MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL DEN DELEGERADE AKTEN
Ett centralt mål för den gemensamma fiskeripolitiken är att gradvis eliminera utkast inom alla EU:s fisken genom införandet av en landningsskyldighet enligt förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken. Syftet därmed är att möjliggöra ett bättre utnyttjande av tillgängliga resurser och att tillgodose allmänhetens önskemål om att få ett slut på bruket att säljbar fisk kastas tillbaka i havet. I den konsekvensbedömning som gjordes för förslaget till den nya gemensamma fiskeripolitiken konstaterades att omfattande utkast är en viktig faktor bakom den gemensamma fiskeripolitikens bristande miljöhållbarhet.
Landningsskyldigheten i Östersjön omfattar, i enlighet med artikel 15.1 a i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken, alla arter som omfattas av fångstbegränsningar och som fångas inom fisket efter små pelagiska arter, dvs. fisket efter sill/strömming och skarpsill, och inom det industriella fisket i Östersjön, från och med den 1 januari 2015. Landningsskyldigheten gäller också, i enlighet med artikel 15.1 b i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken, fångster inom fisket efter lax från och med den dagen. Enligt samma bestämmelse gäller landningsskyldigheten dessutom, från och med den 1 januari 2015, även de arter som definierar fisket och från och med den 1 januari 2017 alla andra arter i fisken i unionens vatten i Östersjön som omfattas av fångstbegränsningar. Torsk betraktas som en art som definierar vissa fisken i Östersjön. Rödspätta fångas i huvudsak som bifångst i vissa torskfisken och är föremål för fångstbegränsningar. Därför gäller landningsskyldigheten för torsk sedan den 1 januari 2015 och för rödspätta sedan den 1 januari 2017.
Den gemensamma fiskeripolitiken innehåller också ett antal bestämmelser som syftar till att underlätta genomförandet av landningsskyldigheten. Förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken innehåller bestämmelser om särskilda flexibilitetsmekanismer som måste aktiveras genom fleråriga planer, eller om fleråriga planer saknas, genom så kallade utkastplaner. Utkastplanerna är tillfälliga åtgärder med en maximal varaktighet på tre år. De tas fram på grundval av gemensamma rekommendationer som antas inom grupper av medlemsstater från samma region eller havsområde.
I förordning (EU) nr 1396/2014 fastställs den första utkastplan som omfattar landningsskyldigheten för bestånden av torsk, sill/strömming, skarpsill, lax och rödspätta i Östersjön. Förordningen antogs 2014 och är tillämplig fram till utgången av 2017.
Genom förordning (EU) 2016/1139 upprättades den första fleråriga förvaltningsplanen efter reformen av den gemensamma fiskeripolitiken 2016 och den omfattade torsk, sill/strömming och skarpsill. Förordningen innehåller även bestämmelser avseende bestånden av rödspätta.
Genom förordning (EU) 2016/1139 ges kommissionens befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 med särskilda bestämmelser avseende landningsskyldigheten, till exempel följande:
(1)Undantag från landningsskyldigheten för arter med hög överlevnadsgrad när de släpps tillbaka i havet.
(2)Undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten på följande villkor: a) Om vetenskapliga utlåtanden visar att ytterligare ökningar av fiskeredskapens selektivitet skulle vara svår att uppnå, eller b) för att undvika oproportionella kostnader för hantering av oönskade fångster.
(3)Bestämmelser om fångstdokumentation.
(4)Fastställande av minsta referensstorlekar för bevarande, i syfte att säkerställa skydd av unga exemplar av marina organismer.
Förordningen om den fleråriga förvaltningsplanen (förordning (EU) 2016/1139) omfattar inte bestånden av lax, varför landningsskyldigheten för de bestånden även fortsättningsvis bör genomföras genom separata delegerade akter på grundval av artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013).
2.SAMRÅD SOM FÖREGÅTT ANTAGANDET AV AKTEN
För att genomföra den regionaliserade strategin enades medlemsstaterna runt Östersjön om att skapa ett regionalt forum för fisket i Östersjön, dvs. Baltic Sea Fisheries Forum (Baltfish). Baltfishs principer och arbetsmetoder fastställdes i ett samförståndsavtal som undertecknades den 13 december 2013 av ministrarna med ansvar för fiske i var och en av EU:s medlemsstater runt Östersjön.
Under arbetet med två gemensamma rekommendationer samrådde Baltfish med den rådgivande nämnden för Östersjön (Baltic Sea Advisory Council, BSAC) och andra intressenter. Vissa delar av utkastplanen för Östersjön diskuterades med BSAC under ett tekniskt möte som hölls i Köpenhamn den 13 juni 2013 och vid Baltfish-seminarier som hölls i Riga den 29 april 2014 och i Berlin den 26 april 2017.
Baltfish har också tagit del av rekommendationerna från vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) som har försett medlemsstaterna med vägledning om samtliga delar av utkastplanerna vid särskilt anordnade möten i expertarbetsgrupper (EWG 13-23, EWG 13-17, EWG 14-06 och EWG 17-03) som hölls 2013, 2014 och 2017. Inbjudna experter och observatörer från de rådgivande nämnderna och medlemsstaterna deltog i dessa möten.
De huvudsakliga delarna av de slutgiltiga gemensamma rekommendationerna som lämnats in till kommissionen och som avser definitionen av de fisken som berörs, undantagen baserade på hög överlevnadsgrad och fastställandet av minsta referensstorlek för bevarande, har utvärderats av STECF vid dess plenarmöten den 7–14 juli 2014 och den 10–14 juli 2017.
Vad gäller de specifika delarna drog STECF slutsatsen att de båda gemensamma rekommendationerna generellt sett innehåller de flesta uppgifter som behövs för att bedöma de närmare bestämmelserna för genomförandet av landningsskyldigheten.
För undantaget på grundval av hög överlevnadsgrad för torsk och rödspätta som fångats med fiskfällor, tinor/mjärdar, ryssjor och bottengarn drog STECF, baserat på det faktum att sådana redskap fångar fisk inuti en fast nätstruktur, i motsats till t.ex. insnärjning eller krokning, slutsatsen att det förefaller rimligt att anta att dödligheten för dessa redskap också kommer att vara låg, vanligtvis mindre än 10 %. STECF rekommenderade dock att det genomförs ytterligare arbete för att bekräfta huruvida detta antagande är giltigt och ytterligare arbete rörande hanteringsförfarandena och de rådande miljöförhållandena. Även vad gäller undantag för utkast av rödspätta skulle mer information kunna vara till hjälp för att bedöma hur representativ beräkningen av överlevnadsgraden vid utkast är och beräkningens kvalitet.
I den gemensamma rekommendationen nämns även behovet av att undanta vissa fångster med hänsyn till lagstiftningen gällande fiskeriprodukter som är otjänliga som livsmedel eller foder, dvs. förordning (EG) nr 853/2004 och förordning (EG) nr 1881/2006. Det förefaller emellertid inte möjligt att föreslå ett sådant undantag genom en gemensam rekommendation inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken då detta ligger utanför tillämpningsområdet för utkastplaner enligt artikel 15.5 i förordning (EU) nr 1380/2013. Därför har detta undantag inte tagits med i denna förordning.
När det gäller den föreslagna minsta bevarandestorleken för torsk konstaterade STECF att det kan finnas goda biologiska skäl till att minska minimistorleken för att minska de nuvarande nivåerna av fångst som kastas överbord. Om den minsta referensstorleken för bevarande av torsk sattes till 35 cm inom ramen för landningsskyldigheten skulle detta minska andelen fångster som inte får säljas som människoföda. Det fanns inga argument i fråga om första lek som stöder en minsta referensstorlek för bevarande på 38 cm i Östersjön.
På grundval av STECF:s utvärdering och den interna bedömning som gjorts av kommissionens avdelningar, och efter klargörande av vissa punkter i den gemensamma rekommendationen, anser kommissionen att den gemensamma rekommendationen är förenlig med artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 i enlighet med vad som anges ovan.
3.DEN DELEGERADE AKTENS RÄTTSLIGA ASPEKTER
Sammanfattning av den föreslagna åtgärden
Det huvudsakliga rättsliga syftet är att anta åtgärder som underlättar genomförandet av landningsskyldigheten.
I förordningen fastställs de arter och fisken för vilka särskilda åtgärder skulle komma att tillämpas, de undantag som baseras på hög överlevnadsgrad samt minsta referensstorlek för bevarande av torsk.
Rättslig grund
Artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139.
Subsidiaritetsprincipen
Förslaget avser ett område där Europeiska unionen har exklusiv befogenhet.
Proportionalitetsprincipen
Förslaget ligger inom tillämpningsområdet för de delegerade befogenheter som ges kommissionen genom artikel 7.1 i förordning (EU) 2016/1139 och går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med denna bestämmelse.
Val av instrument
Föreslaget instrument: Kommissionens delegerade förordning.
Övriga instrument skulle vara olämpliga av följande skäl: Kommissionen har getts befogenhet att anta utkastplaner genom delegerade akter. Medlemsstater med ett direkt förvaltningsintresse har lämnat in den gemensamma rekommendationen. De åtgärder som föreskrivs i den gemensamma rekommendationen och som tagits med i detta förslag bygger på bästa tillgängliga vetenskapliga utlåtanden och uppfyller alla relevanta krav som anges i artikel 18.5 i förordning (EU) nr 1380/2013.
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) …/…
av den 18.12.2017
om specifikationer för genomförandet av landningsskyldigheten för torsk och rödspätta inom fiskena i Östersjön
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 om upprättande av en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av rådets förordning (EG) nr 2187/2005 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1098/2007, särskilt artikel 7, och
av följande skäl:
(1)Syftet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 är att få utkasten inom alla EU-fisken att gradvis upphöra genom landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.
(2)I enlighet med artikel 15.1 a i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldigheten från den 1 januari 2015 inom fisket efter sill/strömming och skarpsill och inom det industriella fisket.
(3)Enligt artikel 15.1 b i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldigheten i Östersjöfisket, utom vad gäller de fisken som anges i artikel 15.1 a i förordningen, från och med den 1 januari 2015 för de arter som definierar fiskena och från och med den 1 januari 2017 för alla andra arter som omfattas av fångstbegränsningar.
Torsk betraktas som en art som definierar vissa fisken i Östersjön. Rödspätta fångas oftast som bifångst inom vissa torskfisken. I enlighet med artikel 15.1 b i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldigheten följaktligen för torsk från och med den 1 januari 2015 och för rödspätta från och med den 1 januari 2017.
(4)I artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs att när ingen flerårig plan antas för fisket i fråga får kommissionen anta en utkastplan med temporära föreskrifter för genomförandet av landningsskyldigheten.
(5)Genom kommissionens förordning (EU) nr 1396/2014 fastställdes en utkastplan för fisket efter lax, sill/strömming, skarpsill och torsk i Östersjön. Denna utkastplan omfattar bland annat ett undantag från landningsskyldigheten för torsk och lax på grund av visad hög överlevnadsgrad för dessa arter i enlighet med artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013. Förordning (EU) nr 1396/2014 upphör att gälla den 31 december 2017.
(6)Genom förordning (EU) 2016/1139 upprättas en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och det fiske som nyttjar dessa bestånd. Den fleråriga planen innehåller också bestämmelser om beståndet av rödspätta. Genom artikel 15.6 i förordning (EU) 2016/1139 ges kommissionen befogenhet att genom delegerade akter anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.
(7)Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Sverige och Tyskland har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Östersjön. Den 31 maj 2017 lämnade medlemsstaterna in en gemensam rekommendation till kommissionen efter samråd med rådgivande nämnden för Östersjön och efter att ha inhämtat vetenskaplig rådgivning från relevanta vetenskapliga organ.
(8)I den gemensamma rekommendationen föreslås att det undantag från landningsskyldigheten för torsk och rödspätta som fångas med fiskfällor, tinor/mjärdar, ryssjor och bottengarn, samt den minsta referensstorlek för bevarande av torsk, som föreskrivs i förordning (EU) nr 1396/2014 bör fortsätta att gälla efter den 31 december 2017.
(9)Den gemensamma rekommendationen grundar sig på vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad som lagts fram av forumet för fisket i Östersjön (Baltfish) och har granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF).
(10) STECF angav att mer information avseende rödspätta skulle kunna vara till hjälp för att bedöma hur representativ beräkningen av överlevnadsgraden vid utkast är och beräkningens kvalitet. STECF drog emellertid slutsatsen att det, baserat på det faktum att sådana redskap fångar fisk inuti en fast nätstruktur, i motsats till t.ex. insnärjning eller krokning, kan vara rimligt att anta att dödligheten kommer att vara låg när dessa redskap används.
(11)De åtgärder som ingår i den gemensamma rekommendationen är förenliga med bestämmelserna i artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 och därför bör de, i överensstämmelse med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013, ingå i denna förordning.
(12)Enligt artikel 15.10 i förordning (EU) nr 1380/2013 och artikel 7 d i förordning (EU) 2016/1139 får minsta referensstorlekar för bevarande fastställas i syfte att garantera skydd av unga exemplar av marina organismer. Den minsta storleken för bevarande på 35 cm för torsk som fastställs i förordning (EU) nr 1396/2014 bör fortsätta att gälla, mot bakgrund av att STECF har slagit fast att det finns goda biologiska skäl att låta den minsta referensstorleken för bevarande ligga på 35 cm.
(13)Förordning (EU) 2016/1139 innehåller ingen tidsbegränsning för tillämpningen av undantaget från landningsskyldigheten för hög överlevnadsgrad. Det är emellertid lämpligt att se till att effekterna av undantaget ses över regelbundet mot bakgrund av bästa tillgängliga vetenskaplig rådgivning. Om det framkommer ny bevisning ska undantaget ses över i enlighet därmed.
(14)Genom artikel 16.2 i förordning (EU) 2016/1139 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter avseende landningsskyldigheten för en period av fem år från och med den 20 juli 2016. Det är därför lämpligt att se över de undantag från landningsskyldigheten som beviljats på grundval av överlevnadsgrad under denna förordnings tillämpningsår.
(15)Eftersom förordning (EU) nr 1396/2014 upphör att gälla den 31 december 2017 bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2018.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
I denna förordning fastställs närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten för torsk och rödspätta som fångas inom fiskena efter sill/strömming, skarpsill och torsk i Östersjön.
Artikel 2
Definition
I denna förordning avses med Östersjön Ices-sektionerna IIIb, IIIc och IIId, i enlighet med vad som föreskrivs i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 218/2009.
Artikel 3
Undantag grundat på överlevnadsgrad
1.Genom undantag från artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska landningsskyldigheten inte tillämpas på torsk och rödspätta som fångas med fiskfällor, tinor/mjärdar, ryssjor och bottengarn inom fisket efter sill/strömming och torsk.
2. Sådana arter som fångas utan en tillgänglig kvot eller som är mindre än den minsta referensstorleken för bevarande med de redskap som anges i punkt 1 ska släppas tillbaka i havet.
Artikel 4
Minsta referensstorlek för bevarande
Minsta referensstorlek för bevarande för torsk i Östersjön ska vara 35 cm.
Artikel 5
Slutbestämmelser
1. Senast den 1 mars 2019 ska de medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse tillhandahålla kommissionen den information som behövs för att bedöma hur representativ beräkningen av överlevnadsgraden vid utkast är och beräkningens kvalitet vad gäller rödspätta som fångats med fiskfällor, tinor/mjärdar, ryssjor och bottengarn.
2. Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) ska utvärdera de data som avses i punkt 1 senast den 1 augusti 2019.
Artikel 6
Översyn av undantaget för överlevnadsgrad
Kommissionen ska, på grundval av rådgivning från STECF, utvärdera effekterna av undantaget för hög överlevnadsgrad på de berörda bestånden och på de fisken som utnyttjar de bestånden under denna förordnings tredje tillämpningsår.
Artikel 7
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2018.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 18.12.2017
På kommissionens vägnar
Ordförande
Jean-Claude JUNCKER