1.   Tillstånd ska krävas för export av produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I.

2.   Enligt artikel 4, 5, 9 eller 10 kan tillstånd även krävas för export till alla eller vissa destinationer av vissa produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I.

1.   Tillstånd ska krävas för export av produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I om exportören har informerats av den behöriga myndigheten om att produkterna i fråga helt eller delvis är, eller kan vara, avsedda för följande:

2.   Om en exportör känner till att de produkter med dubbla användningsområden som denne avser att exportera som inte förtecknas i bilaga I helt eller delvis är avsedda för någon av de användningar som avses i punkt 1 i denna artikel, ska exportören underrätta den behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten ska besluta om huruvida tillstånd ska krävas för exporten i fråga.

3.   En medlemsstat får anta eller behålla nationell lagstiftning om tillståndskrav för export av produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I om exportören har anledning att misstänka att produkterna helt eller delvis är, eller kan vara, avsedda för någon av de användningar som anges i punkt 1 i denna artikel.

4.   En medlemsstat som beslutar om ett tillståndskrav enligt punkt 1, 2 eller 3 ska omedelbart underrätta sina tullmyndigheter och andra relevanta nationella myndigheter och förse övriga medlemsstater och kommissionen med relevant information om tillståndskravet i fråga, särskilt när det gäller de berörda produkterna och slutanvändarna, såvida medlemsstaten inte anser att det är olämpligt att göra detta mot bakgrund av transaktionens art eller den berörda informationens känslighet.

5.   Medlemsstaterna ska ta vederbörlig hänsyn till information som mottas i enlighet med punkt 4 och ska informera sina tullmyndigheter och andra relevanta nationella myndigheter om detta.

6.   För att medlemsstaterna ska kunna pröva alla giltiga avslag ska artikel 16.1, 16.2 och 16.5–16.7 tillämpas på fall som rör produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I.

7.   Allt informationsutbyte som krävs enligt denna artikel ska ske i enlighet med de rättsliga kraven om skydd av personuppgifter, kommersiellt känsliga uppgifter eller skyddade uppgifter avseende försvar, utrikespolitik eller nationell säkerhet. Allt sådant informationsutbyte ska ske via säkra elektroniska medel, inbegripet genom det system som avses i artikel 23.6.

8.   Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas rätt att vidta nationella åtgärder enligt artikel 10 i förordning (EU) 2015/479.

1.   Tillstånd ska krävas för export av cyberövervakningsprodukter som inte förtecknas i bilaga I om exportören har informerats av den behöriga myndigheten om att produkterna i fråga helt eller delvis är, eller kan vara, avsedda för användning i samband med internt förtryck och/eller för att begå allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt.

2.   Om en exportör känner till, enligt sina due diligence-resultat, att de cyberövervakningsprodukter som denna avser att exportera, som inte förtecknas i bilaga I, helt eller delvis är avsedda för någon av de användningar som avses i punkt 1 i denna artikel, ska exportören underrätta den behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten ska besluta om huruvida tillstånd ska krävas för exporten i fråga. Kommissionen och rådet ska tillgängliggöra riktlinjer för exportörer som avses i artikel 26.1.

3.   En medlemsstat får anta eller behålla nationell lagstiftning om tillståndskrav för export av cyberövervakningsprodukter som inte förtecknas i bilaga I om exportören har anledning att misstänka att produkterna helt eller delvis är, eller kan vara, avsedda för någon av de användningar som anges i punkt 1 i denna artikel.

4.   En medlemsstat som beslutar om ett tillståndskrav enligt punkt 1, 2 eller 3 ska omedelbart underrätta sina tullmyndigheter och andra relevanta nationella myndigheter och ska förse övriga medlemsstater och kommissionen med relevant information om tillståndskravet i fråga, särskilt avseende de berörda produkterna och enheterna, såvida medlemsstaten inte anser att det är olämpligt att göra detta mot bakgrund av transaktionens art eller den berörda informationens känslighet.

5.   Medlemsstaterna ska ta vederbörlig hänsyn till information som mottagits enligt punkt 4 och se över den mot bakgrund av kriterierna i punkt 1 inom 30 arbetsdagar. De ska informera sina tullmyndigheter och andra relevanta nationella myndigheter. I undantagsfall får varje medlemsstat begära en förlängning av den 30-dagarsperioden. En sådan förlängning får dock inte överskrida 30 arbetsdagar.

6.   Om alla medlemsstater till varandra och kommissionen anmäler att ett tillståndskrav bör införas för i allt väsentligt identiska transaktioner, ska kommissionen i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra information om de cyberövervakningsprodukter och, när det är lämpligt, destinationer som omfattas av tillståndskrav som anmälts av medlemsstaterna för detta ändamål.

7.   Medlemsstaterna ska minst en gång om året se över den information som offentliggörs i enlighet med punkt 6, på grundval av relevant information och analyser från kommissionen. Om alla medlemsstater till varandra och kommissionen anmäler att offentliggörandet av ett tillståndskrav bör ändras eller förnyas, ska kommissionen omgående och i enlighet med detta ändra eller förnya den information som offentliggjorts enligt punkt 6 i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

8.   För att medlemsstaterna ska kunna pröva alla giltiga avslag ska artikel 16.1, 16.2 och 16.5–16.7 tillämpas på fall som rör cyberövervakningsprodukter som inte förtecknas i bilaga I.

9.   Allt informationsutbyte som krävs enligt denna artikel ska ske i enlighet med de rättsliga kraven om skydd av personuppgifter, kommersiellt känsliga uppgifter eller skyddade uppgifter avseende försvar, utrikespolitik eller nationell säkerhet. Allt sådant informationsutbyte ska ske via säkra elektroniska medel, inbegripet genom det system som avses i artikel 23.6.

10.   Medlemsstaterna ska överväga att stödja införandet av produkter som offentliggjorts enligt punkt 6 i denna artikel i de relevanta internationella icke-spridningssystemen eller överenskommelserna om exportkontroll i syfte att utvidga kontrollerna. Kommissionen ska tillhandahålla analyser av relevanta uppgifter som samlats in enligt artiklarna 23.2 och 26.2.

11.   Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas rätt att vidta nationella åtgärder enligt artikel 10 i förordning (EU) 2015/479.

1.   Tillstånd ska krävas för tillhandahållande av förmedlingstjänster för produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I om förmedlaren har informerats av den behöriga myndigheten om att produkterna i fråga helt eller delvis är, eller kan vara, avsedda för någon av de användningar som avses i artikel 4.1.

2.   Om en förmedlare avser att tillhandahålla förmedlingstjänster för produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I och känner till att dessa produkter helt eller delvis är avsedda för någon av de användningar som avses i artikel 4.1, ska förmedlaren underrätta den behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten ska besluta om huruvida sådana förmedlingstjänster ska omfattas av tillstånd.

3.   En medlemsstat får utvidga tillämpningen av punkt 1 till produkter med dubbla användningsområden som inte tas upp i förteckningen.

4.   En medlemsstat får anta eller behålla nationell lagstiftning om tillståndskrav för tillhandahållande av förmedlingstjänster för produkter med dubbla användningsområden, om förmedlaren har anledning att misstänka att produkterna är, eller kan vara, avsedda för någon av de användningar som anges i artikel 4.1.

5.   Artikel 9.2, 9.3 och 9.4 ska tillämpas på sådana nationella åtgärder som avses i punkterna 3 och 4 i den här artikeln.

1.   Transitering av icke-unionsprodukter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I får när som helst förbjudas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produkterna befinner sig om produkterna helt eller delvis är, eller kan vara, avsedda för någon av de användningar som avses i artikel 4.1.

2.   Innan beslut fattas om huruvida en transitering ska förbjudas får den behöriga myndigheten i enskilda fall införa tillståndskrav för den specifika transiteringen av produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I, om produkterna helt eller delvis är, eller kan vara, avsedda för någon av de användningar som avses i artikel 4.1. Om transiteringen sker genom flera medlemsstaters territorium ska den behöriga myndigheten i varje berörd medlemsstat kunna förbjuda sådan transitering genom dess territorium.

Den behöriga myndigheten får besluta om tillståndskrav för den fysiska eller juridiska person eller det partnerskap som har ett avtal med mottagaren i tredjelandet och som har befogenhet att besluta om avsändande av produkterna som passerar genom unionens tullområde.

Om den fysiska eller juridiska personen eller partnerskapet inte är bosatt eller etablerat i unionens tullområde får den behöriga myndigheten besluta om tillståndskrav för

3.   En medlemsstat får utvidga tillämpningen av punkt 1 till produkter med dubbla användningsområden som inte tas upp i förteckningen.

4.   Artikel 9.2, 9.3 och 9.4 ska tillämpas på de nationella åtgärder som avses i punkt 3 i den här artikeln.

1.   Tillstånd ska krävas för tillhandahållande av tekniskt bistånd för produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I om tillhandahållaren av tekniskt bistånd har informerats av den behöriga myndigheten om att produkterna i fråga helt eller delvis är, eller kan vara, avsedda för någon av de användningar som avses i artikel 4.1.

2.   Om en tillhandahållare av tekniskt bistånd avser att tillhandahålla tekniskt bistånd för produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I och känner till att dessa produkter helt eller delvis är avsedda för någon av de användningar som avses i artikel 4.1, ska tillhandahållaren av tekniskt bistånd underrätta den behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten ska besluta huruvida sådant tekniskt bistånd ska omfattas av tillstånd.

3.   Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas om det tekniska biståndet

4.   En medlemsstat får utvidga tillämpningen av punkt 1 till produkter med dubbla användningsområden som inte tas upp i förteckningen.

5.   En medlemsstat får anta eller behålla nationell lagstiftning om tillståndskrav för tillhandahållande av tekniskt bistånd om en tillhandahållare av tekniskt bistånd som avser att tillhandahålla tekniskt bistånd för produkter med dubbla användningsområden har anledning att misstänka att dessa produkter är, eller kan vara, avsedda för någon av de användningar som avses i artikel 4.1.

6.   Artikel 9.2, 9.3 och 9.4 ska tillämpas på sådana nationella åtgärder som avses i punkterna 4 och 5 i den här artikeln.

1.   En medlemsstat får med hänsyn till den allmänna säkerheten, inbegripet förebyggande av terroristhandlingar, eller till överväganden rörande mänskliga rättigheter, förbjuda eller kräva tillstånd för export av produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen och övriga medlemsstater anmäla varje åtgärd som vidtagits enligt punkt 1 utan dröjsmål och ange de exakta skälen till åtgärden. Om åtgärden består i att upprätta en nationell kontrollförteckning ska medlemsstaterna också informera kommissionen och övriga medlemsstater om beskrivningen av de kontrollerade produkterna.

3.   Medlemsstaterna ska utan dröjsmål till kommissionen och övriga medlemsstater anmäla varje ändring av åtgärder som vidtagits enligt punkt 1, inbegripet varje ändring av deras nationella kontrollförteckningar.

4.   Kommissionen ska offentliggöra de åtgärder som anmälts till den enligt punkterna 2 och 3 i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen ska separat, utan dröjsmål och på unionens alla officiella språk, offentliggöra en sammanställning av de nationella kontrollförteckningar som är i kraft i medlemsstaterna. Kommissionen ska, efter anmälan från en medlemsstat om eventuella ändringar av sin nationella kontrollförteckning, utan dröjsmål och på unionens alla officiella språk offentliggöra en uppdatering av den sammanställning av nationella kontrollförteckningar som är i kraft i medlemsstaterna.

1.   Tillstånd ska krävas för export av produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I om en annan medlemsstat inför tillståndskrav för export av dessa produkter på grundval av en nationell kontrollförteckning över produkter som antagits av den medlemsstaten enligt artikel 9 och offentliggjorts av kommissionen enligt artikel 9.4, och om exportören har informerats av den behöriga myndigheten om att produkterna i fråga helt eller delvis är, eller kan vara, avsedda för användning som ger anledning till oro avseende den allmänna säkerheten, inbegripet förebyggande av terroristhandlingar, eller överväganden rörande mänskliga rättigheter.

2.   En medlemsstat som avslår ett tillstånd som krävs enligt punkt 1 ska också underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om ett sådant beslut.

3.   En medlemsstat som enlig punkt 1 i denna artikel beslutar om tillståndskrav för export av en produkt med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I, ska informera sina tullmyndigheter och andra relevanta nationella myndigheter om tillståndskravet utan dröjsmål och, när det är lämpligt, förse övriga medlemsstater och kommissionen med relevant information, särskilt om de berörda produkterna och slutanvändarna. De övriga medlemsstaterna ska på vederbörligt sätt beakta denna information och informera sina tullmyndigheter och andra relevanta nationella myndigheter om detta.

1.   Tillstånd ska krävas för överföring inom unionen av de produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga IV. Produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i del 2 i bilaga IV får inte omfattas av ett generellt tillstånd.

2.   En medlemsstat får föreskriva ett tillståndskrav för överföring av andra produkter med dubbla användningsområden från sitt territorium till en annan medlemsstat i fall då vid tidpunkten för överföringen

3.   Ansökan om det överföringstillstånd som avses i punkterna 1 och 2 ska göras i den medlemsstat från vilken produkterna med dubbla användningsområden ska överföras.

4.   I fall då den därpå följande exporten av produkter med dubbla användningsområden redan har godkänts av den medlemsstat från vilken produkterna ska överföras genom de samrådsförfaranden som avses i artikel 14, ska tillstånd för överföring omedelbart utfärdas till aktören, om inte omständigheterna har förändrats väsentligt.

5.   En medlemsstat som antar lagstiftning som föreskriver ett tillståndskrav som avses i punkt 2 ska utan dröjsmål informera kommissionen och övriga medlemsstater om de åtgärder den har vidtagit. Kommissionen ska offentliggöra dessa uppgifter i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

6.   Tillämpningen av de åtgärder som avses i punkterna 1 och 2 får inte innebära kontroller vid de inre gränserna inom unionens tullområde, utan endast kontroller som utförs som en del av de normala kontrollförfaranden som tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt inom hela unionens tullområde.

7.   Tillämpningen av åtgärder som vidtagits enligt punkterna 1 och 2 får inte leda till att överföring från en medlemsstat till en annan underkastas mer restriktiva villkor än export av samma produkter till tredjeländer.

8.   En medlemsstat får, för varje överföring inom unionen från den medlemsstaten av produkter som förtecknas i bilaga I, kategori 5, del 2 men som inte finns förtecknade i bilaga IV, genom nationell lagstiftning kräva att ytterligare uppgifter om dessa produkter ska tillhandahållas den behöriga myndigheten i den medlemsstaten.

9.   I de relevanta kommersiella dokument som avser överföring inom unionen av produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I ska det tydligt anges att produkterna omfattas av kontroll vid export från unionens tullområde. Sådana dokument ska särskilt omfatta alla försäljningskontrakt, orderbekräftelser, fakturor eller leveransavier.

1.   Följande typer av exporttillstånd får utfärdas, eller inrättas, enligt denna förordning:

Tillstånd som utfärdas eller inrättas enligt denna förordning ska vara giltiga i hela unionens tullområde.

2.   Individuella och globala exporttillstånd enligt denna förordning ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där exportören är bosatt eller etablerad.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.3 ska individuella exporttillstånd, om exportören inte är bosatt eller etablerad i unionens tullområde, beviljas enligt denna förordning av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produkterna med dubbla användningsområden befinner sig.

Alla individuella och globala exporttillstånd ska, när så är möjligt, utfärdas via elektroniska medel på formulär som minst innehåller samtliga uppgifter och i den ordning som anges i förlagorna i avsnitt A i bilaga III.

3.   Individuella exporttillstånd och globala exporttillstånd ska vara giltiga i upp till två år, om inte den behöriga myndigheten beslutar något annat.

Tillstånd för stort projekt ska vara giltiga under en period som ska fastställas av den behöriga myndigheten, dock inte längre än fyra år, utom under vederbörligen motiverade omständigheter baserade på projektets varaktighet.

4.   Exportörerna ska förse den behöriga myndigheten med all relevant information som krävs för deras ansökningar om individuellt och globalt exporttillstånd, så att fullständig information ges, särskilt om slutanvändaren, destinationslandet och den exporterade produktens slutanvändning.

De individuella exporttillstånden ska omfattas av krav på slutanvändningsintyg. Den behöriga myndigheten får undanta vissa ansökningar från skyldigheten att tillhandahålla ett slutanvändningsintyg. De globala exporttillstånden får om så är lämpligt omfattas av krav på slutanvändningsintyg.

Exportörer som använder globala exporttillstånd ska genomföra ett internt efterlevnadsprogram, såvida inte den behöriga myndigheten anser det onödigt på grund av annan information som den har beaktat vid behandlingen av exportörens ansökan om ett globalt exporttillstånd.

Rapporteringskrav och krav på interna efterlevnadsprogram avseende användningen av globala exporttillstånd ska fastställas av medlemsstaterna.

På exportörernas begäran ska globala exporttillstånd som innehåller kvantitativa begränsningar delas upp.

5.   De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska behandla ansökningar om individuella eller globala tillstånd inom en tidsfrist som ska fastställas enligt nationell rätt eller praxis.

6.   Nationella generella exporttillstånd ska

Nationella generella exporttillstånd får även tillämpas på produkter och destinationer som förtecknas i avsnitten A–H i bilaga II.

Medlemsstaterna ska till kommissionen omedelbart anmäla alla nationella generella exporttillstånd som utfärdas eller ändras. Kommissionen ska offentliggöra sådana meddelanden i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

7.   Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där exportören är bosatt eller etablerad får förbjuda exportören att använda unionens generella exporttillstånd om det föreligger skäligen grundad misstanke i fråga om exportörens förmåga att följa villkoren för tillståndet eller en bestämmelse i lagstiftningen om exportkontroll.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska utbyta information om exportörer som är förbjudna att använda unionens generella exporttillstånd, såvida inte den behöriga myndigheten i den medlemsstat där exportören är bosatt eller etablerad fastställer att exportören inte kommer att försöka exportera produkter med dubbla användningsområden genom en annan medlemsstat. Informationsutbytet ska ske med hjälp av det elektroniska system som avses i artikel 23.6.

1.   Tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster och tekniskt bistånd enligt denna förordning ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där förmedlaren eller tillhandahållaren av tekniskt bistånd är bosatt eller etablerad. Om förmedlaren eller tillhandahållaren av tekniskt bistånd inte är bosatt eller etablerad inom unionens tullområde ska tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster och tekniskt bistånd enligt denna förordning beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat varifrån förmedlingstjänsterna eller det tekniska biståndet kommer att tillhandahållas.

2.   Tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster ska beviljas för en bestämd kvantitet specifika produkter och det ska tydligt anges var produkterna finns i ursprungstredjelandet, vem slutanvändaren är och exakt var slutanvändaren befinner sig.

I tillstånd för tekniskt bistånd ska det tydligt anges vem slutanvändaren är och exakt var slutanvändaren befinner sig.

Tillstånden ska vara giltiga i hela unionens tullområde.

3.   Förmedlare och tillhandahållare av tekniskt bistånd ska förse den behöriga myndigheten med all relevant information som krävs för ansökan om tillstånd enligt denna förordning, särskilt uppgifter om var produkterna med dubbla användningsområden befinner sig, en tydlig beskrivning av produkterna och de kvantiteter det rör sig om, tredje parter som är inblandade i transaktionen, destinationslandet, slutanvändaren i det landet och exakt var denna befinner sig.

4.   De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska behandla ansökningar om tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster och tekniskt bistånd inom en tidsfrist som ska fastställas enligt nationell lagstiftning eller praxis.

5.   Alla tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster och tekniskt bistånd ska, när så är möjligt, utfärdas via elektroniska medel på formulär som minst innehåller samtliga uppgifter i, och i den ordning som anges i, förlagorna i avsnitt B i bilaga III.

1.   Om produkter med dubbla användningsområden, för vilka en ansökan om individuellt tillstånd har lämnats in för export till en destination som inte förtecknas i avsnitt A del 2 i bilaga II eller till alla destinationer när det är fråga om de produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga IV, befinner sig i eller kommer att befinna sig i en eller flera andra medlemsstater än den där ansökan har lämnats in, ska detta anges i ansökan. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där ansökan om tillstånd har lämnats in ska omedelbart samråda med de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna och förse dem med relevant information. Detta samråd får ske med hjälp av det elektroniska system som avses i artikel 23.6. De medlemsstater som konsulteras ska inom tio arbetsdagar framföra eventuella invändningar mot beviljandet av ett sådant tillstånd, vilka ska vara bindande för den medlemsstat där ansökan har lämnats in.

Om inga invändningar har tagits emot inom tio arbetsdagar ska de konsulterade medlemsstaterna anses inte ha några invändningar.

I undantagsfall får varje konsulterad medlemsstat begära en förlängning av den tiodagarsperioden. En sådan förlängning får emellertid inte överskrida 30 arbetsdagar.

2.   Om en export kan strida mot en medlemsstats grundläggande säkerhetsintressen, får den staten rikta en begäran till en annan medlemsstat att inte bevilja ett exporttillstånd eller, om tillstånd redan har beviljats, att ogiltigförklara, tillfälligt upphäva, ändra eller återkalla detta. Den medlemsstat som tar emot en sådan begäran ska omedelbart inleda samråd av icke-bindande natur med den begärande medlemsstaten, vilket ska avslutas inom tio arbetsdagar. Om den medlemsstat som tar emot begäran beslutar att bevilja tillståndet, ska den medlemsstaten underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om detta med hjälp av det elektroniska system som avses i artikel 23.6.

1.   Vid beslut om beviljande av tillstånd eller om förbud mot transitering enligt denna förordning ska medlemsstaterna beakta alla relevanta aspekter, inbegripet följande:

2.   Utöver de kriterier som anges i punkt 1 ska medlemsstaterna, när de bedömer en ansökan om ett globalt exporttillstånd, beakta exportörens genomförande av ett internt efterlevnadsprogram.

1.   Den behöriga myndigheten får i enlighet med denna förordning vägra att bevilja exporttillstånd och får ogiltigförklara, tillfälligt upphäva, ändra eller återkalla ett exporttillstånd som den en gång har beviljat. Om den behöriga myndigheten avslår, ogiltigförklarar, tillfälligt upphäver, avsevärt begränsar eller återkallar ett exporttillstånd eller om den har beslutat att avsedd export inte ska tillåtas, ska den anmäla detta till de övriga medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen och delge dem relevant information. Om den behöriga myndigheten i en medlemsstat tillfälligt har upphävt ett exporttillstånd ska den slutliga bedömningen överlämnas till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna och kommissionen när perioden för det tillfälliga upphävandet löper ut.

2.   De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska se över avslag på tillstånd som anmälts enligt punkt 1 inom tre år från det att de har anmälts och återkalla, ändra eller förlänga dem. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska så snart som möjligt anmäla resultatet av översynen till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater och till kommissionen. Avslag som inte återkallas ska fortsätta att gälla och ska ses över vart tredje år. Vid den tredje översynen ska den berörda medlemsstaten vara skyldig att förklara skälen för att avslaget ska kvarstå.

3.   Den behöriga myndigheten ska utan dröjsmål till de övriga medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen anmäla beslut om att förbjuda en transitering av produkter med dubbla användningsområden, vilket fattats i enlighet med artikel 7. Dessa anmälningar ska innehålla all relevant information, inbegripet produktens klassificering, dess tekniska parametrar, destinationsland och slutanvändare.

4.   Punkterna 1 och 2 i denna artikel ska också tillämpas på tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster och tekniskt bistånd enligt artikel 13.

5.   Innan den behöriga myndigheten i en medlemsstat beslutar om den ska bevilja tillstånd eller förbjuda en transitering enligt denna förordning, ska den granska alla giltiga avslag eller beslut om att förbjuda transitering av produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I och som fattats enligt denna förordning för att fastställa om tillstånd eller transitering för en i allt väsentligt identisk transaktion har avslagits av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat. Den ska sedan samråda med de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som utfärdade dessa avslag eller beslut om att förbjuda transitering enligt punkterna 1, 3 och 4 i denna artikel.

De behöriga myndigheterna i de rådfrågade medlemsstaterna ska inom tio arbetsdagar meddela huruvida de anser att transaktionen i fråga är en i allt väsentligt identisk transaktion. Om inget svar har tagits emot inom tio arbetsdagar ska det anses att de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som rådfrågats inte betraktar transaktionen i fråga som en i allt väsentligt identisk transaktion.

Om mer information krävs för att korrekt utvärdera transaktionen i fråga ska de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna komma överens om en förlängning av den tiodagarsperioden. En sådan förlängning får emellertid inte överskrida 30 arbetsdagar.

Om den behöriga myndigheten efter dessa samråd beslutar att bevilja ett tillstånd eller tillåta en transitering, ska den meddela de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna och kommissionen och lämna all relevant information för att förklara beslutet.

6.   Alla anmälningar som krävs enligt denna artikel ska göras via säkra elektroniska medel, inbegripet genom det system som avses i artikel 23.6.

7.   All information som utbyts enligt denna artikel ska överensstämma med artikel 23.5 om informationens konfidentiella karaktär.

1.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 för att ändra förteckningarna över produkter med dubbla användningsområden i bilagorna I och IV enligt följande:

2.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18 för att ändra bilaga II genom att ta bort produkter och genom att lägga till eller ta bort destinationer från tillämpningsområdet för unionens generella exporttillstånd i samråd med den samordningsgrupp för produkter med dubbla användningsområden som inrättats i enlighet med artikel 24 och med beaktande av skyldigheter och åtaganden enligt de relevanta icke-spridnings- och exportkontrollregimerna, såsom ändringar av kontrollförteckningarna, liksom relevant geopolitisk utveckling. När tvingande skäl till skyndsamhet kräver borttagande av särskilda destinationer från tillämpningsområdet för ett av unionens generella exporttillstånd, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 19 tillämpas på delegerade akter som antas enligt denna punkt.

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 17 ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 9 september 2021. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 17 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.   En delegerad akt som antas enligt artikel 17 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1.   Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.   Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 18.6. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.

1.   Vid fullgörandet av formaliteterna för export av produkter med dubbla användningsområden vid det tullkontor som ansvarar för handläggningen av exportdeklarationen ska exportören framlägga bevis för att nödvändigt exporttillstånd har erhållits.

2.   Exportören får anmodas att tillhandahålla en översättning av eventuella dokument som framläggs som bevis, till ett officiellt språk i den medlemsstat där exportdeklarationen uppvisas.

3.   En medlemsstat får även, utan att det påverkar befogenheter som den tilldelats i kraft av och i enlighet med unionens tullkodex, för en period som inte överstiger de perioder som avses i punkt 4, avbryta förfarandet för export från dess territorium eller, vid behov, på annat sätt förhindra att produkter med dubbla användningsområden som omfattas eller inte omfattas av ett giltigt exporttillstånd lämnar unionen via dess territorium, om den har

4.   I de fall som avses i punkt 3 i denna artikel ska den medlemsstat som avses i den punkten utan dröjsmål samråda med den behöriga myndigheten i den medlemsstat som beviljade exporttillståndet eller som får vidta åtgärder enligt artikel 4.1 för att den behöriga myndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt artikel 4.1 eller 16.1. Om den behöriga myndigheten beslutar att låta tillståndet fortsätta att gälla eller att inte vidta åtgärder enligt artikel 4.1 ska den svara inom tio arbetsdagar, som på dess begäran kan förlängas till 30 arbetsdagar i undantagsfall. I sådant fall eller om svar inte erhålls inom tio eller 30 arbetsdagar ska produkterna med dubbla användningsområden omedelbart frigöras. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som beviljade tillståndet ska meddela de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna och kommissionen.

5.   Kommissionen får i samarbete med medlemsstaterna utarbeta en vägledning för att stödja samarbetet mellan licensierings- och tullmyndigheter.

1.   Medlemsstaterna får besluta att tullformaliteterna för export av produkter med dubbla användningsområden endast får fullgöras vid tullkontor som bemyndigats för detta ändamål.

2.   De medlemsstater som utnyttjar den möjlighet som anges i punkt 1 ska informera kommissionen om de tullkontor som bemyndigats. Kommissionen ska offentliggöra dessa uppgifter i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

1.   Medlemsstaterna ska utan dröjsmål informera kommissionen om de lagar och andra författningar som antas för genomförandet av denna förordning, inbegripet

Kommissionen ska vidarebefordra uppgifterna till de övriga medlemsstaterna och ska offentliggöra dessa uppgifter i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

2.   I samarbete med kommissionen ska medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att upprätta ett direkt samarbete och informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna i syfte att öka effektiviteten av unionens ordning för exportkontroll och för att säkerställa ett konsekvent och effektivt genomförande och genomdrivande av kontroll i hela unionens tullområde. Informationsutbytet kan omfatta följande:

3.   Utbytet av licensieringsuppgifter ska äga rum minst en gång per år i enlighet med riktlinjer som ska utarbetas av den samordningsgrupp för produkter med dubbla användningsområden som inrättats i enlighet med artikel 24 och med vederbörlig hänsyn till rättsliga krav om skydd av personuppgifter, kommersiellt känslig information eller skyddade uppgifter avseende försvar, utrikespolitik eller nationell säkerhet.

4.   Medlemsstaterna och kommissionen ska regelbundet granska genomförandet av artikel 15 på grundval av information som lämnats i enlighet med denna förordning och analyser av sådana uppgifter. Alla deltagare i dessa utbyten ska respektera diskussionernas konfidentialitet.

5.   Rådets förordning (EG) nr 515/97 (14), särskilt bestämmelserna om uppgifters konfidentiella karaktär, ska gälla i tillämpliga delar.

6.   Ett säkert och krypterat system ska utarbetas av kommissionen i samråd med den samordningsgrupp för produkter med dubbla användningsområden som inrättats enligt artikel 24 för att stödja direkt samarbete och informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och, när det är lämpligt, kommissionen. Systemet ska, när så är möjligt, av kommissionen anslutas till de elektroniska licenssystemen hos medlemsstaternas behöriga myndigheter i den utsträckning som är nödvändig för att underlätta detta direkta samarbete och informationsutbyte. Europaparlamentet ska informeras om systemets budget, utveckling och funktion.

7.   Behandlingen av personuppgifter ska ske i enlighet med bestämmelserna i förordningarna (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725.

1.   En samordningsgrupp för produkter med dubbla användningsområden, med en företrädare för kommissionen som ordförande ska inrättas. Varje medlemsstat ska utse en företrädare till samordningsgruppen. Gruppen ska granska alla frågor som avser tillämpningen av denna förordning, vilka kan tas upp antingen av ordföranden eller av en medlemsstats företrädare.

2.   Samordningsgruppen för produkter med dubbla användningsområden ska, när den anser det nödvändigt, samråda med de exportörer, förmedlare, tillhandahållare av tekniskt bistånd och andra relevanta aktörer som berörs av den här förordningen.

3.   Samordningsgruppen för produkter med dubbla användningsområden ska, när det är lämpligt, inrätta tekniska expertgrupper bestående av sakkunniga från medlemsstaterna för att granska särskilda frågor som rör genomförandet av kontroller, inbegripet frågor om uppdatering av unionens kontrollförteckningar i bilaga I. De tekniska expertgrupperna ska vid behov konsultera exportörer, förmedlare, tillhandahållare av tekniskt bistånd och andra relevanta aktörer som berörs av denna förordning.

4.   Kommissionen ska stödja ett unionsprogram för kapacitetsuppbyggnad avseende licensiering och genomdrivande, bland annat genom att i samråd med samordningsgruppen för produkter med dubbla användningsområden utarbeta gemensamma utbildningsprogram för tjänstemän från medlemsstaterna.

1.   Varje medlemsstat ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa ett korrekt genomdrivande av denna förordning. Den ska särskilt fastställa sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning eller av de bestämmelser som antas för dess tillämpning Dessa Sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.   Samordningsgruppen för produkter med dubbla användningsområden ska inrätta en mekanism för samordning av genomdrivandet för att stödja informationsutbyte och direkt samarbete mellan behöriga myndigheter och verkställande organ i medlemsstaterna (nedan kallad samordningsmekanismen). Inom ramen för samordningsmekanismen ska medlemsstaterna och kommissionen utbyta relevant information, om sådan finns tillgänglig, inbegripet om tillämpningen, arten och effekten av de åtgärder som vidtagits enligt punkt 1, om efterlevnad av bästa praxis och om otillåten export av produkter med dubbla användningsområden och/eller överträdelser av denna förordning och/eller relevant nationell lagstiftning.

Inom ramen för samordningsmekanismen ska medlemsstaterna och kommissionen också utbyta information om bästa praxis hos nationella verkställande myndigheter avseende riskbaserade revisioner, upptäckt och lagföring av otillåten export av produkter med dubbla användningsområden och/eller eventuella andra överträdelser av denna förordning och/eller relevant nationell lagstiftning.

Informationsutbytet inom ramen för samordningsmekanismen ska vara konfidentiellt.

1.   Kommissionen och rådet ska vid behov tillhandahålla riktlinjer och/eller rekommendationer om bästa praxis för de frågor som avses i denna förordning för att säkerställa att unionsordningen för exportkontroll är effektiv och genomförs på ett konsekvent sätt. Ansvaret för att tillhandahålla riktlinjer och/eller rekommendationer för bästa praxis till exportörer, förmedlare och tillhandahållare av tekniskt bistånd ska ligga hos de medlemsstater där de är bosatta eller etablerade. I dessa riktlinjer och/eller rekommendationer för bästa praxis ska särskild hänsyn tas till små och medelstora företags informationsbehov.

2.   Kommissionen ska i samråd med samordningsgruppen för produkter med dubbla användningsområden lägga fram en årlig rapport inför Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning och om de verksamheter, undersökningar och samråd som företagits av samordningsgruppen för produkter med dubbla användningsområden. Den årliga rapporten ska vara offentlig.

Den årliga rapporten ska innehålla information om tillstånd (särskilt antal och värde per typ av produkter och destinationsorter på unionsnivå och medlemsstatsnivå) avslag och förbud enligt denna förordning. Den årliga rapporten ska också innehålla information om förvaltningen (särskilt om personal, efterlevnad och utåtriktad verksamhet, särskilda licensierings- eller klassificeringsverktyg) och genomdrivande av kontroller (särskilt antalet överträdelser och sanktioner).

När det gäller cyberövervakningsprodukter ska den årliga rapporten innehålla särskild information om tillstånd, särskilt om antalet mottagna ansökningar per produkt, den utfärdande medlemsstaten och de destinationer som berörs av dessa ansökningar och om de beslut som fattats om dessa ansökningar.

Informationen i den årliga rapporten ska presenteras i enlighet med principerna i punkt 3.

Kommissionen och rådet ska tillhandahålla riktlinjer om metoden för insamling och behandling av uppgifter för utarbetandet av den årliga rapporten, inbegripet fastställandet av typerna av produkter och tillgången till uppgifter om verkställighet.

3.   Medlemsstaterna ska förse kommissionen med all information som behövs för utarbetandet av rapporten, med vederbörlig hänsyn till rättsliga krav om skydd av personuppgifter, kommersiellt känsliga uppgifter eller skyddade uppgifter avseende försvar, utrikespolitik eller nationell säkerhet. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (15) om europeisk statistik är tillämplig på information som utbyts eller offentliggörs enligt denna artikel.

4.   Mellan den 10 september 2026 och den 10 september 2028 ska kommissionen göra en utvärdering av denna förordning och rapportera de viktigaste resultaten till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Efter den 10 september 2024 ska kommissionen genomföra en utvärdering av artikel 5 och lägga fram en rapport om de viktigaste resultaten för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

1.   Exportörer av produkter med dubbla användningsområden ska föra detaljerade register eller förteckningar över sin export i enlighet med gällande nationell rätt eller praxis i berörd medlemsstat. Sådana register eller förteckningar ska särskilt innefatta kommersiella dokument såsom fakturor, godsspecifikationer och transportdokument och andra leveransdokument som är tillräckligt detaljerade för att man ska kunna utläsa

2.   I enlighet med gällande nationell rätt eller praxis i berörd medlemsstat ska förmedlare och tillhandahållare av tekniskt bistånd föra register eller förteckningar över förmedlingstjänster eller tekniskt bistånd, så att de på begäran kan styrka beskrivningen av de produkter med dubbla användningsområden som varit föremål för förmedlingstjänster eller tekniskt bistånd, under vilken period produkterna varit föremål för sådana tjänster, destinationen för sådana produkter och tjänster och vilka länder som är berörda av de tjänsterna.

3.   De register eller förteckningar och dokument som avses i punkterna 1 och 2 ska bevaras i minst fem år från utgången av det kalenderår under vilket exporten ägde rum eller förmedlingstjänsterna eller det tekniska biståndet tillhandahölls. De ska på begäran framläggas för den behöriga myndigheten.

4.   Dokument och underlag rörande överföringar inom unionen av de produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilaga I ska arkiveras i minst tre år från utgången av det kalenderår då överföringen utfördes och ska på begäran uppvisas för den behöriga myndigheten i den medlemsstat från vilken dessa produkter överfördes.

1.   Kommissionen och medlemsstaterna ska, när det är lämpligt, föra dialoger med tredjeländer i syfte att främja en global konvergens hos kontrollerna.

Dialogerna får stödja regelbundet och ömsesidigt samarbete med tredjeländer, inbegripet utbyte av information och bästa praxis samt kapacitetsuppbyggnad och utåtriktad verksamhet i tredjeländer. Dialogerna får också uppmuntra tredjeländer att förbinda sig till robusta exportkontroller som utvecklats genom multilaterala exportkontrollregimer som en modell för internationell bästa praxis.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i överenskommelser om ömsesidigt administrativt bistånd eller protokoll avseende tullfrågor, vilka ingåtts mellan unionen och tredjeländer, får rådet bemyndiga kommissionen att förhandla om avtal med tredjeländer om ömsesidigt erkännande av exportkontroller avseende sådana produkter med dubbla användningsområden som omfattas av denna förordning.

Sådana förhandlingar ska föras i enlighet med de förfaranden som fastställs i artikel 207.3 i EUF-fördraget och i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, beroende på vad som är tillämpligt.