Europeiska ekonomiska och sociala kommittén
INT/882
Konsumenterna i den cirkulära ekonomin
YTTRANDE
Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
Konsumenterna i den cirkulära ekonomin
(yttrande på eget initiativ)
Föredragande: Carlos Trias Pintó
|
Beslut av EESK:s plenarförsamling
|
24/01/2019
|
|
Rättslig grund
|
Artikel 32.2 i arbetsordningen
|
|
|
Yttrande på eget initiativ
|
|
|
|
|
Ansvarig sektion
|
Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
|
|
Antagande av sektionen
|
04/07/2019
|
|
Antagande vid plenarsessionen
|
DD/MM/YYYY
|
|
Plenarsession nr
|
…
|
|
Resultat av omröstningen
(för/emot/nedlagda röster)
|
…/…/…
|
1.Slutsatser och rekommendationer
1.1EESK förespråkar en strategisk omorientering – på europeisk, nationell och lokal nivå – där man genomgående främjar nya cirkulära modeller, inte bara genom att trappa upp alla aktörers anpassning utan också genom att sätta konsumenterna i centrum för den offentliga politiken.
1.2Arbetet med att göra ekonomin cirkulär och omdimensionera överkonsumtionen kommer därmed att uppnå nödvändig styrka och effektivitet genom att man stärker konsumenternas roll när det gäller att åstadkomma en förändring av den nuvarande produktions- och konsumtionsmodellen, eftersom vårt dagliga konsumtionsbeteende är den mest effektiva drivkraften för förändring.
1.3Allmän och yrkesinriktad utbildning samt självstudier i alla åldrar måste främjas, och man måste så objektivt som möjligt informera om konsumtionsalternativ och vägleda konsumenterna i riktning mot ett cirkulär beteende. EESK framhåller i detta sammanhang den roll som lokala offentliga förvaltningar och konsumentorganisationer spelar.
1.4Åtgärdernas genomförande kommer att mätas med hjälp av de effektindikatorer som utarbetas på grundval av FN:s mål nummer 12 för hållbar utveckling och dess relaterade delmål, som banar väg för nya standardiseringsprocesser.
1.5I linje med den medvetna konsumtionens övergripande karaktär kommer de övriga 16 målen för hållbar utveckling och deras respektive delmål att komplettera konsekvensbedömningarna, och genom mål nummer 17 om partnerskap kommer det att skapas utrymme för gemensamt skapande och delat ansvar, vilket kommer att möjliggöra såväl den multiplikatoreffekt som den skalbarhet som krävs.
1.6Den sociala och miljömässiga beräkningen av produktens avtryck i de olika värdekedjorna har stor potential när det gäller att sprida information till konsumenterna som är relevant för deras konsumtionsval, inom ramen för det digitala samhället. EESK understryker vikten av att man använder indikatorer som är tillförlitliga, jämförbara och verifierbara, och betonar särskilt vikten av att övervaka de indikatorer som rör kemiska material, även med avseende på deras hantering.
1.7Insatserna bör utgå från tanken om en situation som alla vinner på, och bör inte förutsätta att en enda lösning ska passa alla. De bör vara anpassade till de olika områdenas och verksamhetssektorernas särdrag och bygga på nedifrån och upp-metoder som i varje enskilt fall involverar alla berörda aktörer. Dessa initiativ bör vara fullt förankrade i utvecklingen av de lokala ekonomierna och bygga på en institutionell ram och stärkt inflytande för konsumentorganisationer.
1.8Det ledarskap som Europa visar upp när det gäller de olika modellerna för cirkulär ekonomi bör motsvaras av skapandet av ett företagsklimat som främjar internationalisering av varor och tjänster i den cirkulära ekonomin, med inspiration från erfarenheter från länder som är pionjärer på området, såsom Sydkorea. Dessa modeller bör åtföljas av specifika riktlinjer för en rättvis omställning till miljömässigt hållbara ekonomier och samhällen, som också säkerställer lika villkor i förhållande till opportunistiska produkter från tredjeländer.
1.9Marknadsföring och affärsmetoder spelar en avgörande roll när det gäller konsumtionsval. Det är nödvändigt att företagens policyer för socialt ansvarstagande bidrar till att komma till rätta med utövandet av ”greenwashing” och ”socialwashing.” I det hänseendet är det avgörande att man förstärker det nuvarande institutionella ramverket för kontroll och ackreditering av de olika omställningarna till en cirkulär ekonomi.
1.10Beskattning och ansvarsfulla offentliga upphandlingar är effektiva instrument för att rikta in den belöningsbaserade modellen på ansvarsfull produktion och konsumtion, inom ramen för en gradvis standardisering av produkter och tjänster. I det första fallet bör medlemsstaterna överväga effektiva sätt att tillämpa en belöningsbaserad metod genom skattepolitiken, och i det andra fallet måste de lokala offentliga myndigheterna upprätta planer med syftet att vägleda ”hållbara leverantörer” så att de lättare kan anpassa sin produktionsverksamhet och öka dess skalbarhet, vilket ofta leder till underskott, för att tillgodose de nuvarande upphandlingskraven.
1.11På samma sätt uppmuntrar EESK frivillig märkning, som ett steg på vägen mot obligatorisk märkning, så länge den bygger på frivilliga, oberoende och verifierade system med högt ställda miljökrav. Främjandet av EU-miljömärket och dess utökning till att omfatta fler produkter kommer att göra det till ett flaggskeppsmärke för hållbara val i Europa.
1.12EESK betonar att det är brådskande att förbättra ekodesignen, genom att systematiskt utforska kraven på livslängd, reparation, kemiska komponenter och så vidare, samtidigt som man respekterar sociala kriterier och främjar lokala konsumtionsnätverk och förfaranden som involverar konsumenter och producenter.
2.Inledning och bakgrund
2.1Hållbar tillväxt och konkurrenskraft bör också ta hänsyn till kvalitativa faktorer, som innebär att man inte exploaterar arbetskraft eller miljö, jämlika levnadsvillkor i enlighet med jordens resurser och, i slutändan, en modell som upprätthåller balansen mellan ekonomiskt välstånd, miljöproblem och social integration.
2.2Den cirkulära ekonomin bör vara en modell för mänskligt beteende som är förenlig med naturens egna funktionsregler och bevarar och återställer naturkapitalet.
2.3Ett stort antal studier, förslag och yttranden har redan utarbetats om omställningen från en linjär ekonomi till en cirkulär, med fokus på produktionen och knappt alls på konsumentens roll, trots att konsumenten är en huvudaktör när det gäller att hantera den cirkulära ekonomins utmaningar.
2.4Till att börja med kan man se en skarp klyfta mellan det konsumenten säger, vilket speglar en stark medvetenhet om sociala och miljömässiga utmaningar, och konsumentens beteendemönster, som präglas av lågprisfenomenet där priset (utan att man internaliserar dess externa negativa effekter) ofta prioriteras framför produktens eller tjänstens egentliga kvalitet.
2.5Detta innebär att siffrorna sjunker när man går från området uppfattningar och förväntningar till att tala om handlingar och åtaganden, Då avslöjas spänningen mellan det som är tillgängligt och det som är hållbart och information och utbildning framträder som nyckelfaktorer för att optimera konsumentens deltagande i processen.
2.6Några uttryckliga referenser till konsumenternas beteende har behandlats inom ramen för åtgärdspaket för den cirkulära ekonomin, och EESK har uttryckt sitt stöd för dem:
2.7Europeiska regionkommittén behandlar i sitt yttrande om ”En EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin” konsumenternas beteende och de sociala tendenserna, och lyfter fram de lokala och regionala myndigheternas framträdande roll när det gäller att stärka insatserna inom utbildning, vidareutbildning och yrkeskvalifikationer som leder till en bättre förståelse för hållbar konsumtion, bevarande av resurser och förebyggande av avfall, samt producenternas ansvar i utformnings- och marknadsföringsfaserna.
2.8Slutligen understryker EESK också att vissa innovativa konsumtionsformer kan vara till stöd för utvecklingen av den cirkulära ekonomin: att dela produkter eller infrastruktur (delningsekonomin), att konsumera tjänster i stället för produkter, att använda IT-plattformar eller digitala plattformar, osv.
3.Den cirkulära ekonomin i EU:s politik
3.1Den verkliga utmaningen för EU:s politik för den cirkulära ekonomin, bortom aspekter som rör regelverk och produktion, är att mobilisera den mänskliga resurs som konsumenterna utgör via sitt beteende i fråga om vanor och dagliga beslut. Med tanke på multiplikatoreffekten för de individuella handlingarna bör konsumenterna delta fullt ut, och därmed utgöra en effektiv drivkraft för förändring.
3.2I meddelandet ”Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin”, dras slutsatsen att ”de val som miljontals konsumenter gör kan stödja eller hindra den cirkulära ekonomin”.
3.3Vidare framhålls följande:”Konsumenterna i EU möter ett överflöd av olika märkningar och miljöpåståenden och har ofta svårt att skilja mellan olika produkter och lita på den information som de får. Miljöpåståenden är kanske inte alltid så tillförlitliga, riktiga och tydliga som lagstiftningen kräver.”
3.4”Priset är en avgörande faktor för köpbeslut, både i värdekedjan och för slutkonsumenterna. Medlemsstaterna uppmuntras därför att ge incitament och använda ekonomiska instrument, t.ex. beskattning, så att produktpriserna bättre avspeglar miljökostnaderna. Garantiaspekter, t.ex. lagstadgad garantitid och omvänd bevisbörda [...] kan skydda konsumenterna från defekta produkter och ge bättre möjligheter till hållbara produkter som kan repareras i stället för att kasseras.”
3.5Även om man här tar upp många av nyckelparametrarna för hållbarhet, beaktar man dock inte den mångfald av interaktioner som uppstår i de olika värdekedjorna, där konsumenten nedgraderas till en sekundär aktör.
4.Det aktuella läget i EU:s politik
4.1Europa har redan ett regelverk för att främja ansvarsfulla offentliga upphandlingar, och dess potential gör det till ett av de element som kan driva på den cirkulära ekonomin. Trots det kan man se ett antal svårigheter när det gäller dess genomförande, vilket kräver ett tydligare klargörande av vilka produkter och tjänster som anses vara cirkulära.
4.2Standardiseringsprocesser bör hanteras på global nivå med hjälp av nya mätmetoder, eftersom en multilateral och globaliserad ekonomi kräver ett gemensamt språk. Detta bör underbyggas av en dynamisk terminologi, eftersom god praxis från de olika värdekedjorna måste återkopplas till omställningsprocessen.
4.3Europeiska kommissionens handlingsplan för hållbara finanser och förordningen om den nya taxonomin för hållbar verksamhet kommer att ge upphov till en ny grupp av indikatorer för social och miljömässig påverkan , i fullständig överensstämmelse med FN:s riktlinjer.
4.4Med stöd från Europeiska kommissionens resurser, nu förstärkta och samlade inom InvestEU, förutspår man en betydande omorientering av investeringarna till verksamhet som bidrar till mildringen av klimatförändringarna och till att minska utarmningen av naturresurser, såsom renoveringar av bostadsfastigheter och användning av geotermi, båda koppade till direkta konsumentval.
4.5Den nya given för konsumenterna, med dess för- och nackdelar, kommer att bidra till att förbättra konsumentförtroendet. EESK anser att en förbättrad ram för tillämpning av konsumentlagstiftningen är avgörande för en balanserad omställning till en cirkulär ekonomi.
4.6Det är värt att erinra om det gemensamma initiativet från Europeiska kommissionen och EESK om att lansera
Europeiska plattformen för berörda aktörer inom den cirkulära ekonomin
, ett ”nätverk av nätverk” som tillhandahåller en mötesplats för att hantera specifika utmaningar och utbyta god praxis och lösningar. En viktig roll har även bland annat Retail Forum (REAP) och EU Platform on Food Losses and Food Waste.
5.Framtida åtaganden från Europeiska kommissionen
5.1I sitt arbete på ekodesignområdet kommer kommissionen att specifikt studera några krav som ställts beträffande hållbarhet, information om delad användning och reparationer, samt tillgång till reservdelar. Man kommer också att överväga att införa information om hållbarhet i energimärkningen.
5.2I de ändrade förslagen till avfallslagstiftning överväger kommissionen nya bestämmelser som ska uppmuntra till återanvändning.
5.3Kommissionen kommer att arbeta för en bättre tillämpning av garantier för fysiska produkter, undersöka förbättringsmöjligheter och ta itu med falska miljöpåståenden.
5.4Kommissionen kommer att utarbeta ett oberoende testprogram inom Horisont Europa för att driva arbetet med frågor kring planerat åldrande framåt.
5.5Kommissionen kommer att stärka införandet av ekologiska offentliga upphandlingar, där integreringen av den cirkulära ekonomin inverkar på de nya, eller reviderade, kriterierna.
6.Håller vi verkligen på att ställa om till en cirkulär ekonomi?
6.1”Hållbarhet är en [...] process [...] där politiker, myndigheter, företag, arbetstagare, medborgare och konsumenter agerar och fattar beslut på ett ansvarsfullt sätt, medvetna om vilken inverkan deras handlande har på ekonomi, miljö och samhälle”.
6.2I EESK:s mening lägger EU:s institutioner fokus för den cirkulära ekonomin på miljö- och produktionsaspekter och knappt alls på sociala och konsumentrelaterade aspekter, med den medföljande risken att vi bara cirkulärt ställer om till en annan linjär ekonomi.
6.3Utifrån ett övergripande perspektiv bör konsumenternas proaktiva roll gå längre än till bara ett asymmetriskt deltagande, som hänvisar dem till att vara urbana aktörer i återvinningen av hushållssopor, och bör ge dem möjlighet att delta i hela den cirkulära processen.
6.4Den goda nyheten är att vi har en relevant verktygslåda för den cirkulära ekonomin, baserad på de 17 målen för hållbar utveckling och deras relaterade delmål, i kombination med de bindande protokollen från COP21 för att mildra klimatförändringarna, vilket ger oss ett övergripande ramverk med enorm potential.
6.5EESK understryker att omställningen kommer att vara mer effektiv och bättre anpassad till mål 12 för hållbar utveckling (hållbar konsumtion och produktion) om man skapar bättre kopplingar mellan utbud och efterfrågan och förankrar den cirkulära ekonomin i regionen.
7.Förslag från EESK för att ge konsumenterna en större roll i modellerna för den cirkulära ekonomin
7.1Ansvarsfull forskning och innovation inom ramen för Horisont Europa: Man underlättar ett balanserat deltagande av alla aktörer, särskilt konsumenterna och/eller deras representanter.
7.2Ekodesign och ekoinnovation: Utifrån ett kriterium om ett gemensamt ansvar för miljön ska man stärka konsumenternas aktiva deltagande genom metoder för delat värdeskapande, som ska kunna ackrediteras med hjälp av offentligt reglerad kvalitetsmärkning.
7.3Man ska skapa incitament för konsumenterna att hjälpa till i planeringen av företagens policyer för socialt ansvarstagande, genom deltagandet i teststadiet för pilotprodukter och -tjänster, för en gemensam utvärdering på förhand.
7.4En sammanställning av god cirkulär praxis kommer att göras, och konsumenternas röst kommer att göras hörd. De metoder som har störst multiplikatoreffekt kommer att spridas på bred front.
7.5Uppmuntran av frivillig märkning med information beträffande utsläppsminskning, bevarande av den biologiska mångfalden, effektiv resursanvändning eller att man inte använder komponenter med hög miljöpåverkan, med målet att göra detta obligatoriskt. Man kommer att införa en märkning med en beräkning av produktens livslängd, kopplad till möjligheten att få tag på reservdelar och reparationsalternativ. Med beaktande av konsumenternas påtryckningar ska man skapa incitament för en utökning av produkters garantiperioder med hjälp av officiella godkännanden, beskattning och offentlig upphandling.
7.6Inom ramen för den nya given för konsumenter kommer man att inrätta mekanismer för ersättning till konsumenter som köpt produkter eller varor som visat sig vara föremål för planerat åldrande.
7.7Man ska övervaka användningen av produkter med mycket kort livslängd (såsom engångsplastartiklar) och produktförpackningar. Man ska även stärka kontrollen av kemiska ämnen genom att tillföra ett helhetsperspektiv, för att förebygga metoder som motverkar återvinning.
7.8Information till konsumenten om miljöavtryck: tillgänglig, läsbar och sanningsenlig. Man ska övervaka och, när så är lämpligt, uppmärksamma dålig praxis i form av påståenden som saknar tillräckligt faktaunderlag.
7.9Informationskampanjer riktade till konsumenter – med särskilt fokus på ungdomar – om ekonomiska modeller för hållbar produktion och konsumtion, där man införlivar olika ”nudging”-strategier och tar hänsyn till kulturella och idiosynkratiska faktorer.
7.10Tillhandahållande av utbildning (oavbrutet, från och med förskolan) som beaktar alla metodologiska aspekter av produktens livscykel (tillverkning i delar, modularitet, hållbarhet, reparationsmöjligheter, återanvändning och energieffektivitet) med en hög nivå av praktisk kunskap.
7.11Främjande av anställningsmöjligheter kopplade till verksamhet för återanvändning, reparation och återvinning med högt mervärde (upcycling), inom ramen för strategin för en digital inre marknad.
7.12De behöriga myndigheterna ska, inom sina respektive behörighetsområden, säkerställa att det finns infrastruktur och tillräckliga resurser för separat insamling på alla områden där avfall genereras.
7.13Erkännande för kommuner, utbildningscentrum, universitet och andra institutioner som införlivar protokoll för konsumentdeltagande i insatser för den cirkulära ekonomin med hjälp av nedifrån och upp-metoder.
7.14Utveckling och utökning av erfarenheter inom nya ekonomiska modeller, helst beträffande delningsekonomin och den funktionella ekonomin inom ett specifikt avgränsat territorium, genom skyddad ursprungsbeteckning, med utmärkningen ”cirkulär kommun”.
7.15Stärkande av konsumentorganisationernas roll i den cirkulära ekonomin, genom tekniskt stöd och resurser där de behövs.
7.16Offentliggörande och spridning av företagens goda praxis i den cirkulära ekonomin, med noggrann tillsyn från konsumentorganisationerna.
7.17Främjande av lokala konsumtionsnätverk, prosumtion och bruket att göra saker själv.
Bryssel den 4 juli 2019
Ariane Rodert
Ordförande för sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion
_____________