1.   En IIP får inte bedriva verksamhet förrän byrån har bedömt om plattformen uppfyller kraven i punkterna 3, 4 och 5 och har godkänt dess verksamhet. Byrån ska upprätta ett register över IIP:er som den har auktoriserat enligt den här punkten. Registret över IIP:er ska vara tillgängligt för allmänheten och innehålla information om de tjänster för vilka IIP:n är auktoriserad. Byrån ska regelbundet se över IIP:ernas överensstämmelse med punkterna 3, 4 och 5.

2.   IIP:er som registrerats av byrån enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 (*8) och som ingår i byråns förteckning över IIP:er ska få fortsätta sin verksamhet till dess att byrån har fattat ett beslut om auktorisation enligt denna artikel.

3.   En IIP ska ha adekvata strategier och arrangemang för att offentliggöra den insiderinformation som krävs enligt artikel 4.1 så nära realtid som det är tekniskt möjligt och på rimliga affärsvillkor. Insiderinformationen ska kostnadsfritt göras tillgänglig och lätt åtkomlig för alla syften, inbegripet genom en webbplats eller ett programmeringsgränssnitt. IIP:n ska sprida denna information på ett effektivt och konsekvent sätt som säkerställer omedelbar tillgång till insiderinformationen, på icke-diskriminerande grunder och på ett sätt som underlättar konsolidering av insiderinformationen med liknande uppgifter från andra källor.

4.   Den insiderinformation som offentliggörs av en IIP enligt punkt 3 ska, beroende på typen av insiderinformation, inbegripa åtminstone

5.   En IIP ska driva och upprätthålla ändamålsenliga administrativa arrangemang som är utformade för att förhindra intressekonflikter med dess kunder. I synnerhet ska en IIP som också är en OMP eller marknadsaktör behandla all insamlad insiderinformation på ett icke-diskriminerande sätt och driva och upprätthålla lämpliga arrangemang för att göra åtskillnad mellan olika affärsfunktioner.

En IIP ska ha sunda skyddsmekanismer som är utformade för att garantera en säker metod för överföring av insiderinformation, för att minimera risken för dataförvanskning och för obehörigt tillträde och för att förhindra informationsläckor före offentliggörandet. IIP:n ska upprätthålla adekvata resurser och ska ha inrättat backupanordningar så att dess tjänster kan erbjudas och upprätthållas.

IIP:n ska ha mekanismer som gör det möjligt att snabbt och effektivt kontrollera att rapporterna om insiderinformation är fullständiga, hitta fall av utelämnad information och uppenbara fel och begära att få en korrigerad version av sådana rapporter.

6.   Om byrån konstaterar att en IIP har överträtt något av kraven i punkterna 1–5 i denna artikel ska den, innan den återkallar en auktorisation enligt punkt 7 i denna artikel, ge IIP:n lämpliga förfarandegarantier, inbegripet dem som avses i artikel 14.6, 14.7 och 14.8 i förordning (EU) 2019/942.

7.   Byrån får återkalla auktorisationen för en IIP genom ett beslut och avlägsna den från registret om IIP:n

Vid ett beslut enligt första stycket i denna punkt ska byrån ange vilka rättsmedel som finns tillgängliga enligt artiklarna 28 och 29 i förordning (EU) 2019/942.

En IIP som har fått sin auktorisation återkallad av byrån ska informera alla relevanta marknadsaktörer och säkerställa ersättning under ordnade former, inbegripet överföring av uppgifter till andra IIP:er, som marknadsaktörerna har valt, och omdirigering av rapporteringsflöden till andra IIP:er. Byrån ska fastställa en rimlig period på minst sex månader för att säkerställa sådan ersättning under ordnade former. IIP:n ska under denna period säkerställa kontinuiteten i de tjänster som den tillhandahåller. Byrån får dock föreskriva en kortare period, om fortsatt drift av IIP:n skulle kunna äventyra en korrekt drift av systemet, med beaktande av allvaret i de faktiska omständigheter som lett till återkallandet av auktorisationen.

Byrån ska utan onödigt dröjsmål underrätta den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där IIP:n är etablerad om ett beslut att återkalla auktorisationen för en IIP enligt första stycket och ska informera marknadsaktörerna om detta.

8.   Senast den 8 maj 2025 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 20 för att komplettera denna förordning genom att specificera

1.   En marknadsaktör som bedriver algoritmisk handel ska ha inrättat effektiva system och riskkontrollåtgärder som är anpassade för den verksamhet som bedrivs, för att säkerställa att dess handelssystem är motståndskraftiga och har tillräcklig kapacitet, att de omfattas av lämpliga handelströsklar och handelslimiter och att de förhindrar att felaktiga handelsorder skickas eller att de på annat sätt fungerar på ett sätt som kan skapa eller bidra till en oordnad marknad. Marknadsaktören ska också ha inrättat effektiva system och riskkontrollåtgärder för att säkerställa att handelssystemen uppfyller kraven i denna förordning och reglerna för en OMP till vilken marknadsaktören är ansluten. Marknadsaktören ska ha inrättat effektiva arrangemang för affärskontinuitet för att hantera alla avbrott av driften i sina handelssystem och ska säkerställa att dess system är fullständigt testade och vederbörligen övervakade så att de uppfyller kraven i denna punkt.

2.   En marknadsaktör som bedriver algoritmisk handel i en medlemsstat ska anmäla detta till den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där den är registrerad enligt artikel 9.1 och till byrån.

Den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där marknadsaktören är registrerad enligt artikel 9.1 får kräva att marknadsaktören regelbundet eller från fall till fall tillhandahåller en beskrivning av egenskaperna hos sina strategier för algoritmisk handel, närmare uppgifter om de handelsparametrar eller handelslimiter som gäller för handelssystemet, de centrala överensstämmelse- och riskkontrollåtgärder som marknadsaktören har inrättat för att säkerställa att villkoren i punkt 1 i den här artikeln är uppfyllda samt närmare uppgifter om hur marknadsaktörens handelssystem testas.

Marknadsaktören ska säkerställa att dokumentation om de uppgifter som avses i denna punkt sparas i fem år och ska säkerställa att den dokumentationen är tillräcklig för att den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där marknadsaktören är registrerad enligt artikel 9.1, ska kunna övervaka efterlevnaden av kraven i denna förordning.

3.   En marknadsaktör som tillhandahåller direkt elektroniskt tillträde till en OMP ska anmäla detta till den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där marknadsaktören är registrerad enligt artikel 9.1 och till byrån.

Den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där marknadsaktören är registrerad enligt artikel 9.1 får kräva att marknadsaktören regelbundet eller från fall till fall tillhandahåller en beskrivning av de system och riskkontrollåtgärder som avses i punkt 1 i den här artikeln samt belägg för att de har tillämpats.

Marknadsaktören ska säkerställa att dokumentation om de uppgifter som avses i denna punkt sparas i fem år och säkerställa att den dokumentationen är tillräcklig för att den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där marknadsaktören är registrerad enligt artikel 9.1, ska kunna övervaka efterlevnaden av kraven i denna förordning.

4.   Denna artikel ska inte påverka de skyldigheter som fastställs i direktiv 2014/65/EU.”

1.   Byrån ska utarbeta och offentliggöra en daglig prisbedömning av LNG och ett dagligt prisriktvärde för LNG. För prisbedömningen av LNG och det dagliga prisriktvärdet för LNG ska byrån systematiskt samla in och behandla marknadsdata för LNG om transaktioner. Prisbedömningen ska när så är lämpligt göras med hänsyn till regionala skillnader och marknadsförhållanden.

2.   Genom undantag från artikel 3.4 b i denna förordning ska LNG-marknadsaktörer omfattas av de skyldigheter och förbud för marknadsaktörer som fastställs i denna förordning. De befogenheter som tilldelas byrån enligt denna förordning och genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 ska också vara tillämpliga med avseende på LNG-marknadsaktörer, inbegripet bestämmelserna om konfidentiell behandling.

1.   Prisbedömningen av LNG ska offentliggöras dagligen och senast kl. 18.00 MET för bedömningen av det direkta transaktionspriset. Utöver offentliggörandet av prisbedömningen av LNG, ska byrån dagligen även offentliggöra prisriktvärdet för LNG senast kl. 19.00 MET eller så snart det är tekniskt möjligt.

2.   Vid tillämpningen av denna artikel får byrån använda tjänster från en tredje part.

1.   LNG-marknadsaktörer ska dagligen kostnadsfritt lämna in marknadsdata för LNG till byrån, genom de rapporteringskanaler som inrättats av byrån i ett standardiserat format, genom ett överföringsprotokoll av hög kvalitet och i så nära realtid som möjligt före offentliggörandet av den dagliga prisbedömningen av LNG (kl. 18.00 MET).

2.   Kommissionen får anta genomförandeakter som specificerar den tidpunkt då marknadsdata för LNG senast ska lämnas in före offentliggörandet av den dagliga prisbedömning av LNG som avses i punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.

3.   När det är lämpligt ska byrån efter samråd med kommissionen utfärda riktlinjer avseende

1.   Marknadsdata för LNG ska omfatta följande:

2.   LNG-marknadsaktörer ska lämna in marknadsdata för LNG till byrån i följande enheter och valutor:

3.   Byrån ska utfärda riktlinjer om de kriterier enligt vilka en enda uppgiftslämnare står för en betydande del av de marknadsdata för LNG som lämnats in under en viss referensperiod och hur denna situation ska hanteras i byråns dagliga prisbedömning av och prisriktvärde för LNG.

1.   Driften av en RRM ska vara föremål för ett förhandsgodkännande från byrån i enlighet med denna artikel.

Byrån ska auktorisera parter som RRM om

Byrån ska godkänna en enhet att fungera som RRM inom rimlig tid och, i den mån det är möjligt, inom tre månader efter mottagandet av den fullständiga ansökan. Auktorisationen ska gälla och vara giltig på hela unionens territorium och ska tillåta att RRM:n tillhandahåller de tjänster för vilka den har auktoriserats inom hela unionen.

RRM:er som registrerats av byrån enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 och som ingår i byråns förteckning över RRM:er ska få fortsätta sin verksamhet till dess att byrån har fattat ett beslut om auktorisation enligt denna artikel.

En auktoriserad RRM ska uppfylla auktorisationsvillkoren enligt denna punkt och punkt 3. En auktoriserad RRM ska utan onödigt dröjsmål underrätta byrån om varje väsentlig ändring i förhållande till auktorisationsvillkoren.

Byrån ska upprätta ett register över RRM:er som den har auktoriserat enligt denna punkt. Registret ska vara tillgängligt för allmänheten och ska innehålla information om de tjänster för vilka RRM:n auktoriserats. Registret ska uppdateras regelbundet.

2.   Byrån ska regelbundet se över RRM:ers överensstämmelse med punkterna 1 och 3. I detta syfte ska RRM:er varje år lämna en rapport om sin verksamhet till byrån.

3.   RRM:er ska ha adekvata strategier och arrangemang för att säkerställa omedelbar rapportering av den information som krävs enligt artikel 8.

RRM:er ska driva och upprätthålla ändamålsenliga administrativa arrangemang som är utformade för att förhindra intressekonflikter med deras kunder. I synnerhet ska en RRM som också är en OMP eller marknadsaktör behandla all insamlad information på ett icke-diskriminerande sätt, och driva och upprätthålla lämpliga arrangemang för att göra åtskillnad mellan olika affärsfunktioner.

RRM:er ska ha sunda skyddsmekanismer som är utformade för att garantera säkerhet och autentisering vid informationsöverföring, för att minimera risken för dataförvanskning och för obehörigt tillträde och för att förhindra informationsläckor och se till att uppgifterna alltid behandlas konfidentiellt. RRM:er ska upprätthålla adekvata resurser och ska ha inrättat backupanordningar så att deras tjänster kan erbjudas och upprätthållas.

RRM:er ska ha mekanismer som gör det möjligt att på ett effektivt sätt kontrollera transaktionsrapporters fullständighet, hitta fall av utelämnad information och uppenbara fel som orsakats av marknadsaktören, och om sådana fel eller utelämnanden inträffar upplysa marknadsaktören om dem och begära att få en korrigerad version av sådana rapporter.

RRM:er ska ha system som gör det möjligt för dem att upptäcka fel eller utelämnanden som de själva har orsakat och att korrigera dessa och översända, eller i tillämpliga fall omsända, korrekta och fullständiga transaktionsrapporter till byrån.

4.   Om byrån konstaterar att en RRM har överträtt punkt 1, 2 eller 3 i denna artikel ska den, innan den återkallar en auktorisation enligt punkt 5 i denna artikel, ge RRM:n lämpliga förfarandegarantier, inbegripet dem som avses i artikel 14.6, 14.7 och 14.8 i förordning (EU) 2019/942.

5.   Byrån får återkalla auktorisationen för en RRM genom ett beslut och avlägsna den från registret om RRM:n

Vid ett beslut enligt första stycket i denna punkt ska byrån ange vilka rättsmedel som finns tillgängliga enligt artiklarna 28 och 29 i förordning (EU) 2019/942.

En RRM som har fått sin auktorisation återkallad av byrån ska informera alla relevanta marknadsaktörer och säkerställa ersättning under ordnade former, inbegripet överföring av uppgifter till andra RRM:er, som marknadsaktörerna har valt, och omdirigering av rapporteringsflöden till andra RRM:er. Byrån ska fastställa en rimlig period på minst sex månader för att säkerställa sådan ersättning under ordnade former. RRM:n ska under denna period säkerställa kontinuiteten i de tjänster som den tillhandahåller. Byrån får dock föreskriva en kortare period, om fortsatt drift av RRM:n skulle kunna äventyra en korrekt drift av systemet, med beaktande av allvaret i de faktiska omständigheter som lett till återkallandet av auktorisationen.

Byrån ska utan onödigt dröjsmål underrätta den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där RRM:n är etablerad om ett beslut att återkalla auktorisationen för en RRM enligt första stycket och ska informera marknadsaktörerna om detta.

6.   Senast den 8 maj 2025 ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 20 för att komplettera denna förordning genom att specificera följande:

1.   Byrån ska förbereda och utföra inspektioner på plats i nära samarbete och samordning med relevanta myndigheter i den berörda medlemsstaten.

2.   För att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13.5–13.8 får byrån utföra alla nödvändiga inspektioner på plats i lokaler som tillhör de personer som omfattas av utredningen och där affärshandlingar skulle kunna förvaras. När det krävs för att inspektionen på plats ska kunna utföras korrekt och vara effektiv får byrån utföra inspektionen utan att underrätta de personer som är föremål för utredningen på förhand.

3.   I den omfattning som krävs för inspektionen på plats ska byråns tjänstemän och personer som byrån bemyndigat eller utsett för att utföra inspektionen ha befogenhet, med avseende på de personer som omfattas av ett beslut som antagits av byrån enligt punkt 6, att

Förseglingar enligt första stycket d får inte vara anbringade i mer än 72 timmar, utom i vederbörligen motiverade fall.

4.   Om det föreligger en rimlig misstanke om att affärshandlingar med anknytning till föremålet för en inspektion på plats som kan vara relevanta för att bevisa en överträdelse av denna förordning förvaras i privata utrymmen som tillhör direktörer, chefer eller andra anställda i företag som berörs av en utredning, får byrån efter beslut göra en inspektion på plats i sådana privata utrymmen. I sådana fall ska det beslut som avses i punkt 6 även innehålla de skäl som föranlett byrån att dra slutsatsen att det föreligger en rimlig misstanke.

5.   Tjänstemän och personer som byrån bemyndigat eller utsett för att utföra en inspektion på plats ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd som anger föremålet för och syftet med inspektionen på plats.

6.   De personer som är föremål för utredningen ska acceptera inspektioner på plats som beordrats genom ett beslut som antagits av byrån. Beslutet ska ange föremålet för och syftet med inspektionen på plats, den dag då den ska inledas, de löpande viten som föreskrivs i artikel 13g om den berörda personen inte accepterar inspektionen på plats i enlighet med punkt 3 i den här artikeln, samt rätten att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol (domstolen). Byrån ska före antagandet av ett sådant beslut samråda med den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där inspektionen på plats ska utföras.

7.   På begäran av byrån ska tjänstemän vid, och personer som bemyndigats eller utsetts av, den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där inspektionen på plats ska utföras, aktivt bistå byråns tjänstemän och personer som byrån bemyndigat eller utsett. De ska för detta ändamål ha de befogenheter som anges i denna artikel. Den nationella tillsynsmyndighetens tjänstemän får på begäran också närvara vid inspektionen på plats.

8.   Om byråns tjänstemän och personer som byrån bemyndigat eller utsett finner att en person motsätter sig en inspektion på plats som har beordrats enligt denna artikel, ska den nationella tillsynsmyndigheten i den berörda medlemsstaten förse dem, eller andra berörda nationella tillsynsmyndigheter, med nödvändigt bistånd och vid behov begära bistånd av polis eller annan motsvarande verkställande myndighet för att de ska kunna utföra sin inspektion på plats.

9.   Om den inspektion på plats som föreskrivs i punkt 1, eller det bistånd som föreskrivs i punkterna 7 och 8, i enlighet med tillämplig nationell rätt kräver tillstånd av en nationell rättslig myndighet ska byrån ansöka om sådant tillstånd. Byrån får också ansöka om ett sådant tillstånd som försiktighetsåtgärd. I de fall som avses i punkt 4 får en inspektion på plats inte utföras utan förhandsgodkännande från en nationell rättslig myndighet.

10.   Om byrån ansöker om tillstånd enligt punkt 9 ska den nationella rättsliga myndigheten kontrollera

Vid tillämpningen av första stycket b i denna punkt får den nationella rättsliga myndigheten be byrån om närmare förklaringar, särskilt om de grunder på vilka byrån misstänker att en överträdelse enligt artikel 13.3 har ägt rum, hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för utredningen är involverad. Genom undantag från artiklarna 28 och 29 i förordning (EU) 2019/942 är prövning av byråns beslut förbehållen domstolen.

1.   På byråns begäran ska varje person förse byrån med de uppgifter som är nödvändiga för fullgörandet av byråns skyldigheter enligt artikel 13.5–13.8. I sin begäran ska byrån

2.   Byrån ska med avseende på den begäran om uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel också ha befogenhet att anta beslut. I ett sådant beslut ska byrån utöver de element som anges i punkt 1 i denna artikel ange vilken skyldighet personen har att besvara begäran, de löpande viten som föreskrivs i artikel 13g om den berörda personen inte tillmötesgår begäran och rätten att få beslutet prövat av domstolen.

Genom undantag från artiklarna 28 och 29 i förordning (EU) 2019/942 är prövning av byråns beslut förbehållen domstolen.

3.   De personer som mottar en begäran om uppgifter enligt punkt 1 eller 2, eller deras företrädare, ska lämna de begärda uppgifterna. Personerna ska vara fullt ansvariga för att säkerställa att de lämnade uppgifterna är fullständiga, korrekta och inte vilseledande.

4.   Om byråns tjänstemän och personer som byrån bemyndigat eller utsett finner att en person inte tillmötesgår en begäran om information ska den nationella tillsynsmyndigheten i den berörda medlemsstaten, på byråns begäran, förse byrån med det bistånd som är nödvändigt för att säkerställa fullgörandet av den skyldighet som fastställs i punkt 3, inbegripet genom åläggande av sanktionsavgifter i enlighet med tillämplig nationell rätt.

5.   Om byråns tjänstemän och personer som byrån bemyndigat eller utsett finner att en person vägrar lämna de begärda uppgifterna får byrån dra slutsatser baserat på tillgängliga uppgifter.

6.   Byrån ska utan dröjsmål sända en kopia av den begäran som avses i punkt 1 eller det beslutet som avses i punkt 2 till de nationella tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

1.   För att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 13.5–13.8 får byrån samtala med och inhämta redogörelser från varje person som samtycker till samtal i syfte att samla in information om föremålet för en utredning. Byrån får spela in svaren.

2.   Om ett samtal enligt punkt 1 hålls i den berörda personens lokaler ska byrån informera den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat på vars territorium samtalet äger rum. Tjänstemännen vid den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstaten får bistå byråns tjänstemän och personer som byrån bemyndigat eller utsett för att genomföra samtalet.

1.   Byrån ska utföra inspektioner på plats, begära uppgifter och inhämta redogörelser med iakttagande av förfarandegarantierna för de personer som är föremål för en utredning, inbegripet följande:

Uppmaningen att lämna synpunkter om faktiska omständigheter enligt den rättighet som anges i led d ska innehålla en sammanfattning av de faktiska omständigheter som rör personen i fråga och en lämplig tidsfrist för att lämna synpunkter. I vederbörligen motiverade fall där det är nödvändigt för att bevara konfidentialitet avseende inspektionen på plats eller avseende en nationell myndighets pågående eller framtida administrativa utredning eller brottsutredning får byrån besluta att senarelägga uppmaningen att lämna synpunkter.

2.   Byrån ska söka bevis för och mot de personer som är föremål för en utredning, utföra inspektioner på plats, begära information och inhämta redogörelser på ett objektivt och opartiskt sätt och i enlighet med principen om oskuldspresumtion.

3.   Byrån ska utföra inspektioner på plats, begära information och inhämta redogörelser med iakttagande av tillämpliga regler om sekretess och unionens dataskyddsregler.

4.   Artikel 14.6 i förordning (EU) 2019/942 ska inte tillämpas på beslut som byrån antar enligt artikel 13a.6 eller 13b.2.

1.   För att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 13.5–13.8 får byrån, om den anser det lämpligt för att säkerställa utredningens ändamålsenlighet och effektivitet och med beaktande av tillgängliga interna resurser, utse en särskild utredare inom byrån för att leda utredningen.

2.   Utredaren får, för att utföra sina uppgifter, utöva de befogenheter som står till byråns förfogande, inbegripet de befogenheter som anges i artiklarna 13a, 13b och 13c, samtidigt som de förfarandegarantier som anges i artikel 13d iakttas. När utredaren utför sina uppgifter ska han eller hon ha tillgång till alla handlingar och all information som byrån samlat in i sin tillsynsverksamhet och som är av relevans för utredningen.

1.   Byrån ska genom beslut förelägga ett löpande vite för en person som är föremål för en utredning i syfte att förmå den personen

2.   Det löpande vitet ska föreläggas per dag fram till dess att den berörda personen följer de relevanta beslut som avses i artikel 13a.6 eller 13b.2.

3.   Löpande viten ska vara effektiva och proportionella. Därför ska beloppet för det löpande vitet när det gäller juridiska personer uppgå till 3 % av den genomsnittliga dagliga omsättningen under föregående verksamhetsår eller, när det gäller fysiska personer, 2 % av den genomsnittliga dagsinkomsten under föregående kalenderår. Beloppet för det löpande vitet ska beräknas från det datum som föreskrivs i beslutet om föreläggande av det löpande vitet.

4.   Löpande viten får föreläggas för en period av högst sex månader från och med det att byrån meddelar sitt beslut.

5.   Genom undantag från artiklarna 28 och 29 i förordning (EU) 2019/942 är prövning av byråns beslut förbehållen domstolen.

1.   Trots artikel 14.6 i förordning (EU) 2019/942 ska byrån, innan den fattar beslut om föreläggande av löpande vite enligt artikel 13g i den här förordningen, ge de personer till vilka den avser att rikta ett sådant beslut möjlighet att yttra sig om byråns slutsatser. Byrån ska grunda sina beslut enbart på omständigheter som de berörda personerna har getts möjlighet att lämna synpunkter på.

2.   Rätten till försvar för de berörda personerna ska iakttas fullt ut under hela utredningen. De ska ha rätt att få tillgång till de handlingar i byråns ärendeakt som är av relevans för byråns beslut att förelägga det löpande vitet, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten till tillgång till ärendeakten ska inte omfatta konfidentiell information eller byråns interna förberedande handlingar.

1.   Löpande viten som har förelagts enligt artikel 13g ska vara av administrativ art.

2.   Löpande viten som förelagts enligt artikel 13g ska vara verkställbara.

Verkställigheten ska regleras av de tillämpliga nationella förfaranderegler i de berörda medlemsstaterna.

Beslutet om verkställighet ska bifogas byråns beslut utan några andra formaliteter än kontroll av att beslutet fattats i vederbörlig ordning genom den nationella myndighet som varje medlemsstats regering ska utse för detta ändamål och som den ska meddela byrån och domstolen om.

När den utsedda nationella myndigheten, på ansökan av byrån, har fullgjort de formaliteter som avses i tredje stycket får byrån fullfölja verkställigheten i enlighet med tillämplig nationell rätt genom att hänskjuta ärendet direkt till den utsedda nationella myndigheten.

Verkställigheten får skjutas upp endast genom beslut av domstolen. Domstolarna i de berörda medlemsstaterna ska dock vara behöriga beträffande klagomål om att verkställigheten inte genomförs på ett regelrätt sätt.

3.   De belopp som föreläggs i form av löpande viten ska tillfalla Europeiska unionens allmänna budget.

1.   Varje person som yrkesmässigt arrangerar transaktioner som rör grossistenergiprodukter och som har rimliga skäl att misstänka att en handelsorder eller transaktion, inbegripet en återkallelse eller ändring av en sådan, oavsett om den placerats på eller utanför en OMP, kan utgöra en överträdelse av artikel 3, 4 eller 5 ska utan dröjsmål, och under alla omständigheter högst fyra veckor från och med den dag då den personen blir medveten om den misstänkta händelsen, meddela byrån och den berörda nationella tillsynsmyndigheten.

2.   Varje person som yrkesmässigt genomför transaktioner enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 596/2014 som även genomför transaktioner som rör grossistenergiprodukter som inte är finansiella instrument och som har rimliga skäl att misstänka att en handelsorder eller transaktion, inbegripet en återkallelse eller ändring av en sådan, oavsett om den placerats på eller utanför en OMP, kan utgöra en överträdelse av artikel 3, 4 eller 5 i den här förordningen, ska utan dröjsmål, och under alla omständigheter högst fyra veckor från och med den dag då den personen blir medveten om den misstänkta händelsen, meddela byrån och den berörda nationella tillsynsmyndigheten.

3.   De personer som avses i punkterna 1 och 2 ska inrätta och underhålla effektiva arrangemang, system och förfaranden för att

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) nr 596/2014 ska personer som yrkesmässigt arrangerar eller genomför transaktioner följa rapporteringsreglerna i de medlemsstater där den marknadsaktör som är inblandad i den potentiella överträdelsen är registrerad och där grossistenergiprodukten levereras. Rapporteringen ska ske till de nationella tillsynsmyndigheterna i dessa medlemsstater.

5.   Senast den 8 maj 2025 och därefter varje år ska byrån, i samarbete med nationella tillsynsmyndigheter, utfärda och offentliggöra en rapport med aggregerad information i enlighet med tillämplig dataskyddsrätt, med uteslutande av kommersiellt känsliga uppgifter, om genomförandet av denna artikel, särskilt med avseende på

1.   De nationella tillsynsmyndigheterna får delegera uppgifter och ansvar till byrån eller en annan nationell tillsynsmyndighet med samtycke från den befullmäktigade på de villkor som fastställs i denna artikel. Medlemsstaterna får fastställa särskilda arrangemang avseende delegering av ansvar som ska följas innan deras nationella tillsynsmyndigheter ingår avtal om delegering och får begränsa delegeringens räckvidd till vad som är nödvändigt för en ändamålsenlig tillsyn över marknadsaktörer eller grupper.

Byrån får bistå de nationella tillsynsmyndigheterna genom att utfärda icke-bindande vägledning eller utbyta bästa praxis om delegeringen av uppgifter och ansvar mellan behöriga nationella tillsynsmyndigheter.

2.   Delegeringen av uppgifter och ansvar ska medföra en omfördelning av de befogenheter som fastställs i denna förordning. Lagen i de medlemsstater där den befullmäktigade är belägen ska styra förfarandet, verkställigheten och den administrativa och rättsliga prövningen avseende det delegerade ansvaret.

3.   De nationella tillsynsmyndigheterna ska till byrån anmäla varje avtal om delegering som de avser att ingå. De får inte sätta avtalen i kraft förrän tidigast en månad efter det att de har underrättat byrån.

4.   Byrån får avge ett yttrande om ett planerat avtal om delegering, som anmälts enligt punkt 3, inom en månad från det att anmälan inkommit.

5.   Byrån ska på lämpligt sätt offentliggöra varje avtal om delegering som ingås mellan nationella tillsynsmyndigheter, i syfte att säkerställa att alla berörda parter vederbörligen underrättas.

1.   För att säkerställa en konsekvent, effektiv och ändamålsenlig tillsynspraxis inom unionen och en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten ska byrån utfärda riktlinjer och rekommendationer riktade till alla nationella tillsynsmyndigheter eller alla marknadsaktörer och utfärda rekommendationer till en eller flera nationella tillsynsmyndigheter eller en eller flera marknadsaktörer om tillämpningen av artiklarna 3–5a, 8, 9, 9a och 10.1.

2.   Byrån ska, inom en adekvat och realistisk tidsram, genomföra lämpliga offentliga samråd med relevanta marknadsaktörer om de riktlinjer och rekommendationer som den utfärdar och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna med att utfärda sådana riktlinjer och rekommendationer. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser.

3.   De nationella tillsynsmyndigheterna och marknadsaktörerna ska ta vederbörlig hänsyn till dessa riktlinjer och rekommendationer.

4.   De nationella tillsynsmyndigheterna får regelbundet informera byrån om genomförandet av de riktlinjer eller rekommendationer som riktas till dem.

5.   Om så krävs i en riktlinje eller rekommendation ska marknadsaktörer underrätta byrån om genomförandet av den specifika riktlinjen eller rekommendationen. På byråns begäran ska marknadsaktörer motivera en sådan underrättelse på ett tydligt och detaljerat sätt.

6.   Inom 12 månader från utfärdandet av riktlinjer eller rekommendationer enligt punkt 1 får byrån genomföra ett samråd, inbegripet med nationella tillsynsmyndigheter eller marknadsaktörer, för att bedöma lämpligheten och ändamålsenligheten hos riktlinjerna eller rekommendationerna.

7.   Byrån ska inkludera de riktlinjer och rekommendationer som den utfärdat i den rapport som avses i artikel 19.1 k i förordning (EU) 2019/942.”

1.   Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, avskräckande och proportionella och återspegla överträdelsernas art, varaktighet och allvarlighetsgrad, den skada som konsumenterna åsamkats och de potentiella vinsterna från handeln baserad på insiderinformation och otillbörlig marknadspåverkan.

Utan att det påverkar straffrättsliga påföljder och utan att det påverkar de nationella tillsynsmyndigheternas tillsynsbefogenheter enligt artikel 13 ska medlemsstaterna, i enlighet med nationell rätt, föreskriva att de nationella tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att påföra respektive vidta lämpliga administrativa sanktionsavgifter och andra administrativa åtgärder med avseende på de överträdelser av denna förordning som avses i artikel 13.1.

Medlemsstaterna ska till kommissionen och byrån på ett detaljerat sätt anmäla dessa bestämmelser samt utan dröjsmål eventuella senare ändringar som berör dessa bestämmelser.

2.   Om det i medlemsstatens rättssystem inte finns några föreskrifter om administrativa sanktionsavgifter får den här artikeln tillämpas så att förfarandet inleds av den behöriga myndigheten och sanktionsavgifterna sedan utdöms av behörig nationell domstol, varvid det säkerställs att rättsmedlen är effektiva och har motsvarande verkan som de administrativa sanktionsavgifter som påförs av tillsynsmyndigheter. De påförda sanktionsavgifterna ska i alla händelser vara effektiva, proportionella och avskräckande. Dessa medlemsstater ska till kommissionen anmäla de bestämmelser i sin lagstiftning som de antar enligt denna punkt senast den 8 maj 2026 samt utan dröjsmål till kommissionen anmäla eventuella senare ändringar som berör dem.

3.   Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell rätt och principen ne bis in idem säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna har befogenhet att påföra respektive vidta åtminstone följande administrativa sanktionsavgifter och andra administrativa åtgärder vid överträdelser av denna förordning:

4.   För fysiska personer, ska maxbeloppet för de administrativa sanktionsavgifter som avses i punkt 3 e vara följande:

Trots punkt 3 e får beloppet för de administrativa sanktionsavgifterna inte överstiga 20 % av den berörda fysiska personens årsinkomst det föregående kalenderåret. Om den fysiska personen direkt eller indirekt har dragit ekonomiska fördelar av överträdelsen ska beloppet för de administrativa sanktionsavgifterna minst motsvara dessa fördelar.

5.   För juridiska personer ska maxbeloppet för de administrativa sanktionsavgifter som avses i punkt 3 e vara följande:

Trots punkt 3 e får beloppet för de administrativa sanktionsavgifterna inte överstiga 20 % av den berörda juridiska personens totala årsomsättning det föregående räkenskapsåret. Om den juridiska personen direkt eller indirekt har dragit ekonomiska fördelar av överträdelsen ska beloppet för de administrativa sanktionsavgifterna minst motsvara dessa fördelar.

6.   Medlemsstaterna ska säkerställa att den nationella tillsynsmyndigheten får offentliggöra åtgärder som vidtagits eller sanktioner som påförts för överträdelser av denna förordning såvida inte ett sådant offentliggörande skulle åsamka de berörda parterna oproportionerlig skada.

7.   Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna, vid fastställandet av typ och nivå för administrativa sanktionsavgifter och andra administrativa åtgärder, ska beakta alla relevanta omständigheter, inbegripet när så är lämpligt:

8.   När de nationella tillsynsmyndigheterna utövar sina befogenheter att påföra administrativa sanktionsavgifter och vidta andra administrativa åtgärder enligt punkt 1 andra stycket i denna artikel ska de bedriva ett tätt samarbete för att säkerställa att utövandet av deras tillsyns- och utredningsbefogenheter och de administrativa sanktionsavgifter som de påför och de andra administrativa åtgärder som de vidtar är effektiva och lämpliga inom ramen för denna förordning. De ska samordna sina åtgärder i enlighet med artikel 16.2 för att undvika dubblering och överlappningar när de utövar sina tillsyns- och utredningsbefogenheter och när de påför administrativa sanktionsavgifter i gränsöverskridande fall.

9.   Senast den 8 maj 2027, och vart tredje år därefter, ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en bedömning av huruvida sanktioner för överträdelser av denna förordning föreskrivs och tillämpas på ett konsekvent sätt i medlemsstaterna.

1.   Den 1 juni 2027, och vart femte år därefter, ska kommissionen, efter samråd med berörda parter, bedöma tillämpningen av denna förordning, särskilt vad gäller dess påverkan på marknadsbeteenden, marknadsaktörer, likviditet, rapporteringskrav, inbegripet avseende marknadsdata för LNG, och nivån av administrativ börda för marknadsaktörerna, inbegripet potentiella inträdeshinder för nya marknadsaktörer, samt hur byrån har presterat i förhållande till sina mål, sitt mandat och sina uppgifter. På grundval av dessa bedömningar ska kommissionen utarbeta en rapport och utan onödigt dröjsmål lägga fram den för Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag.

2.   Senast den 1 juni 2025 ska kommissionen bedöma ändamålsenligheten i införandet av straffrättsliga påföljder från medlemsstaternas sida vid avsiktliga och allvarliga fall av marknadsmissbruk på unionens grossistmarknader för energi och lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet. Rapporten får innehålla förslag till lämpliga åtgärder som får inkludera framläggande av ett lagstiftningsförslag.”