Meddelande från kommissionen
Vägledning om behandlingen av aktieexponeringar som uppkommer inom ramen för lagstiftningsprogram i enlighet med artikel 133.5 i förordning (EU) nr 575/2013
Kommissionen ser främjandet av konkurrenskraften som en viktig prioritet, vilket beskrivs i konkurrenskraftskompassen. Att främja investeringar i de mest innovativa företagen och i de mest strategiska sektorerna är avgörande för att säkerställa EU:s framtida välstånd och säkerhet.
Med anledning av den globala finanskrisen inledde EU en omfattande reform av tillsynsramen för att säkerställa banksystemets motståndskraft, i linje med de internationella standarder som utfärdats av Baselkommittén för banktillsyn. Dessa reforminsatser har lett till att EU:s banksystem nu är bland de mest stabila och välkapitaliserade i världen. Tack vare sin styrka och stabilitet kan EU:s banksystem spela en viktig roll i att stödja finansieringen av bland annat innovativa företag och strategiska sektorer.
Eget kapital är ofta den enda hållbara finansieringskällan för många av de snabbast växande EU-företagen, eftersom de ofta inte har de positiva kassaflöden som krävs för att betala räntekostnader, saknar tillgångar för att kunna låna via säkrad finansiering, inte kan få kreditbetyg eller fortfarande saknar operativ kapacitet att utnyttja marknaderna för offentliga värdepapper.
I sitt meddelande av den 19 mars 2025 om spar- och investeringsunionen åtog sig kommissionen att utnyttja alla tillgängliga instrument för att främja och utveckla finansieringsekosystemet, bland annat genom att bättre utnyttja offentliga system för att mobilisera privata investeringar i snabbväxande företag och ta itu med hinder som begränsar mängden europeiskt kapital som finns tillgängligt för att finansiera europeisk innovation.
Mot bakgrund av medlemsjurisdiktionernas positiva erfarenheter, och eftersom offentlig-privata investeringar spelar en avgörande roll för att främja viktiga allmänna välfärdsmål och har en fördelaktig risk- och avkastningsprofil, anger standarderna från Baselkommittén för banktillsyn att aktieexponeringar som uppkommer inom ramen för lagstiftningsprogram kan ges en förmånligare riskvikt än andra aktieexponeringar.
I enlighet med standarderna från Baselkommittén för banktillsyn tillåter artikel 133.5 i förordning (EU) nr 575/2013 (kapitalkravsförordningen) sedan den 1 januari 2025 institut att tillämpa en förmånlig behandling för aktieexponeringar som uppkommer inom ramen för lagstiftningsprogram för att stimulera särskilda sektorer i ekonomin. För att vara godtagbara måste lagstiftningsprogrammen ge betydande subventioner eller garantier för institutens investeringar samt vara förenade med någon form av offentlig tillsyn och begränsningar av kapitalinvesteringen. Med de behöriga myndigheternas förhandstillstånd får institut tillämpa den förmånliga behandlingen på aktieexponeringar som uppkommer inom ramen för lagstiftningsprogram upp till den del av sådana aktieexponeringar som sammanlagt inte överstiger 10 % av institutets kapitalbas.
Om denna bestämmelse tillämpas konsekvent kommer EU:s banksektor inte att otillbörligen hindras från att bidra till EU:s strategiska prioriteringar och tillväxten i EU:s ekonomi, och kommer stabiliteten och de lika villkoren på den inre marknaden att bevaras. Dessutom kommer en gemensam och transparent tolkning av denna bestämmelse att uppmuntra gränsöverskridande investeringar och konkurrens och därmed underlätta för företag att skaffa finansiering med eget kapital från investerare i hela EU. Denna integration stärker den inre marknaden genom att koppla samman kapitalmarknaderna och främja ekonomisk tillväxt och innovation i linje med målen för spar- och investeringsunionen.
För att uppnå dessa mål ger kommissionen i tillägget till detta meddelande vägledning om användningen av den gynnsamma tillsynsbehandlingen av aktieexponeringar som uppkommer inom ramen för lagstiftningsprogram på EU-nivå samt nationell och regional nivå.
Vägledningen påverkar inte tillämpningen av reglerna och förfarandena för statligt stöd. Lagstiftningsprogram som inte utgör statligt stöd kan likväl ge stöd till det investerande institutet och därmed anses ge betydande subventioner eller garantier i enlighet med artikel 133.5, förutsatt att de uppfyller de villkor för detta som förklaras i detta meddelande.
Eftersom tillämpningen av tillsynsbehandlingen enligt artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen endast kan godkännas i samband med lagstiftningsprogram, klargörs i detta meddelande vilka egenskaper dessa förväntas ha. Lagstiftningsprogram är således system som styrs av en gemensam ordning för att stimulera särskilda sektorer och bygger på akter med allmän räckvidd, såsom nationella lagar, EU-förordningar och EU-beslut, särskilt sådana som rör genomförandet av EU:s budget. Åtgärder som innebär subventioner eller garantier till enskilda förmånstagare, arbetspolitiska åtgärder och stadgarna för nationella utvecklingsbanker och -institutioner uppfyller däremot inte definitionen av lagstiftningsprogram.
I linje med sitt fokus på tillsyn, och eftersom beslutet om vilka sektorer som ska omfattas av lagstiftningsprogrammen bör fattas av myndigheter på EU-nivå samt på nationell och regional nivå, är detta meddelande sektorsneutralt. Detta gör det möjligt att täcka program som stöder finansieringen av strategiska EU-prioriteringar, inbegripet den digitala, gröna och sociala omställningen och stärkandet av EU:s försvar och säkerhet. Även lagstiftningsprogram som utvecklas och finansieras av EU och medlemsstaterna och som syftar till att främja strategiska investeringar i tredjeländer skulle kunna omfattas. Lagstiftningsprogram som utvecklas och finansieras av myndigheter i tredjeländer omfattas inte av detta meddelande.
Instituten kan beviljas godkännande att tillämpa den gynnsamma behandling som anges i artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen, inte bara för aktieexponeringar som uppkommer inom ramen för lagstiftningsprogram som utvecklas och finansieras av EU eller den medlemsstat där de är auktoriserade, utan även för sådana som utvecklas och finansieras av andra medlemsstater.
Eftersom lagstiftningsprogrammen måste tillhandahålla subventioner och garantier klargörs i detta meddelande att kravet i artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen är uppfyllt när den offentliga sektorn tillhandahåller finansiering i form av eget kapital, lån, bidrag och/eller garantier som leder till miniminivåer av saminvestering och/eller en minsta minskning av de saminvesterande institutens exponeringsvärde i början av varje lagstiftningsprogram. Instituten kan tillämpa den gynnsamma tillsynsbehandlingen på aktieexponeringar som uppkommer inom ramen för lagstiftningsprogram där saminvesteringsnivåerna och minskningen av exponeringsvärdena senare sjunker, om utspädningen av den offentliga sektorns deltagande beror på att programmen lyckas attrahera privat kapital.
Lagstiftningsprogrammen måste omfatta offentlig tillsyn som innebär verkställande befogenheter och därför kommer sådana system att vara godtagbara i den mån de har icke-diskriminerande och transparenta urvalsförfaranden samt arrangemang för att övervaka att det offentliga ekonomiska stödet används i enlighet med de avsedda målen. Mot bakgrund av de olika rättsliga och institutionella förhållanden som råder i EU innehåller meddelandet inga särskilda arrangemang för att uppnå sådana mål.
Enligt kapitalkravsförordningen ska lagstiftningsprogrammen innehålla begränsningar för kapitalinvesteringar och därför innehåller meddelandet en icke uttömmande förteckning över exempel på begränsningar.
På grund av deras uppdrag, finansieringsarrangemang och gedigna styrning anses lagstiftningsprogram som utvecklas och stöds av EIB, EIF och/eller finansieras och/eller garanteras genom EU:s budget vara förenliga med detta meddelande.
För att öka transparensen för marknadsaktörer på hela den inre marknaden och hjälpa de behöriga myndigheterna att i tid fatta beslut enligt artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen, kommer kommissionen att föra ett register över de lagstiftningsprogram som medlemsstaterna anmäler. Registret kommer också att innehålla de lagstiftningsprogram som finansieras och/eller garanteras genom EU-budgeten, EIB och/eller EIF och som syftar till att främja finansiering med eget kapital i EU-företag. Det slutliga beslutet om huruvida enskilda institut kan tillämpa den förmånliga behandlingen enligt artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen fattas av de behöriga myndigheterna med hänsyn tagen till institutens särskilda tillsynssituation.
Medlemsstaterna bör (för både nationella och regionala lagstiftningsprogram, inbegripet program som finansieras av deras respektive nationella utvecklingsbanker och -institutioner) underrätta kommissionen om titeln på och den rättsliga grunden för varje lagstiftningsprogram som de vill ha infört i registret, beskriva dess viktigaste villkor och förklara hur programmet uppfyller kraven i artikel 133.5, i enlighet med den närmare beskrivningen i detta meddelande. Kommissionen kommer att tillhandahålla en standardiserad mall för anmälan.
Den tolkning av kriterierna i artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen som görs i detta meddelande bör i tillämpliga delar gälla försäkrings- och återförsäkringsföretag vid tillämpningen av artikel 173.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 i dess ändrade lydelse. ()
Denna vägledning är avsedd att bistå medlemsstater, behöriga myndigheter och institut vid tillämpningen av artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen. Endast Europeiska unionens domstol har behörighet att tolka EU-rätten med avgörande verkan.
Tillägg
1.Tillämpningsområde
1.Artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen avser ”aktieexponeringar som uppkommer inom ramen för lagstiftningsprogram [...] för att stimulera särskilda sektorer i ekonomin”.
Lagstiftningsprogram är system som ger offentligt ekonomiskt stöd i form av subventioner och garantier till företag som är verksamma inom särskilda sektorer, på grundval av en rättsakt som har ett allmänt och abstrakt tillämpningsområde, såsom nationella lagar, EU-förordningar och EU-beslut, i synnerhet sådana som rör genomförandet av budgeten.
2.Följande åtgärder uppfyller inte kraven i definitionen av lagstiftningsprogram: offentliga ad hoc-interventioner som utformats för enskilda situationer eller enskilda förmånstagare, till exempel nationella utvecklingsbankers investeringar i stora börsnoterade företag; stadgarna för nationella utvecklingsbanker och -institutioner; program som omfattar hela ekonomin, till exempel arbetspolitiska åtgärder; rent privata initiativ utan någon direkt offentlig intervention, såsom riskkapitalsystem som inrättas av banker.
3.Kommissionen anser att program som – förutom att uppfylla kraven i artikel 133.5 a–c i kapitalkravsförordningen – stöder en eller flera särskilda ekonomiska sektorer, såsom de som förtecknas i konkurrenskraftskompassen eller i planen Beredskap 2030, omfattas av begreppet lagstiftningsprogram vid tillämpning av artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen.
4.Det är möjligt att andra sektorer kan anses vara godtagbara för lagstiftningsprogram på initiativ av EU eller nationella myndigheter.
2.Villkor som lagstiftningsprogram måste uppfylla vid tillämpning av artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen
5.Vid tillämpning av artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen måste lagstiftningsprogrammen innehålla finansiella och rättsliga arrangemang som minskar de investerande institutens kreditrisk. Lagstiftningsprogrammen bör i synnerhet ge instituten betydande subventioner eller garantier för investeringarna, involvera offentlig tillsyn och innehålla begränsningar för kapitalinvesteringar.
6.Program som utvecklas och stöds av EIB, EIF och/eller finansieras och/eller garanteras genom EU-budgeten och som syftar till att främja finansiering med eget kapital anses uppfylla de villkor i artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen som specificeras i detta meddelande. Denna presumtion utesluter inte att även sådana program är godtagbara som förvaltas av andra EU-organ eller av nationella utvecklingsbanker eller -institutioner som yrkesmässigt bedriver finansiell verksamhet och som har fått ett uppdrag av en medlemsstat eller en enhet på central, regional eller lokal nivå i en medlemsstat att bedriva utvecklingsverksamhet eller främjande verksamhet, om dessa uppfyller kriterierna i detta meddelande.
2.1.Betydande subventioner och garantier för investeringen
7.I artikel 133.5 a i kapitalkravsförordningen anges att lagstiftningsprogrammen bör ge "betydande subventioner eller garantier, inbegripet från multilaterala utvecklingsbanker, offentliga utvecklingskreditinstitut enligt definitionen i artikel 429a.2 eller internationella organisationer, för att institutet ska göra investeringen".
8.Med subventioner avses betalda offentliga interventioner såsom bidrag, eget kapital och skuldfinansiering, medan begreppet garantier avser obetalda offentliga åtgärder. Vid tillämpning av artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen behöver varken subventioner eller garantier uppfylla kraven i del tre avdelning II kapitel 4 i kapitalkravsförordningen för att anses vara godtagbara.
9.Subventioner och garantier kan anses vara betydande vid tillämpningen av artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen enligt följande villkor: a) om lagstiftningsprogrammet omfattar saminvestering i fonder som investerar i eget kapital, om det offentliga deltagandet utgör minst 10 % av fondens totala belopp, eller b) om den offentliga sektorns saminvestering är minst 10 % av kapitalet i en enhet som är godtagbar enligt respektive lagstiftningsprogram, och/eller c) om den offentliga interventionen medför en minskning av institutens exponeringsvärde med minst 20 %. Efterlevnaden av dessa villkor bör bedömas i samband med den första finansieringsrundan för varje lagstiftningsprogram. Under de följande faserna i varje lagstiftningsprogram kan nivån på den offentliga sektorns saminvestering och/eller minskningen av institutens exponeringsvärde variera, om detta återspeglar investeringens positiva resultat eller en utvidgad grupp av investerare.
10.Subventioner och garantier som är förenliga med reglerna om statligt stöd bör automatiskt anses vara godtagbara enligt artikel 133.5 a i kapitalkravsförordningen, om de tillhandahålls inom ramen för lagstiftningsprogram i den mening som avses i detta meddelande.
11.Godtagbara tillhandahållare av subventioner och garantier är de enheter som förtecknas i artikel 133.5 a i kapitalkravsförordningen och andra offentliga organ i EU, såsom EU-organ och EU-institutioner, nationella och regionala myndigheter i medlemsstaterna samt utvecklingsbanker och -institutioner på EU-nivå och nationell nivå.
12.I tillämpliga fall kan nationella utvecklingsbanker och -institutioner som omfattas av kapitalkravsförordningen tillämpa riskvikten 100 % på de aktieexponeringar som uppkommer inom ramen för de lagstiftningsprogram för vilka de har tillhandahållit subventioner och/eller garantier, förutsatt att alla krav i artikel 133.5 som specificeras i detta meddelande är uppfyllda och att respektive behöriga myndigheter beviljar förhandsgodkännande.
13.Subventionerna och garantierna kan ges till de investerande instituten eller investeringsobjekten, bland annat via saminvesteringsstrukturer eller förmedlande organ som är etablerade i EU enligt lagstiftningsprogram på EU-nivå eller nationell nivå.
2.2.Offentlig tillsyn
14.Enligt artikel 133.5 b i kapitalkravsförordningen ska lagstiftningsprogrammen vara förenade med "någon form av offentlig tillsyn".
15.I artikel 133.5 avses med offentlig offentliga myndigheter med någon form av verkställande befogenheter, inbegripet centrala och regionala myndigheter i medlemsstaterna, Europeiska kommissionen, europeiska och nationella offentliga finansinstitut, byråer och organ.
16.De offentliga myndigheter eller byråer som ansvarar för tillsynen behöver inte nödvändigtvis vara de som tillhandahåller subventioner och garantier inom ramen för ett lagstiftningsprogram.
17.Lagstiftningsprogrammen bör ha robusta och transparenta kriterier och urvalsförfaranden för att välja ut förmånstagare.
18.Offentlig tillsyn bör också äga rum efter urvalsförfarandet för att löpande bekräfta det positiva urvalet av investeringar, bland annat genom att regelbundet övervaka deras resultat eller deras fortsatta efterlevnad av det berörda lagstiftningsprogrammets kriterier.
2.3.Begränsningar av kapitalinvesteringen
19.I artikel 133.5 c i kapitalkravsförordningen anges att lagstiftningsprogrammen måste vara "förenade med begränsningar av kapitalinvesteringen, såsom begränsningar av storleken på och typerna av företag som institutet investerar i, av tillåtna belopp för ägarintressen, av det geografiska läget och av andra relevanta faktorer som begränsar investeringens potentiella risk för det investerande institutet".
20.För att uppfylla kraven i artikel 133.5 c i kapitalkravsförordningen kan lagstiftningsprogrammen till exempel innehålla en eller flera av följande begränsningar:
(1)Ett absolut eller relativt tak för investeringarnas storlek.
(2)Investeringsfokus på EU-baserade företag.
(3)Investeringsfokus på företag som uppfyller definitionen av små och medelstora företag, små midcap-bolag, nystartade företag eller expanderande företag.
(4)Investeringsfokus på en diversifierad portfölj av företag inom ramen för kapitalinvesteringarna, i fråga om antalet företag, geografisk fördelning och/eller investeringsår.
(5)Arrangemang med olika villkor.
3.Övervakning och efterlevnadskontroll
21.Enligt artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen ska de behöriga myndigheterna ge institut förhandstillstånd att åsätta en riskvikt på 100 % för aktieexponeringar som uppkommer inom ramen för godtagbara lagstiftningsprogram.
22.Instituten bör ansöka om tillstånd hos den behöriga myndigheten när de avser att för första gången tillämpa riskvikten 100 % på de aktieexponeringar som uppkommer inom ramen för varje enskilt lagstiftningsprogram. Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas behörigheter och befogenheter bör förhandsgodkännande inte krävas för senare ändringar av storleken på och/eller sammansättningen av de aktieexponeringar som uppkommit inom ramen för ett lagstiftningsprogram för vilket förhandsgodkännande beviljats.
23.Artikel 133.5 innehåller en skyddsåtgärd enligt vilken de aktieexponeringar som omfattas av riskvikten 100 % för godtagbara program inte får överstiga 10 % av institutens kapitalbas. I linje med definitionen i kapitalkravsförordningen bör det kravet beräknas enligt följande: nämnaren består av kapitalbasen, dvs. summan av institutets primärkapital och supplementärkapital, och täljaren består av alla aktieexponeringar som uppkommit inom ramen för lagstiftningsprogram som uppfyller kraven i artikel 133.5 i kapitalkravsförordningen. Instituten bör kunna visa att detta krav uppfylls när de ansöker om förhandstillstånd och varje gång de behöriga myndigheterna begär det inom ramen för sitt tillsynsuppdrag.
24.De aktieexponeringar som uppkommer inom ramen för lagstiftningsprogram utöver tröskelvärdet på 10 % av kapitalbasen bör riskviktas som vanligt.
25.För att ge behöriga myndigheter och marknadsaktörer insyn kommer kommissionen att föra ett offentligt register över lagstiftningsprogram. Detta påverkar inte de behöriga myndigheternas bedömning av varje instituts enskilda förfrågningar och dess tillsynssituation. Syftet med registret är också att göra det möjligt för behöriga myndigheter att fatta snabba beslut.
26.Medlemsstaterna bör (även på sina respektive nationella utvecklingsbankers och -institutioners vägnar) anmäla de lagstiftningsprogram som de vill införa i ovannämnda register till kommissionen. Kommissionen kommer att tillhandahålla en mall för anmälan, med beaktande av behovet av ett enkelt förfarande. Anmälan bör innehålla lagstiftningsprogrammets titel, dess viktigaste villkor och en förklaring av hur det uppfyller kraven i artikel 133.5 i enlighet med detta meddelande.
27.För fullständighetens och öppenhetens skull bör ovannämnda register också innehålla en förteckning över program som utvecklas och får stöd av EIB eller EIF eller finansieras och/eller garanteras genom EU-budgeten och syftar till att främja finansiering med eget kapital.
28.Kommissionen kommer att se över detta meddelande inom fyra år efter offentliggörandet och särskilt beakta återkopplingen från de behöriga myndigheterna om deras erfarenheter av tillsynen.
