27.5.2021

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2021/840

av den 20 maj 2021

om inrättande av ett program för utbyte, stöd och utbildning för att skydda euron mot förfalskning under perioden 2021–2027 (Perikles IV-programmet) och om upphävande av förordning (EU) nr 331/2014

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 133,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Unionen och medlemsstaterna har som målsättning att vidta de åtgärder som är nödvändiga för användningen av euron som gemensam valuta. Dessa åtgärder inbegriper att skydda euron mot förfalskning och därmed förknippade bedrägerier i syfte att säkerställa ändamålsenligheten i unionens ekonomi och säkra de offentliga finansernas hållbarhet.

(2)

Rådets förordning (EG) nr 1338/2001 (3) föreskriver informationsutbyte, samarbete och ömsesidigt bistånd och fastställer därmed en harmoniserad ram för skyddet av euron. För att ge euron ett likvärdigt skydd i hela unionen utvidgades verkningarna av den förordningen genom rådets förordning (EG) nr 1339/2001 (4) till att även omfatta de medlemsstater som inte har antagit euron som gemensam valuta.

(3)

Åtgärder som syftar till att främja utbyten av information och personal, tekniskt och vetenskapligt stöd och specialiserad utbildning bidrar väsentligt till att skydda unionens gemensamma valuta mot förfalskning och därmed förknippade bedrägerier och därmed till en hög och likvärdig skyddsnivå i hela unionen, samtidigt som de visar unionens förmåga att hantera grov organiserad brottslighet. Sådana åtgärder kan också bidra till hanteringen av de gemensamma utmaningarna i kampen mot organiserad brottslighet, inbegripet penningtvätt.

(4)	Ett program för att skydda euron mot förfalskning bidrar till att öka unionsmedborgarnas medvetenhet och ökar deras förtroende för denna valuta samt förbättrar skyddet av euron, särskilt genom kontinuerlig spridning av resultaten av de åtgärder som får stöd genom det programmet.

(5)	Ett ordentligt skydd av euron mot förfalskning är en avgörande del av en säker och konkurrenskraftig unionsekonomi, och det är direkt kopplat till unionens mål om att förbättra den ekonomiska och monetära unionens effektivitet.

(6)

Tidigare stöd till sådana åtgärder, genom rådets beslut 2001/923/EG (5) och 2001/924/EG (6), som senare ändrades och förlängdes genom rådets beslut 2006/75/EG (7), 2006/76/EG (8), 2006/849/EG (9) och 2006/850/EG (10) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 331/2014 (11), har gjort det möjligt att stärka unionens och medlemsstaternas åtgärder för att skydda euron mot förfalskning. Målen för programmet för att skydda euron mot förfalskning för de tidigare perioderna har uppnåtts.

(7)

2017 genomförde kommissionen en halvtidsutvärdering av det fleråriga handlingsprogram som inrättats genom förordning (EU) nr 331/2014 (Periklesprogrammet 2020) med stöd av en oberoende rapport. Rapporten var generellt sett positiv till Periklesprogrammet 2020, men i den uttrycktes oro över det begränsade antal behöriga myndigheter som ansöker om genomförande av åtgärder inom ramen för Periklesprogrammet 2020 och över kvaliteten på de prestationsindikatorer som används för att mäta resultaten för Periklesprogrammet 2020. I sitt meddelande till Europaparlamentet och rådet om halvtidsutvärderingen av Periklesprogrammet 2020 och sin förhandsbedömning i form av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljde dess förslag, slog kommissionen, med beaktande av slutsatserna och rekommendationerna i halvtidsutvärderingen, fast att en fortsättning av Periklesprogrammet 2020 efter 2020 bör stödjas med tanke på dess mervärde för unionen, dess långsiktiga effekter liksom programåtgärdernas hållbarhet samt dess bidrag till bekämpningen av organiserad brottslighet.

(8)

I halvtidsutvärderingen rekommenderades att åtgärder som finansieras inom ramen för Periklesprogrammet 2020 bör fortsätta, samtidigt som behovet av att förenkla ansökningsförfarandena, att uppmuntra en större mångfald bland bidragsmottagare och deltagande i verksamheten inom Periklesprogrammet 2020 av så många behöriga myndigheter som möjligt från olika länder tillgodoses, att även framöver fokusera på nya och återkommande förfalskningshot samt att effektivisera prestationsindikatorerna.

(9)

”Hotspots” för förfalskning har upptäckts i tredjeländer och euroförfalskningen får en allt större internationell dimension. Kapacitetsuppbyggnad och utbildningsverksamhet som inbegriper de behöriga myndigheterna i tredjeländer bör därför anses vara avgörande för att ett effektivt skydd av euron ska uppnås och bör uppmuntras ytterligare inom ramen för fortsättningen av Periklesprogrammet 2020.

(10)

Ett nytt program för perioden 2021–2027 (Perikles IV-programmet) bör antas. Det bör säkerställas att Perikles IV-programmet är förenligt med och kompletterar andra relevanta program och åtgärder. Kommissionen bör därför genomföra alla nödvändiga samråd med berörda huvudaktörer, i synnerhet de behöriga nationella myndigheter som medlemsstaterna utsett, Europeiska centralbanken (ECB) och Europol, i den kommitté som avses i förordning (EG) nr 1338/2001 för att kartlägga behoven i samband med skyddet av euron, särskilt när det gäller utbyten, stöd och utbildning vid tillämpning av Perikles IV-programmet. Dessutom bör kommissionen dra nytta av ECB:s gedigna erfarenhet i fråga om att genomföra utbildningar och tillhandahålla information om förfalskade eurosedlar vid genomförandet av Perikles IV-programmet.

(11)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (12) (budgetförordningen) och reglerar särskilt förfarandet för budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt förvaltning samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget omfattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionens budget.

(12)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna och mellan kommissionen och medlemsstaterna för att skydda euron mot förfalskning, utan att inkräkta på medlemsstaternas ansvarsområden, och uppnå ett effektivare resursutnyttjande än vad som är möjligt på nationell nivå, att hjälpa medlemsstaterna att gemensamt skydda euron och uppmuntra nyttjande av unionens gemensamma strukturer för att utöka samarbetet och ett rättidigt och omfattande informationsutbyte mellan behöriga myndigheter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(13)	Perikles IV-programmet bör genomföras i enlighet med den fleråriga budgetram som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (13).

(14)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av Perikles IV-programmet bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Kommissionen bör anta årliga arbetsprogram som anger prioriteringar, budgetfördelning och utvärderingskriterier för bidrag till åtgärder. De vederbörligen motiverade undantagsfall då en ökning av medfinansieringssatsen är nödvändig för att ge medlemsstaterna större ekonomisk flexibilitet så att de på ett tillfredsställande sätt kan genomföra och slutföra projekt för att skydda euron, bör ingå i de årliga arbetsprogrammen.

(15)	I denna förordning fastställs en finansieringsram för Perikles IV-programmet som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 (14) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(16)

För att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av Perikles IV-programmets framsteg när det gäller att uppnå dess mål bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen, med avseende på ändring av bilagan när det gäller indikatorerna när så anses nödvändigt för utvärderingsändamål, samt för att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättande av en ram för övervakning och utvärdering. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (15). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(17)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (16) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (17), (Euratom, EG) nr 2185/96 (18) och (EU) 2017/1939 (19) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (20). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(18)

Kommissionen bör lägga fram en halvtidsutvärderingsrapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av Perikles IV-programmet och en slutlig utvärderingsrapport om hur målen uppfyllts. Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning bör Perikles IV-programmet utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av Perikles IV-programmets faktiska konsekvenser.

(19)	Förordning (EU) nr 331/2014 bör därför upphävas.

(20)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd inom det relevanta politikområdet och göra det möjligt att påbörja genomförandet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft och bör tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Innehåll

Genom denna förordning inrättas ett program för utbyte, stöd och utbildning för att skydda euron mot förfalskning (Perikles IV-programmet) för perioden 1 januari 2021–31 december 2027.

I denna förordning fastställs målen för Perikles IV-programmet, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Programmets mål

1. Perikles IV-programmets allmänna mål är att förebygga och bekämpa penningförfalskning och därmed förknippade bedrägerier och att bevara eurosedlarnas och euromyntens integritet, och därmed stärka medborgarnas och företagens förtroende för dessa sedlars och mynts äkthet, vilket i sin tur ökar förtroendet för unionens ekonomi, samtidigt som de offentliga finansernas hållbarhet säkras.

2. Perikles IV-programmets specifika mål är att skydda eurosedlar och euromynt mot förfalskning och därmed förknippade bedrägerier genom att stödja och komplettera åtgärder som vidtas av medlemsstaterna, samt bistå medlemsstaternas och unionens behöriga myndigheter i deras ansträngningar att etablera ett nära och regelbundet samarbete och ett utbyte av bästa praxis med varandra och med kommissionen, samt i förekommande fall med tredjeländer och internationella organisationer.

Artikel 3

Budget

1. Finansieringsramen för genomförandet av Perikles IV-programmet för perioden 1 januari 2021–31 december 2027 ska vara 6 193 284 EUR i löpande priser.

2. De årliga anslagen ska godkännas av Europaparlamentet och rådet inom gränserna för den fleråriga budgetramen.

3. Det belopp som anges i punkt 1 får användas för tekniskt och administrativt bistånd för genomförandet av Perikles IV-programmet, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive gemensamma it-system.

Artikel 4

Genomförande och former för unionsfinansiering

1. Perikles IV-programmet ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen.

2. Perikles IV-programmet ska genomföras av kommissionen i samarbete med medlemsstaterna genom regelbundna samråd i olika skeden av Perikles IV-programmets genomförande, samtidigt som samstämmighet säkerställs och onödigt dubbelarbete undviks i fråga om relevanta åtgärder som vidtas av andra behöriga enheter, i synnerhet ECB och Europol. För detta ändamål ska kommissionen, när den utarbetar arbetsprogrammen enligt artikel 10, beakta ECB:s och Europols befintliga och planerade verksamhet mot penningförfalskning och därmed förknippade bedrägerier som rör euron.

3. Ekonomiskt stöd från Perikles IV-programmet till de stödberättigande åtgärder som förtecknas i artikel 6 ska ges genom bidrag eller offentlig upphandling.

Artikel 5

Gemensamma åtgärder

1. Åtgärder inom ramen för Perikles IV-programmet får organiseras gemensamt av kommissionen och andra partner med lämplig sakkunskap, till exempel följande:

a)	Nationella centralbanker och ECB.

b)	Nationella analyscentrum och nationella centrum för myntanalys.

c)	Europeiska tekniska och vetenskapliga centrumet och myntverken.

d)	Europol, Eurojust och Interpol.

De nationella centralbyråer för bekämpning av penningförfalskning som föreskrivs i artikel 12 i den internationella konvention för bekämpande av penningförfalskning som undertecknades i Genève den 20 april 1929 (21) samt andra byråer som är specialiserade på att förebygga, upptäcka och bekämpa penningförfalskning.

f)	Specialiserade organ som arbetar med reprografisk teknik och äkthetskontroll, tryckerier och gravyrföretag.

g)	Andra organ än de som avses i leden a–f som besitter särskild sakkunskap, vilket i förekommande fall ska innefatta sådana organ från tredjeländer och särskilt från anslutande stater och kandidatländer.

h)	Privata enheter som har utvecklat och bestyrkt tekniska kunskaper samt team som är specialiserade på att upptäcka förfalskade sedlar och mynt.

2. När stödberättigande åtgärder organiseras gemensamt av kommissionen och ECB, Eurojust, Europol eller Interpol ska de därav följande kostnaderna fördelas mellan dem. Varje part ska under alla omständigheter bära kostnaderna för resor och logi för sina egna gästföreläsare.

KAPITEL II

Stödberättigande

Artikel 6

Stödberättigande åtgärder

1. Perikles IV-programmet ska, på de villkor som anges i de årliga arbetsprogram som avses i artikel 10, ge ekonomiskt stöd till följande åtgärder:

Utbyte och spridning av information, i synnerhet genom workshoppar, möten och seminarier, inbegripet utbildning, särskilda praktikplatser och personalutbyten mellan behöriga nationella myndigheter samt andra liknande åtgärder. Informationsutbytet ska bland annat inriktas på följande:

—	Bästa praxis för att förhindra penningförfalskning och bedrägerier som rör euron.

—	Metoder för att övervaka och analysera de ekonomiska och finansiella konsekvenserna av penningförfalskning.

—	Drift av databaser och system för tidig varning.

—	Användning av instrument, inbegripet datorstödda, för att upptäcka penningförfalskning.

—	Utrednings- och undersökningsmetoder.

—	Vetenskapligt stöd, inbegripet övervakning av den senaste utvecklingen.

—	Skydd av euron utanför unionen.

—	Forskningsverksamhet.

—	Tillhandahållande av särskild operativ expertis.

Tekniskt, vetenskapligt och operativt stöd som framstår som nödvändigt som en del av Perikles IV-programmet, i synnerhet

—

lämpliga åtgärder som inrättar pedagogiska verktyg på unionsnivå, såsom en handbok om unionslagstiftning, informationsbrev, praktiska handledningar, ordböcker och lexikon, databaser, i synnerhet när det gäller vetenskapligt stöd eller teknikbevakning, eller datorbaserade applikationer, såsom programvara,

—	relevanta undersökningar med en tvärvetenskaplig och transnationell dimension, inbegripet forskning om innovativa säkerhetsdetaljer,

—	utveckling av tekniska stödinstrument och metoder för att göra det lättare att upptäcka penningförfalskning på unionsnivå,

—	stöd till samarbete kring insatser i vilka minst två länder deltar, om sådant stöd inte kan göras tillgängligt från andra unionsinstitutioners och unionsorgans program,

c)	inköp av utrustning som ska användas av tredjeländers myndigheter som är specialiserade på insatser mot penningförfalskning i syfte att skydda euron, i överensstämmelse med artikel 7.2.

2. Perikles IV-programmet ska ta hänsyn till transnationella och tvärvetenskapliga aspekter av kampen mot penningförfalskning genom att särskilt fokusera på deltagande av följande grupper:

a)	Personal vid byråer som arbetar med att upptäcka och bekämpa penningförfalskning, i synnerhet polis-, tull- och skattemyndigheter, beroende på deras särskilda uppdrag på nationell nivå.

b)	Personal vid underrättelsetjänster.

c)	Företrädare för nationella centralbanker, myntverk, affärsbanker och andra finansiella mellanhänder, särskilt vad gäller finansinstituts skyldigheter.

d)	Rättsligt utbildad domstolspersonal, specialiserade jurister och domare som är specialiserade på detta område.

e)	Andra berörda grupper av specialister, såsom handelskamrar och näringslivsorganisationer eller liknande sammanslutningar som kan nå ut till små och medelstora företag, återförsäljare och värdetransportföretag.

3. De grupper som avses i punkt 2 får innefatta deltagare från tredjeländer.

KAPITEL III

Bidrag

Artikel 7

Bidrag

1. Bidrag inom ramen för Perikles IV-programmet ska tilldelas och förvaltas i enlighet med avdelning VIII i budgetförordningen.

2. När det gäller åtgärder som genomförs genom bidrag får inköp av utrustning inte vara det enda inslaget i bidragsavtalet.

Artikel 8

Medfinansieringssatser

Medfinansieringssatsen för bidrag som tilldelas inom ramen för Perikles IV-programmet får inte överstiga 75 % av de stödberättigande kostnaderna. I sådana särskilda och vederbörligen motiverade fall som anges i de årliga arbetsprogram som avses i artikel 10 får medfinansieringssatsen inte överstiga 90 % av de stödberättigande kostnaderna.

Artikel 9

Stödberättigade enheter

Stödberättigade enheter inom ramen för Perikles IV-programmet ska vara de behöriga nationella myndigheterna enligt definitionen i artikel 2 b i förordning (EG) nr 1338/2001.

KAPITEL IV

Programplanering, övervakning och utvärdering

Artikel 10

Arbetsprogram

1. För att genomföra Perikles IV-programmet ska kommissionen anta sådana arbetsprogram som avses i artikel 110 i budgetförordningen.

2. När det gäller bidrag ska arbetsprogrammet, utöver kraven i artikel 110 i budgetförordningen, närmare ange grundläggande urvals- och tilldelningskriterier samt högsta möjliga medfinansieringssats.

Artikel 11

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12.2 ges till kommissionen från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2027.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 12.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 12.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 12

Övervakning

1. I bilagan fastställs indikatorer för rapportering om Perikles IV-programmets framsteg när det gäller att uppnå det specifika mål som fastställs i artikel 2.

2. För att säkerställa en ändamålsenlig bedömning av Perikles IV-programmets framsteg när det gäller att uppnå dess mål ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11 i syfte att ändra bilagan när det gäller indikatorerna när så anses nödvändigt för utvärderingsändamål, samt för att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättande av en ram för övervakning och utvärdering.

3. Kommissionen ska varje år informera Europaparlamentet, rådet och ECB om Perikles IV-programmets resultat, med beaktande av de kvantitativa och kvalitativa indikatorer som anges i bilagan.

4. Deltagande länder och andra bidragsmottagare ska förse kommissionen med alla uppgifter och all information som behövs för att övervaka och utvärdera Perikles IV-programmet.

Artikel 13

Utvärdering

1. En oberoende halvtidsutvärdering av Perikles IV-programmet ska göras när det föreligger tillräcklig information om genomförandet av Perikles IV-programmet, dock senast fyra år efter det att programmet började genomföras.

2. Vid slutet av Perikles IV-programmets genomförande, dock senast två år efter den period som anges i artikel 1, ska kommissionen göra en slutlig utvärdering av Perikles IV-programmet.

3. Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer till Europaparlamentet, rådet och ECB.

KAPITEL V

ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 14

Information, kommunikation och synlighet

1. Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla att finansieringen kommer från unionen och säkerställa unionsfinansieringens synlighet, i synnerhet när de främjar åtgärderna och deras resultat, genom att tillhandahålla enhetlig, ändamålsenlig och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten.

2. Kommissionen ska genomföra informations- och kommunikationsåtgärder avseende Perikles IV-programmet och åtgärder som vidtagits inom ramen för Perikles IV-programmet samt uppnådda resultat.

3. Finansiella medel som tilldelas Perikles IV-programmet ska också bidra till den gemensamma kommunikationen om unionens politiska prioriteringar, i den mån dessa prioriteringar har anknytning till de mål som anges i artikel 2.

Artikel 15

Upphävande

Förordning (EU) nr 331/2014 upphör att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.

Artikel 16

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning påverkar inte fortsatt genomförande eller ändringar av åtgärder som inletts enligt förordning (EU) nr 331/2014, som ska fortsätta att tillämpas på dessa åtgärder fram till dess att de avslutas.

2. Finansieringsramen för Perikles IV-programmet får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt bistånd som är nödvändiga för att säkerställa övergången mellan Perikles IV-programmet och de åtgärder som antagits enligt förordning (EU) nr 331/2014.

Artikel 17

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Bryssel den 20 maj 2021.

På Europaparlamentets vägnar

D. M. SASSOLI

Ordförande

På rådets vägnar

A. P. ZACARIAS

Ordförande

(1) EUT C 378, 19.10.2018, s. 2.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 februari 2019 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 13 april 2021 (ännu inte offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 maj 2021 (ännu inte offentliggjord i EUT).

(3) Rådets förordning (EG) nr 1338/2001 av den 28 juni 2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning (EGT L 181, 4.7.2001, s. 6).

(4) Rådets förordning (EG) nr 1339/2001 av den 28 juni 2001 om att låta verkningarna av förordning (EG) nr 1338/2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning även omfatta de medlemsstater som inte har antagit euron som gemensam valuta (EGT L 181, 4.7.2001, s. 11).

(5) Rådets beslut 2001/923/EG av den 17 december 2001 om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Perikles-programmet) (EGT L 339, 21.12.2001, s. 50).

(6) Rådets beslut 2001/924/EG av den 17 december 2001 om att låta verkningarna av beslutet om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Perikles-programmet) även omfatta de medlemsstater som inte har antagit euron som gemensam valuta (EGT L 339, 21.12.2001, s. 55).

(7) Rådets beslut 2006/75/EG av den 30 januari 2006 om ändring och förlängning av beslut 2001/923/EG om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Periklesprogrammet) (EUT L 36, 8.2.2006, s. 40).

(8) Rådets beslut 2006/76/EG av den 30 januari 2006 om att utsträcka tillämpningen av beslut 2006/75/EG om ändring och förlängning av beslut 2001/923/EG om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Periklesprogrammet) till att även omfatta icke-deltagande medlemsstater (EUT L 36, 8.2.2006, s. 42).

(9) Rådets beslut 2006/849/EG av den 20 november 2006 om ändring och förlängning av beslut 2001/923/EG om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Periklesprogrammet) (EUT L 330, 28.11.2006, s. 28).

(10) Rådets beslut 2006/850/EG av den 20 november 2006 om att till icke deltagande medlemsstater utsträcka tillämpningen av beslut 2006/849/EG om ändring och förlängning av beslut 2001/923/EG om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Periklesprogrammet) (EUT L 330, 28.11.2006, s. 30).

(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 331/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Periklesprogrammet 2020) och om upphävande av rådets beslut 2001/923/EG, 2001/924/EG, 2006/75/EG, 2006/76/EG, 2006/849/EG och 2006/850/EG (EUT L 103, 5.4.2014, s. 1).

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(13) Rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 (EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 11).

(14) Interinstitutionellt avtal av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 28).

(15) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(17) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

(18) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(19) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

(21) Nationernas förbund, traktatsamling nr 2623 (1931), s. 372.

BILAGA

INDIKATORER FÖR UTVÄRDERING AV PERIKLES IV-PROGRAMMET

Perikles IV-programmet kommer att noggrant övervakas på grundval av en uppsättning indikatorer som syftar till att till minimala administrativa bördor och kostnader mäta i vilken grad de allmänna och specifika målen för Perikles IV-programmet har uppnåtts. Uppgifter kommer därför att samlas in för följande uppsättning nyckelindikatorer:

a)	Antalet falska eurosedlar och euromynt som har upptäckts.

b)	Antalet förfalskningsverkstäder som har stängts.

c)	Antalet behöriga myndigheter som har lämnat in ansökningar till Perikles IV-programmet.

d)	Graden av tillfredsställelse hos deltagare i de åtgärder som finansieras genom Perikles IV-programmet.

e)	Återkoppling från deltagare som redan har deltagit i tidigare Periklesåtgärder om Perikles IV-programmets inverkan på deras verksamhet för att skydda euron mot förfalskning.

Uppgifter och information som ligger till grund för prestationsindikatorerna ska årligen samlas in av kommissionen och Perikles IV-programmets bidragsmottagare enligt följande:

—	Kommissionen ska samla in uppgifter om antalet falska euromynt och eurosedlar.

—	Kommissionen ska samla in uppgifter om antalet förfalskningsverkstäder som har stängts.

—	Kommissionen ska samla in uppgifter om antalet behöriga myndigheter som lämnar in ansökningar till Perikles IV-programmet.

—	Kommissionen och Perikles IV-programmets bidragsmottagare ska samla in uppgifter om graden av tillfredsställelse hos deltagare i de åtgärder som finansieras genom Perikles IV-programmet.

—	Kommissionen och Perikles IV-programmets bidragsmottagare ska samla in uppgifter om återkoppling från deltagare som redan har deltagit i tidigare Periklesåtgärder om Perikles IV-programmets inverkan på deras verksamhet för att skydda euron mot förfalskning.

27.5.2021

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/12

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2021/841

av den 19 februari 2021

om ändring av delegerad förordning (EU) nr 640/2014 vad gäller reglerna om felaktigheter i samband med systemet för identifiering och registrering av nötkreatur, får och getter och om beräkning av nivån på administrativa sanktioner beträffande deklarerade djur enligt djurbidragsordningar eller djurrelaterade stödåtgärder

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (1), särskilt artiklarna 63.4, 64.6 och 77.7, och

av följande skäl:

(1)

Artikel 30 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 640/2014 (2) innehåller regler för fastställande av antalet fastställda djur för frivilligt kopplat stöd på grundval av ansökningar om djurbidrag enligt djurbidragsordningar eller landsbygdsutvecklingsstöd på grundval av stödanspråk enligt djurrelaterade stödåtgärder. I den artikeln anges särskilt regler i fall av konstaterade felaktigheter i samband med systemet för identifiering och registrering av nötkreatur samt för får och getter. Rådets förordning (EG) nr 21/2004 (3) föreskriver att medlemsstaterna ska upprätta ett system för identifiering och registrering av får och getter. Eftersom detta system för identifiering och registrering innehåller krav som liknar dem i det system för identifiering och registrering av nötkreatur som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 (4), är det lämpligt att samordna reglerna för beaktande av felaktigheter i samband med systemet för identifiering och registrering av dessa tre djurkategorier. I detta sammanhang är det lämpligt att ersätta hänvisningen till ”öronmärken” med ”identifieringsmärken” i enlighet med dessa två förordningar.

(2)

Med hänsyn till utvecklingen av det integrerade administrations- och kontrollsystemet och av förenklingsskäl är det lämpligt att anpassa de administrativa sanktioner för djurbidragsordningar och djurrelaterade stödåtgärder som fastställs i artikel 31 i delegerad förordning (EU) nr 640/2014 genom att undanta upp till tre konstaterat ej fastställda djur från tillämpningen av administrativa sanktioner så länge de kan identifieras individuellt genom identifieringsmärken eller styrkande dokumentation samt genom att justera nivån på de sanktioner som ska tillämpas om fler än tre djur konstaterats vara ej fastställda.

(3)

I enlighet med artikel 53.4 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 639/2014 (5) måste medlemsstaterna, om de kopplade stödåtgärderna avser nötkreatur och/eller får och getter, som ett villkor för stödberättigande ange de krav på identifiering och registrering av djur som avses i förordning (EG) nr 1760/2000 respektive förordning (EG) nr 21/2004. I enlighet med dessa förordningar måste dessutom djurhändelser, såsom djur som fötts, avlidit och flyttats, anmälas i den elektroniska databasen inom vissa tidsfrister. Om dessa tidsfrister inte iakttas anses detta utgöra ett fall av bristande efterlevnad i fråga om det berörda djuret. För att säkerställa proportionalitet och utan att det påverkar andra villkor för stödberättigande som fastställts av medlemsstaten bör nötkreatur, får och getter dock anses berättiga till bidrag eller stöd utan tillämpning av administrativa sanktioner så länge en försenad anmälan av en djurhändelse gjordes före en djurhållningsperiods början eller före ett visst referensdatum som fastställts av medlemsstaten i enlighet med artikel 53.4 i delegerad förordning (EU) nr 639/2014.

(4)	För tydlighetens och enkelhetens skull bör ordalydelsen i artikel 31.3 i delegerad förordning (EU) nr 640/2014 samordnas mellan systemet med stödansökningar och systemet utan stödansökningar.

(5)	Delegerad förordning (EU) nr 640/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)	För att ge medlemsstaterna tillräckligt med tid att anpassa sina system för att genomföra de ändrade reglerna bör denna förordning gälla för bidragsansökningar, stödansökningar och stödanspråk som lämnats in för ansökningsår eller bidragsperioder som börjar från och med den 1 januari 2021.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Delegerad förordning (EU) nr 640/2014 ska ändras på följande sätt:

Artikel 30 ska ändras på följande sätt:

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Om felaktigheter konstateras i samband med systemet för identifiering och registrering av nötkreatur, får eller getter ska följande gälla:

Ett nötkreatur som befinner sig på jordbruksföretaget och som förlorat ett av de två identifieringsmärkena ska anses vara fastställt, förutsatt att det säkert kan identifieras individuellt genom de andra delar i systemet för identifiering och registrering av nötkreatur som anges i artikel 3 första stycket b, c och d i förordning (EG) nr 1760/2000.

Får eller getter som befinner sig på jordbruksföretaget och som har förlorat ett av de två identifieringsmärkena ska anses vara fastställda, förutsatt att djuren fortfarande kan identifieras genom ett första identifieringsmärke i enlighet med artikel 4.2 a i förordning (EG) nr 21/2004 och förutsatt att alla andra krav enligt systemet för identifiering och registrering av får och getter är uppfyllda.

Om ett enskilt nötkreatur, enskilt får eller en enskild get som befinner sig på jordbruksföretaget har förlorat två identifieringsmärken ska djuret anses vara fastställt, förutsatt att det fortfarande kan identifieras individuellt genom registret, djurpasset, databasen eller andra metoder som anges i förordning (EG) nr 1760/2000 respektive förordning (EG) nr 21/2004 och att djurhållaren kan bevisa att denne redan har vidtagit åtgärder för att avhjälpa situationen före anmälan om kontrollen på plats.

Om de konstaterade felaktigheterna avser felaktiga noteringar i registret, djurpasset eller den elektroniska djurdatabasen, men inte är av betydelse för kontrollen av efterlevnad av villkoren för stödberättigande på annat sätt än det som avses i artikel 53.4 i delegerad förordning (EU) nr 639/2014 inom ramen för den berörda bidragsordningen eller stödåtgärden, ska det berörda djuret anses som ej fastställt endast om sådana felaktiga uppgifter konstateras vid minst två kontroller under loppet av 24 månader. I alla övriga fall ska de berörda djuren anses som ej fastställda efter det första konstaterandet.

Om de konstaterade felaktigheterna rör sena anmälningar av djurhändelser till den elektroniska databasen ska det berörda djuret anses vara fastställt om anmälan har gjorts före djurhållningsperiodens början eller före det referensdatum som fastställts i enlighet med artikel 53.4 i delegerad förordning (EU) nr 639/2014.

Uppgifterna i och anmälningarna till systemet för identifiering och registrering av nötkreatur, får och getter får ändras när som helst om den behöriga myndigheten upptäcker uppenbara fel.”

b)	Punkt 5 ska utgå.

Artikel 31 ska ersättas med följande:

”Artikel 31

Administrativa sanktioner beträffande djur enligt djurbidragsordningar eller djurrelaterade stödåtgärder

1. Det totala stödbelopp som stödmottagaren är berättigad till enligt en djurbidragsordning, djurrelaterad stödåtgärd eller typ av insats inom ramen för en sådan stödåtgärd för det berörda ansökningsåret ska betalas ut på grundval av det antal djur som fastställts i enlighet med artikel 30.3, förutsatt att det efter administrativa kontroller eller kontroller på plats

a)	konstateras att högst tre djur är ej fastställda, och

b)	ej fastställda djur kan identifieras individuellt genom någon av de metoder som anges i förordning (EG) nr 1760/2000 eller (EG) nr 21/2004.

2. Om fler än tre djur är ej fastställda ska det totala stödbelopp som stödmottagaren är berättigad till enligt den bidragsordning, stödåtgärd eller typ av insats inom ramen för en sådan stödåtgärd som avses i punkt 1 för det berörda ansökningsåret minskas med

a)	den procentsats som fastställs i enlighet med punkt 3, om denna inte är större än 20 %, eller

b)	två gånger den procentsats som fastställs i enlighet med punkt 3, om denna är större än 20 %, dock högst 30 %.

Om den procentsats som fastställts i enlighet med punkt 3 överstiger 30 % ska inget stöd som stödmottagaren skulle ha varit berättigad till enligt artikel 30.3 beviljas enligt bidragsordningen, stödåtgärden eller typen av insats inom ramen för en sådan stödåtgärd för det berörda ansökningsåret.

Om den procentsats som fastställts i enlighet med punkt 3 överstiger 50 % ska inget stöd som stödmottagaren skulle ha varit berättigad till enligt artikel 30.3 beviljas enligt bidragsordningen, stödåtgärden eller typen av insats inom ramen för en sådan stödåtgärd för det berörda ansökningsåret. Dessutom ska stödmottagaren bli föremål för en ytterligare sanktion som är lika med det belopp som motsvarar skillnaden mellan det deklarerade antalet djur och det antal djur som fastställts i enlighet med artikel 30.3. Om det beloppet inte kan avräknas helt under de tre kalenderår som följer på det kalenderår då felaktigheten upptäcktes, i enlighet med artikel 28 i genomförandeförordning (EU) nr 908/2014, ska det utestående beloppet annulleras.

För andra arter än de som anges i artikel 30.4 i denna förordning har medlemsstaterna rätt att besluta att fastställa ett djurantal som skiljer sig från det gränsvärde på tre djur som anges i punkterna 1 och 2 i denna artikel. Medlemsstaterna ska vid fastställandet av detta antal se till att det i allt väsentligt motsvarar detta gränsvärde, genom att bland annat beakta djurenheterna och/eller det stödbelopp som beviljas.

3. För att fastställa de procentsatser som avses i punkt 2 ska antalet djur som konstaterats vara ej fastställda för en bidragsordning, stödåtgärd eller typ av insats divideras med antalet djur som fastställts för den bidragsordningen, stödåtgärden eller typen av insats inom ramen för en sådan stödåtgärd för det berörda ansökningsåret.

4. Om det totala stödbelopp som stödmottagaren är berättigad till enligt en bidragsordning, stödåtgärd eller typ av insats inom ramen för en sådan stödåtgärd för det berörda ansökningsåret beräknas baserat på det antal dagar som de djur som uppfyller villkoren för stödberättigande befinner sig på jordbruksföretaget, ska även beräkningen av det antal djur som konstaterats vara ej fastställda enligt punkt 2 baseras på det antal dagar som de djuren befinner sig på jordbruksföretaget.”

Artikel 2

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas i samband med bidragsansökningar, stödansökningar och stödanspråk som lämnats in för ansökningsår eller bidragsperioder som börjar från och med den 1 januari 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 februari 2021.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordförande

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 549.

(2) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 640/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet och villkor för avslag på eller indragning av betalningar samt administrativa sanktioner som gäller för direktstöd, landsbygdsutvecklingsstöd och tvärvillkor (EUT L 181, 20.6.2014, s. 48).

(3) Rådets förordning (EG) nr 21/2004 av den 17 december 2003 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av får och getter och om ändring av förordning (EG) nr 1782/2003 samt direktiven 92/102/EEG och 64/432/EEG (EUT L 5, 9.1.2004, s. 8).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97 (EGT L 204, 11.8.2000, s. 1).

(5) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 639/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om ändring av bilaga X till den förordningen (EUT L 181, 20.6.2014, s. 1).

27.5.2021

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/16

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/842

av den 26 maj 2021

om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 307/2012 vad gäller kraven på insyn och konfidentiell behandling i EU:s system för riskbedömning av ämnen som är föremål för granskning

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (1), särskilt artikel 8.6, och

av följande skäl:

(1)	Genom förordning (EG) nr 1925/2006 harmoniseras medlemsstaternas nationella bestämmelser om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen till livsmedel.

(2)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 307/2012 (2) fastställs särskilt genomförandebestämmelser för tillämpningen av det förfarande som avses i artikel 8.4 och 8.5 i förordning (EG) nr 1925/2006 avseende den säkerhetsbedömning som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (myndigheten) gör av de ämnen som är föremål för granskning och förtecknas i del C i bilaga III till den förordningen.

(3)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1381 (3) ändrades Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (4). Ändringarna syftar till att stärka insynen och hållbarheten i EU:s system för riskbedömning i alla delar av livsmedelskedjan där myndigheten tillhandahåller vetenskapliga riskbedömningar.

(4)

Genom ändringarna av förordning (EG) nr 178/2002 infördes nya bestämmelser om bland annat allmän rådgivning från myndighetens personal före inlämning på begäran av den som avser att göra en ansökan samt skyldigheten att anmäla studier som företagare beställer eller utför till stöd för en ansökan och konsekvenserna vid underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet. Dessutom infördes bestämmelser om att myndigheten i ett tidigt skede av riskbedömningsprocessen ska ge allmänheten tillgång till alla vetenskapliga uppgifter, studier och annan information som ligger till grund för ansökningar, med undantag för vederbörligen motiverad konfidentiell information, följt av samråd med tredje parter.

(5)

Förordning (EU) 2019/1381 innehåller visserligen inte några bestämmelser om riskbedömningen av ämnen eller ingredienser som förtecknats i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006, men bestämmelserna i förordningen är av direkt betydelse för det förfarandet i enlighet med artikel 8.4 och 8.5 i förordning (EG) nr 1925/2006. Dessa bestämmelser rör fasen före inlämning, när det gäller rådgivning före inlämning och anmälan av beställda studier, samt riskbedömningsfasen, när det gäller kraven på insyn och konfidentiell behandling och offentliga samråd. De reglerar huvudsakligen ansökningsbaserade processer som inletts av livsmedelsföretagare.

(6)

Genom förordning (EG) nr 1925/2006 har inte bara livsmedelsföretagare utan också andra berörda parter, såsom bransch- och konsumentorganisationer, en viktig roll när det gäller att visa att ett visst ämne som är föremål för granskning och förtecknas i del C i bilaga III till förordningen är säkert. För utvärderingen av ett ämne som är föremål för granskning krävs det därför inte att en ansökan lämnas in av en utsedd sökande, utan alla intresserade företagare och andra berörda parter får lämna in uppgifter och information för det ändamålet.

(7)

Det måste säkerställas att förfarandet för säkerhetsbedömning av det ämne som är föremål för granskning och förtecknas i del C i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006 regleras av bestämmelser som är jämförbara med bestämmelserna i förordning (EU) 2019/1381 både när det gäller fasen före inlämning och riskbedömningsfasen.

(8)

Med hänsyn till ovanstående bör genomförandeförordning (EU) nr 307/2012 anpassas till de ändringar av förordning (EG) nr 178/2002 som införts genom förordning (EU) 2019/1381, särskilt vad gäller i) möjligheten enligt artikel 32a att begära rådgivning från myndighetens personal före inlämning om det krävs eller begärs att myndigheten ska tillhandahålla ett yttrande, ii) skyldigheten enligt artikel 32b att anmäla relevanta studier till myndigheten, iii) myndighetens skyldighet att samråda med tredje parter enligt artikel 32c, iv) skyldigheterna vad gäller formatet på den inlämnade dokumentationen enligt artikel 39f och v) reglerna för konfidentiell behandling enligt artikel 39.

(9)

Bestämmelsen om att myndigheten på begäran ska lämna rådgivning före inlämningen om de tillämpliga reglerna för och det innehåll som krävs för inlämning av dokumentation som visar att ett ämne som är föremål för granskning och förtecknas i del C i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006 är säkert, kan förbättra den inlämnade dokumentationens kvalitet och därmed stödja säkerhetsbedömningen. Dock kan livsmedelsföretagare och andra berörda parter kanske inte alltid dra full nytta av rådgivningen före inlämningen på grund av tidsfristen för att lämna in dokumentation. För att kvaliteten på den vetenskapliga bedömningen ska förbättras bör livsmedelsföretagare och andra berörda parter kunna begära rådgivning före en eventuell inlämning från och med den dag då myndigheten antar ett yttrande i enlighet med artikel 8.2 b i förordning (EG) nr 1925/2006 av vilket det framgår att intag av ett ämne kan ha en skadlig effekt på hälsan utan att det ännu är vetenskapligt bevisat.

(10)

De studier som krävs för att visa att ett ämne som är föremål för granskning, och förtecknas i del C i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006, är säkert tar hänsyn till flera faktorer och kan därför variera betydligt. En förlängning av livsmedelsföretagarnas eller de berörda parternas tidsfrist för att lämna in dokumentation från 18 till 24 månader från det datum då ett ämne har förtecknats i del C i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006 kan göra det lättare att utarbeta och lämna in dokumentation och därmed stödja säkerhetsbedömningen.

(11)

Skyldigheten att anmäla relevanta studier enligt artikel 32b i förordning (EG) nr 178/2002 bör också gälla livsmedelsföretagare eller berörda parter som tänker lämna in dokumentation enligt definitionen i artikel 2 i genomförandeförordning (EU) nr 307/2012 för bedömning. Det krävs dock ytterligare anpassning till förfarandet i artikel 32b i förordning (EG) nr 178/2002. De förfarandemässiga konsekvenserna enligt artikel 32b i förordning (EG) nr 178/2002 vid bristande efterlevnad av bestämmelserna i den artikeln leder till att bedömningen av dokumentationen försenas. Med tanke på den tvingande tidsfristen på fyra år i artikel 8.5 i förordning (EG) nr 1925/2006 skulle förseningar i bedömningen dock kunna innebära att den föreskrivna tidsfristen inte iakttas. Dessa förfarandemässiga konsekvenser är därför inte lämpliga i samband med bedömningsförfarandet för ämnen som upptas i del C i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006 och bör inte föreskrivas. För att kommissionen inom den angivna tidsfristen ska kunna fatta ett beslut om ett ämne som är föremål för granskning och förtecknas i del C i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006 bör endast den dokumentation som lämnats in inom 24 månader från det att ämnet förtecknades i den bilagan beaktas.

(12)

Förordning (EU) 2019/1381 ska tillämpas från och med den 27 mars 2021. För att säkerställa rättslig säkerhet och tydlighet när det gäller kraven på insyn i förfarandet i enlighet med artikel 8.4 i förordning (EG) nr 1925/2006 och för att möjliggöra en enhetlig tillämpning av kraven på insyn och konfidentiell behandling i EU:s system för riskbedömning i alla berörda sektorer måste den här förordningen träda i kraft den tredje dagen efter att den har offentliggjorts. För att rättsläget ska vara klart bör den här förordningen tillämpas på den dokumentation som lämnas in till myndigheten från och med den dagen.

(13)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av genomförandeförordning (EU) nr 307/2012

Förordning (EU) nr 307/2012 ska ändras på följande sätt:

Artikel 5 ska ersättas med följande:

”Artikel 5

Ämnen som förtecknas i del C i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006

1. Fram till antagandet av standardiserade dataformat enligt artikel 39f i förordning (EG) nr 178/2002 ska myndigheten endast anse sådan dokumentation giltig som lämnas in i ett elektroniskt format som möjliggör nedladdning, utskrift och genomsökning av handlingar.

Efter antagandet av standardiserade dataformat ska dokumentationen lämnas in i enlighet med dessa standardiserade dataformat för att anses som giltig.

Om myndigheten anser att dokumentationen inte är giltig ska den informera den livsmedelsföretagare eller den berörda part som har lämnat in dokumentationen och kommissionen om skälen till att dokumentationen inte anses vara giltig.

2. När det gäller det beslut som avses i artikel 8.5 i förordning (EG) nr 1925/2006 ska myndigheten endast beakta dokumentation som lämnats in inom 24 månader från det att ett beslut i enlighet med artikel 8.2 i den förordningen om att förteckna ett ämne i del C i bilaga III till den förordningen har trätt i kraft.”

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 5a

Rådgivning före inlämning

På begäran av en livsmedelsföretagare eller någon annan berörd part ska myndighetens personal ge råd om de tillämpliga reglerna för inlämning av, och det innehåll som krävs i, dokumentationen med vetenskapliga uppgifter som visar att ett ämne som förtecknas i del C i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006 är säkert.

Livsmedelsföretagare och andra berörda parter får begära rådgivning före en eventuell inlämning från och med den dag då myndigheten antar ett yttrande i enlighet med artikel 8.2 i förordning (EG) nr 1925/2006 av vilket det framgår att intag av ett ämne kan ha en skadlig effekt på hälsan.

Sådan rådgivning före inlämning ska ges i enlighet med artikel 32a i förordning (EG) nr 178/2002 som ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 5b

Anmälan av studier

1. Livsmedelsföretagare och andra berörda parter ska utan dröjsmål underrätta myndigheten om titeln på, omfattningen av och startdatum och planerat slutdatum för varje studie som de beställt eller utfört för att visa att ett ämne som förtecknas i del C i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006 är säkert samt om det laboratorium eller den provningsanläggning i unionen som utför studien.

2. Laboratorier och andra provningsanläggningar som är belägna i unionen ska också, utan dröjsmål, underrätta myndigheten om titeln på och omfattningen av varje studie som beställs av livsmedelsföretagare och andra berörda parter och som utförs av sådana laboratorier eller andra provningsanläggningar för att visa att ett ämne som förtecknas i del C i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006 är säkert, dess startdatum och planerade slutdatum samt namnet på livsmedelsföretagaren eller den berörda part som beställt en sådan studie.

3. Studier som anmälts i enlighet med denna artikel ska föras in av myndigheten i den databas som avses i artikel 32b.1 i förordning (EG) nr 178/2002.

Artikel 5c

Insyn

Om myndigheten, på grundval av giltig dokumentation, ska avge ett yttrande över ett ämne som är föremål för granskning och förtecknas i del C i bilaga III till förordning (EG) nr 1925/2006, ska den

a)	offentliggöra uppgifterna i den dokumentationen i enlighet med artikel 38.1 c i förordning (EG) nr 178/2002 som ska gälla i tillämpliga delar,

b)	samråda med berörda parter och allmänheten i enlighet med artikel 32c.2 i förordning (EG) nr 178/2002 som ska gälla i tillämpliga delar, på grundval av den icke-konfidentiella versionen av de uppgifter som lämnas in i enlighet med den här förordningen.

Artikel 5d

Konfidentiell behandling

När dokumentation lämnas in får livsmedelsföretagaren eller en annan berörd part begära att vissa delar av den information eller de uppgifter som lämnats in ska behandlas konfidentiellt.

En sådan begäran om konfidentiell behandling ska åtföljas av en verifierbar motivering som visar att utlämnandet av sådan information eller sådana uppgifter skadar sökandens intressen i betydande omfattning i den mening som avses i artikel 39.2 och 39.3 i förordning (EG) nr 178/2002 som ska gälla i tillämpliga delar.”

Artikel 2

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas på den dokumentation som lämnas in till myndigheten från och med det datumet.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 26 maj 2021.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordförande

(1) EUT L 404, 30.12.2006, s. 26.

(2) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 307/2012 av den 11 april 2012 om fastställande av genomförandebestämmelser för tillämpningen av artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (EUT L 102, 12.4.2012, s. 2.).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1381 av den 20 juni 2019 om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan och om ändring av förordningarna (EG) nr 178/2002, (EG) nr 1829/2003, (EG) nr 1831/2003, (EG) nr 2065/2003, (EG) nr 1935/2004, (EG) nr 1331/2008, (EG) nr 1107/2009 och (EU) 2015/2283 och direktiv 2001/18/EG (EUT L 231, 6.9.2019, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).

27.5.2021

Europeiska unionens officiella tidning

L 186/20

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2021/843

av den 26 maj 2021

om förnyelse av godkännandet av det verksamma ämnet cyazofamid i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (1), särskilt artikel 20.1, och

av följande skäl:

(1)	Genom kommissionens direktiv 2003/23/EG (2) togs cyazofamid upp som verksamt ämne i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG (3).

(2)	Verksamma ämnen som har tagits upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG ska anses vara godkända enligt förordning (EG) nr 1107/2009 och de förtecknas i del A i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (4).

(3)	Godkännandet av det verksamma ämnet cyazofamid enligt del A i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 löper ut den 31 juli 2021.

(4)	En ansökan om förnyelse av godkännandet av cyazofamid lämnades in i enlighet med artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 (5) inom den tidsfrist som föreskrivs i den artikeln.

(5)	Sökanden lämnade in den kompletterande dokumentation som krävs i enlighet med artikel 6 i genomförandeförordning (EU) nr 844/2012. Den rapporterande medlemsstaten konstaterade att ansökan var fullständig.

(6)	Den rapporterande medlemsstaten utarbetade ett utkast till en bedömningsrapport om förnyelse i samråd med den medrapporterande medlemsstaten och överlämnade den till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) och kommissionen den 23 juni 2015.

(7)

Livsmedelsmyndigheten gjorde den kompletterande sammanfattningen tillgänglig för allmänheten. Livsmedelsmyndigheten sände även utkastet till bedömningsrapport om förnyelse till sökanden och till medlemsstaterna för synpunkter, och inledde ett offentligt samråd om den. Livsmedelsmyndigheten vidarebefordrade de mottagna synpunkterna till kommissionen

(8)

Den 23 maj 2016 meddelade livsmedelsmyndigheten kommissionen sin slutsats (6) om huruvida cyazofamid kan förväntas uppfylla kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009. Livsmedelsmyndigheten uppdaterade sin slutsats den 28 juli 2020 (7) efter ett uppdrag från kommissionen på grund av osäkerhet rörande leddjur som inte är målarter. Kommissionen lade fram en rapport om förnyelse avseende cyazofamid för ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder den 3 december 2020 och ett utkast till förordning den 26 januari 2021.

(9)

När det gäller de kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper som infördes genom kommissionens förordning (EU) 2018/605 (8) drar livsmedelsmyndigheten slutsatsen att det på grundval av vetenskapliga belägg är högst osannolikt att cyazofamid är ett hormonstörande ämne med östrogena, androgena, tyroidogena eller steroidogena effekter. På grundval av de tillgängliga uppgifter och aktuella rön som sammanfattades i livsmedelsmyndighetens slutsats konstaterades inga skadliga effekter som kunde ha samband med ett hormonstörande verkningssätt. Kommissionen drar därför slutsatsen att cyazofamid inte kan anses ha hormonstörande egenskaper.

(10)	Kommissionen uppmanade sökanden att lämna synpunkter på livsmedelsmyndighetens slutsats och, i enlighet med artikel 14.1 tredje stycket i genomförandeförordning (EU) nr 844/2012, på rapporterna om förnyelse. Sökanden lämnade synpunkter som har granskats omsorgsfullt.

(11)	Det har konstaterats att kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009 är uppfyllda med avseende på ett eller flera representativa användningsområden för minst ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet cyazofamid.

(12)

Riskbedömningen i samband med förnyelsen av godkännandet av cyazofamid bygger på ett begränsat antal representativa användningsområden, vilka dock inte begränsar de användningsområden för vilka växtskyddsmedel som innehåller cyazofamid får godkännas. Begränsningen till användning som fungicid bör därför inte bibehållas.

(13)	Godkännandet av cyazofamid bör därför förnyas.

(14)	I enlighet med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1107/2009 jämförd med artikel 6 i samma förordning och mot bakgrund av aktuella vetenskapliga och tekniska rön är det dock nödvändigt att föreskriva vissa villkor. Främst bör ytterligare bekräftande information begäras in.

(15)

I syfte att öka tilltron till slutsatsen att cyazofamid inte har hormonstörande egenskaper bör sökanden, i enlighet med punkt 2.2 b i bilaga II till förordning (EG) nr 1107/2009, lämna en uppdaterad bedömning av kriterierna i punkterna 3.6.5 och 3.8.2 i bilaga II till förordning (EG) nr 1107/2009, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EU) 2018/605, och i enlighet med vägledningen för identifiering av hormonstörande ämnen (9).

(16)	Genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(17)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/869 (10) förlängdes godkännandeperioden för cyazofamid till den 31 juli 2021 så att förnyelseförfarandet hinner slutföras innan godkännandeperioden för det verksamma ämnet löper ut. Eftersom dagen för den här förordningens ikraftträdande skulle vara nära den dag då godkännandet av cyazofamid löper ut bör den här förordningen tillämpas från och med dagen efter den dag då godkännandet av cyazofamid löper ut.

(18)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förnyelse av godkännandet av verksamt ämne

Godkännandet av det verksamma ämnet cyazofamid enligt specifikationen i bilaga I förnyas under förutsättning att de villkor som anges i den bilagan uppfylls.

Artikel 2

Ändringar av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011

Bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 ska ändras i enlighet med bilaga II till den här förordningen.

Artikel 3

Ikraftträdande och tillämpningsdatum

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 augusti 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 26 maj 2021.

På kommissionens vägnar

Ursula VON DER LEYEN

Ordförande

(1) EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.

(2) Kommissionens direktiv 2003/23/EG av den 25 mars 2003 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG för att införa imazamox, oxasulfuron, etoxysulfuron, foramsulfuron, oxadiargyl och cyazofamid som verksamma ämnen (EUT L 81, 28.3.2003, s. 39).

(3) Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, 19.8.1991, s. 1).

(4) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 av den 25 maj 2011 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 vad gäller förteckningen över godkända verksamma ämnen (EUT L 153, 11.6.2011, s. 1).

(5) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 av den 18 september 2012 om fastställande av de bestämmelser som behövs för att genomföra förnyelseförfarandet för verksamma ämnen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EUT L 252, 19.9.2012, s. 26).

(6) EFSA Journal, vol. 14(2016):6, artikelnr 4503 [24 s.]. Tillgänglig på www.efsa.europa.eu.

(7) ”Updated peer review of the pesticide risk assessment of the active substance cyazofamid”, EFSA Journal, vol. 18(2020):9, artikelnr 6232.

(8) Kommissionens förordning (EU) 2018/605 av den 19 april 2018 om ändring av bilaga II till förordning (EG) nr 1107/2009 genom angivande av vetenskapliga kriterier för att fastställa hormonstörande egenskaper (EUT L 101, 20.4.2018, s. 33).

(9) Echa (Europeiska kemikaliemyndigheten) och Efsa (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet) med tekniskt stöd från gemensamma forskningscentrumet (JRC): Andersson N, Arena M, Auteri D, Barmaz S, Grignard E, Kienzler A, Lepper P, Lostia AM, Munn S, Parra Morte JM, Pellizzato F, Tarazona J, Terron A och Van der Linden S, ”Guidance for the identiﬁcation of endocrine disruptors in the context of Regulations (EU) No 528/2012 and (EC) No 1107/2009”, EFSA Journal, vol. 16(2018):6, artikelnr 5311 [135 s.].

(10) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/869 av den 24 juni 2020 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena beflubutamid, benalaxyl, bentiavalikarb, bifenazat, boskalid, bromoxinil, kaptan, cyazofamid, dimetomorf, etefon, etoxazol, famoxadon, fenamifos, flumioxazin, fluoxastrobin, folpet, formetanat, metribuzin, milbemektin, Paecilomyces lilacinus stam 251, fenmedifam, fosmet, pirimifosmetyl, propamokarb, protiokonazol och S-metolaklor (EUT L 201, 25.6.2020, s. 7).

BILAGA I

Trivialnamn, identifikationsnummer

Namn enligt IUPAC

Renhetsgrad (1)

Datum för godkännande

Godkännande till och med

Särskilda bestämmelser

Cyazofamid

CAS-nr 120116-88-3

CIPAC-nr 653

4-kloro-2-cyano-N,N-dimetyl-5-p-tolylimidazol-1-sulfonamid

≥ 935 g/kg

1 augusti 2021

31 juli 2036

Vid tillämpningen av de enhetliga principer som avses i artikel 29.6 i förordning (EG) nr 1107/2009 ska hänsyn tas till slutsatserna i rapporten om förnyelse av cyazofamid, särskilt tilläggen I och II.

Vid den samlade bedömningen ska medlemsstaterna vara särskilt uppmärksamma på följande:

a)	Specifikationen av den tekniska produkt som tillverkats kommersiellt.

b)	Bearbetningens effekt på bedömningen av risken för konsumenter.

c)	Skyddet av leddjur som inte är målarter och daggmaskar.

Sökanden ska inkomma med bekräftande information till kommissionen, medlemsstaterna och livsmedelsmyndigheten om följande:

1.	Effekten av vattenreningsprocesser på typen av resthalter i ytvatten och grundvatten när ytvatten eller grundvatten används som dricksvatten.

2.	Punkterna 3.6.5 och 3.8.2 i bilaga II till förordning (EG) nr 1107/2009, i dess ändrade lydelse enligt kommissionens förordning (EU) 2018/605.

Sökanden ska inkomma med den begärda information som avses i punkt 1 inom två år från det att kommissionen offentliggjort en vägledning om utvärdering av effekten av vattenreningsprocesser på typen av resthalter i ytvatten och grundvatten.

När det gäller punkt 2 ska sökanden lämna en uppdaterad bedömning av den information som redan lämnats in och, i tillämpliga fall, ytterligare information för att bekräfta avsaknaden av hormonstörande effekter senast den 16 juni 2023.

(1) Ytterligare uppgifter om det verksamma ämnets identitet och specifikation finns i rapporten om förnyelse.

BILAGA II

Bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 ska ändras på följande sätt:

1.	I del A ska post 46 om cyazofamid utgå.

I del B ska följande post läggas till:

Nummer

Trivialnamn, identifikationsnummer

Namn enligt IUPAC

Renhetsgrad (1)

Datum för godkännande

Godkännande till och med

Särskilda bestämmelser

”146

Cyazofamid

CAS-nr 120116-88-3

CIPAC-nr 653

4-kloro-2-cyano-N,N-dimetyl-5-p-tolylimidazol-1-sulfonamid

≥ 935 g/kg

1 augusti 2021

31 juli 2036

Vid den samlade bedömningen ska medlemsstaterna vara särskilt uppmärksamma på följande:

a)	Specifikationen av den tekniska produkt som tillverkats kommersiellt.

b)	Bearbetningens effekt på bedömningen av risken för konsumenter.

c)	Skyddet av leddjur som inte är målarter och daggmaskar.

Sökanden ska inkomma med bekräftande information till kommissionen, medlemsstaterna och livsmedelsmyndigheten om följande:

1.	Effekten av vattenreningsprocesser på typen av resthalter i ytvatten och grundvatten när ytvatten eller grundvatten används som dricksvatten.

2.	Punkterna 3.6.5 och 3.8.2 i bilaga II till förordning (EG) nr 1107/2009, i dess ändrade lydelse enligt kommissionens förordning (EU) 2018/605.

(1) Ytterligare uppgifter om det verksamma ämnets identitet och specifikation finns i rapporten om förnyelse.

		ISSN 1977-0820
Europeiska unionens officiella tidning		L 186

Svensk utgåva	Lagstiftning	64 årgången 27 maj 2021

Innehållsförteckning		I Lagstiftningsakter	Sida
		FÖRORDNINGAR
	*	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/840 av den 20 maj 2021 om inrättande av ett program för utbyte, stöd och utbildning för att skydda euron mot förfalskning under perioden 2021–2027 (Perikles IV-programmet) och om upphävande av förordning (EU) nr 331/2014	1

	II Icke-lagstiftningsakter
	FÖRORDNINGAR
*	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/841 av den 19 februari 2021 om ändring av delegerad förordning (EU) nr 640/2014 vad gäller reglerna om felaktigheter i samband med systemet för identifiering och registrering av nötkreatur, får och getter och om beräkning av nivån på administrativa sanktioner beträffande deklarerade djur enligt djurbidragsordningar eller djurrelaterade stödåtgärder	12
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/842 av den 26 maj 2021 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 307/2012 vad gäller kraven på insyn och konfidentiell behandling i EU:s system för riskbedömning av ämnen som är föremål för granskning ( 1 )	16
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/843 av den 26 maj 2021 om förnyelse av godkännandet av det verksamma ämnet cyazofamid i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 ( 1 )	20
	BESLUT
*	Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/844 av den 26 maj 2021 om avslutande av antisubventionsförfarandet beträffande import av vissa varmvalsade platta produkter av järn, olegerat stål eller annat legerat stål med ursprung i Turkiet	26
*	Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2021/845 av den 26 maj 2021 om ändring av genomförandebeslut (EU) 2019/1202 vad gäller bestämning av självantändningstemperaturen i dammansamlingar	28

	Rättelser
*	Rättelse till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/238 av den 8 februari 2019 om ändring av förordning (EU) nr 37/2010 vad gäller klassificering av substansen ovotransferrin med avseende på MRL-värden ( EUT L 39, 11.2.2019 )	32
*	Rättelse till Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/810 av den 20 maj 2021 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2021/2021/808 vad gäller övergångsbestämmelser för vissa substanser som förtecknas i bilaga II till beslut 2002/657/EG ( EUT L 180, 21.5.2021 )	33