MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL DEN DELEGERADE AKTEN

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (nedan kallad kodexen) delegerar, i överensstämmelse med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), till kommissionen befogenheten att komplettera vissa icke väsentliga delar av kodexen i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget. Kommissionen har utövat dessa befogenheter genom att den 28 juli 2015 anta kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex. Genom den delegerade förordningen fastställdes allmänna bestämmelser för att komplettera kodexen för att säkerställa en tydlig och korrekt tillämpning av kodexens bestämmelser.

Under det första årets praktiska tillämpning av delegerad förordning (EU) 2015/2446 har det framkommit att det finns ett behov av att anpassa bestämmelserna i artikel 84 för att möjliggöra en effektivare tillämpning av de grundläggande reglerna i kodexen och bättre främja tulltransaktioner i överensstämmelse med moderna förfaranden.

Flera medlemsstater och företrädare för branschorganisationer har vid flera tillfällen uppmärksammat kommissionen på att det finns ett antal svårigheter i samband med den praktiska tillämpningen av det specifika kravet på tillräckliga ekonomiska resurser i artikel 84 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 och har uppmanat kommissionen att finna en lösning så snart som möjligt. Följande skäl och relevanta faktorer har lagts fram:

Det har hävdats att den ekonomiska aktörens ekonomiska resurser, vilka för närvarande tas upp som ett fristående villkor i artikel 84, inte kan anses ge en fullständig bild av den ekonomiska aktörens förmåga att betala tullskulder och andra avgifter som inte omfattas av garantin. Villkoret avseende tillräckliga ekonomiska resurser är begränsat till likviditeten och har hävdats vara för restriktivt. Därför har det föreslagits att andra tillgångar, som är lätta att omsätta, också bör beaktas för att fastställa denna förmåga hos den ekonomiska aktören vid beslut om nedsättning av eller om undantag från skyldigheten att ställa en garanti.

I vissa fall har det i praktiken visat sig att det referensbelopp som fastställs i enlighet med artikel 90 i kodexen för potentiella tullskulder och andra möjliga avgifter skulle kunna nå en mycket hög nivå, som inte skulle kunna motiveras av sannolikheten för att en sådan tullskuld faktiskt uppkommer (t.ex. den tullskuld som kan uppstå för en reparation av ett fartyg som hänförts till förfarandet för tillfällig införsel). Att inte kunna inkludera denna riskfaktor har visat sig vara alltför restriktivt.

När det gäller ansökningar från en godkänd ekonomisk aktör om en nedsättning av eller ett undantag från skyldigheten att ställa en garanti verkar dessutom de nuvarande kraven i artikel 84 strängare än villkoren för bedömningen av de kriterier som avses i artikel 95 i kodexen, och kräver en dubbel bedömning jämfört med aktörer som inte har status som godkänd ekonomisk aktör, vilket verkar ologiskt och något motstridigt.

2.SAMRÅD SOM FÖREGÅTT ANTAGANDET AV AKTEN

Kommissionen har utarbetat denna delegerade akt i enlighet med dels ramavtalet om förbindelser mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, dels Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma överenskommelse om delegerade akter. Medlemsstater och övriga berörda intressenter har vederbörligen involverats i och fortlöpande konsulterats under det förberedande arbetet.

Kommissionen har samrått med medlemsstaterna om utkastet till förslag vid sammanträden i den relevanta expertgruppen (expertgruppen för tullkodexen). Näringslivet har rådfrågats genom det rådgivande intressentorganet, dvs. gruppen för näringslivskontakter, vid gemensamma sammanträden med medlemsstaternas experter.

Kommissionen har aktivt beaktat alla synpunkter som mottagits under samrådet och i möjligaste mån införlivat dem i detta förslag, med beaktande av följande mål: det bör ge tillräcklig grund för att bevilja eller avslå en ansökan om nedsättning av eller undantag från kravet på ställande av en garanti vid potentiella tullskulder.

Alla berörda parter har kommit överens om att denna ändring bör åstadkomma följande:

1) En lösning på den situation där villkoret att visa tillräckliga ekonomiska resurser tolkas som begränsat till att ha nödvändig likviditet och därmed förefaller alltför restriktivt.

2) Ett klargörande av bedömningen av kravet på tillfredsställande ekonomisk ställning.

3) Att risken för att en tullskuld uppkommer kan beaktats, sett till omfattning och typ av tullrelaterad affärsverksamhet som den ekonomiska aktören bedriver och typ av varor för vilka garantin krävs.

4) En försäkran om att när det gäller den rättsliga bestämmelse som fastställs i artikel 38.5 i kodexen kommer ingen ny bedömning av godkända ekonomiska aktörer att göras när de redan har bedömts under fasen för beviljande av status som godkänd ekonomisk aktör, och att bedömningen av förmågan att betala tullskulder och andra avgifter som inte täcks av garantin bör göras under utvärderingen av kriteriet om tillfredsställande ekonomisk ställning, inom ramen för beviljande av tillstånd för en nedsättning av nivån på den samlade garantin eller för undantag från skyldigheten att ställa en garanti.

3.DEN DELEGERADE AKTENS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Den rättsliga grunden för denna förordning återfinns i den delegering av befogenhet som avses i artikel 99 c i kodexen.

Subsidiaritetsprincipen

Eftersom varken kodexen eller den delegerade förordning som ändras genom föreliggande förordning har varit föremål för ett subsidiaritetstest är det inte lämpligt att utföra ett sådant test på denna förordning. Det bör noteras att tullunionen är ett område utan inre gränser och grundas på en harmoniserad och automatiserad ram på unionsnivå och ett ömsesidigt beroendeförhållande mellan medlemsstaterna. Dess funktion kräver därför att alla ytterligare relevanta rättsliga åtgärder, särskilt sådana som omfattar gränsöverskridande system, antas på unionsnivå.

Proportionalitetsprincipen

Vad gäller proportionalitet respekterar denna förordning gränserna för de befogenheter som beviljats av medlagstiftarna och avser endast inslag för att bättre anpassa de befintliga rättsliga bestämmelserna till de krav som ställs i det dagliga arbetet på tullmyndigheter och ekonomiska aktörer, samt andra personer än ekonomiska aktörer.

Förslagets innehåll

Efter att noggrant ha bedömt situationen har kommissionen kommit fram till att villkoret avseende ”tillräckliga ekonomiska resurser” bör strykas från texten medan konceptet med bedömning av den ekonomiska ställningen bör klargöras ytterligare i lagtexten. Bedömningen måste dessutom beakta alla faktorer som är relevanta för situationen samtidigt som den hålls flexibel och anpassningsbar för en viss situation. Det är viktigt att tullmyndigheterna kan ta hänsyn till de potentiella riskerna i samband med uppkomsten av tullskulder med avseende på vilken typ av affärsverksamhet, vilket slags transaktion och vilken typ varor som garantin krävs för. Dessutom ansågs det viktigt att klarlägga hur bedömningen av en ansökan av en godkänd ekonomisk aktör i detta avseende måste ses mot bakgrund av överlappningen av kriterier. I enlighet med artikel 38.5 i kodexen bör de inte bli föremål för dubbla bedömningsförfaranden. Det bör emellertid klargöras att de särskilda förenklingar som en godkänd ekonomisk aktör kan tänkas vilja använda kräver tillstånd av tullmyndigheterna och att de särskilda krav som rör den begärda förenklingen måste vara uppfyllda.

4.BUDGETKONSEKVENSER

Eftersom denna förordning endast är avsedd att bättre anpassa de nuvarande rättsliga reglerna i delegerad förordning (EU) 2015/2446 till deras avsedda syften och inte innebär några materiella ändringar, ger den inte upphov till några direkta budgetkonsekvenser.

Villkoren för beviljande av undantag från ställande av garanti eller andra nedsättningar av garantin enligt denna artikel ska visa att gäldenären själv tillhandahåller en hög nivå av säkerhet för att tullskulden kommer att betalas. Denna ändring kommer inte att förändra situationen i detta avseende.

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) …/…

av den 7.6.2018

om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/2446 vad gäller villkoren för en nedsättning av nivån på den samlade garantin och undantag från skyldigheten att ställa en garanti

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen 1 , särskilt artikel 99 c, och

av följande skäl:

(1)I artikel 95.1 i förordning (EU) nr 952/2013 fastställs de villkor som måste uppfyllas av en ekonomisk aktör för att få tillstånd att ställa en samlad garanti för att säkerställa betalning av tullskulder och andra avgifter. I artikel 95.2 i förordning (EU) nr 952/2013 fastställs ytterligare kriterier som ekonomiska aktörer måste uppfylla för att få tillstånd att ställa en samlad garanti till ett nedsatt belopp eller beviljas undantag från skyldigheten att ställa en garanti när det gäller tullskulder och andra avgifter som kan uppkomma. Ett av dessa kriterier är kriteriet om ekonomisk solvens 2 . Detta kriterium ska anses ha bevisats om den sökande har en god ekonomisk ställning som innebär att denne kan fullfölja sina åtaganden, med vederbörlig hänsyn tagen till den aktuella affärsverksamhetens särdrag.

(2)I samband med en ansökan om en nedsättning av den samlade garantin eller undantag från skyldigheten att ställa en garanti måste tullförvaltningarna bedöma om den sökande har förmåga att betala tullskulder och övriga avgifter, om detta skulle bli nödvändigt.

(3)I artikel 84 i delegerad förordning (EU) 2015/2446 fastställs de villkor som ska vara uppfyllda för att en ekonomisk aktör ska beviljas tillstånd att använda en samlad garanti till ett nedsatt belopp eller beviljas undantag från skyldigheten att ställa en garanti. Utöver de andra villkor som fastställts på grundval av kriteriet om ekonomisk solvens måste den sökande visa att denne har tillräckliga ekonomiska resurser för att fullgöra sina skyldigheter avseende tullskulder och andra avgifter som kan uppkomma och som inte omfattas av garantin. Praktisk erfarenhet från genomförandet av förordning (EU) nr 952/2013 och delegerad förordning (EU) 2015/2446 visar dock att detta villkor är alltför restriktivt, eftersom det tolkas som begränsat till att ha nödvändig likviditet tillgänglig. Likviditet utgör inte alltid en ekonomisk aktörs enda förmåga att betala tullskulder eller andra avgifter som inte omfattas av garantin. Andra faktorer, såsom tillgångar som är lätta att omsätta, skulle också kunna tas med i beräkningen. Det är därför nödvändigt att lyfta ut likviditetsfaktorn som ett fristående villkor och göra ett förtydligande så att bedömningen av aktörens förmåga att fullgöra sina skyldigheter att betala tullskulder och andra avgifter som inte täcks av garantin integreras i bedömningen av den sökandes ekonomiska ställning.

(4)I syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av dessa bestämmelser är det samtidigt nödvändigt att klargöra att bedömningen av villkoret om ”tillfredsställande ekonomisk ställning” sett till den ekonomiska aktörens förmåga att betala tullskulder och andra avgifter som kan uppkomma och som inte täcks av garantin är avgränsad till bedömningen av ansökningarna om en samlad garanti till ett nedsatt belopp eller om undantag från skyldigheten att ställa en garanti (förenkling). Detta är nödvändigt för att fastställa gränserna för denna bedömning inom ramen för de samlade garantier som omfattar alla nivåer av nedsättningar.

(5)I situationer där det referensbelopp som fastställts i enlighet med artikel 155 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 3 inte skulle stå i proportion till de potentiella tullskulder som kan uppkomma, är det nödvändigt att föreskriva en möjlighet för tullmyndigheterna att beakta risken för uppkomst av tullskuld, efter eget gottfinnande, när de beslutar om nivån på nedsättningen.

(6)Det är dessutom nödvändigt att klargöra att de godkända ekonomiska aktörerna inte bör bli föremål för dubbla bedömningar i enlighet med artikel 38.5 i förordning (EU) nr 952/2013, samtidigt som tullmyndigheterna fortfarande kan kontrollera att en godkänd ekonomisk aktör uppfyller de specifika kraven för en förenkling innan den beviljas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 84 i delegerad förordning (EU) 2015/2446 ska ändras på följande sätt:

(1)I punkt 1 ska led f utgå.

(2)I punkt 2 ska led g utgå.

(3)I punkt 3 ska led l utgå.

(4)Följande punkter 3a och 3b ska införas:

”3a. Vid kontrollen av om den sökande har tillfredsställande ekonomisk ställning för beviljande av ett tillstånd att använda en samlad garanti till ett nedsatt belopp eller undantag från skyldigheten att ställa en garanti i enlighet med punkterna 1 e, 2 f och 3 k, ska tullmyndigheterna beakta den sökandes förmåga att fullgöra sina skyldigheter att betala tullskulder och andra avgifter som kan uppkomma och som inte täcks av garantin.

I motiverade fall får tullmyndigheterna beakta risken för uppkomst av tullskulder och andra avgifter med hänsyn tagen till typ och omfattning av den sökandes affärsverksamhet och typ av varor för vilka garantin krävs.

3b. När villkoret om tillfredsställande ekonomisk ställning redan har bedömts vid tillämpning av det kriterium som anges i artikel 39 c i kodexen ska tullmyndigheterna endast kontrollera om den sökandes ekonomiska ställning motiverar ett beviljande av ett tillstånd att använda en samlad garanti till ett nedsatt belopp eller undantag från skyldigheten att ställa en garanti.”

5.    Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Om den sökande har varit etablerad i mindre än tre år ska uppfyllandet av de villkor som anges i punkt 1 d och e, punkt 2 e och f samt punkt 3 j och k kontrolleras på grundval av tillgänglig bokföring och information.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7.6.2018

(1)    EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.

(2)    Artikel 39 c i förordning (EU) nr 952/2013

(3)    EUT L 343, 29.12.2015, s. 558.