(1)

En transparent, övergripande och tillförlitlig statistisk kunskapsbas behövs för att utforma, genomföra, övervaka, utvärdera och se över unionspolitik avseende jordbruk, särskilt den gemensamma jordbrukspolitiken, inbegripet åtgärder för landsbygdsutveckling, liksom unionspolitik avseende bland annat miljö, anpassning till och begränsning av klimatförändringar, markanvändning, regioner, folkhälsa, livsmedelssäkerhet, växtskydd, hållbar användning av bekämpningsmedel, användning av veterinärmedicinska läkemedel och Förenta nationernas mål för hållbar utveckling. Den statistiken kan också vara till nytta när det gäller att övervaka och utvärdera vilken inverkan jordbruket har på pollinatörer och viktiga markorganismer.

(2)

Insamling av statistiska uppgifter, särskilt om insatsvaror och produktion i jordbruket, bör bland annat syfta till att ge ett evidensbaserat underlag till beslutsprocessen genom uppdaterade, högkvalitativa och tillgängliga uppgifter, särskilt uppgifter som är nödvändiga för att utveckla miljöindikatorer för jordbruket, och för att stödja och utvärdera framstegen när det gäller den europeiska gröna given med de tillhörande strategierna Från jord till bord och Biologisk mångfald, handlingsplanen för nollförorening och handlingsplanen för ekologisk produktion i unionen samt framtida reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken. En viktig faktor för att uppnå målen med den europeiska gröna given är omställningen till ett multifunktionellt jordbruk som kan producera tillräckliga mängder av säkra livsmedel samtidigt som det ger positiva miljöeffekter.

(3)

Harmoniserade, samstämmiga och jämförbara statistiska uppgifter av hög kvalitet är viktiga för att bedöma läget och utvecklingen för insatsvaror och produktion i jordbruket i unionen i syfte att tillhandahålla meningsfulla och precisa uppgifter om jordbrukets miljömässiga och ekonomiska effekter och om omställningstakten till mer hållbara jordbruksmetoder. De insamlade uppgifterna bör också hänföra sig till hur väl marknaderna fungerar och livsmedelssäkerheten, för att säkerställa tillgången till tillräckliga och högkvalitativa livsmedel, och till bedömningen av hållbarheten liksom av de miljömässiga, ekonomiska och sociala effekterna och resultaten av unionspolitik och nationell politik, samt till bedömningen av hur hållbar och verkningsfull utvecklingen av nya företagsmodeller är. Dessa uppgifter inbegriper, men är inte begränsade till, statistik över besättningar och kött, produktion och användning av ägg samt produktion och användning av mjölk och mjölkprodukter. Statistik över areal, avkastning och produktion av jordbruksgrödor, grönsaker, permanenta grödor och gräsmarker samt råvarubalanser är också viktigt. Dessutom behövs statistik över försäljning och användning av växtskyddsmedel, gödselmedel och veterinärmedicinska läkemedel, särskilt antibiotika i foder.

(4)

En internationell utvärdering av jordbruksstatistik ledde till att Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation utarbetade en global strategi för att förbättra statistiken över jordbruk och landsbygdsutveckling. Förenta nationernas kommission för statistik ställde sig bakom den globala strategin 2010. Den europeiska jordbruksstatistiken bör när så är lämpligt följa rekommendationerna i den globala strategin.

(5)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (2) fastställs en rättslig ram för utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik utifrån gemensamma statistiska principer. Den förordningen fastställer kvalitetskriterier och hänvisar till behovet av att minska uppgiftslämnarbördan för uppgiftslämnarna och bidra till det mer övergripande målet att minska den administrativa bördan.

(6)

Enligt strategin för jordbruksstatistik 2020 och därefter, som kommittén för det europeiska statistiksystemet (ESS-kommittén) ställde sig bakom i november 2015, är det tänkt att två ramförordningar som omfattar alla aspekter av unionslagstiftningen om jordbruksstatistik, utom räkenskaperna för jordbruket (EAA), ska antas. Denna förordning är en av dessa två ramförordningar och bör komplettera den redan antagna ramförordningen, nämligen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1091 (3).

(7)

Europeisk statistik över insatsvaror och produktion i jordbruket samlas för närvarande in, framställs och sprids på grundval av ett antal rättsakter. Den nuvarande rättsliga ramen ger inte tillräcklig enhetlighet mellan de olika statistikområdena och främjar inte heller ett integrerat tillvägagångssätt vad gäller utveckling, framställning och spridning av jordbruksstatistik som är avsedd att täcka jordbrukets ekonomiska och miljömässiga aspekter. Denna förordning bör ersätta de rättsakterna för att öka harmonisering och jämförbarhet hos information samt, i syfte att säkerställa enhetlighet och samordning i den europeiska jordbruksstatistiken, för att underlätta integrering och effektivisering av de statistiska processerna och möjliggöra en ökad helhetssyn. Det är därför nödvändigt att upphäva de rättsakterna, nämligen Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1165/2008 (4), (EG) nr 543/2009 (5) och (EG) nr 1185/2009 (6) samt rådets direktiv 96/16/EG (7). De talrika tillhörande överenskommelserna rörande det europeiska statistiksystemet (ESS) och informella överenskommelserna mellan de nationella statistikbyråerna och kommissionen (Eurostat) om överföring av uppgifter bör integreras i den här förordningen om det finns belägg för att uppgifterna tillgodoser användares behov, att den överenskomna metoden fungerar och att uppgifterna håller tillräcklig kvalitet.

(8)

Den statistik som krävs i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 617/2008 (8) har samlats in inom ESS och uppfyller vissa men inte alla kvalitetsnormer. Denna statistik stöder unionens och nationell politik på längre sikt och bör integreras som europeisk statistik för att säkerställa uppgifternas tillgänglighet och kvalitet. För att undvika dubbel rapportering från medlemsstaterna bör statistikkraven enligt den förordningen utgå.

(9)

En stor del av jordbruksarealen på unionsnivå består av gräsmark. Dessa arealers produktion har tidigare inte bedömts vara viktig, så inga produktionsuppgifter har inkluderats i skördestatistiken. Eftersom miljöeffekten av gräsmarker och idisslare har blivit viktigare på grund av klimatförändringarna, behövs nu statistik över gräsmarkers produktion, inbegripet betesmarker.

(10)

När det gäller den europeiska jordbruksstatistiken bör det bedömas om det är möjligt att maximera användningen av redan befintliga uppgifter som samlats in inom ramen för skyldigheter enligt den gemensamma jordbrukspolitiken, utan att skapa nya skyldigheter och administrativ börda.

(11)

I syfte att skapa harmonisering och jämförbarhet mellan uppgifter om insatsvaror och produktion i jordbruket och uppgifter om jordbruksföretagens struktur, och för att ytterligare genomföra strategin för jordbruksstatistik för 2020 och därefter, bör denna förordning komplettera förordning (EU) 2018/1091.

(12)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 138/2004 (9) omfattar inte statistik över jordbrukspriser, men dess tillgänglighet och samstämmighet med EAA bör säkerställas. Statistik över insatsvaror och produktion i jordbruket bör därför omfatta statistik över priser på insatsvaror i jordbruket som är samstämmig med EAA. För att möjliggöra beräkningar inom ramen för EAA och jämförbara prisindex behöver uppgifter om priser på jordbruksproduktion finnas tillgängliga i medlemsstaterna.

(13)

Mot bakgrund av den europeiska gröna given, den gemensamma jordbrukspolitiken och målet att minska beroendet av bekämpningsmedel är det viktigt med årlig högkvalitativ statistik över användningen av växtskyddsmedel i samband med miljö- och hälsofrågor och ekonomiska frågor. Bristen på elektroniska register på unionsnivå över yrkesmässig användning av växtskyddsmedel, som kan användas för statistiska ändamål, är ett stort hinder för frekventare insamling av uppgifter om användningen av växtskyddsmedel i jordbruket från en gång vart femte år till en gång om året. För att de nationella statistikbyråerna ska få tid att förbereda framställningen av årlig statistik över användningen av växtskyddsmedel på permanent basis bör en övergångsordning föreskrivas i denna förordning.

(14)

Uppgifter avseende utsläppande på marknaden och användning av bekämpningsmedel som ska lämnas enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG (10) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (11) bör användas i enlighet med de relevanta bestämmelserna i det direktivet och i den förordningen vid tillämpning av kraven i den här förordningen. De uppgifter som sprids om växtskyddsmedel bör inkludera de verksamma ämnen som släpps ut på marknaden och används i jordbruksverksamhet per gröda och tillhörande behandlade arealer.

(15)

Jämförbar statistik från alla medlemsstater om insatsvaror och produktion i jordbruket är viktig för att fastställa den gemensamma jordbrukspolitikens utveckling och för att övervaka genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken genom de nationella strategiska planerna med tanke på den gemensamma jordbrukspolitikens bidrag till målen för den europeiska gröna given. Standardiserade klassifikationer och gemensamma definitioner bör därför så långt det är möjligt användas för variablerna.

(16)

Uppgifternas samstämmighet, jämförbarhet och kompatibilitet och rapporteringsformatens enhetlighet är grundförutsättningar vid utarbetandet av europeisk jordbruksstatistik, särskilt när det gäller effektiviteten i förfarandena för insamling, bearbetning och spridning samt för kvaliteten på resultaten.

(17)

De uppgifter som behövs för att sammanställa statistiken bör samlas in på ett sätt som minimerar kostnader och administrativ börda för uppgiftslämnarna, inbegripet jordbrukare, små och medelstora företag samt medlemsstater. Det är därför nödvändigt att identifiera möjliga innehavare av källor till de uppgifter som krävs och säkerställa att dessa källor kan användas för statistik.

(18)

De datamängder som ska överföras täcker flera statistikområden. För att bibehålla ett flexibelt tillvägagångssätt som gör det möjligt att anpassa statistiken när uppgiftskraven förändras bör endast områden, teman och detaljerade teman anges i grundförordningen, medan de detaljerade datamängderna specificeras genom genomförandeakter. Insamlingen av de detaljerade datamängderna bör inte medföra några betydande extra kostnader som leder till en oproportionerlig och omotiverad börda för uppgiftslämnare och medlemsstater.

(19)

En variabel i en datamängd för europeisk statistik över insatsvaror och produktion i jordbruket kan omfatta flera dimensioner, såsom dimensionerna ekologiskt jordbruk och regional nivå. Den ekologiska jordbruksdimensionen avser produktion och produkter i enlighet med principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848 (12). Dimensionen regional nivå bör tillhandahållas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 (13). För att minska bördan för medlemsstaterna när de tillhandahåller uppgifter enligt den här förordningen och för att säkerställa förutsägbarhet när det gäller vilka uppgifter som ska samlas in, bör detaljerade teman och tillämpliga dimensioner specificeras i bilagan till den här förordningen. I den bilagan bör ordet ”tillämpligt” införas för de detaljerade teman för vilka dimensionen ekologiskt jordbruk eller regional nivå, eller bådadera, krävs.

(20)

Ekologisk produktion blir allt viktigare som en indikator på system för hållbar jordbruksproduktion. Statistiska uppgifter om ekologisk produktion är av stor vikt för övervakningen av framstegen med handlingsplanen för ekologisk produktion i unionen. Det är därför nödvändigt att säkerställa att tillgänglig statistik över ekologisk produktion, inbegripet uppgifter om produktionsarealer som är certifierade eller under omställning, är enhetlig med annan statistik över jordbruksproduktion genom att integrera den i datamängderna. Den statistiken över ekologisk produktion bör också vara samstämmig med och använda de administrativa uppgifter som framställs enligt förordning (EU) 2018/848.

(21)

Bruttoväxtnäringsbalans är en av de mest använda miljöindikatorerna för jordbruket. Den beskrivs i Eurostats och OECD:s gemensamma metod som den beräknade skillnaden mellan den totala mängden näringsämnen som tillförs ett jordbrukssystem och den mängd näringsämnen som lämnar det jordbrukssystemet. Alla medlemsstater lämnar inte frivilligt in uppgifter om bruttoväxtnäringsbalans till kommissionen (Eurostat), trots dess betydelse. Det är därför av stor vikt att bruttoväxtnäringsbalansen införlivas i denna förordning.

(22)

Veterinärmedicinska läkemedel är en viktig insatsvara i jordbruket. Det är viktigt att undvika dubbelarbete och att optimera användningen av befintliga uppgifter som kan användas för statistiska ändamål. I detta syfte, och för att tillhandahålla lättillgänglig och användbar information till unionsmedborgarna och andra aktörer om försäljning och användning av veterinärmedicinska läkemedel, inbegripet användning av antimikrobiella läkemedel till livsmedelsproducerande djur, bör därför relevant tillgänglig statistik, enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 (14), spridas av kommissionen (Eurostat). Lämpliga samarbetsavtal om statistisk verksamhet bör därför inrättas mellan kommissionen och relevanta enheter, inbegripet på internationell nivå.

(23)

Biocidprodukter utgör en viktig insatsvara i jordbruket, t.ex. inom veterinärhygien och djurfoder. Verksamma ämnen som är godkända i växtskyddsmedel används ofta i biocidprodukter. Redan i förordning (EG) nr 1185/2009 identifierades behovet av att samla in statistik över biocidprodukter för en väl underbyggd, vetenskapligt baserad politik på områdena jordbruk, miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Med tanke på att arbetsprogrammet för en systematisk granskning av alla existerande verksamma ämnen som ingår i biocidprodukter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 (15) fortfarande pågår och att endast 35 % av det därtill relaterade arbetet har slutförts, är det fortfarande för tidigt att inkludera biocidprodukter i den här förordningens tillämpningsområde. Så snart granskningen av verksamma ämnen för användning i biocidprodukter är klar bör kommissionen överväga att utvidga tillämpningsområdet för denna förordning till att omfatta sådana produkter.

(24)

I enlighet med förordning (EG) nr 1059/2003 bör territoriella enheter definieras i enlighet med nomenklaturen för statistiska territoriella enheter (Nuts). För att minska bördan för medlemsstaterna bör regionala uppgiftskrav inte vara strängare än de krav som fastställs i tidigare unionslagstiftning, såvida inte nya regionala nivåer har uppstått under tiden. Det bör därför tillåtas att regionala statistiska uppgifter för Tyskland tillhandahålls endast för territoriella enheter på Nuts 1-nivå.

(25)

Det bör vara möjligt att samla in uppgifter om särskilda ämnen som rör insatsvaror och produktion i jordbruket vid en viss tidpunkt för att komplettera de uppgifter som samlas in regelbundet med ytterligare uppgifter om områden som kräver mer information, nya företeelser eller innovationer. Behovet av sådana ytterligare uppgifter bör dock vederbörligen motiveras.

(26)

För att minska medlemsstaternas administrativa börda bör undantag från vissa regelbundna överföringar av uppgifter tillåtas om en medlemsstats bidrag till EU:s totalvärde för dessa uppgifter totalt sett är små eller om den iakttagna företeelsen är obetydlig i förhållande till den totala produktionen i den berörda medlemsstaten.

(27)

För att förbättra effektiviteten i processerna för framställning av statistik inom ESS och minska uppgiftslämnarnas administrativa börda bör nationella statistikbyråer och andra nationella myndigheter ha rätt att snabbt och kostnadsfritt få tillgång till och använda alla administrativa uppgifter som behövs för offentliga ändamål, oavsett om de finns hos offentliga, halvoffentliga eller privata organ. Nationella statistikbyråer och andra nationella myndigheter bör också kunna integrera dessa administrativa uppgifter med statistik i den mån uppgifterna är nödvändiga för utveckling, framställning och spridning av europeisk jordbruksstatistik, i enlighet med artikel 17a i förordning (EG) nr 223/2009.

(28)

Medlemsstaterna eller de ansvariga nationella myndigheterna bör sträva efter att så långt det är möjligt modernisera metoderna för insamlingen av uppgifter. Användning av digitala lösningar och markövervakningsverktyg, såsom unionens jordobservationsprogram Copernicus och fjärrsensorer, bör främjas. Jordbruksuppgifter genereras i allt högre grad genom digitala jordbruksmetoder, där jordbrukaren fortfarande är den huvudsakliga uppgiftskällan.

(29)

För att säkerställa flexibilitet och minska den administrativa bördan för uppgiftslämnare, nationella statistikbyråer och andra nationella myndigheter bör medlemsstaterna ha rätt att använda sig av statistiska undersökningar, administrativa register och andra källor, metoder eller innovativa tillvägagångssätt, inbegripet vetenskapligt baserade och väldokumenterade metoder såsom imputering, uppskattning och modellering. Kvaliteten, och i synnerhet noggrannheten, aktualiteten och jämförbarheten hos statistik som baseras på dessa källor, bör alltid säkerställas.

(30)

I förordning (EG) nr 223/2009 finns bestämmelser om överföring av uppgifter från medlemsstaterna till kommissionen (Eurostat) och om användning av dessa uppgifter, inbegripet överföring och skydd av konfidentiella uppgifter. Åtgärder som vidtas i enlighet med den här förordningen ska säkerställa att konfidentiella uppgifter överförs och används endast för statistiska ändamål i enlighet med artiklarna 21 och 22 i förordning (EG) nr 223/2009.

(31)

I förordning (EG) nr 223/2009 föreskrivs en referensram för europeisk statistik enligt vilken medlemsstaterna ska följa de statistiska principer och kvalitetskriterier som anges i den förordningen. Kvalitetsrapporter är grundläggande för att bedöma, förbättra och informera om den europeiska statistikens kvalitet. Kommittén för det europeiska statistiksystemet har ställt sig bakom den gemensamma integrerade metadatastrukturen såsom ESS-standard för kvalitetsrapporter, och därmed, genom enhetliga standarder och harmoniserade metoder, bidragit till att uppfylla kraven på statistikens kvalitet i artikel 12.3 i den förordningen. Den ESS-standarden ska bidra till harmoniseringen av kvalitetssäkring och kvalitetsrapportering enligt den här förordningen.

(32)

I enlighet med förordning (EG) nr 223/2009 bör kommissionen (Eurostat) sprida de uppgifter som samlas in och de kvalitetsrapporter som medlemsstaterna överför enligt den här förordningen.

(33)

I enlighet med målen för denna förordning och i fall då nya uppgiftskrav eller förbättringar av de datamängder som omfattas av denna förordning behövs, bör kommissionen bedöma deras genomförbarhet genom att vid behov inleda genomförbarhets- och pilotstudier.

(34)

År 2016 gjordes en konsekvensbedömning av strategin för jordbruksstatistik 2020 och därefter, i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning, i syfte att fokusera det statistikprogram som inrättas genom denna förordning på behovet av ändamålsenlighet när det gäller att uppfylla målen och i syfte att ta hänsyn till budgetrestriktioner.

(35)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen systematisk framställning av europeisk statistik över insatsvaror och produktion i jordbruket i unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna eftersom det krävs ett samordnat tillvägagångssätt, utan snarare, på grund av behovet av enhetlighet och jämförbarhet, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(36)

I syfte att beakta nya behov av uppgifter, främst till följd av ny utveckling inom jordbruket, ändrad lagstiftning och ändrade politiska prioriteringar, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på att ändra de detaljerade teman som förtecknas i denna förordning, ändra överföringsfrekvenser, referensperioder och tillämpligheten av dimensionerna av detaljerade teman, och att ange vilken information som medlemsstaterna ska tillhandahålla på ad hoc-basis för insamling av särskilda uppgifter enligt denna förordning. När kommissionen antar sådana delegerade akter bör den beakta aspekter såsom kostnader och administrativ börda för uppgiftslämnare och medlemsstater. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (16). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(37)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter när det gäller specificering av kraven på täckning, fastställande av de datamängder som är kopplade till de teman och detaljerade teman som förtecknas i bilagan och de tekniska delarna av de uppgifter som ska lämnas, fastställande av förteckningar och beskrivningar av variablerna och andra praktiska arrangemang för insamling av särskilda uppgifter, närmare specificering av de enskilda datamängdernas överföringsfrekvenser, fastställande av tidsfrister för överföring av uppgifter och berörda överföringsfrekvenser, variabler och relevanta tröskelvärden på grundval av vilka medlemsstaterna kan beviljas undantag från att sända specifika uppgifter, närmare specificering av referensperioder, fastställande av de praktiska arrangemangen för, och innehållet i, kvalitetsrapporterna, specificering av kraven på täckning när det gäller övergångsordningen för uppgifter om det detaljerade temat användning av växtskyddsmedel i jordbruket samt beviljande av undantag för medlemsstater. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (17). När kommissionen utövar de befogenheterna bör den beakta aspekter såsom kostnader och administrativ börda för uppgiftslämnare och medlemsstater.

(38)

I fall då genomförandet av denna förordning skulle kräva omfattande anpassningar av en medlemsstats nationella statistiksystem bör kommissionen, i vederbörligen motiverade fall och under en begränsad tidsperiod, kunna bevilja den berörda medlemsstaten undantag. Sådana omfattande anpassningar kan uppstå särskilt till följd av ett behov av att anpassa systemen för uppgiftsinsamling så att de inkluderar de nya uppgiftskraven, inbegripet tillgång till administrativa källor och andra relevanta källor.

(39)

Finansiering bör krävas från både medlemsstaterna och unionen för att stödja genomförandet av denna förordning. Det bör därför föreskrivas ett ekonomiskt stöd från unionen i form av bidrag.

(40)

Unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionella åtgärder under hela utgiftscykeln, inbegripet förebyggande, upptäckt och utredning av oriktigheter, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, i tillämpliga fall, administrativa och ekonomiska sanktioner.

(41)

Denna förordning bör tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG (18) och Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1367/2006 (19) och (EG) nr 1049/2001 (20) och i överensstämmelse med kraven på statistisk konfidentialitet i enlighet med förordning (EG) nr 223/2009.

(42)

Samarbetet och samordningen mellan myndigheterna inom ramen för ESS bör stärkas för att säkerställa att den europeiska jordbruksstatistik som framställs i enlighet med principerna i artikel 338.2 i EUF-fördraget är samstämmig och jämförbar. Uppgifter samlas också in av andra unionsorgan än de som avses i denna förordning och av andra organisationer. Samarbetet mellan sådana organ och organisationer och deltagarna i ESS bör därför förstärkas så att synergieffekter kan tillvaratas.

(43)

Kommittén för det europeiska statistiksystemet har hörts.

(1)

Ett av syftena med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU (3) är att säkerställa en välfungerande inre marknad. Enligt artikel 3.3 a i det direktivet är ett av de väsentliga krav som radioutrustning måste uppfylla att den samverkar med tillbehör, i synnerhet gemensamma laddare. I direktiv 2014/53/EU anges i detta sammanhang att driftskompatibilitet mellan radioutrustning och tillbehör såsom laddare förenklar användningen av radioutrustning och minskar onödigt avfall och onödiga kostnader och att det är nödvändigt att utveckla en gemensam laddare för särskilda kategorier eller klasser av radioutrustning, framför allt för konsumenter och andra slutanvändare.

(2)

Sedan 2009 har ansträngningar gjorts på unionsnivå för att begränsa fragmenteringen av marknaden för laddningsgränssnitt för mobiltelefoner och liknande radioutrustning. Även om de frivilliga initiativ som tagits nyligen har medfört en ökad enhetlighet mellan laddningsenheter, som är den externa strömförsörjningsdelen av laddare, och en minskning av antalet olika laddningslösningar på marknaden uppfyller dessa initiativ inte helt unionens politiska mål att säkerställa konsumenternas bekvämlighet, minska det elektroniska avfallet och undvika en fragmentering av marknaden för laddningsenheter.

(3)

Unionen har åtagit sig att främja en effektiv resursanvändning genom att gå över till en ren, cirkulär ekonomi genom sådana initiativ som Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU (4) och mer nyligen genom införandet av den europeiska gröna given, som fastställs av kommissionen i dess meddelande av den 11 december 2019. Det här direktivet syftar till att minska mängden elektroniskt avfall som genereras vid försäljning av radioutrustning och minska utvinningen av råvaror och koldioxidutsläppen från produktion, transport och bortskaffande av laddare, och därigenom främja en cirkulär ekonomi.

(4)

I kommissionens handlingsplan för den cirkulära ekonomin som fastställs i dess meddelande av den 11 mars 2020, presenteras initiativ för produkternas hela livscykel med inriktning på deras utformning, främjande av processer för den cirkulära ekonomin, främjande av hållbar konsumtion och som syftar till att säkerställa att de resurser som används bevaras i unionens ekonomi så länge som möjligt.

(5)

Kommissionen slutförde en konsekvensbedömning som visade att den inre marknaden inte utnyttjar sin fulla potential eftersom den fortsatta fragmenteringen av marknaden för laddningsgränssnitt och kommunikationsprotokoll för laddning av mobiltelefoner och annan liknande radioutrustning leder till bristande bekvämlighet för konsumenterna och en ökning av elektroniskt avfall.

(6)

Driftskompatibilitet mellan radioutrustning och tillbehör, såsom laddare, hämmas eftersom det finns olika laddningsgränssnitt för vissa kategorier eller klasser av radioutrustning som använder trådbunden laddning, såsom handhållna mobiltelefoner, datorplattor, digitalkameror, hörlurar eller headset, handhållna videospelskonsoler, bärbara högtalare, läsplattor, tangentbord, datormöss, bärbara navigeringssystem, öronsnäckor och bärbara datorer. Dessutom finns det flera typer av kommunikationsprotokoll för snabb laddning för vilka en miniminivå för prestanda inte alltid garanteras. Till följd av detta krävs unionsåtgärder för att främja en gemensam grad av driftskompatibilitet och tillhandahållande av information till konsumenter och andra slutanvändare om radioutrustningens laddningsegenskaper. Det är därför nödvändigt att i direktiv 2014/53/EU införa lämpliga krav avseende kommunikationsprotokoll för laddning, laddningsgränssnitt dvs. laddningsdon, för vissa kategorier eller klasser av radioutrustning, samt avseende den information som ska lämnas till konsumenter och andra slutanvändare om laddningsegenskaperna hos dessa kategorier eller klasser av radioutrustning, såsom information om den minimala och maximala effekt som krävs för att ladda radioutrustningen. Den minimala effekten bör uttrycka summan av den effekt som krävs för att hålla radioutrustningen i drift och den effekt som krävs för att batteriet ska börja ladda. Den maximala effekten bör uttrycka summan av den effekt som krävs för att hålla radioutrustningen i drift och den effekt som krävs för att uppnå högsta laddningshastighet.

(7)

Avsaknaden av harmonisering av laddningsgränssnitten och kommunikationsprotokollen för laddning kan leda till betydande skillnader mellan medlemsstaternas lagar och andra författningar eller praxis när det gäller driftskompatibilitet mellan mobiltelefoner och liknande kategorier eller klasser av radioutrustning och deras laddningsenheter, och när det gäller tillhandahållandet av radioutrustning utan laddningsenheter.

(8)

Storleken på den inre marknaden för uppladdningsbara mobiltelefoner och liknande kategorier eller klasser av radioutrustning, spridningen av olika typer av laddningsenheter för sådan radioutrustning, bristande driftskompatibilitet mellan radioutrustning och laddningsenheter och den betydande gränsöverskridande handeln med dessa produkter kräver kraftfullare lagstiftningsåtgärder på unionsnivå, snarare än på nationell nivå eller frivilliga åtgärder, för att den inre marknaden ska fungera smidigt, samtidigt som man säkerställer konsumenternas bekvämlighet och minskar miljöavfallet.

(9)

Det är därför nödvändigt att harmonisera laddningsgränssnitten och kommunikationsprotokollen för laddning för specifika kategorier eller klasser av radioutrustning som laddas genom trådbunden laddning. Det är också nödvändigt att skapa en grund för anpassning till den eventuella framtida vetenskapliga och tekniska utvecklingen eller marknadsutvecklingen, som kommer att övervakas kontinuerligt av kommissionen. I synnerhet bör införandet av en harmonisering av laddningsgränssnitt och kommunikationsprotokoll för laddning också beaktas i framtiden med avseende på radioutrustning som kan laddas på något annat sätt än genom trådbunden laddning, inbegripet laddning genom radiovågor (trådlös laddning). Dessutom bör inbegripande av ytterligare kategorier eller klasser av radioutrustning som laddas genom trådbunden laddning systematiskt beaktas i samband med en framtida anpassning av de harmoniserade laddningslösningarna, förutsatt att det är tekniskt möjligt att integrera de harmoniserade laddningslösningarna inom sådana ytterligare kategorier eller klasser av radioutrustning. En sådan harmonisering bör sträva mot målet att säkerställa konsumenternas bekvämlighet, minska miljöavfallet och undvika en fragmentering av marknaden mellan olika laddningsgränssnitt och kommunikationsprotokoll för laddning samt mellan initiativ på nationell nivå som kan orsaka handelshinder på den inre marknaden. Syftet med den framtida anpassningen av harmoniseringen av laddningsgränssnitten och kommunikationsprotokollen för laddning bör vara att fortsätta att sträva efter att uppnå dessa mål genom att säkerställa att den omfattar de lämpligaste tekniska lösningarna för laddningsgränssnitt och kommunikationsprotokoll för laddning för alla typer av laddningssätt. De harmoniserade laddningslösningarna bör återspegla den lämpligaste kombinationen av marknadsacceptans och uppfyllande av målen att säkerställa konsumenternas bekvämlighet, minska miljöavfallet och undvika marknadsfragmentering. Relevanta tekniska standarder som uppfyller dessa mål och som har utvecklats på europeisk eller internationell nivå bör i första hand användas när det gäller att välja ut sådana laddningslösningar. I undantagsfall, där det finns ett behov av att införa, lägga till eller ändra en befintlig teknisk specifikation i avsaknad av allmänt tillgängliga europeiska eller internationella standarder som uppfyller dessa mål, bör kommissionen kunna fastställa andra tekniska specifikationer, förutsatt att dessa tekniska specifikationer har utarbetats i enlighet med kriterierna om öppenhet, samförstånd och insyn och att de uppfyller kraven på neutralitet och stabilitet enligt bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (5). Alla berörda intressenter inom sektorer som är representerade i kommissionens expertgrupp för radioutrustning måste involveras i processen under hela anpassningen av harmoniserade laddningslösningarna.

(10)

En sådan harmonisering skulle dock vara ofullständig om den inte kombinerades med krav avseende den kombinerade försäljningen av radioutrustning och dess laddare och den information som tillhandahålls till konsumenter och andra slutanvändare. En fragmentering av medlemsstaternas strategier när det gäller saluföring av de berörda kategorierna eller klasserna av radioutrustning och deras laddningsenheter skulle hämma den gränsöverskridande handeln med dessa produkter, till exempel genom att ålägga ekonomiska aktörer att ompaketera sina produkter beroende på i vilken medlemsstat produkterna ska levereras. Detta skulle i sin tur leda till ökad olägenhet för konsumenterna och generera onödigt elektroniskt avfall, vilket skulle upphäva fördelarna med harmoniseringen av laddningsgränssnittet och kommunikationsprotokollen för laddning. Det är därför nödvändigt att införa krav för att säkerställa att konsumenter och andra slutanvändare inte tvingas köpa en ny laddningsenhet vid varje köp av en ny mobiltelefon eller liknande radioutrustning. Separat försäljning av laddningsenheter respektive försäljning av radioutrustning bör ge konsumenter och andra slutanvändare hållbara, tillgängliga, attraktiva och bekväma valmöjligheter. Med utgångspunkt i erfarenheterna från tillämpningen av kraven, de framväxande marknadstrenderna och den tekniska utvecklingen bör kommissionen överväga att utvidga kravet på att tillhandahålla laddningsenheter tillsammans med radioutrustning till att även omfatta kablar och/eller att göra separat tillhandahållande obligatoriskt i syfte att säkerställa att målen att säkerställa konsumenternas bekvämlighet och minska miljöavfallet eftersträvas så effektivt som möjligt. För att säkerställa att sådana krav är effektiva bör konsumenter och andra slutanvändare få nödvändig information om laddningsegenskaper när de köper en mobiltelefon eller liknande radioutrustning. Ett särskilt piktogram skulle göra det möjligt för konsumenter och andra slutanvändare att före köpet avgöra om en laddningsenhet ingår i radioutrustningen eller inte. Piktogrammet ska vara synligt vid alla former av tillhandahållande, inklusive distansförsäljning.

(11)

Det är tekniskt möjligt att definiera USB typ C som gemensamt laddningsdon för de relevanta kategorierna eller klasserna av radioutrustning, särskilt eftersom de redan har kapacitet att integrera ett sådant anslutningsdon. Den USB typ C-teknik som används globalt har antagits på internationell standardiseringsnivå och har införlivats i det europeiska systemet av Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering (Cenelec) genom den europeiska standarden EN IEC 62680–1-3:2021 ”Gränssnitt för seriebuss för datakommunikation (USB) – Del 1–3: Gemensamma komponenter – Specifikation för kabel och anslutningsdon USB Typ C®”.

(12)

USB typ C är en teknik som redan är vanlig för många kategorier eller klasser av radioutrustning eftersom den tillhandahåller laddning och dataöverföring av hög kvalitet. Laddningsdonet för USB typ C kan, när det kombineras med kommunikationsprotokollet för laddning med strömförsörjning via USB-port, tillhandahålla upp till 100 watts effekt och lämnar därför stort utrymme för vidareutveckling av snabbladdningslösningar, samtidigt som marknaden får möjlighet att erbjuda apparater med lägre kapacitet som inte behöver snabb laddning. Mobiltelefoner och liknande radioutrustning som stöder snabbladdning kan ha integrerade funktioner för strömförsörjning via USB-port enligt beskrivningen i europeiska standarden EN IEC 62680-1-2:2021 ”Gränssnitt för seriebuss för datakommunikation (USB) – Del 1–2: Gemensamma komponenter – Specifikation för strömförsörjning (USB PD)”. Specifikationerna avseende USB utvecklas kontinuerligt. USB Implementers Forum har i detta avseende utarbetat en uppdaterad version av specifikationen för strömförsörjning via USB-port, vilken möjliggör stöd för en effekt på upp till 240 watt. Anpassningar har också gjorts av specifikationen för USB typ C, som utvidgar kraven till att omfatta anslutningsdon och kablar så att de får stöd upp till 240 watt. Därmed kommer radioutrustning som kräver en sådan effektnivå att kunna beaktas för uppförande på förteckningen över radioutrustning som omfattas av detta direktiv.

(13)

När det gäller laddning på annat sätt än genom trådbunden laddning kan olika lösningar utvecklas i framtiden, vilket kan få negativa konsekvenser för driftskompatibiliteten, konsumenternas bekvämlighet och miljön. Även om det är för tidigt att införa särskilda krav för sådana lösningar i detta skede bör kommissionen vidta åtgärder för att främja och harmonisera sådana lösningar för att undvika en fragmentering av den inre marknaden i framtiden.

(14)

Direktiv 2014/53/EU bör ändras så att den omfattar bestämmelser rörande laddningsgränssnitt och kommunikationsprotokoll för laddning. De kategorier eller klasser av radioutrustning som specifikt omfattas av den nya bestämmelsen bör anges närmare i en ny bilaga till det direktivet. Inom dessa kategorier eller klasser av radioutrustning berörs endast radioutrustning som innehåller ett borttagbart eller inbyggt uppladdningsbart batteri. När det gäller digitalkameror omfattar den berörda radioutrustningen alla digitala foto- och videokameror, inklusive actionkameror. Digitalkameror som är utformade uteslutande för den audiovisuella sektorn eller för säkerhets- och övervakningssektorn bör inte omfattas av kravet på att integrera den harmoniserade laddningslösningen. När det gäller öronsnäckor beaktas den berörda radioutrustningen tillsammans med det särskilda laddningsetuiet, med tanke på att öronsnäckorna på grund av sin särskilda storlek och form sällan eller aldrig är åtskilda från laddningsetuiet. Laddningsetuiet för denna specifika typ av radioutrustning betraktas inte som en del av laddningsenheten. När det gäller bärbara datorer omfattar den berörda radioutrustningen varje dator som är bärbar, inbegripet bärbara datorer, små bärbara datorer, hybriddatorer samt minidatorer.

(15)

Direktiv 2014/53/EU bör också ändras för att införa krav rörande tillhandahållande av vissa kategorier eller klasser av radioutrustning utan laddningsenheter. De kategorier eller klasser av radioutrustning som berörs samt specifikationer avseende laddningslösningarna bör anges i en ny bilaga till det direktivet.

(16)

I direktiv 2014/53/EU föreskrivs vilken information som ska ingå i de bruksanvisningar som åtföljer radioutrustningen och därför bör ytterligare informationskrav införas i den relevanta artikeln i det direktivet. Innehållet i de nya kraven bör anges i den nya bilagan till det direktivet. Viss information bör tillhandahållas i visuell form för alla former av tillhandahållande, inbegripet för distansförsäljning. En särskild märkning som anger specifikationerna avseende laddningskapacitet och kompatibla laddningsenheter skulle göra det möjligt för konsumenter och andra slutanvändare att avgöra vilken laddningsenhet som är mest lämplig för att ladda deras radioutrustning. I syfte att tillhandahålla en användbar referens under radioutrustningens hela livscykel bör informationen om specifikationerna avseende laddningskapacitet och de kompatibla laddningsenheterna också ingå i de bruksanvisningar och den säkerhetsinformation som åtföljer radioutrustningen. Det bör vara möjligt att anpassa dessa informationskrav i framtiden för att återspegla eventuella ändringar av märkningskraven, särskilt för laddningsenheter, som kan komma att införas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG (6). Dessa informationskrav bör särskilt återspegla utvecklingen av de harmoniserade laddningslösningarna och bör anpassas i enlighet med detta. I detta sammanhang skulle även införandet av ett system med färgkoder kunna övervägas.

(17)

Med beaktande av att importörer och distributörer också kan tillhandahålla radioutrustning direkt till konsumenter och andra slutanvändare bör de åläggas skyldigheter som är identiska med dem som gäller för tillverkare i fråga om den information som ska tillhandahållas eller visas. Alla ekonomiska aktörer bör åläggas att uppfylla skyldigheten när det gäller det piktogram som visar huruvida en laddningsenhet ingår i radioutrustningen eller inte när de tillhandahåller radioutrustning för konsumenter och andra slutanvändare. Importörer och distributörer kan därför erbjuda paket som skulle inbegripa radioutrustning och en tillhörande laddningsenhet, även när tillverkaren tillhandahåller sådan radioutrustning utan laddningsenhet, förutsatt att importörerna och distributörerna också erbjuder konsumenter och andra slutanvändare möjligheten att förvärva radioutrustningen utan laddningsenhet.

(18)

I direktiv 2014/53/EU fastställs förfarandena för bedömning av överensstämmelse. Det bör ändras för att lägga till hänvisningar till de nya väsentliga krav. Tillverkare bör därför kunna välja att använda förfarandet för intern tillverkningskontroll för att visa överensstämmelse med dessa nya väsentliga krav.

(19)

Direktiv 2014/53/EU bör anpassas i enlighet med detta för att säkerställa att de nationella marknadskontrollmyndigheterna förfogar över de förfarandemässiga medel som krävs för att säkerställa efterlevnad av de nya kraven avseende det harmoniserade laddningsgränssnittet och kommunikationsprotokollet för laddning och tillhandahållande av radioutrustning som omfattas av denna harmonisering. I synnerhet bör det införas en uttrycklig hänvisning till bristande överensstämmelse med de väsentliga kraven, som också omfattar de nyligen införda bestämmelserna om specifikationer avseende laddningskapacitet och kompatibla laddningsenheter. Med tanke på att dessa nya bestämmelser är inriktade på interoperabilitet är syftet med denna uttryckliga hänvisning att undvika olika tolkningar av huruvida det förfarande som fastställs i direktiv 2014/53/EU kan inledas även med avseende på radioutrustning som inte utgör någon risk för människors hälsa eller säkerhet eller för andra aspekter av skydd av allmänintresset.

(20)

I direktiv 2014/53/EU fastställs fall av formell bristande överensstämmelse. Med tanke på att detta direktiv innehåller nya krav som är tillämpliga på vissa kategorier eller klasser av radioutrustning bör direktiv 2014/53/EU ändras för att göra det möjligt för de nationella marknadskontrollmyndigheterna att effektivt säkerställa att dessa nya krav efterlevs.

(21)

Direktiv 2014/53/EU bör även ändras för att anpassa de hänvisningar de innehåller till de nya krav som införs genom det här direktivet.

(22)

Det är nödvändigt att säkerställa en minsta gemensam driftskompatibilitet mellan radioutrustning och laddningsenheter för sådan radioutrustning och för att hantera eventuell framtida marknadsutveckling, såsom framväxt av nya kategorier eller klasser av radioutrustning, i förhållande till vilka en betydande fragmentering av laddningsgränssnitten och laddningskommunikationsprotokollen sker, och eventuell utveckling av laddningstekniken. Det är även nödvändigt att återspegla framtida ändringar i märkningskraven, t.ex. för externa nätaggregat eller laddningskablar, eller övrig teknisk utveckling. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör därför delegeras till kommissionen med avseende på ändring av kategorier eller klasser av radioutrustning och specifikationerna avseende laddningsgränssnitt och laddningskommunikationsprotokoll för var och en av dem och ändring av informationskraven för laddningsgränssnitt och kommunikationsprotokoll för laddning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (7). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(23)

Direktiv 2014/53/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(24)

Ekonomiska aktörer bör ges tillräckligt med tid för att göra de nödvändiga anpassningarna av radioutrustning som omfattas av detta direktiv och som de avser att släppa ut på unionsmarknaden.

(1)

Enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) är jämlikhet ett värde som unionen bygger på, och det ska vara gemensamt för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av jämställdhet mellan kvinnor och män. Enligt artikel 3.3 i EU-fördraget ska unionen främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

(2)

Artikel 157.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ger Europaparlamentet och rådet befogenhet att besluta om åtgärder för att säkerställa tillämpningen av principen om lika möjligheter och lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke.

(3)

I syfte att i praktiken säkerställa full jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor och män tillåter artikel 157.4 i EUF-fördraget positiv särbehandling genom att ge medlemsstaterna möjlighet att behålla eller besluta om åtgärder som rör särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade könet att bedriva en yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären. I artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) föreskrivs att jämställdhet mellan kvinnor och män ska säkerställas på alla områden och att principen om jämställdhet inte utgör något hinder för att behålla eller besluta om åtgärder som innebär särskilda förmåner för det underrepresenterade könet.

(4)

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som proklamerades gemensamt av Europaparlamentet, rådet och kommissionen 2017, innehåller principer om lika behandling och lika möjligheter för kvinnor och män, även när det gäller deltagande på arbetsmarknaden, anställningsvillkor och karriärutveckling.

(5)

För att uppnå jämställdhet på arbetsplatsen krävs en övergripande strategi, som också omfattar främjande av jämn könsfördelning vid beslutsfattande inom företag på alla nivåer samt en minskning av löneklyftorna mellan könen. Att säkerställa jämställdhet på arbetsplatsen är också en viktig förutsättning för att minska fattigdomen bland kvinnor.

(6)

I rådets rekommendation 84/635/EEG (4) rekommenderades medlemsstaterna att vidta åtgärder för att se till att positiv särbehandling i möjligaste mån inkluderar åtgärder som rör kvinnors aktiva deltagande i beslutsfattande organ. I rådets rekommendation 96/694/EG (5) rekommenderades medlemsstaterna att uppmuntra den privata sektorn att stärka den kvinnliga närvaron på alla beslutsnivåer, till exempel genom att anta jämställdhetsprogram och program för positiv särbehandling, eller inom ramen för sådana program.

(7)

Detta direktiv syftar till att säkerställa tillämpningen av principen om lika möjligheter för kvinnor och män och uppnå en jämn könsrepresentation bland höga chefsposter genom inrättande av en uppsättning procedurkrav avseende urvalet av kandidater för tillsättning eller val till poster som styrelseledamot, på grundval av öppenhet och meriter.

(8)

På senare år har kommissionen lagt fram flera rapporter om läget när det gäller jämställdhet i det ekonomiska beslutsfattandet. Den har uppmanat börsnoterade företag att öka antalet personer av det underrepresenterade könet i styrelserna med hjälp av självreglering och att göra konkreta frivilliga åtaganden i det avseendet. Kommissionen underströk i sitt meddelande av den 5 mars 2010 med titeln Ett förstärkt engagemang för jämställdhet – Kvinnostadga att kvinnor fortfarande inte har full tillgång till delad makt och beslutsfattande i det politiska och ekonomiska livet och i de offentliga och privata sektorerna, och bekräftade sitt engagemang att använda sina befogenheter för att sträva efter en mer rättvis representation av kvinnor och män i maktställning i det offentliga livet och i företagsvärlden. Att skapa en jämnare könsfördelning i beslutsfattandet var en av de prioriteringar som fastställdes av kommissionen i dess meddelande av den 21 september 2010 med titeln Strategi för jämställdhet 2010–2015. Att uppnå jämn könsfördelning i beslutsfattandet och inom politiken är en av prioriteringarna i kommissionens meddelande av den 5 mars 2020 med titeln En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategi för 2020–2025.

(9)

I sina slutsatser av den 7 mars 2011 om den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020) angav rådet att jämställdhetspolitiken är av avgörande betydelse för ekonomisk tillväxt, välstånd och konkurrenskraft. Det bekräftade sitt engagemang för att minska könsskillnaderna i syfte att uppnå målen i Europa 2020-strategin, särskilt inom tre områden av stor betydelse för jämställdheten, nämligen sysselsättning, utbildning och främjande av social delaktighet. Det uppmanade samtidigt till åtgärder för att främja en jämn könsfördelning i beslutsfattandet på alla nivåer och inom alla områden för att i full utsträckning utnyttja alla resurser. I det avseendet skulle utnyttjandet av alla tillgängliga resurser och idéer och all tillgänglig kunskap berika mångfalden hos personalen och leda till förbättrade affärsmöjligheter.

(10)

I sitt meddelande av den 3 mars 2010 med titeln Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (Europa 2020-strategin) konstaterade kommissionen att en ökning av kvinnors deltagande på arbetsmarknaden är en förutsättning för att tillväxten ska kunna öka och Europas demografiska utmaningar ska kunna hanteras. I Europa 2020-strategin fastställs ett överordnat mål på en 75-procentig sysselsättningsgrad för unionens befolkning i åldrarna 20–64 år senast 2020. Det är viktigt att ett tydligt åtagande görs för att undanröja de kvarstående löneklyftorna mellan könen och att förnyade insatser görs för att ta itu med hinder för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, inklusive det så kallade glastaket. I Portoförklaringen, som undertecknades av stats- och regeringscheferna den 8 maj 2021 (6), välkomnades unionens nya överordnade mål för sysselsättning, kompetens och fattigdomsminskning och den reviderade sociala resultattavla som föreslogs av kommissionen i dess meddelande av den 4 mars 2021 med titeln Handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter. I den handlingsplanen anges att det, för att uppnå det övergripande målet med en sysselsättningsnivå på minst 78 % för unionens befolkning mellan 20 och 64 år senast 2030, är nödvändigt att sträva efter att åtminstone halvera skillnaden i sysselsättningsgrad mellan kvinnor och män jämfört med 2019. Ett ökat deltagande av kvinnor i det ekonomiska beslutsfattandet, i synnerhet i styrelser, väntas få positiva sidoeffekter på kvinnors sysselsättning i de berörda företagen och hela ekonomin. I kölvattnet av covid-19-krisen är jämställdhet och inkluderande ledarskap viktigare än någonsin, i linje med behovet av att fullt ut utnyttja den tillgängliga talangreserven, av både kvinnor och män. Forskning har visat att inkludering och mångfald främjar återhämtning och resiliens. De är av största betydelse för unionens ekonomiska konkurrenskraft, främjandet av innovation och höjandet av yrkeskompetensen inom styrelser.

(11)

Europaparlamentet uppmanade i sin resolution av den 6 juli 2011 om kvinnor och företagsledarskap med kraft företagen att uppnå den kritiska tröskeln 30 % kvinnor bland ledamöterna i styrande organ senast 2015 och 40 % senast 2020. Europaparlamentet uppmanade kommissionen att, om företagens och medlemsstaternas frivilliga åtgärder är otillräckliga, senast 2012 föreslå lagstiftning, inbegripet om införande av kvoter. Det är viktigt att sådan lagstiftning tillämpas temporärt och fungerar som en katalysator för förändring och snabba reformer med syftet att undanröja fortsatt bristande jämställdhet och stereotyper i det ekonomiska beslutsfattandet. Europaparlamentet upprepade den uppmaningen om lagstiftning i sina resolutioner av den 13 mars 2012 och den 21 januari 2021.

(12)

Det är viktigt att unionens institutioner, organ och byråer föregår med gott exempel när det gäller jämställdhet, bland annat genom att fastställa mål för en jämn könsrepresentation på alla ledningsnivåer. Särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt praxis för rekryteringen till tjänster på högre ledningsnivå. I sitt meddelande av den 5 mars 2020 med titeln En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategi för 2020–2025 betonade kommissionen därför att unionens institutioner, organ och byråer bör garantera jämn könsfördelning i ledande positioner. I sitt meddelande av den 5 april 2022 med titeln A new Human Resources Strategy for the Commission åtog sig kommissionen att säkerställa full jämställdhet på alla nivåer i sin ledning senast 2024. Kommissionen kommer att övervaka framstegen och regelbundet rapportera om detta på sin webbplats. Kommissionen utbyter vidare bästa praxis med andra unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer och kommer att rapportera om könsfördelningen i ledande positioner vid dessa institutioner, organ och byråer på sin webbplats. I sitt presidiebeslut av den 13 januari 2020 godkände Europaparlamentet fastställandet av mål för en jämn könsfördelning i ledande befattningar på hög nivå och mellannivå för 2024. Europaparlamentet kommer att fortsätta att övervaka framstegen på alla nivåer av sin ledning och strävar efter att föregå med gott exempel. Rådet åtog sig i sin strategi för mångfald och inkludering 2021–2024 att uppnå jämställdhet i chefsbefattningar vid sitt generalsekretariat med 45–55 % marginal senast till slutet av 2026. I sin handlingsplan för jämställdhet inom ledningen anger rådets generalsekretariat åtgärder för att uppnå det målet.

(13)

Det är viktigt att företag och verksamheter främjar, stöder och utvecklar kvinnors kompetens på alla nivåer och genom hela arbetslivet, för att säkerställa att kvalificerade kvinnor ges möjlighet att tillträda styrelseposter och ledande befattningar.

(14)

För att främja jämställdhet och stödja kvinnors deltagande i beslutsfattande föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1158 (7), som främjar balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare, att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa en jämn fördelning av omsorgsansvaret mellan kvinnor och män genom föräldraledighet, pappaledighet och ledighet för vård av anhörig, utöver den befintliga mammaledigheten. Det direktivet föreskriver också rätten att begära flexibla arbetsformer.

(15)

Tillsättningen av kvinnor till styrelseledamöter hämmas av ett antal specifika faktorer som kan undanröjas inte bara med hjälp av bindande regler, utan även genom utbildningsåtgärder och incitament för att främja god praxis. För det första är det mycket viktigt att öka handelshögskolornas och universitetens medvetenhet om hur jämställdhet kan stärka företagens konkurrenskraft. Det är även nödvändigt att uppmuntra regelbunden rotation bland styrelseledamöter och införa konstruktiva åtgärder för att främja och belöna insatser som medlemsstater och företag gör för att inta en mer beslutsam hållning gentemot sådana förändringar i de högsta ekonomiska beslutsorganen på alla nivåer.

(16)

Unionen har en stor reserv av högkvalificerade kvinnor, som ständigt ökar, vilket framgår av att 60 % av högskoleexamina tas av kvinnor. Att uppnå en jämn könsfördelning i styrelser är grundläggande för ett mer effektivt utnyttjande av denna befintliga reserv, vilket är avgörande för att hantera de demografiska och ekonomiska utmaningarna i unionen. Underrepresentationen av kvinnor i styrelser är därför en missad möjlighet för medlemsstaternas ekonomier i stort, liksom för deras utveckling och tillväxt. Att i full utsträckning utnyttja den befintliga reserven av kvinnlig kompetens skulle också öka utbildningsavkastningen för både enskilda personer och den offentliga sektorn. Det är allmänt erkänt att kvinnor i styrelser bidrar till bättre företagsstyrning, eftersom prestationerna på gruppnivå och kvaliteten på beslutsfattandet förbättras genom en anda av mångfald och gemenskap som inkluderar fler perspektiv. Många undersökningar har visat att mångfald leder till en mer proaktiv affärsmodell, mer balanserade beslut och högre yrkeskompetens i styrelser som bättre återspeglar verkligheten i samhället och konsumenternas behov. Det uppmuntrar också till innovation. Många undersökningar har också visat på en positiv korrelation mellan en könsmässig mångfald i den högsta företagsledningen och företagets ekonomiska resultat och vinst, vilket leder till en väsentlig långsiktig hållbar tillväxt. Att uppnå en jämn könsfördelning i styrelser är därför av avgörande betydelse för att säkerställa unionens konkurrenskraft i en globaliserad ekonomi och skulle ge en komparativ fördel gentemot tredjeländer.

(17)

Att öka representationen av kvinnor i styrelser gynnar inte bara de kvinnor som tillsätts, utan bidrar också till att locka andra kompetenta kvinnor till företaget och säkerställer en större andel kvinnor på alla ledningsnivåer och bland övriga anställda. En större andel kvinnor i styrelser kommer därmed sannolikt att ha en positiv effekt i fråga om att både minska skillnaderna i sysselsättningsgrad och löneklyftorna mellan könen.

(18)

Kvinnor är fortsättningsvis kraftigt underrepresenterade i företagens högsta beslutsfattande organ i unionen, trots bevis för de gynnsamma effekterna av en jämn könsfördelning för företagen själva och ekonomin i allmänhet och trots föreliggande unionsrätt som förbjuder könsdiskriminering samt åtgärder på unionsnivå för att stimulera självreglering. Statistik visar att andelen kvinnor som deltar i beslutsfattande i ledande ställning i näringslivet fortfarande är mycket låg. Om hälften av talangreserven inte ens tas i beaktande för ledande befattningar kan själva processen för och kvaliteten på tillsättningarna hotas, med ett ökat misstroende mot näringslivets maktstrukturer som följd samt ett potentiellt mindre effektivt utnyttjande av det tillgängliga humankapitalet. Det är viktigt att samhällets sammansättning återspeglas på ett rättvisande sätt i företagens beslutsfattande och att potentialen hos hela unionens befolkning utnyttjas. Enligt Europeiska jämställdhetsinstitutet var 2021 i genomsnitt 30,6 % av styrelseledamöterna och endast 8,5 % av ordförandena i de största börsnoterade företagen kvinnor. Detta tyder på en orättvis och diskriminerande underrepresentation av kvinnor, vilket tydligt undergräver unionens principer om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män på områdena anställning och sysselsättning. Åtgärder för att uppmuntra kvinnors karriärutveckling på alla ledningsnivåer bör därför införas och stärkas, och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att säkerställa att detta är fallet i börsnoterade företag, på grund av dessa företags betydande ekonomiska och sociala ansvar. Dessutom är det viktigt att unionens organ och byråer föregår med gott exempel när det gäller att åtgärda rådande ojämn könsfördelning i de egna styrelsernas sammansättning.

(19)

Andelen kvinnor i styrelser har ökat mycket långsamt under de senaste åren. Ökningstakten har varierat mellan medlemsstaterna och har lett till mycket skiftande resultat. Väsentligt större framsteg har noterats i de medlemsstater som infört bindande åtgärder. Denna skillnad kommer sannolikt att öka eftersom frågan om hur en jämnare könsfördelning i styrelser kan åstadkommas hanteras på mycket olika sätt. Därför uppmuntras medlemsstaterna att utbyta information om effektiva åtgärder som vidtagits och politik som antagits på nationell nivå samt att utbyta bästa praxis, i syfte att stödja framsteg i hela unionen mot en jämnare representation av kvinnor och män i styrelser.

(20)

De fragmenterade och divergerande bestämmelserna eller avsaknaden av nationella bestämmelser om könsfördelningen i styrelserna i börsnoterade företag leder inte bara till skillnader i antalet kvinnliga icke verkställande styrelseledamöter och till olika grad av framsteg i medlemsstaterna, utan även till hinder på den inre marknaden i och med att olika krav ställs på börsnoterade företags företagsstyrning i unionen. Dessa skillnader i lagstadgade krav och krav som ställs genom självreglering avseende sammansättningen av styrelser kan leda till praktiska problem för börsnoterade företag som är verksamma över gränserna, i synnerhet när de bildar dotterbolag eller i samband med sammanslagningar och förvärv, och för kandidater till poster som styrelseledamot.

(21)

Inom företagen är könsfördelningen mer ojämn på de högre ledningsnivåerna. Dessutom arbetar många av kvinnorna på högre ledningsnivå inom områden som personal och kommunikation, medan män på högre nivå oftare är anställda inom företagets övergripande ledning eller linjeledning. Eftersom företagens huvudsakliga rekryteringsbas för poster som styrelseledamot till stor del består av kandidater med erfarenhet som högre chefer är det absolut nödvändigt att öka antalet kvinnor som befordras till sådana ledande befattningar inom företag.

(22)

En av de främsta förutsättningarna för att möjliggöra ett korrekt genomförande av detta direktiv är en faktisk tillämpning av kriterier, fastställda på förhand och med full insyn, för urvalet av styrelseledamöter, med ett jämlikt beaktande av kandidaternas kvalifikationer, kunskap och kompetens, oavsett kön.

(23)

Den rådande bristen på öppenhet i fråga om urvalsprocessen och kriterierna för bedömning av kvalifikationer för poster som styrelseledamot i de flesta medlemsstater innebär ett väsentligt hinder för en jämnare könsfördelning bland styrelseledamöter och får negativa konsekvenser såväl för karriären som för den fria rörligheten för kandidater till styrelser. Den bristande öppenheten hindrar potentiella kandidater till poster som styrelseledamot från att ansöka till styrelser där deras kvalifikationer skulle vara mest eftersökta och från att ifrågasätta tillsättningsbeslut påverkade av bias baserat på kön, vilket i sin tur hindrar deras fria rörlighet inom den inre marknaden. Å andra sidan kan investerare ha olika investeringsstrategier som förutsätter tillhandahållande av upplysningar även om styrelseledamöternas kunnande och kompetens. Större öppenhet i kriterierna för bedömning av kvalifikationer och processen för urval av styrelseledamöter skulle ge investerare bättre möjligheter att bedöma företagets affärsstrategi och fatta väl underbyggda beslut. Det är därför viktigt att processerna för tillsättning av styrelseledamöter är tydliga och insynsvänliga samt att kandidaternas enskilda meriter bedöms objektivt och oberoende av kön.

(24)

Detta direktiv syftar inte till att i detalj harmonisera nationell lagstiftning om urvalsprocessen och kriterierna för bedömning av kvalifikationer för poster som styrelseledamot, men för att uppnå en jämn könsfördelning är det nödvändigt att införa vissa minimikrav på börsnoterade företag med sned könsrepresentation avseende urval av kandidater för tillsättning eller val till poster som styrelseledamot på grundval av en insynsvänlig och tydligt definierad urvalsprocess och en objektiv jämförande bedömning av deras kvalifikationer med avseende på lämplighet, kompetens och yrkesskicklighet. Endast en bindande åtgärd på unionsnivå kan effektivt bidra till att säkerställa konkurrens på lika villkor i hela unionen och förebygga praktiska problem i affärslivet.

(25)

Unionen bör därför sträva efter att öka kvinnors deltagande i styrelser i samtliga medlemsstater, för att främja den ekonomiska tillväxten, uppmuntra till rörlighet på arbetsmarknaden, stärka de börsnoterade företagens konkurrenskraft samt uppnå faktisk jämställdhet på arbetsmarknaden. Detta mål bör nås genom fastställande av minimikrav avseende positiv särbehandling i form av bindande åtgärder. De bindande åtgärderna bör syfta till att uppnå ett kvantitativt mål för könssammansättningen i styrelser, eftersom de medlemsstater och tredjeländer som valt denna eller en liknande metod har uppnått bäst resultat när det gäller att minska kvinnors underrepresentation i det ekonomiska beslutsfattandet.

(26)

Det är viktigt att varje börsnoterat företag utarbetar en jämställdhetspolicy för att uppnå en jämnare könsrepresentation på alla nivåer. Sådana policyer kan omfatta nominering av både en kvinnlig kandidat och en manlig kandidat till nyckelbefattningar, mentorsprogram och karriärvägledning för kvinnor samt personalstrategier som är utformade för att uppmuntra till en mångfaldspräglad rekrytering.

(27)

Börsnoterade företag har en särskild ekonomisk betydelse, synlighet och påverkan på marknaden som helhet. Sådana företag är normbildande för ekonomin i stort och deras praxis kommer troligtvis att följas av andra typer av företag. De börsnoterade företagens offentliga karaktär motiverar en högre grad av reglering i allmänhetens intresse.

(28)

Åtgärderna i detta direktiv bör vara tillämpliga på börsnoterade företag.

(29)

Detta direktiv bör inte vara tillämpligt på mikroföretag samt små och medelstora företag.

(30)

Vid tillämpningen av detta direktiv bör den medlemsstat som är behörig att avgöra frågor som omfattas av detta direktiv vara den medlemsstat där det börsnoterade företaget i fråga har sitt säte. Detta direktiv påverkar inte nationella regler som fastställer tillämplig lag för företag i frågor som inte regleras av detta direktiv.

(31)

Det finns olika typer av ledningsstrukturer för börsnoterade företag i medlemsstaterna, men den huvudsakliga skillnaden är mellan dualistiska system med såväl ett ledningsorgan som ett tillsynsorgan och monistiska system som kombinerar lednings- och tillsynsfunktioner i en enda styrelse. Det förekommer även system som blandar inslag från båda systemen, eller som ger företagen möjlighet att välja mellan olika modeller. Detta direktiv bör tillämpas på alla ledningsstrukturer som förekommer i medlemsstaterna.

(32)

Alla ledningsstrukturer skiljer, rättsligt eller faktiskt, på verkställande styrelseledamöter, som deltar i företagets löpande förvaltning, och icke verkställande styrelseledamöter, som utövar en tillsynsfunktion men inte deltar i den löpande förvaltningen av det börsnoterade företaget. Detta direktiv syftar till att förbättra könsfördelningen inom båda kategorier av styrelseledamöter. För att nå rätt balans mellan behovet av en jämnare könsfördelning i styrelser och behovet av så liten inblandning som möjligt i den löpande förvaltningen av företag görs det i detta direktiv åtskillnad mellan de två kategorierna av styrelseledamöter.

(33)

I flera medlemsstater får eller måste enligt nationell rätt eller praxis en viss andel av de icke verkställande styrelseledamöterna tillsättas eller väljas av företagens anställda, av arbetstagarorganisationer, eller av båda. Det kvantitativa mål som fastställs i detta direktiv bör tillämpas även på sådana styrelseledamöter. Med tanke på att vissa icke verkställande ledamöter är arbetstagarrepresentanter bör dock medlemsstaterna fastställa hur uppnåendet av dessa mål ska säkerställas, med vederbörligt beaktande av de särskilda reglerna för val eller utnämning av arbetstagarrepresentanter i nationell rätt och med respekt för den obundna rösträtten vid valet av arbetstagarrepresentanter. Med tanke på skillnaderna mellan medlemsstaternas nationella bolagsrätt bör det vara möjligt för medlemsstaterna att tillämpa de kvantitativa målen separat för aktieägarrepresentanter och arbetstagarrepresentanter.

(34)

Medlemsstaterna bör underställa börsnoterade företag antingen målet att ha styrelser där personer av det underrepresenterade könet innehar minst 40 % av posterna som icke verkställande styrelseledamot senast den 30 juni 2026 eller, alternativt, eftersom det är viktigt att börsnoterade företag ökar andelen personer av det underrepresenterade könet i beslutsfattande ställning generellt, målet att ha styrelser där personer av det underrepresenterade könet innehar minst 33 % av alla poster som styrelseledamot senast den 30 juni 2026, oavsett om de är verkställande eller icke verkställande, i syfte att främja en jämnare könsrepresentation bland alla styrelseledamöter.

(35)

Målen att ha styrelser där personer av det underrepresenterade könet innehar minst 40 % av posterna som icke verkställande styrelseledamot eller minst 33 % av alla poster som styrelseledamot avser den övergripande könsfördelningen bland styrelseledamöter och ingriper inte i det konkreta urvalet av enskilda styrelseledamöter från ett större antal manliga och kvinnliga kandidater i varje enskilt fall. I synnerhet utesluter detta direktiv inga särskilda kandidater till poster som styrelseledamot, och det ålägger inte heller börsnoterade företag eller aktieägare att utse vissa enskilda styrelseledamöter. Beslutet om vilka styrelseledamöter som är lämpliga ligger alltså kvar hos de börsnoterade företagen och aktieägarna.

(36)

Offentliga företag som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde bör på grund av sin karaktär tjäna som en modell för den privata sektorn. Medlemsstaterna utövar ett dominerande inflytande över offentliga företag i den mening som avses i artikel 2 b i kommissionens direktiv 2006/111/EG (8), som är noterade på en reglerad marknad. Detta dominerande inflytande ger medlemsstaterna verktyg för att snabbare vidta de nödvändiga förändringarna.

(37)

Fastställandet av det antal poster som styrelseledamot som krävs för att uppnå de mål som fastställs i detta direktiv kräver närmare precisering eftersom det, med tanke på de flesta styrelsers storlek, inte är matematiskt möjligt att uppnå en andel på exakt 40 % eller, i tillämpliga fall, 33 %. Därför bör det antal poster som styrelseledamot som krävs för att uppnå de mål som fastställs i detta direktiv vara det antal som ligger närmast en andel på 40 % eller, i tillämpliga fall, 33 %, och i båda fallen bör det inte överstiga 49 %.

(38)

I rättspraxis (9) från Europeiska unionens domstol (domstolen) om positiv särbehandling och dess förenlighet med förbudet mot diskriminering på grund av kön, som även stadfästs i artikel 21 i stadgan, har domstolen godtagit att företräde vid anställning och befordran i vissa fall ges åt det underrepresenterade könet, förutsatt att kandidaten av det underrepresenterade könet är lika kvalificerad som kandidaten av det andra könet vad avser lämplighet, kvalifikationer och yrkesskicklighet, och att företrädet inte ges automatiskt och ovillkorligen utan kan frångås om specifika skäl avseende en enskild kandidat av det andra könet gör att denne i stället väljs, samt att varje kandidats ansökan blir föremål för en objektiv bedömning vid vilken samtliga urvalskriterier som avser de enskilda kandidaterna tillämpas.

(39)

Medlemsstaterna bör säkerställa att de börsnoterade företag där personer av det underrepresenterade könet innehar färre än 40 % av posterna som icke verkställande styrelseledamot eller färre än 33 % av alla poster som styrelseledamot, vilket inkluderar både verkställande och icke verkställande styrelseledamöter, beroende på vad som är tillämpligt, väljer ut de mest kvalificerade kandidaterna för tillsättning eller val till dessa poster på grundval av en jämförande bedömning av kandidaternas kvalifikationer och med hjälp av tydliga, neutralt utformade och otvetydiga kriterier som fastställts före urvalsprocessen, i syfte att uppnå en jämnare könsfördelning i styrelser. Några exempel på urvalskriterier som börsnoterade företag skulle kunna tillämpa är erfarenhet av arbetsledning eller tillsyn, internationell erfarenhet, kompetens inom flera områden, ledaregenskaper, kommunikationsförmåga, förmåga till nätverkande samt kunskap inom specifika relevanta områden som ekonomi, finansiell tillsyn eller personalförvaltning.

(40)

Vid urval av kandidater för tillsättning eller val till poster som styrelseledamot bör företräde ges åt kandidater av det underrepresenterade könet som är lika kvalificerade. En sådan prioritering bör dock inte ge ett automatiskt och ovillkorligt företräde. Det kan finnas undantagsfall där en objektiv bedömning av den specifika situationen för en lika kvalificerad kandidat av det andra könet kan väga tyngre än det företräde som i annat fall bör ges kandidaten av det underrepresenterade könet. Ett sådant avsteg från företrädet skulle till exempel kunna ske när bredare mångfaldspolicyer tillämpas på nationell nivå eller företagsnivå för urval av styrelseledamöter. Att avsteg görs från tillämpningen av positiv särbehandling bör dock förbli ett undantag, grundas på en bedömning från fall till fall och vederbörligen motiveras av objektiva kriterier som under inga omständigheter bör diskriminera det underrepresenterade könet.

(41)

I medlemsstater där kraven i detta direktiv avseende urval av kandidater för tillsättning eller val till poster som styrelseledamot är tillämpliga bör börsnoterade företag i vars styrelser personer av det underrepresenterade könet innehar minst 40 % av posterna som icke verkställande styrelseledamot eller minst 33 % av alla poster som styrelseledamot, beroende på vad som är tillämpligt, inte vara skyldiga att uppfylla dessa krav.

(42)

Metoderna för att välja ut kandidater för tillsättning eller val till poster som styrelseledamot varierar från en medlemsstat till en annan och från ett börsnoterat företag till ett annat. Det kan till exempel gå till så att en utnämningskommitté eller ett chefsrekryteringsföretag gör ett förhandsurval av kandidater som presenteras vid bolagsstämman. De krav som ställs på urvalet av kandidater för tillsättning eller val till poster som styrelseledamot bör uppfyllas i ett lämpligt stadium av urvalsprocessen i enlighet med nationell rätt och de berörda börsnoterade företagens bolagsordningar, inbegripet innan en kandidat väljs av aktieägarna, till exempel medan en lista över kandidater som är kvar i slutomgången utarbetas. I det avseendet fastställer detta direktiv minimikrav endast för urvalet av kandidater för tillsättning eller val till poster som styrelseledamot, vilket möjliggör tillämpning av de villkor som ställs i domstolens rättspraxis för att möjliggöra jämställdhet och uppnå en jämnare representation av kvinnor och män i de börsnoterade företagens styrelser. Detta direktiv påverkar inte på något otillbörligt sätt den löpande förvaltningen av börsnoterade företag eftersom de behåller friheten att välja ut kandidater på grundval av kvalifikationer eller andra objektiva relevanta kriterier.

(43)

Mot bakgrund av målen för detta direktiv vad gäller könsfördelning bör börsnoterade företag åläggas att på begäran av en kandidat för tillsättning eller val till en post som styrelseledamot informera den kandidaten om vilka kriterier för bedömning av kvalifikationer som använts vid urvalet, hur den objektiva jämförande bedömningen av kandidaterna utifrån dessa kriterier gjorts och, i tillämpliga fall, vilka specifika omständigheter som undantagsvis gett utslag för en kandidat som inte tillhör det underrepresenterade könet. Ett krav på att tillhandahålla sådana uppgifter kan innebära begränsningar av den rätt till respekt för privatlivet respektive den rätt till skydd av personuppgifter som stadfästs i artiklarna 7 respektive 8 i stadgan. Sådana begränsningar är dock nödvändiga och förenliga med proportionalitetsprincipen, eftersom de eftersträvar mål av allmänt intresse. De är därmed förenliga med de krav som ställs på sådana begränsningar i artikel 52.1 i stadgan och i relevant rättspraxis från domstolen. Sådana begränsningar bör tillämpas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (10).

(44)

Om en kandidat av det underrepresenterade könet för tillsättning eller val till en post som styrelseledamot lägger fram fakta för en domstol eller annan behörig myndighet som ger anledning att anta att kandidaten var lika kvalificerad som den utvalda kandidaten av det andra könet, bör det börsnoterade företaget åläggas att visa att urvalet skett på ett korrekt sätt.

(45)

Samtidigt som syftet med detta direktiv är att fastställa minimikrav i form av bindande åtgärder för att förbättra könssammansättningen i styrelser är det viktigt att, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, konstatera att olika tillvägagångssätt är legitima och erkänna att vissa befintliga nationella åtgärder, som redan antagits på detta politikområde, är verkningsfulla och har gett tillfredsställande resultat. I vissa medlemsstater har insatser för att säkerställa en jämnare representation av kvinnor och män i styrelser redan gjorts genom antagandet av bindande åtgärder som anses vara lika effektiva som de som fastställs i detta direktiv. Dessa medlemsstater bör kunna skjuta upp tillämpningen av de krav som fastställs i detta direktiv som rör urval av kandidater för tillsättning eller val till poster som styrelseledamot och, när så är relevant, de som rör fastställandet av individuella kvantitativa mål, under förutsättning att de villkor för uppskov som fastställs i detta direktiv är uppfyllda. Om medlemsstater har infört sådana åtgärder genom nationell rätt, bör i sådana fall de avrundningsregler som fastställs i detta direktiv med avseende på det specifika antalet styrelseledamöter tillämpas med nödvändiga anpassningar vid bedömningen av de nationella åtgärderna enligt detta direktiv. I en medlemsstat där ett sådant uppskov tillämpas bör de mål som anges i detta direktiv anses vara uppnådda, och de mål som fastställs i detta direktiv avseende icke verkställande styrelseledamöter eller alla ledamöter ersätter således inte och läggs inte till relevanta nationella åtgärder.

(46)

I syfte att uppnå en jämnare könsfördelning bland styrelseledamöter som deltar i uppgifter inom den löpande förvaltningen bör börsnoterade företag åläggas att fastställa individuella kvantitativa mål för en jämnare könsrepresentation bland de verkställande styrelseledamöterna med sikte på att uppnå dessa mål senast det datum som fastställs i detta direktiv. Dessa mål bör hjälpa företag att göra konkreta framsteg jämfört med deras nuvarande situation. Denna skyldighet bör inte tillämpas på börsnoterade företag som uppnår målet på 33 % för alla styrelseledamöter, oavsett om de är verkställande eller icke verkställande.

(47)

Medlemsstaterna bör ålägga börsnoterade företag att varje år till de behöriga myndigheterna översända uppgifter om könssammansättningen i sina styrelser och om vilka åtgärder som vidtagits för att uppnå de mål som fastställs i detta direktiv, så att dessa kan bedöma de enskilda börsnoterade företagens framsteg mot en jämn könsfördelning bland styrelseledamöterna. De börsnoterade företagen bör offentliggöra dessa uppgifter på ett lämpligt och lättillgängligt sätt på sina webbplatser och inkludera dem i sin årsredovisning. Om ett börsnoterat företag inte uppnått de tillämpliga kvantitativa målen bör det i dessa uppgifter även inkludera en beskrivning av vilka konkreta åtgärder det hittills har vidtagit eller avser att vidta i framtiden för att uppnå de mål som fastställs i detta direktiv. För att undvika en onödiga administrativ börda och dubbelarbete bör de uppgifter om könsfördelningen i styrelser som ska rapporteras enligt detta direktiv i tillämpliga fall ingå i de börsnoterade företagens företagsstyrningsrapport, i enlighet med tillämplig unionsrätt, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (11). Om en medlemsstat har skjutit upp tillämpningen av artikel 6 enligt artikel 12 bör de rapporteringsskyldigheter som fastställs i det här direktivet inte tillämpas, förutsatt att det i denna medlemsstats nationella rätt föreskrivs rapporteringsskyldigheter som säkerställer att uppgifter om de börsnoterade företagens framsteg mot en jämnare representation av kvinnor och män i styrelserna regelbundet offentliggörs.

(48)

Kraven avseende urval av kandidater för tillsättning eller val till poster som styrelseledamot, skyldigheten att fastställa ett kvantitativt mål avseende verkställande styrelseledamöter och rapporteringsskyldigheterna bör upprätthållas genom sanktioner som är effektiva, proportionella och avskräckande, och medlemsstaterna bör säkerställa att det finns lämpliga administrativa eller rättsliga förfaranden för detta ändamål. Dessa sanktioner kan omfatta böter eller en möjlighet för rättsliga myndigheter att upphäva eller ogiltigförklara ett beslut om val av styrelseledamöter. Utan att det påverkar nationell rätt om införande av sanktioner bör börsnoterade företag, så länge de uppfyller dessa skyldigheter, inte bestraffas om de inte uppnår de kvantitativa målen för representationen av kvinnor och män bland styrelseledamöter. Sanktioner bör inte tillämpas på börsnoterade företag själva om, enligt nationell rätt, en viss handling eller försummelse inte kan tillskrivas företaget utan andra fysiska eller juridiska personer, såsom enskilda aktieägare. Det bör vara möjligt för medlemsstaterna att tillämpa andra sanktioner än de som förtecknas i den icke uttömmande förteckningen över sanktioner i detta direktiv, särskilt om ett börsnoterat företag begår allvarliga och upprepade överträdelser av skyldigheterna i detta direktiv. Medlemsstaterna bör säkerställa att börsnoterade företag vid fullgörandet av offentliga kontrakt och koncessioner uppfyller tillämpliga social- och arbetsrättsliga skyldigheter, i enlighet med tillämplig unionsrätt.

(49)

Medlemsstater eller börsnoterade företag bör kunna införa eller behålla gynnsammare åtgärder för att säkerställa en jämnare representation av kvinnor och män.

(50)

Medlemsstaterna bör utse organ för främjande, analys och övervakning av samt stöd för en jämn könsfördelning i styrelser. Informationskampanjer och utbyte av bästa praxis skulle också på ett avsevärt sätt bidra till att göra alla börsnoterade företag mer medvetna om denna fråga och uppmuntra dem att vidta proaktiva åtgärder för att uppnå en jämn könsfördelning. Medlemsstaterna uppmuntras särskilt till att föra en politik som stöder och uppmuntrar mikroföretag samt små och medelstora företag att avsevärt förbättra könsfördelningen på samtliga ledningsnivåer och i styrelserna.

(51)

Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och de principer som fastställs i stadgan. Det bidrar i synnerhet till uppfyllandet av principen om jämställdhet mellan kvinnor och män (artikel 23 i stadgan) och rätten till fritt yrkesval och rätten att arbeta (artikel 15 i stadgan). Detta direktiv eftersträvar full respekt för rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol (artikel 47 i stadgan). Begränsningarna i näringsfriheten (artikel 16 i stadgan) och i rätten till egendom (artikel 17.1 i stadgan) bevarar kärnan i den friheten och den rätten samt är både nödvändiga och proportionella. Begränsningarna kan endast göras om de faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

(52)

Vissa medlemsstater har vidtagit regleringsåtgärder eller uppmuntrat självreglering med blandade resultat, men de flesta medlemsstater har varken vidtagit några åtgärder eller uppgett att de är villiga att agera på ett sätt som skulle leda till tillräckliga förbättringar. Prognoser utifrån en omfattande analys av alla tillgängliga uppgifter om tidigare och aktuella tendenser och avsikter visar att medlemsstaterna inte inom en förutsebar framtid kommer att nå en jämn representation av kvinnor och män bland styrelseledamöter i unionen i enlighet med målen i detta direktiv om de agerar på egen hand. Passivitet på detta område bromsar mer allmänt strävan efter jämställdhet på arbetsplatsen, inbegripet när det gäller att minska löneklyftorna mellan könen, vilket delvis beror på vertikal segregering. Mot bakgrund av detta och med tanke på de ökande skillnaderna mellan medlemsstaterna i fråga om representationen av kvinnor och män i styrelser, kan könsfördelningen i styrelser inom unionen endast förbättras genom gemensamma åtgärder, och möjligheterna till jämställdhet, konkurrenskraft och tillväxt kan bättre uppnås genom gemensamma åtgärder på unionsnivå snarare än genom nationella initiativ av varierande omfattning, ambitionsgrad och effektivitet. Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att uppnå en jämnare representation av kvinnor och män bland styrelseledamöter i börsnoterade företag genom att fastställa effektiva åtgärder som syftar till att påskynda utvecklingen mot en jämn könsfördelning, och samtidigt ge börsnoterade företag tillräckligt med tid för att vidta de åtgärder som krävs för det ändamålet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel begränsas detta direktiv till gemensamma mål och principer och går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet. Medlemsstaterna ges tillräcklig handlingsfrihet att själva bestämma hur målen i detta direktiv bäst bör uppnås med beaktande av nationella omständigheter, i synnerhet regler och praxis för rekrytering till styrelser. Detta direktiv hindrar inte börsnoterade företag från att tillsätta de mest kvalificerade styrelseledamöterna, och det tillhandahåller en flexibel ram samt föreskriver en tillräckligt lång anpassningsperiod.

(53)

Medlemsstaterna bör samarbeta med arbetsmarknadens parter och det civila samhället för att på ett effektivt sätt informera dem om detta direktivs betydelse, införlivande och genomförande.

(54)

I enlighet med proportionalitetsprincipen bör de mål som börsnoterade företag ska uppnå vara tidsbegränsade och bör endast tillämpas till dess att hållbara framsteg gjorts med könssammansättningen i styrelser. Därför bör kommissionen regelbundet se över tillämpningen av detta direktiv och rapportera om detta till Europaparlamentet och rådet. Dessutom föreskrivs i detta direktiv ett datum då det kommer att upphöra att gälla. Kommissionen bör vid översynen bedöma om tillämpningsperioden för detta direktiv bör förlängas efter detta datum.

(55)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (12), har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är motiverat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(1)

I rådets förordning (EU) 2022/109 (2) fastställs kvoter för 2022.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av beståndet av brokrocka i unionens vatten i 9, gjorda av fartyg som är registrerade i Portugal, eller som för portugisisk flagg, medfört att kvoten för 2022 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda visst fiske efter detta bestånd.

(1)

Fordon som är typgodkända i EU måste vid behov kunna drivas med ren biodiesel och olika blandningar av biodiesel och fossila bränslen.

(2)

I enlighet med artikel 3 i kommissionens förordning (EU) nr 582/2011 (2) kräver typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp att tillverkaren ser till att specifikationerna för referensbränslen i bilaga IX till den förordningen som används för typgodkännandeprovning följs.

(3)

Ren biodiesel (FAME B100) förtecknas inte i bilaga IX till förordning (EU) nr 582/2011 som ett referensbränsle för typgodkännande av utsläpp från tunga fordon. Typgodkännandeprovningen måste genomföras på såväl diesel (B7) som ren biodiesel (B100) för att visa att utsläppskraven är uppfyllda. För att minska dubbelprovning och underlätta certifieringen av användningen av ren biodiesel och biodieselblandningar (som FAME B20/B30) bör specifikationer för ren biodiesel som referensbränsle införas, på basis av relevanta internationella och europeiska standarder. Överensstämmelse med utsläppsprovningskraven för typgodkännande av B100 bör kunna styrkas genom utsläppsprovning av huvudmotorn med ren biodiesel. Vid den nödvändiga överensstämmelseprovningen i drift får däremot vilket biobränsle som helst användas.

(4)

För godkännande av fordon med en godkänd motor krävs ett addendum till specifikationerna i typgodkännandeintyget.

(5)

Kommissionens förordning (EU) nr 582/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tekniska kommittén för motorfordon.

(1)

Vid Världshandelsorganisationens (WTO) elfte ministerkonferens offentliggjorde en grupp av 59 WTO-medlemmar, inbegripet unionen, ett gemensamt ministeruttalande om inhemsk reglering på tjänsteområdet genom vilket de inledde ett plurilateralt initiativ som syftar till förhandlingar om ordningar om inhemsk reglering på tjänsteområdet.

(2)

Kommissionen har fört förhandlingar i samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 207.3 i fördraget. Antalet deltagare i detta initiativ på grundval av ett plurilateralt gemensamt uttalande har med tiden ökat till 67 WTO-medlemmar.

(3)

Den 2 december 2021 avgav deltagarna i dessa förhandlingar en förklaring om slutförandet av förhandlingarna om inhemsk reglering på tjänsteområdet (förklaringen) i vilken det angavs att förhandlingarna slutförts framgångsrikt. Deltagarna noterade slutförandet av förhandlingarna om referensdokumentet om inhemsk reglering på tjänsteområdet, vilket återfinns i bilaga 1 till förklaringen. De välkomnade även Gats-bindningslistorna med specifika åtaganden, vilka lämnats av WTO-medlemmar som deras bidrag till slutförandet av förhandlingarna och bifogades förklaringen som bilaga 2.

(4)

Deltagarna i förklaringen har för avsikt att införliva de ordningar som anges i bilaga 1 till förklaringen som ytterligare åtaganden i sina Gats-bindningslistor med specifika åtaganden i enlighet med avsnitt 1 i den bilagan. I enlighet med punkt 5 i förklaringen har deltagarna för avsikt att lägga fram sina Gats-bindningslistor med specifika åtaganden för certifiering i enlighet med förfarandet för certifiering av rättelser eller förbättringar av bindningslistor med specifika åtaganden inom tolv månader från dagen för förklaringen, med förbehåll för att alla eventuella inhemska förfaranden som är nödvändiga avslutas.

(5)

I enlighet med förklaringen bör unionen lägga fram de nödvändiga ändringarna av sina Gats-bindningslistor med specifika åtaganden för WTO, såsom dessa anges i unionens preliminära bindningslista med specifika åtaganden.

(6)

Införlivandet av de ordningar som avses i bilaga 1 till förklaringen som ytterligare åtaganden i unionens Gats-bindningslista med specifika åtaganden bör därför godkännas på unionens vägnar.