(1)

Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF) bör inrättas för perioden 1 januari 2021–31 december 2027 så att dess löptid anpassas till den fleråriga budgetramens löptid (den fleråriga budgetramen 2021–2027) som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (4). Den här förordningen bör fastställa prioriteringarna för EHFVF, dess budget och de särskilda reglerna för tillhandahållande av unionsfinansiering, och därigenom komplettera de allmänna regler som är tillämpliga på EHFVF enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (5). EHFVF:s syfte bör vara att rikta medel från unionens budget till stöd för den gemensamma fiskeripolitiken (GFP), unionens maritimpolitik och unionens internationella åtaganden på området världshavsförvaltning. Sådan finansiering är central för hållbara fisken och bevarande av marina biologiska resurser, för att skapa livsmedelstrygghet genom försörjningen med fiskeriprodukter, för att en hållbar blå ekonomi ska kunna växa och för att få sunda, säkra, trygga, rena och hållbart förvaltade hav och oceaner.

(2)

I egenskap av global aktör vad gäller världshaven och en av världens största producenter av fisk och skaldjur har unionen ett betydande ansvar för att skydda och bevara oceanerna och deras resurser och nyttja dem på ett hållbart sätt. Att bevara haven och oceanerna är avgörande för en snabbt växande världsbefolkning. Det är också av socioekonomiskt intresse för unionen, eftersom en hållbar blå ekonomi stimulerar investeringar, sysselsättning och tillväxt, främjar forskning och innovation och bidrar till energitryggheten genom havsenergi. Vidare är effektiva gränskontroller och den globala kampen mot brottslighet till sjöss av grundläggande betydelse för trygga och säkra hav och oceaner, vilket bidrar till att bemöta medborgarnas oro för säkerheten.

(3)

Förordning (EU) 2021/1060 har antagits för att förbättra samordningen och harmonisera genomförandet av stöd från fonder inom ramen för delad förvaltning (fonderna), med det huvudsakliga målet att göra det enklare att nå politiska resultat på ett enhetligt sätt. Den förordningen är tillämplig på den del av EHFVF som omfattas av delad förvaltning. Fondernas mål kompletterar varandra och förvaltas enligt samma förvaltningsmetoder. Därför anges i förordning (EU) 2021/1060 en rad gemensamma allmänna mål och allmänna principer som partnerskap och flernivåstyre. Den innehåller också de gemensamma elementen strategisk planering och programplanering, inklusive bestämmelser om den partnerskapsöverenskommelse som ska ingås med varje medlemsstat, och det fastställs en gemensam strategi för fondernas prestationsinriktning. I enlighet med detta anger den också de nödvändiga villkoren, en prestationsöversyn samt bestämmelser om övervakning, rapportering och utvärdering. Den innehåller vidare gemensamma bestämmelser i fråga om stödberättiganderegler, och särskilda arrangemang fastställs för finansieringsinstrument, för användning av InvestEU inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 (6), för lokalt ledd utveckling och för ekonomisk förvaltning. En del förvaltnings- och kontrollarrangemang är också gemensamma för alla fonder. Komplementaritet mellan fonderna, inklusive EHFVF, och andra unionsprogram bör beskrivas i partnerskapsöverenskommelsen, i enlighet med förordning (EU) 2021/1060.

(4)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (7) (budgetförordningen) är tillämplig på EHFVF. I budgetförordningen fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter.

(5)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är tillämpliga på denna förordning. De reglerna fastställs i budgetförordningen och anger särskilt förfarandet för budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, priser, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter samt föreskriver kontroller av ansvaret för aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget omfattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten.

(6)

Inom ramen för direkt förvaltning bör EHFVF utarbeta synergier och komplementaritet med andra relevanta unionsfonder och unionsprogram. EHFVF bör också medge finansiering i form av finansieringsinstrument inom ramen för blandfinansieringsinsatser genomförda enligt förordning (EU) 2021/523.

(7)

Stöd enligt EHFVF bör ha ett tydligt europeiskt mervärde, bland annat genom att marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer hanteras på ett proportionellt sätt, och bör inte duplicera eller tränga undan privat finansiering eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden.

(8)

Artiklarna 107, 108 och 109 i EUF-fördraget bör vara tillämpliga på det stöd som medlemsstaterna beviljar företag inom fiskeri- och vattenbrukssektorn enligt denna förordning. Med tanke på sektorns särdrag bör de artiklarna dock inte vara tillämpliga på betalningar som medlemsstaterna gör enligt denna förordning och som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 42 i EUF-fördraget.

(9)

Valet av finansieringstyper och genomförandemetoder inom ramen för denna förordning bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå de prioriteringar som fastställts för åtgärderna och för att leverera resultat, där hänsyn i synnerhet tas till kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande regelefterlevnad. Detta bör inbegripa att man överväger användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader samt finansiering som inte är kopplad till kostnaderna enligt artikel 125.1 i budgetförordningen.

(10)

I den fleråriga budgetramen 2021–2027 föreskrivs att unionens budget ska fortsätta att stödja fiskeri- och maritimpolitiken. EHFVF:s budget bör uppgå till 6 108 000 000 EUR i löpande priser. EHFVF:s medel bör delas upp mellan delad förvaltning och direkt och indirekt förvaltning. 5 311 000 000 EUR bör avsättas för stöd inom ramen för delad förvaltning och 797 000 000 EUR för stöd inom ramen för direkt och indirekt förvaltning. För att säkerställa stabilitet, särskilt med avseende på uppnåendet av GFP:s mål, bör fastställandet av de nationella tilldelningarna inom ramen för delad förvaltning för programperioden 2021–2027 baseras på andelarna för 2014–2020 enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden (8) (EHFF). Specifika belopp bör reserveras för de yttersta randområdena, kontroll och verkställighet samt för insamling och behandling av data för fiskeriförvaltning och vetenskapliga syften, medan en övre gräns bör sättas för beloppen för vissa investeringar i fiskefartyg och för definitivt och tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet.

(11)

Europas maritima sektor sysselsätter över fem miljoner människor, vilket genererar nästan 750 000 000 000 EUR i intäkter och 218 000 000 000 EUR i bruttoförädlingsvärde per år, och det finns potential att skapa många fler arbetstillfällen. Avkastningen från den globala havsekonomin uppskattas idag till 1 300 000 000 000 EUR och detta kan komma att mer än fördubblas fram till 2030. Behovet att nå koldioxidutsläppsmålen, öka resurseffektiviteten och minska den blå ekonomins miljöavtryck har varit en betydande drivkraft bakom innovation i andra sektorer som marin utrustning, varvsindustrin, havsobservation, muddring, kustskydd och byggnadsarbeten längs kuster och till havs. Unionens strukturfonder har investerat i havsekonomin, i synnerhet Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och EHFVF. Nya investeringsverktyg som InvestEU skulle kunna användas för att matcha tillväxtpotentialen inom den maritima sektorn.

(12)

EHFVF bör grundas på fyra prioriteringar: att främja hållbart fiske och återställa och bevara akvatiska biologiska resurser, att främja hållbar vattenbruksverksamhet och beredning och saluföra fiskeri- och vattenbruksprodukter och därmed bidra till livsmedelstryggheten i unionen, att möjliggöra en hållbar blå ekonomi i kust-, ö- och inlandsområden och främja utvecklingen av fiske- och vattenbrukssamhällen samt att stärka den internationella världshavsförvaltningen och möjliggöra trygga, säkra, rena och hållbart förvaltade hav och oceaner. Dessa prioriteringar bör eftersträvas genom delad, direkt och indirekt förvaltning.

(13)

EHFVF bör vara baserad på en enkel struktur utan att åtgärder och detaljerade regler för stödberättigande fastställs i förväg på unionsnivå på ett alltför föreskrivande sätt. I stället bör specifika mål beskrivas under varje prioritering. Medlemsstaterna bör därför utarbeta sina respektive program där de anger de lämpligaste medlen för att uppnå dessa mål. En rad olika åtgärder som medlemsstaterna anger i programmen skulle kunna få stöd enligt de regler som fastställs i den här förordningen och i förordning (EU) 2021/1060, förutsatt att de omfattas av de specifika mål som anges i den här förordningen. Det är dock nödvändigt att fastställa en förteckning över icke stödberättigande insatser i syfte att undvika negativa effekter på bevarandet av fiskeresurser. Det bör dessutom finnas stränga villkor om att investeringar och ersättningar för fiskeflottan måste vara förenliga med GFP:s bevarandemål.

(14)

I Förenta nationernas agenda 2030 för hållbar utveckling (Agenda 2030) identifierades bevarande och hållbar användning av haven som ett av de 17 målen för hållbar utveckling (mål för hållbar utveckling), nämligen mål 14 (Bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt för en hållbar utveckling). Unionen ställer sig helt bakom detta mål och dess förverkligande. Mot den bakgrunden har unionen åtagit sig att främja en hållbar blå ekonomi som är förenlig med den fysiska planeringen i kust- och havsområden, bevarandet av biologiska resurser och uppnåendet av en god miljöstatus enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG (9) samt att förbjuda vissa former av fiskesubventioner som bidrar till överkapacitet och överfiske, avskaffa subventioner som bidrar till olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske) och avstå från att införa nya sådana subventioner. Det senare bör vara resultatet av förhandlingar inom Världshandelsorganisationen (WTO) om fiskesubventioner. Under WTO:s förhandlingar vid världstoppmötet om hållbar utveckling 2002 och Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling (Rio+20) 2012 åtog sig unionen vidare att avskaffa subventioner som bidrar till överkapacitet och överfiske.

(15)

För att avspegla vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och åtagandet avseende Förenta nationernas mål för hållbar utveckling, bör åtgärderna inom ramen för denna förordning bidra till uppnåendet av målet att 30 % av alla utgifter i den fleråriga budgetramen 2021–2027 ska gå till integreringen av klimatmål och bidra till ambitionen att anslå 7,5 % av de årliga utgifterna inom ramen för den fleråriga budgetramen 2021–2027 till målen för biologisk mångfald under 2024 och 10 % av de årliga utgifterna inom ramen för den fleråriga budgetramen 2021–2027 till målen för biologisk mångfald under 2026 och 2027, samtidigt som befintliga överlappningar mellan klimatmålen och målen för biologisk mångfald beaktas.

(16)

EHFVF bör bidra till att unionens miljömål och mål för begränsning av och anpassning till klimatförändringar uppnås. Detta bidrag bör spåras genom tillämpning av unionens miljö- och klimatmarkörer och rapporteras regelbundet i enlighet med förordning (EU) 2021/1060.

(17)

I enlighet med artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (10) bör unionens ekonomiska bistånd genom EHFVF vara villkorat av att GFP:s regler efterlevs. Ansökningar från aktörer som har begått allvarliga överträdelser av GFP:s regler bör inte kunna godtas.

(18)

För att tillgodose de specifika villkor för GFP som anges i förordning (EU) nr 1380/2013 och för att bidra till att GFP:s regler följs bör bestämmelser fastställas utöver reglerna om avbrott, innehållande och finansiella korrigeringar i förordning (EU) 2021/1060. Om en medlemsstat har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt GFP eller om kommissionen har bevis för sådan bristande efterlevnad bör kommissionen, som en försiktighetsåtgärd, tillåtas att avbryta betalningsfristerna. Utöver denna möjlighet att avbryta betalningsfristerna och för att motverka en uppenbar risk för att belopp betalas ut för icke-stödberättigande utgifter bör kommissionen tillåtas att tillfälligt ställa in utbetalningar och ålägga finansiella korrigeringar vid allvarliga fall av bristande efterlevnad av GFP:s regler från en medlemsstats sida.

(19)

Under de senaste åren har åtgärder vidtagits för att återföra fiskbestånden till sunda nivåer, öka lönsamheten för unionens fiskerinäring och bevara de marina ekosystemen. Dock återstår stora utmaningar innan GFP:s socioekonomiska mål och miljömål kan uppnås fullt ut, i synnerhet målen att återställa och bevara populationer av fiskade arter över nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning, att eliminera oönskade fångster och att inrätta återhämtningsområden för fiskbestånd. För att dessa mål ska kunna uppnås krävs fortsatt stöd efter 2020, framför allt i havsområden där framstegen har gått långsammare.

(20)

EHFVF bör bidra till att GFP:s miljömässiga, ekonomiska och sociala mål samt sysselsättningsmål uppnås, enligt vad som fastställs i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013, i synnerhet målen att återställa och bevara populationer av fiskade arter över nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning, att i största möjliga utsträckning undvika och minska oönskade fångster och att minimera fiskeverksamhetens negativa inverkan på de marina ekosystemen. Sådant stöd bör säkerställa att fiskeverksamhet är miljömässigt hållbar på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen i artikel 2 i förordning (EU) nr 1380/2013 för att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningshänseende samt för att bidra till att trygga en sund livsmedelsförsörjning och till en skälig levnadsstandard för dem som är beroende av fiskeverksamhet, med beaktande av kustnära fiske och socioekonomiska aspekter. Detta stöd bör omfatta innovation och investeringar i skonsamma, selektiva, klimattåliga och koldioxidsnåla metoder och tekniska lösningar inom fisket.

(21)

Fisket är avgörande för försörjningen och kulturarvet i många kustsamhällen i unionen, särskilt där det småskaliga kustfisket spelar en viktig roll. Med en genomsnittsålder över 50 i många fiskesamhällen förblir generationsskifte och diversifiering av verksamheten en utmaning. I synnerhet unga fiskares etablering och utveckling av ny ekonomisk verksamhet inom fiskerisektorn innebär en ekonomisk utmaning och är en faktor som bör beaktas vid tilldelning och inriktning av medel inom ramen för EHFVF. En sådan utveckling är väsentlig för unionens fiskerisektors konkurrenskraft. Stöd till unga fiskare som startar fiskeverksamhet bör därför göras tillgängligt för att underlätta deras etablering. För att säkerställa lönsamhet för ny ekonomisk verksamhet som får stöd inom ramen för EHFVF bör ett villkor för stödet vara att tillräckliga erfarenheter eller kvalifikationer förvärvas. Om stöd till nystart av företag beviljas för förvärv av ett fiskefartyg bör det endast bidra till förvärvet av det första fiskefartyget eller en kontrollerande andel därav.

(22)

Att undvika oönskade fångster är en av GFP:s största utmaningar. I detta avseende har den rättsliga skyldigheten att landa alla fångster medfört betydande och viktiga ändringar av fiskemetoderna för sektorn, ibland till betydande ekonomiska kostnader. Det bör därför vara möjligt för EHFVF att stödja innovation och investeringar som bidrar till ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten samt till utveckling och genomförande av bevarandeåtgärder som bidrar till selektivitet. Det bör vara möjligt att bevilja en högre stödnivå till investeringar i selektiva fiskeredskap, i förbättrade hamninfrastrukturer och i saluföring av oönskade fångster än den som gäller för andra insatser. Det bör även vara möjligt att bevilja en maximal stödnivå på 100 % för utformning, utveckling, övervakning, utvärdering och förvaltning av transparenta system för utbyte av fiskemöjligheter mellan medlemsstater (kvotbyten) för att mildra effekten av fenomenet med begränsande arter (choke species) som orsakas av landningsskyldigheten.

(23)

Det bör vara möjligt för EHFVF att stödja innovation och investeringar ombord på unionsfiskefartyg. Detta stöd bör omfatta åtgärder för att förbättra hälsan, säkerheten och arbetsförhållandena, energieffektiviteten och fångsternas kvalitet. Det bör inte inbegripa förvärv av utrustning som ökar ett fiskefartygs förmåga att lokalisera fisk. Stödet bör inte heller leda till en ökning av ett enskilt fartygs fiskekapacitet, utom om det är en direkt följd av en ökning av ett fiskefartygs bruttodräktighet som är nödvändig för att förbättra säkerheten, arbetsförhållandena eller energieffektiviteten. I dessa fall bör ökningen av det enskilda fartygets fiskekapacitet kompenseras genom att åtminstone motsvarande fiskekapacitet först dras tillbaka utan statsstöd från samma flottsegment eller från ett flottsegment där fiskekapaciteten inte är i balans med de tillgängliga fiskemöjligheterna, så att fiskekapaciteten på flottnivå inte ökar. Stöd bör inte beviljas endast på grundval av att krav som är obligatoriska enligt unionsrätten har uppfyllts, med undantag för krav som en medlemsstat ställer för att genomföra frivilliga bestämmelser i enlighet med rådets direktiv (EU) 2017/159 (11) och med avseende på förvärv, installation och hantering av viss utrustning för kontrolländamål. I en struktur utan föreskrivande åtgärder bör det vara upp till medlemsstaterna att fastställa de exakta reglerna för stödberättigande för sådana investeringar. När det gäller hälsa, säkerhet och arbetsförhållanden ombord på fiskefartygen bör en högre stödnivå än vad som gäller för andra insatser tillåtas.

(24)

Det är nödvändigt att fastställa särskilda regler för stödberättigande för vissa andra investeringar i fiskeflottan som stöds av EHFVF för att förhindra att dessa investeringar bidrar till överkapacitet eller överfiske. Framför allt bör stöd för en ung fiskares första förvärv av ett begagnat fartyg och för ersättning eller modernisering av ett fiskefartygs motor också omfattas av villkor, bland annat att fartyget tillhör ett flottsegment som är i balans med de tillgängliga fiskemöjligheterna för det segmentet och att den nya eller moderniserade motorn inte har större effekt i kilowatt (kW) än den motor som ersätts.

(25)

Investeringar i humankapital är grundläggande för fiskerisektorns, vattenbrukssektorns och den maritima sektorns konkurrenskraft och ekonomiska resultat. Följaktligen bör det vara möjligt för EHFVF att stödja rådgivningstjänster, samarbete mellan forskare och fiskare, yrkesutbildning, livslångt lärande samt främjande av social dialog och kunskapsöverföring.

(26)

Fiskerikontrollen är ytterst viktig för genomförandet av GFP. Därför bör EHFVF, inom ramen för delad förvaltning, stödja utvecklingen och genomförandet av ett unionssystem för fiskerikontroll enligt vad som anges i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (12). Vissa skyldigheter som föreskrivs i den förordningen motiverar ett särskilt stöd från EHFVF, nämligen obligatoriska fartygsspårningssystem och elektronisk rapporteringssystem, obligatoriska elektroniska fjärrövervakningssystem och obligatorisk kontinuerlig mätning och registrering av motoreffekt för framdrivning. Vidare skulle medlemsstaternas investeringar i kontrolltillgångar även kunna användas inom sjöövervakning och samarbete om kustbevakningsuppgifter.

(27)

GFP:s framgång beror på tillgången till vetenskaplig rådgivning om fiskeriförvaltning, och därmed på tillgången till fiskeridata. Mot bakgrund av de utmaningar och kostnader som det innebär att erhålla tillförlitliga och fullständiga data är det nödvändigt att stödja medlemsstaternas åtgärder för att samla in och behandla data i linje med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1004 (13) och bidra till att ta fram bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. Detta stöd bör möjliggöra synergier med insamling och behandling av andra typer av marina data.

(28)

EHFVF bör bidra till att GFP genomförs och styrs på ett ändamålsenligt och kunskapsbaserat sätt inom ramen för direkt och indirekt förvaltning genom tillhandahållande av vetenskaplig rådgivning, regionalt samarbete om bevarandeåtgärder, utveckling och genomförande av unionens system för fiskerikontroll, de rådgivande nämndernas funktion och frivilliga bidrag till internationella organisationer.

(29)

För att stärka ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar fiskeverksamhet bör det vara möjligt för EHFVF att stödja insatser för förvaltningen av fisken och fiskeflottor i enlighet med artiklarna 22 och 23 i, och bilaga II till, förordning (EU) nr 1380/2013 samt medlemsstaternas ansträngningar för att optimera tilldelningen av den tillgängliga fiskekapaciteten med beaktande av deras flottas behov, och utan att deras totala fiskekapacitet ökar.

(30)

Med tanke på utmaningarna med att uppnå GFP:s bevarandemål förblir det ibland nödvändigt att bevilja stöd för anpassning av flottan med avseende på vissa flottsegment och havsområden. Sådant stöd bör vara strängt inriktat på bättre flottförvaltning och på bevarande och hållbart nyttjande av marina biologiska resurser och syfta till att uppnå balans mellan fiskekapacitet och tillgängliga fiskemöjligheter. Därför bör EHFVF ha möjlighet att stödja ett definitivt upphörande av fiskeverksamhet i flottsegment där fiskekapaciteten inte är i balans med de tillgängliga fiskemöjligheterna. Sådant stöd bör vara ett verktyg i handlingsplanerna för anpassning av flottsegment med konstaterad strukturell överkapacitet enligt artikel 22.4 i förordning (EU) nr 1380/2013, och bör genomföras antingen genom skrotning av fiskefartyget eller genom avveckling och ombyggnad för annan verksamhet. När ombyggnad för annan verksamhet skulle leda till att fritidsfiskets belastning på de marina ekosystemen ökar bör stöd endast beviljas om det är förenligt med GFP och målen i de berörda fleråriga planerna.

(31)

För att bidra till GFP:s bevarandemål eller mildra vissa exceptionella omständigheter bör det vara möjligt för EHFVF att ge stöd till ersättning för tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet till följd av genomförande av vissa bevarandeåtgärder, genomförande av nödåtgärder, avbrytande av tillämpningen av ett hållbart fiskepartnerskapsavtal på grund av force majeure, en naturkatastrof, en miljöincident eller en hälsokris. Stöd vid tillfälligt upphörande till följd av bevarandeåtgärder bör beviljas endast om en minskning av fiskeansträngningen på grundval av vetenskaplig rådgivning är nödvändig för att uppnå de mål som anges i artikel 2.2 och 2.5 a i förordning (EU) nr 1380/2013.

(32)

Eftersom fiskare utsätts för ökande ekonomiska och miljömässiga risker, bland annat till följd av klimatförändringar och prisvolatilitet, bör det vara möjligt för EHFVF att stödja åtgärder som stärker fiskerisektorns resiliens, inbegripet genom gemensamma fonder, försäkringsinstrument eller andra kollektiva system som förbättrar sektorns kapacitet att hantera risker och reagera på negativa händelser.

(33)

Det småskaliga kustfisket bedrivs av marina fiskefartyg och inlandsfiskefartyg vars totallängd understiger tolv meter och som inte använder släpredskap och av fiskare som fiskar utan fartyg, däribland skaldjurssamlare. Denna sektor står för nästan 75 % av alla fiskefartyg som är registrerade i unionen och nästan hälften av all sysselsättning inom fiskerisektorn. Aktörer inom det småskaliga kustfisket är särskilt beroende av sunda fiskbestånd som huvudsaklig inkomstkälla. För att uppmuntra hållbara fiskemetoder bör EHFVF därför ge dessa aktörer förmånsbehandling genom en maximal stödnivå på 100 %, med undantag för insatser som rör första förvärv av ett fiskefartyg, ersättning eller modernisering av en motor och insatser som ökar ett fiskefartygs bruttodräktighet för att förbättra säkerheten, arbetsförhållandena eller energieffektiviteten. Dessutom bör medlemsstaterna i sina program ta hänsyn till det småskaliga kustfiskets särskilda behov och beskriva de typer av åtgärder som övervägs för att utveckla det småskaliga kustfisket.

(34)

EHFVF:s maximala medfinansieringsgrad per specifikt mål bör vara 70 % av de stödberättigande offentliga utgifterna, med undantag för ersättning för extrakostnader i de yttersta randområdena, för vilken den bör vara 100 %.

(35)

Den maximala stödnivån bör vara 50 % av de totala stödberättigande utgifterna med möjlighet att fastställa undantagsnivåer i vissa fall.

(36)

De yttersta randområdena står inför särskilda utmaningar som hänger samman med deras avlägsna belägenhet och terräng- och klimatförhållanden, såsom anges i artikel 349 i EUF-fördraget, men de har även särskilda tillgångar på vilka det går att bygga en hållbar blå ekonomi. För varje enskilt yttersta randområde bör därför en handlingsplan för utveckling inom hållbara sektorer inom den blå ekonomin, inklusive hållbart fiske och vattenbruk, fogas till den berörda medlemsstatens program, och ett ekonomiskt anslag bör avsättas för stöd till genomförandet av dessa handlingsplaner. Det bör också vara möjligt för EHFVF att stödja ersättning för de extrakostnader som ofta uppstår för aktörerna från de yttre randområdena på grund av dessa områdens belägenhet eller ökaraktär. Det bör fastställas en övre gräns för detta stöd uttryckt som en procentsats av det totala ekonomiska anslaget. Dessutom bör en högre stödnivå än den som är tillämplig på andra insatser tillämpas i de yttersta randområdena. Det bör vara möjligt för medlemsstaterna att bevilja ytterligare finansiering för att genomföra det stödet. Eftersom det är fråga om statligt stöd bör sådan finansiering anmälas till kommissionen, som kan godkänna den enligt denna förordning som en del av det stödet.

(37)

Inom ramen för delad förvaltning bör det vara möjligt för EHFVF att stödja skydd och återställande av biologisk mångfald i vattenmiljöer och akvatiska ekosystem, inbegripet i inlandsvatten. I detta syfte bör stöd från EHFVF vara tillgängligt som ersättning bland annat till fiskare som passivt tar upp förlorade fiskeredskap och marint skräp ur havet, inklusive sargassotång, och för investeringar i hamnar i syfte att tillhandahålla lämpliga mottagningsanläggningar för förlorade fiskeredskap och marint skräp. Stöd bör också vara tillgängligt för åtgärder för att uppnå eller upprätthålla god miljöstatus i den marina miljön, i enlighet med direktiv 2008/56/EG, för genomförande av geografiska skyddsåtgärder som fastställs enligt det direktivet, för förvaltning, återställande och övervakning av Natura 2000-områden, i enlighet med de prioriterade åtgärdsplaner som fastställs enligt rådets direktiv 92/43/EEG (14), för skydd av arter, i synnerhet inom ramen för direktiv 92/43/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (15), samt för återställande av inlandsvatten i överensstämmelse med det åtgärdsprogram som inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (16). Inom ramen för direkt förvaltning bör EHFVF, i linje med målet att uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus i den marina miljön, stödja främjande av rena och sunda hav och genomförandet av den europeiska strategi för plast i en cirkulär ekonomi som utvecklas i kommissionens meddelande av den 16 januari 2018.

(38)

Fiske och vattenbruk bidrar till livsmedelstrygghet och nutrition. Unionen importerar dock för närvarande uppskattningsvis mer än 60 % av sin försörjning av fiskeriprodukter och är därför ytterst beroende av tredjeländer. En viktig utmaning består i att uppmuntra konsumtion av fiskprotein som produceras i unionen enligt höga kvalitetsstandarder och som finns tillgängliga för konsumenterna till överkomliga priser.

(39)

Det bör vara möjligt för EHFVF att stödja främjande och hållbar utveckling av vattenbruket, inbegripet vattenbruk i sötvatten, för odling av vattenlevande djur och växter för framställning av livsmedel och andra råvaror. Vissa medlemsstater har fortfarande komplexa administrativa förfaranden – det kan vara svårt att få tillgång till utrymme och tillståndsprocesserna är tungrodda – som gör det svårt för sektorn att förbättra bilden av och konkurrenskraften för odlade produkter. Stöd från EHFVF bör vara förenligt med de fleråriga nationella strategiska planerna för vattenbruket som utarbetas på grundval av förordning (EU) nr 1380/2013. I synnerhet bör stöd beviljas för miljömässig hållbarhet, produktiva investeringar, innovation, förvärv av yrkeskompetens, förbättrade arbetsvillkor och kompensationsåtgärder som stöder kritiska mark- och naturförvaltningstjänster. Åtgärder på folkhälsoområdet, försäkringssystem för vattenbruksbeståndet och åtgärder för djurs hälsa och välbefinnande bör också vara stödberättigande.

(40)

Livsmedelstryggheten är beroende av effektiva och välorganiserade marknader, som ökar öppenheten, stabiliteten, kvaliteten och mångfalden i livsmedelskedjan, och av konsumentinformation. Det bör i detta syfte vara möjligt för EHFVF att stödja saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter, i linje med målen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 (17). Stöd bör i synnerhet vara tillgängligt för inrättandet av producentorganisationer, genomförandet av produktions- och saluföringsplaner, främjandet av nya avsättningsmöjligheter och utveckling och spridning av marknadsinformation.

(41)

Beredningsindustrin har betydelse när det gäller fiskeri- och vattenbruksprodukternas tillgänglighet och kvalitet. Det bör vara möjligt för EHFVF att stödja riktade investeringar i denna industri, under förutsättning att de bidrar till att målen för den gemensamma organisationen av marknaderna uppnås. För andra företag än små och medelstora företag bör sådant stöd tillhandahållas endast genom finansieringsinstrument eller genom InvestEU, och inte genom bidrag.

(42)

Det bör vara möjligt för EHFVF att stödja ersättning till aktörer i fiskeri- och vattenbrukssektorn vid exceptionella händelser som leder till en betydande marknadsstörning.

(43)

Skapandet av arbetstillfällen i kustregioner är beroende av den lokalt ledda utvecklingen av en hållbar blå ekonomi som kan få den sociala strukturen i dessa regioner att förnyas. Havsindustrierna och havstjänsterna kommer sannolikt att överträffa den globala ekonomins tillväxt och i betydlig utsträckning bidra till sysselsättning och tillväxt fram till 2030. För att vara hållbar är den blå tillväxten beroende av innovation och investeringar i nya havsanknutna näringar och i bioekonomin, t.ex. hållbara turismmodeller, havsbaserad förnybar energi, innovativ avancerad varvsindustri och nya hamntjänster, som kan skapa arbetstillfällen och samtidigt stärka den lokala utvecklingen. Medan de offentliga investeringarna i den hållbara blå ekonomin bör integreras i unionsbudgeten som helhet, bör stödet från EHFVF särskilt fokusera på nödvändiga villkor för utvecklingen av den hållbara blå ekonomin och på att undanröja flaskhalsar för att underlätta investeringar och utvecklingen av nya marknader, ny teknik eller nya tjänster. Stöd till utvecklingen av den hållbara blå ekonomin bör ges inom ramen för delad, direkt och indirekt förvaltning.

(44)

Utvecklingen av en hållbar blå ekonomi är starkt beroende av partnerskap mellan lokala aktörer som bidrar till livskraften i kust- och inlandssamhällen och ekonomierna i dessa områden. EHFVF bör tillhandahålla verktyg för att främja sådana partnerskap. Därför bör stöd genom lokalt ledd utveckling vara tillgängligt inom ramen för delad förvaltning. Detta tillvägagångssätt bör få fart på ekonomisk diversifiering i ett lokalt sammanhang genom utveckling av kust- och inlandsfiske, vattenbruk och en hållbar blå ekonomi. Strategier för lokalt ledd utveckling bör säkerställa att lokala samhällen inom fiske- och vattenbruksområden bättre nyttjar och drar fördel av de möjligheter som den hållbara blå ekonomin erbjuder, och att de tar vara på och stärker miljömässiga, kulturella, sociala och mänskliga resurser. Varje lokalt partnerskap bör därför återspegla strategins huvudinriktning genom att säkerställa balans i deltagande och representation vad gäller alla berörda aktörer från den lokala hållbara ekonomin.

(45)

Inom ramen för delad förvaltning bör det vara möjligt för EHFVF att stödja en förstärkning av hållbar förvaltning av hav och oceaner genom insamling, förvaltning och användning av data för att förbättra kunskapen om den marina miljöns status. Det stödet bör bidra till att uppfylla kraven enligt direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG, för att stödja fysisk planering i kust- och havsområden och öka datakvaliteten och datautbytet genom det europeiska nätverket för marina observationer och datainsamling.

(46)

Inom ramen för direkt och indirekt förvaltning bör stöd från EHFVF fokusera på nödvändiga villkor för en hållbar blå ekonomi genom främjande av en integrerad styrning och förvaltning av maritimpolitiken, förbättrad överföring och förbättrat utnyttjande av forskning, innovation och teknik i den hållbara blå ekonomin, förbättrad kompetens inom det maritima området, bättre kunskap om oceanerna och ökad delning av socioekonomiska data om den hållbara blå ekonomin och främjande av en koldioxidsnål och klimattålig hållbar blå ekonomi och utveckling samt framtagande av projektöversikter och innovativa finansieringsinstrument. Vederbörlig hänsyn bör tas till de yttersta randområdenas särskilda situation i förhållande till de ovannämnda områdena.

(47)

60 % av oceanerna ligger utanför gränserna för nationell jurisdiktion. Detta innebär ett delat internationellt ansvar. De flesta problem som rör oceanerna, som t.ex. överexploatering, klimatförändringar, försurning, föroreningar och minskande biologisk mångfald, är gränsöverskridande och kräver därför gemensamma åtgärder. Många jurisdiktionsenliga rättigheter, institutioner och särskilda regelverk som har till syfte att reglera mänsklig verksamhet i oceanerna har inrättats genom Förenta nationernas havsrättskonvention, som unionen är part i enligt rådets beslut 98/392/EG (18). Under senare år har det växt fram ett globalt samförstånd om att den marina miljön och den mänskliga havsanknutna verksamheten bör förvaltas på ett mer ändamålsenligt sätt för att hantera den ökande belastningen på oceanerna.

(48)

Unionen är i egenskap av global aktör starkt engagerad i att främja internationell världshavsförvaltning, i enlighet med det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 10 november 2016 med titeln Internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid. Unionens världshavsförvaltningspolitik omfattar oceanerna på ett integrerat sätt. En internationell världshavsförvaltning är central inte bara för att uppnå målen i Agenda 2030, i synnerhet målet för hållbar utveckling 14, utan är också viktig för att garantera säkra, trygga, rena och hållbart förvaltade hav och oceaner för kommande generationer. Unionen måste fullgöra dessa internationella åtaganden och vara en drivkraft för bättre internationell världshavsförvaltning på bilaterala, regionala och multilaterala nivåer, vilket inbegriper att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske, förbättra den internationella ramen för världshavsförvaltning, minska belastningen på oceaner och hav, skapa förutsättningar för en hållbar blå ekonomi och stärka internationell havsforskning och internationella havsdata.

(49)

Åtgärder som främjar internationell världshavsförvaltning inom ramen för EHFVF är avsedda att förbättra den övergripande ramen för internationella och regionala processer, överenskommelser och avtal, regler och institutioner som reglerar och förvaltar mänsklig verksamhet i oceanerna. EHFVF bör stödja internationella arrangemang som unionen har ingått i områden som inte omfattas av de hållbara fiskepartnerskapsavtal som ingåtts med olika tredjeländer eller av unionens obligatoriska medlemskapsbidrag till regionala fiskeriförvaltningsorganisationer. De hållbara fiskepartnerskapsavtalen och de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna kommer att fortsätta att finansieras genom olika delar av unionsbudgeten.

(50)

När det gäller säkerhet och försvar är ett förbättrat gränsskydd och sjöfartsskydd avgörande. Inom ramen för Europeiska unionens strategi för sjöfartsskydd som antogs av Europeiska unionens råd den 24 juni 2014 och den tillhörande handlingsplan som antogs den 16 december 2014, är informationsutbyte och det europeiska samarbetet om gräns- och kustbevakning mellan Europeiska fiskerikontrollbyrån, Europeiska sjösäkerhetsbyrån och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån nyckeln till resultat när det gäller dessa mål. EHFVF bör därför stödja samarbete om sjöövervakning och kustbevakning inom både delad och direkt förvaltning, inbegripet genom att köpa in utrustning för multifunktionella insatser till sjöss. Fonden bör också göra det möjligt för relevanta byråer att genomföra stöd på området sjöövervakning och sjösäkerhet genom indirekt förvaltning.

(51)

Inom ramen för delad förvaltning bör varje medlemsstat utarbeta ett enda program som bör godkännas av kommissionen. Kommissionen bör bedöma utkasten till program genom att ta hänsyn till maximeringen av deras bidrag till EHFVF:s prioriteringar och till målen resiliens, grön omställning och digital omställning. När kommissionen bedömer utkasten till program bör den också beakta deras bidrag till utvecklingen av ett hållbart småskaligt kustfiske, till den miljömässiga, ekonomiska och sociala hållbarheten, till hanteringen av GFP:s miljömässiga och socioekonomiska utmaningar, till den hållbara blå ekonomins prestation på det socioekonomiska planet, till bevarandet och återställandet av marina ekosystem, till minskningen av marint skräp samt till begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna.

(52)

Inom ramen för regionalisering och i syfte att uppmuntra medlemsstaterna att tillämpa ett strategiskt tillvägagångssätt under utarbetandet av programmen bör kommissionen bedöma utkasten till program genom att i tillämpliga fall beakta sin regionala havsområdesanalys med uppgifter om gemensamma styrkor och svagheter vad gäller uppnåendet av GFP:s mål. Analysen bör vägleda både medlemsstater och kommissionen i förhandlingarna om varje enskilt program, med beaktande av regionala utmaningar och behov.

(53)

EHFVF:s prestation i medlemsstaterna bör bedömas på grundval av indikatorer. Medlemsstaterna bör rapportera om framsteg mot fastställda delmål och mål i enlighet med förordning (EU) 2021/1060. En övervaknings- och utvärderingsram bör upprättas i detta syfte.

(54)

För att tillhandahålla information om det stöd som EHFVF beviljar för miljö- och klimatmålen i enlighet med förordning (EU) 2021/1060 bör en metod som bygger på interventionstyper fastställas. Metoden bör innebära att stödet viktas på ett särskilt sätt som avspeglar i vilken omfattning det bidrar till miljö- och klimatmålen.

(55)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (19) bör EHFVF utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av EHFVF:s faktiska konsekvenser.

(56)

Kommissionen bör genomföra informations- och kommunikationsåtgärder avseende EHFVF och dess åtgärder och resultat. Finansiella medel som tilldelas EHFVF bör också bidra till den gemensamma kommunikationen om unionens politiska prioriteringar, i den mån dessa har anknytning till EHFVF:s prioriteringar.

(57)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (20) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (21), (Euratom, EG) nr 2185/96 (22) och (EU) 2017/1939 (23) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (24). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter. Medlemsstaterna bör förebygga, upptäcka och effektivt beivra oriktigheter, inklusive bedrägerier, som stödmottagare gör sig skyldiga till. Medlemsstaterna bör rapportera till kommissionen om oriktigheter som upptäckts, inklusive bedrägerier, och om uppföljningsåtgärder de vidtagit avseende sådana oriktigheter och avseende Olafs utredningar.

(58)

I syfte att öka öppenheten avseende användningen av unionens medel och en sund ekonomisk förvaltning av dessa medel, i synnerhet i syfte att stärka den offentliga kontrollen av använda medel, bör viss information om de insatser som finansieras genom EHFVF offentliggöras på medlemsstatens webbplats i enlighet med förordning (EU) 2021/1060. När en medlemsstat offentliggör information om insatser som finansieras genom EHFVF ska de regler om skydd av personuppgifter som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (25) följas.

(59)

I syfte att komplettera vissa icke väsentliga delar av denna förordning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på fastställandet av den tröskel som utlöser ett avvisande och tidsperioden för avvisandet när det gäller kriterierna för godkännande av ansökningar, med avseende på arrangemangen för återkrav av beviljat stöd vid allvarliga överträdelser, med avseende på de relevanta start- eller slutdatumen för avvisandeperioden och villkoren för en förkortning av avvisandeperioden och med avseende på fastställandet av kriterierna för beräkning av de extrakostnader som uppstår på grund av de specifika nackdelarna i de yttersta randområdena. I syfte att ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget också delegeras till kommissionen för att möjliggöra införande av ytterligare centrala prestationsindikatorer. I syfte att underlätta en smidig övergång från det system som införs genom förordning (EU) nr 508/2014 till det system som införs genom den här förordningen, bör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget också delegeras till kommissionen för att komplettera den här förordningen genom att fastställa övergångsbestämmelser. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(60)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på arbetsprogrammen, identifieringen av energieffektiv teknik och fastställandet av metodkomponenter för att mäta minskningarna av koldioxidutsläpp från fiskefartygens motorer, förekomsten av en exceptionell händelse, fastställandet av de fall av bristande efterlevnad från medlemsstaternas sida som kan medföra avbrott i betalningsfristen, avbrytandet av betalningar på grund av allvarlig bristande efterlevnad från en medlemsstats sida, de finansiella korrigeringarna och identifieringen av relevanta data om genomförandet på insatsnivå samt presentationen av dem. Förutom när det gäller arbetsprogrammen, inbegripet tekniskt bistånd, och förekomsten av en exceptionell händelse, bör dessa befogenheter utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (26).

(61)

I enlighet med artikel 193.2 i budgetförordningen bör det vara möjligt att tilldela bidrag för redan inledda åtgärder, om sökanden kan visa att det var nödvändigt att inleda åtgärden innan bidragsöverenskommelsen undertecknades. Inga stödberättigande kostnader får dock hänföra sig till tiden före den dag då bidragsansökan lämnades in, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall. I syfte att undvika avbrott i unionsstöd som skulle kunna inverka negativt på unionens intressen bör det vara möjligt att i finansieringsbeslutet föreskriva – under en begränsad tidsperiod i början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, och enbart i vederbörligen motiverade fall – att verksamheter och kostnader ska vara stödberättigande från början av räkenskapsåret 2021, även om de genomfördes och uppkom innan bidragsansökan lämnades in. Av samma skäl och på samma villkor är det nödvändigt att avvika från artikel 193.4 i budgetförordningen när det gäller administrationsbidrag.

(62)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(63)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd inom det relevanta politikområdet och göra det möjligt att påbörja genomförandet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027 är det nödvändigt att föreskriva att denna förordning ska tillämpas med retroaktiv verkan när det gäller stöd inom ramen för direkt och indirekt förvaltning från och med den 1 januari 2021. Denna förordning bör därför skyndsamt träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(1)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/687 (2) fastställs bestämmelser som kompletterar förordning (EU) 2016/429 vad gäller förebyggande och bekämpning av vissa förtecknade sjukdomar, särskilt sjukdomar i kategorierna A, B och C i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1882 (3). I delegerad förordning (EU) 2020/687 fastställs närmare bestämt restriktioner och villkor för förflyttning av djur och produkter från djur inom och från restriktionszoner som en del av åtgärderna för att bekämpa spridningen av sjukdomar i kategori A.

(2)

Bestämmelserna i delegerad förordning (EU) 2020/687 kompletterar bestämmelserna i förordning (EU) 2016/429. De omfattar olika tekniska aspekter av de åtgärder som ska vidtas vid misstanke om eller bekräftelse av sådana sjukdomar som avses i artikel 9.1 a i förordning (EU) 2016/429. Eftersom dessa bestämmelser är kopplade till varandra, fastställs de tillsammans i delegerad förordning (EU) 2020/687. För tydlighetens skull och för att de ska kunna tillämpas effektivt är det lämpligt att bestämmelserna om ändring av delegerad förordning (EU) 2020/687 också fastställs i en enda delegerad akt som innehåller övergripande tekniska åtgärder för bekämpning av de aktuella förtecknade sjukdomarna.

(3)

Enligt artikel 21.3 i delegerad förordning (EU) 2020/687 får den behöriga myndigheten under vissa omständigheter besluta om en restriktionszon ska upprättas eller inte. Den nuvarande ordalydelsen i den artikeln kan vara vilseledande, eftersom den skulle kunna tolkas på olika sätt. Den artikeln bör därför ändras så att denna möjlighet tydligt anges.

(4)

De åtgärder för sjukdomsbekämpning som föreskrivs i delegerad förordning (EU) 2020/687 bör stå i proportion till riskerna. Därför bör restriktionerna och villkoren endast omfatta de djurarter och produkter från dessa djurarter som utgör en risk för spridning av en viss sjukdom i kategori A, med beaktande av de förtecknade djurarterna för den aktuella sjukdomen i kategori A.

(5)

I artikel 22.5 i delegerad förordning (EU) 2020/687 föreskrivs att ett djurhälsointyg ska utfärdas för förflyttning av sändningar av animaliska biprodukter som har sitt ursprung i och förflyttas från restriktionszonen utan att det anges vilka djurarter som omfattas av den bestämmelsen. Den punkten bör därför ändras så att denna skyldighet begränsas till sändningar av animaliska biprodukter från de djurarter som förtecknas för den aktuella sjukdomen i kategori A.

(6)

I artikel 272.2 i förordning (EU) 2016/429 fastställs övergångsbestämmelser i samband med upphävandet av flera befintliga direktiv, framför allt rådets direktiv 92/66/EEG (4), 2000/75/EG (5), 2001/89/EG (6), 2002/60/EG (7), 2003/85/EG (8) och 2005/94/EG (9). Därigenom möjliggörs att dessa direktiv kan fortsätta att tillämpas i stället för motsvarande artiklar i den förordningen under en period på tre år efter den dag då den börjar tillämpas eller ett tidigare datum som ska fastställas i en delegerad akt. I enlighet med den bestämmelsen föreskrivs i artikel 112 i delegerad förordning (EU) 2020/687 att direktiven 92/66/EEG, 2001/89/EG, 2003/85/EG och 2005/94/EG ska upphöra att gälla den 21 april 2021, eftersom den delegerade förordningen innehåller bestämmelser som motsvarar dem som tidigare fastställts i de direktiven.

(7)

I delegerad förordning (EU) 2020/687 fastställs också bestämmelser om åtgärder för sjukdomsbekämpning för alla sjukdomar i kategori A, inklusive afrikansk svinpest. Artikel 112 i delegerad förordning (EU) 2020/687 bör därför ändras genom att direktiv 2002/60/EG, som innehåller särskilda bestämmelser för bekämpning av afrikansk svinpest, läggs till i förteckningen över direktiv som upphör att gälla den 14 juli 2021.

(8)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/689 (10) fastställs dessutom bestämmelser om övervakning, utrotningsprogram och sjukdomsfri status för vissa förtecknade sjukdomar, inbegripet infektion med blåtungevirus. Dessa bestämmelser kommer att tillämpas från och med den 21 april 2021. Därför bör artikel 112 i delegerad förordning (EU) 2020/687 ändras genom att direktiv 2000/75/EG, som innehåller särskilda bestämmelser för bekämpning och utrotning av blåtunga, läggs till i förteckningen över direktiv som upphör att gälla den 14 juli 2021 i syfte att undvika överlappning och inkonsekvens i gällande bestämmelser om övervakning, utrotning och sjukdomsfri status vad gäller blåtunga i unionen.

(9)

I artikel 27 i delegerad förordning (EU) 2020/687 fastställs de förbud som den behöriga myndigheten ska införa i skydds- och övervakningszonerna vid ett utbrott av en sjukdom i kategori A för att bekämpa spridningen av sjukdomen. Dessa förbud förtecknas i bilaga VI till den delegerade förordningen. Förbudet mot förflyttning av sändningar av animaliska biprodukter från skydds- och övervakningszoner är dock inte fullständigt, eftersom det endast avser vissa animaliska biprodukter. Detta kan utgöra en risk för sjukdomsspridning under genomförandet av de åtgärder för sjukdomsbekämpning som föreskrivs i den delegerade förordningen. I bilaga VI till delegerad förordning (EU) 2020/687 bör det klargöras att alla förflyttningar av sändningar av animaliska biprodukter från skydds- och övervakningszoner är förbjudna.

(10)

Delegerad förordning (EU) 2020/687 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

Delegerad förordning (EU) 2020/687 ska tillämpas från och med den 21 april 2021. Av rättssäkerhetsskäl bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt.

1.

I artikel 21.3 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

2.

I artikel 22 ska punkt 5 ersättas med följande:

3.

Artikel 112 ska ersättas med följande:

4.

Bilaga VI till delegerad förordning (EU) 2020/687 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(1)

Afrikansk svinpest är en infektiös virussjukdom som drabbar hållna och vilda svin och kan ha allvarliga konsekvenser för den berörda djurpopulationen och för lönsamheten inom uppfödningen. Den kan även leda till störningar vid förflyttning av sändningar av dessa djur och av produkter av dem inom unionen och vid export till tredjeländer.

(2)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/605 (2), som har antagits inom ramen för förordning (EU) 2016/429, fastställs särskilda åtgärder för sjukdomsbekämpning av afrikansk svinpest som de medlemsstater som förtecknas i bilaga I till den förordningen (de berörda medlemsstaterna) ska tillämpa under en begränsad tid i restriktionszonerna I, II och III som förtecknas i den bilagan.

(3)

De områden som förtecknas som restriktionszoner I, II och III i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 baseras på den epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i unionen. Bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 ändrades senast genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1090 (3) till följd av förändringar i den epidemiologiska situationen vad gäller den sjukdomen i Polen och Slovakien.

(4)

Alla ändringar av restriktionszonerna I, II och III i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 bör grundas på den epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i de områden som drabbats av sjukdomen och den allmänna epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i den berörda medlemsstaten, risknivån för ytterligare spridning av sjukdomen, vetenskapligt baserade principer och kriterier för geografisk avgränsning på grund av afrikansk svinpest och unionens riktlinjer som överenskommits med medlemsstaterna i ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder och som finns tillgängliga för allmänheten på kommissionens webbplats (4). Sådana ändringar bör också ta hänsyn till internationella standarder, såsom OIE:s (Världsorganisationen för djurhälsa) Terrestrial Animal Health Code (5) och de motiveringar för zonindelning som lämnats av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

(5)

Sedan genomförandeförordning (EU) 2021/1090 antogs har nya utbrott av afrikansk svinpest hos hållna svin konstaterats i Polen, samt hos ett vilt svin i Slovakien.

(6)

I juni och juli 2021 konstaterades flera utbrott av afrikansk svinpest hos hållna svin i distrikten siemiatycki, sulęciński, wschowski och zagański i Polen i områden som för närvarande förtecknas som en restriktionszon II i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605. Dessa utbrott av afrikansk svinpest hos hållna svin utgör en ökning av risknivån som bör återspeglas i den bilagan. De områden i Polen som för närvarande förtecknas som en restriktionszon II i den bilagan och som drabbats av dessa nyligen inträffade utbrott av afrikansk svinpest, bör därför nu förtecknas som en restriktionszon III i den bilagan i stället för som en restriktionszon II, och de nuvarande gränserna för restriktionszoner II måste också omdefinieras för att ta hänsyn till dessa nyligen inträffade utbrott.

(7)

I juni 2021 konstaterades dessutom ett utbrott av afrikansk svinpest hos hållna svin i distriktet olsztyński i Polen i ett område som för närvarande förtecknas som en restriktionszon III i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 och som ligger i närheten av ett område som för närvarande förtecknas som en restriktionszon II. Detta nya utbrott av afrikansk svinpest hos hållna svin utgör en ökad risknivå, vilket bör återspeglas i den bilagan. Det område i Polen som för närvarande förtecknas som en restriktionszon II i den bilagan, och som är i närheten av ett område som förtecknas som en restriktionszon III och som drabbats av detta nyligen inträffade utbrott av afrikansk svinpest, bör därför nu förtecknas som en restriktionszon III i den bilagan i stället för som en restriktionszon II, och de nuvarande gränserna för restriktionszon II måste också omdefinieras för att ta hänsyn till detta nyligen inträffade utbrott.

(8)

I juli 2021 konstaterades dessutom ett utbrott av afrikansk svinpest hos hållna svin i distriktet nowotomyski i Polen i ett område som för närvarande förtecknas som en restriktionszon I i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605. Detta utbrott av afrikansk svinpest hos hållna svin utgör en ökning av risknivån som bör återspeglas i den bilagan. Detta område i Polen som för närvarande förtecknas som en restriktionszon I i den bilagan och som drabbats av detta nyligen inträffade utbrott av afrikansk svinpest, bör därför nu förtecknas som en restriktionszon III i den bilagan i stället för som en restriktionszon I, och de nuvarande gränserna för restriktionszon I måste också omdefinieras för att ta hänsyn till detta nyligen inträffade utbrott.

(9)

I juni 2021 konstaterades dessutom ett utbrott av afrikansk svinpest hos ett vilt svin i distriktet Poprad i Slovakien i ett område som för närvarande förtecknas som en restriktionszon II i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 och som ligger i närheten av ett område som för närvarande förtecknas som en restriktionszon I. Detta nya utbrott av afrikansk svinpest hos ett vilt svin utgör en ökad risknivå, vilket bör återspeglas i den bilagan. Det område i Slovakien som för närvarande förtecknas som en restriktionszon I i den bilagan, och som är i närheten av det område som förtecknas som en restriktionszon II och som drabbats av detta nyligen inträffade utbrott av afrikansk svinpest, bör därför nu förtecknas som en restriktionszon II i den bilagan i stället för som en restriktionszon I, och de nuvarande gränserna för restriktionszon I måste också omdefinieras för att ta hänsyn till detta nyligen inträffade utbrott.

(10)

Efter dessa nyligen inträffade utbrott av afrikansk svinpest hos hållna svin i Polen och hos ett vilt svin i Slovakien har zonindelningen i dessa medlemsstater omprövats och uppdaterats med beaktande av den aktuella epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i unionen. Gällande riskhanteringsåtgärder har också omprövats och uppdaterats. Dessa ändringar bör återspeglas i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605.

(11)

För att beakta den senaste utvecklingen av den epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i unionen och för att proaktivt bekämpa riskerna kopplade till spridningen av sjukdomen, bör nya tillräckligt stora restriktionszoner avgränsas i Polen och Slovakien och upptas som restriktionszoner I, II och III i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605. Eftersom situationen när det gäller afrikansk svinpest är mycket dynamisk i unionen har hänsyn tagits till situationen i de omgivande områdena när dessa nya restriktionszoner avgränsas.

(12)

Med tanke på den allvarliga epidemiologiska situationen i unionen vad gäller spridningen av afrikansk svinpest är det viktigt att de ändringar som genom denna genomförandeförordning görs i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2021/605 träder i kraft så snart som möjligt.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.