(1)

I direktiv (EU) 2019/904 fastställs mål för minimimängden återvunnen plast i plastdryckesflaskor för engångsbruk som förtecknas i del F i bilagan till det direktivet, däribland PET-flaskor. Enligt direktiv (EU) 2019/904 är målet att PET-flaskor ska innehålla minst 25 % återvunnen plast senast 2025, beräknat som ett genomsnitt för alla PET-flaskor som släpps ut på marknaden på den medlemsstatens territorium. För 2030 är målet minst 30 % återvunnen plast för dryckesflaskor, beräknat som ett genomsnitt för alla dryckesflaskor som släpps ut på marknaden på den medlemsstatens territorium. Kommissionen ska fastställa den metod som används för att beräkna och verifiera dessa mål för mängden återvunnen plast och det format i vilket medlemsstaterna årligen ska rapportera uppgifter om mängden återvunnen plast i PET-flaskor och i dryckesflaskor.

(2)

Vid beräkning och verifiering av målen för mängden återvunnen plast i plastdryckesflaskor för engångsbruk bör etiketter och krympfilmsetiketter (sleeves) betraktas som delar av dryckesflaskorna. För det första består en dryckesflaska i den form som den vanligen säljs till konsumenter av en flaskkropp, en kork eller ett lock samt en etikett eller en krympfilmsetikett. Etiketter och krympfilmsetiketter används för att förmedla information till konsumenterna för bland annat varumärkes- och reklamändamål. Krympfilmsetiketter täcker vanligen runt om hela flaskan medan andra etiketter vanligen endast täcker en mindre del av flaskan. För det andra fästs etiketter och krympfilmsetiketter ofta på flaskan vid samma produktionssteg som korkar och lock. Etiketternas och krympfilmsetiketternas vikt bör därför ingå i dryckesflaskornas vikt och eventuell återvunnen plast i etiketter och krympfilmsetiketter bör ingå i vikten av återvunnen plast i dryckesflaskorna. I del F i bilagan till direktiv (EU) 2019/904 anges att dryckesflaskor inbegriper korkar och lock. Till skillnad från korkar och lock sprids etiketter och krympfilmsetiketter oftast inte skilda från flaskkroppen, vilket förklarar varför de inte uttryckligen nämns som delar av flaskan i direktiv (EU) 2019/904.

(3)

De mål för minimimängden återvunnen plast som fastställs i direktiv (EU) 2019/904 anges i procent av PET-flaskorna och av alla dryckesflaskor som släpps ut på den medlemsstatens territorium. Med tanke på att syftet med målen, enligt skäl 17 i direktivet, är att främja användningen av återvunnen plast på marknaden, med det slutliga målet att säkerställa cirkulär användning av plast, är det lämpligt att endast beakta de delar av dryckesflaskorna som är gjorda av plast vid fastställandet av regler för att beräkna och verifiera mängden återvunnen plast. Den enda del av en vanlig plastdryckesflaska för engångsbruk som kanske inte är gjord av plast förväntas vara etiketten, som kan vara gjord av papper. Eftersom etikettens vikt uppskattas till högst 5 % av flaskans vikt har ett uteslutande av de delar av dryckesflaskan som inte är gjorda av plast från beräkningen ingen betydande inverkan på bedömningen av huruvida målen har uppnåtts.

(4)

För beräkning och verifiering av mängden återvunnen plast i dryckesflaskor och rapportering om detta, bör begreppet ”återvunnen plast” definieras. Återvunnen plast bör endast omfatta material som har varit plastavfall efter konsumentledet innan det används för materialåtervinning, eftersom det redan finns tillräckliga marknadsincitament för materialåtervinning av plastavfall före konsumentledet. Direktiv (EU) 2019/904 syftar dessutom till att minska vissa plastprodukters inverkan på miljön och plastavfall före konsumentledet läcker vanligtvis inte ut i miljön. Plastavfall efter konsumentledet bör förstås som avfall som härrör från plastprodukter som har släppts ut på marknaden. Plastavfall som härrör från plastförpackningar för produkter som har släppts ut på marknaden men som har passerat utgångsdatum innan de säljs till konsumenter bör därför anses vara plastavfall efter konsumentledet. Plastmaterial och plastavfall som genereras under produktions- eller tillverkningsprocesser, inbegripet all sekundär bearbetning, testning, lagring och överföring innan produkten släpps ut på marknaden, bör därför inte anses vara avfall efter konsumentledet.

(5)

Enligt direktiv (EU) 2019/904 ska medlemsstaterna rapportera uppgifter till kommissionen om mängden återvunnen plast i PET-flaskor och i alla dryckesflaskor för att visa att målen för mängden återvunnen plast har uppnåtts. Återvunnet material avser mängden återvunnet material medan målen uttrycks i procent, dvs. som procentandelen återvunnet material i dryckesflaskor och PET-flaskor. För att visa att målen har uppnåtts bör medlemsstaterna därför vara skyldiga att rapportera både den sammanlagda vikten av återvunnen plast i dryckesflaskor och i PET-flaskor och den sammanlagda vikten av flaskornas plastdelar, så att andelen återvunnen plast kan beräknas.

(6)

I kommissionens förordning (EU) 2022/1616 (2) fastställs en rapporteringskedja för på varandra följande tillverkningssteg som omfattar rapportering av procentandelen återvunnen plast i varje parti av material som innehåller återvunnen plast och som är avsedd att komma i kontakt med livsmedel. Denna rapporteringskedja ålägger ekonomiska aktörer som är verksamma i ett tidigt skede av tillverkningskedjan, dvs. återvinningsföretag och förädlare, att tillhandahålla en försäkran om överensstämmelse. Förädlare som inte släpper ut dryckesflaskorna på marknaden samt återvinningsföretag behöver inte beräkna vikten av återvunnen plast i sådana flaskor. Försäkran om överensstämmelse ska lämnas vidare till de ekonomiska aktörerna i senare led i tillverkningskedjan, däribland de ekonomiska aktörer som släpper ut dryckesflaskorna på marknaden. Rapporteringsskyldigheterna enligt förordning (EU) 2022/1616 omfattar alla plastdelar med återvunnet innehåll i dryckesflaskor som omfattas av direktiv (EU) 2019/904. De ekonomiska aktörer som släpper ut dryckesflaskor på marknaden måste därför kunna beräkna vikten av återvunnen plast i sådana flaskor på grundval av den procentandel återvunnet plastinnehåll som anges i försäkran om överensstämmelse för varje del av flaskorna. Eftersom syftet med detta beslut är att möjliggöra enhetlig beräkning och verifiering av målen för återvunnet innehåll som fastställs i direktiv (EU) 2019/904 måste beräkningen göras på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater. Medlemsstaterna bör därför basera beräkningen av mängden återvunnen plast i dryckesflaskor på uppgifter som genereras i enlighet med förordning (EU) 2022/1616. En sådan metod minimerar dessutom den administrativa bördan på ekonomiska aktörer och medlemsstater. Medlemsstaterna bör därför från ekonomiska aktörer som släpper ut dryckesflaskor på medlemsstatens marknad samla in uppgifter om vikten av plastdelarna i dessa flaskor och vikten av återvunnen plast som ingår i delarna.

(7)

Definitionerna av ”plast” i förordning (EU) 2022/1616 och i direktiv (EU) 2019/904 skiljer sig åt eftersom de avser olika definitioner av ”polymer”. Den första grundar sig på hur materialet har tillverkats medan den andra grundar sig på materialets nuvarande strukturegenskaper. Dessutom utesluts naturliga polymerer som inte har modifierats kemiskt från definitionen av ”plast” i direktiv (EU) 2019/904. Dessa skillnader är dock inte relevanta för de dryckesflaskor som omfattas av direktiv (EU) 2019/904. Definitionen av ”återvunnen plast” i förordning (EU) 2022/1616 skiljer sig från den definition som införs genom detta beslut genom att den, teoretiskt sett, kan innehålla ny plast som lagts till under dekontamineringsprocessen. Om något nytt material blev tillagt skulle detta dock återspeglas i den information som återvinningsföretagen tillhandahåller och som lämnas vidare i värdekedjan. Det kommer inte att räknas med i mängden återvunnen plast enligt definitionen i detta beslut. Skillnaderna i definitionerna av ”plast” och ”återvunnen plast” är därför inte relevanta för detta beslut.

(8)

Eftersom dryckesflaskornas alla delar är gjorda av material som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 (3) tillämplig på dryckesflaskor, däribland offentliga kontroller av procentandelen återvunnen plast som återvinningsföretag och förädlare måste ange i sin försäkran om överensstämmelse i enlighet med förordning (EU) 2022/1616. Medlemsstaterna bör därför endast vara skyldiga att införa ytterligare kontrollbestämmelser om överföringen av information till medlemsstaterna från de ekonomiska aktörer som släpper ut dryckesflaskor på marknaden, vilket krävs enligt detta beslut.

(9)

Återvunnen plast i dryckesflaskor omfattas antingen av förordning (EU) 2022/1616 eller av kommissionens förordning (EU) nr 10/2011 (4), beroende på vilken materialåtervinningsteknik som använts för att erhålla den. Enligt förordning (EU) 2022/1616 är mekanisk materialåtervinning av PET-avfall efter konsumentledet den enda lämpliga återvinningsteknik som för närvarande kan användas för att erhålla återvunnen plast för dryckesflaskor. Plast som härrör från kemisk materialåtervinningsteknik, som bryter ner det ingående avfallet i ämnen som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) nr 10/2011, och som därefter används vid tillverkning av ny plast i enlighet med den förordningen kan inte särskiljas från nytt material. För närvarande anges därför inte mängden ingående återvunnet material i den dokumentation om överensstämmelse som utfärdats i enlighet med den förordningen. Detta beslut gäller endast återvunnen plast i dryckesflaskor som omfattas av förordning (EU) 2022/1616.

(10)

I syfte att beakta även återvunnen plast i dryckesflaskor som inte har erhållits genom mekanisk materialåtervinning av PET-avfall planerar kommissionen att utarbeta ett tillägg till detta beslut för att inbegripa en metod för att beräkna, verifiera och rapportera innehåll av återvunnen plast i dryckesflaskor. Metoden kommer att baseras på tillämpningen av vissa spårbarhetsmodeller enligt definitionen i ISO 22095-2020 (Chain of custody – Övergripande terminologi och modeller). Särskilt kontrollerad blandning, som gör det möjligt att beakta även icke-mekaniskt återvunnen PET, är en möjlig spårbarhetsmodell. Dessutom kan en massbalansmetod tas med som en godtagbar spårbarhetsmodell för att även beakta plast i icke-PET-flaskor som härrör från materialåtervinning av råvaror.

(11)

Reglerna för att beräkna och verifiera målen för mängden återvunnen plast och formatet för rapportering av uppgifter och information om mängden återvunnen plast är nära kopplade till varandra eftersom de avser samma återvunna plast i samma flaskor. I syfte att säkerställa samstämmighet bör reglerna för att beräkna och verifiera målen för innehållet och formatet för rapportering av uppgifter och information fastställas i en enda rättsakt.

(12)

Formatet för rapportering av uppgifter och information tar hänsyn till de mätmetoder och rapporteringsformat för förpackningar och förpackningsavfall som anges i kommissionens beslut 2005/270/EG (5) och som också bygger på vikt och material.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 39 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (6).

1)

plastavfall efter konsumentledet: avfall enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/98/EG som är plast och som har genererats från plastprodukter som har släppts ut på marknaden.

2)

återvunnen plast: plast som var plastavfall efter konsumentledet före materialåtervinning enligt definitionen i artikel 3.17 i direktiv 2008/98/EG och som har framställts genom materialåtervinning.

3)

dryckesflaska: plastdryckesflaska för engångsbruk med en kapacitet på upp till tre liter, inbegripet kork, lock, etikett och krympfilmsetikett, i förekommande fall, med undantag för

4)

PET-flaska: en dryckesflaska som är tillverkad med polyetentereftalat som huvudbeståndsdel.

5)

ekonomisk aktör: någon av följande aktörer, förutsatt att de släpper ut dryckesflaskor på marknaden: