(1)

Ett associeringsavtal mellan unionen och Ukraina (2), som innefattar ett djupgående och omfattande frihandelsområde, trädde i kraft den 1 september 2017.

(2)

Ukraina inledde våren 2014 ett ambitiöst reformprogram i syfte att stabilisera landets ekonomi och förbättra invånarnas försörjningsmöjligheter. Högst på agendan står bland annat korruptionsbekämpning, författnings- och valreformer samt reform av rättsväsendet. Genomförandet av dessa reformer fick stöd genom på varandra följande makroekonomiska stödprogram, genom vilka Ukraina har erhållit stöd i form av lån på totalt 6,6 miljarder EUR. Det makroekonomiska krisstöd som, mot bakgrund av de ökade spänningarna vid gränsen mot Ryssland, gjordes tillgängligt i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/313 (3) innebar lån på 1,2 miljarder EUR till Ukraina, som utbetalades i två omgångar i mars och maj 2022 på vardera 600 miljoner EUR. Unionens exceptionella makroekonomiska stöd på upp till 1 miljard EUR enligt Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/1201 (4) innebar ett snabbt och akut stöd till Ukrainas budget och betalades ut helt och hållet i två trancher den 1 och 2 augusti 2022. Det stödet utgjorde den första etappen av unionens planerade totala exceptionella makroekonomiska stöd till Ukraina på upp till 9 miljarder EUR som kommissionen tillkännagav i sitt meddelande av den 18 maj 2022 med titeln Stöd till och återuppbyggnad av Ukraina, och som godkändes av Europeiska rådet den 23–24 juni 2022. Detta beslut utgör den andra etappen i genomförandet av unionens planerade exceptionella makroekonomiska stöd. Det lägger grunden för att tillhandahålla ytterligare ett belopp på upp till 5 miljarder EUR i makroekonomiskt stöd till Ukraina i form av lån med mycket förmånliga villkor. Detta beslut bör snabbt följas av antagandet av ytterligare ett beslut för att genomföra den tredje etappen av unionens planerade totala exceptionella makroekonomiska stöd för ytterligare ett belopp på upp till 3 miljarder EUR så snart det har beslutats i vilken form det stödet ska tillhandahållas.

(3)

På grund av Rysslands oprovocerade och omotiverade anfallskrig mot Ukraina sedan den 24 februari 2022 har medfört att Ukraina har förlorat marknadstillgång, och de offentliga inkomsterna har minskat drastiskt samtidigt som de offentliga utgifterna för att hantera den humanitära situationen och upprätthålla kontinuiteten i de statliga tjänsterna har ökat markant. I den mycket osäkra och instabila situationen pekar Internationella valutafondens (IMF) bästa uppskattningar av Ukrainas finansieringsbehov på ett extraordinärt finansieringsgap på omkring 39 miljarder USD 2022, varav omkring hälften skulle kunna tillgodoses om det hittills utlovade internationella stödet betalades i sin helhet. Unionens snabba tillhandahållande av makroekonomiskt stöd till Ukraina genom detta beslut anses under rådande extraordinära omständigheter, vara ett lämpligt kortsiktigt svar på de betydande riskerna för Ukrainas makroekonomiska stabilitet. Detta ytterligare belopp på upp till 5 miljarder EUR av unionens exceptionella makroekonomiska stöd enligt detta beslut syftar till att stödja Ukrainas makroekonomiska stabilisering, stärka landets omedelbara resiliens och upprätthålla dess förmåga till återhämtning, och därigenom bidra till en hållbar offentlig skuldsättning för landet och, ytterst, till dess förmåga att fullgöra sina finansiella åtaganden.

(4)

Unionens exceptionella makroekonomiska stöd enligt detta beslut kommer att på ett betydande sätt bidra till att täcka Ukrainas finansieringsbehov enligt IMF:s och andra internationella finansieringsinstitutioners beräkningar, med beaktande av Ukrainas förmåga att finansiera sig med egna medel. Vid fastställandet av beloppet för unionens exceptionella makroekonomiska stöd tas hänsyn även till förväntade ekonomiska bidrag från bilaterala och multilaterala givare och behovet av att säkerställa att bördan delas rättvist mellan unionen och andra givare, samt redan befintlig användning av unionens andra externa finansieringsinstrument i Ukraina och mervärdet av unionens samlade engagemang. De ukrainska myndigheternas åtagande om nära samarbete med IMF om utformningen och genomförandet av kortsiktiga krisåtgärder och deras avsikt att tillsammans med IMF utarbeta ett lämpligt ekonomiskt program när förhållandena så tillåter bör erkännas. Ett sådant program begärdes formellt i augusti 2022. Unionens exceptionella makroekonomiska stöd bör syfta till att upprätthålla makroekonomisk stabilitet och resiliens under krigstillståndet. Kommissionen bör säkerställa att unionens exceptionella makroekonomiska stöd är rättsligt och innehållsmässigt förenligt med de viktigaste principerna och målen för unionens yttre åtgärder och övriga relevanta politikområden.

(5)

Unionens exceptionella makroekonomiska stöd bör stödja unionens utrikespolitik gentemot Ukraina. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten bör ha ett nära samarbete under hela processen med det makroekonomiska stödet i syfte att samordna unionens utrikespolitik och säkerställa att den är konsekvent.

(6)

Ett förhandsvillkor för beviljande av unionens exceptionella makroekonomiska stöd bör vara att Ukraina respekterar gällande demokratiska mekanismer – däribland ett parlamentariskt flerpartisystem – och rättsstatsprincipen, samt garanterar respekt för mänskliga rättigheter. Det pågående kriget och särskilt det nuvarande undantagstillståndet, bör inte inkräkta på de principerna, även om makten koncentreras till det verkställande organet.

(7)

För att unionens ekonomiska intressen i samband med unionens exceptionella makroekonomiska stöd ska skyddas effektivt bör Ukraina vidta lämpliga åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oriktigheter i samband med stödet. Det bör vidare föreskrivas i låneavtalet att kommissionen ska genomföra kontroller, att revisionsrätten ska genomföra revisioner och att Europeiska åklagarmyndigheten ska utöva sina befogenheter, i enlighet med artiklarna 129 och 220 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (5) (budgetförordningen).

(8)

Unionens exceptionella makroekonomiska stöd bör knytas till stränga rapporteringskrav och politiska villkor, som ska fastställas i ett samförståndsavtal. Dessa stränga rapporteringskrav bör syfta till att under det nuvarande krigstillståndet säkerställa att medlet används på ett sätt som är effektivt, transparent och ger möjlighet till ansvarsutkrävande. De politiska villkoren bör syfta till att stärka Ukrainas omedelbara resiliens och långsiktigt hållbara skuldsättning och därigenom minska de risker som är kopplade till fullgörandet av dess utestående och framtida finansiella åtaganden.

(9)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6).

(10)

De lån som ges enligt detta beslut och beslut (EU) 2022/1201 bör tillsammans ha en längsta genomsnittlig löptid på 25 år.

(11)

Eftersom lånen enligt detta beslut och beslut (EU) 2022/1201 medför samma risker för unionens budget och tillsammans bör ha en längsta löptid på i genomsnitt 25 år, bör det totala beloppet på 6 miljarder EUR för unionens makroekonomiska stöd till Ukraina enligt detta beslut och beslut (EU) 2022/1201 omfattas av en gemensam metod för att hantera de finansiella och budgetmässiga konsekvenserna. I synnerhet bör samma nivå på budgettäckningen fastställas som ett tillräckligt skydd mot risken för att Ukraina eventuellt inte återbetalar vissa eller alla lån vid planerade tidpunkter. De avsättningar som görs tillgängliga genom unionens budget för de två uppsättningarna av lån genom unionens exceptionella makroekonomiska stöd bör förvaltas som en integrerad uppsättning avsättningar. Sådan förvaltning kommer att öka unionsbudgetens motståndskraft och flexibilitet i samband med alla situationer där betalningar uteblir. Beslut (EU) 2022/1201 bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)

Det exceptionella makroekonomiska stödet enligt detta beslut och beslut (EU) 2022/1201 utgör en finansiell skuld för unionen inom ramen för den totala volymen för garantin för yttre åtgärder enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 (7). Det totala beloppet på upp till 6 miljarder EUR i unionens exceptionella makroekonomiska stödlån till Ukraina bör omfattas av de inbetalda avsättningar på 9 % som är tillgängliga för makroekonomiska stödlån inom ramen för garantin för yttre åtgärder. Avsättningarna bör finansieras genom det anslag som planerats för makroekonomiskt stöd enligt förordning (EU) 2021/947, med ett totalt belopp på 540 miljoner EUR. Det beloppet bör anslås och betalas till den gemensamma avsättningsfonden inom den fleråriga budgetramen 2021–2027, som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (8).

(13)

I enlighet med artikel 210.3 i budgetförordningen ska ansvarsförbindelser som har sitt upphov i budgetgarantier eller ekonomiskt stöd och som bärs av unionsbudgeten anses ligga på en hållbar nivå om deras prognostiserade fleråriga utveckling är förenlig med de gränser som anges i förordning (EU, Euratom) 2020/2093 och det tak för årliga betalningsbemyndiganden som fastställs i artikel 3.1 i rådets beslut (EU, Euratom) 2020/2053 (9). För att unionen ska kunna ge betydande stöd till Ukraina i form av unionens exceptionella makroekonomiska stöd i exempellös omfattning och på säker ekonomisk grund, men samtidigt bevara unionens höga kreditvärdighet och därmed dess förmåga att faktiskt finansiera både interna och externa politikområden, är det väsentligt att på lämpligt sätt skydda unionens budget för det fall att dessa ansvarsförbindelser materialiseras och säkerställa att de är ekonomiskt hållbara i den mening som avses i artikel 210.3 i budgetförordningen.

(14)

I enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning bör den gemensamma avsättningsfonden förstärkas med medel som står i proportion till de risker som uppstår till följd av de ansvarsförbindelser som är kopplade till detta exempellöst stora exceptionella makroekonomiska stöd från unionen till en enda stödmottagare. Utan en sådan förstärkning skulle unionens budget inte på ekonomiskt säker grund kunna tillhandahålla det exempellöst stora stödet som Ukrainas krigsrelaterade behov kräver. För att skydda unionsbudgeten bör unionens exceptionella makroekonomiska stödlån till Ukraina på upp till 6 miljarder EUR omfattas av en täckning på 70 % genom inbetalda avsättningar (på 9 %) som kan kompletteras med medlemsstaters garantier för att tillhandahålla budgettäckning för förluster på upp till ytterligare 61 % av lånevärdet.

(15)

Medlen inom ramen för förordning (EU, Euratom) 2020/2093 är hårt pressade med tanke på unionens övergripande utgiftsprioriteringar. Det är därför lämpligt att söka en alternativ lösning för att skaffa fram ytterligare medel som inte påverkar de ordinarie utgifterna i budgetplaneringen för den fleråriga budgetramen 2021–2027.

(16)

Frivilliga bidrag från medlemsstaterna i form av garantier har identifierats som ett lämpligt verktyg för att tillhandahålla skydd utöver de ursprungligen inbetalda avsättningarna. Medlemsstaternas garantier bör ställas frivilligt och bör utgöra en lämplig säkerhetsmekanism till stöd för unionens budget, efter det att avsättningarna i den gemensamma avsättningsfonden för finansiella skulder enligt detta beslut och beslut (EU) 2022/1201 är eller kommer att vara fullständigt utnyttjade. Bidragen inom ramen för dessa garantier bör inkluderas i beloppet för tillåtna finansiella förpliktelser, genom undantag från artikel 211.1 första stycket i budgetförordningen. Sådana bidrag bör beaktas vid beräkningen av de avsättningar som följer av den avsättningsnivå som avses i artikel 211.1 i budgetförordningen, genom undantag från artikel 211.4 andra stycket i budgetförordningen.

(17)

De garantier som ställs av medlemsstaterna bör täcka de exceptionella makroekonomiska stödlånen enligt detta beslut och beslut (EU) 2022/1201 (de täckta makroekonomiska stödlånen). Dessa garantier bör vara oåterkalleliga, ovillkorliga och kunna tas i anspråk på begäran. Dessa garantier bör säkerställa unionens förmåga att återbetala de medel som lånats upp på kapitalmarknaderna eller från finansieringsinstitutioner. De bör endast tas i anspråk när strikta villkor avseende de tillgängliga avsättningarnas tillräcklighet är uppfyllda och om unionen inte erhåller någon betalning från Ukraina av de exceptionella makroekonomiska stödlån som beviljats enligt de täckta makroekonomiska stödlånen i tid för att kunna uppfylla sina finansiella förpliktelser från obligationer eller om betalningsplanen för de lån som beviljats enligt de täckta makroekonomiska stödlånen skulle ändras. Medlemsstaternas garantier bör tas i anspråk för ett belopp som motsvarar det belopp som uppstår till följd av förluster i samband med ekonomiskt stöd till Ukraina enligt de täckta makroekonomiska stödlånen och för att fylla på den gemensamma avsättningsfonden till den erforderliga nivån på inbetalda avsättningar. Anspråk på medlemsstaternas garantier bör ställas först efter det att de ursprungliga avsättningar som gjorts för det exceptionella makroekonomiska stödet enligt de täckta makroekonomiska stödlånen är eller kommer att vara fullständigt utnyttjade. Belopp som återvinns enligt låneavtalen avseende det exceptionella makroekonomiska stödet till Ukraina enligt de täckta makroekonomiska stödlånen bör återbetalas till de medlemsstater som har fullgjort garantianspråken, genom undantag från artikel 211.4 c i budgetförordningen.

(18)

Om unionen tillfälligt fullgör sina finansiella åtaganden i samband med obligationer som emitterats för att finansiera det exceptionella makroekonomiska stödet till Ukraina enligt de täckta makroekonomiska stödlånen med hjälp av avsättningar i den gemensamma avsättningsfonden som gjorts för att täcka andra finansiella skulder för unionen, kan medlemsstaternas garantier tas i anspråk för att fylla på avsättningarna för dessa finansiella skulder.

(19)

Med tanke på den exceptionella karaktären hos det makroekonomiska stöd som backas upp av garantier är det lämpligt att förvalta avsättningarna för de finansiella skulder som uppstår till följd av det makroekonomiska stödet enligt de täckta makroekonomiska stödlånen och för alla utbetalningar efter den 15 juli 2022 av lån som garanteras enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 466/2014/EU (10) separat från andra finansiella förpliktelser inom garantin för yttre åtgärder och garantifonden för åtgärder avseende tredjeland. Det är därför lämpligt att endast använda de avsättningar som görs i den gemensamma avsättningsfonden för finansiella förpliktelser från det exceptionella makroekonomiska stödet enligt de täckta makroekonomiska stödlånen, i stället för att tillämpa den allmänna regeln i artikel 31.6 i förordning (EU) 2021/947. Det är vidare lämpligt att endast använda de avsättningar som gjorts i den gemensamma avsättningsfonden för lån som garanteras enligt beslut nr 466/2014/EU och som betalas ut efter den 15 juli 2022 för finansiella förpliktelser från de lånen och att tillämpa bestämmelserna i budgetförordningen på dessa avsättningar, i stället för att tillämpa den allmänna regeln i artikel 31.8 i förordning (EU) 2021/947. Detta bör kompletteras av att avsättningarna för det exceptionella makroekonomiska stödet enligt det här beslutet undantas från tillämpningen av den effektiva avsättningsnivån, genom undantag från artikel 213 i budgetförordningen.

(20)

Den relativa andelen av varje medlemsstats bidrag (fördelningsnyckel) till det totala garanterade beloppet bör motsvara medlemsstatens relativa andel av unionens totala bruttonationalinkomst. Anspråk på garantier bör göras proportionellt, med tillämpning av denna fördelningsnyckel.

(21)

Det är viktigt att medlemsstaterna ger högsta prioritet till att slutföra sina nationella förfaranden för att garantierna ska träda i kraft. Med tanke på situationens brådskande karaktär bör den tid som behövs för att slutföra dessa förfaranden inte fördröja utbetalningen av det brådskande exceptionella makroekonomiska stödet till Ukraina enligt detta beslut. De makroekonomiska stödlånen enligt detta beslut kommer att arrangeras snabbt när detta beslut trätt i kraft, samförståndsavtalet antagits och låneavtalet undertecknats.

(22)

Med tanke på den svåra situationen till följd av Rysslands anfallskrig, och för att stödja Ukrainas utveckling mot långsiktig stabilitet, är det lämpligt att göra undantag från artikel 220.5 e i budgetförordningen och ge unionen möjligheten att täcka räntekostnaderna för lånen enligt detta beslut och att efterskänka de administrativa kostnader som Ukraina annars skulle bära. Räntesubventionen bör beviljas som ett instrument som anses lämpligt för att säkerställa att stödet ger avsedd verkan i den mening som avses i artikel 220.1 i budgetförordningen och bör bäras av unionens budget åtminstone under perioden för den fleråriga budgetramen 2021–2027. Under perioden 2021–2027 bör räntesubventionen täckas genom den finansieringsram som avses i artikel 6.2 a första strecksatsen i förordning (EU) 2021/947.

(23)

Det bör vara möjligt för Ukraina att senast i slutet av mars varje år ansöka om räntesubventionen och om att de administrativa kostnaderna ska efterskänkas. För att möjliggöra flexibilitet i återbetalningen av kapitalbeloppet bör det också vara möjligt att genom undantag från artikel 220.2 i budgetförordningen förlänga de lån som i detta sammanhang tas upp på unionens vägnar.

(24)

Mot bakgrund av Ukrainas akuta finansieringsbehov gick kommissionen i juli 2022 med på en ny inriktning på och utbetalning av ytterligare 1,59 miljarder EUR i lån från Europeiska investeringsbanken till Ukraina som garanteras inom ramen för det externa utlåningsmandatet 2014–2020. Eftersom det rör sig om lån till den ukrainska staten eller statsägda enheter innebär de dock samma risknivå för unionsbudgeten som de makroekonomiska stödlånen. För unionsbudgeten bör följaktligen samma försiktighetsstrategi tillämpas för dessa exponeringar som för de makroekonomiska stödlånen enligt de täckta makroekonomiska stödlånen. Genom detta beslut tillämpas därför en avsättningsnivå på 70 % på lånen med ny inriktning på 1,59 miljarder EUR inom ramen för det externa utlåningsmandatet samt på eventuella ytterligare utbetalningar av lån inom ramen för det externa utlåningsmandatet till Ukraina. Den avsättningsnivån bör tillämpas i stället för den avsättningsnivå som anges i artikel 31.8 tredje meningen i förordning (EU) 2021/947. Avsättningen på 70 % för utbetalningar av lån på 1,59 miljarder EUR inom ramen för det externa utlåningsmandatet till Ukraina kommer att finansieras genom unionsbudgeten.

(25)

En regelbunden översyn av avsättningarna för de respektive makroekonomiska stödlånen och lånen inom ramen för det externa utlåningsmandatet bör göras var sjätte månad, med början den 30 juni 2023 eller tidigare om så är lämpligt. Vid den översynen bör det särskilt bedömas om situationen i Ukraina har utvecklats på ett sätt som skulle motivera en ökning eller minskning av avsättningsnivån. Kommissionen kan göra en ny bedömning av avsättningsnivån på ad hoc-basis, särskilt om det motiveras av en anmärkningsvärd relevant händelse. I syfte att säkerställa att avsättningsnivån förblir tillräcklig för de finansiella riskerna bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att öka eller minska avsättningsnivån, enligt vad som är lämpligt. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (11). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(26)

Eftersom målet för detta beslut, nämligen att ge unionens exceptionella makroekonomiska stöd till Ukraina för att framför allt stärka landets ekonomiska resiliens och stabilitet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(27)

Med beaktande av den brådska som föranleds av de exceptionella förhållanden som förorsakats av det oprovocerade och omotiverade ryska anfallskriget, anses det lämpligt att åberopa det undantag från den tidsfrist på åtta veckor som föreskrivs i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(28)

Med tanke på situationen i Ukraina bör detta beslut av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

I del B i bilaga II till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/2072 (2) fastställs en förteckning över EU-karantänskadegörare som har påvisats inom unionens territorium.

(2)

Ceratocystis platani (J.M. Walter) Engelbr. & T.C. Harr. (den angivna skadegöraren) har tagits upp i den förteckningen, eftersom det är känt att den förekommer i vissa delar av unionens territorium, och har en betydande påverkan på växter av Platanus L. (de angivna växterna) och på trä av Platanus L. (det angivna träet), de vanligaste värdarna för den skadegöraren.

(3)

De inventeringar som genomfördes i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) 2016/2031 visade att det inte längre är möjligt att utrota den angivna skadegöraren i vissa avgränsade områden.

(4)

Därför bör åtgärder fastställas för inneslutning av den angivna skadegöraren inom dessa avgränsade områden, bestående av angripna zoner och buffertzoner. Dessa åtgärder bör överensstämma med tillgängliga tekniska och vetenskapliga uppgifter om de angivna växterna och det angivna träet.

(5)

De behöriga myndigheterna bör öka allmänhetens medvetenhet för att säkerställa att den allmänhet och de yrkesmässiga aktörer som berörs av inneslutningsåtgärderna i de avgränsade områdena är medvetna om de åtgärder som vidtagits och avgränsningen av de avgränsade områdena för det ändamålet.

(6)

Om den angivna skadegöraren påträffas i en buffertzon som omger en angripen zon som omfattas av åtgärder för att innesluta denna, bör detta nya fynd leda till att den behöriga myndigheten inrättar ett nytt avgränsat område där skadegöraren ska utrotas.

(7)

Årliga inventeringar avseende förekomsten av den angivna skadegöraren i enlighet med artikel 22 i förordning (EU) 2016/2031 och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1231 (3) bör genomföras för att säkerställa att den angivna skadegöraren påvisas så tidigt som möjligt i de områden av unionens territorium där den inte har någon känd förekomst. Dessa inventeringar bör basera sig på det inventeringskort (pest survey card) för den angivna skadegöraren som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet offentliggjort, eftersom det tar hänsyn till den senaste vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I del B i bilaga II till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/2072 (2) fastställs en förteckning över EU-karantänskadegörare som har påvisats inom unionens område.

(2)

Grapevine flavescence dorée phytoplasma (den angivna skadegöraren) har tagits upp i den förteckningen, eftersom det är känt att den förekommer i vissa delar av unionens territorium och har en betydande påverkan på växter av Vitis L. (de angivna växterna), den vanligaste värden för den skadegöraren.

(3)

Scaphoideus titanus Ball (den angivna vektorn) har identifierats som en effektiv vektor för den angivna skadegöraren. Denna vektor spelar en viktig roll för etableringen och en ytterligare spridning av Grapevine flavescence dorée phytoplasma (3) inom unionens territorium och därför bör åtgärder för dess identifiering och bekämpning fastställas.

(4)

De inventeringar som genomfördes i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) 2016/2031 visade att det inte längre var möjligt att utrota den angivna skadegöraren i vissa avgränsade områden.

(5)

Därför bör åtgärder fastställas för inneslutning av den angivna skadegöraren inom dessa avgränsade områden, bestående av angripna zoner och buffertzoner. Dessa åtgärder bör bestå av destruktion och avlägsnande av de angripna angivna växterna och utförande av lämpliga behandlingar för att förhindra att den angivna skadegöraren sprids till resten av unionens territorium.

(6)

De behöriga myndigheterna bör öka allmänhetens medvetenhet för att säkerställa att den allmänhet och de yrkesmässiga aktörer som berörs av inneslutningsåtgärderna i de avgränsade områdena är medvetna om de åtgärder som vidtagits och avgränsningen av de avgränsade områdena för det ändamålet.

(7)

Om den angivna skadegöraren påträffas i en buffertzon som omger en angripen zon som omfattas av åtgärder för att innesluta denna, bör detta nya fynd leda till att den behöriga myndigheten inrättar ett nytt avgränsat område där skadegöraren ska utrotas.

(8)

Årliga inventeringar avseende förekomsten av den angivna skadegöraren och den angivna vektorn i enlighet med artikel 22 i förordning (EU) 2016/2031 och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1231 (4) bör genomföras för att säkerställa att den angivna skadegöraren påvisas så tidigt som möjligt i de områden av unionens territorium där den inte har någon känd förekomst. Dessa inventeringar bör basera sig på det inventeringskort (pest survey card) för den angivna skadegöraren och dess vektor som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet offentliggjort, eftersom det tar hänsyn till den senaste vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Enligt direktiv 2011/65/EU ska medlemsstaterna säkerställa att elektrisk och elektronisk utrustning som släpps ut på marknaden inte innehåller de farliga ämnen som förtecknas i bilaga II till det direktivet. Begränsningen gäller inte vissa undantagna användningar som är specifika för medicintekniska produkter och övervaknings- och kontrollinstrument och som förtecknas i bilaga IV till det direktivet.

(2)

De kategorier av elektrisk och elektronisk utrustning som omfattas av direktiv 2011/65/EU är upptagna i bilaga I till det direktivet.

(3)

Bly är ett ämne som omfattas av begränsningar enligt bilaga II till direktiv 2011/65/EU.

(4)

Den 25 mars 2019 mottog kommissionen en ansökan som lämnats in i enlighet med artikel 5.3 i direktiv 2011/65/EU om ett undantag för upptagande i bilaga IV till det direktivet för användning av bly i supraledare av vismutstrontiumkalciumkopparoxid (BSCCO) som används i kablar och ledningar och av bly i tillhörande elektriska anslutningar till andra komponenter till elektrisk och elektronisk utrustning (det begärda undantaget). Blydopad BSCCO kan användas för att skapa supraledande magnetiska kretsar för medicintekniska produkter och övervaknings- och kontrollinstrument.

(5)

Utvärderingen av det begärda undantaget omfattade samråd med berörda parter i enlighet med artikel 5.7 i direktiv 2011/65/EU. De synpunkter som inkom under dessa samråd offentliggjordes på en särskild webbplats.

(6)

Lödmetall som innehåller bly används för att ansluta supraledande ledningar och kablar till andra komponenter till elektrisk och elektronisk utrustning. Det finns för närvarande inget blyfritt alternativ på marknaden som skulle ge en tillräcklig tillförlitlighetsnivå för användningar där det krävs egenskaper såsom duktilitet och låg elektrisk resistivitet vid låga temperaturer.

(7)

Vid utvärderingen av det begärda undantaget, som omfattade en teknisk och vetenskaplig bedömningsstudie (2), drogs slutsatsen att tillsatsen av bly i BSCCO ger tekniska och funktionella fördelar som inte kan uppnås utan användning av bly. De tekniska och funktionella fördelarna utgörs av bilder med högre upplösning för medicinsk diagnos eller för forskning och innovation, och de möjliggör en stabilare drift av de relevanta användningarna. Tillsatsen av bly i BSCCO gör det möjligt att tillverka effektivare och mer tillförlitlig utrustning, vilket gynnar hälso- och sjukvården liksom innovation.

(8)

För närvarande är det inte möjligt att substituera eller på annat sätt ta bort bly i supraledande material och tillhörande lödmetall och behålla samma tekniska prestanda, och det väntas inte heller bli möjligt inom en överskådlig framtid. Det begärda undantaget är förenligt med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (3) och försämrar inte det miljö- och hälsoskydd som följer av den förordningen.

(9)

Det är därför lämpligt att bevilja det begärda undantaget.

(10)

Det blydopade BSCCO-materialets tekniska fördelar har potential att främja förbättringar och innovation inom medicinsk diagnostik och inom forskning. Det är osannolikt att undantagets varaktighet kommer att få negativa konsekvenser för innovation. Det är därför lämpligt att bevilja undantaget för en längre giltighetsperiod i enlighet med artikel 5.2 första stycket i direktiv 2011/65/EU.

(11)

Direktiv 2011/65/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Enligt direktiv 2011/65/EU ska medlemsstaterna säkerställa att elektrisk och elektronisk utrustning som släpps ut på marknaden inte innehåller de farliga ämnen som förtecknas i bilaga II till det direktivet. Begränsningen gäller inte vissa undantagna användningar som är specifika för medicintekniska produkter och övervaknings- och kontrollinstrument och som förtecknas i bilaga IV till det direktivet.

(2)

De kategorier av elektrisk och elektronisk utrustning som omfattas av direktiv 2011/65/EU är upptagna i bilaga I till det direktivet.

(3)

Bly är ett ämne som omfattas av begränsningar enligt bilaga II till direktiv 2011/65/EU.

(4)

Genom delegerat direktiv 2014/7/EU (2) beviljade kommissionen undantag för användning av bly i lödmetall, beläggning på anslutningar i elektriska och elektroniska komponenter och kretskort, anslutningar för elektriska ledningar, avskärmningar och kapslade kontaktdon som används i viss medicinsk utrustning för magnetisk resonanstomografi (MRT) (undantaget), genom att dessa användningar fördes in i bilaga IV till direktiv 2011/65/EU. Undantaget skulle upphöra att gälla den 30 juni 2020.

(5)

Den 12 december 2018 mottog kommissionen en ansökan om förnyelse av undantaget (ansökan om förnyelse), dvs. inom den tidsfrist som anges i artikel 5.5 i direktiv 2011/65/EU. I enlighet med den bestämmelsen förblir undantaget giltigt till dess att ett beslut om ansökan om förnyelse har antagits.

(6)

Utvärderingen av ansökan om förnyelse omfattade samråd med berörda parter i enlighet med artikel 5.7 i direktiv 2011/65/EU. De synpunkter som inkom under dessa samråd offentliggjordes på en särskild webbplats.

(7)

Vid utvärderingen av ansökan om förnyelse, som omfattade en teknisk och vetenskaplig bedömningsstudie (3), drogs slutsatsen att MRT-produkter av äldre konstruktion är beroende av MRT-komponenter som innehåller bly och att de har mycket begränsad kompatibilitet med nya blyfria MRT-komponenter. Utvärderingen visade vidare att blyfria modeller av icke-integrerade MRT-spolar redan finns tillgängliga. När det gäller MRT-produkter med integrerade spolar krävs dock ytterligare tid för den tekniska utvecklingen och godkännandeförfarandet för att utveckla blyfria lösningar.

(8)

Användningen av bly i nykonstruerade icke-integrerade MRT-spolar och i framtida blyfria MRT-produkter med integrerade spolar bör uteslutas från undantaget med angivande av datum.

(9)

Om ansökan om förnyelse inte beviljas kan det leda till att MRT-produkter kasseras i förtid på grund av bristen på kompatibla komponenter eller möjligheter till omkonstruktion. Detta skulle kunna leda till en brist på MRT-utrustning, vilket i sin tur skulle kunna inverka negativt på hälso- och sjukvården för patienter.

(10)

De sammanlagda negativa konsekvenser för miljö, hälsa och konsumentsäkerhet som orsakas av att ämnet substitueras med ett annat ämne kommer sannolikt att vara större än de sammanlagda fördelar för miljö, hälsa och konsumentsäkerhet som en sådan substitution kan medföra. Undantaget är förenligt med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (4) och försämrar således inte det miljö- och hälsoskydd som föreskrivs där.

(11)

Det är därför lämpligt att bevilja en förnyelse av undantaget.

(12)

För att kompatibel MRT-utrustning för hälso- och sjukvård ska kunna tillhandahållas och för att ge tid för utveckling av blyfria alternativ är det lämpligt att bevilja en förnyelse av undantaget, med ett reviderat tillämpningsområde, för maximalt sju år till och med den 30 juni 2027, i enlighet med artikel 5.2 första stycket i direktiv 2011/65/EU. Mot bakgrund av resultaten av de pågående försöken att finna tillförlitliga substitut har undantagets varaktighet sannolikt inga negativa konsekvenser för innovation.

(13)

Direktiv 2011/65/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Efter en ansökan från Bulgarien den 7 augusti 2020 beviljade rådet, genom genomförandebeslut (EU) 2020/1343 (2), Bulgarien ekonomiskt stöd i form av ett lån på högst 511 000 000 EUR med en längsta genomsnittlig löptid på 15 år och med en period på 18 månader under vilken det är tillgängligt, i syfte att komplettera Bulgariens nationella insatser för att hantera effekterna av covid-19-utbrottet och bemöta utbrottets socioekonomiska konsekvenser för arbetstagare och egenföretagare.

(2)

Lånet skulle användas av Bulgarien för att finansiera system för korttidsarbete och liknande åtgärder, enligt artikel 3 i rådets genomförandebeslut (EU) 2020/1343.

(3)

Covid-19-utbrottet fortsätter att immobilisera en stor del av arbetskraften i Bulgarien. Detta har lett till upprepade plötsliga och kraftiga ökningar av Bulgariens offentliga utgifter för den åtgärd som avses i artikel 3 b i genomförandebeslut (EU) 2020/1343.

(4)

Covid-19-utbrottet och de extraordinära åtgärder som Bulgarien har vidtagit under 2020, 2021 och 2022 för att begränsa utbrottet och dess socioekonomiska och hälsorelaterade effekter har haft och har fortfarande en mycket stor inverkan på landets offentliga finanser. 2020 hade Bulgarien ett offentligt underskott och en skuld på 4,0 % respektive 24,7 % av bruttonationalprodukten (BNP), vilka ökade till 4,1 % respektive 25,1 % i slutet av 2021. I kommissionens vårprognos 2022 förväntades Bulgariens offentliga underskott och skuld uppgå till 3,7 % respektive 25,3 % av BNP i slutet av 2022. Bulgariens BNP beräknas öka med 2,1 % under 2022.

(5)

Den 23 juni 2022 ansökte Bulgarien om ytterligare ekonomiskt stöd från unionen på 460 170 000 EUR som ett fortsatt komplement till de nationella insatser som Bulgarien gjort under 2020, 2021 och 2022 för att hantera effekterna av covid-19-utbrottet och dess socioekonomiska konsekvenser för arbetstagare. I synnerhet förlängde Bulgarien ytterligare och ändrade de system för korttidsarbete och liknande åtgärder som avses i skäl 6.

(6)

Det utvidgade lönebidraget ges till företag som på grund av covid-19-utbrottet har drabbats av en intäktsminskning på minst 30 % på grund av begränsningar av deras verksamhet mellan den 13 mars 2020 och den 31 december 2020. Företagen måste behålla antalet anställda under den period åtgärden pågår och under en lika lång period därefter. Det månatliga lönebidraget till de stödberättigade företagen uppgår till mellan 50 och 60 % av den anställdes bruttolön per månad (inklusive arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter), beroende på intäktsminskningens storlek. Denna åtgärd är en utvidgning av den åtgärd som beskrivs i artikel 3 b i genomförandebeslut (EU) 2020/1343 och som föreskrivs i ministerrådets dekret nr 151 av den 3 juli 2020 i dess ändrade lydelse genom dekret nr 278 av den 12 oktober 2020, dekret nr 416 av den 30 december 2020, dekret nr 93 av den 18 mars 2021, dekret nr 213 av den 1 juli 2021, dekret nr 322 av den 7 oktober 2021, dekret nr 482 av den 30 december 2021 och dekret nr 40 av den 31 mars 2022. (3)

(7)

Bulgarien uppfyller de villkor för att få ansöka om ekonomiskt stöd som anges i artikel 3 i förordning (EU) 2020/672. Bulgarien har tillhandahållit kommissionen lämplig bevisning för att de faktiska och planerade offentliga utgifterna har ökat med 1 015 050 000 EUR sedan den 1 februari 2020 till följd av de nationella åtgärder som har vidtagits för att hantera de socioekonomiska konsekvenserna av covid-19-utbrottet. Detta utgör en plötslig och kraftig ökning, eftersom den hänger samman med förlängningen eller ändringen av befintliga nationella åtgärder med direkt anknytning till system för korttidsarbete och liknande åtgärder som omfattar en betydande andel av företagen och arbetskraften i Bulgarien. Bulgarien avser att på egen hand finansiera 43 880 000 EUR av de ökade utgifterna.

(8)

Kommissionen har i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) 2020/672 samrått med Bulgarien och kontrollerat den plötsliga och kraftiga ökningen av de faktiska och planerade offentliga utgifterna med direkt anknytning till system för korttidsarbete och liknande åtgärder som det hänvisas till i ansökan av den 23 juni 2022.

(9)

Ekonomiskt stöd bör därför ges för att hjälpa Bulgarien att hantera de socioekonomiska konsekvenserna av de allvarliga ekonomiska störningar som orsakats av covid-19-utbrottet. Kommissionen bör fatta beslut om löptid, storlek på och utbetalning av delbetalningar och trancher i nära samarbete med de nationella myndigheterna.

(10)

Eftersom den period då stödet är tillgängligt enligt genomförandebeslut (EU) 2020/1343 har löpt ut behövs en ny period under vilken det ytterligare ekonomiska stödet är tillgängligt. Den period som det ekonomiska stöd som beviljas genom genomförandebeslut (EU) 2020/1343 ska vara tillgängligt bör förlängas med 21 månader, och som en följd av detta bör den totala perioden då stödet är tillgängligt vara 39 månader från och med den första dagen efter det att genomförandebeslut (EU) 2020/1343 har fått verkan.

(11)

Bulgarien och kommissionen bör ta hänsyn till detta beslut i det låneavtal som avses i artikel 8.2 i förordning (EU) 2020/672.

(12)

Detta beslut bör inte påverka resultatet av eventuella förfaranden som rör snedvridningar av den inre marknadens funktion som kan komma att inledas, särskilt enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget. Beslutet befriar inte medlemsstaterna från deras skyldighet att i enlighet med artikel 108 i fördraget till kommissionen anmäla alla planerade statliga stödåtgärder.

(13)

Bulgarien bör regelbundet informera kommissionen om genomförandet av de planerade offentliga utgifterna för att göra det möjligt för kommissionen att bedöma i vilken utsträckning Bulgarien har genomfört utgifterna.

(14)

Beslutet att ge ekonomiskt stöd har fattats med beaktande av Bulgariens befintliga och förväntade behov, de ansökningar om ekonomiskt stöd enligt förordning (EU) 2020/672 som andra medlemsstater redan lämnat in eller planerar att lämna in, samt med tillämpning av principerna om likabehandling, solidaritet, proportionalitet och insyn.

(1)

Oberoende medietjänster spelar en unik roll på den inre marknaden. De representerar en ekonomiskt betydelsefull sektor där det sker snabba förändringar, samtidigt som de ger såväl medborgare som företag tillgång till mångfald i fråga om åsikter och tillförlitliga informationskällor, och tjänar därmed ett allmänintresse som ”allmänhetens vakthund”.

(2)

Medietjänsterna spelar en avgörande roll i demokratiska samhällen, eftersom de tillhandahåller information, som är en kollektiv nyttighet. För att leverantörerna av medietjänster ska kunna fylla en sådan viktig samhällsfunktion och växa på marknaden måste de kunna tillhandahålla sina tjänster fritt och oberoende på en marknad som är öppen och transparent och som möjliggör mångfald i fråga om medieaktörer och åsikter.

(3)

Leverantörer av medietjänster åtnjuter inte bara skydd enligt unionens regler om den inre marknaden, utan även enligt artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), eftersom de är viktiga för åtnjutandet av rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet. I artikel 11 i stadgan föreskrivs också att mediernas frihet och mångfald ska respekteras och att rätt till yttrandefrihet inbegriper frihet att ta emot och sprida uppgifter utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av medlemsstaternas nationella gränser. Dessutom har en väl fungerande inre marknad för medietjänster en direkt inverkan på rättsstaten och demokratin, som är grundläggande värden i unionen och fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen.

(4)

Förlusten av reklamintäkter under det senaste årtiondet, särskilt på grund av den ökade distributionen av medieinnehåll på nätet och ändrade konsumtionsvanor, har lett till att den traditionella mediesektorn dränerats på ekonomiska resurser, vilket påverkar dess hållbarhet och därmed även kvaliteten och mångfalden hos det innehåll som erbjuds. Denna trend visar att marknaden misslyckats med att ge hållbar avkastning för oberoende nyhets- och kvalitetsjournalistik, som är kollektiva nyttigheter, och med att motverka desinformation.

(5)

I enlighet med handlingsplanen för demokratin i Europa (1) har kommissionen lagt fram en rad initiativ för att stödja mediernas frihet och mångfald. Den har antagit en rekommendation om säkerställande av journalisters och andra mediearbetares skydd, säkerhet och egenmakt i Europeiska unionen (2). Den har också lagt fram ett förslag till direktiv (3) och en rekommendation (4) om skydd för personer som deltar i den offentliga debatten mot uppenbart ogrundade rättsprocesser och rättegångsmissbruk (strategiska rättsprocesser för att hindra offentlig debatt). Dessutom har kommissionen genomfört flera åtgärder för att stödja återhämtningen och omvandlingen av mediesektorn och den audiovisuella sektorn, som en del av handlingsplanen för medier och den audiovisuella sektorn (5). Kommissionen övervakar också noga införlivandet och genomförandet av för mediesektorn viktig lagstiftning, särskilt direktivet om audiovisuella medietjänster (6) och upphovsrättsdirektivet (7).

(6)

Kommissionen har lagt fram ett förslag till förordning om fastställande av en gemensam ram för medietjänster på den inre marknaden (europeiska mediefrihetsakten). Enligt förslaget ska det införas en rad skyddsåtgärder i unionsrätten för att skydda mediernas mångfald och redaktionella oberoende på den inre marknaden. Denna rekommendation åtföljer den föreslagna förordningen som ett verktyg för att med omedelbar verkan främja redaktionellt oberoende och insyn i medieägandet.

(7)

Samtidigt har kommissionen, som ett komplement till lagstiftningen och såsom betonas i handlingsplanen för demokratin i Europa, gett aktivt stöd till mediesektorns egna initiativ till självreglering. Denna rekommendation är ett led i detta arbete.

(8)

Mediebranschen har en lång tradition av självreglering och har tagit ett antal initiativ på området. Med utgångspunkt i dessa initiativ och med beaktande av mångfalden av rättsliga traditioner och strategier i medlemsstaterna är det möjligt att ringa in frivillig praxis som leverantörerna av medietjänster skulle kunna följa för att förbättra sin motståndskraft och bättre stå emot politiska och ekonomiska påtryckningar. Sektorn skulle kunna delta i en diskussion om sådan frivillig praxis samtidigt som det överlåts på leverantörerna av medietjänster att fritt bestämma vilken praxis som kan passa deras individuella behov och affärsmodeller, i synnerhet med beaktande av de särskilda behoven hos mikroföretag och små och medelstora företag i den mening som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (8).

(9)

Medborgarna måste kunna lita på den information de får för att kunna utöva sina demokratiska rättigheter. De måste ha tillgång till en mångfald av åsikter och tillförlitliga informationskällor för att kunna bilda sig en egen uppfattning och bidra till de demokratiska processerna. Tillgång till tillförlitlig information är lika viktigt för företagen för att de ska kunna fatta välgrundade beslut.

(10)

Europeiska leverantörer av medietjänster utsätts i allt högre grad för otillbörlig inblandning i enskilda redaktionella beslut, bland annat från privata ägare och aktieägare, vilket inverkar negativt på den redaktionella friheten, förmågan att tillhandahålla oberoende nyheter och därmed tillgången till tillförlitlig information för de som använder medierna. Övervakningsverktyget för mediepluralism 2022 visar på en hög risk för otillbörligt kommersiellt inflytande och ägarinflytande i flera medlemsstater (9). I den digitala tidsåldern är det, på grund av den ökade möjligheten att enkelt få tillgång till information från leverantörer av medietjänster som är etablerade i andra medlemsstater, viktigt att främja god praxis på EU-nivå för att säkerställa att unionens medborgare och företag erbjuds ett oberoende och allsidigt nyhets- och aktualitetsinnehåll så att de kan bilda sig en uppfattning och göra välgrundade val, vilket bidrar till en offentlig sfär på den inre marknaden.

(11)

Redaktionellt oberoende skyddar redaktörer och journalister från intressekonflikter och hjälper dem att stå emot otillbörlig inblandning och otillbörliga påtryckningar. Det är därför en förutsättning för framställning och spridning av opartisk information och därmed en väsentlig aspekt av mediefriheten. Det gör det möjligt för medborgare och företag i hela unionen att tillhandahålla och ta emot oberoende och pluralistiska medietjänster. Detta är särskilt relevant för leverantörer av medietjänster som tillhandahåller nyhets- och aktualitetsinnehåll, oavsett format (inbegripet dokumentärer eller tidskrifter som behandlar sådana frågor). Därför riktar sig rekommendationerna om frivilliga åtgärder avseende redaktionellt oberoende till sådana leverantörer.

(12)

Mot denna bakgrund har vissa leverantörer av medietjänster redan infört åtgärder, normer eller mekanismer för företagsstyrning, såsom redaktionella stadgor, kodexar eller etikkommittéer för att skydda det redaktionella oberoendet. Hos vissa nyhetsförmedlare har journalisterna inflytande över valet av chefredaktör eller till och med över förändringar i medieägandet. I vissa medieföretag har journalister ställning som aktieägare och kan delta i det strategiska beslutsfattandet och i fördelningen av de ekonomiska vinsterna. I ett fåtal medlemsstater krävs vissa av dessa företagsåtgärder enligt lag för särskilda typer av leverantörer av medietjänster (10). Dessa och andra exempel på skyddsåtgärder bör användas som inspirationskällor för frivilliga åtgärder och som grund för fortsatta diskussioner ledda av de berörda parterna om hur skyddet av redaktionellt oberoende kan förbättras.

(13)

Även om det är legitimt för privata medieägare att välja och besluta om den långsiktiga redaktionella inriktningen, är viktigt att säkerställa att redaktörer på ett oberoende sätt kan bevaka nyheter och aktuella frågor i sitt dagliga arbete. Redaktörerna bör grunda enskilda redaktionella beslut på journalisternas bakgrundsundersökningar och bedömningar och på informationens relevans för läsaren, och de bör också fritt kunna uttrycka kritiska åsikter utan rädsla för repressalier. Det finns ett behov av en balanserad branschledd strategi för att främja redaktionellt oberoende som samtidigt erkänner de legitima rättigheter och intressen som privata ägare till leverantörer av medietjänster har i fråga om såväl näringsfrihet som deras egen yttrandefrihet.

(14)

Självreglering i medierna och normer för journalistisk etik är effektiva verktyg för att öka journalisternas egenmakt och hjälpa dem att stå emot otillbörliga påtryckningar, inbegripet av politisk och kommersiell karaktär, vilket gör att allmänhetens förtroende för medierna ökar (11). Tillämpningen av publicistiska normer i hela unionen kan dock förbättras. Övervakningsverktyget för mediepluralism 2022 pekar på bristerna i det praktiska genomförandet av självregleringen (12).

(15)

Dessutom finns,enligt det unionsfinansierade projektet Medieråd i den digitala tidsåldern, medie- eller pressnämnder i endast drygt hälften av medlemsstaterna (13). De varierar dessutom i fråga om storlek, verksamhetsområde och juridisk form eller erkännande enligt nationell lagstiftning i de medlemsstater där de finns, vilket kan påverka deras faktiska roll. I de medlemsstater där det ännu inte inrättats några medie- eller pressnämnder saknar medierepresentanterna ofta incitament att ta initiativ till sådana.

(16)

I denna rekommendation föreslås medietjänstleverantörer en icke uttömmande och icke-kumulativ förteckning över frivilliga åtgärder och strategier för att garantera en oberoende process för produktion av nyhetsinnehåll. De rekommenderade åtgärderna rör centrala delar av denna process, från villkoren för oberoende skapande av redaktionellt innehåll och rätt för journalister att delta i viktiga beslut för mediekanaler, till strategier för att säkerställa långsiktig stabilitet i produktionen av nyhetsinnehåll.

(17)

Ingenting i denna rekommendation, som per definition inte är bindande, bör tolkas som att det påverkar friheten att tillhandahålla tjänster på den inre marknaden eller yttrandefriheten och informationsfriheten, inbegripet pressfriheten, eller som att det inkräktar på den redaktionella friheten eller näringsfriheten. De interna skyddsåtgärderna får inte på något sätt anses frånta medieägarna deras roll när det gäller att fastställa de strategiska målen och främja sina företags tillväxt och ekonomiska bärkraft. Dessutom bör den ledande roll som leverantörer av medietjänster och journalister spelar i utvecklingen av interna skyddsåtgärder och självregleringsinstrument erkännas.

(18)

This Recommendation is based on exchanges with concerned stakeholders, notably journalists, media companies and their associations. It builds on the discussions at the European News Media Forum (14), in particular the second edition held on 29 November 2021, which discussed the media sector’s industrial transformation and related challenges (15). It also takes account of the existing industry initiatives, including the Journalism Trust Initiative (JTI) by Reporters without Borders and its partner, which aim to foster a healthier information space supported by industry standards.

(19)

De rekommenderade åtgärderna bygger på initiativ där nya affärsmodeller och samarbeten testas, såsom de som finansieras i de partnerskap inom journalism som stöds av programmet Kreativa Europa (16). De bygger också på de system och prioriteringar för ekonomiskt stöd som anges i handlingsplanen för medier och den audiovisuella sektorn och som är en del av insatserna på EU-nivå för att stödja ett branschekosystem för nyhetsmedier. Dessutom har vissa leverantörer av medietjänster använt sig av styrningsstrukturer där ideella enheter, såsom truster eller stiftelser, innehar hela eller en del av deras kapital och i vissa fall spelar en viktig roll när det gäller att utse styrelser och chefredaktörer, vilka anses bidra till att bevara medietjänstleverantörens redaktionella oberoende på lång sikt. Bland andra styrningsmekanismer med liknande mål återfinns journalistiska aktieägararrangemang där medlemmar av den redaktionella personalen eller deras representativa organ kontrollerar en del av aktierna eller har befogenhet att stoppa en ny kontrollerande aktieägare från att köpa in sig i företaget om detta skulle kunna påverka det redaktionella oberoendet. På grundval av detta hänvisar de rekommenderade åtgärderna till möjliga strategier som leverantörer av medietjänster kan överväga för att öka sin hållbarhet, och därmed motståndskraft mot politiska och kommersiella påtryckningar, och noterar att de fortfarande är bäst lämpade, som ekonomiska aktörer, att utveckla de affärsmodeller som passar deras mål och kapacitet, beroende på vilka marknadssegment som de inriktar sig på.

(20)

Denna rekommendation syftar också till att ytterligare främja insyn i medieägandet i hela unionen. Internationella standarder (17) och unionens medielagstiftning uppmuntrar för närvarande medlemsstaterna att anta sektorsspecifika åtgärder för att öka insynen i medieägandet. I artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU (18) erkänns särskilt att medlemsstaterna får kräva att leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion ska göra tillgänglig information om sin ägarstruktur, inbegripet information om sina verkliga huvudmän, i enlighet med de allmänna regler om öppenhet beträffande verkligt huvudmannaskap som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (19). I Europarådets rekommendation från 2018 om mediepluralism och insyn i medieägandet uppmanas medlemsstaterna att införa ramar för offentliggörande av korrekt och aktuell information om direkt och verkligt huvudmannaskap inom mediesektorn. Dessutom samfinansierar kommissionen utvecklingen av projektet för övervakning av medieägande i Europa, som syftar till att utforma en sökbar och skalbar databas för att tillhandahålla kostnadsfri och användarvänlig information om medieägande i hela unionen.

(21)

Åtgärder för att öka allmänhetens insyn i medieägandet är viktiga med tanke på medietjänsters särskilda karaktär av kollektiv nyttighet (20). Den roll medier har när det gäller att rapportera om och utkräva ansvar av politiska och ekonomiska intressen gör insyn i medieägandet till ett nödvändigt inslag i varje ekosystem som har till syfte att främja undersökande journalistik, mediemångfald och allmänhetens förtroende för mediers rapportering. Bristen på mediespecifik transparensinformation har tagits upp av berörda parter i de samråd som genomfördes inför utarbetandet av denna rekommendation.

(22)

Av detta följer att det är lämpligt med en övergripande strategi för insyn i medieägandet. En sådan strategi skulle främja tillgång till information om statens, statliga institutioners, statsägda företags eller andra offentliga organs medieägande (eller utövande av medieägande), om ägarnas ägarintressen i, kopplingar till eller verksamhet i andra medieföretag eller andra företag, samt alla andra ägarintressen som kan påverka medieföretagets strategiska beslut eller redaktionella hållning. Det är med tanke på vikten av att tjänstemottagarna har uppdaterad information om ägarstrukturer även lämpligt att rekommendera att information om förändringar av ägande eller kontroll av medier ska offentliggöras. Det rekommenderade tillvägagångssättet bör anpassas till typen av mediekanal och ägandeförhållanden. När det gäller journalistägda mediekanaler bör den tillgängliga informationen framför allt bara omfatta ägare med en ledande roll, till exempel styrelseledamöter.

(23)

Syftet med denna rekommendation är således att främja en hög grad av insyn i medieägandet i hela unionen genom frivilliga åtgärder som kan vidtas av medietjänstleverantörerna själva men även av medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av reglerna på unionsnivå om insyn i ägande enligt direktiv (EU) 2015/849 och reglerna om offentliggörande för företag enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 (21) samt befintliga system för sammankoppling av register på unionsnivå.

(24)

För att följa upp denna rekommendation kommer kommissionen att främja en regelbunden dialog med medlemsstater och företrädare för medietjänstleverantörer och journalister i relevanta forum, särskilt European News Media Forum. Kommissionen kommer att noga övervaka medlemsstaternas insatser och medietjänstleverantörernas åtgärder med anledning av denna rekommendation. Medlemsstaterna bör därför uppmanas att ge kommissionen den relevanta information som de rimligen kan förväntas lämna, så att kommissionen kan övervaka hur de efterlever för dem relevanta delar av denna rekommendation. Resultaten av övervakningen kan utgöra underlag för diskussioner under ledning av berörda parter.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

(1)

I enlighet med artikel 5.2 i protokoll 2 till avtalet lämnade unionen och Schweiziska edsförbundet, som avtalsslutande parter, till gemensamma kommittén uppgifter om de inhemska referenspriserna för 2021 för alla råvaror för vilka prisutjämningsåtgärder tillämpas. Av dessa priser framgår att den faktiska prissituationen för dessa råvaror på de avtalsslutande parternas territorium har förändrats.

(2)

Därför måste de inhemska referenspriser och prisskillnader för jordbruksråvaror som förtecknas i tabell III i protokoll 2 till avtalet uppdateras. Basbeloppen för de jordbruksråvaror som förtecknas i tabell IV i det protokollet måste också anpassas.

”b)

Från och med 2023: såsom fastställs enligt artikel 6a.4.”

”b)

Från och med 2023: såsom fastställs enligt artikel 6a.7.”