TEN/707
Allmän tillgång till bostäder som är anständiga, hållbara
och prismässigt överkomliga på lång sikt
YTTRANDE
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
Allmän tillgång till bostäder som är anständiga, hållbara och prismässigt överkomliga på lång sikt
(yttrande på eget initiativ)
Föredragande: Raymond Hencks
Medföredragande: András Edelényi
|
Beslut av EESK:s plenarförsamling
|
20/02/2020
|
|
Rättslig grund
|
Artikel 32.2 i arbetsordningen
|
|
|
Yttrande på eget initiativ
|
|
|
|
|
Ansvarig sektion
|
Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
|
|
Antagande av sektionen
|
03/09/2020
|
|
Antagande vid plenarsessionen
|
16/09/2020
|
|
Plenarsession nr
|
554
|
|
Resultat av omröstningen
(för/emot/nedlagda röster)
|
216/1/3
|
1.Slutsatser och rekommendationer
1.1Den hälsomässiga, ekonomiska och sociala kris som covid-19-utbrottet förorsakat har blottlagt hur allvarligt problemet med prismässigt överkomliga bostäder, som medlemsstaterna brottats med i många år, är för i synnerhet hemlösa, hushåll som lever i trångboddhet, boende i arbetarkvarter, säsongsarbetare och invandrade arbetstagare, vars boendeförhållanden haft en direkt inverkan på infektionstakten i samhället. Även om bostadspolitiken hör till medlemsstaternas befogenheter gör bristen på anständiga och prismässigt överkomliga bostäder i Europeiska unionen (EU) att det krävs en europeisk handlingsplan för bostäder, med en uppsättning åtgärder som är enhetlig och tydlig för EU:s medborgare, för att hjälpa EU:s medlemsstater, regioner och städer att på ett hållbart sätt stimulera utbudet av subventionerade och prismässigt överkomliga bostäder och effektivt bekämpa hemlösheten.
1.2EU bör först och främst fastslå en faktisk och allmän rätt till bostad, bland annat genom att anta sektorsspecifik lagstiftning, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, för att fastställa principer och villkor för tillhandahållande, beställning och finansiering av prismässigt överkomliga och anständiga bostäder, i enlighet med artikel 14 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
1.3Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder i detta sammanhang kommissionens initiativ om att koppla den europeiska pelaren för sociala rättigheter till den europeiska planeringsterminen, vilket för bostadspolitiken bör innebära en bättre övervakning av reformen av subventionerat boende, bostädernas tillgänglighet och prismässiga överkomlighet samt bostadsbidragens effektivitet. Kommittén understryker att samråd måste hållas med företrädare för det organiserade civila samhället innan landsspecifika rekommendationer på området bostadspolitik antas inom ramen för den europeiska planeringsterminen. EESK efterlyser större flexibilitet i fråga om långsiktiga investeringar i social infrastruktur, och anser att dessa bör undantas från de offentliga räkenskaperna vid beräkningen av det offentliga underskottet.
1.4Genom att inrätta en europeisk fond för investeringar i prismässigt överkomliga, anständiga och adekvata bostäder, till stöd för uppförande och underhåll av billiga bostäder, skulle EU kunna göra sina insatser och åtgärder tydligare och enhetligare för EU:s medborgare, särskilt i fråga om den framtida byggnadsplanen inom den gröna given och den framtida handlingsplanen inom den europeiska pelaren för sociala rättigheter.
1.5Utifrån den rapport som medlemsstaterna under 2020 ska lämna in till Europeiska systemrisknämnden (ESRB) om åtgärder mot potentiellt övervärderade fastighetspriser och åtgärder som vidtagits som svar på ESRB:s rekommendationer, eller förklaringar till varför inga sådana åtgärder vidtagits, är det viktigt att mycket tidigt upptäcka eventuella sårbarheter som skulle kunna leda till finansiella, ekonomiska och sociala kriser och att avhjälpa dessa.
1.6Kommissionen bör, med avseende på målgruppen för subventionerat boende, så snart som möjligt se över beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och klargöra att bostadspolitiken inte enbart får begränsas till målet att hjälpa personer som befinner sig nära fattigdomsgränsen, utan måste garantera att alla medborgare, framför allt hemlösa, unga par, ensamstående föräldrar och flerbarnsfamiljer, arbetstagare och medelklassen i stort, som drabbats hårt av den europeiska bostadskrisen, har tillgång till bostäder som är anständiga, tillgängliga och prismässigt överkomliga på lång sikt. Mot denna bakgrund bör kommissionen föreslå en gemensam definition av alltför höga boendekostnader och en harmoniserad metod för att bedöma dessa. Kommissionen bör också överväga lagstiftning mot spekulation på tomma bostäder och byggtomter och ett regelverk för omvandlingen av prismässigt överkomliga bostäder till turistinkvartering för korttidsuthyrning.
1.7Slutligen uppmanar EESK kommissionen att årligen anordna ett europeiskt toppmöte kring prismässigt överkomliga bostäder, där man samlar alla berörda parter för att utifrån en årlig rapport om bostadsförhållandena i EU utvärdera genomförandet och övervakningen av den europeiska handlingsplanen för prismässigt överkomliga bostäder.
2.Allmänna kommentarer
2.1Även om tillgången till bostadsstöd är förankrad i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och tillgången till subventionerade bostäder och bostadsstöd av god kvalitet behandlas i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, erkänns rätten till en anständig bostad inte till den grad i EU:s texter att det får någon större verkan i praktiken. Detta framgår av den kraftiga ökningen av antalet människor som är hemlösa eller bor i undermåliga bostäder och av antalet hushåll som betalar alltför höga boendekostnader. I praktiken åtnjuter EU:s medborgare ingen faktisk rätt till en anständig och prismässigt överkomlig bostad. Denna rätt begränsar sig till bostadsstöd, subventionerade bostäder eller tillfälliga nödbostäder när detta anses nödvändigt i enlighet med medlemsstaternas lagstiftning och praxis och med förbehåll för att det finns lämpliga bostäder att tillgå.
2.2Bostadsmarknaden har inte förmåga att tillgodose det totala behovet av bostäder. Att bostadsfastigheterna blir allt dyrare har lett till ökad ojämlikhet i hela Europa. Fler och fler hushåll spenderar mer än 40 % av sin budget på boendet, vilket utgör en alltför hög boendekostnad. Närmare bestämt spenderar 11 % av EU-medborgarna mer än 40 % av sin disponibla inkomst (efter bostadsbidrag) på boendet, samtidigt som en av tjugo EU-medborgare bor i en trångbodd bostad som inte uppfyller grundläggande behov.
2.3De ekonomiska och demografiska strukturerna samt prisnivåerna varierar kraftigt mellan medlemsstaterna. Dessutom finns det en betydande prisskillnad mellan huvudstäder, andra städer och övriga områden.
2.4Efterfrågan på bostäder i många europeiska storstäder, storstadsområden och förortsområden ökar kraftigt som en följd av att människor flyttar för att hitta arbete. Samtidigt begränsas bostadsutbudet av markbrist, ökande bygg- och förtätningskostnader och investerares spekulation. Mark är en bristvara och konkurrensen ökar mellan olika användningsområden, såsom bostäder, offentlig infrastruktur, jordbruk, skogsbruk, kommersiella och industriella ändamål, transport, biologisk mångfald, bevattningsområden och fritidsverksamhet, så till den grad att markpriset ofta är den bostadskomponent som är minst överkomlig. De ökade bostadspriserna i och omkring storstäderna har lett till ökad utestängning från bostadsmarknaden, ökad hemlöshet och sämre boendeförhållanden och drabbar nu även unga människor, ensamstående föräldrar och flerbarnsfamiljer, arbetstagare och medelklassen i stort, som tvingas lämna de europeiska storstäderna på grund av alltför höga boendekostnader för att i stället flytta till landsbygden.
Denna utflyttning leder i sin tur till att boendekostnaderna i landsbygdsområden stiger, i varierande grad, vilket bland annat resulterar i social segregation, framväxt av sovstäder, tilltagande rörlighet, landskapsförändringar, markexploatering samt ökad infrastruktur och ökade kostnader för samhället.
2.5Medlemsstaterna har stor handlingsfrihet när det gäller att definiera, organisera och finansiera sociala tjänster av allmänt intresse, inklusive bostäder. Denna befogenhet befriar dem dock inte från att efterleva unionens värden (människans värdighet, jämlikhet, icke-diskriminering, mänskliga rättigheter osv.) och unionsreglerna om bostäder, särskilt i protokoll 26 om tjänster av allmänt intresse, som fogats till EUF-fördraget, där medlemsstaterna uppmanas att säkerställa ”en hög nivå av kvalitet, säkerhet och överkomlighet, likabehandling samt främjande av allmän tillgång och användarnas rättigheter”. Kommissionen, som är fördragens väktare, har därför en viktig roll att spela och uppmanas att ingripa när medlemsstaterna inte fullgör sina skyldigheter.
Inom ramen för reglerna om statligt stöd begränsar dock kommissionen avsevärt medlemsstaternas befogenheter genom att fastställa att subventionerade bostäder endast ska tillhandahållas de hushåll som har det sämst ställt, trots att bostadskrisen påverkar en mycket större andel av befolkningen. Likaså får en offentlig myndighet endast sälja byggtomter inom ramen för ett program för att uppföra prismässigt överkomliga bostäder till marknadspris, och först efter det att detta pris har fastställts genom ett invecklat förfarande.
2.6Vidare innebär den avsevärda minskningen av medlemsstaternas offentliga investeringar i subventionerade och prismässigt överkomliga bostäder, som följer av affärsbankernas minskade finansiering av sådana investeringar, av den ekonomiska och budgetrelaterade krisen och av stabilitets- och tillväxtpakten, att det inte är möjligt att möta den växande efterfrågan med ett bostadsutbud som kompletterar marknadens, särskilt som det i vissa medlemsstater blir allt vanligare att privatisera det befintliga beståndet av subventionerade bostäder.
2.7Internetplattformar har bidragit till spänningarna på de lokala bostadsmarknaderna. Den internationella migrationen har koncentrerat efterfrågan och globala plattformar har växt fram för turistboenden, vilket i de mest attraktiva storstäderna har lett till att prismässigt överkomliga bostäder har tagits bort från marknaden i och med att bostadsutbudet har omvandlats till inkvartering för korttidsuthyrning. Till detta kommer strategier från internationella kapitalbolag (pensionsfonder, försäkringsbolag, riskkapitalfonder osv.) som, med tanke på den mycket låga nivån på den ekonomiska avkastningen (räntor, utdelningar, osv.), gör stora investeringar i fastigheter, vilket får priserna att ytterligare skjuta i höjden.
2.8I sina rekommendationer av den 31 oktober 2016 konstaterar Europeiska systemrisknämnden (ESRB) att tidigare finanskriser har visat att en ohållbar utveckling på fastighetsmarknaden kan få stora konsekvenser för det finansiella systemets stabilitet och ekonomin som helhet. Under 2019 utfärdade ESRB varningar till nio medlemsstater om sårbarheter på medellång sikt inom bostadssektorn.
2.9Covid-19-pandemin har lamslagit bostadsmarknaden. Efter hälsokrisen finns det en risk för allvarliga konsekvenser för bostadssektorn. På utbudssidan riskerar stödet till hushåll samt myndigheters och andra offentliga organs investeringar i subventionerade bostäder att minska avsevärt till följd av de ekonomiska och sociala kostnaderna för hanteringen av pandemins effekter, som i allra högsta grad kommer att belasta framtida offentliga budgetar. På efterfrågesidan kommer antalet hushåll som inte längre har den inkomst som krävs för att skaffa sig en bostad på bostadsmarknaden att öka proportionellt i takt med att arbetslösheten och antalet osäkra anställningar tilltar.
2.10Byggnadsplanen inom den gröna given och den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör, med respekt för medlemsstaternas politik och praxis, ses som en möjlighet att göra EU:s bostadspolitik konkret och tydlig, bland annat genom att EU:s samtliga finansinstitut (ECB, EIB och EIF) och InvestEU uppmanas att sätta fart på de offentliga investeringarna och avsevärt öka de förmånliga långfristiga lånen och garantierna till investerare och byggsektorn, till förmån för slutkonsumenten.
3.Alltför höga boendekostnader
3.1Det råder inga tvivel om att många hushåll betalar alltför höga kostnader för sitt boende, som utgör deras största konsumtionsutgift och en orimlig börda, på bekostnad av andra grundläggande behov. Detta gör att många EU-medborgare löper stor risk för överskuldsättning, förlust av social ställning eller social utestängning.
3.2På EU-nivå saknas en samsyn när det gäller definitionen av alltför höga boendekostnader och dess olika komponenter. Enligt Eurostat är boendekostnader som överstiger 40 % av den disponibla inkomsten att anse som alltför höga. Kommissionen sätter i flera dokument i stället denna gräns vid en tredjedel av den disponibla inkomsten. Till följd av hälsokrisen tvingas låginkomsthushåll dessutom att ta till sina reserver för att betala hyran, vilket gör att de löper ännu större risk för överskuldsättning.
3.3På EU-nivå diskuteras också definitionen av alltför höga boendekostnader ofta ur ett metodologiskt perspektiv, då inte alla nationella statistikbyråer använder samma bedömningsmetoder. När man tar fram gemensamma principer är det oerhört viktigt att ta hänsyn till den socioekonomiska verkligheten.
3.4De alltför höga boendekostnaderna är inte längre ett problem bara för de hushåll som har det sämst ställt och befinner sig nära fattigdomsgränsen, utan även för de hushåll vars inkomst är för hög för att de ska kunna dra nytta av subventionerat boende men för låg för att de ska kunna skaffa en lämplig bostad på den privata marknadens villkor. Många människor har inte längre råd med ett anständigt boende i en stad eller förort nära arbetsplatsen. Dessa människor tvingas i stället flytta till områden långt från arbetsplatsen. Även om de kan dra nytta av lägre boendekostnader utanför storstadsområdena ställs de där inför andra kostnader, mobilitetsproblem, miljökrav och andra begränsningar. Att medelklassen utestängs från innerstäderna leder till funktionella obalanser som medför en ökad efterfrågan på bostäder, högre hyror och mer föroreningar till följd av resorna mellan hemmet och arbetsplatsen.
3.5Medlemsstaternas bostadspolitik får därför inte enbart begränsas till målet att hjälpa sårbara personer att ”få tak över huvudet”, utan måste sörja för att bostäderna är lämpade för en familjs situation och främja en boendemiljö av hög kvalitet, särskilt genom att förbättra den befintliga boendemiljön, dvs. se till att alla medborgare har tillgång till bostäder som är anständiga och prismässigt överkomliga där det finns ett behov, såväl kvantitativt som kvalitativt.
4.Subventionerade bostäder
4.1Med tanke på medlemsstaternas skilda strategier och synsätt finns det ingen europeisk modell för subventionerat boende. Man kan dock se vissa gemensamma tendenser hos de flesta medlemsstater, nämligen en decentralisering till regionala och lokala myndigheter, ett fokus på de mest sårbara samhällsgrupperna, en minskning av de offentliga investeringarna i subventionerade bostäder och en värdeökning på det befintliga bostadsbeståndet genom utförsäljning av subventionerade hyresbostäder, som i vissa fall beror på att de allmännyttiga hyresvärdarna inte längre kan garantera att normer uppfylls och att renoveringar utförs.
4.2I EU handlar subventionerade eller billiga bostäder om att förverkliga rätten till bostad och garantera tillgång till en anständig bostad till ett överkomligt pris eller en överkomlig hyra för alla personer som behöver en. På så vis fullgör medlemsstaterna och EU de skyldigheter som följer av de många konventioner, förklaringar, stadgor och fördrag som ingåtts på både europeisk och internationell nivå.
4.3I sitt beslut i egenskap av europeisk konkurrensmyndighet är kommissionen mycket restriktiv i sin syn på subventionerat boende. Kommissionen slår fast att subventionerade bostäder som omfattas av undantaget från kravet på anmälan av statligt stöd uteslutande ska förbehållas ”missgynnade medborgare eller socialt utsatta grupper, som på grund av bristande betalningsförmåga inte kan skaffa sig en bostad på marknadsvillkor”. Denna restriktiva definition av subventionerat boende är i dag inte längre i samklang med den europeiska bostadskrisens omfattning eller de skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster som medlemsstaterna ålägger allmännyttiga hyresvärdar, där allt från ”boende först” för hemlösa till prismässigt överkomliga eller intermediära bostäder för medelklassen i europeiska storstäder omfattas.
4.4I ett meddelande från 2006 placerar kommissionen subventionerade bostäder i kategorin sociala tjänster av allmänt intresse, som omfattas av subsidiaritetsprincipen. Hur dessa ska definieras, organiseras och finansieras lämnas (i princip) åt medlemsstaterna.
4.5Denna frihet förutsätter dock att medlemsstaterna tar hänsyn till rättspraxis från Europeiska unionens domstol, enligt vilken nästan alla tjänster på det sociala området (med undantag från solidaritetsbaserade socialförsäkringssystem) kan betraktas som näringsverksamhet.
4.6Eftersom det inte finns någon särskild rättslig ram för subventionerat boende är de unionsbestämmelser som rör tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, särskilt artikel 14 i EUF-fördraget och protokoll 26 till Lissabonfördraget, tillämpliga på subventionerat boende.
4.7Av detta följer att unionen och medlemsstaterna, var och en inom ramen för sina respektive befogenheter och inom fördragens tillämpningsområde, ska sörja för att subventionerade bostäder tillhandahålls på grundval av principer och villkor, särskilt ekonomiska och finansiella villkor, som gör det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter.
4.8Betydande europeiska medel för medfinansiering av uppförande eller energirenovering av subventionerade bostäder och bostäder anpassade till marginaliserade samhällsgrupper finns att tillgå för aktörer som tillhandahåller subventionerade bostäder, i synnerhet genom EU-fonderna, EIB, Europarådets utvecklingsbank, andra Junckerplanen för strategiska investeringar samt den investeringsfond som ska inrättas inom ramen för den europeiska gröna given och återhämtningsplanen Next Generation EU, närmare bestämt Fonden för en rättvis omställning, React-EU och InvestEU.
Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska investeringsfonden (EIF) beviljar på så sätt långfristiga lån till stöd för tillhandahållare av subventionerade bostäder, offentlig-privata partnerskap, aggregationsstrukturer, förmedlande banker och projektföretag. I vissa fall krävs stöd från Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) vid högre risktagande. Dessa långsiktiga investeringar i social infrastruktur bör synliggöras för EU-medborgarna.
4.9Förslaget till byggnadsplan inom den gröna given och målet att lansera en energirenoveringsvåg för byggnader, framförallt subventionerade och privata bostäder, måste åtföljas av en särskild investeringsfond och stöd till struktureringen av lokala energirenoveringssektorer, som kan skapa lokala arbetstillfällen och stordriftsfördelar, i likhet med projektet ”EnergieSprong”, som medfinansieras av EU.
4.10Medlemsstaterna främjar hållbart boende på en rad olika sätt, bland annat genom byggandet av billiga bostäder och genom individuellt stöd för att hushållen ska kunna bygga upp det startkapital som krävs för att beviljas bolån och för att minska de månatliga återbetalningarna av bolån, stöd för att hjälpa dem som har det sämst ställt att hyra lämpliga och anständiga bostäder eller stöd för att genomföra en hållbar energirenovering av bostadshus och främja användningen av förnybar energi. Dessa stimulansåtgärder och finanspolitiska åtgärder samordnas dock inte av medlemsstaterna och främjar inte alltid social mångfald i boendemiljön. Dessutom bör varje medlemsstat ha en oberoende tjänst som tillhandhåller så mycket information och råd som möjligt om alla typer av bostadsstöd som är avsedda för enskilda personer och statligt stöd till offentliga och privata byggherrar i samband med uppförande av subventionerade bostäder.
4.11Dessa initiativ och stöd har dock inte kunnat lösa bristen på anständiga och prismässigt överkomliga bostäder. Därför anser EESK att kommissionen bör lägga fram en europeisk handlingsplan för anständiga och prismässigt överkomliga bostäder, som ett led i genomförandet av den 19:e principen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den framtida byggnadsplanen inom den gröna given.
5.En europeisk handlingsplan för anständiga och prismässigt överkomliga bostäder: en långsiktig investering för ett EU närmare medborgarna och den lokala nivån
5.1Även om bostadspolitiken hör till medlemsstaternas befogenheter gör bristen på lämpliga bostäder i EU att det krävs en europeisk handlingsplan för anständiga och prismässigt överkomliga bostäder, med en sammanhängande och tydlig uppsättning åtgärder för att hjälpa EU:s medlemsstater, regioner och städer att på ett hållbart sätt stimulera utbudet av subventionerade och prismässigt överkomliga bostäder på de berörda lokala bostadsmarknaderna och samtidigt förbättra deras energiprestanda.
5.2På EU-nivå finns ingen allmän definition av en faktisk rätt till bostad. Personer eller familjer som upplever särskilda svårigheter är endast berättigade till offentligt stöd för att skaffa eller behålla ett anständigt boende. Så länge det inte finns ett tillräckligt stort bostadsutbud förblir dessutom rätten till bostad, även om den vore bindande, teoretisk. EESK uppmanar därför till att en faktiskt rätt till bostad fastställs i unionslagstiftningen.
5.3Kommissionen måste se till en sådan rätt åtföljs av en proaktiv politik till stöd för de långsiktiga investeringar som krävs för att ta fram ett offentligt program för utbudet av subventionerade och prismässigt överkomliga bostäder, som bygger på en allmän regel om social mångfald och miniminormer för kvalitet. EESK uppmanar Europaparlamentet och rådet att anta sektorsspecifik lagstiftning, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, för att fastställa principer och villkor för tillhandahållande, beställning och finansiering av prismässigt överkomliga bostäder, i enlighet med artikel 14 i EUF-fördraget.
5.4Kommissionen bör, med avseende på den målgrupp som har rätt till subventionerat boende, se över beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och klargöra att bostadspolitiken inte enbart får begränsas till målet att hjälpa personer som befinner sig nära fattigdomsgränsen, utan måste garantera att alla medborgare, inbegripet hemlösa och de som drabbats av den europeiska bristen på lämpliga bostäder, har tillgång till bostäder som är anständiga, tillgängliga och prismässigt överkomliga på lång sikt. Det bör också införas bestämmelser för att reglera spekulation på tomma bostäder och byggtomter och ett regelverk för bruket att låta hyresbostäder stå tomma, genom att man åtskiljer ägandet av en bostad och dess användning, som är en kollektiv nyttighet av allmänt intresse och bör kunna omfattas av ett särskilt regelverk för att göras mer tillgänglig.
5.5Kommissionen bör också föreslå en gemensam definition av prismässigt överkomliga bostäder och alltför höga boendekostnader samt en harmoniserad metod för att bedöma dessa kostnader.
5.6Utifrån den rapport som medlemsstaterna under 2020 ska lämna in till Europeiska systemrisknämnden (ESRB) om åtgärder mot potentiellt övervärderade fastighetspriser och åtgärder som vidtagits som svar på ESRB:s rekommendationer, eller förklaringar till varför inga sådana åtgärder vidtagits, är det viktigt att mycket tidigt upptäcka eventuella sårbarheter som skulle kunna leda till finansiella kriser. EESK räknar med att dessa rapporter kommer att behöva ändras och kompletteras under 2021 genom ytterligare en rapport, där man redogör för eventuella konsekvenser av covid-19-krisen.
5.7EESK stöder i detta sammanhang kommissionens initiativ om att koppla den europeiska pelaren för sociala rättigheter till den europeiska planeringsterminen, vilket för bostadspolitiken bör innebära en bättre övervakning av reformen av subventionerat boende, bostädernas tillgänglighet och prismässiga överkomlighet samt bostadsbidragens effektivitet. Kommittén understryker dock att samråd måste hållas med företrädare för det organiserade civila samhället innan landsspecifika rekommendationer på området bostadspolitik antas inom ramen för den europeiska planeringsterminen.
5.8Förslaget till revidering av den europeiska sammanhållningspolitiken för perioden 2021–2027, som för närvarande diskuteras i rådet och Europaparlamentet, syftar till att öka budgeten för subventionerade bostäder från 2,2 miljarder euro till 4 miljarder euro. EESK efterlyser större flexibilitet i fråga om långsiktiga investeringar i social infrastruktur, och anser att dessa bör undantas från de offentliga räkenskaperna vid beräkningen av det offentliga underskottet. EU kan inte uppmana medlemsstaterna att säkerställa den nödvändiga nivån av återinvesteringar i den sociala infrastrukturen och samtidigt sätta begränsningar för dessa investeringar inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.
5.9Genom att inrätta en europeisk fond för investeringar i prismässigt överkomliga bostäder, till stöd för uppförande och underhåll av bostäder, skulle EU kunna göra sina insatser och åtgärder tydligare och enhetligare för EU:s medborgare, särskilt i fråga om den framtida byggnadsplanen inom den gröna given och den framtida handlingsplanen inom den europeiska pelaren för sociala rättigheter.
5.10EESK uppmanar kommissionen att årligen anordna ett europeiskt toppmöte kring prismässigt överkomliga bostäder, där man samlar alla berörda parter för att utifrån en årlig rapport om bostadsförhållandena i EU utvärdera genomförandet och övervakningen av den europeiska handlingsplanen för prismässigt överkomliga bostäder.
5.11EESK noterar slutligen att begreppet ”subventionerat boende” ofta är förknippat med fördomar, om det inte kopplas till uppnåendet av allmännyttiga mål om social blandning, mångfald och delaktighet. Här är det viktigt att lyfta fram vad investeringar i subventionerade bostäder betyder för skapandet av arbetstillfällen och den gröna omställningen.
Bryssel den 16 september 2020
Luca Jahier
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
_____________