
|
|
Beslut av EESK:s plenarförsamling
|
28/10/2020
|
|
|
|
|
Ansvarig sektion
|
Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI)
|
|
Antagande av sektionen
|
05/03/2021
|
|
Antagande vid plenarsessionen
|
DD/MM/YYYY
|
|
Plenarsession nr
|
…
|
|
Resultat av omröstningen
(för/emot/nedlagda röster)
|
…/…/…
|
1.Slutsatser och rekommendationer
1.1.Kommissionens meddelande, med en tydlig färdplan med initiativ och åtgärder som ska vidtas på EU-nivå, utgör ett steg framåt, och EESK rekommenderar därför Europaparlamentet och rådet att stödja denna strategi för att stärka EU:s resiliens för råvaror av avgörande betydelse.
1.2.Kommittén är övertygad om att de åtgärder som kommissionen föreslår kan bidra till försörjningstryggheten när det gäller råvaror av avgörande betydelse, och därmed bibehålla och utveckla den industriella och tekniska basen i EU. De kan även främja avgörande forsknings- och utvecklingskapacitet som ger oss möjlighet att genomföra de ambitiösa målen i EU:s gröna giv samtidigt som nya fasta och anständiga arbetstillfällen och en rättvis omställning i samhällen som påverkas av industriell omvandling säkerställs.
1.3.EESK stöder fullt ut den gröna omställningen av energisektorn och anser att utvinningen av de råvaror som behövs för utbyggnaden av grön teknik är ett grundläggande steg. Dessa råvaror, såsom metaller och mineraler, är grundstenarna för att skapa en solid infrastruktur för försörjning med vätgas eller grön el. Produktionen av grön energi och gröna energibärare kommer att göra det möjligt att fasa ut fossila bränslen i utvinnings- och bearbetningsindustrin och därmed skapa en situation som alla vinner på.
1.4.Prospektering är en högriskverksamhet som ökar kapitalkostnaderna betydligt. Riskreducering genom lånegarantier och avskrivningssystem kan gynna investeringar betydligt. Andra skatteincitament inbegriper skattelättnader och statligt stöd. Dessa mekanismer används i stor utsträckning globalt för gruvdrift och bearbetning, men inte i större omfattning i EU. I Europa finns det dock ett undantag (Finland) som har infört nationellt stöd i form av riskfonder. Liknande initiativ bör införas på EU-nivå.
1.5.Med hänsyn tagen till nuvarande bästa praxis, teknik och teknologi som utgångspunkt föreslår EESK att EU tar fram en effektiviserad godkännandeprocess för gruvdriftsverksamhet. Till exempel har annan infrastruktur av avgörande betydelse, såsom förnybara nät och annan viktig infrastruktur, fungerat som förebild och berett vägen för en ökad tilltro till effektiviserade processer. En effektiviserad process föregriper inte resultatet av en beslutsprocess utan syftar till att förbättra punktligheten, förutsägbarheten och öppenheten i miljöutredningarna och godkännandeprocesserna för de infrastrukturprojekt som genomförs med denna metod.
1.6.EESK anser att det är oerhört viktigt att det finns lämpliga finansieringsinstrument som underlättar den gröna omställningen i malmbrytnings- och malmbearbetningssektorerna. Samtidigt är det av avgörande betydelse att man (t.ex. via Horisont 2020) investerar i återvinningen av råvaror av avgörande och strategisk betydelse.
1.7.EESK har redan tagit till sig vikten av cirkularitet för EU:s ekonomi. Det är av yttersta vikt att den cirkulära ekonomin leder till ett slutet materialkretslopp i Europa. Följaktligen bör export av avfall som innehåller värdefullt material, vars bearbetning i EU skulle kunna bidra till att minska EU:s växthusgasutsläpp, noggrant bedömas och endast ske när detta är av nytta ur ett hållbarhetsperspektiv. Därför stöder EESK en snabb och ändamålsenlig översyn av de befintliga instrumenten, såsom förordningen om transport av avfall.
1.8.EESK betraktar den föreslagna kartläggningen av den potentiella försörjningen av sekundära råvaror av avgörande betydelse från EU:s lager och avfall som en avgörande åtgärd för att förbättra EU:s råvaruresiliens. Vi uppmanar därför kommissionen att prioritera denna kartläggning och genomföra den före slutet av 2021 i stället för den nu föreslagna tidsfristen år 2022.
1.9.EESK anser att hinder i lagar och förordningar för inhemsk användning och transport av sekundära råvaror måste undanröjas. Miljö- samt hälso- och säkerhetsaspekterna i samband med handeln med farliga flöden av sådana material måste dock övervakas och genomföras noga. En jämvikt måste nås mellan strikta och snabba förfaranden så att inhemsk transport, återvinning och återanvändning av sekundära råvaror inte förhindras. Det finns många exempel på hur återvinningsmöjligheter omöjliggörs av formaliteter.
1.10.EESK betonar vikten av att införliva nya dimensioner i den metod som används för den regelbundna bedömningen av förteckningen över mineraler av avgörande betydelse. Man bör fastställa lämpliga kriterier för att kontrollera huruvida de globala leveranskedjorna för dessa typer av råvaror är förenliga med etiska principer, i syfte att bedöma den ”etiska dimensionen”. Dessa principer bör ta hänsyn till människorättsförklaringen, FN:s vägledande principer, inbegripet ILO:s grundläggande arbetstagarrättigheter, deklarationen om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet, som omfattar de grundläggande arbetsnormerna, och deklarationen om multinationella företag och socialpolitik, samt FN:s globala mål. Dessutom bör man beakta handelssituationen och den globala marknadssituationen för råvarorna för att förbättra bedömningen av handelsförhållandena för varje enskild råvara. Den nuvarande strategin i metoden för att bedöma handelshinder är en mycket grov indikator. Större hänsyn bör tas till förekomsten av handelshinder och oligopol.
1.11.EESK betonar att det krävs samordning mellan de nationella utbildningssystemen, omskolningssystemen och certifieringssystemen, i syfte att bygga upp en reserv av och avsätta tillräcklig kapacitet att utbilda specialister inom områden som bidrar till att stärka resiliensen för råvaror av avgörande och strategisk betydelse. EU måste förbättra utbildningen av specialister, i linje med den digitala revolutionens allt snabbare utveckling och för att tillhandahålla yrkesmöjligheter för dem som arbetar med att säkerställa försörjningstryggheten och bearbetningen av dessa mineraler som krävs för att avancerade ekonomier ska fungera.
1.12.EESK konstaterar, mot bakgrund av politiken för att stärka resiliensen för råvaror av avgörande och strategisk betydelse, hur viktigt det är att EU har teknisk och industriell kapacitet att ersätta dessa mineraler i händelse av ihållande brist. Man måste stärka de berörda EU-institutionernas roll i planeringen av betydande och fortlöpande investeringar i FoU-program för att upptäcka nya material och processer som säkerställer en motiverad ersättning.
1.13
EESK uppmanar kommissionen att på ett övertygande och respektfullt sätt ta hänsyn till behoven och önskemålen hos de utvecklingsländer som levererar råvaror genom att uppmuntra och stödja företag som tydligt verkar utifrån respekt för dessa länders och deras befolkningars ekonomiska, sociala och ekologiska intressen. Kommissionen bör utforma en modell med ”lika partnerskapsvillkor” som främjar tillit, varaktighet, trygghet, tillförlitlighet och ömsesidig respekt i handelspartnernas gemensamma intresse.
1.14
EESK betonar vikten av att utvidga definitionen av och paradigmet för råvaror av avgörande betydelse. Konventionellt sett har råvaror av avgörande betydelse förståtts som material som huvudsakligen kommer från gruvsektorn. Detta är ett alltför snävt tillämpningsområde och begränsar den gröna energins tillväxt. I dag kan träbaserade material användas effektivt inom många fler tillämpningsområden än tidigare. Från textilier till ny lättare och miljövänligare batteriteknik är detta ett område som utvecklas mycket snabbt. Bioekonomin har unika möjligheter att öka resiliensen i EU:s ekonomi och den geopolitiska stabiliteten för vår kontinent. Att använda förnybara material skulle samtidigt också bidra till att begränsa klimatförändringarna, eftersom det gör det möjligt att hålla kvar de fossila utsläppen i marken och skapa grön resiliens gentemot fossila sektorer.
2.Bakgrund
2.1Råvarusektorn tillhandahåller omkring 350 000 arbetstillfällen inom EU, men det finns över 30 miljoner arbetstillfällen i tillverkningsindustrier nedströms som är beroende av en tillförlitlig och obehindrad tillgång till mineralråvaror. Under 2018 låg EU:s beroende av importerad metall på mellan 75 % och 100 % beroende på vilken metall det gäller, och mer än hälften av EU:s energibehov tillgodoses genom nettoimport. Priserna för råvaror är mycket volatila, och resurser utgör den största andelen av industrins kostnader för insatsvaror. De industrier i EU som är beroende av råvaror bidrog dock med 206 miljarder euro i mervärde.
2.2Världsbanken bedömer att efterfrågan på metaller och mineraler kommer att öka proportionellt i linje med klimatambitionerna. OECD:s prognos är att den globala råvaruanvändningen kommer att fördubblas fram till 2060. Metallanvändningen förväntas växa med 150 %, från 8 miljarder ton i dag till 20 miljarder ton år 2060. OECD förutspår också att ökningen i användningen av råvaror och processerna för att utvinna och bearbeta dem sannolikt kommer att öka trycket på planetens resurser och äventyra vinsterna i välmående. Detta kan leda till miljöproblem och sociala problem, förorening, förlust av biologisk mångfald, markförlust med mera.
2.3EU står för mindre än 5 % av världens produktion av mineralråvaror. Enbart Kina tillhandahåller 66 % av de färdiga litiumbatterierna. EU tillhandahåller mindre än 1 %. EU framställer mindre än 1 % av världens bränsleceller och 1 % av råvarorna för vindkraft. Kina har en monopolliknande ställning när det gäller komponenter till solpaneler. EU tillhandahåller 1 % av de kiselbaserade solcellsanläggningarna. 44 råvaror är relevanta för robotindustrin, varav EU producerar endast 2 % och Kina tillhandahåller 52 %.
2.4För att framgångsrikt omvandla EU:s ekonomi och uppnå EU:s klimatmål för 2030 och 2050 måste man säkerställa en hållbar försörjning av råvaror av avgörande och strategisk betydelse. Mineraler, metaller och avancerade material är av avgörande betydelse för ren energi, grön teknik och mobilitet. Utan dem kommer genomförandet och utvecklingen av ren och digital teknik att försenas, liksom genomförandet av Agenda 2030 med målen för hållbar utveckling. EU måste agera för att minska det externa beroendet, diversifiera sina leveranskedjor och investera i återvinningsanläggningar. Om man inte röner framgång kommer överlevnaden av arbetstillfällen och industrier i EU att äventyras.
3.Kommissionens åtgärder rörande råvaror
3.1Den 3 september 2020 presenterade kommissionen i sitt meddelande ”Resiliens för råvaror av avgörande betydelse: Att staka ut vägen mot ökad trygghet och hållbarhet” tio åtgärder till stöd för en trygg och hållbar råvaruförsörjning. I meddelandet betonas vikten av att uppnå ett öppet strategiskt oberoende i EU genom följande inslag: diversifiering av leverantörer utanför EU, minskning av det ytterst stora beroendet genom cirkularitet och resurseffektivitet samt inhemsk utvinning och bearbetning, ökning av den inhemska försörjningskapaciteten, upprättande av resilienta leveranskedjor för EU:s industriella ekosystem, förstärkning av en hållbar och ansvarsfull försörjning, skapande av en råvaruallians och FoU-program, ökade finansieringsmöjligheter, bättre gruvbrytningskompetens, ökad prospekteringskapacitet, bedömning av miljökonsekvenserna samt främjande av internationell handel och internationella partnerskap.
3.2Den 11 mars 2020 framhölls genom offentliggörandet av kommissionens meddelande ”En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin: För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa” vikten av att skapa en marknad för sekundära råvaror och ta hänsyn till en etisk anskaffning av råvaror och försörjningstrygghet.
3.3Den 10 mars 2020 betonades i kommissionens meddelande ”En ny industristrategi för EU” vikten av alla industriella värdekedjor i EU. En tryggad försörjning av ren och överkomlig energi och råvaror är ett viktigt steg i riktning mot minskade industriella koldioxidavtryck och påskyndar därmed omställningen.
3.4Den 11 december 2019 lade kommissionen fram sitt meddelande ”Den europeiska gröna given”, som är EU:s nya tillväxtstrategi för att omvandla den nuvarande ekonomin till en ekonomi som är resurseffektiv, konkurrenskraftig och klimatneutral. I meddelandet framhålls vikten av strategisk trygghet i fråga om tillgång till resurser för att genomföra den gröna given. Omställningen kommer att kräva en hållbar försörjning av alla råvaror som behövs för ren och digital teknik.
3.5I detta avseende måste man ta fram mer konkreta förslag och åtgärder för att säkra vägen mot större trygghet och hållbarhet i enlighet med kommissionens meddelande om råvaror av avgörande betydelse. Vi uppmanar även kommissionen att överväga lämpliga åtgärder beträffande alla råvaror som är av betydelse för EU:s industri och ekonomi i syfte att förebygga ytterligare beroende.
4.Allmänna kommentarer
4.1EESK välkomnar och stöder kommissionens insatser och åtgärder för att stärka försörjningstryggheten beträffande råvaror. De yttranden som antagits under de senaste 15 åren av EESK:s rådgivande utskott för industriell omvandling, samt det gemensamma arbetet i denna fråga med kommissionen, bekräftar EU:s organiserade civila samhälles intresse och engagemang för en fortsatt utveckling av det europeiska råvarupartnerskapet.
4.2Råvaruinitiativet, som kommissionen lanserade 2008, beredde vägen för strukturerade och samordnade åtgärder mellan berörda EU-institutioner, både för att öka EU-medborgarnas medvetenhet om behovet av att trygga försörjningen av råvaror av avgörande och strategisk betydelse för EU:s industrier och för att konkreta åtgärder i detta avseende skulle kunna vidtas på EU- och medlemsstatsnivå.
4.3Den europeiska teknikplattformen för hållbara mineralresurser (officiellt erkänd 2008), det europeiska innovationspartnerskapet om råvaror (2012), Europeiska institutet för innovation och teknik – råvaror (2015), europeiska batterialliansen (2017), europeiska råvarualliansen (september 2020) och de årliga aktiviteterna inom ramen för EU:s råvaruvecka har varit framgångsrika kommissionsinitiativ och viktiga arbetsverktyg för Europeiska unionen i dess fortlöpande insatser för att kartlägga de tekniska, rättsliga och administrativa lösningar som krävs för att anta en samstämmig EU-handlingsplan om råvaror. Dessa initiativ skulle emellertid ha kunnat förstärkas, och EESK uppmanar kommissionen att genomföra stringenta bedömningar av arbetet i, resultaten av och ändamålsenligheten hos dessa alliansplattformar, och regelbundet (årligen) tillhandahålla EESK resultaten. Som företrädare för det civila samhället måste vi hållas underrättade om huruvida denna strategi verkligen leder till konkreta resultat när det gäller att göra framsteg mot och uppnå målet om råvaruresiliens.
4.4Kommissionens meddelande har främst ett europeiskt perspektiv, vilket är fullt förståeligt eftersom den centrala frågan är försörjningen av råvaror till den europeiska ekonomin. EESK anser dock att kommissionen bör beakta behoven och intressena hos människorna och ekonomierna i de länder från vilka råvarorna ska exporteras till Europa, i synnerhet som den ofta hänvisar till ”europeiska värden”, ”globalt ansvarstagande” och globala ”mål för hållbar utveckling”. Man måste också beakta att länder utanför EU som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har stora mineralresurser, och råvarustrategierna, de strategiska partnerskapen och finansieringsinstrumenten för gruvsektorns gröna omställning bör göras tillgängliga även för dessa länder.
4.5Målet om att öka EU:s resiliens för råvaror av avgörande och strategisk betydelse är oupplösligt förbundet med EU:s insatser för att bibehålla en stark industriell och teknisk bas som håller jämna steg med den digitala revolutionen och de globala utmaningar som klimatförändringar och miljöskydd utgör. Det är av yttersta vikt att EU är framgångsrikt i detta arbete. EESK har redan framhållit följande: ”Solpaneler, vindkraftparker och batterier är avgörande för vårt nya industriella paradigm. De kräver dock också råvaror som kontrolleras av våra jämbördiga konkurrenter på den internationella arenan. Industripolitiken måste gå hand i hand med en bestämd handels- och utrikespolitik som i sin tur måste säkra tillgången till dessa resurser.”
4.6Råvarupolitiken måste, jämte annan politik, på ett positivt sätt bidra till att försörjningen till EU:s industrier säkerställs, till att efterfrågan på EU:s produkter och tjänster tillgodoses, till att miljön respekteras och den mänskliga verksamhetens inverkan på klimatet begränsas samt till att anständiga arbetstillfällen skapas. Dessa vinster – ekonomiska, miljömässiga och sociala – bör fördelas jämnt över hela EU. Det är viktigt att inte bara fokusera på råvaror som anses vara ”av avgörande betydelse” enligt den metod som kommissionen föreslår. Råvaror som spelar en väsentlig roll i många leveransvärdekedjor och vars brytning och utvinning också är bärare av råvaror av avgörande betydelse bör erkännas som råvaror av strategisk betydelse.
4.7EU:s konstanta och förutsägbara efterfrågan på råvaror av avgörande och strategisk betydelse är en grundläggande förutsättning för att stärka de inhemska och globala handelsförbindelserna och leveranskedjorna. Eftersom efterfrågan på råvaror stadigt ökar bör EU även fortsätta att utvidga sin kapacitet att anskaffa dem inhemskt och internationellt. Tillförlitlighet och förutsägbarhet i leveranskedjorna är viktigt för att bibehålla industriproduktionen och den tillhörande infrastrukturen i medlemsstaterna, men också en nödvändig förutsättning för att stärka EU:s resiliens med avseende på råvaror av avgörande betydelse.
4.8Behovet av råvaror av avgörande och strategisk betydelse är en av de indikatorer som gör att vi kan bedöma och fastställa vilken typ av industriell produktionskapacitet vi bör bibehålla och vilka behov vi måste tillgodose vad gäller utbildning, omskolning, livslångt lärande och certifiering i EU för att klara av den globala konkurrensen, och undvika inte bara ett beroende av vissa råvaror utan också en underordning inom innovation, forskning och teknisk utveckling.
4.9Teknisk och industriell kapacitet att ersätta råvaror av avgörande betydelse anses vara av yttersta vikt för att stärka resiliensen, men det är inte möjligt att åstadkomma detta på kort tid och utan betydande och konstanta investeringar i forskning och utveckling för att upptäcka nya material. Jämfört med den dynamiska utvecklingen i Kina skulle man kunna säga att EU:s resiliens med avseende på råvaror av avgörande betydelse kan stärkas om man genomför ambitiösa projekt för att sammanlänka och modernisera den transeuropeiska transport-, energi- och IKT-infrastrukturen. Allt detta kan göras mot bakgrund av EU:s gröna giv, för att därmed upprätthålla en tillräckligt hög efterfrågan på sådana råvaror i EU, en efterfrågan som stabiliserar de globala leveranskedjorna och leder till ett inflöde av nya investeringar, inte bara i de industrier som bearbetar dessa råvaror utan också i FoU-program om ersättning av råvaror av avgörande betydelse.
5.Särskilda kommentarer
5.1Kommissionens meddelande, med en tydlig färdplan med initiativ och åtgärder som ska vidtas på EU-nivå, utgör ett steg framåt, och EESK rekommenderar därför Europaparlamentet och rådet att stödja denna strategi för att stärka EU:s resiliens för råvaror av avgörande betydelse.
5.2Investeringar i hållbar gruvdrift skapar försörjning, arbetstillfällen och ekonomiska framsteg, men måste också trygga socioekonomiska och miljömässiga förbättringar på grundval av företagens sociala ansvar. Den viktigaste frågan är hur man kan uppnå en balans mellan att främja hållbar gruvdrift i Europa och säkerställa allmänhetens acceptans. Att öka medborgarnas medvetenhet är av yttersta vikt.
EU:s gröna giv, klimatmålen för 2030 och 2050 samt efterfrågan på råvaror
5.3En ren och cirkulär ekonomi ger löfte om ett minskat beroende av importerade material och importerad energi, en minskning av den negativa inverkan på hälsan och miljön i EU, utveckling av framtida ekonomiska modeller och skapande av fler lokala arbetstillfällen. Den kommer också att bidra till ökad självförsörjning och till hanteringen av de resiliensproblem som blottlagts under covid-19-pandemin i relation till de globala leveranskedjorna. EESK har redan efterfrågat en tydlig strategi för att EU ska ”bli världsledande inom den cirkulära ekonomin och ren teknik. Unionen kommer att sträva efter utfasning av fossila bränslen i energiintensiva industrier.”
5.4Kommissionen varken nämner eller diskuterar djuphavsutvinning i sitt meddelande, som inte heller bidrar till att ändra uppfattningen att utvinningsindustrierna inte är miljövänliga. Det finns situationer då dessa är ”miljövänliga” tack vare hållbara gruvdriftsmetoder.
5.5Kommissionen uppger att gruvavfall är rikt på råvaror av avgörande betydelse och kan ge upphov till ny ekonomisk verksamhet. Det är dock oklart hur mycket investeringar som behövs för denna typ av verksamhet och i vilken utsträckning den har allmänhetens stöd. De ekonomiska möjligheterna med råvaror av avgörande betydelse i gruvavfall är inte bara förbundna med kolgruvor utan även andra malmer, såsom järn, zink och nickel.
5.6Att öka kapaciteten för återvinning, utvinning och bearbetning av metaller är av avgörande betydelse för att utveckla den gröna och rena teknik som behövs för den gröna energiomställningen och i bredare bemärkelse även den gröna industriella omställningen. Det är mycket viktigt att återvinna material av strategisk och avgörande betydelse, och därför måste innovativ teknik för sortering och behandling av avfall införas. EU:s båda inhemska anskaffningsvägar – utvinning och återanvändning – måste främjas på lämpligt sätt och stödjas ekonomiskt.
EU:s förteckning över råvaror av avgörande betydelse – bedömningsmetod
5.7Mot bakgrund av den nya tekniska utvecklingen bör förteckningen över råvaror av avgörande betydelse i EU ses över vartannat år. Kommissionen nämner uppföljning av de åtgärder som läggs fram i det aktuella förslaget. Konsekvensbedömningar behövs längs vägen, med möjlighet att ändra/reglera.
5.8Kommissionen betonar i meddelandet att den regelbundet bedömda förteckningen över råvaror av avgörande betydelse även är relevant för att främja hållbar och ansvarsfull anskaffning. Den metod som används för den regelbundna bedömningen av denna förteckning bör därför omprövas vad gäller förenligheten med människorättsförklaringen, FN:s vägledande principer, inbegripet ILO:s grundläggande arbetstagarrättigheter, deklarationen om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet, som omfattar de grundläggande arbetsnormerna, och deklarationen om multinationella företag och socialpolitik, samt FN:s globala mål.
5.9Riskerna för kränkningar av mänskliga rättigheter, däribland företagsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna i globala värdekedjor, eller miljöförstöring i de potentiella produktionsländerna måste faktiskt beaktas i metoden för den regelbundna bedömningen av förteckningen över råvaror av avgörande betydelse. Lämpliga kriterier måste därför tas fram och inkluderas i bedömningsmetoden. Detta är av yttersta vikt med tanke på att kommissionsledamoten med ansvar för rättsliga frågor arbetar på ett direktiv om obligatorisk tillbörlig aktsamhet som ska läggas fram under första halvåret 2021.
Kartläggning av EU:s råvaror
5.10Den föreslagna kartläggningen av den potentiella försörjningen av sekundära råvaror av avgörande betydelse från EU:s lager och avfall är en avgörande åtgärd för att förbättra EU:s råvaruresiliens. Kommissionen måste därför prioritera denna kartläggning och genomföra den före slutet av 2021 i stället för den nu föreslagna tidsfristen år 2022, och se till att berörda parter och medborgarna får god kännedom om tillgängliga data.
5.11Med tanke den rådande bristande översikten över och informationen om tillgången till sekundära råvaror i EU måste en sektorsspecifik och sektorsövergripande spårning av råvaror av strategisk och avgörande betydelse göras som en prioritet, bland annat med hjälp av digitala verktyg och stordataverktyg.
Gruvdrift, tillhörande kompetens och samhällelig acceptans
5.12Utvinning och brytning av råvaror är av stor betydelse när det gäller att begränsa försörjningsriskerna, t.ex. genom att tillhandahålla råvaror för utbyggnaden av koldioxidsnål teknik och koldioxidsnålt jordbruk och förbättra tillverkningsvärdekedjornas resiliens. Den europeiska mineralsektorn kan säkra tillgången till viktiga råvaror som behövs i nuvarande och framtida teknik för att skapa en klimatneutral, tjänste- och välfärdsorienterad, cirkulär och resurseffektiv ekonomi, samtidigt som råvarorna anskaffas på ett hållbart och ansvarsfullt sätt.
5.13Gruvdriften i EU uppfyller dessutom högsta tänkbara miljömässiga och sociala standarder, jämfört med länder utanför EU. Industrin i Europa har åtagit sig att bidra väsentligt till att begränsa klimatförändringarna: den utforskar inte bara kontinuerligt metoder för att minska koldioxidutsläppen i syfte att på ett ändamålsenligt och effektivt sätt tillgodose den stadigt ökande efterfrågan på resurser, utan gör även att annan ekonomisk verksamhet kan förbättra sin miljöprestanda.
5.14Faktum är att det finns ytterst få exempel på råvaruexport i utvecklingsländer som leder till en hållbar ekonomisk och social utveckling som stora delar av befolkningen gynnats av. Snarare leder situationen ofta till social exploatering och miljöföroreningar med vanligtvis bara ett fåtal profitörer på den vinnande sidan.
5.15Råvarorna får inte bara användas till att säkra ekonomiskt välstånd i Europa; de måste även ligga till grund för en hållbar, dvs. socialt och miljömässigt godtagbar, ekonomisk utveckling i ursprungsländerna. I detta avseende bör EU verka proaktivt och tydligt stödja alla tänkbara insatser från företagens sida för att ställa om från den tidigare policyn att ensidigt säkra billigaste tänkbara råvaror till en ny inställning som bygger på ”strategiskt partnerskap”. Ett sådant strategiskt partnerskap måste, på ett rättvist sätt, ta hänsyn till de ekonomiska, sociala och miljömässiga behoven och intressena hos såväl de länder som levererar som de länder som tar emot råvarorna samt stödja och främja en socioekonomisk utveckling i ursprungsländerna som de själva beslutat om. Med hjälp av ”lika partnerskapsvillkor” kan man uppnå en hög nivå av tillit, varaktighet, trygghet och tillförlitlighet i handelsförbindelserna, till förmån för det gemensamma intresset och på grundval av ömsesidig respekt.
5.16Lokala miljöproblem måste alltid vägas mot de fördelar som sådana projektet kan ge för att lösa bredare europeiska och globala koldioxidproblem, såsom efterfrågan på mer koppar. En sådan avvägning bör ingå i prioriteringen av gruvprojekt i Europa. Regionala ekonomiska hänsyn bör också ingå i denna prioritering.
5.17Det räcker inte att ha tillgång till råvaror om inte EU har högteknologiska bearbetningsanläggningar. Kommissionsledamot Thierry Breton har sagt att målet är att ha europeisk gruv- och raffineringskapacitet för råvaror av avgörande betydelse i drift i början av nästa årtionde. Det är inte tillräckligt ambitiöst. EESK rekommenderar därför att EU främjar omedelbara investeringar och gemensamt reglerade incitament för investerare. För att påskynda Europas ”strategiska oberoende” när det gäller råvaror av avgörande betydelse bör man överväga att inrätta ett europeiskt partnerskap (Horisont Europa) eller ett viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse. Ett sådant projekt bör omfatta hela försörjningskedjan för råvaror av avgörande betydelse: bedömning av inhemska mineralkällor, gruvdrift, smältning, omvandling, återvinning, användning för nya ändamål. När det gäller batterier kommer inrättandet av en fullt integrerad inhemsk värdekedja för sällsynta jordartsmetaller att vara av avgörande betydelse för genomförandet av den digitala och gröna omställningen.
5.18Fyra avgörande industriprojekt inom hållbar gruvdrift och bearbetning, på totalt knappt 2 miljarder euro, är på gång i Europa. De förväntas täcka 80 % av vårt behov av litium i batterisektorn senast 2025. Dessa projekt kan ge inspiration till att täcka andra råvaror som är väsentliga för europeiska värdekedjor i många fler strategiska sektorer.
5.19Automatisering, digitalisering, blockkedjeteknik och artificiell intelligens används redan i industrin, men man måste även överväga att använda Copernicusprogrammet, för att kartlägga nya platser för råvaror och övervaka miljöavtrycket. Vidare har EESK redan rekommenderat ”att man tar fram en färdplan för EU-lagstiftning för att ta itu med de utmaningar som den digitala omvandlingen av råvarusektorn ger upphov till och behandla sådana ämnen som it-säkerhet, artificiell intelligens, automatisering, flernivåstyre och gruvdrift i havet och rymden”.
5.20Nya metoder för utvinning, återvinning och produktion bör utvecklas. Dessa bör uppfylla högsta tänkbara miljömässiga och sociala standarder. Att utnyttja resurserna i EU:s deponier och gruvavfall utgör en potentiell källa till råvaror av avgörande betydelse. Miljöspecialister ivrar samtidigt för att lokalsamhällena ska inkluderas i beslutsprocesserna om framtida utvinningsplatser.
5.21Gruvkompetens kan överföras till exploatering av metaller och mineraler, kanske i samma regioner. Mekanismen för en rättvis omställning kommer att hjälpa kol- och koldioxidintensiva regioner genom den finansiering till hållbar infrastruktur som är tillgänglig inom InvestEU. Investerare behöver dock tid och incitament liksom lagstiftning om snabbare godkännandeförfaranden (en EU-förordning skulle kunna vara en lösning). Sociala standarder samt miljö- och hållbarhetsstandarder är centrala krav för alla framtida EU-projekt.
5.22En av de viktigaste förutsättningarna för en ändamålsenlig politik för lokalt innehåll för skapandet av fler, grönare och bättre betalda arbetstillfällen i mineralrika länder är tillgång till den kompetens och kapacitet som behövs för att tillgodose industrins krav genom en gruvas hela livscykel. Det är också mycket viktigt att ny kompetens utvecklas och att den befintliga anpassas så att man snabbt kan följa med i tekniska förändringar. Färska studier bekräftar den nya teknikens troliga effekter på arbetstillfällenas karaktär, och belyser hur ny kompetens kommer att krävas inom gruvsektorn, inte bara för nya yrken utan också för befintliga, eftersom dagens driftsjobb med största sannolikhet kommer att behöva anpassas till automatiseringen. Uppsägningar bör undvikas genom social dialog och genom att arbetstagarna omskolas och får tillträde till de nya befattningar och arbetstillfällen som skapas av ny teknik och nya återvinningsprocesser.
5.23Utbildning, omskolning och certifiering är av yttersta vikt, och det är viktigt att de sker inom ramen för den sociala dialogen, för industrins framtid, och det krävs tid och finansiering för att förvärva den kompetens som behövs. Undervisning i fackområden såsom geologi, metallurgi och gruvdrift skulle kunna hållas även på kandidatnivå.
Investeringar
5.24Prospektering är en högriskverksamhet som ökar kapitalkostnaderna betydligt. Riskreducering genom lånegarantier och avskrivningssystem kan gynna investeringar betydligt. Andra skatteincitament inbegriper skattelättnader och statligt stöd. Dessa mekanismer används i stor utsträckning globalt för gruvdrift och bearbetning, men inte i EU.
5.25Ett effektivt system med ekonomiska incitament måste utvecklas och utformas för att stödja den gröna omställningen i avfallsindustrin. Missbruk av värdefulla avfallsresurser bör dessutom leda till påföljder.
5.26För att säkerställa lika villkor inom råvaruhandeln är det mycket viktigt att förbättra EU:s förmåga att på ett ändamålsenligt sätt hantera de tariffära och icke-tariffära handelshinder, även på området dumpning och offentlig upphandling, som används av våra internationella partner.
5.27Betydande investeringar i forskning och utveckling behövs för att Europa ska kunna behålla ledarskapet i de globala värdekedjorna. Det är viktigt att vi håller jämna steg med andra ekonomiska stormakter, vilket förutsätter nära samordning av instrumenten inom olika politikområden, bland annat den nya industristrategin, och EU:s handelspolitik. Genomförandet av förordningen om granskning av utländska direktinvesteringar blir allt viktigare för att skydda EU:s strategiska värdekedjor.
5.28EU måste ägna särskild uppmärksamhet åt att övervaka de globala råvarumarknaderna samt de strategiska leveranskedjornas utveckling. Alla medlemsstater och berörda parter måste ge tillförlitlig och fullständig information via standardiserade dataformat för rapportering.
5.29De investeringar med koppling till den gröna omställningen som görs av EU-företag i utvinnings-, bearbetnings- och återvinningssektorerna måste stödja industrins insatser för att bli delaktig i omställningen och framstegen mot klimatneutralitetsmålen. Sektorn bör ha enkel tillgång till hållbar finansiering, men endast när dess planerade investeringar, FoU-planer och projekt för industriell omställning visar att den tydligt står fast vid klimatmålen, full och produktiv sysselsättning, hållbar ekonomisk tillväxt och anständigt arbete för alla. EESK har redan i ett tidigare yttrande nämnt att ”hållbar tillväxt bör beakta miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade aspekter med hjälp av ett balanserat, heltäckande och övergripande tillvägagångssätt. Detta tillvägagångssätt bör överensstämma med samtliga mål för hållbar utveckling och Parisavtalet om klimatförändringar och fastställa övergripande minimivillkor som inte kan ersättas”.
5.30Dessutom bör gruvprojekt som uppvisar samma åtaganden stödjas och stimuleras inom ramen för viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse och projekt av gemensamt intresse. Utvärderingen av sådana investeringars och projekts bidrag ska också inriktas på att identifiera eventuell ”grönmålning” eller vilseledande information.
Handel och den internationella dimensionen
5.31Kina står i dag för 98 % av EU:s försörjning av sällsynta jordartsmetaller. Vi går in i en era av stark geopolitisk konkurrens, och därför är det nödvändigt att utveckla en ändamålsenlig ekonomisk diplomati på EU-nivå för att säkra tillgången till diversifierade leverantörer, och samtidigt investera i återanvändnings- och återvinningskapacitet. Mot denna bakgrund insisterar EESK på att man bör ingå strategiska partnerskap med likasinnade nationer i en plurilateral ram för att undvika att försörjningsavbrott (ibland politiskt motiverade) stoppar upp sofistikerade industriella värdekedjor i EU.
5.32För att förebygga prisvolatilitet och minska EU-intressenternas beroende av US-dollarn är det mycket viktigt att stärka eurons roll som internationell valuta och referensvaluta. Kommissionen bör söka sätt att uppmuntra handel med råvaror av avgörande betydelse i euro med hjälp av den ekonomiska diplomati och de handelspolitiska instrument som finns att tillgå. I detta avseende välkomnar vi kommissionens meddelande ”Det europeiska ekonomiska och finansiella systemet: främja öppenhet, styrka och motståndskraft”.
5.33Export av sekundära råvaror får endast godkännas när det anses rimligt ur hållbarhetssynpunkt. EU bör emellertid arbeta för att ändra spelreglerna och endast tillåta export av avfall som innehåller värdefullt material när det är av nytta ur ett hållbarhetsperspektiv. Närmare bestämt bör detta slags avfall endast exporteras till platser där de miljömässiga och sociala standarderna och åtgärderna för att begränsa klimateffekterna är likvärdiga med EU:s standarder.
5.34Det internationella samarbetet inom OECD, FN, WTO och G20 måste stärkas, med hänsyn till industrins framtida hållbarhet och EU:s intresse av att trygga tillgången till råvaror av avgörande betydelse. Det är mycket viktigt för de berörda parterna i Europa att säkerställa lika villkor med andra delar av världen. EU måste använda alla instrument som står till dess förfogande, däribland handelsavtal och strategiska partnerskap, för att skapa förutsättningar för att underlätta europeiska samriskföretag i resursrika tredjeländer, särskilt i Afrika och Sydamerika, samtidigt som ansvarsfull anskaffning och bästa företagspraxis alltid beaktas. Det är också mycket viktigt att integrera länderna på västra Balkan i EU:s leveranskedja.
Bryssel den 5 mars 2021
Pietro Francesco De Lotto
Ordförande för rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI)