(1)

Efter en bedömning enligt artikel 25a.2 i förordning (EG) nr 810/2009 anser kommissionen att samarbetet med Somalia kring återtagande är otillräckligt. Det krävs betydande förbättringar av samarbetet i alla steg i återtagandeprocessen, bland annat för att säkerställa att Somalia effektivt samarbetar med alla medlemsstater när det gäller identifiering av irreguljära migranter, utfärdande av provisoriska resehandlingar och anordnande av återvändandeinsatser, i god tid och på ett förutsägbart sätt, för både påtvingade och frivilliga återvändanden.

(2)

Med väldigt få undantag har medlemsstaterna ihållande utmaningar på grund av otydligheter beträffande vilka organ som är behöriga att vara unionens interlokutörer och bristen på svar på framställningar om återtagande och utfärdande av provisoriska resehandlingar, särskilt när det gäller påtvingade återvändanden.

(3)

Med tanke på de ansträngningar som kommissionen har gjort hittills för att förbättra samarbetet med Somalia, och med hänsyn till unionens allmänna förbindelser med Somalia, är Somalias samarbete med unionen i frågor som rör återtagande inte tillräckligt och åtgärder behöver därför vidtas.

(4)

Tillämpningen av vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 810/2009 bör därför tillfälligt upphävas för somaliska medborgare som omfattas av viseringskravet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1806 (2). Detta bör uppmuntra Somalia att vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra samarbetet i återtagandefrågor.

(5)

De bestämmelser som tillfälligt upphävs bör vara de som avses i artikel 25a.5 a i förordning (EG) nr 810/2009, nämligen möjligheten till undantag från kraven med avseende på de styrkande handlingar som ska lämnas in av viseringssökande enligt artikel 14.6; den allmänna handläggningstid på 15 kalenderdagar som avses i artikel 23.1, vars upphävande följaktligen även skulle utesluta tillämpningen av den regel som tillåter förlängning av denna period upp till högst 45 dagar endast i enskilda fall, vilket innebär att den normala handläggningstiden skulle bli 45 dagar; utfärdandet av viseringar för flera inresor i enlighet med artikel 24.2 och 24.2c samt det frivilliga undantaget från viseringsavgifter för innehavare av diplomatpass och tjänstepass i enlighet med artikel 16.5 b.

(6)

Detta beslut bör inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (3), som utvidgar rätten till fri rörlighet till att omfatta familjemedlemmar, oavsett deras nationalitet, när de följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren. Detta beslut bör således inte tillämpas på familjemedlemmar till en unionsmedborgare som omfattas av direktiv 2004/38/EG, eller på familjemedlemmar till en tredjelandsmedborgare som i enlighet med ett avtal mellan unionen och ett tredjeland åtnjuter fri rörlighet som är likvärdig med unionsmedborgarnas. Detta beslut bör inte tillämpas på familjemedlemmar till brittiska medborgare som omfattas av avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (4) (utträdesavtalet), förutsatt att de berörda familjemedlemmarna har rätt att ansluta sig till den person som omfattas av utträdesavtalet i värdstaten och ansöker om visering för detta ändamål.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter enligt internationell rätt, inbegripet i egenskap av värdländer för internationella mellanstatliga organisationer eller för internationella konferenser sammankallade av Förenta nationerna eller andra internationella mellanstatliga organisationer för vilka en medlemsstat är värdland. Det tillfälliga upphävandet bör därför inte tillämpas på somaliska medborgare som ansöker om visering i den mån det är nödvändigt för att medlemsstater ska kunna fullgöra sina skyldigheter som värdländer för sådana organisationer eller konferenser.

(8)

Detta beslut bör inte påverka sökandes möjlighet att ansöka om och beviljas viseringar med full respekt för Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(9)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark. Eftersom detta beslut är en utveckling av Schengenregelverket, ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om detta beslut, besluta huruvida landet ska genomföra det i sin nationella lagstiftning.

(10)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (5). Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

(11)

När det gäller Island och Norge utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (6), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i rådets beslut 1999/437/EG (7).

(12)

När det gäller Schweiz utgör detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (8), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (9).

(13)

När det gäller Liechtenstein utgör detta beslut, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (10), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (11).

(14)

När det gäller Cypern utgör detta beslut en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt.

a)

Artikel 14.6.

b)

Artikel 16.5 b.

c)

Artikel 23.1.

d)

Artikel 24.2 och 24.2c.