(1)

Den 5 mars 2014 antog rådet förordning (EU) nr 208/2014.

(2)

På grundval av en översyn gjord av rådet bör posterna avseende fyra personer mot vilka tillämpningen av restriktiva åtgärder löpte ut den 6 september 2022 och informationen om deras rätt till försvar och deras rätt till ett effektivt rättsligt skydd utgå ur bilaga I till förordning (EU) nr 208/2014.

(3)

Förordning (EU) nr 208/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Den 18 januari 2016 antog rådet förordning (EU) 2016/44.

(2)

Den 18 juli 2022 uppdaterade FN:s säkerhetsråds kommitté inrättad enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1970 (2011) uppgifterna rörande en person som omfattas av restriktiva åtgärder.

(3)

Bilaga II till förordning (EU) 2016/44 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Den 30 augusti 2017 antog rådet förordning (EU) 2017/1509.

(2)

Den 26 juli 2022 uppdaterade FN:s säkerhetsråds kommitté inrättad enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1718 (2006) uppgifterna rörande 20 personer och 24 enheter som omfattas av restriktiva åtgärder.

(3)

Bilaga XIII till förordning (EU) 2017/1509 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Genom rådets direktiv 2006/112/EG (2)„ ändrat genom direktiv (EU) 2020/284 (3), införs rapporteringsskyldigheter för betaltjänstleverantörer från och med den 1 januari 2024. Från och med det datumet ska betaltjänstleverantörer som är etablerade eller tillhandahåller betaltjänster i Europeiska unionen dokumentera gränsöverskridande betalningar från betalare i medlemsstater och viss information om betalningsmottagarna och överföra denna dokumentation till medlemsstaterna för kampen mot mervärdesskattebedrägeri (momsbedrägeri).

(2)

Enligt förordning (EU) nr 904/2010, ändrad genom förordning (EU) 2020/283 (4) ska medlemsstaterna överföra denna dokumentation till ett centralt elektroniskt system för betalningsinformation (Cesop) som ska utvecklas, underhållas, hysas och tekniskt förvaltas av kommissionen.

(3)

I enlighet med artikel 24e a i förordning (EU) nr 904/2010, och för att säkerställa att Cesop fungerar väl, är det nödvändigt att anta de tekniska åtgärderna för att inrätta Cesop. Dessa åtgärder bör omfatta de Cesop-funktioner som är nödvändiga för att utveckla Cesops kapacitet enligt beskrivningen i artikel 24c i förordning (EU) nr 904/2010. Åtgärderna bör också säkerställa en hög nivå av användarvänlighet genom att tillhandahålla sök- och visualiseringsverktyg i Cesop. Cesop bör underlätta informationsutbyte mellan Eurofiscs sambandstjänstemän genom att göra det möjligt för dem att på ett snabbt och säkert sätt utbyta information direkt i Cesop om momsbedrägerier. De åtgärder som kommissionen bör vidta för att underhålla Cesop efter att systemet tagits i drift, bör också fastställas för att säkerställa kvalitetsstandarder för driften av Cesops it-infrastruktur och funktioner och säkerställa att nödvändiga uppdateringar görs när det behövs för att hantera incidenter i systemet mellan kommissionen och medlemsstaterna.

(4)

Som personuppgiftsansvariga för Cesop ansvarar medlemsstaterna för förvaltningen av systemet, medan kommissionen har ett antal ansvarsområden begränsade till den tekniska förvaltningen av Cesop som ansvarig för att hysa systemet och som personuppgiftsbiträde, i enlighet med artikel 24e b i förordning (EU) nr 904/2010. Dessa ansvarsområden bör innefatta de tekniska uppgifter som är nödvändiga för den dagliga administrationen av Cesop, som att föra register över den sambandstjänsteman för Eurofisc som har åtkomst till Cesop, föra register över betaltjänstleverantörer som har överfört data till medlemsstaterna, upprätta lämpliga organisatoriska säkerhetsåtgärder för Cesop samt tillhandahålla den fortbildning och det stöd som Eurofiscs sambandstjänstemän behöver för att kunna använda Cesop effektivt.

(5)

Enligt artikel 24b.1 b i förordning (EU) nr 904/2010 ska medlemsstaterna sända data till Cesop i ett gemensamt format. De dataelement som ska rapporteras av betaltjänstleverantörer i ett XML-dokument bör fastställas. För att säkerställa allmän interoperabilitet mellan nationella elektroniska system och Cesop i enlighet med artikel 24b.3 i förordning (EU) nr 904/2010 bör medlemsstaterna kontrollera att de data som överförts av betaltjänstleverantörerna innehåller de obligatoriska och syntaktiskt korrekta dataelementen enligt artikel 243d i direktiv 2006/112/EG, eftersom Cesop endast kan fungera om obligatoriska data registreras korrekt i Cesop.

(6)

Medlemsstaterna bör utse de sambandstjänstemän för Eurofisc som kommer att ha åtkomst till Cesop och meddela kommissionen sitt beslut. I detta hänseende bör kommissionen förse dessa tjänstemän med en unik identifierare för åtkomst till Cesop och föra en förteckning över alla Eurofiscs sambandstjänstemän som har åtkomst till Cesop baserat på informationen från medlemsstaterna.

(7)

I enlighet med artikel 24e g i förordning (EU) nr 904/2010 ska kommissionen upprätta förfaranden för att säkerställa att lämpliga tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder vidtas för utvecklingen och driften av Cesop. Flera säkerhetsaspekter av Cesops centrala komponenter beror också på genomförandet av nationella säkerhetsåtgärder, såsom åtgärder för att kontrollera säkerheten för data som överförts och åtgärder för att säkerställa att endast sambandstjänstemän för Eurofisc som har en giltig identifierare får åtkomst till CESOP. Därför bör medlemsstaterna informera kommissionen om sina egna säkerhetsåtgärder. Medlemsstaterna och kommissionen bör hålla varandra informerade om säkerhetsåtgärder som vidtagits och behovet av uppgraderingar av dessa åtgärder.

(8)

Behandlingen av personuppgifter enligt denna förordning och medlemsstaternas och kommissionens ansvarsområden omfattas av de regler som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (5) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (6). I enlighet med artikel 24e h i förordning (EU) nr 904/2010 bör medlemsstaternas och kommissionens roller och ansvarsområden fastställas vad gäller personuppgiftsansvar för Cesop. Medlemsstaterna bör gemensamt anses som personuppgiftsansvariga för Cesop eftersom de beslutar om metoderna för behandling och användning av data i Cesop. Kommissionen bör anses som personuppgiftsbiträde eftersom den agerar på medlemsstaternas vägnar när den utför sina uppgifter.

(9)

Denna förordning ska tillämpas först från och med den 1 januari 2024, som en anpassning till tillämpningen av förordning (EU) 2020/283 och direktiv (EU) 2020/284.

(10)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i förordning (EU) 2018/1725 och avgav ett yttrande den 2 februari 2022.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för administrativt samarbete.

a)

Föra och uppdatera förteckningen över Eurofiscs sambandstjänstemän med åtkomst till Cesop och deras unika personliga användaridentitet i enlighet med artikel 5.

b)

Genomföra de organisatoriska och tekniska säkerhetsåtgärder som avses i artikel 6.

c)

Upprätta, bevara och underhålla en förteckning över betaltjänstleverantörer som rapporterar data enligt artikel 24b.1 i förordning (EU) nr 904/2010, i enlighet med de data som tillhandahålls av medlemsstaterna.

d)

Ge Eurofiscs sambandstjänstemän som har åtkomst till Cesop automatisk åtkomst till den förteckning som underhålls i enlighet med led c.

e)

Tillhandahålla Eurofiscs sambandstjänstemän tekniskt bistånd vid användning av Cesop.

f)

Tillhandahålla utbildning om användningen av Cesop för Eurofiscs sambandstjänstemän.

(1)

Den 16 juli 2012 antog rådet beslut 2012/392/Gusp (1) genom vilket ett Europeiska unionens GSFP-uppdrag i Niger inrättades till stöd för förstärkning av de nigeriska säkerhetsaktörernas förmåga att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet (Eucap Sahel Niger).

(2)

Den 7 september 2020 antog rådet beslut (Gusp) 2020/1254 (2) varigenom uppdraget förlängdes till och med den 30 september 2022.

(3)

Den 15 juni 2022 granskade kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) den strategiska översynen av uppdraget och enades om att förlänga Eucap Sahel Niger till och med den 30 september 2024. Den 28 juni 2022, när den strategiska översynen av uppdraget avslutades, enades Kusp dessutom bland annat om att uppdraget inom ramen för sitt mandat bör kunna utbyta säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter med unionens byråer för rättsliga och inrikes frågor.

(4)

Beslut 2012/392/Gusp bör ändras i enlighet med detta.

(5)

Eucap Sahel Niger kommer att genomföras under omständigheter som kan komma att förvärras och hindra uppnåendet av de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen.

1.

I artikel 3 ska punkt 4 ersättas och en ny punkt läggas till enligt följande:

2.

I artikel 13.1 ska följande stycke läggas till:

”Det finansiella referensbelopp som är avsett att täcka utgifterna för Eucap Sahel Niger för perioden 1 oktober 2022–30 september 2024 ska vara 72 161 381,16 EUR.”

3.

I artikel 14 ska följande punkt läggas till:

4.

I artikel 15 ska punkt 4 ersättas och en ny punkt läggas till enligt följande:

5.

I artikel 16 ska andra meningen ersättas med följande:

”Det ska tillämpas till och med den 30 september 2024.”

(1)

Restriktiva åtgärder som antas av rådet på grundval av artikel 29 i fördraget om Europeiska unionen samt artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är ett mycket viktigt utrikespolitiskt verktyg för unionens yttre åtgärder.

(2)

Omfattande spridning av och enkel tillgång till information om gällande restriktiva åtgärder i unionen samt informationsutbyte mellan medlemsstaterna, berörda parter och kommissionen är viktiga förutsättningar för att de ska ha verkan.

(3)

Rysslands anfallskrig mot Ukraina har visat att det finns ett akut behov av att inleda en insats för att göra det lättare för medlemsstater och aktörer att genomföra de restriktiva åtgärder som antagits sedan den 24 februari 2022. Ökade krav på ett effektivt genomförande av restriktiva åtgärder, nya krav som följer av de restriktiva åtgärdernas aldrig tidigare skådade omfattning och karaktär samt behovet av säker kommunikation och nära samarbete mellan medlemsstaterna, berörda parter och kommissionen för genomförandet av dem kräver nya eller förbättrade och säkrare it-verktyg.

(4)

En operativ insats inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken bör stödja den brådskande utvecklingen av de applikationer och databaser som krävs.

(1)

Den 5 mars 2014 antog rådet beslut 2014/119/Gusp (1).

(2)

På grundval av en översyn gjord av rådet bör posterna avseende fyra personer mot vilka tillämpningen av restriktiva åtgärder löpte ut den 6 september 2022 och informationen om deras rätt till försvar och deras rätt till ett effektivt rättsligt skydd utgå ur bilagan till beslut 2014/119/Gusp.

(3)

Beslut 2014/119/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 5 ska andra stycket ersättas med följande:

”Detta beslut ska tillämpas till och med den 6 mars 2023.”

2.

Bilagan ska ändras i enlighet med bilagan till det här beslutet.

(1)

Den 4 maj 2020 antog rådet beslut (Gusp) 2020/610 (1), varigenom en förlängning av giltighetstiden med ytterligare 24 månader föreskrevs för de nationella tillstånden för vissa palestinier för inresa till och vistelse på de medlemsstaters territorium som avses i rådets gemensamma ståndpunkt 2002/400/Gusp (2).

(2)

På grundval av en utvärdering av tillämpningen av gemensam ståndpunkt 2002/400/Gusp anser rådet att det är lämpligt att giltighetstiden för dessa tillstånd förlängs med ytterligare 24 månader.

(1)

Den 31 juli 2015 antog rådet beslut (Gusp) 2015/1333.

(2)

Den 18 juli 2022 uppdaterade FN:s säkerhetsråds kommitté inrättad enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1970 (2011) uppgifterna rörande en person som omfattas av restriktiva åtgärder.

(3)

Bilagorna I och III till beslut (Gusp) 2015/1333 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Den 27 maj 2016 antog rådet beslut (Gusp) 2016/849.

(2)

Den 26 juli 2022 uppdaterade FN:s säkerhetsråds kommitté inrättad enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1718 (2006) uppgifterna rörande 20 personer och 24 enheter som omfattas av restriktiva åtgärder.

(3)

Bilaga I till beslut (Gusp) 2016/849 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Genom kommissionens beslut (EU) 2021/2313 (3) beviljades vissa medlemsstater befrielse från importtullar och mervärdesskatt för import av varor som krävs för att bekämpa effekterna av covid-19-utbrottet från och med den 1 januari 2022 till och med den 30 juni 2022

(2)

Den 15 juni 2022 samrådde kommissionen med medlemsstaterna om huruvida det var nödvändigt att förlänga giltighetstiden för de åtgärder som föreskrivs i det beslutet. Belgien, Lettland, Österrike, Portugal och Slovenien (de ansökande medlemsstaterna) lämnade in ansökningar om detta den 21 juni 2022.

(3)

Importen till de ansökande medlemsstaterna med stöd av beslut (EU) 2021/2313 har varit till nytta genom att den gett statliga organisationer eller andra organisationer som godkänts av de nationella behöriga myndigheterna tillgång till nödvändiga läkemedel, medicinsk utrustning och personlig skyddsutrustning som det rådde brist på. Handelsstatistiken för sådana varor visar att den relaterade importen håller på att minska, men att den kan fluktuera till följd av ny efterfrågan på varor som behövs för att bekämpa covid-19-pandemin. Trots att vaccineringen pågår i unionen och flera åtgärder vidtagits för att förhindra virusets spridning utgör antalet covid-19-smittade i de ansökande medlemsstaterna fortfarande en risk för folkhälsan. Eftersom man i dessa medlemsstater fortfarande rapporterar om brister på varor som behövs för att bekämpa covid-19-pandemin är det lämpligt att medge befrielse från importtullar för varor som importeras för de ändamål som anges i artikel 74 i förordning (EG) nr 1186/2009 och befrielse från mervärdesskatt för varor som importeras för de ändamål som anges i artikel 51 i direktiv 2009/132/EG.

(4)

De ansökande medlemsstaterna bör underrätta kommissionen om vilken typ och mängd av varor som omfattas av befrielse från importtullar och mervärdeskatt i syfte att bekämpa effekterna av covid-19-utbrottet, om vilka organisationer de har godkänt för att dela ut eller göra sådana varor tillgängliga och om vilka åtgärder som har vidtagits för att förhindra att varorna används för andra ändamål än att bekämpa effekterna av detta utbrott.

(5)

Med tanke på de utmaningar som de ansökande medlemsstaterna räknar med att stå inför bör befrielse från importtullar och mervärdesskatt beviljas för import som sker från och med den 1 juli 2022. Befrielsen bör gälla till och med den 31 december 2022.

(6)

Den 22 juli 2022 skedde samråd med medlemsstaterna i enlighet med artikel 76 första stycket i förordning (EG) nr 1186/2009 och artikel 53 första stycket i direktiv 2009/132/EG.

(1)

En ansökan om registrering av det europeiska medborgarinitiativet ”Every European house equipped with 1 kW photovoltaic and 0,6 kW wind turbines using EU funding through the municipalities alone” lämnades in till kommissionen den 11 juli 2022.

(2)

Enligt organisatörerna har initiativet följande mål: ”1) Att minska varje hushålls koldioxidavtryck. 2) Att hålla kommunerna, distributörerna och energileverantörerna ansvariga genom att begränsa migrationen mellan leverantörer i den gröna zonen och fortbilda minst en kommunanställd i miljöfrågor med användning av endast EU-utrustning. 3) Att utveckla gröna energikällor i de mest isolerade byarna och i utkanten av nätverk som annars skulle kräva konsolideringsinvesteringar som finansieras av distributörer, energileverantörer eller lokala förvaltningsmyndigheter. 4) Att ändra allmänhetens uppfattning att grön energi är dyr och att få allmänheten att förbruka minst 1 kW solenergi per dag för att sänka kostnaderna. Vi vill se ett slut på energikriget, och vi förbereder lokala turbinpumpsystem på upp till 400 kW, droppbevattningssystem och vätgasgeneratorer för kompakta energizoner. Ett viktigt steg för konkurrenskraften inom EU.”

(3)

I bilagan till initiativet finns ytterligare uppgifter om initiativets ämne, mål och bakgrund och en redogörelse för skälen till att det bör stödjas. Organisatörerna hävdar att de pengar som inte används för resiliens, sammanhållning och regional utveckling skulle kunna användas för att via lokala förvaltningsmyndigheter finansiera 600 miljoner solcellspaneler och 197 000 megawatt grön energi i cirka 197 miljoner hushåll i hela unionen till en beräknad kostnad på 750 miljarder euro, vilket skulle ligga till grund för den gröna europeiska energiunionen.

(4)

När det gäller uppmaningen att vidta åtgärder för att installera solcellspaneler och vindturbiner för att förse hushållen med grön energi i syfte att minska koldioxidavtrycket har kommissionen befogenhet att lägga fram förslag till rättsakter som fastställer skyldigheter att utrusta nya eller befintliga byggnader med anläggningar för förnybar energi och som strävar efter att påskynda tillståndsförfaranden för projekt för förnybar energi på grundval av artikel 194.2 i fördraget.

(5)

I den mån initiativet kräver att målen ska uppnås genom unionsfinansiering görs betydande investeringar i den gröna omställningen genom faciliteten för återhämtning och resiliens, fonden för en rättvis omställning, InvestEU-fonden (på grundval av artikel 173 och/eller artikel 175 i fördraget) och den planerade nya sociala klimatfonden (på grundval av artiklarna 91.1 d, 192.1 och 194.1 c).

(6)

Av dessa skäl faller inga delar av initiativet uppenbart utanför kommissionens befogenheter att lägga fram ett förslag till unionsrättsakt för att genomföra fördragen.

(7)

Denna slutsats påverkar inte bedömningen av om initiativet uppfyller de konkreta och materiella villkor som krävs för att kommissionen ska kunna agera, bland annat om det är förenligt med proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna och de grundläggande rättigheterna.

(8)

Gruppen av organisatörer har lämnat tillräckliga bevis på att den uppfyller kraven i artikel 5.1 och 5.2 i förordning (EU) 2019/788 och har utsett kontaktpersoner i enlighet med artikel 5.3 första stycket i den förordningen.

(9)

Initiativet är varken uppenbart otillbörligt, av okynneskaraktär eller förargelseväckande och det strider inte heller uppenbart mot unionens värden enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen eller mot de rättigheter som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(10)

Initiativet ”Every European house equipped with 1 kW photovoltaic and 0,6 kW wind turbines using EU funding through the municipalities alone” bör därför registreras.

(11)

Slutsatsen att villkoren för registrering enligt artikel 6.3 i förordning (EU) 2019/788 är uppfyllda innebär inte att kommissionen på något sätt bekräftar att innehållet i initiativet är korrekt, då gruppen av organisatörer av initiativet är ensamt ansvarig för detta. De åsikter som framförs i initiativet är organisatörernas egna och kan inte på något sätt anses spegla kommissionens uppfattning.

(1)

En ansökan om registrering av det europeiska medborgarinitiativet ”Protect the EU’s Rural Heritage, Food Security and Supply” lämnades in till kommissionen den 13 juli 2022.

(2)

Enligt organisatörerna har initiativet följande mål: ”Europas landsbygdsregioner håller på att förlora sitt kulturarv, sina industrier, sin befolkning och sina värderingar, vilket hotar livsmedelstryggheten och livsmedelsförsörjningen i hela EU. För att bevara det som gör dessa regioner unika för framtida generationer och säkerställa att EU:s livsmedelsproducerande samhällen består behöver vi ett förnyat åtagande från EU:s sida att främja regionalt kulturarv, hållbar tillväxt på landsbygden och högre levnadsstandard. I detta europeiska medborgarinitiativ uppmanas EU att modernisera sina åtaganden på landsbygden för att ta hänsyn till behovet av ökad livsmedelstrygghet, försörjning av jordbruksmaterial och bevarande av livet på landet, det vill säga befolkningen, dess värderingar och dess försörjningsmöjligheter.”

(3)

I bilagan till initiativet finns ytterligare uppgifter om initiativets ämne, mål och bakgrund och en redogörelse för skälen till att det bör stödjas. Organisatörerna menar att landsbygdssektorerna och anställda som arbetar inom dem står inför allt högre tryck och minskande incitament att fortsätta, vilket utan åtgärder kommer att leda till att några av Europas mest grundläggande samhällen och värderingar försvinner. De uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag, inom ramen för de befogenheter som unionen tilldelats genom fördragen, för att stärka och bevara regionalt kulturarv och regionala industrier i hela unionen i syfte att stimulera landsbygdstillväxten och främja yrkesutövning och verksamhet på landsbygden. De begär vidare ett erkännande av livsmedelstrygghet och livsmedelsförsörjning, och tar bland annat upp gödningsmedel och biogasmaterial, för att upprätthålla en stabil regional livsmedelsförsörjning i unionen. De uppmanar kommissionen att inkludera främjandet av landsbygdskulturen och erkännandet av livsmedelstrygghet och livsmedelsförsörjning i Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, och de nämner behovet av att utvidga den långsiktiga visionen för unionens landsbygdsområden 2040, landsbygdspakten och EU:s handlingsplan för landsbygden (2).

(4)

I linje med målen för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) som fastställs i artikel 39 i fördraget har förordningen om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken (3) som allmänna mål att främja en smart, konkurrenskraftig, resilient och diversifierad jordbrukssektor som säkerställer livsmedelstryggheten på lång sikt, stödjer och stärker miljöskyddet och stärker den samhällsekonomiska strukturen i landsbygdsområden (4). I den mån initiativets mål att skydda unionens landsbygdskultur, livsmedelstrygghet och livsmedelsförsörjning inte omfattas av förordning (EU) 2021/2115 har kommissionen befogenhet att lägga fram ett förslag till rättsakt på grundval av artiklarna 42 och 43.2 i fördraget.

(5)

Av dessa skäl faller inga delar av initiativet uppenbart utanför kommissionens befogenheter att lägga fram ett förslag till unionsrättsakt för att genomföra fördragen.

(6)

Denna slutsats påverkar inte bedömningen av om initiativet uppfyller de konkreta materiella villkor som krävs för att kommissionen ska kunna agera, bland annat om det är förenligt med proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna och de grundläggande rättigheterna.

(7)

Gruppen av organisatörer har lämnat tillräckliga bevis på att den uppfyller kraven i artikel 5.1 och 5.2 i förordning (EU) 2019/788 och har utsett kontaktpersoner i enlighet med artikel 5.3 första stycket i den förordningen.

(8)

Initiativet är varken uppenbart otillbörligt, av okynneskaraktär eller förargelseväckande och det strider inte heller uppenbart mot unionens värden enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen eller mot de rättigheter som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(9)

Initiativet ”Protect the EU’s Rural Heritage, Food Security and Supply” bör därför registreras.

(10)

Slutsatsen att villkoren för registrering enligt artikel 6.3 i förordning (EU) 2019/788 är uppfyllda innebär inte att kommissionen på något sätt bekräftar att innehållet i initiativet är korrekt, då gruppen av organisatörer av initiativet är ensamt ansvarig för detta. De åsikter som framförs i initiativet är organisatörernas egna och kan inte på något sätt anses spegla kommissionens uppfattning.

(1)

Bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 innehåller verksamma ämnen som har en mer gynnsam profil vad gäller människors eller djurs hälsa eller miljön. Produkter som innehåller dessa verksamma ämnen kan därför godkännas genom ett förenklat förfarande. Kväve finns upptaget i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 med begränsningen att det endast får användas i begränsade mängder i behållare som är färdiga för användning.

(2)

I enlighet med artikel 86 i förordning (EU) nr 528/2012 är kväve godkänt som verksamt ämne för användning i biocidprodukter i produkttyp 18, insekticider (2). Biocidprodukter som består av kväve enligt godkännandet är godkända i flera medlemsstater och levereras i gasbehållare (3).

(3)

Kväve kan också genereras på plats från omgivningsluft. Kväve som genereras på plats är för närvarande inte godkänt för användning i unionen och är varken förtecknat i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 eller infört i förteckningen över verksamma ämnen i granskningsprogrammet för existerande verksamma ämnen i biocidprodukter i bilaga II till kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1062/2014 (4).

(4)

I enlighet med artikel 55.3 i förordning (EU) nr 528/2012 lämnade Finland den 5 april 2022 in en ansökan till kommissionen om undantag från artikel 19.1 a i den förordningen, i vilken Finland begär att få godkänna biocidprodukter som består av kväve som genereras på plats från omgivningsluft för skydd av kulturarv (ansökan).

(5)

Kulturarv kan skadas av ett stort antal skadliga organismer, från insekter till mikroorganismer. Förekomsten av dessa organismer kan inte bara leda till att själva kulturföremålet går förlorat, utan medför även en risk för att dessa skadliga organismer sprids till andra närliggande föremål. Utan lämplig behandling kan föremålen skadas ohjälpligt, vilket innebär en allvarlig risk för kulturarvet.

(6)

Kväve som genereras på plats används för att skapa en kontrollerad atmosfär med en mycket låg syrekoncentration (anoxi) i permanenta eller tillfälliga tätade behandlingstält eller behandlingskamrar för att bekämpa skadliga organismer på kulturarvsföremål. Kvävet avskiljs från omgivningsluften och pumpas in i behandlingstältet eller behandlingskammaren där kvävehalten ökas till ungefär 99 %, och luften blir följaktligen nästan helt syrefri. Fuktigheten hos det kväve som pumpas in i behandlingsområdet bestäms utifrån vilket föremål som ska behandlas. Skadliga organismer kan inte överleva under de förhållanden som skapas i behandlingstältet eller behandlingskammaren.

(7)

Enligt de uppgifter som Finland har lämnat verkar användningen av kväve som genereras på plats vara den enda effektiva metod för att bekämpa skadliga organismer som kan användas på alla typer av material och kombinationer av material som finns på kulturinstitutioner utan att föremålen skadas, och som är effektiv mot skadedjur i alla utvecklingsstadier.

(8)

Metoden med anoxi, eller modifierad eller kontrollerad atmosfär, förtecknas i standarden EN 16790:2016 ”Bevarande av kulturarvet – Samordnad skadedjurskontroll för skydd av kulturarvet”, och där uppges att kväve är vanligast för att skapa anoxi.

(9)

Det finns även andra metoder för att bekämpa skadliga organismer, t.ex. termochock (höga eller låga temperaturer). Dessutom kan biocidprodukter som innehåller andra verksamma ämnen användas för detta. Enligt Finland har dock var och en av dessa metoder begränsningar eftersom skador kan uppstå på vissa material under behandlingen.

(10)

Enligt ansökan används sällan några andra verksamma ämnen på kulturinstitutionerna på grund av ämnenas faroprofil. Efter behandling med dessa ämnen kan resthalterna på de behandlade föremålen successivt komma att släppas ut i miljön, vilket innebär en risk för människors hälsa. Dessa ämnen kan dessutom reagera med de material som kulturobjekten framställts av och orsaka permanenta skador, särskilt på föremålens yta.

(11)

Enligt uppgifterna i ansökan är användning av kväve i gasbehållare inte ett lämpligt alternativ för kulturinstitutioner eftersom det medför praktiska nackdelar. De begränsade mängderna i gasbehållare kräver frekventa transporter och en separat lagringsanläggning. Behandling med kväve i gasbehållare skulle också ge höga kostnader för kulturinstitutionerna.

(12)

Om man skulle kräva att kulturinstitutioner använder olika metoder för att bekämpa skadliga organismer (som var och en lämpar sig för specifika material och föremål) i stället för en redan beprövad metod som är lämplig för alla material, skulle det medföra extra kostnader för dem och göra det mer komplicerat för dem att uppnå målet att sluta använda farligare verksamma ämnen i sin integrerade skadedjursbekämpning. Dessutom skulle tidigare investeringar gå förlorade om man slutar använda utrymmen och utrustning som förvärvats för anoxibehandling med användning av kväve som genereras på plats.

(13)

Ett eventuellt undantag enligt artikel 55.3 i förordning (EU) nr 528/2012 för kväve som genereras på plats diskuterades under 2019 vid flera möten (5) i kommissionens expertgrupp för behöriga myndigheter för biocidprodukter.

(14)

Efter den första liknande ansökan från Österrike om undantag för produkter som består av kväve som genereras på plats genomförde Europeiska kemikaliemyndigheten, på kommissionens begäran, ett offentligt samråd om Österrikes ansökan där alla berörda parter kunde lämna synpunkter. De allra flesta av de 1487 synpunkter som mottogs var positiva till undantaget. Många av dem som svarade redogjorde för nackdelarna med de tillgängliga alternativa metoderna: termiska behandlingar kan skada vissa material, användningen av andra verksamma ämnen lämnar toxiska resthalter på artefakter som successivt släpps ut i miljön, och användningen av kväve i gasbehållare gör det omöjligt att kontrollera den relativa fuktigheten i behandlingsområdet, vilket krävs för behandling av vissa material.

(15)

Upptagandet av kväve som genereras på plats i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att godkänna produkter som består av kväve som genereras på plats utan att det behövs ett undantag i enlighet med artikel 55.3 i den förordningen. En sådan ansökan lämnades in i mars 2022. Dock är det tidskrävande att utvärdera denna ansökan, ta upp ämnet i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 och erhålla produktgodkännanden.

(16)

Det framgår av ansökan att det för närvarande inte finns några lämpliga alternativ i Finland, eftersom alla de alternativa metoder som för närvarande finns tillgängliga antingen är olämpliga för behandling av alla material eller medför praktiska nackdelar.

(17)

På grundval av alla dessa argument kan man dra slutsatsen att kväve som genereras på plats är avgörande för skydd av kulturarv i Finland och att det inte finns några lämpliga alternativ. Finland bör därför tillåtas att godkänna tillhandahållandet på marknaden och användningen av biocidprodukter som består av kväve som genereras på plats för skydd av kulturarv.

(18)

Det eventuella upptagandet av kväve som genereras på plats i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012 och medlemsstaternas efterföljande godkännande av produkter som består av kväve som genereras på plats är tidskrävande. Ett undantag bör därför medges för en tidsperiod som skulle göra det möjligt att slutföra de underliggande förfarandena.

(1)

Den 19 oktober 2015 lämnade företaget Laboratoria Qualiphar NV/S.A. (sökanden) in en ansökan till de behöriga myndigheterna i flera medlemsstater, inbegripet Frankrike, om parallellt ömsesidigt erkännande i enlighet med artikel 34 i förordning (EU) nr 528/2012 av biocidprodukten Mouskito Junior Lotion (biocidprodukten). Biocidprodukten är en bruksfärdig produkt avsedd att skydda människors hud mot insektsbett och innehåller som verksamt ämne etyl-butylacetylaminopropionat (IR 3535). Belgien är referensmedlemsstat och ansvarar för den utvärdering av ansökan som avses i artikel 34.1 i förordning (EU) nr 528/2012.

(2)

Sökandens påståenden om produkten var följande: skydd i områden med tropiskt klimat mot myggor (Aedes aegypti, Culex quinquefasciatus, Anopheles gambiae) och i områden med tempererat klimat mot myggor (Aedes aegypti, Culex quinquefasciatus), flugor (Stomoxys calcitrans), bin (Apis mellifera), getingar (Vespula vulgaris) och fästingar (Ixodes ricinus).

(3)

I enlighet med artikel 35.2 i förordning (EU) nr 528/2012 hänsköt Frankrike den 19 juni 2019 invändningar till samordningsgruppen och angav att biocidprodukten inte uppfyller villkoren i artikel 19.1 b i) i den förordningen för användningen mot bin och getingar. Invändningarna diskuterades i samordningsgruppen den 16 september 2019.

(4)

Eftersom ingen enighet nåddes i samordningsgruppen hänsköt Belgien i enlighet med artikel 36.1 i förordning (EU) nr 528/2012 den olösta invändningen till kommissionen den 7 november 2019. Belgien överlämnade till kommissionen en utförlig redogörelse för den fråga där medlemsstaterna inte hade kunnat nå en överenskommelse och skälen för de olika ståndpunkterna. Den redogörelsen vidarebefordrades till de berörda medlemsstaterna och sökanden.

(5)

Frankrike invänder mot referensmedlemsstatens rekommendation om godkännande av användningen mot getingar och bin. Närmare bestämt anser Frankrike att den specifika användningens effektivitet inte har påvisats i sökandens test med simulerad användning, eftersom testets utformning inte gjorde det möjligt att fastställa en tid för fullständigt skydd (2) och eftersom produkten inte applicerades på en yta som liknar mänsklig hud.

(6)

Belgien hävdar att sökanden har utfört de tester som krävs enligt den vägledning som fanns när ansökan lämnades in och har påpekat att det inte finns något etablerat protokoll för getingar och bin. Belgien anser att ett specifikt påstående inte kan avvisas endast på grund av att det inte finns något etablerat testprotokoll och att en expertbedömning därför måste göras. Belgien medgav att det inte hade fastställts en tid för fullständigt skydd i sökandens test, men konstaterade på grundval av en expertbedömning att det fanns tillräckliga belägg för påståendet att produkten avskräcker bin och getingar.

(7)

Den 17 december 2021 begärde kommissionen ett yttrande i frågan från Europeiska kemikaliemyndigheten (kemikaliemyndigheten) i enlighet med artikel 36.2 i förordning (EU) nr 528/2012. Kemikaliemyndigheten ombads att meddela i) om en tid för fullständigt skydd måste fastställas för bedömningen av effektivitet vad gäller bin och getingar och om sökandens test med simulerad användning gör det möjligt att fastställa en tid för fullständigt skydd, ii) om tester med simulerad användning måste utföras på en yta som liknar mänsklig hud och iii) om testet med simulerad användning genererade uppgifter som visar att biocidprodukten bekämpar getingar och bin genom att avskräcka dessa organismer vid den rekommenderade dosen och därför stöder påståendet ”avskräcker bin och getingar”.

(8)

Kemikaliemyndighetens kommitté för biocidprodukter antog sitt yttrande den 2 mars 2022 (3).

(9)

Enligt kemikaliemyndigheten är uppgifter om effektivitet som är relevanta för de faktiska användningsförhållandena nödvändiga för att styrka produktpåståendena. Skyddstiden är en mycket viktig parameter, särskilt för produkter som är avsedda att användas mot farliga insekter, bland annat eftersom bi- och getingstick är en verklig fara för sårbara personer på grund av allergiska reaktioner mot giftet.

(10)

Kemikaliemyndigheten medger att det inte finns några överenskomna protokoll eller kriterier för effektivitetstester avseende avskräckningsmedel för utvärtes bruk mot getingar och bin, och anser att det är sökandens ansvar att lämna uppgifter om effektivitet från studier som har utformats för att härma den praktiska användningen för att styrka påståendet.

(11)

Sökandens tester var fältförsök som utfördes i fruktodlingar. Avskräckningseffektiviteten undersöktes med hjälp av fällor i form av plastflaskor som fylldes med sockerlösning och rengöringsmedel för att fånga målorganismerna. Fällornas yta behandlades med testprodukten två gånger om dagen eller behandlades inte alls. Enligt kemikaliemyndigheten kan det vara godtagbart att avskräckningsmedel mot bin och getingar testas med hjälp av fällor där tilldragande medel används som testsubjekt i stället för människor, särskilt på grund av etiska frågor som uppkommer om människor skulle utsättas för oundvikliga och smärtsamma bi- och getingstick. De uppgifter som samlades in under sökandens fältförsök gör det dock inte möjligt att fastställa en tid för fullständigt skydd.

(12)

Kemikaliemyndigheten påpekade också att ytan på de flaskor som användes som fällor, som består av ett icke-poröst material, skiljer sig avsevärt från material som simulerar egenskaperna hos mänsklig hud, särskilt i fråga om absorbans och lukt, vilket skulle kunna påverka avskräckningsmedlets effektivitet. Testet bör utformas så att det härmar den praktiska användningen så mycket som möjligt; till exempel bör en absorberande yta som liknar mänsklig hud eller textur som liknar djurhud användas, eller annat artificiellt poröst material som modifierats för att simulera mänsklig hud.

(13)

Enligt kemikaliemyndigheten är de uppgifter som sökanden lämnat in från fältförsöken i princip giltiga och skulle kunna påvisa effektiviteten hos produkter avsedda att användas som avskräckande medel rumsligt eller på ytor och styrka påståendet ”avskräcker getingar och bin”. Det rapporterade testet är dock inte relevant för den avsedda användningen, dvs. avskräckningsmedel för utvärtes bruk mot getingar och bin som ska appliceras på mänsklig hud och på så sätt skydda personer mot insektsbett/insektsstick. De genererade uppgifterna bör vara relevanta för denna avsedda användning. Den behandlade ytan på fällorna i testet härmar inte i tillräcklig utsträckning den praktiska användningen, och testets utformning kan därför inte anses vara lämplig för att påvisa produktens effektivitet för den påstådda användningen.

(14)

Med beaktande av kemikaliemyndighetens yttrande anser kommissionen att biocidprodukten inte uppfyller villkoret i artikel 19.1 b i) i förordning (EU) nr 528/2012 för användning som avskräckningsmedel mot getingar och bin.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

(1)

I förordning (EU) 2021/953 fastställs EU:s digitala covidintyg, som har till syfte att styrka att en person har fått ett covid-19-vaccin eller ett negativt testresultat eller har tillfrisknat från smitta, för att underlätta innehavarens utövande av sin rätt till fri rörlighet under covid-19-pandemin.

(2)

För att EU:s digitala covidintyg skulle kunna användas i hela unionen antog kommissionen genomförandebeslut (EU) 2021/1073 (2), för att fastställa tekniska specifikationer och regler för ifyllande, säkert utfärdande och kontroll av EU:s digitala covidintyg och för att säkerställa skyddet av personuppgifter, fastställa den gemensamma strukturen för den unika identifieraren för intyg och utfärda en giltig, säker och interoperabel streckkod.

(3)

Den 29 juni 2022 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2022/1034 (3), som förlängde tillämpningsperioden för förordning (EU) 2021/953 om EU:s digitala covidintyg till och med den 30 juni 2023. Genom förlängningen säkerställs att EU:s digitala covidintyg även fortsättningsvis kan underlätta den fria rörligheten under covid-19-pandemin, samtidigt som en hög nivå av skydd för folkhälsan eftersträvas. Detta är särskilt relevant om vissa begränsningar av den fria rörligheten bibehålls eller (åter)införs av folkhälsoskäl, exempelvis till följd av att nya oroande varianter av SARS-CoV-2 uppkommer och sprids.

(4)

För att utvidga omfattningen av de olika typer av diagnostiska tester som får användas för utfärdandet av EU:s digitala covidintyg ändrades den definition av antigentest i form av snabbtest som anges i artikel 2.5 i förordning (EU) 2021/953 genom förordning (EU) 2022/1034 till att omfatta laboratoriebaserade antigentester. Det är nu möjligt för medlemsstaterna att utfärda testintyg och, till följd av antagandet av kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/256 (4), intyg om tillfrisknande på grundval av de antigentester som ingår i EU:s gemensamma förteckning över covid-19-antigentester, vilken hälsosäkerhetskommittén godtagit och regelbundet uppdaterar, eftersom de uppfyller de fastställda kriterierna.

(5)

Artikel 5.5 i förordning (EU) 2021/953 ändrades också genom förordning (EU) 2022/1034 för att tillåta att medlemsstaterna utfärdar vaccinationsintyg åt deltagare i kliniska prövningar som har godkänts av medlemsstaternas etiska kommittéer och behöriga myndigheter, oavsett om deltagarna har fått en covid-19-vaccinkandidat eller den dos som administreras till kontrollgruppen, för att undvika att studierna undergrävs. I enlighet med artikel 3.11 i förordning (EU) 2021/953 måste kommissionen vid behov uppmana hälsosäkerhetskommittén, ECDC eller EMA att utfärda riktlinjer om godtagande av covid-19-vacciner som genomgår kliniska prövningar i medlemsstaterna.

(6)

Mot bakgrund av dessa ändringar av förordning (EU) 2021/953 och för att säkerställa interoperabiliteten för EU:s digitala covidintyg, bör reglerna för ifyllande av EU:s digitala covidintyg uppdateras så att de återspeglar möjligheten att använda laboratoriebaserade antigentester för intyg om testning för tillfrisknande och att utfärda vaccinationsintyg åt deltagare i kliniska prövningar.

(7)

Genomförandebeslut (EU) 2021/1073 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

Mot bakgrund av behovet av ett snabbt införande av de ändrade tekniska specifikationerna för EU:s digitala covidintyg bör detta beslut träda i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 14 i förordning (EU) 2021/953.

1.

Bilaga II ska ändras i enlighet med bilaga I till det här beslutet.

2.

Bilaga V ska ändras i enlighet med bilaga II till det här beslutet.

(1)

I enlighet med förordning (EU) nr 305/2011 ska tekniska bedömningsorgan använda de metoder och kriterier som anges i europeiska bedömningsdokument, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, för bedömning av prestanda hos de byggprodukter som omfattas av dessa dokument i förhållande till deras väsentliga egenskaper.

(2)

Efter flera begäranden från tillverkare om europeiska tekniska bedömningar har de tekniska bedömningsorganens organisation, i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 305/2011, upprättat och antagit 10 europeiska bedömningsdokument och en rättelse.

(3)

De europeiska bedömningsdokument som har upprättats och antagits av de tekniska bedömningsorganens organisation avser följande byggprodukter:

(4)

Det europeiska bedömningsdokumentet med referensnummer 360001-01-0803 avseende ventilationssystem gjort av mineralull med fasadbeklädnad på utsida och insida, vars hänvisning offentliggjordes i kommissionens genomförandebeslut (EU) 2019/450 (2) innehåller ett fel. Det är därför nödvändigt att lägga till ett förtydligande att det europeiska bedömningsdokumentet med referensnummer 360001-01-0803 ersätter den tidigare versionen av det europeiska bedömningsdokumentet med referensnummer 360001-00-0803.

(5)

De europeiska bedömningsdokumenten upprättas och antas av organisationen för tekniska bedömningsorgan för att uppfylla de krav som ställs när det gäller de grundläggande kraven för byggnadsverk som fastställs i bilaga I till förordning (EU) nr 305/2011. Det är därför lämpligt att offentliggöra hänvisningarna till dessa europeiska bedömningsdokument i Europeiska unionens officiella tidning.

(6)

Förteckningen över hänvisningarna till de europeiska bedömningsdokumenten har offentliggjorts i genomförandebeslut (EU) 2019/450. Av tydlighetsskäl bör hänvisningar till de nya europeiska bedömningsdokumenten läggas till i den förteckningen.

(7)

Genomförandebeslut (EU) 2019/450 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

För att de europeiska bedömningsdokumenten ska kunna användas så snart som möjligt bör detta beslut träda i kraft samma dag som det offentliggörs.