(1)

I förordning (EU) 2016/1011 fastställs regler för användningen av referensvärden från tredjeländer som tillhandahålls av administratörer av referensvärden från tredjeländer av enheter som omfattas av tillsyn i unionen (tredjelandsordningen). Den förordningen begränsar möjligheten för enheter som står under tillsyn i unionen att använda referensvärden från tredjeländer.

(2)

I enlighet med artikel 51.5 i förordning (EU) 2016/1011 ska användningen av ett referensvärde från tredjeland av enheter som omfattas av tillsyn i unionen endast tillåtas för finansiella instrument, finansiella avtal och mått på en investeringsfonds resultat som redan hänvisar till det referensvärdet eller som adderar en hänvisning till ett sådant referensvärde före den 31 december 2023, såvida inte kommissionen har antagit ett beslut om likvärdighet enligt artikel 30.2 eller 30.3 i den förordningen, en administratör har erkänts i enlighet med artikel 32 i den förordningen eller ett referensvärde har godkänts i enlighet med artikel 33 i den förordningen.

(3)

För att utvärdera situationen och utarbeta den rapport som krävs enligt artikel 54.7 i förordning (EU) 2016/1011 inhämtade kommissionen återkoppling i ett riktat samråd mellan den 20 maj 2022 och den 12 augusti 2022 om användningen av den tredjelandsordning som fastställs i förordning (EU) 2016/1011 efter utgången av den övergångsperiod som fastställs i artikel 51.5 i förordning (EU) 2016/1011. Respondenterna betonade att en förlängning av övergångsperioden för denna tredjelandsordning är nödvändig, eftersom enheter som står under tillsyn i unionen annars inte längre skulle kunna använda merparten av de referensvärden som administratörer i tredjeländer tillhandahåller för finansiella instrument, finansiella avtal och mått på en investeringsfonds resultat som ännu inte hänvisar till dessa referensvärden.

(4)

Den 14 juli 2023 ska kommissionen ha lämnat en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningsområdet för förordning (EU) 2016/1011, särskilt när det gäller att enheter under tillsyn fortsätter att använda referensvärden från tredjeland, och om potentiella brister i det nuvarande regelverket.

(5)

På grundval av den rapporten drar kommissionen slutsatsen att en majoritet av administratörerna av referensvärden i tredjeländer inte har vidtagit de åtgärder som krävs för att förbereda utgången av övergångsperioden den 31 december 2023, som föreskrivs i artikel 51.5 i förordning (EU) 2016/2011, och för att säkerställa fortsatt användning av deras referensvärden i unionen efter detta datum. Denna underlåtenhet att förbereda ger upphov till oro för stabiliteten för enheter som står under tillsyn i unionen och som förlitar sig på vissa referensvärden från tredjeländer. En plötslig störning av tillgången till referensvärden från tredjeländer för enheter som står under tillsyn i unionen skulle också kunna utgöra ett visst hot mot den finansiella stabiliteten. Dessutom skulle ikraftträdandet av kapitlet om tredjeländer beröva unionens marknadsaktörer tillgång till de flesta av världens referensvärden. Detta skulle innebära en betydande nackdel för vissa marknadsaktörer i unionen i den globala konkurrensen.

(6)

Det är lämpligt att förlänga den övergångsperiod som avses i artikel 51.5 i förordning (EU) 2016/1011 med två år till och med den 31 december 2025 för att göra det möjligt för enheter som omfattas av tillsyn i unionen att använda de referensvärden som tillhandahålls av en administratör i ett tredjeland. Denna förlängning kommer att göra det möjligt för företag i unionen att fortsätta med sin affärsverksamhet.

(7)

För att säkerställa att den befintliga övergångsperioden förlängs innan den löper ut bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt.