(1)

Artikel 1 i förordning (EU) 2022/2560 gör det möjligt att utreda utländska subventioner som snedvrider den inre marknaden och att gottgöra sådana snedvridningar. Det är nödvändigt att fastställa särskilda regler och förfaranden för bland annat inlämnande av anmälningar enligt artikel 21 och artikel 29 i förordning (EU) 2022/2560, genomförande av intervjuer och tillhandahållande av muntliga uttalanden enligt artikel 13, artikel 14 och artikel 15 i förordning (EU) 2022/2560, inlämnande av åtaganden enligt artikel 25 och artikel 31 i förordning (EU) 2022/2560 samt närmare uppgifter om utlämnande av information och rätt till försvar för det företag som är föremål för utredning enligt artikel 42 i förordning (EU) 2022/2560.

(2)

Enligt artikel 20 i förordning (EU) 2022/2560 åligger det personer och företag att anmäla vissa stora koncentrationer som omfattar betydande utländska ekonomiska bidrag innan koncentrationen genomförs. Enligt artikel 29 i förordning (EU) 2022/2560 krävs det också att utländska ekonomiska bidrag i samband med offentliga upphandlingsförfaranden över vissa trösklar anmäls innan kontraktet tilldelas. Underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldigheten medför bland annat att personen eller företaget blir skyldigt att betala böter och viten. Därför är det nödvändigt att uppge exakt vilka parter som är ansvariga för att lämna anmälan och den information som ska lämnas i anmälan.

(3)

Personer och företag som det hänvisas till i artiklarna 21.3 och 29.5 i förordning (EU) 2022/2560 är skyldiga att fullständigt och korrekt redovisa för kommissionen de sakförhållanden och omständigheter som är relevanta för kommissionens beslut om den anmälda koncentrationen eller utländska ekonomiska bidrag i samband med det offentliga upphandlingsförfarandet.

(4)

För att förenkla anmälan och kommissionens bedömning bör standardiserade formulär anges i bilagorna till denna förordning. De kan ersättas med elektroniska formulär innehållande samma informationskrav.

(5)

I enlighet med artikel 10.3 i förordning (EU) 2022/2560 bör kommissionen, i de fall där kommissionen till följd av den preliminära granskningen har tillräckliga indikationer på att ett företag har beviljats en utländsk subvention som snedvrider den inre marknaden, inleda ett fördjupat utredningsförfarande för att kunna samla in ytterligare information för att bedöma förekomsten av en utländsk subvention och de faktiska eller potentiella effekterna av den utländska subventionen. Det är nödvändigt att fastställa de regler om tidsfrister inom vilka det företag som är föremål för utredning och andra personer, även medlemsstater och det tredjeland som beviljat den utländska subventionen, kan lämna in sina synpunkter i skriftlig form om kommissionens beslut att inleda en fördjupad utredning i enlighet med artikel 40.1 förordning (EU) 2022/2560.

(6)

Enligt artikel 13.7 i förordning (EU) 2022/2560 får kommissionen, när den genomför utredningar, höra varje fysisk eller juridisk person som samtycker till att höras i syfte att samla in information som rör föremålet för utredningen. Med beaktande av behovet av att säkerställa rimlighet och öppenhet bör kommissionen, innan den intervjuar fysiska eller juridiska personer som samtycker till att höras, informera dessa personer om den rättsliga grunden för intervjun. De intervjuade personerna bör också informeras om syftet med intervjun och ges möjlighet att lämna synpunkter på den dokumenterade intervjun. Kommissionen bör fastställa en tidsfrist inom vilken den intervjuade personen får framföra eventuella synpunkter på den dokumenterade intervjun.

(7)

Enligt artikel 14.2 c och artikel 15 i förordning (EU) 2022/2560 får kommissionen, vid inspektioner inom eller utanför unionen, begära att företagets eller företagssammanslutningens företrädare eller medarbetare förklarar sakförhållanden eller dokument som har samband med föremålet för och syftet med inspektionen och registrera deras svar. De dokumenterade muntliga uttalandena bör göras tillgängliga för företagets eller företagssammanslutningens bemyndigade företrädare. Om försäkringar lämnas av en icke auktoriserad anställd, bör företaget eller företagssammanslutningen ges möjlighet att kommentera de dokumenterade försäkringarna.

(8)

Enligt artikel 13.5 i förordning (EU) 2022/2560 är medlemsstaterna skyldiga att förse kommissionen med all nödvändig information för att kunna fullgöra de uppgifter som den tilldelas genom den förordningen. För att säkerställa att all sådan information finns tillgänglig för kommissionen i samband med offentliga upphandlingsförfaranden bör denna skyldighet också gälla upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter med ansvar för den relevanta upphandlingen.

(9)

För att kommissionen ska kunna göra en korrekt bedömning, i syfte att anta ett beslut med åtaganden som det företag som är föremål för utredning erbjuder för att avhjälpa en snedvridning på den inre marknaden, bör det fastställas ett förfarande för att föreslå åtaganden enligt artikel 11.3 i förordning (EU) 2022/2560 och tidsfrister för att föreslå åtaganden enligt artiklarna 25 och 31 i förordning (EU) 2022/2560.

(10)

För att säkerställa öppenhet får kommissionen, i tillämpliga fall, införa krav på rapportering och öppenhet enligt artikel 7.5 och artikel 8 i förordning (EU) 2022/2560 i akter som avslutar en fördjupad utredning enligt artikel 11 i förordning (EU) 2022/2560. Genom dessa skyldigheter torde det bli möjligt för kommissionen att upptäcka potentiella snedvridningar på den inre marknaden eller övervaka genomförandet av sina antagna akter enligt förordning (EU) 2022/2560. Därför måste form, innehåll och förfaranden för dessa skyldigheter förtydligas.

(11)

Enligt artikel 42.1 i förordning (EU) 2022/2560 ska det företag som är föremål för utredning, i enlighet med principen om iakttagande av rätten till försvar, ges möjlighet att, före kommissionens antagande av ett beslut enligt artiklarna 11, 12, 17, 18, 25.3, 26, 31 eller 33 i förordning (EU) 2022/2560, lämna iakttagelser om samtliga de grunder på vilka kommissionen avser anta ett beslut. I enlighet med artikel 42.4 i förordning (EU) 2022/2560 är det nödvändigt att fastställa regler om i vilken utsträckning ett företag som är föremål för utredning ska ges tillgång till kommissionens handlingar i ärendet. Det företag som är föremål för utredning bör alltid ha rätt att från kommissionen erhålla de icke-konfidentiella versionerna av samtliga handlingar som nämns i motiveringen, men endast ett begränsat antal angivna externa juridiska eller ekonomiska rådgivare eller externa tekniska experter bör ges tillgång till alla kommissionens handlingar i ärendet utan sekretessmarkeringar på det undersökta företagets vägnar och på villkor som ska fastställas i ett kommissionsbeslut. Tillgången bör vara begränsad i vissa situationer, till exempel om utlämnandet av vissa handlingar skulle vara till men för leverantören, eller om andra intressen överväger.

(12)

Enligt artikel 42.4 i förordning (EU) 2022/2560 bör kommissionen, när den beviljar tillgång till handlingarna i ett ärende, säkerställa skyddet av affärshemligheter och annan konfidentiell information. Det är därför nödvändigt att fastställa närmare regler som gör det möjligt för kommissionen att begära att personer och företag som lämnar eller har lämnat information, inbegripet handlingar, anger vad som är affärshemligheter eller konfidentiella uppgifter i sina inlagor eller med avseende på uppgifter i ett sammanfattande meddelande eller ett beslut, samt gör det möjligt för kommissionen att besluta om behandlingen av vissa uppgifter i händelse av oenighet om konfidentialitet.

(13)

Eftersom anmälan medför att de rättsliga tidsfrister som föreskrivs i förordning (EU) 2022/2560 börjar löpa, bör också de villkor som reglerar sådana tidsfrister och den tidpunkt då anmälan börjar löpa fastställas. Det bör särskilt fastställas när tidsfristerna börjar respektive slutar löpa och vilka omständigheter som leder till uppskjuten löptid för sådana tidsfrister.

(14)

Översändandet av handlingar till och från kommissionen bör i princip ske med hjälp av digitala medel, med beaktande av den informations- och kommunikationstekniska utvecklingen och miljönyttan av ett sådant översändande. Enligt artikel 47.1 a, b och h i förordning (EU) 2022/2560, bör detta särskilt gälla anmälningar, svar på begäranden om information, synpunkter på de grunder på vilka kommissionen avser anta ett beslut riktat till det företag som är föremål för utredning samt åtaganden som erbjuds av de anmälande parterna.

(15)

För öppenhetens och rättssäkerhetens skull bör denna förordning träda i kraft innan förordning (EU) 2022/2560 börjar tillämpas.

(1)

I kommissionens förordning (EU) nr 10/2011 (2) fastställs särskilda bestämmelser om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Särskilt i bilaga I till förordning (EU) nr 10/2011 fastställs en unionsförteckning över godkända ämnen som avsiktligt får användas vid tillverkning av material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

(2)

Sedan den senaste ändringen av förordning (EU) nr 10/2011 har Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) offentliggjort ytterligare vetenskapliga yttranden om nya ämnen som får användas i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och om användningen av redan godkända ämnen. Dessutom har vissa oklarheter avseende den förordningens tillämpning identifierats. För att säkerställa att förordning (EU) nr 10/2011 tar hänsyn till vetenskapliga och tekniska framsteg, särskilt livsmedelsmyndighetens senaste rön, och för att undanröja alla tvivel om att den tillämpas korrekt, bör förordningen ändras.

(3)

Ämnet trämjöl och -fibrer, obehandlade (FCM-ämnesnr 96, trä) är för närvarande godkänt som tillsats i plastmaterial avsedda att komma i kontakt med livsmedel på grundval av en utvärdering av vetenskapliga livsmedelskommittén, som konstaterade att trämjöl och -fibrer är ett inert material. I sitt yttrande (3) från november 2019 kunde livsmedelsmyndigheten emellertid inte bekräfta orsakerna till denna slutsats. Den angav att trä inte kan betraktas som inert i sig på grund dess innehåll av många ämnen med låg molekylvikt. I yttrandet anges inte heller under vilka omständigheter användningen av trä i plast kan anses vara säker, och det noteras att på grund av de kemiska skillnaderna i växtmaterials sammansättning måste migrerande ämnens säkerhet i dessa material bedömas från fall till fall, med hänsyn till utöver art även ursprung, bearbetning, behandling för kompatibilitet med värdpolymeren och bedömning av de beståndsdelar med låg molekylvikt som kan migrera till livsmedel. Eftersom det aktuella godkännandet av trä inte tar hänsyn till dessa aspekter och därför inte i tillräcklig utsträckning kan ta hänsyn till den säkra användningen av det ämnet i plast, och livsmedelsmyndigheten inte har föreskrivit några andra begränsningar som ändå skulle säkerställa en säker användning av detta ämne i plast, bör godkännandet återkallas.

(4)

På kommissionens begäran antog livsmedelsmyndigheten den 29 april 2020 ett vetenskapligt yttrande (4) med en översyn av de 451 ämnen som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) nr 10/2011, och för vilka det inte fastställs något gränsvärde för specifik migration (SML) i enlighet med artikel 11.1 i den förordningen. Den ansåg att för 284 av dessa ämnen behövdes en ny utvärdering för att avgöra om det krävs ett gränsvärde för specifik migration och klassificerade dem i tre prioriteringsgrupper. Tre ämnen placerades i den högsta prioriteringsgruppen. Av dessa tre ämnen används styren (FCM-ämnesnr 193) i stor utsträckning och är redan föremål för en ny utvärdering, medan en användare av ämnet laurinsyra, vinylester (FCM-ämnesnr 436) gav livsmedelsmyndigheten ytterligare uppgifter som visade att en ny utvärdering bordeges lägre prioritet. Emellertid kontaktade ingen användare av det tredje ämnet, salicylsyra (FCM-ämnesnr 121), varken kommissionen eller livsmedelsmyndigheten efter det att ämnet tagits upp i den högsta prioriteringsgruppen och efter att kommissionen hade samrått med berörda parter om en eventuell återkallelse av dess godkännande. Livsmedelsmyndigheten kan dock inte utvärdera användningen av ett ämne utan en känd användare, eftersom den ska ta hänsyn till de avsedda användningsvillkor för det material eller den produkt i vilken ämnet skulle användas, och endast en användare kan lämna sådan information. Om sådan information lämnas skulle den dessutom i stor utsträckning vara avgörande för omfattningen av eventuella framtida godkännanden, som sannolikt skulle vara mer begränsade än det nuvarande omfattande godkännandet. Eftersom ingen specifik användning eller användare av salicylsyra är känd, och då det råder osäkerhet om vilka användningsvillkor som användningen av detta ämne skulle vara förenliga med förordning (EG) nr 1935/2004, är det därför lämpligt att återkalla det nuvarande godkännandet av salicylsyra.

(5)

På grundval av livsmedelsmyndighetens yttranden som antogs 2005 (5) godkändes fem ämnen från en grupp vanligen kallad ftalater, nämligen FCM-ämnesnr 157 (DBP), FCM-ämnesnr 159 (BBP), FCM-ämnesnr 283 (DEHP), FCM-ämnesnr 728 (DINP) och FCM-ämnesnr 729 (DIDP), som tillsatser för användning som mjukgörare och tekniska tillsater i plastmaterial avsedda att komma i kontakt med livsmedel, med särskilda begränsningar för användning och migration.

(6)

Efter ett yttrande från Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) 2017 om begränsningsförslag för vissa av dessa ftalater (6) begärde kommissionen att livsmedelsmyndigheten skulle göra en ny bedömning av risken för folkhälsan från ftalater som godkänts för användning i plastmaterial avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Livsmedelsmyndigheten antog följaktligen ett vetenskapligt yttrande den 18 september 2019 (7), som bekräftade de tolerabla dagliga intagen (TDI) som angavs i dess yttranden från 2005 för alla fem ftalater, men endast på tillfällig basis (t-TDI), på grund av ett antal begränsningar och osäkerheter i samband med bedömningen, som bör åtgärdas i framtiden.

(7)

Eftersom en gemensam mekanism ligger till grund för reproduktionseffekterna hos DBP, BBP och DEHP fastställde livsmedelsmyndigheten också ett nytt gruppspecifikt t-TDI-värde, som tar hänsyn till deras relativa styrkor. Livsmedelsmyndigheten ansåg vidare att det var lämpligt att inkludera DINP i det gruppspecifika t-TDI-värdet som ett försiktigt tillvägagångssätt på grund av dess övergående effekter på testosteronnivåerna hos foster, samtidigt som hänsyn tas till DINP:s större effekt på levern. Livsmedelsmyndigheten fastställde det gruppspecifika t-TDI-värdet för DBP, BBP, DEHP och DINP till 50 mikrogram per kg kroppsvikt (μg/kg kroppsvikt) uttryckt som DEHP-ekvivalent styrka. Livsmedelsmyndigheten inkluderade inte DIDP i det gruppspecifika t-TDI-värdet, och fastställde ett individuellt t-TDI-värde på 150 μg/kg kroppsvikt baserat på ämnets effekter på levern, i enlighet med resultaten från 2005.

(8)

För att ytterligare klargöra risken gjorde livsmedelsmyndigheten en bedömning av exponeringen via kosten som en del av samma yttrande. Den kunde visserligen inte specifikt fastställa den andel som kom från plastmaterial avsedda att komma i kontakt med livsmedel, men uppskattade exponeringen via kosten för alla fem ftalater, vilket motsvarar de värsta tänkbara uppskattningarna av exponering från källor för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel. På grundval av en samlad bedömning av exponeringen via kosten för DBP, BBP, DEHP och DINP drog livsmedelsmyndigheten slutsatsen att exponering via kosten bidrar med upp till 14 % av det gruppspecifika t-TDI-värdet på 50 μg/kg kroppsvikt för genomsnittskonsumenten och upp till 23 % av det gruppspecifika t-TDI-värdet för högkonsumenter. Uppskattningarna för DIDP visar att exponeringen via kosten ligger långt under t-TDI-värdet på 150 μg/kg kroppsvikt för både genomsnittskonsumenter och högkonsumenter.

(9)

Livsmedelsmyndigheten beaktade dessutom konsumenternas exponering för andra ftalater, särskilt 1,2-bis(2-metylpropyl)bensen-1,2-dikarboxylat (diisobutylftalat eller DIBP, FCM-ämnesnr 1085, CAS-nr 84-69-5), som inte är godkänt som tillsats för plastmaterial avsedda att komma i kontakt med livsmedel, men som kan förekomma i mindre mängder som förorening eller till följd av dess användning som teknisk tillsats i tillverkningsprocessen för vissa typer av plast. Livsmedelsmyndigheten noterade att DIBP avsevärt ökar konsumenternas totala exponering för och risk från ftalater och att sådan exponering tillsammans med dess styrka när det gäller reproduktionseffekter också bör beaktas av riskhanteraren. Livsmedelsmyndigheten noterade vidare att konsumenternas exponering för ftalater kommer från andra källor än kosten. En betydande andel av den totala ftalatexponeringen kommer från deras förekomst i konsumentprodukter och byggmaterial och efterföljande hudkontakt med dem samt från inandning av luft och damm i inomhusmiljön.

(10)

För att ta hänsyn till det gruppspecifika t-TDI-värdet för DBP, BBP och DEHP och livsmedelsmyndighetens överväganden när det gäller DIBP, och i synnerhet för att säkerställa att exponeringen för dessa ftalater från plastmaterial avsedda att komma i kontakt med livsmedel inte överskrider det gruppspecifika t-TDI-värdet, bör ett nytt gränsvärde för summan av specifik migration (SML (T)) fastställas. För tydlighetens och enkelhetens skull, särskilt när det gäller att fastställa efterlevnad eller vid offentlig kontroll i fall där endast en av dessa ftalater har använts, bör dock individuella SML-värden bibehållas för de godkända ftalaterna utöver SML (T)-värden.

(11)

Även om livsmedelsmyndigheten inkluderade DINP i det gruppspecifika t-TDI-värdet fastställdes tidigare ett SML (T)-värde för DINP tillsammans med DIDP, eftersom de är blandningar som överlappar varandra kemiskt och inte kunde särskiljas analytiskt vid samtidig förekomst. Även om framsteg när det gäller analysmetoder har gjorts sedan SML (T)-värdet fastställdes krävs det fortfarande ytterligare valideringsarbete innan DINP och DIDP rutinmässigt kan differentieras av de behöriga myndigheterna när de genomför offentliga kontroller. Det är därför lämpligt att behålla ett separat SML (T)-värde för summan av DINP och DIDP och att förbjuda användningen av DINP tillsammans med DBP, BBP och DEHP samt med DIBP där ämnet kan användas som teknisk tillsats, för att undvika eventuell samexponering från samma plastmaterial avsett att komma i kontakt med livsmedel.

(12)

Med beaktande av att den sammanlagda exponeringen från både material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och andra källor än material avsedda att komma i kontakt med livsmedel förväntas vara i samma storleksordning som t-TDI-värdet, och att ackumulering kan ske i livsmedelskedjan på grund av migration från utrustning för bearbetning av livsmedel och från livsmedelsförpackningar, och med beaktande av den betydande osäkerheten när det gäller nuvarande uppskattningar av exponeringen, är det lämpligt att beakta exponeringen genom en allokeringsfaktor på 20 % för DBP, BBP, DEHP och DINP i plastmaterial avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Med tanke på behovet av att även bibehålla SML (T)-värdet för DINP och DIDP är det lämpligt att använda den allokeringsfaktorn för alla fem ftalater när SML (T) och de enskilda SML-värdena fastställs.

(13)

Ämnet dietyl[[3,5-bis(1,1-dimetyletyl)-4-hydroxifenyl]metyl]fosfonat (FCM-ämnesnr 1007) är för närvarande godkänt för användning vid högst 0,2 viktprocent baserat på den slutliga polymervikten vid polymerisation för framställning av poly(etylentereftalat) (PET). Efter en ansökan om utvidgning av användningen av detta ämne antog livsmedelsmyndigheten den 26 januari 2022 ett positivt vetenskapligt yttrande (8) om dess användning vid högst 0,1 viktprocent baserat på den slutliga polymervikten vid polymerisation för framställning av poly(etylen-2,5-furandikarboxylat) (PEF). Livsmedelsmyndigheten drog slutsatsen att migration av ämnet vid användning i denna mängd inte kunde påvisas eftersom det ingår i polyesterkedjan. På grund av ämnet ingår i kedjan finns det inte heller någon anledning att anta att migrationen av ämnet skulle vara betydligt högre när det används i PEF vid en användningsnivå på 0,2 viktprocent. Eftersom en säker användning av ämnet således är en följd av att det fullständigt ingår i polymeren, och för att säkerställa konsekvens och enkelhet, är det lämpligt att utvidga det befintliga godkännandet av användningsnivån för detta ämne i PET på 0,2 viktprocent till att även omfatta tillverkning av PEF.

(14)

Genom kommissionens förordning (EU) 2019/1338 (9) godkändes ämnet poly((R)-3-hydroxibutyrat-co-(R)-3-hydroxihexanoat) (PHBH, FCM-ämnesnr 1059). Det förefaller emellertid nödvändigt att förtydliga den tillåtna användningen av detta ämne. Eftersom PHBH är en makromolekyl som framställs genom mikrobiell fermentering och det enligt förordning (EU) nr 10/2011 krävs att det ska anges om en makromolekyl framställs genom sådan fermentering, bör hänvisningen till denna produktionsmetod läggas till specifikationen för PHBH. Godkännandet medger dessutom en kortvarig upphettningsfas, utan att ange en högsta temperatur. Denna avsaknad av en högsta temperatur skulle kunna möjliggöra uppvärmning vid högre temperaturer än de som angavs i livsmedelsmyndighetens yttrande utifrån vilket ämnet godkändes, vilket hänvisar till varmfyllning, som i förordning (EU) nr 10/2011 definieras som en temperatur som vid fyllningstillfället är högst 100 °C. I yttrandet anges även att plast som tillverkas med detta ämne har en smältpunkt på 120–150 °C. Avsaknaden av en högsta temperatur innebär också att det inte är tydligt vilka undersökningsförhållanden som bör användas för att kontrollera efterlevnaden av förordning (EU) nr 10/2011 när det gäller specifikationen om kortvariga upphettningsfaser. Specifikationen bör därför förtydligas med angivande av ett användningsvillkor som inte överskrider de temperaturförhållanden som anges i yttrandet.

(15)

Livsmedelsmyndigheten har antagit ett positivt vetenskapligt yttrande (10) om användningen av ämnet fosforsyra, trifenylester, polymer med α-hydro-ω-hydroxipoly[oxi(metyl-1,2-etandiyl)], C10–C16-alkylester (FCM-ämnesnr 1076) som tillsats vid högst 0,025 viktprocent i sampolymerer av akrylnitril-butadien-styren (ABS). Livsmedelsmyndigheten konstaterade att användningen av ämnet inte utgör någon säkerhetsrisk för konsumenten om det används som tillsats vid högst 0,025 viktprocent i material och produkter av ABS för flergångs- och engångsbruk i kontakt med vattenhaltiga, sura och alkoholhaltiga livsmedel och olja-i-vattenemulsioner, för långtidslagring vid rumstemperatur eller lägre, och om migrationen av ämnet inte överstiger 0,05 mg/kg livsmedel. Eftersom migrationsundersökningar utfördes för att omfatta användningsområden i kontakt med alla typer av livsmedel, bör användningen av denna tillsats vid tillverkning av material och produkter av ABS som kommer i kontakt med alla livsmedel godkännas för alla användningsområden vid rumstemperatur eller lägre, och ett gränsvärde för migration fastställas i enlighet med livsmedelsmyndighetens yttrande.

(16)

Den 19 september 2019 antog livsmedelsmyndigheten ett positivt vetenskapligt yttrande (11) om användningen av ämnet tris(2-etylhexyl)bensen-1,2,4-trikarboxylatester (FCM-ämnesnr 1078, CAS-nr 3319-31-1) som en tillsats (mjukgörare) i poly(vinylklorid) (PVC) i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel. I yttrandet konstaterade livsmedelsmyndigheten att användningen av FCM-ämnesnr 1078 i det stora hela inte utgör någon säkerhetsrisk när det används vid tillverkning av mjuk PVC. Ämnet bör därför godkännas i enlighet med detta. Livsmedelsmyndighetens slutsats är dock avhängig av att migrationen av ämnet inte överstiger 5 mg/kg livsmedel. Livsmedelsmyndigheten angav dessutom att på grund av de ytterligare bidrag från andra källor som kan bidra till exponeringen från plastmaterial avsedda att komma i kontakt med livsmedel bör tillämpningen av en allokeringsfaktor övervägas. Eftersom det inte finns några direkt uppmätta exponeringsuppgifter för detta ämne för hela befolkningen från alla källor, är det lämpligt att tillämpa en allokeringsfaktor på 20 % fram till dess att lämpliga vetenskapliga uppgifter har tillhandahållits. I sitt yttrande uppgav livsmedelsmyndigheten dessutom att utvärderingen inte omfattar användningen av detta ämne om det kommer i kontakt med barnmat. Det har därför inte visats att användningen av detta ämne i samband med barnmat skulle uppfylla kraven i artikel 3 i förordning (EG) nr 1935/2004. Därför bör det fastställas ett gränsvärde för migration av detta ämne på 1 mg/kg livsmedel och en begränsning som förhindrar att ämnet kommer i kontakt med livsmedel avsedda för spädbarn. För tydlighetens skull och för att skapa konsekvens med liknande begränsningar är det lämpligt att hänvisa till definitionen av spädbarn i artikel 2.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 609/2013 (12).

(17)

Eftersom det i gruppbegränsning 32 i tabell 2 i bilaga I till förordning (EU) nr 10/2011 fastställs ett gränsvärde för SML (T) för mjukgörare och eftersom ämnet med FCM-ämnesnr 1078 också är en mjukgörare, är det lämpligt att tillämpa denna gruppbegränsning även på det ämnet. För att klargöra eventuella tvivel om arten av denna gruppbegränsning är det dessutom lämpligt att ange att den avser mjukgörare.

(18)

Efter en ansökan om godkännande av användningen av ämnet (trietanolaminperklorat, natriumsalt) dimer (FCM-ämnesnr 1080) som tillsats i styv PVC för flaskor för flergångsbruk avsedda att komma i kontakt med vatten antog livsmedelsmyndigheten den 29 april 2020 ett positivt vetenskapligt yttrande (13) om denna användning. Livsmedelsmyndigheten konstaterade att användningen skulle vara säker om ämnet kommer i kontakt med vatten och sura vattenhaltiga livsmedel, såsom fruktjuicer, eftersom ämnet (trietanolaminperklorat, natriumsalt) dimer fullständigt dissocieras till trietanolamin och perklorat i både vatten och sura vattenhaltiga livsmedel. Dessa två ämnen är redan upptagna i unionsförteckningen över godkända ämnen, trietanolamin som FCM-ämnesnr 793 med ett gränsvärde för migration på 0,05 mg/kg och perklorat som FCM-ämnesnr 822 med ett gränsvärde för migration på 0,002 mg/kg. Livsmedelsmyndigheten konstaterade att dessa gränsvärden också bör tillämpas på FCM-ämnesnr 1080 eftersom, om ämnet används i plast som kommer i kontakt med vatten och sura vattenhaltiga livsmedel, dess säkerhet kontrolleras helt genom de gränsvärden för migration som fastställts för dessa två ämnen på grund av dess dissociation. Livsmedelsmyndigheten bekräftade vidare att migrationen av FCM-ämnesnr 822 bör uttryckas som perklorat (14). Det är därför lämpligt att fastställa två gruppbegränsningar i tabell 2 i bilaga I till förordning (EU) nr 10/2011, som omfattar FCM-ämnesnr 1080 tillsammans med FCM-ämnesnr 793 i en grupp, och med FCM-ämnesnr 822 uttryckt som perklorat i den andra gruppen. FCM-ämnesnr 793 och FCM-ämnesnr 822 bör därför ändras i enlighet med detta och ämnet (trietanolaminperklorat, natriumsalt) dimer (FCM-ämnesnr 1080) bör införas som en tillsats i unionsförteckningen över godkända ämnen, med begränsningen att ämnet endast bör användas i kontakt med livsmedel som ingår i livsmedelskategorin med referensnummer 01.01.A i tabell 2 i bilaga III, som representerar vatten och sura vattenhaltiga livsmedel som livsmedelsmyndigheten har granskat.

(19)

Efter en ansökan om godkännande av användningen av ämnet N,N-bis(2-hydroxietyl)stearylamin som delvis förestrats med mättade C16–C18-fettsyror (FCM-ämnesnr 1081) som tillsats i plastmaterial avsedda att komma i kontakt med torra livsmedel, sura livsmedel och alkoholhaltiga drycker med lagring upp till sex månader i rumstemperatur, antog livsmedelsmyndigheten ett delvis positivt vetenskapligt yttrande (15) om denna användning. Som en del av sin utvärdering beaktade livsmedelsmyndigheten de migrationsuppgifter som sökanden tillhandahållit, som avsåg testning av lagringsförhållanden över sex månader vid rumstemperatur eller lägre. Livsmedelsmyndigheten konstaterade att N,N-bis(2-hydroxietyl)stearylamin inte utgör någon säkerhetsrisk för konsumenten vid användning vid högst 2 viktprocent i alla polymerer avsedda att endast komma i kontakt med torra livsmedel, under förutsättning att migrationen av summan av N,N-bis(2-hydroxietyl)stearylamin och dess mono- och diester, beräknat som N,N-bis(2-hydroxietyl)stearylamin, inte överstiger SML (T)-värdet för FCM-ämnesnr 19 och 20, som enligt livsmedelsmyndigheten också skulle omfatta migrationen av mono- och diestern av N,N-bis(2-hydroxietyl)stearylamin. Det är därför lämpligt att tillåta användning av detta ämne vid högst 2 viktprocent för tillverkning av plastmaterial avsedda att endast komma i kontakt med torra livsmedel vid rumstemperatur, och ämnet bör ingå i den gruppbegränsning som fastställts för ämnen med FCM-ämnesnr 19 och 20.

(20)

Livsmedelsmyndigheten ansåg dock också att de uppgifter som lämnats inte gjorde det möjligt att göra en säkerhetsbedömning av ämnet med FCM-ämnesnr 1081 när det kommer i kontakt med sura livsmedel och alkoholhaltiga drycker, och angav att migrationen skulle vara hög, särskilt i kontakt med feta livsmedel. Det är därför lämpligt att minska den förutsebara risken för att konsumenterna skulle använda en plast som innehåller detta ämne i kontakt med andra livsmedel än torra livsmedel. Därför bör detta ämne endast användas av livsmedelsföretagare för att förpacka livsmedel. Livsmedelsmyndigheten noterade dessutom att migrationen kan öka vid en lägre förestringsgrad, och överskrida gränsvärdena för migration om det plastmaterial i vilket det används är tjockare, och att även andra parametrar, såsom polymerens polaritet, kan vara relevanta. Det är därför lämpligt att i en anmärkning om kontrollen av överensstämmelse ange att det finns en risk för att gränsvärdena för migration kan överskridas på grund av materialets tjocklek, polymerens polaritet och graden av förestring av själva ämnet.

(21)

Livsmedelsmyndigheten har antagit ett positivt vetenskapligt yttrande (16) om användningen av ämnet fosforsyra, blandade estrar med 2-hydroxietylmetakrylat (FCM-ämnesnr 1082) i polymetylmetakrylatbaserade kompositmaterial avsedda för upprepad kontakt med alla typer av livsmedel. Livsmedelsmyndigheten konstaterade att ämnet inte utgör en säkerhetsrisk för konsumenten om det används som sammonomer vid högst 0,35 viktprocent, och under förutsättning att migrationen inte överstiger 0,05 mg/kg livsmedel uttryckt som summan av mono-, di- och triestrar av fosforsyra och mono-, di-, tri- och tetraestrar av difosforsyra. Även om livsmedelsmyndigheten hänvisade till användningen av detta ämne i kompositmaterial kan den termen även omfatta material som inte är polymerer och därför inte är plast i den mening som avses i förordning (EU) nr 10/2011. Det är därför lämpligt att godkänna användningen av detta utgångsämne vid tillverkning av polymetylmetakrylat vid högst 0,35 viktprocent och att fastställa ett gränsvärde för migration i enlighet med livsmedelsmyndighetens yttrande.

(22)

Livsmedelsmyndigheten har antagit ett positivt vetenskapligt yttrande (17) om användningen av utgångsämnet bensofenon-3,3’,4,4’-tetrakarboxyldianhydrid (BTDA) (FCM-ämnesnr 1083). Livsmedelsmyndigheten konstaterade att användningen av ämnet BTDA inte utgör någon säkerhetsrisk för konsumenten om det används vid högst 43 % som sammonomer vid tillverkning av polyimider för upprepad användning i kontakt med sura och feta livsmedel vid temperaturer upp till 250 °C, förutsatt att migrationen av BTDA inte överstiger 0,05 mg/kg. Eftersom de undersökningar av specifik migration, utifrån vilka livsmedelsmyndigheten drog en positiv slutsats när det gäller ämnets användning, utfördes under förhållanden med upprepad användning av ättiksyra (simulator B) och olivolja (simulator D2), och livsmedelsmyndigheten konstaterade att ämnet inte skulle ge anledning till oro även om det används vid icke-upprepad användning, är det lämpligt att godkänna användningen av detta utgångsämne vid tillverkning av polyimider vid högst 43 viktprocent polymer i kontakt med livsmedel för vilka endast simulatorer B och/eller D2 föreskrivs i tabell 2 i bilaga III till förordning (EU) nr 10/2011 vid temperaturer upp till 250 °C, och om denna användning omfattas av ett gränsvärde för migration på 0,05 mg/kg livsmedel.

(23)

För att göra det möjligt för företagarna att anpassa sig till de ändringar av vissa befintliga godkännanden som fastställs i denna förordning är det lämpligt att föreskriva att material och produkter av plast som uppfyller kraven i förordning (EU) nr 10/2011, i den lydelse som var tillämplig före den dag då den här förordningen träder i kraft, får släppas ut på marknaden för första gången under en övergångsperiod på 18 månader efter att den här förordningen har trätt i kraft och fortsätta att saluföras till dess att lagren är uttömda. Tillverkningen av slutmaterial och slutprodukter av plast innebär dock vanligtvis att andra företagare levererar flera produkter och ämnen från mellanleden i tillverkningen. Av konsumentsäkerhetsskäl bör övergången till full överensstämmelse med den här förordningen uppnås så effektivt som möjligt och med minsta möjliga dröjsmål. Företagare som tillverkar produkter och ämnen från mellanleden, som ännu inte uppfyller kraven i den här förordningen, bör därför vara skyldiga att informera användarna av dessa produkter redan inom nio månader efter det att den här förordningen har trätt i kraft, om att dessa produkter inte, så som föreskrivs, kan användas för att tillverka material och produkter av plast som ska släppas ut på marknaden efter övergångsperioden på 18 månader.

(24)

Genom den här förordningen återkallas godkännandena för ämnena trämjöl och -fibrer, obehandlade (FCM-ämnesnr 96) och salicylsyra (FCM-ämnesnr 121), eftersom det inte kan fastställas att dessa godkännanden i sin nuvarande form är förenliga med förordning (EU) nr 1935/2004, och eftersom det skulle krävas information om särskilda ämnen eller särskild användning när det gäller dessa ämnen för att säkerställa att dessa godkännanden inte går utöver vad som är säkert. För att säkerställa en smidig övergång till eventuellt mer begränsade godkännanden, om företagare som har tillverkat eller använt dessa ämnen innan den här förordningen träder i kraft anser att vissa särskilda användningsområden är förenliga med förordning (EU) nr 1935/2004, är det dock lämpligt att tillåta att material och produkter av plast som tillverkats med dessa ämnen släpps ut på marknaden, förutsatt att en ansökan om godkännande för dessa särskilda användningar lämnas in inom en rimlig period efter att den här förordningen har trätt i kraft. När det gäller obehandlade trämjöl och -fibrer ansåg livsmedelsmyndigheten i sitt yttrande om trä att träliknande material måste utvärderas från fall till fall, artspecifikt, och därför bör en sådan ansökan vara specifik för ett visst träslag.

(25)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt om de skäl och förfaranden som gäller för att ett godkännande ska beviljas eller förlängas.

(2)

Preparatet av Lactiplantibacillus plantarum DSM 19457 (tidigare taxonomiskt identifiering Lactobacillus plantarum DSM 19457) godkändes för tio år som fodertillsats för alla djurarter genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1065/2012 (2).

(3)

En ansökan om förlängning av godkännandet av preparatet av Lactiplantibacillus plantarum DSM 19457 som fodertillsats för alla djurarter har lämnats i enlighet med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1831/2003, med en begäran om att tillsatsen införs i kategorin ”zootekniska tillsatser” och i den funktionella gruppen ”ensileringstillsatser”. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 14.2 i den förordningen.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 22 november 2022 (3) att sökanden hade lämnat belägg för att preparatet av Lactiplantibacillus plantarum DSM 19457 under nuvarande godkända användningsvillkor är fortsatt säkert för alla djurarter, konsumenter och miljön. Livsmedelsmyndigheten konstaterade också att tillsatsen inte är irriterande för hud eller ögon men att den bör betraktas som luftvägssensibiliserande på grund av dess proteinaktiga karaktär. Livsmedelsmyndigheten kunde inte, i brist på uppgifter, dra några slutsatser om huruvida tillsatsen kan vara hudsensibiliserande.

(5)

Det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003 ansåg i enlighet med artikel 5.4 c i kommissionens förordning (EG) nr 378/2005 (4) att slutsatserna och rekommendationerna i den tidigare bedömningen är tillämpliga på den aktuella ansökan.

(6)

Bedömningen av preparatet av Lactiplantibacillus plantarum DSM 19457 visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Godkännandet av preparatet bör därför förlängas.

(7)

Kommissionen anser att lämpliga skyddsåtgärder bör vidtas för att motverka negativa effekter på hälsan hos användare av tillsatsen. Dessa skyddsåtgärder bör inte påverka tillämpningen av andra krav i EU:s lagstiftning om arbetstagares säkerhet.

(8)

Till följd av förlängningen av godkännandet av preparatet av Lactiplantibacillus plantarum DSM 19457 som fodertillsats bör genomförandeförordning (EU) nr 1065/2012 ändras i enlighet med detta.

(9)

Eftersom det inte finns några säkerhetsskäl som kräver en omedelbar tillämpning av de ändrade villkoren för godkännande av preparatet av Lactiplantibacillus plantarum DSM 19457, bör en övergångsperiod medges så att de berörda parterna kan anpassa sig till de nya krav som följer av förlängningen av godkännandet.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Den 14 november 2022 inledde Europeiska kommissionen (kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import av vulstplattjärn med ursprung i Kina och Turkiet på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande (tillkännagivandet om inledande) i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 30 september 2022 av Laminados Losal S.A.U. (klaganden). Klagomålet ingavs för unionens vulstplattjärnsindustris räkning, i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen. Klagomålet innehöll bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Enligt artikel 14.5a i grundförordningen ska kommission registrera import som är föremål för en antidumpningsundersökning under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand om inte tillräcklig bevisning enligt artikel 5 föreligger för att kraven enligt artikel 10.4 c eller d i grundförordningen inte har uppfyllts.

(4)

Klaganden begärde inte registrering och kommissionen konstaterade att kraven i artikel 10.4 d i grundförordningen inte uppfylldes. Utöver den importnivå som vållat skada under undersökningsperioden skedde inte någon ytterligare betydande importökning efter detta.

(5)

Av de orsaker som anges i avsnitt 4.3.1 beslutade kommissionen att slå samman importen från de berörda länderna för att kunna utföra den analys som beskrivs i skälen ovan. En analys av de uppgifter som hämtats från övervakningsdatabasen och de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i de berörda länderna visade att den sammanlagda importvolymen från de berörda länderna minskade med 2 % under de första fyra hela månaderna (dvs. december 2022–mars 2023) efter det att undersökningen inleddes jämfört med samma månader under undersökningsperioden. På månadsbasis minskade den genomsnittliga importen från de berörda länderna under de första fyra månaderna efter inledandet av undersökningen med 15 % jämfört med den genomsnittliga månatliga importen under undersökningsperioden. Kommissionen gjorde därför inte import av vulstplattjärn till föremål för registrering enligt artikel 14.5a i grundförordningen under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand.

(6)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen klaganden, kända exporterande tillverkare, de kinesiska och turkiska myndigheterna, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(7)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(8)

Efter inledandet mottogs synpunkter från de turkiska myndigheterna, den turkiska exporterande tillverkaren Özkan Demir Çelik Sanayi A.Ş (Özkan Demir), unionsanvändaren Fincantieri SpA (Fincantieri) och den icke-närstående importören Baglietto s.r.l. (Baglietto).

(9)

Både de turkiska myndigheterna och Fincantieri hävdade bland annat att klagomålet förlitade sig alltför mycket på konfidentiella uppgifter, särskilt när det gäller detaljnivån för unionsindustrins mikroekonomiska indikatorer och vissa bilagor till klagomålet. Båda parterna hävdade att den icke-konfidentiella versionen därför var otillräcklig för att parterna skulle kunna lämna meningsfulla synpunkter på skadeindikatorerna och påståendena i klagomålet.

(10)

I enlighet med artikel 19 i grundförordningen är det möjligt att skydda konfidentiella uppgifter om deras utlämnande skulle medföra en klar konkurrensfördel för en konkurrent eller leda till väsentlig skada för den person som lämnar uppgifterna, eller för en person från vilken den person som lämnar uppgifterna har erhållit uppgifterna. Eftersom klagomålet endast rör uppgifter från en unionstillverkare, eller uppgifter från denna unionstillverkare i kombination med offentligt tillgänglig information och statistik, lämnade klaganden av sekretesskäl relevanta siffror i meningsfulla intervall. I samma anda tillhandahöll klaganden en icke-konfidentiell version av bilagorna eller en meningsfull sammanfattning av den information som lämnats. Kommissionen ansåg därför att den icke-konfidentiella version av klagomålet som ingick i de ärendehandlingar som berörda parter kan begära att få ta del av innehöll all väsentlig bevisning och icke-konfidentiella sammanfattningar av de konfidentiella uppgifterna, vilket innebär att berörda parter hade möjlighet att utöva sin rätt till försvar. Därför tillbakavisades detta påstående.

(11)

Både de turkiska myndigheterna och Fincantieri motsatte sig att man i skadeanalysen inkluderade uppgifter för Laminorul SA (Laminorul), en rumänsk tillverkare av vulstplattjärn som gick i konkurs och vars produktion upphörde under skadeundersökningsperioden. Enligt de uppgifter som kommissionen förfogar över förvärvades Laminorul, efter konkursen, senare av ett annat företag, men företaget har inte återupptagit sin produktion av vulstplattjärn. Enligt de turkiska myndigheterna och Fincantieri borde de tillgängliga uppgifterna för Laminorul inte ha tagits med bland de siffror som ingick i klagomålet, eftersom företaget gick i konkurs och inte längre tillverkar vulstplattjärn. Laminorul borde därför inte ha betraktats som en del av unionsindustrin i klagomålet.

(12)

Kommissionen ansåg dock att Laminorul ändå ingick i unionsindustrin under skadeundersökningsperioden, om än inte under hela perioden. Klaganden hade därför rätt i att ta med Laminoruls uppgifter i klagomålet och gav en korrekt bild av unionsindustrins situation under de relevanta perioderna. Dessutom visade uppgifterna i klagomålet att de flesta indikatorer uppvisade liknande tendenser, både med och utan Laminorul i analysen. Under alla omständigheter har kommissionen i sin analys för skadeundersökningsperioden i denna förordning, där så är möjligt, visat hur Laminoruls uppgifter påverkar unionsindustrins skadesituation.

(13)

De turkiska myndigheterna och Özkan Demir lämnade synpunkter på flera enskilda skadeindikatorer i klagomålet och hävdade att vissa av indikatorerna inte pekade på en skadevållande situation för unionsindustrin, eller att skadan kunde ha orsakats av andra faktorer än importen från de berörda länderna.

(14)

I detta avseende påminde kommissionen om lydelsen i artikel 5.2 i grundförordningen, där det anges att klagomålet ska innehålla uppgifter om förändringar i kvantiteten av den påstått dumpade importen, verkningarna av denna import på priset för den likadana produkten på unionsmarknaden och följderna av denna import för unionsindustrin, enligt vad som framgår av relevanta (men inte nödvändigtvis alla) faktorer. Klagomålet innehöll dessa uppgifter, vilka pekade på förekomsten av skada och ett orsakssamband med importen från de berörda länderna. Kommissionen ansåg därför att klagomålet innehöll tillräcklig bevisning som tycktes visa på skada och ett orsakssamband, och avvisade därför påståendet.

(15)

Andra särskilda synpunkter på skada, orsakssamband och unionens intresse, som inte hade någon direkt koppling till inledandet, behandlas i de relevanta avsnitten nedan (avsnitten 4, 5 och 7).

(16)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval bland de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(17)

Med tanke på det begränsade antalet unionstillverkare av vulstplattjärn meddelade kommissionen i tillkännagivandet om inledande att den skulle göra frågeformulär tillgängliga för de enda två unionstillverkare som den kände till. Av dessa två tillverkare var det endast Laminados Losal, S.A.U. (klaganden), som lämnade ett svar på frågeformuläret. Den andra unionstillverkaren, Olifer s.p.l. (Olifer), som stod för [15–25] % av tillverkningen i unionen, gav sig inte till känna under undersökningen. Kommissionen använde sig därför inte av ett stickprovsförfarande utan använde klagandens uppgifter och uppskattade uppgifterna för Olifer och Laminorul i förekommande fall, såsom förklaras i skäl 147.

(18)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(19)

Bara en icke-närstående importör tillhandahöll de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i stickprovet. Kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(20)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att medverka i undersökningen.

(21)

En exporterande tillverkare i Kina, Changshu Longteng Special Steel Co., Ltd, lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(22)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla exporterande tillverkare i Turkiet att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Turkiets beskickning i EU att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(23)

En exporterande tillverkare i Turkiet, Özkan Demir, lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(24)

Kommissionen skickade ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna om förekomsten av betydande snedvridningar i Kina i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Inget svar inkom. Kommissionen informerade följaktligen Kinas delegation vid Europeiska unionen om att den hade för avsikt att tillämpa tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Inga synpunkter inkom.

(25)

Kommissionen offentliggjorde frågeformulären online (3) för de exporterande tillverkarna, de icke-närstående importörerna och unionstillverkarna.

(26)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse. Kontrollbesök enligt artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(27)

Mot bakgrund av covid-19-utbrottet och de isoleringsåtgärder som införts genomförde kommissionen en dubbelkontroll på distans av följande kinesiska exporterande tillverkare:

(28)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2021 till och med den 30 september 2022 (undersökningsperioden, eller UP i tabeller). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2019 till och med slutet av undersökningsperioden (skadeundersökningsperioden).

(29)

Den undersökta produkten är vulstplattjärn i olegerat stål med en bredd på upp till 204 mm (vulstplattjärn). Vulstplattjärn används främst inom varvsindustrin för att bygga stålskrov för kryssningsfartyg, färjor, örlogsfartyg och handelsfartyg. Vulstplattjärn kan också användas för att bygga offshoreplattformar och spårvagnsräls, men i unionen är denna användning av vulstplattjärn bara marginell (den undersökta produkten).

(30)

Den berörda produkten är den undersökta produkten med ursprung i Kina och Turkiet, som i nuläget klassificeras enligt KN-nummer ex 7216 50 91 (Taric-nummer 7216509110) (den berörda produkten).

(31)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(32)

Kommissionen beslutade i detta skede att dessa produkter därför är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(33)

Inga invändningar gällande produktdefinitionen gjordes.

(34)

Eftersom det fanns tillräcklig bevisning tillgänglig vid inledandet av undersökningen som visar på att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen med avseende på Kina, ansåg kommissionen att det var lämpligt att inleda en undersökning beträffande de exporterande tillverkarna från detta land mot bakgrund av artikel 2.6a i grundförordningen.

(35)

För att inhämta de uppgifter som var nödvändiga för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen därför alla exporterande tillverkare i Kina, i tillkännagivandet om inledande, att lämna uppgifter rörande de insatsvaror som används för att tillverka vulstplattjärn. En exporterande tillverkare, Changshu Longteng Special Steel Co, Ltd, lämnade relevanta uppgifter. För att erhålla de uppgifter som kommissionen ansåg nödvändiga för undersökningen av de påstådda betydande snedvridningarna skickade kommissionen dessutom ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna.

(36)