(1)

De tekniska granskningskriterier som fastställs i kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/2139 (2) omfattar flera ekonomiska sektorer och verksamheter som kan bidra till unionens mål för begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Dessa ekonomiska sektorer och verksamheter valdes ut på grund av deras andel av de totala utsläppen av växthusgaser och deras bevisade potential att undvika produktion av växthusgasutsläpp, minska utsläppen eller eliminera utsläppen. Dessutom har dessa ekonomiska sektorer och verksamheter en bevisad potential att möjliggöra undvikande, minskning och eliminering av växthusgasutsläpp för andra ekonomiska sektorer och verksamheter, eller att säkerställa långsiktig lagring av sådana utsläpp för andra sektorer och verksamheter.

(2)

Den totala energianvändningen står för omkring 75 % av de direkta växthusgasutsläppen i unionen. Energisektorn har därför en avgörande roll när det gäller fortsatt minskning av växthusgasutsläppen. De tekniska granskningskriterier som fastställs i delegerad förordning (EU) 2021/2139 omfattar därför en lång rad ekonomiska sektorer och verksamheter med anknytning till energiförsörjningskedjan, från el- eller värmeproduktion från olika källor, via överförings- och distributionsnät till lagring, samt värmepumpar och produktion av biogas och biodrivmedel. Delegerad förordning (EU) 2021/2139 innehåller dock inga tekniska granskningskriterier för ekonomiska verksamheter inom fossilgas- och kärnenergisektorerna, trots deras potential att bidra till utfasningen av fossila bränslen i unionens ekonomi.

(3)

I enlighet med kommissionens meddelande av den 21 april 2021 (EU:s taxonomi, företagens hållbarhetsredovisning för företag, hållbarhetspreferenser och förvaltaruppdrag: Styra kapital mot den europeiska gröna given) och i kommissionens meddelande av den 6 juli 2021 (Strategi för att finansiera övergången till en hållbar ekonomi) senarelades fastställandet av tekniska granskningskriterier för energiproduktion från fossilgas mot bakgrund av behovet av ytterligare teknisk bedömning, särskilt av fossilgasens övergångsroll i utfasningen av fossila bränslen i ekonomin (3). Fastställandet av tekniska granskningskriterier för av kärnenergiproduktion senarelades också i väntan på en ingående expertbedömning, som inleddes 2020, av huruvida kärnkraftens livscykel, och i synnerhet kärnavfall, kan anses vara förenlig med kravet i artikel 17 i förordning (EU) 2020/852 att en verksamhet inte får orsaka betydande skada för andra miljömål. Mot bakgrund av dessa bedömningar är det nödvändigt att erkänna att verksamheter för energiproduktion från fossilgas och kärnenergi kan bidra till utfasningen av fossila bränslen i unionens ekonomi.

(4)

I enlighet med artikel 10.2 i förordning (EU) 2020/852 som omfattar ekonomiska omställningsverksamheter är det nödvändigt att fastställa tekniska granskningskriterier för elproduktion, högeffektiv kombinerad produktion av värme/kyla och el och produktion av värme/kyla i effektiva fjärrvärme- och fjärrkylsystem från fossilgas, där utsläppen av växthusgaser från fossilgas ligger under ett lämpligt tröskelvärde. Dessutom är det nödvändigt att fastställa tekniska granskningskriterier för användningen av fossilgas vid elproduktion, högeffektiv kombinerad produktion av värme/kyla och el och produktion av värme/kyla i effektiva fjärrvärme- och fjärrkylsystem, om sådan elproduktion, kombinerad produktion av värme/kyla och el samt produktion av värme/kyla i effektiva system för fjärrvärme och fjärrkyla ännu inte uppfyller det lämpliga tröskelvärdet, eftersom omställningen, utöver användningen av klimatneutral energi och fler investeringar i redan koldioxidsnåla ekonomiska verksamheter och sektorer, kräver betydande minskningar av växthusgasutsläppen i andra ekonomiska verksamheter och sektorer för vilka det inte finns några tekniskt och ekonomiskt genomförbara koldioxidsnåla alternativ. Alla dessa ekonomiska verksamheter bör klassificeras som omställningsverksamheter enligt artikel 10.2 i förordning (EU) 2020/852, med tanke på att tekniskt och ekonomiskt genomförbara koldioxidsnåla alternativ ännu inte är kommersiellt tillgängliga i tillräcklig omfattning för att täcka energibehovet på ett kontinuerligt och tillförlitligt sätt. Särskilt när det gäller elproduktion är det lämpligt att föreskriva en alternativ metod för att direkt begränsa utsläppen av växthusgaser. Enligt denna alternativa metod, som bör ge liknande resultat under en tjugoårsperiod, kan anläggningar uppnå sådana resultat genom att begränsa antalet driftstimmar eller genom att tidigarelägga övergången till förnybara eller koldioxidsnåla gaser till ett tidigare datum. De tekniska granskningskriterierna bör underlätta en påskyndad utfasning av mer utsläppsintensiva energikällor, inbegripet fasta fossila bränslen. För att uppfylla kraven i artikel 10.2 första stycket a, b och c i förordning (EU) 2020/852 bör dessutom de tekniska granskningskriterierna för användning av fossilgas säkerställa att det finns tillförlitliga belägg för att samma energikapacitet inte kan produceras med förnybara energikällor och att effektiva planer införs för varje anläggning, i linje med de bästa resultaten inom sektorn, för att helt och hållet övergå till förnybara energikällor eller koldioxidsnåla gaser senast ett visst datum. Slutligen bör de tekniska granskningskriterierna föreskriva ett tidsbegränsat erkännande av dessa verksamheters bidrag till utfasningen av fossila bränslen.

(5)

Förnybara energikällor kommer att spela en avgörande roll för att uppnå unionens klimat- och miljömål. Mot denna bakgrund måste investeringarna i förnybar energi expandera för att tillgodose behoven på unionens energimarknad av mer förnybar och ren energi.

(6)

Kärnenergirelaterade verksamheter är koldioxidsnåla verksamheter, de utgör inte energi från förnybara energikällor enligt definitionen i artikel 2 andra stycket led 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (4) och som avses i artikel 10.1 a i förordning (EU) 2020/852, och de ingår inte i de andra kategorier av ekonomiska verksamheter som förtecknas i leden b–i i den bestämmelsen. Sådana kärnenergirelaterade ekonomiska verksamheter bör anses uppfylla kraven i artikel 10.2 i förordning (EU) 2020/852, i avsaknad av tekniskt och ekonomiskt genomförbara koldioxidsnåla alternativ med en tillräcklig omfattning för att täcka energibehovet på ett kontinuerligt och tillförlitligt sätt. I slutrapporten från den tekniska expertgruppen för hållbar finansiering från mars 2020 (5) angavs dessutom att kärnenergiproduktionen har nära noll utsläpp av växthusgaser i energiproduktionsfasen och att det fanns omfattande och tydliga belägg för kärnenergins potentiella betydande bidrag till målen för begränsning av klimatförändringar. Ett antal medlemsstaters planer omfattar dessutom kärnenergi tillsammans med förnybar energi bland de energikällor som ska användas för att uppnå klimatmålen, inbegripet det mål om klimatneutralitet senast 2050 som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (6). Slutligen, genom att tillhandahålla en stabil basenergiförsörjning underlättar kärnenergi utbyggnaden av intermittenta förnybara energikällor och hindrar inte deras utveckling, såsom krävs i artikel 10.2 b i förordning (EU) 2020/852. Kärnenergirelaterade verksamheter bör därför anses vara förenliga med artikel 10.2 i förordning (EU) 2020/852.

(7)

Vid en vetenskaplig granskning utförd av experter (7) drogs slutsatsen att tekniska granskningskriterier för kärnenergirelaterade ekonomiska verksamheter bör säkerställa att inga betydande skador uppstår för andra miljömål på grund av potentiella risker till följd av långsiktig lagring och slutförvaring av kärnavfall. Dessa tekniska granskningskriterier bör därför återspegla de högsta standarderna för kärnsäkerhet, strålskydd och hantering av radioaktivt avfall, med utgångspunkt i kraven i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) och i lagstiftning som antagits enligt det fördraget, särskilt rådets direktiv 2009/71/Euratom (8). Det direktivet innehåller ett mål om en hög kärnsäkerhetsnivå som omfattar alla faser av varje kärnteknisk anläggnings livscykel, inbegripet förläggning, utformning, uppförande, idrifttagande, drift och avveckling av sådana anläggningar. I det direktivet efterlyses i synnerhet betydande förbättringar av säkerheten vid utformningen av nya reaktorer, inbegripet s.k. generation III+-reaktorer, för vilka den senaste kunskapen och tekniken bör användas, med beaktande av de senaste internationella säkerhetskraven. Dessa krav möjliggör ett effektivt genomförande av kärnsäkerhetsmålet, inbegripet tillämpning av principen om djupförsvar och en effektiv säkerhetskultur. Dessa krav säkerställer att konsekvenserna av extrema mänskligt orsakade risker och av naturfenomen, inbegripet jordbävningar och översvämningar, minimeras och att olyckor, onormal drift och haverier eller förlust av kontrollsystem förhindras, bland annat genom skydd eller reservkylnings- och elförsörjningssystem.

(8)

Olyckstolerant bränsle för kärnkraftverk, som ger ytterligare skydd mot olyckor till följd av strukturella skador på bränsle- eller reaktorkomponenter, har blivit tillgängligt på marknaden. För att ta hänsyn till den senaste tekniska utvecklingen bör användningen av denna typ av bränsle fastställas som ett krav i de tekniska granskningskriterierna, med beaktande av dess licensiering inom unionen.

(9)

Globalt pågår forsknings- och utvecklingsinsatser för att utveckla ny kärnreaktorteknik som bland annat använder slutna bränslecykler eller bridning av bränsle och som minimerar produktionen av högaktivt radioaktivt avfall (generation IV-reaktorer). Även om dessa generation IV-reaktorer ännu inte är kommersiellt bärkraftiga, bör tekniska granskningskriterier fastställas för sådana reaktorer mot bakgrund av deras potentiella bidrag till målet om klimatneutralitet och minimering av radioaktivt avfall.

(10)

Kärnenergi är en del av de framtida energikällorna i ett antal medlemsstater och en del av deras insatser för att minska koldioxidutsläppen. De scenarier som kommissionen har bedömt leder till ett klimatneutralt energisystem, som i mycket stor utsträckning bygger på förnybara energikällor och på kärnenergi med en stabil installerad kapacitet jämfört med nuvarande nivåer. I takt med att de kärntekniska anläggningar som för närvarande utnyttjas blir allt äldre, behövs säkerhetsuppgraderingar för att förlänga deras livslängd samt nybyggda kärntekniska anläggningar för att ersätta föråldrade anläggningar. Detta är en fortlöpande process som bör säkerställa tillgången till den nödvändiga kapaciteten för utfasning av fossila bränslen i energisystemet senast 2050 och därefter vid behov. Följaktligen kommer betydande investeringar i kärnenergi att behövas under perioden fram till 2050 och därefter. Det är nödvändigt att se till att nya kärnkraftverk använder de mest avancerade lösningar som den tekniska utvecklingen leder till. De tekniska granskningskriterierna för sådana nya kärnkraftverk bör därför innehålla bestämmelser om regelbundna översyner av varje investeringsprojekt och om tekniska parametrar som motsvarar bästa tillgängliga teknik mot bakgrund av resultaten av varaktiga forsknings- och utvecklingsinsatser och de kontinuerliga förbättringarna av tekniken. Särskilda datum bör fastställas för att säkerställa infasning av ny teknik som är förenlig med en hållbar utfasning av fossila bränslen så snart den blir tillgänglig.

(11)

I bilaga II till Euratomfördraget och i rådets förordning (Euratom) nr 2587/1999 (9) fastställs tröskelvärden och andra krav för anmälan till kommissionen av investeringar i kärnenergi. I syfte att uppnå taxonomins mål och för att säkerställa största möjliga hänsyn till principerna och kraven i Euratomlagstiftningen, inbegripet kärnsäkerhetsmålet,, bör sådana investeringar bli föremål för ett yttrande från kommissionen, oavsett om bilaga II till Euratomfördraget och förordning (Euratom) nr 2587/1999 kräver någon anmälan eller ej. Av samma skäl bör alla frågor som rör tillämpningen av artiklarna 10.2 och 17 i förordning (EU) 2020/852 och de tekniska granskningskriterier som kommissionen identifierat i sitt yttrande behandlas på ett tillfredsställande sätt.

(12)

Med tanke på de långa ledtiderna för investeringar i ny kärnkraftskapacitet kan en förlängning av drifttiden för utvalda befintliga kärntekniska anläggningar stödja utfasningen av fossila bränslen i energisystemet på kort till medellång sikt. De tekniska granskningskriterierna för sådana förlängningar bör dock kräva ändringar och säkerhetsuppgraderingar för att säkerställa att dessa kärntekniska anläggningar uppfyller högsta möjliga säkerhetsnormer och alla säkerhetskrav som fastställs i lagstiftning antagen inom ramen för Euratomfördraget.

(13)

Mot bakgrund av den förväntade tekniska och vetenskapliga utvecklingen bör investeringar i uppförande och säker drift av nya kärntekniska anläggningar, som använder bästa tillgängliga teknik som senast vid ett lämpligt datum godkänts av medlemsstaternas behöriga myndigheter i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning, omfattas av tekniska granskningskriterier och tidsfrister som främjar utvecklingen och den framtida användningen av generation IV-reaktorer med sluten bränslecykel eller bridning av bränsle när de blir kommersiellt tillgängliga. Dessa tidsfrister bör på lämpligt sätt ses över mot bakgrund av framstegen i utvecklingen av sådan teknik.

(14)

De tekniska granskningskriterier som rör målen för begränsning av eller anpassning till klimatförändringar bör säkerställa att ekonomiska verksamheter inte orsakar betydande skada för något av de andra miljömålen. Särskilt när det gäller kärnenergirelaterade ekonomiska verksamheter är det nödvändigt att säkerställa att långsiktigt bortskaffande av avfall inte orsakar betydande och långsiktig skada på miljön, i enlighet med artikel 17.1 d iii i förordning (EU) 2020/852. Det är därför lämpligt att i de tekniska granskningskriterierna och, i enlighet med principen att avfallsproducenter bör ansvara för kostnaderna för hanteringen, fastställa särskilda krav för en fond för hantering av radioaktivt avfall och en fond för kärnkraftsavveckling, som kan kombineras, och att kräva att det finns operativa anläggningar för slutförvaring för allt radioaktivt avfall, vilket torde förhindra all export av radioaktivt avfall för slutförvaring i tredjeländer. I flera medlemsstater deponeras för närvarande låg- och medelaktivt radioaktivt avfall redan i ytnära anläggningar för slutförvaring, och betydande erfarenhet och sakkunskap inom avfallshantering har ackumulerats under årtionden av driften av dessa ytnära anläggningar för slutförvaring. För högaktivt radioaktivt avfall och använt kärnbränsle utgör djup geologisk slutförvaring den lösning på aktuell teknisk nivå som är allmänt accepterad bland experter över hela världen såsom det säkraste och mest hållbara alternativet som slutpunkt för hanteringen av högaktivt radioaktivt avfall och använt kärnbränsle betraktat som avfall. Samtidigt som de behåller ansvaret för sin politik när det gäller hanteringen av använt kärnbränsle och låg-, mellan- eller högaktivt avfall, bör medlemsstaterna inkludera planering och genomförande av alternativ för slutförvaring i sin nationella politik, särskilt inom ramen för de nationella programmen för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, omfattande alla typer av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall och alla stadier av hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från generering till slutförvaring. Innehållet i de nationella programmen specificeras i rådets direktiv 2011/70/Euratom (10) och innehåller centrala resultatindikatorer för att övervaka framstegen på ett transparent sätt. Medlemsstaterna måste regelbundet till kommissionen rapportera om hur genomförandet av de nationella programmen fortskrider. Medlemsstaternas rapportering från 2021 visar att betydande framsteg har gjorts när det gäller förverkligandet av de första anläggningarna för djup geologisk slutförvaring på unionens territorium. Realistiska lösningar börjar bli tillgängliga för medlemsstaterna att utveckla och driva sådana anläggningar senast 2050. Införandet av ett motsvarande krav i de tekniska granskningskriterierna säkerställer därför att ingen betydande skada orsakas i miljön.

(15)

Det är nödvändigt att icke-finansiella och finansiella företag ger investerare en hög grad av transparens när det gäller deras investeringar i verksamheter för energiproduktion från fossilgas och kärnenergi, för vilka tekniska granskningskriterier bör fastställas. För att säkerställa denna transparens bör särskilda upplysningskrav fastställas för icke-finansiella och finansiella företag. För att säkerställa jämförbarhet hos de upplysningar som lämnas till investerarna bör upplysningarna presenteras i form av en mall som tydligt anger andelen fossilgas- och kärnenergiverksamheter i nämnaren och, i förekommande fall, i täljaren för dessa företags centrala resultatindikatorer. För att säkerställa en hög grad av transparens för investerare i finansiella produkter som avses i artiklarna 5 och 6 i förordning (EU) 2020/852, när det gäller exponeringar mot fossilgas- och kärnenergiverksamheter för vilka tekniska granskningskriterier fastställs, kommer kommissionen att ändra eller föreslå en ändring av regelverket för upplysningar avseende dessa finansiella produkter, beroende på vad som är lämpligt för att säkerställa full transparens under dessa finansiella produkters hela livslängd. För att säkerställa att sådana upplysningar tydligt identifieras av slutinvesterare kommer kommissionen att överväga att ändra kraven på finansiell rådgivning och försäkringsrådgivning från distributörer.

(16)

För att öka investerarnas förtroende bör efterlevnaden av de tekniska granskningskriterierna för fossilgasverksamheter kontrolleras av en oberoende tredje part. För att säkerställa en opartisk och noggrann kontroll av efterlevnaden bör den oberoende tredje parten ha de resurser och den sakkunskap som krävs för att utföra kontrollen, vara oberoende för att undvika intressekonflikter med ägaren eller finansiären och inte delta i utvecklingen eller driften av sådan fossilgasverksamheter. Utöver kontrollmekanismen kan finansiella och icke-finansiella företag också omfattas av särskilda kontrollkrav i annan unionslagstiftning om hållbar finansiering som omfattar efterlevnad av de tekniska granskningskriterierna. I enlighet med artikel 26.1 c i förordning (EU) 2020/852 bör kommissionen se över de bestämmelser som krävs för att inrätta mekanismer för kontroll av överensstämmelse med de kriterier som fastställs i den förordningen.

(17)

Fossilgas- och kärnenergisektorerna kännetecknas av en snabb teknisk utveckling. Det är därför nödvändigt att regelbundet se över de tekniska granskningskriterierna för energiproduktion i dessa sektorer, i enlighet med artikel 19.5 i förordning (EU) 2020/852. På grundval av de villkor som fastställs i artikel 10.2 i förordning (EU) 2020/852 bör en sådan översyn dessutom omfatta lämpligheten av de tidsperioder som fastställs i de tekniska granskningskriterierna.

(18)

De delegerade förordningarna (EU) 2021/2139 och (EU) 2021/2178 (11) bör därför ändras i enlighet med detta. Ändringarna av delegerad förordning (EU) 2021/2139 och delegerad förordning (EU) 2021/2178 innebär inga krav på investeringar, utan syftar till att hjälpa finansmarknader och investerare att, på strikta villkor, identifiera relevanta gas- och kärnenergirelaterade verksamheter som behövs för omställningen av medlemsstaternas energisystem till klimatneutralitet i linje med unionens klimatmål och klimatåtaganden.

(19)

De ändringar av delegerad förordning (EU) 2021/2139 och delegerad förordning (EU) 2021/2178 som fastställs i den här delegerade förordningen är nära kopplade till varandra. För att säkerställa att dessa bestämmelser, som bör träda i kraft samtidigt, överensstämmer sinsemellan och för att göra det lättare för berörda parter att få en heltäckande överblick över den rättsliga ramen, samt för att underlätta tillämpningen av förordning (EU) 2020/852, är det nödvändigt att dessa bestämmelser samlas i en enda förordning.

(20)

Det är nödvändigt att ge icke-finansiella och finansiella företag tillräckligt med tid att bedöma om deras ekonomiska verksamheter med anknytning till fossilgas och kärnenergi uppfyller de tekniska granskningskriterier som fastställs i denna förordning, och att rapportera på grundval av den bedömningen i enlighet med delegerad förordning (EU) 2021/2178. Dagen för tillämpning av denna förordning bör därför senareläggas till den 1 januari 2023.

(1)

I rådets förordning (EU) 2022/109 (2) fastställs kvoter för 2022.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av beståndet av liten hälleflundra i norska vatten i 1 och 2, gjorda av fartyg som är registrerade i en medlemsstat i Europeiska unionen, eller som för en av Europeiska unionens medlemsstaters flagg, medfört att kvoten för 2022 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda visst fiske efter detta bestånd.

(1)

Covid-19-pandemin och de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att hantera situationen har medfört administrativa svårigheter i samtliga medlemsstater när det gäller planeringen och genomförandet av kontroller på plats i rätt tid och i nödvändigt antal. Dessa svårigheter riskerar att försena genomförandet av kontroller och efterföljande stödutbetalningar. Jordbrukarna är dessutom sårbara för de ekonomiska störningar som orsakas av pandemin och upplever ekonomiska svårigheter och likviditetsproblem.

(2)

Mot bakgrund av dessa exempellösa omständigheter antog kommissionen kommissionens genomförandeförordningar (EU) 2020/532 (4) och (EU) 2021/725 (5) för att mildra dessa svårigheter genom att göra undantag från olika genomförandeförordningar som är tillämpliga på området för den gemensamma jordbrukspolitiken vad gäller tidpunkt och antal för vissa administrativa kontroller och kontroller på plats. Med tanke på att svårigheterna kvarstår på grund av att covid-19-pandemin fortfarande pågår under 2022 är det lämpligt att föreskriva liknande åtgärder även under 2022.

(3)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 (6) fastställs regler om bland annat tidpunkten för kontrollerna och kontrollnivåerna för vissa kontroller på plats inom det integrerade systemet, inbegripet system för djurbidrag. I den förordningen fastställs dessutom regler om kontroller på plats avseende stödvillkor, åtaganden och andra skyldigheter avseende ansökningar om djurbidrag och stödanspråk inom djurrelaterat landsbygdsutvecklingsstöd, kontrollnivåer för landsbygdsutvecklingsåtgärder som inte är arealrelaterade och inte djurrelaterade samt lägsta kontrollnivåer avseende tvärvillkor.

(4)

I artiklarna 24.4, 48.5, 49.1, 52.1, 60.2 och 71.3 i genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 fastställs vissa regler som den behöriga myndigheten ska följa vid genomförandet av administrativa kontroller eller kontroller på plats. Mot bakgrund av de omständigheter som orsakats av covid-19-pandemin är det lämpligt att uppmuntra till kontroller genom fjärranalys och användning av ny teknik såsom obemannade luftfartyg, geotaggade fotografier, mottagare i globala satellitnavigeringssystem (GNSS) kombinerade med Egnos (European Geostationary Navigation Overlay Service) och Galileo, data från Copernicus Sentinelsatelliter och andra relevanta styrkande handlingar som används för att kontrollera överensstämmelsen med stödvillkor, åtaganden eller andra skyldigheter för de berörda stödordningarna eller stödåtgärderna samt efterlevnaden av de krav och normer som gäller för tvärvillkor.

(5)

I artiklarna 26.4 och 42.1 i genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 fastställs regler om kontroller på plats av att alla stödvillkor, åtaganden och andra skyldigheter efterlevs och omfattar alla djur för vilka det har lämnats in stödansökningar eller stödanspråk inom ramen för de system för djurbidrag eller djurrelaterade stödåtgärder som ska kontrolleras. Mot bakgrund av den nuvarande situationen är det lämpligt att föreskriva att medlemsstaterna, om de inte har möjlighet att utföra kontroller på plats av djur enligt kraven i de bestämmelserna och alternativa bevis inte finns tillgängliga, får besluta att utföra kontroller på plats avseende ansökningsåret 2022 eller kalenderåret 2022 när som helst under året, förutsatt att villkoren för stödberättigande fortfarande kan kontrolleras.

(6)

Flera skyldigheter enligt förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller tvärvillkor och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (7) vad gäller djurrelaterade stödsystem och stödåtgärder är beroende av specifika och differentierade tidsramar för fullgörandet av dem och kräver därför kontroller på plats inom dessa ramar. De åtgärder som medlemsstaterna infört för att hantera covid-19-pandemin påverkar möjligheterna att genomföra nödvändiga kontroller på plats korrekt och inom den tidsfrist som gäller för dessa skyldigheter. Vissa typer av kontroller kan kanske inte heller utföras med hjälp av ny teknik som ersätter besöken på gården. När det gäller vissa kontroller som ska utföras under år 2022 är det därför nödvändigt att göra undantag från artiklarna 30–33, 40a, 50, 52 och 68.1 i genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 och att minska den lägsta nivån för kontrollerna på plats jämfört med de normala kontrollnivåerna för skyldigheterna avseende areal- och djurrelaterade stödsystem och stödåtgärder, andra landsbygdsutvecklingsåtgärder än de som omfattas av det integrerade administrations- och kontrollsystemet respektive tvärvillkor.

(7)

För att säkerställa att kontrollerna har en förebyggande effekt måste man för ansökningsåret 2022 bibehålla skyldigheten att öka kontrollnivåerna på grund av avsevärd bristande efterlevnad som upptäckts i samband med de kontroller som genomförts under det föregående året, i enlighet med artiklarna 35, 50.5 och 68.4 i genomförandeförordning (EU) nr 809/2014. Om man i samband med kontrollerna på plats 2021 konstaterade avsevärd bristande efterlevnad bör det krävas fler kontroller på plats för år 2022. Medlemsstater som i enlighet med artikel 35 eller artikel 50.5 eller artikel 68.4 i den förordningen är skyldiga att öka kontrollnivån under ansökningsåret 2022 och som beslutar att tillämpa de sänkta kontrollnivåer som föreskrivs i den här förordningen, bör därför tillämpa dessa ökningar utöver de sänkta kontrollnivåer som föreskrivs i den här förordningen.

(8)

I kommissionens genomförandeförordningar (EU) nr 180/2014 (8) och (EU) nr 181/2014 (9) fastställs kontrollnivåer för kontroller av särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden och de mindre Egeiska öarna. På grund av de åtgärder som har införts för att hantera covid-19-pandemin som också påverkar unionens yttersta randområden och de mindre Egeiska öarna, är det lämpligt att göra undantag från dessa förordningar genom att utöka möjligheten att använda ny teknik som alternativ källa till bevis i samband med kontroller och genom att anpassa kontrollnivåerna för kontroller på plats för år 2022. För att säkerställa att kontrollerna har en förebyggande effekt i enlighet med genomförandeförordningarna (EU) nr 180/2014 och (EU) nr 181/2014 bör dock skyldigheten att öka kontrollnivån i enlighet med artikel 59.5 i förordning (EU) nr 1306/2013 bibehållas. Medlemsstater som i enlighet med artikel 59.5 i förordning (EU) nr 1306/2013 är skyldiga att öka kontrollnivån under ansökningsåret 2022 och som beslutar att tillämpa de sänkta kontrollnivåer som föreskrivs i den här förordningen, bör därför tillämpa dessa ökningar utöver de sänkta kontrollnivåerna.

(9)

I artikel 24 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/892 (10) föreskrivs att medlemsstaterna ska utföra kontroller, inbegripet kontroller på plats, av erkännandekriterier för producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer inom sektorn för frukt och grönsaker. På grund av de åtgärder som införts för att hantera covid-19-pandemin bör kontroller på plats av erkännandekriterier inte tillämpas under 2022.

(10)

I artikel 27.2 i genomförandeförordning (EU) 2017/892 fastställs urvalet för kontroller på plats till minst 30 % av det totala belopp för vilket stöd begärts för varje år. På grund av de åtgärder som har införts för att hantera covid-19-pandemin kommer medlemsstaterna kanske inte att kunna uppfylla dessa krav och bör därför under år 2022 tillåtas att utföra en lägre procentandel av dessa kontroller.

(11)

I artikel 27.7 i genomförandeförordning (EU) 2017/892 föreskrivs vidare att det ska göras minst ett besök på enskilda företag tillhörande medlemmar i producentorganisationer som ingår i det urval som avses i artikel 27.2 i samma förordning för att kontrollera genomförandet av de insatser som äger rum där. På grund av de åtgärder som införts för att hantera covid-19-pandemin kommer medlemsstaterna kanske inte att kunna uppfylla dessa krav och bör därför under år 2022 inte omfattas av kraven på besöksfrekvens på enskilda företag tillhörande producentorganisationer.

(12)

I artikel 29.2 i genomförandeförordning (EU) 2017/892 föreskrivs att kontroller på primär nivå av återtag ska omfatta 100 % av den kvantitet produkter som återtagits från marknaden, med undantag av produkter som är avsedda för gratisutdelning, för vilka medlemsstaterna enligt artikel 29.3 i den förordningen får kontrollera en mindre procentandel, men inte mindre än 10 % av en producentorganisations berörda kvantiteter under regleringsåret. På grund av de åtgärder som har införts för att hantera covid-19-pandemin kommer medlemsstaterna kanske inte att kunna uppfylla dessa krav och bör under år 2022 även för alla andra återtagna produkter, oavsett avsedd användning, tillåtas att kontrollera en lägre procentandel, men inte mindre än 10 % av en producentorganisations berörda kvantiteter under regleringsåret.

(13)

I artikel 30.3 i genomförandeförordning (EU) 2017/892 föreskrivs att varje kontroll ska omfatta ett stickprov som motsvarar minst 5 % av de kvantiteter som återtagits av producentorganisationen under regleringsåret. På grund av de åtgärder som införts för att hantera covid-19-pandemin kommer medlemsstaterna kanske inte att kunna uppfylla detta krav och bör under år 2022 tillåtas att använda stickprov som motsvarar minst 3 % av de kvantiteter som producentorganisationen återtagit under regleringsåret 2020.

(14)

På grund av de åtgärder som införts för att hantera covid-19-pandemin kommer det även fortsättningsvis att vara praktiskt svårt för medlemsstaterna att under år 2022 utföra kontroller på plats för årliga stödansökningar, kontroller på primär och sekundär nivå av återtag från marknaden och kontroller av grön skörd och obärgad skörd i enlighet med artikel 27.2 och 27.7, artiklarna 29.2 och 30.3 samt artikel 31.1 och 31.2 i genomförandeförordning (EU) 2017/892. Det bör därför vara tillåtet för medlemsstaterna att fastställa kontroller som är likvärdiga med kontroller på plats, såsom geotaggade fotografier, datumförsedda fotografier, datumförsedda rapporter från drönarövervakning, administrativa kontroller eller videokonferenser med stödmottagarna.

(15)

På grund av de åtgärder som införts för att hantera covid-19-pandemin kommer det även fortsättningsvis att vara praktiskt svårt för medlemsstaterna att under år 2022 utföra systematiska och urvalsbaserade kontroller på plats för insatser som får stöd enligt artiklarna 45–52 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (11). Därför bör det undantag från artiklarna 32.1 och 42.3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1150 (12) som redan gjordes för budgetåren 2020 och 2021 även göras för budgetåret 2022 så att medlemsstaterna kan fastställa kontroller som är likvärdiga med systematiska kontroller på plats, såsom datumförsedda fotografier, datumförsedda rapporter från drönarövervakning, administrativa kontroller eller videokonferenser med stödmottagarna, och garantera att reglerna i lagstiftningen om stödprogrammen inom vinsektorn efterlevs innan utbetalningar görs.

(16)

Det kommer också avseende budgetåret 2022 att vara praktiskt svårt för medlemsstaterna att inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 43.3 i genomförandeförordning (EU) 2016/1150 utföra systematiska kontroller på plats för insatser för grön skörd som får stöd enligt artikel 47 i förordning (EU) nr 1308/2013. Därför bör ett undantag införas så att fristen för slutförandet av kontrollerna skjuts fram till den 15 september 2022.

(17)

I artikel 27.3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/274 (13) fastställs antalet prover av färska druvor som ska tas från vinodlingar under den period då ifrågavarande skifte skördas inför inrättandet av den analysdatabas med isotopuppgifter som avses i artikel 39 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/273 (14). I fall där de åtgärder som införts för att hantera covid-19-pandemin fortsätter att hindra medlemsstaterna från att utföra sådana kontroller bör medlemsstaterna tillåtas att göra undantag från det minsta antalet prover.

(18)

I artikel 31.2 b i genomförandeförordning (EU) 2018/274 föreskrivs att medlemsstaterna ska utföra årliga kontroller på plats av minst 5 % av alla vinodlare som anges i vinodlingsregistret. Eftersom de åtgärder som införts för att hantera covid-19-pandemin även fortsättningsvis gör det praktiskt svårt att utföra sådana kontroller i flera vinproducerande medlemsstater bör denna procentandel minska för år 2022. Av samma skäl bör medlemsstaterna tillåtas att under 2022 tillfälligt ställa in de systematiska kontroller på plats som avses i artikel 31.2 c i den förordningen och som måste genomföras i områden som planterats med vinstockar som inte anges i någon företagsakt.

(19)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 615/2014 (15) vad gäller arbetsprogram för stöd till sektorn för olivolja och bordsoliver innehåller regler om kontroller på plats för att kontrollera att villkoren för beviljande av unionsfinansiering är uppfyllda. De åtgärder som införts för att hantera covid-19-pandemin kan leda till svårigheter med att utföra dessa kontroller i enlighet med artikel 6 i den förordningen. Det är därför lämpligt att ge medlemsstaterna flexibilitet genom att tillåta att kontroller på plats ersätts med alternativa kontroller under kalenderåret 2022.

(20)

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1368 (16) vad gäller stöd inom biodlingssektorn innehåller regler om övervakning och kontroll av korrekt genomförande av de nationella biodlingsprogrammen, faktiska utgifter och korrekt antal bikupor som rapporterats av biodlare. Enligt artikel 8.3 i den förordningen ska medlemsstaterna säkerställa att minst 5 % av de som ansöker om stöd inom ramen för medlemsstatens biodlingsprogram blir föremål för kontroller på plats. De åtgärder som har införts för att hantera covid-19-pandemin kan leda till svårigheter med att genomföra det antal kontroller som krävs för att uppfylla detta tröskelvärde. Det är därför lämpligt att ge medlemsstaterna flexibilitet genom att tillåta ett undantag från detta krav. Ett sådant undantag bör dock inte leda till en ökning av risken för felaktiga utbetalningar. Därför bör varje minskning av antalet kontroller på plats i största möjliga utsträckning ersättas med alternativa kontroller.

(21)

På grund av den möjlighet till flexibilitet som erbjudits medlemsstaterna under de senaste två åren när det gäller ökningen av kontrollnivåerna är det viktigt att återinföra den ursprungliga regeln som har en mycket avskräckande effekt samt att klargöra vilket år som bör beaktas vid fastställandet av ökningen av kontrollnivån i enlighet med artiklarna 35, 50.5 och 68.4 i genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 och artikel 59.5 i förordning (EU) nr 1306/2013. Mot bakgrund av de eventuella ändringar som medlemsstaterna har genomfört i sina kontrollförfaranden till följd av att bristande efterlevnad upptäckts, anses det inte lämpligt att tillämpa korrigerande mekanismer när det gäller bristande efterlevnad som upptäckts i samband med kontrollerna avseende ansökningsåret 2019, utan det senaste året bör beaktas. Det är därför nödvändigt att ändra artiklarna 3, 5 och 6 i genomförandeförordning (EU) 2021/725.

(22)

De undantag från genomförandeförordningarna (EU) nr 809/2014, (EU) nr 180/2014, (EU) nr 181/2014, (EU) 2017/892, (EU) 2016/1150, (EU) 2018/274, (EU) nr 615/2014 och (EU) 2015/1368 som föreskrivs i denna förordning bör göra det möjligt för medlemsstaterna att undvika förseningar i kontrollåtgärderna och handläggningen av stödansökningar och därmed undvika förseningar i utbetalningarna till stödmottagare för år 2022. Det är dock absolut nödvändigt att dessa undantag inte förhindrar en sund ekonomisk förvaltning och kravet på en tillräcklig nivå av säkerhet. De medlemsstater som utnyttjar dessa undantag ansvarar därför för att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att för höga utbetalningar undviks och att indrivning av felaktigt utbetalda belopp inleds. Utnyttjande av dessa undantag bör dessutom omfattas av den förvaltningsförklaring som avses i artikel 7.3 första stycket b i förordning (EU) nr 1306/2013 för budgetåren 2022 och 2023.

(23)

För att säkerställa ett smidigt genomförande av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning och som är nödvändiga för att medlemsstaterna ska kunna organisera kontrollkampanjer samtidigt som de iakttar de åtgärder som införts för att hantera covid-19-pandemin, bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning och tillämpas retroaktivt för att göra det möjligt för medlemsstaterna att genomföra de planerade ändringarna i början av respektive kontrollkampanj: Åtgärderna i kapitlen I och II samt kapitel III avsnitten 3 och 4 bör tillämpas från och med den 1 januari 2022, motsvarande ansökningsåret i det integrerade administrations- och kontrollsystemet eller kalenderåret för stödåtgärder för landsbygdsutveckling som inte är arealrelaterade och inte djurrelaterade samt åtgärder inom vinsektorn. Åtgärderna i kapitel III avsnitten 1 och 2 bör tillämpas från och med den 16 oktober 2021, motsvarande budgetåret, och åtgärderna i kapitel III avsnitt 5 bör tillämpas från och med den 1 augusti 2021, motsvarande biodlingsåret.

(24)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för jordbruksfonderna, kommittén för direktstöd, landsbygdsutvecklingskommittén och kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

Under 2013 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) nr 185/2013 (2) som föreskriver avdrag från Spaniens makrillkvot för 2013 i Ices-sektion 8c, Ices-delområdena 9 och 10 samt unionens vatten i Cecaf-område 34.1.1 och från ansjoviskvoten i Ices-delområde 8 till följd av överfiske av makrillkvoten under 2009.

(2)

Spanien fiskade 3 400 ton mindre än den berörda makrillkvoten under 2021 och utövade således ett lägre fisketryck på beståndet jämfört med den maximala fångstmängd som var tillåten genom de fiskemöjligheter som tilldelats för det året. Spanien har begärt att dessa outnyttjade kvantiteter ska beaktas för avdragen för 2021 och således att de avdrag som föreskrivs i genomförandeförordning (EU) nr 185/2013 för 2022 och 2023 ska minskas. De avdragskvantiteter för 2021, 2022 och 2023 som fastställs i genomförandeförordning (EU) nr 185/2013 bör därför anpassas i enlighet med detta.

(3)

Genomförandeförordning (EU) nr 185/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för fiske och vattenbruk.

(1)

I förordning (EU) 2016/429 fastställs sjukdomsspecifika bestämmelser för de sjukdomar som förtecknas i enlighet med artikel 5.1 i samma förordning samt hur dessa bestämmelser ska tillämpas på olika kategorier av förtecknade sjukdomar. I förordning (EU) 2016/429 föreskrivs att medlemsstaterna ska upprätta obligatoriska program för utrotning av de förtecknade sjukdomar som avses i artikel 9.1 b i samma förordning och valbara program för utrotning av de förtecknade sjukdomar som avses i artikel 9.1 c i samma förordning, samt att sådana program ska godkännas av kommissionen. I förordningen föreskrivs också att kommissionen ska godkänna eller återkalla sjukdomsfri status för medlemsstater eller zoner eller anläggningskretsar däri med avseende på vissa förtecknade sjukdomar som avses i artikel 9.1 b och c i samma förordning.

(2)

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/689 (2) kompletterar förordning (EU) 2016/429 och innehåller kriterier för beviljande, upprätthållande, tillfälligt upphävande och återkallande av sjukdomsfri status för medlemsstater eller zoner eller anläggningskretsar däri, samt krav för godkännande av obligatoriska eller valbara utrotningsprogram för medlemsstater eller zoner eller anläggningskretsar däri.

(3)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/620 (3) fastställs tillämpningsföreskrifter för de förtecknade djursjukdomar som avses i artikel 9.1 a, b och c i förordning (EU) 2016/429 när det gäller sjukdomsfri status och status som icke-vaccinerande med avseende på vissa medlemsstater eller zoner eller anläggningskretsar däri samt godkännande av program för utrotning av dessa förtecknade sjukdomar. I bilagorna till genomförandeförordningen förtecknas särskilt medlemsstater eller zoner eller anläggningskretsar däri med sjukdomsfri status samt befintliga utrotningsprogram som har godkänts. Den föränderliga epidemiologiska situationen vad gäller vissa sjukdomar gör det nödvändigt att förteckna nya sjukdomsfria medlemsstater eller zoner däri och att godkänna vissa utrotningsprogram som lämnats in till kommissionen.

(4)

För infektion med Brucella abortus, B. melitensis och B. suis, infektion med Mycobacterium tuberculosis-komplexet (Mycobacterium bovis, M. caprae och M. tuberculosis) (MTB-komplexet), enzootisk bovin leukos (EBL), infektion med bovin virusdiarré (BVD) och infektion med blåtungevirus (serotyperna 1–24) (BTV), har flera medlemsstater nyligen ansökt hos kommissionen om godkännande av sjukdomsfri status eller utrotningsprogram för hela eller delar av deras territorium.

(5)

För infektion med Brucella abortus, B. melitensis och B. suis hos nötkreatur har Italien lämnat information till kommissionen som styrker att de villkor för erkännande av sjukdomsfri status som fastställs i delegerad förordning (EU) 2020/689 är uppfyllda i provinsen Vibo Valentia i regionen Kalabrien och i provinsen Teramo i regionen Abruzzo. Dessa zoner bör därför förtecknas som fria från infektion med Brucella abortus, B. melitensis och B. suis hos nötkreatur i del I kapitel 1 i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/620.

(6)

För infektion med Brucella abortus, B. melitensis och B. suis hos får och getter har Italien lämnat information till kommissionen som styrker att de villkor för erkännande av sjukdomsfri status som fastställs i delegerad förordning (EU) 2020/689 är uppfyllda i provinsen Lecce i regionen Apulien. Denna zon bör därför förtecknas som fri från infektion med Brucella abortus, B. melitensis och B. suis hos får och getter i del I kapitel 2 i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/620.

(7)

För infektion med MTB-komplexet har Italien lämnat information till kommissionen som styrker att de villkor för erkännande av sjukdomsfri status vad gäller infektion med MTB-komplexet som fastställs i delegerad förordning (EU) 2020/689 är uppfyllda i provinserna L'Aquila, Chieti och Teramo i regionen Abruzzo, i provinsen Latina i regionen Lazio, i provinserna Bari och Taranto i regionen Apulien och i provinsen Nuoro i regionen Sardinien. Dessa zoner bör därför förtecknas som fria från infektion med MTB-komplexet i del I i bilaga II till genomförandeförordning (EU) 2021/620.

(8)

För infektion med enzootisk bovin leukos har Kroatien lämnat in en ansökan till kommissionen om att få ett utrotningsprogram godkänt för sitt territorium. Enligt kommissionens bedömning har denna ansökan visat sig uppfylla kriterierna i del II kapitel 2 i delegerad förordning (EU) 2020/689 för godkännande av utrotningsprogram för enzootisk bovin leukos. Därför bör denna medlemsstat förtecknas i del II i bilaga IV till genomförandeförordning (EU) 2021/620 som en medlemsstat med ett godkänt program för utrotning av enzootisk bovin leukos.

(9)

För infektion med bovin virusdiarré har Danmark och Tyskland lämnat information till kommissionen som styrker att de villkor för erkännande av sjukdomsfri status vad gäller bovin virusdiarré som fastställs i delegerad förordning (EU) 2020/689 är uppfyllda för Danmarks hela territorium och Landkreis Ravensburg, Erding, Weilheim-Schongau, Oberallgäu respektive Fulda i Tyskland. Därför bör den medlemsstaten och de zonerna förtecknas i del I i bilaga VII till genomförandeförordning (EU) 2021/620 som en medlemsstat och zoner med sjukdomsfri status vad gäller infektion med bovin virusdiarré.

(10)

För infektion med bovin virusdiarré har Irland lämnat in en ansökan till kommissionen om att få ett utrotningsprogram godkänt för sitt territorium. Enligt kommissionens bedömning har denna ansökan visat sig uppfylla kriterierna i del II kapitel 2 i delegerad förordning (EU) 2020/689 för godkännande av utrotningsprogram för infektion med bovin virusdiarré. Därför bör denna medlemsstat förtecknas i del II i bilaga VII till genomförandeförordning (EU) 2021/620 som en medlemsstat med ett godkänt program för utrotning av infektion med bovin virusdiarré.

(11)

Vad gäller infektion med blåtungevirus har Tyskland lämnat information till kommissionen som styrker att villkoren för erkännande av sjukdomsfri status vad gäller infektion med blåtungevirus är uppfyllda för Baden-Württembergs, Hessens och Nordrhein-Westfalens hela territorium. Enligt kommissionens bedömning har dessa ansökningar visat sig uppfylla kriterierna i del II kapitel 2 i delegerad förordning (EU) 2020/689 för beviljande av sjukdomsfri status vad gäller infektion med blåtungevirus. Därför bör dessa zoner förtecknas i del I i bilaga VIII till genomförandeförordning (EU) 2021/620 som zoner med sjukdomsfri status vad gäller infektion med blåtungevirus.

(12)

Bilagorna I, II, IV, VII och VIII till genomförandeförordning (EU) 2021/620 bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2235 (4) fastställs bestämmelser om de djurhälsointyg som föreskrivs i förordning (EU) 2016/429, de officiella intyg som föreskrivs i förordning (EU) 2017/625 och de kombinerade djurhälsointyg/officiella intyg som grundas på dessa förordningar, vilka krävs för införsel till unionen av vissa sändningar av djur och varor (nedan tillsammans kallade intygen). I bilaga III till genomförandeförordning (EU) 2020/2235 fastställs bland annat förlagor till intyg för införsel till och transitering genom unionen av sändningar av vissa sammansatta produkter.

(2)

I kapitel 50 i bilaga III till genomförandeförordning (EU) 2020/2235 fastställs förlagan till kombinerat djurhälsointyg/officiellt intyg för införsel till unionen av icke lagringståliga sammansatta produkter och lagringståliga sammansatta produkter som innehåller köttprodukter (oavsett mängd), utom gelatin, kollagen och högförädlade produkter, och som är avsedda att användas som livsmedel (förlaga COMP). I kapitel 52 i bilaga III till genomförandeförordning (EU) 2020/2235 fastställs förlagan till djurhälsointyg för transitering genom unionen till ett tredjeland, antingen direkt eller efter lagring i unionen, av icke lagringståliga sammansatta produkter och lagringståliga sammansatta produkter som innehåller köttprodukter (oavsett mängd) och som är avsedda att användas som livsmedel (förlaga TRANSIT-COMP). Båda dessa förlagor innehåller ett särskilt djurhälsointyg för mjölkprodukter som ingår i sammansatta produkter. Kraven på värmebehandling i dessa delar av intygen bör överensstämma med de behandlingar som fastställs i bilaga XXVII till kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/692 (5). Dessutom bör kravet att ange produktionsdatum för de mjölkprodukter och råmjölksbaserade produkter som ingår i de sammansatta produkterna utgå, eftersom det inte behövs när beskrivningen i fotnot 2 omfattar alla beståndsdelar av animaliskt ursprung. Vissa fotnoter i anmärkningarna till del II till dessa förlagor bör också kompletteras och förtydligas. Det är därför nödvändigt att ändra kapitlen 50 och 52 i bilaga III till genomförandeförordning (EU) 2020/2235 i enlighet med detta.

(3)

Kravet i kapitel 52 i bilaga III till genomförandeförordning (EU) 2020/2235 att ange godkännandenummer för ursprungsanläggningen för de mjölkprodukter som ingår i de sammansatta produkter som transiteras genom unionen bör utgå, eftersom unionen inte är slutdestination för dessa sammansatta produkter. Det är därför nödvändigt att ändra kapitel 52 i bilaga III till genomförandeförordning (EU) 2020/2235 i enlighet med detta.

(4)

Bilaga III till genomförandeförordning (EU) 2020/2235 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

För att undvika störningar i handeln när det gäller införsel till och transitering genom unionen av sändningar av vissa sammansatta produkter bör det under en övergångsperiod fortsatt vara tillåtet att på vissa villkor använda intyg som utfärdats i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2020/2235, i deras lydelse före de ändringar som införs genom den här förordningen.

(6)

Eftersom genomförandeförordning (EU) 2020/2235 tillämpas från och med den 21 april 2021 bör de ändringar som ska göras i den genomförandeförordningen genom den här förordningen av rättssäkerhetsskäl träda i kraft så snart som möjligt.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Det är nödvändigt att säkerställa att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och de berörda behöriga myndigheterna får all information som krävs för att övervaka filialer till företag i tredjeländer och att sådan information behandlas på ett effektivt och snabbt sätt. Den information som avses i artikel 41.3 och 41.4 i direktiv 2014/65/EU bör därför lämnas på ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.

(2)

Enligt artikel 39.2 i direktiv 2014/65/EU ska filialer till företag i tredjeländer som avser att tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet på en medlemsstats territorium först erhålla en auktorisation från den behöriga myndigheten i den medlemsstaten. Sådana filialer får inte tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet i andra medlemsstater än den medlemsstat där de auktoriserats. Europeiska kommissionen kan dock anta ett beslut om likvärdighet i enlighet med artikel 47.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 (2) där det fastställs att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i det tredjelandet med avseende på värdepappersföretag är likvärdig med den som gäller i unionen. I ett sådant fall fortsätter den behöriga myndigheten i den medlemsstat där filialerna är etablerade att utöva tillsyn över de auktoriserade filialer till värdepappersföretag som omfattas av ett sådant beslut om likvärdighet, oavsett om de tillhandahåller gränsöverskridande tjänster eller bedriver gränsöverskridande verksamhet. Det är därför nödvändigt att säkerställa att formatet för rapportering av den information som avses i artikel 41.3 i direktiv 2014/65/EU också är lämpligt för rapportering av sådana gränsöverskridande tjänster och verksamheter hos dessa filialer.

(3)

Enligt artikel 41.3 i direktiv 2014/65/EU ska filialer till företag i tredjeländer som har auktoriserats i enlighet med artikel 41.1 i det direktivet årligen rapportera den information som anges i artikel 41.3 till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där auktorisationen beviljades. För att harmonisera inte bara formatet utan även tidpunkten för rapporteringen är det nödvändigt att fastställa en tidsram för när informationen ska lämnas till de behöriga myndigheterna.

(4)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska genomförandestandarder som Esma har överlämnat till kommissionen.

(5)

Esma har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska genomförandestandarder som denna förordning bygger på, analyserat möjliga kostnader och fördelar och begärt in råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (3).