(1)

Enligt artikel 11.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 har medlemsstaterna befogenhet att anta bevarandeåtgärder för fisket i sina vatten som är nödvändiga för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 6 i rådets direktiv 92/43/EEG (nedan kallat habitatdirektivet) (2), artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (nedan kallat fågeldirektivet) (3) och artikel 13.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG (nedan kallat havsmiljödirektivet) (4).

(2)

Enligt artikel 6 i habitatdirektivet ska medlemsstaterna för de särskilda bevarandeområdena vidta nödvändiga åtgärder för bevarande som motsvarar de ekologiska behoven hos de livsmiljötyper och de arter som finns i områdena enligt bilagorna till direktivet.

(3)

Enligt artikel 4 i fågeldirektivet ska medlemsstaterna vidta särskilda åtgärder för bevarande av livsmiljön för de arter som anges i bilaga I till direktivet. Medlemsstaterna är också skyldiga att vidta liknande bevarandeåtgärder för regelbundet förekommande flyttfåglar som inte förtecknas i bilaga I till direktivet.

(4)

Enligt artikel 13.4 i havsmiljödirektivet ska medlemsstaterna anta åtgärdsprogram för att uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus, bland annat geografiska skyddsåtgärder som bidrar till att skapa sammanhängande och representativa nätverk med marina skyddsområden som har tillräcklig mångfald i ekosystemen, exempelvis särskilda bevarandeområden i enlighet med habitatdirektivet, särskilda skyddsområden i enlighet med fågeldirektivet och marina skyddsområden som erkänts av unionen eller berörda medlemsstater inom ramen för internationella eller regionala avtal som de är parter i.

(5)

När en medlemsstat anser att åtgärder måste antas för att den ska fullgöra sina skyldigheter enligt unionens miljölagstiftning, och andra medlemsstater har ett direkt förvaltningsintresse i det fiske som kommer att beröras av åtgärderna, har kommissionen befogenhet att anta dessa åtgärder genom delegerade akter efter en gemensam rekommendation som lämnats in av medlemsstaterna.

(6)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/118 (5) fastställs bevarandeåtgärder i vissa marina skyddsområden i Kattegatt och det marina skyddsområdet Bratten i Nordsjön.

(7)

Efter samråd med den rådgivande nämnden för Nordsjön lämnade Danmark, Sverige och Tyskland den 2 februari 2021 in två gemensamma rekommendationer till kommissionen om förvaltning av fisket i vissa områden i Kattegatt. Danmark lämnade in en gemensam rekommendation om skydd av mjuka havsbottnar och revstrukturer från fiske med mobila bottenkontaktredskap i sex områden enligt havsmiljödirektivet och ett Natura 2000-område i den danska delen av Kattegatt. Sverige lämnade in en gemensam rekommendation om skydd av känsliga arter och livsmiljötyper genom att endast tillåta vissa fiskeredskap i fyra marina skyddsområden i den svenska delen av Kattegatt.

(8)

I oktober 2021 lade kommissionen fram dessa åtgärder genom skriftligt förfarande för en expertgrupp bestående av företrädare för medlemsstaterna.

(9)

Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) granskade dessa gemensamma rekommendationer och drog slutsatsen (6) att åtgärderna utgör ett positivt steg för att minimera fiskeverksamhetens negativa inverkan på de berörda livsmiljöerna. Dessa gemensamma rekommendationer förväntas också bidra till ett adekvat skydd av utsedda känsliga arter och livsmiljötyper, inbegripet deras ekologiska funktioner i de marina skyddsområdena.

(10)

De åtgärder som Danmark föreslagit syftar till att förbjuda mobila bottenkontaktredskap i de utsedda områdena. STECF drog slutsatsen (7) att ett förbud mot dessa redskap i dessa känsliga livsmiljöer innebär ett bättre skydd av mjuka havsbottnar och revstrukturer (livsmiljötyp 1170) från fiskeverksamhetens inverkan, vilket bidrar till uppnåendet av miljömålen.

(11)

Syftet med de åtgärder som Sverige föreslagit är att det ska utses områden med särskilda fiskebegränsningar och områden där fiskeinsatser är förbjudna. STECF drog slutsatsen (8) att de föreslagna fiskeredskapens inverkan i områden med särskilda fiskebegränsningar sannolikt kommer att vara liten och att de föreslagna åtgärderna kommer att innebära ett positivt steg för att minimera fiskeverksamhetens negativa inverkan på de berörda livsmiljöerna. Kommissionen noterar också att medlemsstaterna i den gemensamma rekommendationen åtog sig att föreslå ytterligare justeringar och begränsa nätfisket om det anses nödvändigt.

(12)

Medlemsstaterna föreslog kontroll- och tillsynsåtgärder baserade på användning av automatiska identifieringssystem (AIS) för specifika områden. STECF drog slutsatsen (9) att AIS bör vara tillräckligt för att genomföra realtidsövervakning i dessa områden.

(13)

Delegerad förordning (EU) 2017/118 bör ändras så att vad som dras av två fartyg (SPR) tas med i definitionen av mobila bottenkontaktredskap. SPR undantogs oavsiktligt från de gemensamma rekommendationer som Danmark lämnade in 2015 och 2016 om förbud mot användningen av mobila bottenkontaktredskap i områden 1. Medlemsstaterna uppmanade kommissionen att rätta till detta utelämnande.

(14)

Delegerad förordning (EU) 2017/118 och den gemensamma rekommendation som lämnats in av Danmark omfattar endast mobila bottenkontaktredskap. För tydlighetens skull bör begreppet ”mobila” därför införas i definitionen av bottenkontaktredskap i den förordningen.

(15)

Delegerad förordning (EU) 2017/118 bör därför ändras i enlighet med detta.

(16)

Denna delegerade förordning påverkar inte behovet av ytterligare bevarandeåtgärder som är nödvändiga för att följa de relevanta bestämmelserna och inte heller kommissionens ståndpunkt när det gäller de berörda medlemsstaternas fullgörande av sina skyldigheter enligt unionens relevanta miljlölagstiftning.

(1)

Kommissionen har granskat Greklands ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen ”Επανομή” (Epanomi), som lämnats in i enlighet med artikel 105 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(2)

Kommissionen har offentliggjort ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen i Europeiska unionens officiella tidning (2) i enlighet med artikel 97.3 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(3)

Inga invändningar enligt artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 har inkommit till kommissionen.

(4)

Ändringen av produktspecifikationen bör därför godkännas i enlighet med artikel 99 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

På grundval av definitionen av kreditriskjustering i artikel 4.1.95 i förordning (EU) nr 575/2013 får endast de förväntade kreditförluster som återspeglas i de specifika kreditriskjusteringar som görs av det institut som innehar en fallerad exponering beaktas vid åsättandet av en riskvikt i enlighet med artikel 127.1 i den förordningen. De kreditförluster som beaktas i transaktionspriset för en fallerad exponering, och som för det säljande institutet utgör en realiserad förlust, kan dock inte beaktas av det förvärvande institutet efter försäljningen. Därför kan den riskvikt som tillämpas på en fallerad exponering ändras efter försäljningen av exponeringen, trots att det i transaktionspriset ingår ett avdrag med ett belopp som motsvarar de specifika kreditriskjusteringarna för förväntade kreditförluster som bokförts av det säljande institutet före försäljningen. Denna situation skapar ett rättsligt hinder för att andrahandsmarknader för fallerade exponeringar ska kunna uppstå, eftersom en eventuell skillnad mellan de riskvikter som tillämpas på den fallerade exponeringen av det säljande institutet respektive det förvärvande institutet kan göra transaktionen mindre attraktiv för det förvärvande institutet, och därmed skapa onödiga svårigheter för kreditinstitut som vill flytta sina fallerade exponeringar från balansräkningen.

(2)

Risken för att covid-19-pandemin kommer att leda till en ökning av mängden fallerade exponeringar hos kreditinstitut bidrar också till att det är önskvärt att avlägsna alla rättsliga hinder för andrahandsmarknader för sådana exponeringar. Det är därför nödvändigt att säkerställa att de specifika kreditriskjusteringar som beaktas i enlighet med artikel 127.1 i förordning (EU) nr 575/2013 innefattar alla eventuella avdrag i transaktionspriset på en fallerad exponering som det förvärvande institutet inte har beaktat genom att öka kärnprimärkapitalet. För att i synnerhet undvika att en potentiell minskning av den förväntade förlusten efter förvärvet oriktigt beaktas två gånger av det förvärvande institutet, både i beräkningen av institutets kärnprimärkapital och vid fastställande av riskvikten i enlighet med artikel 127.1 i förordning (EU) nr 575/2013, om den fallerade exponeringen omvärderas efter förvärvet, bör avdraget inte längre omfatta den del av omvärderingsbeloppet för den fallerade exponeringen som har beaktats genom en ökning av institutets kärnprimärkapital.

(3)

Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 183/2014 (2) bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(5)

Europeiska bankmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de därmed sammanhängande potentiella kostnaderna och fördelarna och begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1093/2010 (3).

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 53.1 första stycket i förordning (EU) nr 1151/2012 granskat Italiens ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Taleggio”, vilken registrerades i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 (2).

(2)

Eftersom den aktuella ändringen inte utgör en mindre ändring i den mening som avses i artikel 53.2 i förordning (EU) nr 1151/2012 har kommissionen offentliggjort ansökan om ändring i Europeiska unionens officiella tidning (3) i enlighet med artikel 50.2 a i den förordningen.

(3)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör ändringen av produktspecifikationen godkännas.

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 53.1 första stycket i förordning (EU) nr 1151/2012 granskat Italiens ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Monte Etna”, vilken registrerades i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1491/2003 (2).

(2)

Eftersom den aktuella ändringen inte utgör en mindre ändring i den mening som avses i artikel 53.2 i förordning (EU) nr 1151/2012 har kommissionen offentliggjort ansökan om ändring i Europeiska unionens officiella tidning (3) i enlighet med artikel 50.2 a i den förordningen.

(3)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör ändringen av produktspecifikationen godkännas.

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 53.1 första stycket i förordning (EU) nr 1151/2012 granskat Italiens ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen ”Radicchio di Verona”, vilken registrerades i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 98/2009 (2).

(2)

Eftersom den aktuella ändringen inte utgör en mindre ändring i den mening som avses i artikel 53.2 i förordning (EU) nr 1151/2012 har kommissionen offentliggjort ansökan om ändring i Europeiska unionens officiella tidning (3) i enlighet med artikel 50.2 a i den förordningen.

(3)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör ändringen av produktspecifikationen godkännas.

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Sveriges ansökan om registrering av namnet ”Äkta Gränna Polkagrisar” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör namnet ”Äkta Gränna Polkagrisar” registreras.

(1)

I del A i bilaga II till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/2072 (2) fastställs en förteckning över EU-karantänskadegörare som inte har påvisats inom unionens territorium. Syftet med genomförandeförordning (EU) 2019/2072 är att förhindra att sådana karantänskadegörare förs in till och etableras och sprids inom unionens territorium genom fastställande av särskilda krav, i bilaga VII till den förordningen, om införsel till unionens territorium av vissa växter, växtprodukter och andra föremål.

(2)

Thaumatotibia leucotreta (Meyrick) (den angivna skadegöraren) förtecknas i del A i bilaga II till genomförandeförordning (EU) 2019/2072 som en EU-karantänskadegörare som inte har påvisats i unionen. Den förtecknas också som prioriterad skadegörare i bilagan till kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1702 (3). Den angivna skadegöraren är en polyfag skadegörare och har påträffats på flera värdväxter vid gränskontroller inom unionens territorium.

(3)

Särskilda importkrav har fastställts för frukter av Capsicum (L.), Citrus L., utom Citrus aurantiifolia (Christm.) Swingle och Citrus limon (L.) Osbeck, för frukter av Prunus persica (L.) Batsch och av Punica granatum L. för att skydda unionens territorium mot den angivna skadegöraren (4). Citrus L. är en kategori som omfattar frukter av Citrus sinensis Pers.

(4)

I enlighet med de befintliga importkraven måste information om länders och områdens frihet från den angivna skadegöraren och om användningen av en systematisk strategi och eventuella behandlingar efter skörd meddelas före handel, tillsammans med dokumentation som styrker dessa kravs effektivitet. Denna information bör göra det lättare att utvärdera hur effektiva de nuvarande särskilda kraven är. Effektiviteten bör bedömas på grundval av antalet fall av bristande efterlevnad som beror på förekomst av den angivna skadegöraren på importerade värdvaror.

(5)

Eftersom sändningar fortsätter att brista i efterlevnaden av de särskilda importkraven på grund av förekomst av den angivna skadegöraren på värdvarorna vid gränskontroller inom unionens territorium är det motiverat att ändra de särskilda kraven i bilaga VII till genomförandeförordning (EU) 2019/2072. I synnerhet bör de särskilda kraven avseende produktionsplatsens frihet från skadegörare och användningen av behandlingar efter skörd och av en systematisk strategi ändras för att ge bättre garantier för att de handlade fruktvarorna är fria från skadegörare.

(6)

Ändringen av de särskilda kraven grundar sig på den vetenskapliga och tekniska informationen från den riskanalys av skadegörare som gjorts av Växtskyddsorganisationen för Europa och Medelhavsområdet (EPPO), på de riskvärderingar av varor som gjorts av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet avseende frukter av Citrus spp. som importeras från Israel (5) och Sydafrika (6), på relevant vetenskaplig litteratur och på synpunkter som inkommit från tredjeländer efter ett samråd inom Världshandelsorganisationen (avtalet om tillämpningen av sanitära och fytosanitära åtgärder).

(7)

Respektive godkännande av anläggningar, krav på behandlingsanläggningar, övervakning, granskning, dokumentationsförfaranden och journalföring avseende den använda behandlingen bör säkerställas för att garantera fytosanitär säkerhet och spårbarhet.

(8)

För närvarande gäller kraven i bilaga VII till genomförandeförordning (EU) 2019/2072 för frukter av Citrus L. även för Citrus sinensis Pers. På grundval av uppgifter om bristande efterlevnad som beror på förekomst av den angivna skadegöraren på frukter av Citrus bör frukter av Citrus sinensis Pers. omfattas av separata krav och inte av samma krav som andra frukter av Citrus L. Detta är viktigt för att bättre säkerställa att de är fria från den angivna skadegöraren. Sådana krav bör inbegripa en systematisk strategi med ett särskilt köldbehandlingssystem, eventuellt med förkylning för att säkerställa största möjliga sannolikhet att frukterna är fria från skadegörare.

(9)

För att göra det möjligt för behöriga myndigheter och yrkesmässiga aktörer att anpassa sig till den systematiska strategin bör ett alternativt och tillfälligt krav på en systematisk strategi föreskrivas till och med den 31 december 2022 för Citrus sinensis Pers.; detta krav bör inbegripa förkylning av fruktköttet till 5 °C följt av en kylbehandling i minst 25 dagar vid en fastställd temperatur mellan –1 °C och + 2 °C.

(10)

När det gäller Citrus sinensis Pers. bör journaler över användningen av köldbehandling under transporten av de berörda frukterna bevaras och på begäran göras tillgängliga.

(11)

Denna förordning bör träda i kraft och börja tillämpas så snart som möjligt så att de skärpta kraven, som ökar unionens skydd mot denna skadegörare, genomförs på så kort tid som möjligt, för att beakta sändningar av de angivna frukterna som transporteras till unionen vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Den tjeckiska språkversionen av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1502 (2) innehåller ett fel i bilagan, avsnitt 2.1.2 (Styrkande och kontroll av identitet (fysisk person)), på den rad som avser tillitsnivån ”Hög”, kolumnen ”Erforderliga beståndsdelar”, punkt 1 c vad gäller fastställandet av vilken tillitsnivå som krävs.

(2)

Den tjeckiska språkversionen av genomförandeförordning (EU) 2015/1502 bör därför rättas i enlighet med detta. Övriga språkversioner berörs inte.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som avses i artikel 48 i förordning (EU) nr 910/2014.

(1)

Enligt förordning (EU) 2015/2283 får endast nya livsmedel som godkänts och införts i unionsförteckningen över nya livsmedel släppas ut på marknaden i unionen.

(2)

I enlighet med artikel 8 i förordning (EU) 2015/2283 har en unionsförteckning över nya livsmedel upprättas genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/2470 (2).

(3)

Den 22 januari 2020 ansökte företaget Sabinsa Europe GmbH (sökanden) hos kommissionen i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EU) 2015/2283 om att få släppa ut tetrahydrocurcuminoider på marknaden i unionen som ett nytt livsmedel. Tetrahydrocurcuminoiderna framställs genom hydrogenering av curcuminoider som extraherats ur gurkmeja-rhizomer (Curcuma longa L.). Sökanden begärde att tetrahydrocurcuminoider skulle få användas i kosttillskott enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG (3) i halter som inte överstiger 300 mg/dag för den vuxna befolkningen, utom gravida och ammande kvinnor.

(4)

Den 22 januari 2020 ansökte sökanden även hos kommissionen om skydd av äganderättsligt skyddade data för ett antal studier som lämnats in till stöd för ansökan, närmare bestämt analytiska uppgifter (4), ett omvänt bakteriellt mutationstest (5), en in vitro-undersökning av mikrokärnor (6), en undersökning av subkronisk oral toxicitet (90 dagar) och ett screeningtest av reproduktions-/utvecklingstoxicitet på gnagare (7).

(5)

Den 29 juli 2020 begärde kommissionen att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) skulle göra en bedömning av tetrahydrocurcuminoider som ett nytt livsmedel.

(6)

Den 27 oktober 2021 antog livsmedelsmyndigheten sitt vetenskapliga yttrande ”Safety of tetrahydrocurcuminoids from turmeric (Curcuma longa L.) as a novel food pursuant to Regulation (EU) 2015/2283” (8) i enlighet med artikel 11 i förordning (EU) 2015/2283.

(7)

I det vetenskapliga yttrandet konstaterade livsmedelsmyndigheten att tetrahydrocurcuminoider är säkra under föreslagna användningsvillkor för de föreslagna målgrupperna vid halter som inte överstiger 140 mg/dag. Myndigheten konstaterade vidare att ett sådant intag, även om det är lägre än den nivå på 300 mg/dag som sökanden föreslagit, ger en tillräcklig exponeringsmarginal i förhållande till den nivå där ingen skadlig effekt observeras (NOAEL) som fastställts i studierna av subkronisk toxicitet och reproduktions-/utvecklingstoxicitet. Det vetenskapliga yttrandet ger således tillräckligt underlag för att man ska kunna fastställa att tetrahydrocurcuminoider uppfyller villkoren för utsläppande på marknaden i enlighet med artikel 12.1 i förordning (EU) 2015/2283 när de används i halter som inte överstiger 140 mg/dag i kosttillskott för vuxna, utom gravida och ammande kvinnor.

(8)

I sitt vetenskapliga yttrande noterade livsmedelsmyndigheten att dess slutsats om det nya livsmedlets säkerhet grundades på de uppgifter som hade bifogats ansökan (de analytiska uppgifterna, det omvända bakteriella mutationstestet, in vitro-undersökningen av mikrokärnor, undersökningen av subkronisk oral toxicitet (90 dagar) och screeningtestet av reproduktions-/utvecklingstoxicitet på gnagare), utan vilka livsmedelsmyndigheten inte kunde ha bedömt det nya livsmedlet och kommit fram till sin slutsats.

(9)

Kommissionen bad sökanden att ytterligare klargöra sin motivering till anspråket på äganderätten till dessa undersökningar och tester och att klargöra sitt anspråk på ensamrätt att använda dem i enlighet med artikel 26.2 b i förordning (EU) 2015/2283.

(10)

Sökanden förklarade sig ha äganderätt och ensamrätt till de analytiska uppgifterna, det omvända bakteriella mutationstestet, in vitro-undersökningen av mikrokärnor, undersökningen av subkronisk oral toxicitet (90 dagar) och screeningtestet av reproduktions-/utvecklingstoxicitet på gnagare vid den tidpunkt då ansökan lämnades in, och uppgav att tredje parter därmed inte lagligen kan få tillgång till, använda eller hänvisa till dessa data.

(11)

Kommissionen har bedömt alla uppgifter som sökanden lämnat och anser att sökanden lämnat tillräckliga belägg för att villkoren i artikel 26.2 i förordning (EU) 2015/2283 är uppfyllda. Därför bör de analytiska uppgifterna, det omvända bakteriella mutationstestet, in vitro-undersökningen av mikrokärnor, undersökningen av subkronisk oral toxicitet (90 dagar) och screeningtestet av reproduktions-/utvecklingstoxicitet på gnagare skyddas i enlighet med artikel 27.1 i förordning (EU) 2015/2283. Följaktligen bör endast sökanden tillåtas att släppa ut tetrahydrocurcuminoider på marknaden i unionen under en period av fem år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

(12)

Att godkännandet av tetrahydrocurcuminoider enbart gäller sökanden och att enbart sökanden får hänvisa till de vetenskapliga uppgifterna i ansökan innebär dock inte att senare sökande förbjuds att ansöka om godkännande att få släppa ut samma nya livsmedel på marknaden, förutsatt att deras ansökan bygger på lagligen erhållna uppgifter till stöd för ett sådant godkännande.

(13)

Införandet av tetrahydrocurcuminoider som ett nytt livsmedel i unionsförteckningen över nya livsmedel bör innehålla de uppgifter som avses i artikel 9.3 i förordning (EU) 2015/2283. Curcuminoider och/eller kurkumin som inte har hydogenerats har använts i kosttillskott på unionsmarknaden före den 15 maj 1997. Kurkumin och curcuminoider metaboliseras i kroppen via samma metabolismvägar som tetrahydrocurcuminoiderna. Eftersom det inte kan uteslutas att intaget av curcuminoider vid kombinerad användning av dessa produkter skulle leda till en mindre exponeringsmarginal än den exponeringsmarginal som livsmedelsmyndigheten fastställt, är det nödvändigt att informera konsumenterna om att kosttillskott som innehåller tetrahydrocurcuminoider inte bör intas om kosttillskott som innehåller kurkumin och/eller curcuminoider intas samma dag.

(14)

Tetrahydrocurcuminoider bör införas i unionsförteckningen över nya livsmedel i genomförandeförordning (EU) 2017/2470. Bilagan till genomförandeförordning (EU) 2017/2470 bör därför ändras i enlighet med detta.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Den 23 juni 2014 antog rådet beslut 2014/386/Gusp (1).

(2)

Unionen erkänner inte Ryska federationens olagliga annektering av Krim och Sevastopol och fortsätter att fördöma den som en kränkning av internationell rätt. Unionen står fast vid sitt åtagande för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser och engagerar sig för att fullt ut genomföra sin politik om icke-erkännande.

(3)

På grundval av en översyn av beslut 2014/386/Gusp bör de restriktiva åtgärderna som anges däri förlängas till och med den 23 juni 2023.

(4)

Beslut 2014/386/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Högpatogen aviär influensa (HPAI) är en smittsam virussjukdom hos fåglar som kan få allvarliga konsekvenser för lönsamheten inom fjäderfäuppfödningen och leda till störningar i handeln inom unionen och exporten till tredjeländer. HPAI-virus kan smitta flyttfåglar och spridas över långa avstånd under fåglarnas höst- och vårflytt. Förekomsten av HPAI-virus hos vilda fåglar utgör därför ett ständigt hot om direkt eller indirekt introduktion av dessa virus i anläggningar där fjäderfä eller fåglar i fångenskap hålls. Vid utbrott av HPAI finns det risk för att smittämnet sprids till andra anläggningar där fjäderfä eller fåglar i fångenskap hålls.

(2)

Genom förordning (EU) 2016/429 fastställs ett nytt regelverk för förebyggande och bekämpning av sjukdomar som kan överföras till djur eller till människor. HPAI omfattas av definitionen för en förtecknad sjukdom i den förordningen och av bestämmelserna om förebyggande och bekämpning av sjukdom i samma förordning. Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/687 (2) kompletteras dessutom förordning (EU) 2016/429 vad gäller bestämmelser om förebyggande och bekämpning av vissa förtecknade sjukdomar, inklusive åtgärder för sjukdomsbekämpning med avseende på HPAI.

(3)

I kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/641 (3), som antogs inom ramen för förordning (EU) 2016/429, fastställs åtgärder för sjukdomsbekämpning i samband med utbrott av HPAI.

(4)

I genomförandebeslut (EU) 2021/641 föreskrivs särskilt att de skydds- och övervakningszoner och ytterligare restriktionszoner som medlemsstaterna upprättar i enlighet med delegerad förordning (EU) 2020/687 efter utbrott av HPAI åtminstone ska omfatta de områden som förtecknas som skydds- och övervakningszoner och ytterligare restriktionszoner i bilagan till det genomförandebeslutet.

(5)

Bilagan till genomförandebeslut (EU) 2021/641 ändrades nyligen genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2022/898 (4) med anledning av utbrott av HPAI hos fjäderfä eller fåglar i fångenskap i Ungern, Nederländerna och Slovakien som måste återspeglas i den bilagan.

(6)

Sedan genomförandebeslut (EU) 2022/898 antogs har Tyskland, Ungern och Nederländerna underrättat kommissionen om nya utbrott av HPAI på anläggningar där fjäderfä eller fåglar i fångenskap hålls inom eller utanför de områden som förtecknas i bilagan till det genomförandebeslutet.

(7)

Vidare har Kroatien underrättat kommissionen om ett utbrott av HPAI på en anläggning där fjäderfä eller fåglar i fångenskap hålls i distriktet Osjecko-Baranjska i den medlemsstaten.

(8)

Vidare har Bulgarien underrättat kommissionen om ett utbrott av HPAI på en anläggning där fjäderfä eller fåglar i fångenskap hålls i förvaltningsdistriktet Dobrich i den medlemsstaten.

(9)

Det utbrott som bekräftats i Kroatien inträffade i närheten av gränsen mot Ungern, och eftersom övervakningszonen sträcker sig in på Ungerns territorium har de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater i vederbörlig ordning samarbetat när det gäller att i enlighet med delegerad förordning (EU) 2020/687 upprätta den nödvändiga övervakningszonen.

(10)