(1)

Rådets förordning (EU) nr 269/2014 (2) ger verkan åt de restriktiva åtgärder som föreskrivs i beslut 2014/145/Gusp.

(2)

Den 24 juni 2024 antog rådet beslut (Gusp) 2024/1738 (3), om ändring av beslut 2014/145/Gusp. Genom beslut (Gusp) 2024/1738 införs ett undantag som gör det möjligt att frigöra penningmedel som frysts på grund av deltagande av en mellanhandsbank som är uppförd på förteckningen vid överföringen av dem, på villkor att överföringen sker mellan två fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som inte är uppförda på förteckningen och att den utförs med hjälp av konton hos kreditinstitut eller andra finansinstitut som inte är uppförda på förteckningen. Genom beslut (Gusp) 2024/1738 införs också ett undantag som gör det möjligt att frigöra penningmedel som frysts på grund av deltagande av en utgivande bank som är uppförd på förteckningen, på villkor att överföringen sker mellan två fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som inte är uppförda på förteckningen.

(3)

Det är lämpligt att klargöra att det skydd från ansvar som ges unionsaktörer om de inte kände till och inte hade någon rimlig anledning att misstänka att deras handlingar skulle strida mot unionens restriktiva åtgärder inte kan åberopas om unionsaktörerna har underlåtit att på lämpligt sätt iaktta tillbörlig aktsamhet. Det är lämpligt att offentlig eller lättillgänglig information vederbörligen beaktas vid iakttagandet av sådan tillbörlig aktsamhet. Därför kan en unionsaktör till exempel inte med framgång åberopa sådant skydd när den anklagas för att ha brutit mot berörda restriktiva åtgärder på grund av underlåtenhet att utföra enkla kontroller eller inspektioner.

(4)

För att säkerställa överensstämmelse med Europeiska unionens domstols tolkning i mål C-72/11 bör bestämmelsen om förbud mot kringgående ändras för att klargöra att kraven på kännedom och avsikt är uppfyllda inte bara när en person uppsåtligen eftersträvar syftet att kringgå restriktiva åtgärder, utan även när en person som deltar i en verksamhet som syftar till att kringgå restriktiva åtgärder eller har sådan verkan förstår att sådant deltagande kan ha detta syfte eller denna verkan, och godtar en sådan möjlighet.

(5)

Det är lämpligt att införa en bestämmelse som gör det möjligt för medborgare och företag i medlemsstaterna att få ersättning från ryska individer och enheter som orsakat dem skada. Det inbegriper skada som förorsakats de företag som de äger eller kontrollerar, i samband med ett avtal eller en transaktion vars genomförande påverkades av de åtgärder som införts enligt förordning (EU) nr 269/2014, förutsatt att den berörda medborgaren eller företaget i medlemsstaterna inte har faktisk tillgång till rättsmedel, till exempel enligt det berörda bilaterala investeringsavtalet. Sådan ersättning kan krävas vid medlemsstatens domstolar i enlighet med relevanta bestämmelser i unionsrätten och nationell rätt om domstols behörighet och domstolsförfaranden på privaträttens område, inbegripet sådana som rör eventuella interimistiska förfaranden.

(6)

För att öka medvetenheten om efterlevnadsåtgärder är det lämpligt att medlemsstaterna rapporterar om sanktioner som ålagts för överträdelser av de restriktiva åtgärderna.

(7)

Om en fysisk eller juridisk person frivilligt, på ett uttömmande sätt och i god tid redovisar en överträdelse av de restriktiva åtgärderna bör det vara möjligt för de nationella behöriga myndigheterna att ta vederbörlig hänsyn till denna självredovisning när de tillämpar sanktioner, när så är lämpligt, i enlighet med nationell förvaltningsrätt eller annan relevant nationell rätt eller andra relevanta nationella regler. De åtgärder som medlemsstaterna vidtar enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1226 (4) och de däri uppställda kraven avseende förmildrande omständigheter är tillämpliga.

(8)

I linje med målen för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, nämligen att bevara freden, stärka internationell säkerhet och främja internationellt samarbete, demokrati och rättsstatens principer, och mer specifikt de mål som eftersträvas med beslut 2014/145/Gusp, är det lämpligt att säkerställa att de handlingar som innehas av rådet, kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (den höga representanten) om kontrollen av efterlevnaden av de restriktiva åtgärder som anges i förordning (EU) nr 269/2014, eller om förhindrande av överträdelse eller kringgående av dessa åtgärder, är föremål för tystnadsplikt och omfattas av det skydd som ges av de regler som är tillämpliga på unionens institutioner, eftersom information i de handlingarna skulle kunna användas för att hindra kontrollen av efterlevnaden av de åtgärderna eller äventyra deras effektivitet, eftersom de berörda personerna och enheterna skulle kunna agera på ett sådant sätt att kontrollen av efterlevnaden av dem förhindras. Detta skydd bör också säkerställas för gemensamma förslag från den höga representanten och kommissionen om ändring av förordning (EU) nr 269/2014 och därmed relaterade förberedande handlingar, eftersom ett utlämnande av dem skulle kunna påverka effektiviteten hos de åtgärder som anges i beslut 2014/145/Gusp och i den förordningen och utarbetandet av och förhandlingen på grundval av framtida förslag. Vissa åtgärder som ingår i sådana gemensamma förslag och som av olika skäl inte kan antas av rådet förs ofta in i senare förslag av kommissionen och den höga representanten. Det är viktigt att skydda denna initiativrätt från all form av inflytande från offentliga eller privata intressen som, utanför anordnade samråd, försöker tvinga unionens institutioner och unionens tjänsteavdelningar att föreslå, anta, ändra eller komma överens om en ändring. Ett utlämnande skulle kunna medföra att eventuella nya åtgärder för frysning av tillgångar blir ineffektiva på grund av att det redan har avslöjats att de kommer att antas. Det bör därför presumeras att ett utlämnande av dessa handlingar skulle skada unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters säkerhet eller deras internationella förbindelser.

(9)

De åtgärderna omfattas av tillämpningsområdet för fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och lagstiftningsåtgärder på unionsnivå är därför nödvändiga, särskilt för att säkerställa att åtgärderna tillämpas på ett enhetligt sätt i samtliga medlemsstater.

(10)

Förordning (EU) nr 269/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 6b ska följande punkter införas:

2.

I artikel 9 ska punkt 1 ersättas med följande:

3.

Följande artikel ska införas:

4.

I artikel 12.1 ska led b ersättas med följande:

5.

I artikel 15 ska punkt 1 ersättas med följande:

6.

Artikel 16a ska ersättas med följande: