(1)

Omställningen till en koldioxidsnål, mer hållbar, resurseffektiv och cirkulär ekonomi i linje med målen för hållbar utveckling är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig på lång sikt. År 2016 ingick unionen Parisavtalet (2). I artikel 2.1 c i Parisavtalet fastställs målet om ökade insatser mot klimatförändringar, bland annat genom att finansiella flöden ska bli förenliga med en utveckling mot låga växthusgasutsläpp och klimatresiliens.

(2)

Medveten om storleken på denna utmaning lade kommissionen i december 2019 fram den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som syftar till att ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. Detta mål förutsätter att investerare får tydliga signaler om sina investeringar för att undvika strandade tillgångar och mobilisera hållbar finansiering.

(3)

I mars 2018 offentliggjorde kommissionen en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (4) som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen i handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla. Konsekvensbedömningen av de efterföljande lagstiftningsinitiativen offentliggjordes i maj 2018 (5) och visade att det är nödvändigt att klargöra att det bör ingå i värdepappersföretags uppdrag gentemot sina kunder och presumtiva kunder att beakta hållbarhetsfaktorer. Värdepappersföretag bör därför fortlöpande beakta inte bara alla relevanta finansiella risker utan även alla relevanta hållbarhetsrisker som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 (6) och som, om de skulle inträffa, kan ha en faktisk eller potentiell betydande negativ inverkan på investeringens värde. Hållbarhetsrisker nämns inte uttryckligen i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 (7). Av det skälet, och för att säkerställa att interna förfaranden och organisatoriska arrangemang verkligen införs och följs, är det nödvändigt att klargöra att värdepappersföretags processer, system och interna kontroller bör ta hänsyn till hållbarhetsrisker och att det krävs teknisk kapacitet och kunskap för att analysera dessa risker.

(4)

För att ha ett starkt investerarskydd bör värdepappersföretag, när de identifierar vilka typer av intressekonflikter som kan skada en kunds eller en presumtiv kunds intressen, inkludera de typer av intressekonflikter som kan uppstå till följd av att kundens hållbarhetspreferenser integreras i deras processer, system och interna kontroller. För befintliga kunder, för vilka en lämplighetsbedömning redan har gjorts, bör värdepappersföretag ha möjlighet att fastställa kundens individuella hållbarhetspreferenser i samband med nästa regelbundna uppdatering av denna lämplighetsbedömning.

(5)

Värdepappersföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning och portföljförvaltning bör kunna ställa frågor för att fastställa en kunds individuella hållbarhetspreferenser och därmed kunna rekommendera kunden lämpliga finansiella instrument. I enlighet med värdepappersföretagets skyldighet att agera i kundens bästa intresse bör rekommendationer till kunder och presumtiva kunder ta hänsyn till både de finansiella mål och eventuella hållbarhetspreferenser som kunderna har uttryckt. Det är därför nödvändigt att klargöra att värdepappersföretag bör inrätta lämpliga arrangemang för att säkerställa att integreringen av hållbarhetsfaktorer i rådgivningsprocessen och portföljförvaltningen inte leder till vilseledande försäljning eller vilseledande information om att finansiella instrument eller strategier motsvarar hållbarhetspreferenserna när så inte är fallet. För att undvika sådan vilseledande försäljning eller vilseledande information bör värdepappersföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning först bedöma kundens eller den presumtiva kundens investeringsmål, tidshorisont och individuella omständigheter innan de frågar dem om deras eventuella hållbarhetspreferenser.

(6)

De finansiella instrument som hittills har utvecklats har varierande ambitionsnivå vad gäller hållbarhet. För att kunder eller presumtiva kunder ska förstå den varierande graden av hållbarhet och kunna fatta väl underbyggda investeringsbeslut i fråga om hållbarhet bör värdepappersföretag som erbjuder investeringsrådgivning och portföljförvaltning förklara skillnaden mellan, å ena sidan, finansiella instrument som helt eller delvis eftersträvar hållbara investeringar i ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (8), hållbara investeringar enligt definitionen i artikel 2.17 i förordning (EU) 2019/2088 och finansiella instrument som beaktar huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer, vilka kan rekommenderas kunder såsom uppfyllande deras individuella hållbarhetspreferenser, och, å andra sidan, andra finansiella instrument som saknar dessa specifika inslag och inte bör kunna rekommenderas kunder eller presumtiva kunder som har individuella hållbarhetspreferenser.

(7)

Det är nödvändigt åtgärda problemen med ”grönmålning”, i synnerhet att en orättvis konkurrensfördel uppnås genom att ett finansiellt instrument rekommenderas som miljövänligt eller hållbart när det i själva verket inte uppfyller grundläggande miljömässiga eller andra hållbarhetsrelaterade krav. För att förhindra vilseledande försäljning och grönmålning bör värdepappersföretag inte rekommendera, eller handla med, finansiella instrument såsom uppfyllande individuella hållbarhetspreferenser när så inte är fallet. Värdepappersföretag bör för sina kunder eller presumtiva kunder klargöra skälen till varför de inte gör detta och dessa skäl bör dokumenteras.

(8)

Det är nödvändigt att klargöra att finansiella instrument som inte kan anses motsvara individuella hållbarhetspreferenser ändå kan rekommenderas av värdepappersföretag, men inte såsom motsvarande individuella hållbarhetspreferenser. För att möjliggöra ytterligare rekommendationer till kunder eller presumtiva kunder, när finansiella instrument inte motsvarar deras hållbarhetspreferenser, bör kunderna ha möjlighet att ändra informationen om sina hållbarhetspreferenser. För att förhindra vilseledande försäljning och grönmålning bör värdepappersföretag spara dokumentation om kundens beslut och kundens motivering av ändringen.

(9)

Delegerad förordning (EU) 2017/565 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

Behöriga myndigheter och värdepappersföretag bör ges tillräcklig tid att anpassa sig till de nya kraven i denna förordning. Tillämpningen av förordningen bör därför senareläggas.

(1)

Artikel 1.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 (2) innehåller fel eftersom den kräver tillämpning av artikel 59.4, artikel 60 och kapitel IV i den förordningen, i stället för artikel 64.4, artikel 65 och kapitel VIII.

(2)

Ett antal korshänvisningar i bilaga I till delegerad förordning (EU) 2017/565 är felaktiga, närmare bestämt under rubrikerna ”Kundbedömning”, ”Hantering av order”, ”Kundorder och transaktioner”, ”Rapportering till kunderna”, ”Kommunikation med kunder” och ”Organisatoriska krav”.

(3)

Delegerad förordning (EU) 2017/565 bör därför rättas i enlighet med detta.

(1)

Omställningen till en koldioxidsnål, mer hållbar, resurseffektiv och cirkulär ekonomi i linje med målen för hållbar utveckling är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig på lång sikt. År 2016 ingick unionen Parisavtalet (2). I artikel 2.1 c i Parisavtalet fastställs målet om ökade insatser mot klimatförändringar, bland annat genom att finansiella flöden ska bli förenliga med en utveckling mot låga växthusgasutsläpp och klimatresiliens.

(2)

Medveten om storleken på denna utmaning lade kommissionen i december 2019 fram den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som syftar till att ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. Detta mål förutsätter att investerare får tydliga signaler om sina investeringar för att undvika strandade tillgångar och mobilisera hållbar finansiering.

(3)

I mars 2018 offentliggjorde kommissionen en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (4) som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen i handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla. Konsekvensbedömningen av de efterföljande lagstiftningsinitiativen offentliggjordes i maj 2018 (5) och visade att det är nödvändigt att klargöra att förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) bör beakta hållbarhetsfaktorer som en del av sitt uppdrag gentemot sina kunder. AIF-förvaltare bör därför fortlöpande bedöma inte bara alla relevanta finansiella risker utan även alla relevanta hållbarhetsrisker som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 (6) och som, om de skulle inträffa, kan ha en faktisk eller potentiell betydande negativ inverkan på investeringens värde. Hållbarhetsrisker nämns inte uttryckligen i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 (7). Av det skälet, och för att säkerställa att interna förfaranden och organisatoriska arrangemang verkligen införs och följs, är det nödvändigt att klargöra att AIF-förvaltares processer, system och interna kontroller måste ta hänsyn till hållbarhetsrisker och att det krävs teknisk kapacitet och kunskap för att analysera dessa risker.

(4)

Enligt förordning (EU) 2019/2088 ska AIF-förvaltare som är skyldiga att beakta investeringsbesluts huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer, eller som frivilligt beaktar sådana huvudsakliga negativa konsekvenser, lämna upplysningar om hur dessa huvudsakliga negativa konsekvenser beaktas i deras riktlinjer om vederbörlig aktsamhet. För att säkerställa överensstämmelse mellan förordning (EU) 2019/2088 och delegerad förordning (EU) nr 231/2013 bör denna skyldighet framgå av delegerad förordning (EU) nr 231/2013.

(5)

För att ha ett starkt investerarskydd bör AIF-förvaltare, när de identifierar vilka typer av intressekonflikter som kan skada en alternativ investeringsfonds intressen, inkludera de typer av intressekonflikter som kan uppstå till följd av att hållbarhetsrisker integreras i deras processer, system och interna kontroller. Det kan handla om konflikter som beror på ersättningar till anställda, anställdas privata transaktioner, intressekonflikter som kan leda till grönmålning, vilseledande försäljning eller vilseledande information om investeringsstrategier och intressekonflikter mellan olika AIF-fonder som förvaltas av samma AIF-förvaltare.

(6)

Delegerad förordning (EU) nr 231/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Behöriga myndigheter och AIF-förvaltare bör ges tillräcklig tid att anpassa sig till de nya kraven i denna förordning. Tillämpningen av förordningen bör därför senareläggas.

(1)

Omställningen till en koldioxidsnål, mer hållbar, resurseffektiv och cirkulär ekonomi i linje med målen för hållbar utveckling är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig på lång sikt. År 2016 ingick unionen Parisavtalet (2). I artikel 2.1 c i Parisavtalet fastställs målet om ökade insatser mot klimatförändringar, bland annat genom att finansiella flöden ska bli förenliga med en utveckling mot låga växthusgasutsläpp och klimatresiliens.

(2)

Medveten om storleken på denna utmaning lade kommissionen i december 2019 fram den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som syftar till att ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. Det är också nödvändigt att ge tydliga och långsiktiga signaler för att vägleda investerare, undvika strandade tillgångar och mobilisera hållbar finansiering.

(3)

I mars 2018 offentliggjorde kommissionen en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (4) som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen i handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla. Konsekvensbedömningen av de efterföljande lagstiftningsinitiativen offentliggjordes i maj 2018 (5) och visade att det är nödvändigt att klargöra att det bör ingå i försäkrings- och återförsäkringsföretags uppdrag gentemot sina kunder att beakta hållbarhetsfaktorer. Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör därför fortlöpande bedöma inte bara alla relevanta finansiella risker utan även alla relevanta hållbarhetsrisker som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 (6) och som, om de skulle inträffa, kan ha en faktisk eller potentiell betydande negativ inverkan på investeringens eller skuldens värde. Hållbarhetsrisker nämns inte uttryckligen i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 (7). Av det skälet, och för att säkerställa att systemet för företagsstyrning verkligen införs och följs, är det nödvändigt att klargöra att hållbarhetsrisker bör beaktas i försäkrings- och återförsäkringsföretags företagsstyrningssystem och i bedömningen av dessa företags totala solvensbehov.

(4)

Försäkringsföretag som lämnar upplysningar om huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 bör även anpassa sina processer, system och interna kontroller för sådana upplysningar.

(5)

Med tanke på kommissionens ambition att säkerställa att klimat- och miljörisker hanteras och integreras i det finansiella systemet och den betydelse styrdokument för ersättningar har för att säkerställa att anställda i försäkrings- och återförsäkringsföretag verkligen hanterar de risker som identifieras genom riskhanteringssystemet, bör försäkrings- och återförsäkringsföretags styrdokument för ersättningar innehålla information om hur dessa styrdokument tar hänsyn till integreringen av hållbarhetsrisker i riskhanteringssystemet.

(6)

Enligt den aktsamhetsprincip som fastställs i artikel 132 i direktiv 2009/138/EG får försäkrings- och återförsäkringsföretag bara investera i tillgångar vars risker de korrekt kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera. För att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag verkligen hanterar klimat- och miljörisker bör tillämpningen av aktsamhetsprincipen ta hänsyn till hållbarhetsrisker och försäkrings- och återförsäkringsföretags investeringsprocess avspegla de hållbarhetspreferenser hos deras kunder som har beaktats under produktgodkännandeprocessen.

(7)

Delegerad förordning (EU) 2015/35 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

Tillsynsmyndigheter och försäkrings- och återförsäkringsföretag bör ges tillräcklig tid att anpassa sig till de nya kraven i denna förordning. Tillämpningen av förordningen bör därför senareläggas.

(1)

Omställningen till en koldioxidsnål, mer hållbar, resurseffektiv och cirkulär ekonomi i linje med målen för hållbar utveckling är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig på lång sikt. År 2016 ingick unionen Parisavtalet (2). I artikel 2.1 c i Parisavtalet fastställs målet om ökade insatser mot klimatförändringar, bland annat genom att finansiella flöden ska bli förenliga med en utveckling mot låga växthusgasutsläpp och klimatresiliens.

(2)

Medveten om storleken på denna utmaning lade kommissionen i december 2019 fram den europeiska gröna given (3). Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som syftar till att ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. Detta mål förutsätter att investerare får tydliga signaler om sina investeringar för att undvika strandade tillgångar och mobilisera hållbar finansiering.

(3)

I mars 2018 offentliggjorde kommissionen en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (4) som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen i handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla.

(4)

Ett korrekt genomförande av handlingsplanen skulle uppmuntra investerarnas efterfrågan på hållbara investeringar. Det är därför nödvändigt att klargöra att hållbarhetsfaktorer och hållbarhetsrelaterade mål bör beaktas i de produktstyrningskrav som anges i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2358 (5).

(5)

Försäkringsföretag och försäkringsförmedlare som utvecklar försäkringsprodukter bör beakta hållbarhetsfaktorer i produktgodkännandeprocessen för varje försäkringsprodukt och i andra produkttillsyns- och styrningsarrangemang för varje försäkringsprodukt som är avsedd att distribueras till kunder som önskar försäkringsprodukter med en hållbarhetsprofil.

(6)

Med tanke på att målmarknaden bör anges på tillräckligt detaljerad nivå bör en allmän förklaring om att en försäkringsprodukt har en hållbarhetsprofil inte vara tillräcklig. Försäkringsföretag eller försäkringsförmedlare bör i stället närmare ange till vilken kundgrupp med särskilda hållbarhetsrelaterade mål som försäkringsprodukten är avsedd att distribueras.

(7)

För att säkerställa att försäkringsprodukter med hållbarhetsfaktorer även är lätt tillgängliga för kunder som inte har några hållbarhetspreferenser bör försäkringsföretag och försäkringsförmedlare som utvecklar försäkringsprodukter inte behöva identifiera kundgrupper som en försäkringsprodukt inte är avsedd för med tanke på dessa kundgruppers behov, egenskaper och mål.

(8)

En försäkringsprodukts hållbarhetsfaktorer bör presenteras på ett transparent sätt så att försäkringsdistributörer kan lämna relevant information till sina kunder eller presumtiva kunder.

(9)

Konsekvensbedömningen av de efterföljande lagstiftningsinitiativen offentliggjordes i maj 2018 (6) och visade att det är nödvändigt att klargöra att försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter som en del av sitt uppdrag gentemot kunder och presumtiva kunder bör beakta hållbarhetsfaktorer.

(10)

För att ha ett starkt investerarskydd bör försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter, när de identifierar vilka typer av intressekonflikter som kan skada en kunds eller en presumtiv kunds intressen, inkludera de typer av intressekonflikter som beror på integreringen av en kunds hållbarhetpreferenser. I fråga om befintliga kunder för vilka en lämplighetsbedömning redan har gjorts bör försäkringsförmedlare och försäkringsföretag ha möjlighet att fastställa kundens individuella hållbarhetspreferenser i samband med nästa regelbundna uppdatering av denna lämplighetsbedömning.

(11)

Försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som tillhandahåller rådgivning om försäkringsbaserade investeringsprodukter bör kunna rekommendera lämpliga försäkringsbaserade investeringsprodukter till sina kunder eller presumtiva kunder och därmed ställa frågor för att utröna en kunds individuella hållbarhetspreferenser. I enlighet med skyldigheten att bedriva distributionsverksamhet i kundens bästa intresse bör rekommendationer till kunder och presumtiva kunder ta hänsyn till både de finansiella mål och eventuella hållbarhetspreferenser som kunderna har uttryckt. Det är därför nödvändigt att klargöra att integreringen av hållbarhetsfaktorer i rådgivningsprocessen inte får leda till vilseledande försäljning eller vilseledande information om att försäkringsbaserade investeringsprodukter motsvarar hållbarhetspreferenserna när så inte är fallet. För att undvika sådan vilseledande försäljning eller vilseledande information bör försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som tillhandahåller rådgivning om försäkringsbaserade investeringsprodukter först bedöma kundens eller den presumtiva kundens investeringsmål, tidshorisont och individuella omständigheter innan de frågar dem om deras eventuella hållbarhetspreferenser.

(12)

De försäkringsbaserade investeringsprodukter som hittills har utvecklats har varierande ambitionsnivå vad gäller hållbarhet. För att kunder eller presumtiva kunder ska förstå den varierande graden av hållbarhet och kunna fatta väl underbyggda investeringsbeslut i fråga om hållbarhet bör försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter förklara skillnaden mellan å ena sidan försäkringsbaserade investeringsprodukter som helt eller delvis eftersträvar hållbara investeringar i ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (7), hållbara investeringar enligt definitionen i artikel 2.17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 (8) och försäkringsbaserade investeringsprodukter som beaktar huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer, vilka kan rekommenderas kunder såsom uppfyllande deras individuella hållbarhetspreferenser och å andra sidan andra finansiella instrument som saknar dessa specifika inslag och inte bör kunna rekommenderas kunder eller presumtiva kunder som har individuella hållbarhetspreferenser.

(13)

Det är nödvändigt att hantera problemen med ”grönmålning”, i synnerhet att en orättvis konkurrensfördel uppnås genom att en försäkringsbaserad investeringsprodukt rekommenderas som miljövänlig eller hållbar när den i själva verket inte uppfyller grundläggande miljömässiga eller andra hållbarhetsrelaterade krav. För att förhindra vilseledande försäljning och grönmålning bör försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter inte rekommendera försäkringsbaserade investeringsprodukter såsom motsvarande individuella hållbarhetspreferenser när så inte är fallet. Försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter bör för sina kunder eller presumtiva kunder klargöra skälen till varför de inte gör detta och dokumentera dessa skäl.

(14)

Det är nödvändigt att klargöra att försäkringsbaserade investeringsprodukter som inte kan anses motsvara individuella hållbarhetspreferenser ändå kan rekommenderas av försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter, men inte såsom motsvarande individuella hållbarhetspreferenser. För att möjliggöra ytterligare rekommendationer till kunder eller presumtiva kunder, när försäkringsbaserade investeringsprodukter inte motsvarar deras hållbarhetspreferenser, bör kunderna ha möjlighet att ändra informationen om sina hållbarhetspreferenser. För att förhindra vilseledande försäljning och grönmålning bör försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som distribuerar försäkringsbaserade investeringsprodukter spara dokumentation om kundens beslut och kundens motivering av ändringen.

(15)

Bestämmelserna i denna förordning står i nära samband med varandra och med bestämmelserna i förordning (EU) 2019/2088, eftersom det genom dessa bestämmelser inrättas ett omfattande system för upplysningar om hållbarhetsaspekter. För att möjliggöra en samstämmig tolkning och tillämpning av dessa bestämmelser och säkerställa att marknadsaktörer, behöriga myndigheter och investerare kan överblicka helheten och få smidig tillgång till bestämmelserna är det önskvärt att samla dem i en enda rättsakt.

(16)

Kommissionens delegerade förordningar (EU) 2017/2358 och (EU) 2017/2359 (9) bör därför ändras i enlighet med detta.

(17)

Behöriga myndigheter, försäkringsförmedlare och försäkringsföretag bör ges tillräcklig tid att anpassa sig till de nya kraven i denna förordning. Tillämpningen av förordningen bör därför senareläggas.

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Ungerns ansökan om registrering av namnet ”Őrségi tökmagolaj” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör namnet ”Őrségi tökmagolaj” registreras.

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Ungerns ansökan om registrering av namnet ”Tuzséri alma” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör namnet ”Tuzséri alma” registreras.

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 53.1 första stycket i förordning (EU) nr 1151/2012 granskat Italiens ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen ”Pera Mantovana”, vilken registrerades i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 134/98 (2).

(2)

Eftersom den aktuella ändringen inte utgör en mindre ändring i den mening som avses i artikel 53.2 i förordning (EU) nr 1151/2012 har kommissionen offentliggjort ansökan om ändring i Europeiska unionens officiella tidning (3) i enlighet med artikel 50.2 a i den förordningen.

(3)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör ändringen av produktspecifikationen godkännas.

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Italiens ansökan om registrering av namnet ”Olio di Roma” offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 51 i förordning (EU) nr 1151/2012 har inkommit till kommissionen och därför bör namnet ”Olio di Roma” registreras.

(1)

Kommissionen har granskat Rumäniens ansökan om godkännande av ändringar av produktspecifikationen för den skyddade ursprungsbeteckningen ”Iaşi”, som lämnats in i enlighet med artikel 105 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(2)

Kommissionen har offentliggjort ansökan om godkännande av ändringar av produktspecifikationen i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 97.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 (2).

(3)

Inga invändningar enligt artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 har inkommit till kommissionen.

(4)

Ändringarna av produktspecifikationen bör därför godkännas i enlighet med artikel 99 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

Kommissionen har, i enlighet med artikel 97.2 och 97.3 i förordning (EU) nr 1308/2013, kontrollerat Kroatiens ansökan om registrering av namnet ”Muškat momjanski/Moscato di Momiano” och offentliggjort denna i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Inga invändningar enligt artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 har inkommit till kommissionen.

(3)

I enlighet med artikel 99 i förordning (EU) nr 1308/2013 bör namnet ”Muškat momjanski/Moscato di Momiano” skyddas och föras in i det register som avses i artikel 104 i den förordningen.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

Kommissionen har granskat Frankrikes ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen ”Coteaux du Libron”, som lämnats in i enlighet med artikel 105 i förordning (EU) nr 1308/2013. Denna ändring omfattar en ändring av namnet ”Coteaux du Libron” till ”Coteaux de Béziers”.

(2)

Kommissionen har offentliggjort ansökan om godkännande av en ändring av produktspecifikationen i Europeiska unionens officiella tidning (2) i enlighet med artikel 97.3 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(3)

Inga invändningar enligt artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 har inkommit till kommissionen.

(4)

Ändringen av produktspecifikationen bör därför godkännas i enlighet med artikel 99 i förordning (EU) nr 1308/2013 jämförd med artikel 15.2 i delegerad förordning (EU) 2019/33.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 17.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 (2) granskat Tysklands ansökan av den 7 juni 2019 om registrering av den geografiska beteckningen ”Bayerischer Bärwurz”.

(2)

Förordning (EU) 2019/787, som ersätter förordning (EG) nr 110/2008, trädde i kraft den 25 maj 2019. I enlighet med artikel 49.1 i den förordningen ska kapitel III i förordning (EG) nr 110/2008 om geografiska beteckningar upphöra att gälla med verkan från och med den 8 juni 2019.

(3)

Efter att ha kommit fram till att ansökan är förenlig med förordning (EG) nr 110/2008 har kommissionen i enlighet med artikel 17.6 i samma förordning offentliggjort huvudkraven i kravspecifikationen i Europeiska unionens officiella tidning (3), i enlighet med artikel 50.4 första stycket i förordning (EU) 2019/787.

(4)

Inga meddelanden om invändningar enligt artikel 27.1 i förordning (EU) 2019/787 har inkommit till kommissionen.

(5)

Beteckningen ”Bayerischer Bärwurz” bör därför registreras som geografisk beteckning.

(1)

Genom förordning (EG) nr 599/2009 (2), införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på mellan 0 och 198 euro per ton på import av fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande mer än 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vid den tidpunkten klassificerade enligt KN-nummer ex 1516 20 98 (Taric-nummer 1516209820), ex 1518 00 91 (Taric-nummer 1518009120), ex 1518 00 99 (Taric-nummer 1518009920), ex 2710 19 41 (Taric-nummer 2710194120), 3824 90 91 och ex 3824 90 97 (Taric-nummer 3824 90 97 87) och med ursprung i Amerikas förenta stater (Förenta staterna eller det berörda landet). Den antidumpningstull som införs genom den förordningen kallas nedan de ursprungliga åtgärderna. Den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

(2)

Genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 444/2011 (3) utvidgade rådet, efter en undersökning om kringgående, den slutgiltiga antidumpningstull som införts genom förordning (EG) nr 599/2009 till att även omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, med undantag av de produkter som tillverkas av företagen BIOX Corporation, Oakville och Rothsay Biodiesel, Guelph, som båda är belägna i Ontario, Kanada. Genom samma förordning utvidgade rådet den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom rådets förordning (EG) nr 599/2009 till att även gälla import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna.

(3)

Genom genomförandeförordning (EU) 2015/1518 (4) återinförde Europeiska kommissionen slutgiltiga antidumpningsåtgärder på import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna efter en översyn vid giltighetstidens utgång (den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång).

(4)

Vidare utvidgade förordning (EU) 2015/1518, ändrad genom förordning (EU) 2016/676 (5), den slutgiltiga antidumpningstullen till att även omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, med undantag av de produkter som tillverkas av företagen BIOX Corporation, Oakville och Rothsay Biodiesel, Guelph, båda belägna i Ontario, Kanada samt DSM Nutritional Products Kanada Inc., Dartmouth, Nova Scotia, Kanada. Genom samma förordning utvidgade kommissionen den slutgiltiga antidumpningstullen till att även gälla import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna.

(5)

De antidumpningstullar som för närvarande är i kraft är fasta belopp mellan 0 euro per ton och 198 euro per ton på import från de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, 115,6 euro per ton på import från de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet och ett fast belopp på 172,2 euro. per ton på import från alla övriga företag.

(6)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1598 (6) ändrades dessutom förordning (EU) 2015/1518 genom att tillåta företag som inte exporterade biodiesel under den ursprungliga undersökningsperioden att begära en översyn av huruvida de kan bli föremål för den tullsats som infördes för de samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet.

(7)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1121 (7), efter en begäran om behandling av nya exporterande tillverkare, ändrades förordning (EU) 2015/1518 genom att lägga till det amerikanska företaget Organic Technologies, Coshocton (Ohio) i bilaga I och som således omfattas av den vägda genomsnittliga tullen på 115,6 euro per ton som gäller för samarbetsvilliga företag som inte ingår i urvalet.

(8)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (8) mottog Europeiska kommissionen (kommissionen) en begäran om översyn i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(9)

Begäran om översyn ingavs den 11 juni 2020 av European Biodiesel Board (EBB eller sökanden) såsom företrädare för unionstillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda produktion av biodiesel. Begäran om översyn baserades på att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till att dumpningen skulle återkomma och orsaka skada för unionsindustrin.

(10)

Kommissionen fastslog efter samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen att bevisningen var tillräcklig för att motivera en översyn vid giltighetstidens utgång och inledde därför den 14 september 2020 en översyn vid giltighetstidens utgång av import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna på grundval av artikel 11.2 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (9) (tillkännagivandet om inledande).

(11)

Samma dag inledde kommissionen en separat översyn vid giltighetstidens utgång av de gällande antisubventionsåtgärder som tillämpas för import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna (10).

(12)

Kanadas regering lämnade synpunkter på detta inledande och noterade att om åtgärderna bibehålls, bör även det undantag som beviljats tre kanadensiska tillverkare av biodiesel fortsätta att gälla. Avgiftsbefrielsen bibehölls i artikel 2 i denna förordning.

(13)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning omfattar perioden från och med den 1 juli 2019 till och med den 30 juni 2020 (översynsperioden). Undersökningen av de tendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2017 till och med utgången av översynsperioden (skadeundersökningsperioden).

(14)

Detta ärende inleddes den 14 september 2020, dvs. under den övergångsperiod som avtalats mellan Förenade kungariket och EU då Förenade kungariket fortfarande omfattades av unionsrätten. Denna period upphörde den 31 december 2020. Från och med den 1 januari 2021 betraktas därför företag och intresseorganisationer från Förenade kungariket inte längre som berörda parter i detta förfarande.

(15)

Genom en not till handlingarna i ärendet (11) den 15 januari 2021 uppmanades de aktörer i Förenade kungariket som ansåg att de ändå var berörda parter att kontakta kommissionen. BP OIL International Limited och Argent Energy begärde att fortsätta betraktas som berörda parter och beviljades denna rättighet på grundval av den bevisning som företagen lämnade in. Båda företagen tillhandahöll bevisning över närstående enheter inom respektive grupp som är verksamma på unionens marknad. Moderbolaget Valero Energy Limited i Förenade kungariket ersattes däremot av sitt irländska dotterbolag Valero Energy Limited Ireland, eftersom det senare bolaget är aktivt på unionens marknad.

(16)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen sökanden, andra kända unionstillverkare, de kända tillverkarna i Förenta staterna och amerikanska myndigheter, kända importörer, användare och handlare samt berörda intresseorganisationer om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och inbjöd dem att delta.

(17)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden. Det inkom inte någon begäran om hörande.

(18)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att använda ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(19)

Den 14 september 2020 underrättade kommissionen de berörda parterna om det preliminära urvalet avseende unionstillverkare enligt avsnitt 5.4 i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av produktions- och försäljningsvolymerna av den likadana produkten 2019 samt den geografiska basen för tillverkarna av den likadana produkten. Urvalet omfattade tre unionstillverkare. Unionstillverkarna i urvalet stod för 17,5 % av den beräknade totala produktionsvolymen för den likadana produkten i unionen och det säkerställde också en god geografisk spridning. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom inom tidsfristen på sju dagar efter underrättelsen om det preliminära urvalet av unionstillverkare.

(20)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanade den icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(21)

Endast en icke-närstående importör – Shell Trading Rotterdam BV – lämnade de begärda uppgifterna, och kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(22)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i Förenta staterna att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen det berörda landets myndigheter att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(23)

Ett exemplar av frågeformuläret fanns att tillgå i de ärendehandlingar som berörda parter kan begära att få ta del av samt på GD Handels webbplats.

(24)

Tre exporterande tillverkare i Förenta staterna gav sig till känna och uttryckte sin vilja att samarbeta med kommissionen i undersökningen. Med hänsyn till det låga antalet beslutade kommissionen att det inte behövdes något stickprovsförfarande. Alla tre företag som gav sig till känna uppmanades att fylla i ett frågeformulär och överlämna det till kommissionen inom den angivna tidsfristen.

(25)

Den 15 oktober 2020 informerade ett av dessa tre företag kommissionen via e-post om att det inte skulle samarbeta ytterligare. Dessutom lämnade inget av de två andra företagen de begärda uppgifterna inom den angivna tidsfristen genom att fylla i och returnera svaren på frågeformuläret.

(26)

Den 10 november 2020 sände kommissionen ett brev till de tre företagen för att tillkännage sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen och grunda undersökningsresultaten på tillgängliga uppgifter. De amerikanska myndigheterna informerades också om denna avsikt. Tidsfristen för att lämna synpunkter på denna skrivelse löpte ut den 17 november 2020. Inga synpunkter inkom.

(27)

Eftersom ingen av de tre exporterande tillverkarna i Förenta staterna var samarbetsvillig i översynen vid giltighetstidens utgång beslutades att tillämpa bestämmelserna i artikel 18 i grundförordningen och att dra sina slutsatser på grundval av tillgängliga uppgifter.

(28)

I samband med inledandet fanns ett exemplar av frågeformuläret att tillgå i de ärendehandlingar som berörda parter kan begära att få ta del av samt på GD Handels webbplats.

(29)

Svar på frågeformuläret inkom från de tre unionstillverkare som ingick i urvalet och från en icke-närstående unionstillverkare.

(30)

På grund av covid-19-utbrottet och de isoleringsåtgärder som infördes av olika medlemsstater och tredjeländer kunde kommissionen inte göra några kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen. I stället dubbelkontrollerade kommissionen alla uppgifter som ansågs vara nödvändiga för dess beslut på distans i linje med tillkännagivandet om konsekvenserna av utbrottet av covid-19 för antidumpnings- och antisubventionsundersökningar (12). Kommissionen genomförde dubbelkontroller på distans hos följande företag/parter:

(31)

Den 21 maj 2021 lämnade kommissionen ut uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden mot bakgrund av vilka den ämnade bibehålla de gällande antidumpningstullarna. Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som lämnats ut.

(32)

Kommissionen övervägde synpunkterna från de berörda parterna och beaktade dem i tillämpliga fall. De parter som begärde att bli hörda beviljades detta.

(33)

Den berörda produkten är densamma som i den ursprungliga undersökningen och i den föregående översynen vid giltighetstidens utgång, nämligen fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande mer än 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 1516 20 98 (Taric-nummer 1516209829), ex 1518 00 91 (Taric-nummer 1518009129), ex 1518 00 99 (Taric-nummer 1518009929), ex 2710 19 43 (Taric-nummer 2710194329), ex 2710 19 46 (Taric-nummer 2710194629), ex 2710 19 47 (Taric-nummer 2710194729), ex 2710 20 11 (Taric-nummer 2710201129), ex 2710 20 16 (Taric-nummer 2710201629), ex 3824 99 92 (Taric-nummer 3824999212), ex 3826 00 10 (Taric-nummer 3826001029, 3826001059, 3826001099), ex 3826 00 90 (Taric-nummer 3826009019 (den berörda produkten).

(34)

Biodiesel är ett förnybart bränsle som framställs från ett brett utbud av råvaror, dvs. vegetabiliska oljor som rapsolja, sojabönolja, palmolja, använda frityroljor, animaliskt fett eller biomassa.

(35)

Biodiesel används inom transportsektorn, främst blandat med mineraldiesel (dvs. petroleum/konventionell diesel) och mycket marginellt i sin rena form (B100).

(36)

Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen samt i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång bekräftade denna översyn vid giltighetstidens utgång att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och [tekniska] egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(37)

Dessa produkter anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(38)

Det svenska företaget Preem AB och företaget Valero Energy Ltd Ireland, som tillverkar och levererar bränsle och som i den egenskapen är användare av den berörda produkten, hävdade att fettsyrametylester (FAME) och hydrerad vegetabilisk olja (HVO) är två olika typer av biodiesel, och att HVO bör undantas från den gällande produktdefinitionen. I förordningen från 2009 om införande av provisoriska åtgärder (13) ansågs alla typer av biodiesel och biodieselblandningar vara biodieselbränslen. FAME och HVO kan båda blandas med diesel och bortsett från vissa skillnader vad gäller de fysiska egenskaperna är slutanvändningen densamma och båda produkterna tillverkas av unionsindustrin. I det klagomål som gav upphov till den ursprungliga undersökningen definierades dieselbränsle framställt av HVO dessutom som en del av den berörda produkten och ingen av parterna bestred denna definition vid den tidpunkten. Påståendet avvisades därför.

(39)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om de gällande åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till en fortsatt eller återkommande dumpning.

(40)

På grund av bristande samarbetsvilja som förklaras i skälen 25–27 var det inte möjligt att göra en analys som grundar sig på kontrollerade uppgifter från de amerikanska tillverkarna.

(41)

I enlighet med artikel 18 i grundförordningen baserades därför undersökningsresultaten om sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning på tillgängliga uppgifter. Kommissionen grundar sig därför på följande källor: begäran om en översyn vid giltighetens utgång och påföljande inlagor från sökanden, Eurostat, Global Trade Atlas (GTA) och webbplatserna för amerikanska myndigheten för energiinformation (Energy Information Administration, EIA) och amerikanska jordbruksdepartementet (USDA).

(42)

Efter införandet av åtgärder 2009 sjönk importen av biodiesel från Förenta staterna till unionen nästan ned till noll från 2013 och framåt. Till exempel importerades cirka 156 ton från Förenta staterna under översynsperioden (från den 1 juli 2019 till den 30 juni 2020). Dessa volymer utgör endast 0,04 % av Förenta staternas sammanlagda export och ännu mindre av unionens förbrukning. I enlighet med detta drog kommissionen slutsatsen att dessa låga volymer inte ger tillräcklig grund för en analys om fortsatt dumpning. Kommissionen fokuserade därför sin undersökning på sannolikheten för att dumpning skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(43)

Kommissionen analyserade om det var sannolikt att dumpning skulle återkomma om åtgärden skulle upphöra. Framför allt analyserades följande aspekter: förhållandet mellan priserna för produkter som producerats och sålts i unionen och i Förenta staterna, förhållandet mellan exportpriser till tredjeländer och priserna i Förenta staterna, förhållandet mellan exportpriser till tredjeländer och prisnivån i unionen, outnyttjad kapacitet i Förenta staterna samt kringgående och absorption.

(44)

Kommissionen utgick från två informationskällor för att fastställa de inhemska försäljningspriserna för biodiesel i Förenta staterna under översynsperioden: i) uppgifter från amerikanska jordbruksdepartementet (USDA), och ii) uppgifter i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång.

(45)

För översynsperioden visade uppgifterna från USDA ett inhemskt försäljningspris från fabrik på 909,05 US-dollar per ton. Till den genomsnittliga växelkursen för euro/dollar under översynsperioden (1 euro = 1,105 US-dollar) motsvarar detta belopp ett amerikanskt inhemskt försäljningspris på 822,31 euro per ton. Detta ligger nära uppgifterna i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång, där det inhemska försäljningspriset uppgick till 918,06 US-dollar (820 euro) per ton. Kommissionen ansåg det lämpligt att betrakta det amerikanska inhemska priset som fastställt (822,31 euro) för sin återkommande analys.

(46)

Det genomsnittliga priset från fabrik för biodiesel som under översynsperioden såldes i unionen av unionstillverkare, såsom visas i tabell 1, uppgick till 771 euro per ton.

(47)

För att återvända till unionens marknad skulle de amerikanska tillverkarna vara tvungna att sälja till ett pris nära eller lägre än 771 euro per ton. Deras slutliga pris skulle också behöva täcka sjöfrakts- och försäkringskostnader och tullavgiften (6,5 %) för biodiesel. Enligt uppgifter som inhämtats under undersökningen skulle detta motsvara cirka 92 euro per ton. Kommissionen baserade detta belopp på mängden a) transport och godstrafik, som beräknats av sökanden och b) tullar (6,5 %) som tillämpas på importpriset på biodiesel från Förenta staterna, beräknat av kommissionen efter att ha konsulterat offentligt tillgänglig information som Global Trade Atlas (GTA) och avrundade det till 106 euro för att täcka extra kostnader efter importen.

(48)

Om de amerikanska tillverkarna återupptar exporten till unionen till konkurrenskraftiga priser skulle de troligen behöva göra det till ett pris från fabrik mindre än 665 euro per ton, vilket skulle vara lägre än deras inhemska försäljningspris i Förenta staterna och därmed till dumpade prisnivåer.

(49)

Kommissionen analyserade vidare prismönstret för exporten av biodiesel från Förenta staterna till tredjeländer under översynsperioden.

(50)

Den har konsulterat offentligt tillgänglig information såsom Global Trade Atlas (GTA) för att ta fram mängden och värdet av exporten av biodiesel enligt HTS-nummer 3826 00 under översynsperioden. Exportmängden (i ton) till samtliga länder (inbegripet EU) uppgår till 389 075 ton, varav 14 ton exporterades till unionen.

(51)

I tabellen nedan jämförs det genomsnittliga försäljningspriset i amerikanska dollar per ton som är vederbörligen justerat till nivån från fabrik (genom att dra av 82,52 US-dollar per ton för inlandsfrakt som anges i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång) med det genomsnittliga inhemska priset i Förenta staterna för de sex länderna (utanför EU) till vilka Förenta staterna exporterade mer än 0,1 % av sin totala export under översynsperioden.

Tabell 1

Förenta staternas exportvolymer och priser under översynsperioden

(52)

Tabellen visar att de amerikanska tillverkarna säljer till alla sex exporterande länder till mellan 5 och 65 % lägre priser än sina inhemska försäljningspriser. Dessutom varierar exportpriserna mycket mellan de olika länder som Förenta staterna exporterade mest till under översynsperioden.

(53)

Slutligen visar tabellen att de högsta genomsnittliga exportpriserna är de till länder som Kanada och Norge till vilka Förenta staterna säljer 92 % av sin totala export. I begäran föreskrivs i detta avseende att den dyrare ”. biodiesel som exporteras till Kanada ska framställas av specifika typer av råvaror som har en bättre motståndskraft mot kalla temperaturer, såsom raps, eller kan också vara HVO som har utmärkta kalla egenskaper ...”. De dyrare genomsnittliga exportpriserna till dessa två länder förklaras därför av det högre inköpspriset för råvaran (t.ex. för raps).

(54)

EU-marknaden är attraktiv för Förenta staternas export av biodiesel. Baserat på GTA-databasen som nämns i skäl 49 beräknades därefter ett enkelt genomsnittligt exportpris till alla destinationer (se skäl 55), under översynsperioden, med beaktande av följande aspekter:

(55)

Med hänsyn till alla ovanstående faktorer beräknade kommissionen ett genomsnittligt exportpris på 682 US-dollar per ton (617 euro). Detta genomsnittliga exportpris på 617 euro är ett fob-pris till vilket kostnader för sjöfrakt och försäkringar läggs till för att få ett cif-pris. Kostnaderna beräknades till cirka 52 USD per ton (47 euro) i begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång.

(56)

Kommissionen anser att 47 euro per ton är en rimlig indikation för ytterligare sjöfrakts- och försäkringskostnader till andra destinationer. Det genomsnittliga amerikanska exportpriset till tredjeländer fastställdes således till 617 euro (fob), vilket således, även om sjöfrakts- och försäkringskostnader och tullavgiften (6,5 %) skulle läggas till (totalt avrundat till 104 euro ton för att täcka vissa extra kostnader efter import) från Förenta staterna till EU (totalt cirka 721 euro) skulle det ligga långt under unionsindustrins pris från fabrik på 771 euro per ton.

(57)

Detta visar i sin tur att exporterande tillverkare från Förenta staterna skulle kunna sälja till ett pris under 771 euro per ton för att ta sig in på unionens marknad, och att detta skulle uppmuntra dem att rikta om en del av den nuvarande exporten till tredjeländer till unionens marknad, eftersom priserna på unionens marknad är mer attraktiva än priserna på vissa andra tredjeländers marknader.

(58)

På grund av bristande samarbete från amerikanska tillverkare, fastställde kommissionen den amerikanska produktionskapaciteten på grundval av tillgängliga uppgifter på webbplatsen för amerikanska myndigheten för energiinformation (Energy Information Administration – EIA).

(59)

Biodieseltillverkarna måste till denna myndighet (på års- resp. månadsbasis) rapportera sin befintliga och planerade produktionskapacitet, liksom sin produktion, inmatning, sina lager och sin försäljning av biodiesel.

På grundval av uppgifter från EIA uppgick de amerikanska tillverkarnas kapacitet under översynsperioden till 8 412 000 ton.

(60)

Den faktiska produktionen av biodiesel i Förenta staterna under översynsperioden var 5 718 000 ton (EIA:s uppgifter), vilket motsvarar ett kapacitetsutnyttjande på 68 % och en outnyttjad kapacitet på 32 % eller omkring 2 694 000 ton. Den betydande outnyttjade kapaciteten hos de amerikanska tillverkarna utgör ett incitament att öka produktionen och sälja biodiesel till dumpade priser till unionens marknad och kommer därför sannolikt att användas för att leverera till unionens marknad om åtgärderna skulle upphöra att gälla. De amerikanska tillverkarna kan nämligen lätt öka sin produktion och export till EU med den ekonomiska nyttan av ökat kapacitetsutnyttjande och minskning av tillverkningskostnaden per enhet. Utsläpp på unionens marknad av den amerikanska överskottskapaciteten skulle ha en betydande inverkan, eftersom den uppgår till nästan 18 % av unionens förbrukning under översynsperioden.

(61)

Under översynsperioden var den amerikanska produktionen av biodiesel (5 718 000 ton) dessutom lägre än förbrukningen (5 934 000 ton). Förenta staterna importerar följaktligen mer biodiesel än man exporterar. Under översynsperioden uppgick den sammanlagda importen till 629 000 ton och exporten till 428 000 ton. Om den tillgängliga produktionskapaciteten inte användes för att tillgodose den inhemska efterfrågan under skadeundersökningsperioden är det osannolikt att sådan tillgänglig produktionskapacitet i framtiden skulle användas för detta ändamål. Den amerikanska produktionskapacitet som rapporterades under översynsperioden (8 412 000 ton, se föregående skäl) var betydligt högre än den inhemska förbrukningen. Detta innebär att om möjligheter på exportmarknader öppnas kommer de amerikanska tillverkarna sannolikt att använda sin outnyttjade kapacitet för exportförsäljning snarare än för inhemsk förbrukning.

(62)

Det är osannolikt att den outnyttjade kapaciteten skulle användas till att öka exporten till andra tredjeländer än EU. De stora tredjelandsmarknaderna (Brasilien, Indonesien, Argentina, Kina och Thailand) är självförsörjande när det gäller inhemsk biodieselproduktion, och Förenta staterna har hittills inte exporterat mycket till dessa länder trots sin outnyttjade kapacitet. Det finns ingen anledning att tro att detta kommer att förändras i framtiden.

(63)

Det är därför troligt att amerikanska tillverkare skulle använda en betydande del av den outnyttjade kapaciteten för ytterligare försäljning till EU som är en mycket attraktiv marknad eftersom den är den största i världen med många incitament för användning av biodiesel.

(64)

Såsom nämns i skäl 1 befanns det att de antidumpningsåtgärder som införts 2009 kringgicks genom omlastning via Kanada och en förändring i sammansättningen av blandningen. Förekomsten av sådana metoder visar hur stort intresse vissa amerikanska tillverkare har av att komma in på unionens marknad, även efter införandet av åtgärderna, och detta måste därför betraktas som en indikation på att unionens marknad är attraktiv för amerikanska biodieseltillverkare.

(65)

Unionens marknad är mycket attraktiv eftersom den är störst i världen, och det finns starka incitament för användning av biodiesel i unionen och i de enskilda medlemsstaterna. Det skulle således vara attraktivt för de amerikanska tillverkarna att använda sin outnyttjade kapacitet fullt ut och även avleda en del av sin nuvarande exportförsäljning från andra mindre lönsamma tredjeländer till unionens marknad.

(66)

På grundval av tabellen i skäl 51 drog kommissionen slutsatsen att amerikanska tillverkare totalt sett säljer till tredjeländer till priser under deras inhemska priser.

(67)

Mot bakgrund av den betydande outnyttjade kapaciteten hos den amerikanska industrin, i kombination med unionsmarknadens attraktionskraft till följd av dess storlek och gällande försäljningspriser, med särskilt beaktande av prisnivån för amerikansk export till tredjeländer, och uppgifter om tidigare kringgående, drog kommissionen slutsatsen att den dumpade importen från Förenta staterna sannolikt skulle återuppstå om de gällande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(68)

Enligt de uppgifter som lämnats av sökanden tillverkades den likadana produkten av 49 tillverkare i unionen under skadeundersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(69)

Den totala tillverkningen i unionen under översynsperioden fastställdes till omkring 14 miljoner ton. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av de uppgifter som lämnats av unionsindustrin. Såsom anges i skäl 19 stod de tre unionstillverkare som ingick i urvalet för 17,5 % av den sammanlagda tillverkningen av den likadana produkten i unionen.

(70)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av branschinformation och Comext för importuppgifter.

(71)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen (ton)  (14)

(72)

Under översynsperioden ökade förbrukningen av biodiesel i unionen, beräknad som summan av importen av biodiesel och unionsindustrins totala försäljning på EU-marknaden, med 22 %, dvs. från 13,8 miljoner ton 2017 till 16,9 miljoner ton.

(73)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat (Comext-databasen). Importens marknadsandel fastställdes på grundval av uppgifter från sökanden för unionsindustrins inhemska försäljning och Comext för handelsuppgifter.

(74)

Importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym (ton), marknadsandel och priser  (15)

(75)

Sedan åtgärderna infördes 2009 har importen från Förenta staterna praktiskt taget upphört, och uppgick till endast 156 ton under översynsperioden (jämfört med över 1 137 000 ton under den ursprungliga undersökningsperioden).

(76)

Det förekom praktiskt taget ingen import av biodiesel från Förenta staterna till unionen under översynsperioden som kunde användas som en tillförlitlig grund för beräkningen av prisunderskridande.

(77)

Som ett alternativ fastställde kommissionen prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra

(78)

Resultatet av jämförelsen var ett prisunderskridande på 6,4 %.

(79)

Under översynsperioden uppgick importen från tredjeländer till 3 750 000 ton, eller omkring 22 % av den totala förbrukningen i unionen. De viktigaste källorna för import av biodiesel utöver Förenta staterna var Argentina (24 % av EU:s import), Malaysia (18 %), Singapore (13 %) och Indonesien (5 %).

(80)

Den sammanlagda importvolymen liksom marknadsandelen och pristrenden för import av biodiesel från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Import från tredjeländer  (16)

(81)

Antidumpningstullarna på import från Argentina och Indonesien – två stora exportländer av biodiesel – upphävdes 2018. Följaktligen ökade importen från tredjeländer 2018 och höll sig vid en nivå på omkring 3,8 miljoner ton under 2019 och under översynsperioden. Sammantaget ökade importen från tredjeländer utom Förenta staterna med 145 % under skadeundersökningsperioden. Deras marknadsandel ökade dessutom från 11 % till 22 % under skadeundersökningsperioden.

(82)

När det gäller priserna skiljer sig situationen mellan länderna.

(83)

Vad gäller Argentina, som är den största importkällan, införde kommissionen i februari 2019 slutgiltiga antisubventionsåtgärder på import av biodiesel från detta land, och fattade samtidigt ett beslut om godkännande av minimiprisåtaganden från åtta argentinska tillverkare och Argentinas handelskammare för biobränslen (CARBIO). Detta ledde till en betydlig prisökning för år 2019 (med 14 % jämfört med 2018) och under översynsperioden (med 17 % jämfört med 2018).

(84)

Vad gäller Indonesien införde Europeiska kommissionen 2019 utjämningstullar på import av subventionerad biodiesel från Indonesien. Detta ledde till en avsevärd minskning av importen från Indonesien under 2020.

(85)

För Indonesien och Malaysias vidkommande sjönk priserna. Samtidigt ökade de betydligt för de övriga tredjeländerna. Sammantaget ökade de genomsnittliga försäljningspriserna för importen från andra tredjeländer än Förenta staterna med 11 % under skadeundersökningsperioden. Denna trend överensstämmer med den trend som observerats för importen från de berörda länderna i tabell 3. Pristrenden skiljer sig dock jämfört med unionsindustrins försäljningspriser på unionens marknad i tabell 8. Priserna för de unionstillverkare som ingick i urvalet sjönk i linje med de minskande produktionskostnaderna. Följden blev att prisskillnaden mellan exportörer från tredjeländer och unionstillverkarna i urvalet minskade, vilket ökade unionsindustrins konkurrenskraft.

(86)

Bedömningen av unionsindustrins ekonomiska situation omfattade en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(87)

Som nämns i skälen 18 och 19 tillämpades ett stickprovsförfarande för att bedöma unionsindustrins ekonomiska situation.

(88)

Vid fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Den utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter som lämnades av EU-industrin och andra sektorsspecifika makroekonomiska uppgifter såsom FAO-OECD. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformulären från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(89)

De makroekonomiska indikatorerna är tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(90)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(91)

Unionens totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(92)

Unionstillverkningen ökade från 12,6 miljoner 2017 till 14,0 miljoner ton under översynsperioden, vilket är en ökning med 11 % under skadeundersökningsperioden. I en situation där förbrukningen ökat med 22 % under skadeundersökningsperioden reagerade unionsindustrin positivt genom att öka sin produktion.

(93)

Samtidigt ökade produktionskapaciteten med 9 % under skadeundersökningsperioden och nådde 17,5 miljoner ton under översynsperioden. Unionsindustrin håller på att utveckla sin kapacitet att bemöta en ökande efterfrågan. Enligt en rapport (18) gäller denna kapacitetsutökning främst produktion av hydrerad vegetabilisk olja (HVO).

(94)

Till följd av att produktionen och produktionskapaciteten samtidigt ökade låg kapacitetsutnyttjandet stabilt under skadeundersökningsperioden, på ca 80 %.

(95)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel

(96)

Unionsindustrin ökade sin försäljning på unionens marknad från 12,3 miljoner ton 2017 till 13,2 miljoner ton under översynsperioden (+ 7 %).

(97)

Eftersom förbrukningen i unionen ökade med 22 %, på grund av den lägre ökningen av den faktiska försäljningsvolymen, minskade unionsindustrins marknadsandel, från omkring 89 % år 2017 till 78 % under översynsperioden. Den minskade marknadsandelen har samband med den ökade importen från tredjeländer, särskilt från 2018 och framåt (skäl 80).

(98)

Ett antal indikatorer (produktion, produktionskapacitet, försäljning, sysselsättning) visar på en positiv tillväxt för unionsindustrin under perioden. Tillväxten är dock måttlig jämfört med utvecklingen av förbrukningen av biodiesel under samma period. I själva verket minskade unionsindustrins marknadsandel under referensperioden.

(99)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(100)

Under skadeundersökningsperioden steg sysselsättningen från 2 643 till 3 909, en ökning på 48 %.

(101)

Eftersom produktionen ökade i mindre utsträckning (+ 11 %) ledde detta till minskad produktivitet (–25 %).

(102)

Som förklaras i skäl 42 var det inte möjligt att fastställa dumpningen under översynsperioden. Undersökningen inriktades därför på sannolikheten för återkommande dumpning om antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla.

(103)

I den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång visade unionsindustrin tecken på att återhämta sig från verkningarna av tidigare dumpning. Under skadeundersökningsperioden i den aktuella översynen fortsatte återhämtningsprocessen, vilket framgår av en gynnsam utveckling för unionsindustrin vad gäller de huvudsakliga skadeindikatorerna.

(104)

De vägda genomsnittliga försäljningspriserna per enhet för unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspriser i unionen

(105)

Under skadeundersökningsperioden minskade produktionskostnaden med 9 % (från 828 euro/ton till 755 euro/ton). Detta beror delvis på det minskade priset på vegetabiliska oljor, som var på nedgång under perioden. Allt biobränsle framställs inte av vegetabiliska oljor, men priset på vegetabiliska oljor är ett bra närmevärde för priset på den viktigaste insatsvaran för produktion av biodiesel.

(106)

Det genomsnittliga försäljningspriset sjönk med 8 %, från 834 euro/ton 2017 till 771 euro/ton under översynsperioden. Detta kan kopplas till den minskning som har observerats i produktionspriset.

(107)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd

(108)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden för företagen som ingick i urvalet steg med 14 % under översynsperioden. Konsekvensen av den variationen är liten med tanke på att arbetskraftskostnaden utgör bara omkring 3 % av den totala tillverkningskostnaden.

(109)

Lagernivåerna för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lager

(110)

Lagerhållningen låg stabilt runt 1 % av produktionen. Detta är en mycket låg andel som tyder på att industrin kan arbeta på begäran och begränsa lagerhållningen. Detta är också nödvändigt för att undvika försämring av biodieseln.

(111)

Lönsamheten, kassaflödet, investeringarna och räntabiliteten för de unionstillverkare som ingick i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(112)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning. Lönsamheten låg kvar på en låg nivå, men uppvisar ändå en lätt positiv trend under skadeundersökningsperioden, med en ökning från 1 % till 3 %. Detta kopplades till den minskande produktionskostnaden för företagen som ingick i urvalet (-9 %). Bakom detta genomsnitt finns dock stora skillnader mellan de unionstillverkare som ingick i urvalet, då vissa företag inte gjorde någon vinst alls.

(113)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sin verksamhet. Trenden i nettokassaflöde utvecklades positivt mot slutet av skadeundersökningsperioden (under 2019 och första hälften av 2020), men 2018 sjönk kassaflödet kraftigt. Nedgången under 2018 berodde huvudsakligen på de specifika förhållandena i ett av de företag som ingick i urvalet och som har en särskilt affärsmodell. För de två andra företag som ingick i urvalet var trenden relativt stabil.

(114)

Investeringarna i företagen som ingick i urvalet utgör inte någon tydlig trend under skadeundersökningsperioden. Investeringar från ett eller annat företag i urvalet, eller avsaknad av dem, kan få investeringsnivåerna att gå upp och ner från ett år till ett annat. Investeringarna utgjorde cirka 1–2 % av omsättningen under skadeundersökningsperioden, vilket är begränsat.

(115)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Den utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden och förblev hög under översynsperioden. Denna höga räntabilitet är emellertid främst kopplad till investeringarnas låga bokförda investeringar snarare än höga vinster.

(116)

Under skadeundersökningsperioden, mot bakgrund av nästan obefintlig import från Förenta staterna, ökade importen från tredjeländer markant sett till volym (med 145 %) men även prisnivå (med 11 %). Samtidigt sjönk unionsindustrins priser (med 8 %), vilket var i linje med en minskning av produktionskostnaderna (med 9 %). Följaktligen minskade prisklyftan mellan tredjelandsexportörerna och de unionstillverkare som ingick i urvalet, något som därmed ökade unionsindustrins konkurrenskraft.

(117)

Skadeindikatorerna tyder på det hela taget på en positiv trend under skadeundersökningsperioden, i synnerhet sett till produktion (+ 11 %), produktionskapacitet (+ 9 %) och försäljning (+ 7 %), och visar att unionens biodieselindustri långsamt håller på att återhämta sig från den tidigare skadan. Analysen av skadeindikatorerna visar att unionsindustrin just nu inte lider någon väsentlig skada. Vissa indikatorer, i synnerhet en låg lönsamhet (≤ 3 %), tyder dock på att den ändå befinner sig i en skör ekonomisk situation.

(118)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin under översynsperioden inte lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(119)

Kommissionen bedömde, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, huruvida det är sannolikt att den skada som orsakades av dumpad import från Förenta staterna återkommer om åtgärderna tillåts upphöra att gälla.

(120)

I detta avseende undersökte kommissionen produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Förenta staterna, de sannolika prisnivåerna på import från Förenta staterna i avsaknad av antidumpningsåtgärder samt deras påverkan på unionsindustrin inklusive prisunderskridande utan antidumpningsåtgärder.

(121)

Som beskrivs i avsnitt 3.3.4 är de mängder som skulle kunna exporteras av biodieseltillverkare i Förenta staterna betydande i jämförelse med unionsmarknadens storlek. Den outnyttjade kapaciteten utgör mycket riktigt 18 % av unionens förbrukning under översynsperioden. Följaktligen drog kommissionen slutsatsen att den tillgängliga outnyttjade kapaciteten är betydande.

(122)

Som beskrivs i avsnitt 3.3.2, på grundval av den aktuella prissättningen på tredjeländers exportmarknader, exporterade de amerikanska tillverkarna till sina viktigaste tredjelandsmarknader till lägre priser än de inhemska priserna i Förenta staterna. Som anges i skäl 77–78 underskrider också i genomsnitt dessa priser unionsindustrins priser på unionens marknad med 6,4 %. Med beaktande av den prisnivå som tas ut på exporten från Förenta staterna till andra tredjelandsmarknader är export till unionen potentiellt mycket mer attraktiv för de amerikanska exportörerna. Som anges i avsnitt 3.3.6 är unionens marknad också mycket attraktiv eftersom den är störst i världen, och det finns starka incitament för användning av biodiesel i unionen och i de enskilda medlemsstaterna.

(123)

Om åtgärderna skulle tillåtas upphöra, skulle därför betydande volymer av dumpad biodiesel från Förenta staterna medföra en mycket stark prispress nedåt för unionens priser och få betydande inverkan på unionsindustrins ekonomiska situation. Till följd av detta är det sannolikt att unionsindustrins produktions- och försäljningsvolymer skulle minska och att de små vinster som industrin just nu uppnår skulle övergå i förluster.

(124)

Kommissionen bedömde vidare importens möjliga påverkan genom att ta fram två möjliga scenarier om åtgärderna skulle upphöra att gälla, nämligen (1) ett uppsving för importen från Förenta staterna, och (2) sjunkande priser i EU på grund av ökad konkurrens, allt annat lika.

(125)

I det första scenariot utgick kommissionen från två möjliga nivåer för import från Förenta staterna. Det första alternativet medförde att importen från Förenta staterna skulle hamna på sin historiska volym (under den inledande undersökningsperioden (20)), vilken är 1,1 miljoner ton. Till följd av den ökade importen från Förenta staterna och EU-industrins därav följande minskade försäljning skulle EU-industrins lönsamhet sjunka med 0,14 procentenheter, dvs. från + 2,84 % till + 2,70 %. I det andra alternativet togs hänsyn till EU-marknadens mycket betydande ökning i storlek från 6,6 miljoner ton under den inledande undersökningsperioden till 17 miljoner ton under översynsperioden (+ 158 %). I detta sammanhang modellerade kommissionen ett importuppsving motsvarande samma marknadsandel på 17,2 % för Förenta staterna som under den inledande undersökningsperioden. Resultatet blev att unionsindustrins lönsamhet skulle sjunka med 0,41 procentenheter från + 2,84 % till 2,43 %. Ett sådant uppsving för importen från Förenta staterna, till konstanta priser, kan i båda fallen sägas få en ganska måttlig påverkan. Detta är kopplat till den höga andelen rörliga kostnader i biodieselindustrin.

(126)

I det andra scenariot konstaterades en prisnedgång ha en potentiellt kraftig skadlig effekt. I händelse av att unionspriserna skulle gå ner till prisnivån för exporten från Förenta staterna till tredjeländer (721 euro/ton) skulle vinsten sjunka från + 2,84 % till -3,88 %. I händelse av att unionspriserna skulle gå ner med 10 %, dvs. från 771 euro/ton till 694 euro/ton, skulle vinsten minska från + 2,84 % till - 7,94 %. I vilket fall som helst skulle varje prisnedgång på mer än -2,9 % sätta unionsindustrins vinstnivå på noll.

(127)

I verkligheten, om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla, är det mycket sannolikt att en kombination av de två scenarierna ovan skulle inträffa på marknaden. I synnerhet kan betydande volymer biodiesel med ursprung i Förenta staterna förväntas komma in på unionens marknad, till lägre priser än från unionsindustrin. Till följd av det skulle unionsindustrin marknadsandel krympa, liksom dess priser. Det skulle orsaka betydande förluster för unionsindustrin.

(128)

På grundval av detta, och med notering av unionsindustrins nuvarande ömtåliga situation, drog kommissionen slutsatsen att en avsaknad av åtgärder med all sannolikhet skulle leda till en betydligt ökad dumpad import från Förenta staterna till skadevållande priser och att väsentlig skada troligen skulle återkomma.

(129)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot unionens intresse som helhet. Fastställandet av unionens intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, inbegripet unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen. I enlighet med artikel 21.1 mening 3 i grundförordningen togs särskild hänsyn till behovet av att skydda industrin från den skadevållande dumpningens negativa effekter.

(130)

Om befintliga åtgärder tillåts upphöra att gälla, kommer unionsindustrin med största säkerhet att möta ökad illojal konkurrens från de amerikanska biodieseltillverkarna, vilket sannolikt sätter ett abrupt stopp för unionsindustrins pågående återhämtning.

(131)

Kommissionen drog slutsatsen att en fortsatt tillämpning av åtgärderna skulle vara i unionsindustrins intresse.

(132)

Ingen importör motsatte sig förlängningen av åtgärderna.

(133)

Shell Trading Rotterdam hävdade att åtgärderna, genom att de begränsar utbudet på unionens marknad, kommer att leda till stigande priser. Företaget noterade också att biodiesel finns att tillgå från andra marknader.

(134)

Åtgärderna verkar inte i någon hög grad påverka importörerna, eftersom det finns alternativa försörjningskällor. Detta bevisas av den betydande marknadsandelen för import från tredjeländer.

(135)

Kommissionen drog därför slutsatsen att en fortsatt tillämpning av åtgärderna inte skulle skada importörernas intressen i någon avsevärd utsträckning.

(136)

Användarnas deltagande i undersökningen var begränsat.

(137)

Två användare, Preem, det största bränsleföretaget i Sverige, och Valero Energy Ltd Ireland, påstod att förlängning av åtgärderna blir ett direkt hinder för transportsektorns gröna utveckling i Europa. Preem och Valero Energy Ltd Ireland begärde specifikt att HVO borde undantas från den nuvarande produktdefinitionen, då de förväntar sig brist på HVO under kommande år. Valero Energy Ltd Ireland hänvisade särskilt till EU:s mål för förnybar energi inom transportsektorn 2030 och hävdade att målen inte kommer att kunna uppnås mot bakgrund av den nuvarande EU-produktionen.

(138)

Kommissionen observerade att unionsproducenterna har tillräcklig kapacitet för att tillgodose den nuvarande efterfrågan och även outnyttjad kapacitet för att tillgodose framtida ökning och export om så skulle behövas. Det var dessutom för tidigt att med säkerhet bedöma om det är troligt att brister kommer att uppstå under 2030, särskilt med tanke på den senaste tidens ökning av kapaciteten i EU. Eventuellt kan kommissionen ha bättre förutsättningar att bedöma situationen om den uppmanas att göra en översyn vid giltighetstidens utgång om fem år. Följaktligen avvisades påståendet.

(139)

Det finns inget som tyder på att de befintliga åtgärder som gäller har haft en negativ inverkan på biodieselanvändarna i unionen och framför allt finns det inga belägg för att gällande åtgärder har haft en negativ inverkan på deras lönsamhet.

(140)

Kommissionen drog därför slutsatsen att en fortsatt tillämpning av åtgärderna inte skulle vara skadlig för användarnas intresse.

(141)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl eftersom det inte låg i unionens intresse att upprätthålla de befintliga åtgärderna beträffande import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna.

(142)

På grundval av de slutsatser som kommissionen kommit fram till när det gäller sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada följer, i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen, att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna, som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2015/1518, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2016/676, bör bibehållas.

(143)

Såsom anges i skäl 1 utvidgades de gällande antidumpningstullarna beträffande import av biodiesel från Förenta staterna till att även omfatta import av samma produkt som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, och import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Amerikas förenta stater.

(144)

De antidumpningstullar som ska bibehållas ska även fortsättningsvis utvidgas till att omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, och biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna.

(145)

De exporterande producenter från Kanada som var undantagna från de åtgärder som utvidgades genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1518 bör även vara befriade från de åtgärder som införs genom denna förordning.

(146)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen.

(147)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (21) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning den första kalenderdagen i varje månad.

(1)

Genom förordning (EG) nr 598/2009 (2) införde rådet en slutgiltig utjämningstull på mellan 211,2 och 237 euro per ton nettovikt på import av fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vanligtvis kallade biodiesel, i ren form eller i en blandning innehållande mer än 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, vid den tidpunkten klassificerade enligt KN-nummer ex 1516 20 98 (Taric-nummer 1516209820), ex 1518 00 91 (Taric-nummer 1518009120), ex 1518 00 99 (Taric-nummer 1518009920), ex 2710 19 41 (Taric-nummer 2710194120), 3824 90 91 och ex 3824 90 97 (Taric-nummer 3824 90 97 87) och med ursprung i Amerikas förenta stater (nedan kallat Förenta staterna eller det berörda landet). Den utjämningstull som införs genom den förordningen kallas nedan de ursprungliga åtgärderna. Den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

(2)

Genom genomförandeförordning (EU) nr 443/2011 (3) utvidgade rådet, efter en undersökning om kringgående, den slutgiltiga utjämningstull som införts genom rådets förordning (EG) nr 598/2009 till att även omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, med undantag av de produkter som tillverkas av företagen BIOX Corporation, Oakville och Rothsay Biodiesel, Guelph, Ontario, Kanada. Genom samma förordning utvidgade rådet den slutgiltiga utjämningstull som infördes genom rådets förordning (EG) nr 598/2009 till att även gälla import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna.

(3)

Genom genomförandeförordning (EU) 2015/1519 (4) återinförde kommissionen slutgiltiga utjämningsåtgärder på import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna till följd av en översyn vid giltighetstidens utgång (nedan kallad den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång).

(4)

Genom förordning (EU) 2015/1519 i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2016/675 (5) utvidgades dessutom den slutgiltiga utjämningstullen till att även omfatta import av biodiesel som avsänts från Kanada, oavsett om dess deklarerade ursprung är Kanada eller inte, med undantag av de produkter som tillverkas av företagen BIOX Corporation, Oakville och Rothsay Biodiesel, Guelph, båda verksamma i Ontario, Kanada, samt företaget DSM Nutritional Products Kanada Inc., Dartmouth, Nova Scotia, Kanada. Genom samma förordning utvidgade kommissionen den slutgiltiga utjämningstullen till att även gälla import av biodiesel i en blandning innehållande högst 20 viktprocent fettsyramonoalkylestrar och/eller paraffiniska gasoljor framställda genom syntes och/eller vätebehandling, av icke-fossilt ursprung, med ursprung i Förenta staterna.

(5)

De utjämningstullar som för närvarande är i kraft utgörs av fasta belopp från 211,2 till 237 euro per ton netto på import från de exporterande tillverkarna.

(6)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (6) mottog Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (grundförordningen).

(7)

Begäran om översyn ingavs den 11 juni 2020 av European Biodiesel Board (nedan kallat EBB eller sökanden) såsom företrädare för unionstillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda produktion av biodiesel. Begäran om översyn grundades på att det är sannolikt att skadan för unionsindustrin skulle återkomma om åtgärderna upphör att gälla och subventionerad biodiesel fortsätter att komma in på unionens marknad.

(8)

I samråd med den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (7) slog kommissionen fast att bevisningen var tillräcklig för att motivera en översyn vid giltighetstidens utgång, och inledde den 14 september 2020 en översyn vid giltighetstidens utgång beträffande import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna på grundval av artikel 18.1 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (8) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(9)

Samma dag, den 14 september 2020, inledde kommissionen parallellt en översyn vid giltighetstidens utgång av de gällande antidumpningsåtgärderna för import av biodiesel med ursprung i Förenta staterna.

(10)

Kanadas regering lämnade synpunkter på detta inledande och noterade att om åtgärderna bibehålls, bör även det undantag som beviljats tre kanadensiska tillverkare av biodiesel fortsätta att gälla. Kommissionen bibehöll undantaget i artikel 2 i denna förordning.

(11)

Undersökningen beträffande fortsatt eller återkommande subventionering omfattade perioden från och med den 1 juli 2019 till och med den 30 juni 2020 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2017 till och med utgången av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(12)

Detta ärende inleddes den 14 september 2020, dvs. under den övergångsperiod som avtalats mellan Förenade kungariket och EU då Förenade kungariket fortfarande omfattades av unionsrätten. Denna period upphörde den 31 december 2020. Från och med den 1 januari 2021 betraktas därför företag och intresseorganisationer från Förenade kungariket inte längre som berörda parter i detta förfarande.

(13)

Genom en not till handlingarna i ärendet (9) den 15 januari 2021 uppmanades de aktörer i Förenade kungariket som ansåg att de fortfarande var berörda parter att kontakta kommissionen. BP OIL International Limited och Argent Energy begärde att fortsätta betraktas som berörda parter och beviljades denna rättighet på grundval av den bevisning som företagen lämnade in. Båda företagen tillhandahöll bevisning över närstående enheter inom respektive grupp som är verksamma på unionens marknad. Moderbolaget Valero Energy Limited i Förenade kungariket ersattes däremot av sitt irländska dotterbolag Valero Energy Limited Ireland, eftersom det senare bolaget är aktivt på unionens marknad.

(14)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen sökanden, andra kända unionstillverkare, de kända tillverkarna i Förenta staterna och amerikanska myndigheter, kända importörer, användare och handlare samt berörda intresseorganisationer om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och inbjöd dem att delta.

(15)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(16)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att tillämpa ett stickprovsförfarande i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(17)

Den 14 september 2020 underrättade kommissionen de berörda parterna om det preliminära urvalet avseende unionstillverkare enligt avsnitt 5.3 i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av produktions- och försäljningsvolymerna av den likadana produkten 2019 samt den geografiska basen för tillverkarna av den likadana produkten. Urvalet omfattade tre unionstillverkare. De unionstillverkare som ingick i urvalet svarade för 17,5 % av de uppskattade sammanlagda produktionsvolymerna av den likadana produkten i unionen, och urvalet säkerställer även en lämplig geografisk spridning. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter inkom inom tidsfristen på sju dagar efter underrättelsen om det preliminära urvalet av unionstillverkare.

(18)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanade den icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(19)

Endast en icke-närstående importör – Shell Trading Rotterdam BV – lämnade de begärda uppgifterna, och kommissionen beslutade därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(20)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, uppmanade den alla exporterande tillverkare i Förenta staterna att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen myndigheterna i det exporterande landet att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(21)

Tre exporterande tillverkare i Förenta staterna gav sig till känna och förklarade att de var villiga att samarbeta med kommissionen i undersökningarna. Med tanke på det låga antalet beslutade kommissionen att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt, och samtliga tre företag uppmanades att lämna in svar på frågeformuläret.

(22)

Den 15 oktober 2020 sände ett av de företag som ursprungligen samarbetade i undersökningen ett e-postmeddelande till kommissionen där det förklarade att det inte längre var villigt att samarbeta. De andra två företagen inkom inte med den begärda informationen inom den fastställda tidsfristen genom att fylla i och återsända frågeformuläret.

(23)

Den 10 november 2020 sände kommissionen en skrivelse till samtliga tre företag för att tillkännage sin avsikt att tillämpa artikel 28 i grundförordningen och grunda undersökningsresultaten på tillgängliga uppgifter. De amerikanska myndigheterna informerades också om denna avsikt. Tidsfristen för att lämna synpunkter på denna skrivelse löpte ut den 17 november 2020. Inga synpunkter inkom.

(24)

Vid inledandet begärde kommissionen via en verbalnot av den 14 september 2020 att de amerikanska myndigheterna skulle fylla i och återsända det antisubventionsfrågeformulär som var avsett för Förenta staternas regering. Kommissionen mottog inget svar inom den föreskrivna tidsfristen.

(25)

Den 10 november 2020 sände kommissionen ett brev till de amerikanska myndigheterna för att tillkännage sin avsikt att tillämpa artikel 28 i grundförordningen och grunda undersökningsresultaten på tillgängliga uppgifter, mot bakgrund av de amerikanska myndigheternas bristande samarbetsvilja.

(26)

Tidsfristen för att lämna synpunkter på verbalnoten löpte ut den 17 november 2020. Inga synpunkter inkom.

(27)

Kommissionen slog därför fast att varken någon exporterande tillverkare eller Förenta staternas regering var villig att samarbeta i översynen vid giltighetstidens utgång. Därför beslutade kommissionen att tillämpa bestämmelserna i artikel 28 i grundförordningen och att positiva eller negativa avgöranden skulle träffas på grundval av tillgängliga uppgifter.

(28)

Vid inledandet av översynen gjordes ett exemplar av frågeformuläret för importörer tillgängligt i de ärendehandlingar som berörda parter kan begära att få ta del av samt på GD Handels webbplats.

(29)

Svar på frågeformuläret inkom från de tre unionstillverkare som ingick i urvalet och från en icke-närstående importör i unionen.

(30)

Med tanke på covid-19-utbrottet och de isoleringsåtgärder som infördes av olika medlemsstater och tredjeländer kunde kommissionen inte göra några kontrollbesök i enlighet med artikel 26 i grundförordningen. I stället dubbelkontrollerade kommissionen alla uppgifter som ansågs vara nödvändiga för dess beslut på distans i linje med tillkännagivandet om konsekvenserna av utbrottet av covid-19 för antidumpnings- och antisubventionsundersökningar (10). Kommissionen genomförde dubbelkontroller på distans hos följande företag/parter: