(1)

Vissa K-faktorer i den mening som avses i artikel 4.1.26 i förordning (EU) 2019/2033 kräver inga närmare specifikationer eftersom metoderna för att fastställa dem beskrivs i detalj i den förordningen. Detta är fallet med K-faktorn för nettopositionsrisk (K-NPR), som härrör från Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (2), K-faktorn för koncentrationsrisk (K-CON) och K-faktorn för motpartsrisk (K-TCD), där en förenklad tillämpning av motsvarande krav enligt den förordningen används. När det gäller andra kategorier såsom förvaltade tillgångar (AUM), innehav av kundmedel (CMH), hantering av kundorder (COH), tillgångar under förvaring och administration (ASA) och daglig handelsaktivitet (DTF) behövs närmare förtydligande av metoderna för att fastställa K-faktorerna.

(2)

All verksamhet som bedrivs av ett värdepappersföretag bör fångas upp av K-faktorer så att riskerna återspeglas på ett korrekt sätt. Med tanke på att ett anknutet ombud är en fysisk eller juridisk person som agerar bara för ett visst värdepappersföretags räkning och under det värdepappersföretagets fulla och ovillkorliga ansvar, måste det säkerställas att varje verksamhet som bedrivs av ett anknutet ombud ingår i värdepappersföretagets K-faktorer för AUM, ASA, CMH och COH.

(3)

Investeringstjänsten ”investeringsrådgivning” som avses i avsnitt A.5 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (3) skiljer sig från sidotjänsten ”rådgivning till företag om kapitalstruktur, företagsstrategi och liknande frågor samt rådgivning och tjänster vid fusioner och företagsuppköp” som avses i avsnitt B.3 i bilaga I till det direktivet. Mot denna bakgrund och även på grundval av definitionen av ”kontinuerlig investeringsrådgivning” i artikel 4.1.21 i förordning (EU) 2019/2033, där ovannämnda sidotjänst inte är inkluderad, är det nödvändigt att specificera att alla förvaltade tillgångar som är förknippade med den sidotjänsten bör undantas vid beräkningen av K-AUM.

(4)

För att säkerställa konsekvens vid fastställandet av AUM och ASA för beräkningen av K-AUM och K-ASA bör finansiella instrument värderas till verkligt värde i enlighet med tillämpliga redovisningsstandarder, så att de finansiella instrumentens marknadsvärde återspeglas, där detta värde är tillgängligt.

(5)

Eftersom kalibreringen av CMH-koefficienten i tabell 1 i artikel 15 i förordning (EU) 2019/2033 redan tar hänsyn till kundrisken som är kopplad till förvaltning av kontanta medel, bör de belopp som ingår för att fastställa CMH inte tas med i fastställandet av AUM. Vidare bör de belopp som redan beaktats för att fastställa CMH inte tas med i fastställandet av ASA, för att undvika dubbelräkning vid beräkningen av kapitalkraven.

(6)

Definitionen av CMH i artikel 4.1.28 i förordning (EU) 2019/2033 tillsammans med skäl 24 i den förordningen klargör vilka belopp som ska beaktas vid fastställandet av CMH. Det räcker därför att närmare specificera de återstående operativa aspekterna av metoden för att fastställa CMH så att man säkerställer att CMH-värdena är robusta, särskilt genom att undvika att förlita sig alltför mycket på extern rapportering, och fokusera på värdepappersföretagets interna räkenskaper och siffror som används för [den] interna avstämningen.

(7)

Metoderna för att fastställa de belopp som ska ingå som mottagande och vidarebefordran av order och utförande av order i COH bör inbegripa särskilda regler för fall då marknadspriser inte är lättillgängliga på grund av att de inte ingår i ordern. Det är nödvändigt att ta hänsyn till skillnaderna mellan å ena sidan utförande av order och å andra sidan mottagande och vidarebefordran av order, eftersom priser och tidpunkt för registrering av order för fastställande av COH kan variera från fall till fall. Dessutom, när det gäller mottagande och vidarebefordran av order i synnerhet, är vidarebefordrade order en bättre referens för detta ändamål än mottagna order, eftersom det kan hända att de senare inte vidarebefordras.

(8)

Eftersom investeringstjänsten ”mottagande och vidarebefordran av order beträffande ett eller flera finansiella instrument” som avses i avsnitt A.1 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU skiljer sig från investeringsverksamheterna ”drift av en MTF-plattform” (multilateral handelsplattform) och ”drift av en OTF-plattform” (organiserad handelsplattform) som avses i punkterna 8 och 9 i samma avsnitt, är det nödvändigt att klargöra att köp- och säljintressen som sammanförs i MTF- och OTF-plattformar som drivs av värdepappersföretaget inte ska ingå i beräkningen av K-COH – kontanttransaktioner och K-COH – derivat.

(9)

Eftersom kapitalkraven för värdepappersföretag enligt förordning (EU) 2019/2033 grundar sig på K-faktorer som omfattar alla tjänster och verksamheter som ingår i bilaga I till direktiv 2014/65/EU, är det nödvändigt att fastställa regler för anpassning av dessa metoder i de fall där det annars skulle kunna förekomma dubbelräkning. Detta gäller särskilt vissa sidotjänster som endast kan tillhandahållas i samband med de tjänster och verksamheter som förtecknas i avsnitt A i bilaga I till det direktivet. Därför bör order som hänför sig till den sidotjänst som avses i avsnitt B.3 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU (rådgivning till företag om kapitalstruktur, företagsstrategi och liknande frågor samt rådgivning och tjänster vid fusioner och företagsuppköp), kopplade till rådgivning om transaktioner mellan investerare, när det gäller företagsfinansierings- eller riskkapitaltransaktioner, inte tas med i fastställandet av varken AUM eller COH, eftersom detta redan beaktas i dessa K-faktorer.

(10)

I tabell 1 i artikel 15 i förordning (EU) 2019/2033 föreskrivs två olika koefficienter för fastställande av COH, en för kontanttransaktioner och en separat koefficient för derivat. Ytterligare förtydliganden bör göras om hur transaktioner ska fördelas mellan de två instrumentklasserna och om vilken värderingsmetod som ska användas i respektive fall. I synnerhet bör derivat inkluderas i fastställandet av K-faktorer baserat på det teoretiska värdet, och kontanttransaktioner baserat på marknadsvärdet, eftersom koefficienterna för K-faktorerna är kalibrerade med denna utgångspunkt.

(11)

Det är nödvändigt att specificera hur det teoretiska beloppet för ett derivat ska beräknas eftersom förordning (EU) 2019/2033 inte innehåller regler för denna beräkning. Eftersom artikel 29.3 i förordning (EU) 2019/2033 innehåller regler för hur det teoretiska beloppet för derivat ska beräknas för att beräkna TCD, och för att se till att TCD och DTF fastställs på ett konsekvent sätt, bör dessa regler för att beräkna det teoretiska beloppet av ett derivat även gälla för fastställandet av DTF.

(12)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten (EBA) har lagt fram för kommissionen.

(13)

EBA har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010. (4) EBA har också samrått med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten innan den lade fram det förslag till tekniska standarder som denna förordning grundar sig på.

(1)

Separerade konton definieras i artikel 4.1 punkt 49 i förordning (EU) 2019/2033 för tillämpningen av tabell 1 i artikel 15.2 i den förordningen. För att göra det möjligt för värdepappersföretag att tillämpa lägre koefficienter för beräkningen av kapitalbaskravet med avseende på ”innehav av kundmedel” där kundmedel hålls på separata konton, bör begreppet separerade konton specificeras så att det omfattar villkor som säkerställer skyddet av kundmedel vid ett värdepappersföretags fallissemang. Eftersom dessa villkor anges i artikel 2.1 i kommissionens delegerade direktiv (EU) 2017/593 (2) är det lämpligt att hänvisa till samma villkor för att specificera begreppet separerade konton enligt denna förordning. Därför bör det i denna förordning fastställas ett antal krav som liknar kraven i artikel 2.1 i delegerat direktiv (EU) 2017/593.

(2)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(3)

Europeiska bankmyndigheten har genomfört öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat potentiella kostnader och fördelar samt begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (3).

(1)

I förordning (EU) nr 236/2012 fastställs skyldigheten att till behöriga myndigheter anmäla betydande korta nettopositioner i det emitterade aktiekapitalet för ett företag vars aktier är upptagna till handel på en handelsplats i unionen, om positionen uppnår eller sjunker under det relevanta tröskelvärdet för anmälan. Det är nödvändigt att kommissionen övervakar huruvida detta relevanta tröskelvärde för anmälan är fortsatt lämpligt mot bakgrund av utvecklingen på finansmarknaderna samt bedömer om tröskelvärdet behöver ändras i enlighet med artikel 5.4 i den förordningen.

(2)

I början av 2020 ledde betydande säljtryck och ovanlig volatilitet på grund av covid-19-pandemins utbrott till omfattande nedåtgående prisspiraler som påverkade emittenter i alla sektorer på finansmarknaderna. Den europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) utnyttjade sina befogenheter att ingripa under exceptionella omständigheter och sänkte tillfälligt det relevanta tröskelvärdet för anmälan av betydande korta nettopositioner i aktier, i syfte att förbättra både Esmas och tillsynsmyndigheternas övervakningsmöjligheter avseende sådana positioner, avgöra om det vore lämpligt med striktare åtgärder och kunna reagera snabbt.

(3)

Eftersom det lägre relevanta tröskelvärdet för anmälan av betydande korta nettopositioner i aktier, som hade använts i tolv månader i rad och, till följd av delvis förbättrade marknadsvillkor, inte längre kunde förlängas som krisåtgärd är det lämpligt att utvärdera effekten av åtgärden och bestämma om den ska göras permanent genom att det befintliga tröskelvärdet ändras. I det avseendet beaktar kommissionen Esmas utlåtande (2) av den 13 maj 2021.

(4)

Den senaste utvecklingen på finansmarknaderna som kommissionen noterat, t.ex. den instabilitet som orsakats av den globala covid-19-pandemin, vilken har lett till att tillsynsmyndigheter och Esma allt oftare vidtagit krisåtgärder i fråga om blankning, och den ökande risken för att icke-professionella investerare ska bli involverade i s.k. short squeezes, har visat på betydelsen av att erhålla ytterligare information om betydande korta nettopositioner i aktier på permanent basis, något som är viktigt för marknadskontrolländamål. I det avseendet gjordes i Esmas utlåtande bedömningen att det lägre relevanta tröskelvärdet för anmälan i betydande utsträckning förbättrade transparensen avseende och övervakningen av betydande korta nettopositioner i aktier på individuell nivå, sektorsnivå och marknadsövergripande nivå, vilket ledde till en ökad effektivitet i tillsynen. Esma ansåg även att marginalkostnaderna för införandet skulle bli försumbara för marknadsaktörerna, eftersom de redan har tillämpat detta tröskelvärde i flera månader. Dessutom anser kommissionen att osäkerhet vad gäller den lagstadgade rapporteringsskyldigheten bör undvikas samt att regler och skyldigheter gällande detta bör vara stabila. På grundval av detta och med beaktande av rekommendationerna i Esmas utlåtande, som kommissionen instämmer i, är det lämpligt att ändra det nuvarande relevanta tröskelvärdet för anmälan och permanent fastställa det till 0,1 procent.

(5)

Förordning (EU) nr 236/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

Afrikansk svinpest är en infektiös virussjukdom som drabbar hållna och vilda svin och kan ha allvarliga konsekvenser för den berörda djurpopulationen och för lönsamheten inom uppfödningen. Den kan även leda till störningar vid förflyttning av sändningar av dessa djur och av produkter av dem inom unionen och vid export till tredjeländer.

(2)

Vid utbrott av afrikansk svinpest hos vilda svin finns det en allvarlig risk för att sjukdomen sprids till andra vilda svin och till anläggningar för hållna svin.

(3)

Genom Kommissionen delegerad förordning (EU) 2020/687 (2) kompletteras bestämmelserna om bekämpning av de förtecknade sjukdomar som avses i artikel 9.1 a, b och c i förordning (EU) 2016/429 och som definieras som sjukdomar i kategorierna A, B och C i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1882 (3). I artiklarna 63–66 i delegerad förordning (EU) 2020/687 föreskrivs särskilt att vissa åtgärder ska vidtas vid officiell bekräftelse av ett utbrott av en sjukdom i kategori A hos vilda djur, inbegripet afrikansk svinpest hos vilda svin. I dessa bestämmelser föreskrivs särskilt att en smittad zon ska fastställas och att förflyttning av vilda djur av förtecknade arter och produkter av animaliskt ursprung därav ska förbjudas.

(4)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/605 (4) fastställs särskilda åtgärder för sjukdomsbekämpning avseende afrikansk svinpest. I synnerhet föreskrivs i artikel 3 b i den genomförandeförordningen att en smittad zon ska fastställas i enlighet med artikel 63 i delegerad förordning (EU) 2020/687 i händelse av ett utbrott av den sjukdomen hos vilda svin i ett område i en medlemsstat. Dessutom föreskrivs i artikel 6 i den genomförandeförordningen att det området ska förtecknas som en restriktionszon II i del II i bilaga I till den genomförandeförordningen och att den smittade zon som fastställts i enlighet med artikel 63 i delegerad förordning (EU) 2020/687 utan dröjsmål ska anpassas till att omfatta åtminstone restriktionszon II. De särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest i genomförandeförordning (EU) 2021/605 omfattar bland annat förbud mot förflyttning av sändningar av svin som hålls i restriktionszon II och produkter av dem ut ur dessa restriktionszoner.

(5)

Efter ett utbrott av afrikansk svinpest hos vilda svin i regionen Piemonte som bekräftades den 6 januari 2022 har Italien underrättat kommissionen om det aktuella läget i fråga om den sjukdomen inom dess territorium. Den behöriga myndigheten i den medlemsstaten måste därför fastställa en smittad zon i enlighet med delegerad förordning (EU) 2020/687 och genomförandeförordning (EU) 2021/605.

(6)

För att förhindra onödiga störningar i handeln inom unionen och för att undvika att tredjeländer inför omotiverade handelshinder, måste man på unionsnivå i samarbete med den berörda medlemsstaten fastställa en smittad zon med avseende på afrikansk svinpest i Italien.

(7)

För att förhindra ytterligare spridning av afrikansk svinpest, i avvaktan på att det område i Italien som drabbats av det nyligen inträffade utbrottet förtecknas som en restriktionszon II i del II i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605, bör de särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest i den genomförandeförordningen, som tillämpas på förflyttning av sändningar av svin som hålls i restriktionszon II och produkter av dem ut ur dessa restriktionszoner, också tillämpas på förflyttning av dessa sändningar från den smittade zon som Italien fastställt efter det nyligen inträffade utbrottet, utöver de åtgärder som fastställs i artiklarna 63–66 i delegerad förordning (EU) 2020/687.

(8)

Den smittade zonen bör därför förtecknas i bilagan till detta beslut och den bör omfattas av de särskilda åtgärder för bekämpning av afrikansk svinpest som ska tillämpas i restriktionszon II enligt genomförandeförordning (EU) 2021/605. På grund av denna nya epidemiologiska situation vad gäller afrikansk svinpest och med beaktande av det finns en ökad omedelbar risk för ytterligare spridning av sjukdomen bör förflyttning av sändningar av hållna svin och produkter av dem till andra medlemsstater och tredjeländer dock inte tillåtas från den smittade zonen i enlighet med den genomförandeförordningen. I detta beslut bör även fastställas hur länge den zonindelningen ska gälla.

(9)

I syfte att reducera riskerna till följd av det nyligen inträffade utbrottet av afrikansk svinpest hos vilda svin i Italien bör Italien inte tillåta förflyttning till andra medlemsstater och tredjeländer av sändningar av svin som hålls i den smittade zonen och produkter av dem tills detta beslut löpt ut.

(10)

Med tanke på den allvarliga epidemiologiska situationen i unionen vad gäller spridningen av afrikansk svinpest är det viktigt att de åtgärder som fastställs i detta beslut tillämpas så snart som möjligt.

(11)

I väntan på yttrandet från den ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder bör därför den smittade zonen i Italien omedelbart fastställas och förtecknas i bilagan till detta beslut, och det bör anges hur länge denna zonindelning ska gälla.

(12)

Detta beslut kommer att ses över vid nästa möte i ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.