1.   En part får inte anta eller bibehålla sådana tullar, skatter eller andra avgifter av något slag som påförs vid eller i samband med export av en vara till den andra parten, eller sådana interna skatter eller andra avgifter på en vara som exporteras till den andra parten som överstiger den skatt eller avgift som skulle påföras på liknande varor som är avsedda för inhemsk konsumtion.

2.   Vid tillämpning av denna artikel ska andra avgifter av något slag inte inbegripa pålagor eller andra avgifter som är tillåtna enligt artikel 23.

1.   Pålagor och andra avgifter som en part påför vid eller i samband med import eller export av en vara från den andra parten ska till sitt belopp vara begränsade till den ungefärliga kostnaden för tillhandahållna tjänster och får inte utgöra ett indirekt skydd för inhemska varor eller en beskattning av import eller export för fiskala syften. En part får inte ta ut pålagor eller andra avgifter vid eller i samband med import eller export på grundval av värdet.

2.   Varje part får ta ut avgifter eller återkräva kostnader endast om särskilda tjänster tillhandahålls, i synnerhet, men inte begränsat till, följande:

3.   Varje part ska omgående offentliggöra alla pålagor och avgifter som den påför i samband med import eller export, via en officiell webbplats och på ett sätt som gör det möjligt för myndigheter, näringsidkare och andra berörda parter att sätta sig in i dem. Det ska av informationen framgå vilka skälen är till pålagan eller avgiften för den tillhandahållna tjänsten, vilken myndighet som är ansvarig, vilka pålagor och avgifter som kommer att tillämpas samt när och hur de ska betalas. Nya eller ändrade pålagor och avgifter får inte påföras förrän information i enlighet med denna punkt har offentliggjorts och gjorts lättillgänglig.

4.   En part får inte kräva konsulära transaktioner, inklusive tillhörande pålagor och avgifter, i samband med import av en vara från den andra parten.

1.   En part får inte tillämpa en tull på en vara, oavsett ursprung, som återinförs till partens territorium efter det att varan tillfälligt exporterats från dess territorium till den andra partens territorium för reparation.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas på varor som importerats till tullager, frihandelszoner eller liknande och som därefter exporteras för reparation och inte återimporteras till tullager, frihandelszoner eller liknande.

3.   En part får inte tillämpa en tull på en vara som importeras tillfälligt från den andra partens territorium i syfte att repareras, oavsett varans ursprung.

1.   En part får inte bevilja återtillverkade varor från den andra parten en mindre gynnsam behandling än den som den beviljar likvärdiga varor i nytt skick.

2.   Artikel 26 ska tillämpas på förbud eller restriktioner i samband med import och export av återtillverkade varor. Om en part antar eller bibehåller förbud eller restriktioner avseende import och export av begagnade varor ska parten inte tillämpa dessa åtgärder på återtillverkade varor.

3.   En part får kräva att återtillverkade varor identifieras som sådana vid distribution eller försäljning på dess territorium och att de uppfyller alla tillämpliga tekniska krav som gäller för likvärdiga varor i nytt skick.

1.   En part får inte anta eller bibehålla förbud eller restriktioner vid import av en vara från den andra parten eller vid export eller försäljning för export av en vara avsedd för den andra partens territorium, utom om det sker i enlighet med artikel XI i Gatt 1994, med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser. Artikel XI i Gatt 1994 med tillhörande anmärkningar och tilläggsbestämmelser införlivas i detta syfte i och utgör en integrerad del av detta avtal, med nödvändiga anpassningar.

2.   En part får inte anta eller bibehålla

1.   Varje part ska säkerställa att alla importlicensförfaranden som är tillämpliga på handel med varor mellan parterna tillämpas neutralt och förvaltas på ett opartiskt, rättvist, icke-diskriminerande och öppet sätt.

2.   En part får bara anta eller bibehålla licensförfaranden som villkor för import till dess territorium från den andra partens territorium om andra lämpliga förfaranden för att uppnå ett administrativt syfte inte rimligen är tillgängliga.

3.   En part får inte anta eller bibehålla ett icke-automatiskt importlicensförfarande såvida det inte är nödvändigt för att genomföra en åtgärd som är förenlig med detta avtal. En part som antar ett sådant icke-automatiskt importlicensförfarande ska tydligt ange den åtgärd som genomförs med hjälp av förfarandet.

4.   Varje part ska införa och förvalta importlicensförfaranden i enlighet med artiklarna 1–3 i WTO-avtalet om importlicensförfaranden (avtalet om importlicensförfaranden). Artiklarna 1–3 i avtalet om importlicensförfaranden införlivas i detta syfte i och utgör en del av detta avtal, med nödvändiga anpassningar.

5.   En part som inför eller ändrar ett importlicensförfarande ska göra all relevant information tillgänglig online på en officiell webbplats. Denna information ska när så är praktiskt möjligt göras tillgänglig åtminstone 21 dagar före den dag då det nya eller ändrade licensförfarandet börjar tillämpas och under alla omständigheter senast den dag då det börjar tillämpas. Informationen ska innehålla de uppgifter som krävs enligt artikel 5 i avtalet om importlicensförfaranden.

6.   På begäran av den andra parten ska en part omgående lämna all relevant information om alla importlicensförfaranden som den avser att anta eller som den upprätthåller, inbegripet den information som avses i artiklarna 1–3 i avtalet om importlicensförfaranden.

7.   För tydlighetens skull påpekas att inget i denna artikel kräver att en part ska bevilja en importlicens eller hindrar en part från att fullgöra sina skyldigheter eller åtaganden enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner eller enligt multilaterala icke-spridningssystem och arrangemang för importkontroll.

1.   Varje part ska offentliggöra alla nya exportlicensförfaranden eller ändringar av ett befintligt exportlicensförfarande på ett sätt som gör det möjligt för myndigheter, näringsidkare och andra berörda parter att sätta sig in i dem. Ett sådant offentliggörande ska, när så är praktiskt möjligt, ske 45 dagar innan förfarandet eller ändringen får verkan, och under alla omständigheter senast den dag då förfarandet eller ändringen får verkan; offentliggörandet ska, när så är lämpligt, ske på alla relevanta webbplatser som drivs av den offentliga förvaltningen.

2.   Offentliggörandet av exportlicensförfaranden ska innehålla följande information:

3.   Inom 45 dagar efter den dag då detta avtal träder i kraft ska varje part underrätta den andra parten om sina befintliga exportlicensförfaranden. Varje part ska underrätta den andra parten om alla nya exportlicensförfaranden och om ändringar av befintliga exportlicensförfaranden inom 60 dagar efter offentliggörandet. Underrättelsen ska innehålla en referensuppgift om de källor där den information som krävs enligt punkt 2 offentliggörs och, när så är lämpligt, adressen till de relevanta webbplatser som drivs av den offentliga förvaltningen.

4.   För tydlighetens skull påpekas att inget i denna artikel kräver att en part ska bevilja en exportlicens eller hindrar en part från att fullgöra sina åtaganden enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner, liksom enligt multilaterala icke-spridningssystem och arrangemang för exportkontroll, inbegripet inom ramen för Wassenaar-arrangemanget om kontroll av export av konventionella vapen och varor och teknik med dubbla användningsområden, Australiengruppen, gruppen av länder som levererar kärnmaterial och kontrollsystemet för missilteknik, eller från att införa, upprätthålla eller genomföra oberoende sanktionssystem.

1.   För att kunna övervaka hur detta avtal fungerar och beräkna i vilken grad förmånsbehandling används ska parterna årligen utbyta importstatistik för en tioårsperiod som inleds ett år efter detta avtals ikraftträdande. Om inte handelspartnerskapskommittén beslutar något annat, ska denna period automatiskt förlängas med fem år, och därefter får handelspartnerskapskommittén besluta om ytterligare förlängning.

2.   Utbytet av importstatistik ska innefatta uppgifter för det senaste tillgängliga året, inbegripet värde och, i tillämpliga fall, volym, på tulltaxepositionsnivå, i fråga om import av varor från den andra parten som omfattas av förmånstullbehandling enligt detta avtal och för varor som inte omfattas av förmånsbehandling.

1.   Parterna bekräftar sina rättigheter och skyldigheter enligt artikel VI i Gatt 1994, antidumpningsavtalet, subventionsavtalet, artikel XIX i Gatt 1994, avtalet om skyddsåtgärder och artikel 5 i avtalet om jordbruk.

2.   Kapitel 2 i denna avdelning är inte tillämpligt på undersökningar och åtgärder avseende antidumpnings-, utjämnings- och skyddsåtgärder.

3.   Varje part ska tillämpa antidumpnings- och utjämningsåtgärder i enlighet med kraven i antidumpningsavtalet och subventionsavtalet och enligt ett rättvist och transparent förfarande.

4.   Varje berörd part i en antidumpnings- eller subventionsundersökning (1) ska ges möjlighet att till fullo försvara sina intressen, under förutsättning att detta inte leder till en onödig försening av undersökningen.

5.   Varje parts undersökandemyndighet får, i enlighet med partens lagstiftning, överväga om storleken på den antidumpningstull som ska införas ska vara hela dumpningsmarginalen eller ett lägre belopp.

6.   Varje parts undersökande myndighet ska, i enlighet med partens lagstiftning, beakta information som lämnats om huruvida införandet av en antidumpningstull eller utjämningstull inte skulle ligga i allmänhetens intresse.

7.   En part får inte, för samma vara och samtidigt, tillämpa eller upprätthålla

8.   Del sex avdelning I är inte tillämplig på punkterna 1–6 i denna artikel.

1.   Produkter med ursprung i en part ska inte få importeras till den andra parten inom ramen för befintliga WTO-tullkvoter enligt definitionen i punkt 2. Detta ska inbegripa de tullkvoter som fördelas mellan parterna i enlighet med de förhandlingar enligt artikel XXVIII i Gatt som inletts av Europeiska unionen genom WTO-dokument G/SECRET/42/Add.2 och av Förenade kungariket genom WTO-dokument G/SECRET/44 och i enlighet med respektive parts interna lagstiftning. Vid tillämpning av den här artikeln ska produkters ursprungsstatus fastställas på grundval av de regler om icke-förmånsberättigande ursprung som är tillämpliga i den importerande parten.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 avses med befintliga WTO-tullkvoter de tullkvoter som utgör WTO-medgivanden från Europeiska unionens sida och som ingår i det utkast till lista över medgivanden och åtaganden från EU-28:s sida enligt Gatt 1994 som lämnats in till WTO i dokument G/MA/TAR/RS/506, ändrat genom dokumenten G/MA/TAR/RS/506/Add.1 och G/MA/TAR/RS/506/Add.2.

1.   Parterna ska samarbeta för att förebygga, avslöja och bekämpa överträdelser eller kringgående av tullagstiftningen, i enlighet med sina skyldigheter enligt kapitel 2 i denna avdelning och protokollet om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor. Varje part ska vidta lämpliga och jämförbara åtgärder för att skydda sina egna och den andra partens ekonomiska intressen när det gäller uttag av tullar på varor som förs in i Förenade kungarikets eller unionens tullområde.

2.   Med förbehåll för möjligheten till undantag för näringsidkare som uppfyller kraven enligt punkt 7, får en part i enlighet med förfarandet i punkterna 3 och 4 tillfälligt upphäva den berörda förmånsbehandlingen av den eller de berörda produkterna, om

3.   Den part som har gjort ett konstaterande enligt punkt 2 ska anmäla detta till handelspartnerskapskommittén och ska inleda samråd med den andra parten i handelspartnerskapskommittén i syfte att nå en ömsesidigt godtagbar lösning.

4.   Om parterna inte kan enas om en ömsesidigt godtagbar lösning inom tre månader efter dagen för anmälan, får den part som har gjort konstaterandet besluta att tillfälligt upphäva den berörda förmånsbehandlingen av den eller de berörda produkterna. I detta fall ska den part som har gjort konstaterandet utan dröjsmål anmäla det tillfälliga upphävandet, inbegripet den tidsperiod under vilken den avser att det tillfälliga upphävandet ska gälla, till handelspartnerskapskommittén.

5.   Det tillfälliga upphävandet ska endast gälla under den period som är nödvändig för att motverka överträdelserna eller kringgåendet och skydda den berörda partens ekonomiska intressen, och under inga omständigheter längre än sex månader. Den berörda parten ska hålla situationen under uppsikt och, om den beslutar att det tillfälliga upphävandet inte längre är nödvändigt, ska den bringa det att upphöra före utgången av den period som anmälts till handelspartnerskapskommittén. Om de omständigheter som gav upphov till upphävandet fortfarande föreligger vid utgången av den period som anmälts till handelspartnerskapskommittén, får den berörda parten besluta att förlänga upphävandet. Varje upphävande ska vara föremål för regelbundna samråd i handelspartnerskapskommittén.

6.   Varje part ska i enlighet med sina interna förfaranden offentliggöra tillkännagivanden för importörer om alla beslut som rör tillfälliga upphävanden enligt punkterna 4 och 5.

7.   Trots vad som anges i punkt 4 och om importören kan visa för den importerande tullmyndigheten att produkterna till fullo överensstämmer med den importerande partens tullagstiftning, kraven i detta avtal och alla andra lämpliga villkor i samband med det tillfälliga upphävande som fastställts av den importerande parten i enlighet med dess lagar och andra författningar, ska den importerande parten tillåta importören att ansöka om förmånsbehandling och återkräva alla tullar som betalades utöver de tillämpliga förmånstullsatserna när produkterna importerades.

1.   Parterna ska samarbeta för att underlätta återlämnandet av kulturegendom som olovligen förts bort från en parts territorium, med beaktande av principerna i Unescokonventionen om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom, undertecknad i Paris den 17 november 1970.

2.   I denna artikel gäller följande definitioner:

3.   Parternas behöriga myndigheter ska samarbeta med varandra, särskilt genom att

4.   Varje part ska utse en kontaktpunkt som ska ansvara för kommunikationen med den andra partens kontaktpunkt med avseende på alla frågor som uppkommer inom ramen för denna artikel, inbegripet med avseende på de underrättelser och framställningar som avses i punkt 3 a och b.

5.   Det planerade samarbetet mellan parterna ska, när så är lämpligt och nödvändigt, inbegripa de tullmyndigheter hos parterna som ansvarar för hanteringen av exportförfaranden för kulturegendom.

6.   Del sex avdelning I är inte tillämplig på denna artikel.

1.   Detta kapitel är tillämpligt på en parts alla SPS-åtgärder som direkt eller indirekt kan påverka handeln mellan parterna.

2.   I detta kapitel fastställs också separata bestämmelser angående samarbete om djurskydd, antimikrobiell resistens och hållbara livsmedelssystem.

1.   I detta kapitel gäller följande definitioner:

2.   I detta kapitel gäller följande definitioner:

3.   Den specialiserade handelskommittén för sanitära och fytosanitära åtgärder får anta andra definitioner för tillämpningen av detta kapitel och därvid beakta ordlistor och definitioner från relevanta internationella organisationer, såsom Codex, OIE och IPPC.

4.   Definitionerna i SPS-avtalet har företräde i den mån det råder bristande överensstämmelse mellan de definitioner som antagits av den specialiserade handelskommittén för sanitära och fytosanitära åtgärder eller under överinseende av kodexen, OIE eller IPPC och definitionerna i SPS-avtalet. Om det råder bristande överensstämmelse mellan de definitioner som antagits av den specialiserade handelskommittén för sanitära och fytosanitära åtgärder och definitionerna i Codex, OIE eller IPPC, ska definitionerna i Codex, OIE eller IPPC ha företräde.

1.   Parterna ska tillämpa SPS-åtgärder för att uppnå en skälig skyddsnivå grundad på riskbedömningar i enlighet med relevanta bestämmelser, inbegripet artikel 5 i SPS-avtalet.

2.   Parterna ska inte använda SPS-åtgärder för att skapa omotiverade handelshinder.

3.   När det gäller handelsrelaterade sanitära och fytosanitära förfaranden och godkännanden som inrättats enligt detta kapitel ska varje part säkerställa att dessa förfaranden och tillhörande SPS-åtgärder

4.   Parterna ska inte använda de förfaranden som avses i punkt 3 eller någon begäran om ytterligare uppgifter för att utan vetenskapliga och tekniska skäl fördröja tillträdet till sina marknader.

5.   Varje part ska säkerställa att alla administrativa förfaranden som den kräver angående importvillkor för livsmedelssäkerhet, djurhälsa eller växtskydd inte är mer betungande eller handelsbegränsande än vad som är nödvändigt för att ge den importerande parten rimligt förtroende för att dessa villkor är uppfyllda. Varje part ska säkerställa att de negativa effekterna på handeln på grund av administrativa förfaranden begränsas till ett minimum och att klareringsförfarandena förblir enkla och snabba samtidigt som de uppfyller den importerande partens villkor.

6.   Den importerande parten ska inte införa några ytterligare administrativa system eller förfaranden som i onödan hindrar handeln.

1.   Om den importerande parten kräver officiella intyg ska förlagorna till intyg vara

2.   Den specialiserade handelskommittén för sanitära och fytosanitära åtgärder får enas om specifika fall då de förlagor till intyg som avses i punkt 1 ska upprättas endast för en eller flera delar av den exporterande partens territorium. Parterna ska främja genomförandet av elektronisk certifiering och andra tekniker för att underlätta handeln.

1.   Utan att det påverkar de rättigheter och skyldigheter som varje part har enligt SPS-avtalet och detta kapitel, ska den importerande partens importvillkor på ett konsekvent sätt vara tillämpliga på den exporterande partens hela territorium.

2.   Den exporterande parten ska säkerställa att produkter som exporteras till den andra parten, såsom djur och djurprodukter, växter och växtprodukter eller därmed sammanhörande föremål, uppfyller den importerande partens sanitära och fytosanitära krav.

3.   Den importerande parten får ställa krav på tillstånd för import av vissa produkter . Sådant tillstånd ska beviljas om en ansökan görs av den exporterande partens relevanta behöriga myndighet, vilken objektivt och på ett för den importerande parten tillfredsställande sätt visar att den importerande partens tillståndskrav är uppfyllda. Den exporterande partens relevanta behöriga myndighet får göra en ansökan om tillstånd avseende den exporterande partens hela territorium. Den importerande parten ska bevilja sådana ansökningar på den grunden om de uppfyller den importerande partens tillståndskrav enligt vad som anges i denna punkt.

4.   Den importerande parten får inte införa tillståndskrav utöver dem som gäller vid övergångsperiodens utgång, såvida det inte är motiverat att tillämpa sådana krav på ytterligare produkter för att minska en betydande risk för människors, djurs eller växters hälsa.

5.   Den importerande parten ska fastställa importvillkor för alla produkter och informera den andra parten om dessa villkor. Den importerande parten ska säkerställa att dess importvillkor tillämpas på ett proportionellt och icke-diskriminerande sätt.

6.   I fall då en fytosanitär risk föreligger ska importvillkoren när det gäller produkter eller därmed sammanhörande föremål, utan att det påverkar provisoriska åtgärder enligt artikel 5.7 i SPS-avtalet, begränsas till åtgärder för att skydda mot den importerande partens reglerade skadegörare och vara tillämpliga på hela den exporterande partens territorium.

7.   Vid ansökningar om importtillstånd för en specifik produkt, i fall då den exporterande parten har begärt att bli granskad endast för en del eller vissa delar av sitt territorium (i fråga om unionen, enskilda medlemsstater), ska den importerande parten, trots punkterna 1 och 3, snabbt inleda granskningen av denna ansökan. Om den importerande parten tar emot ansökningar avseende den specifika produkten från fler än en del av den exporterande parten, eller om ytterligare ansökningar tas emot avseende en produkt för vilken tillstånd redan beviljats, ska den importerande parten påskynda slutförandet av tillståndsförfarandet, med beaktande av det identiska eller liknande system för sanitära och fytosanitära normer som är tillämpligt i de olika delarna av den exporterande parten.

8.   Varje part ska säkerställa att alla förfaranden för sanitära och fytosanitära kontroller, inspektioner och godkännanden inleds och slutförs utan onödigt dröjsmål. Informationskrav ska begränsas till vad som är nödvändigt för godkännandeprocessen och ska ta hänsyn till uppgifter som redan finns tillgängliga hos den importerande parten, såsom den exporterande partens rättsliga ram och granskningsrapporter.

9.   Varje part ska, förutom under vederbörligen motiverade omständigheter som rör dess skyddsnivå, föreskriva en övergångsperiod mellan offentliggörandet av eventuella ändringar av sina godkännandeförfaranden och tillämpningen av dem för att den andra parten ska hinna sätta sig in i och anpassa sig till sådana ändringar. Ingen part får i onödan förlänga godkännandeförfarandet för ansökningar som lämnats in innan ändringarna offentliggjordes.

10.   I samband med de processer som anges i punkterna 3–8 ska följande åtgärder vidtas:

11.   Den importerande parten ska godta sändningar utan att kräva att den importerande parten kontrollerar efterlevnaden för dessa sändningar innan de sänds från den exporterande partens territorium.

12.   En part får ta ut avgifter för sina kostnader för att utföra särskilda sanitära och fytosanitära gränskontroller, vilka dock inte bör överstiga det belopp som behövs för att täcka kostnaderna.

13.   Den importerande parten ska ha rätt att utföra importkontroller av produkter som importeras från den exporterande parten, i syfte att säkerställa efterlevnad med dess sanitära och fytosanitära importkrav.

14.   De importkontroller som utförs på produkter som importeras från den exporterande parten ska grundas på den sanitära och fytosanitära risk som hör ihop med sådan import. Importkontroller ska utföras endast i den utsträckning som är nödvändig för att skydda människors, djurs eller växters liv och hälsa, utan onödigt dröjsmål och med minsta möjliga påverkan på handel mellan parterna.

15.   På begäran av den exporterande parten ska den importerande parten tillhandahålla information om hur stor andel produkter från den exporterande parten som kontrolleras vid import.

16.   Om bristande efterlevnad av de relevanta importvillkoren påvisas vid importkontrollerna, måste de åtgärder som vidtas av den importerande parten grundas på en riskbedömning och inte vara mer handelsbegränsande än vad som är nödvändigt för att parten ska kunna uppnå partens skäliga sanitära och fytosanitära skyddsnivå.

1.   När så är motiverat får den importerande parten föra en förteckning över godkända anläggningar som uppfyller dess importkrav som ett villkor för att tillåta import av djurprodukter från dessa anläggningar.

2.   Såvida det inte är motiverat för att minska en betydande risk för människors eller djurs hälsa får förteckningar över godkända anläggningar endast krävas för produkter för vilka sådana krävdes vid övergångsperiodens utgång.

3.   Den exporterande parten ska informera den importerande parten om sin förteckning över anläggningar som uppfyller den importerande partens villkor, som ska vara grundad på garantier lämnade av den exporterande parten.

4.   Den importerande parten ska, på begäran av den exporterande parten och utan föregående kontroll av enskilda anläggningar, godkänna anläggningar som är belägna på den exporterande partens territorium grundat på garantier lämnade av den exporterande parten.

5.   Om inte den importerande parten begär ytterligare information och förutsatt att den exporterande parten lämnar garantier ska den importerande parten vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder, i enlighet med sina tillämpliga rättsliga förfaranden, för att tillåta import från dessa anläggningar utan onödigt dröjsmål.

6.   Den importerande parten ska göra förteckningen över godkända anläggningar offentligt tillgänglig.

7.   Om den importerande parten beslutar att avslå den exporterande partens begäran om att godta att en anläggning läggs till i förteckningen över godkända anläggningar, ska den utan dröjsmål underrätta den exporterande parten och lämna ett svar, inklusive uppgifter om de avvikelser som ledde till att den inte godkände anläggningen.

1.   Varje part ska eftersträva transparens när det gäller SPS-åtgärder som är tillämpliga på handeln och ska i detta syfte vidta följande åtgärder:

2.   Om en part har gjort informationen i punkt 1 tillgänglig via en anmälan till WTO:s centrala registreringsenhet eller till det relevanta internationella standardiseringsorganet, i enlighet med dess gällande regler, är kraven i punkt 1 uppfyllda i den mån de är tillämpliga på den informationen.

1.   Parterna ska erkänna begreppet zonindelning, inbegripet sjukdomsfria eller skadegörarfria områden, skyddade zoner och områden med låg förekomst av sjukdomar eller skadegörare och ska tillämpa det i handeln mellan parterna, i enlighet med SPS-avtalet, inbegripet riktlinjerna för att främja den praktiska tillämpningen av artikel 6 i SPS-avtalet (WTO/SPS Committee Decision G/SPS/48) och relevanta rekommendationer, standarder och riktlinjer från OIE och IPPC. Den specialiserade handelskommittén för sanitära och fytosanitära åtgärder får fastställa ytterligare detaljer för dessa förfaranden, med hänsyn tagen till relevanta standarder, riktlinjer eller rekommendationer i SPS-avtalet eller från OIE eller IPPC.

2.   Parterna får också enas om att samarbeta om begreppet anläggningskrets som avses i kapitlen 4.4 och 4.5 i OIE-koden för landlevande djur och kapitlen 4.1 och 4.2 i OIE-koden för skydd av vattenlevande djur.

3.   När parterna inrättar eller upprätthåller de zoner som avses i punkt 1 ska de beakta faktorer som geografiskt läge, ekosystem, epidemiologisk övervakning och sanitära och fytosanitära kontrollers effektivitet.

4.   När det gäller djur och djurprodukter ska den importerande parten när den fastställer eller bibehåller importvillkor på begäran av den exporterande parten, erkänna de sjukdomsfria områden som fastställts av den exporterande parten som grund för överväganden om att tillåta eller bibehålla importen, utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 8 och 9.

5.   Den exporterande parten ska identifiera de delar av sitt territorium som avses i punkt 4 och, på begäran, tillhandahålla en fullständig förklaring och styrkande uppgifter baserade på OIE-standarderna eller på annat sätt fastställda av den specialiserade handelskommittén för sanitära och fytosanitära åtgärder på grundval av de kunskaper som den exporterande partens relevanta myndigheter förvärvat genom erfarenhet.

6.   När det gäller växter, växtprodukter och därmed sammanhörande föremål ska den importerande parten, vid fastställande eller bibehållande av fytosanitära importvillkor på begäran av den exporterande parten, erkänna de skadegörarfria områden, skadegörarfria produktionsplatser, skadegörarfria produktionsanläggningar, områden med låg förekomst av skadegörare och skyddade zoner som den exporterande parten upprättat, som en grund för överväganden om att tillåta eller bibehålla importen, utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 8 och 9.

7.   Den exporterande parten ska identifiera sina skadegörarfria områden, skadegörarfria produktionsplatser, skadegörarfria produktionsanläggningar och områden med låg förekomst av skadegörare eller skyddade zoner. På begäran av den importerande parten ska den exporterande parten tillhandahålla en fullständig förklaring och styrkande uppgifter på grundval av de internationella standarder för växtskyddsåtgärder som utarbetats inom ramen för IPPC, eller som på annat sätt fastställts av den specialiserade handelskommittén för sanitära och fytosanitära åtgärder utifrån de kunskaper som den exporterande partens relevanta fytosanitära myndigheter förvärvat genom erfarenhet.

8.   Parterna ska erkänna de sjukdomsfria områden och skyddade zoner som finns fastställda vid övergångsperiodens utgång.

9.   Punkt 8 ska också tillämpas på senare anpassningar av de sjukdomsfria områdena och skyddade zonerna (i Förenade kungarikets fall skadegörarfria områden), utom om det gäller betydande förändringar av sjukdoms- eller skadegörarsituationen.

10.   Parterna får utföra revisioner och kontroller i enlighet med artikel 79 för att genomföra punkterna 4–9 i den här artikeln.

11.   Parterna ska upprätta ett nära samarbete i syfte att upprätthålla förtroendet för förfarandena vad gäller upprättandet av sjukdomsfria eller skadegörarfria områden, skadegörarfria produktionsplatser, skadegörarfria produktionsanläggningar och områden med låg förekomst av skadegörare eller sjukdom och skyddade zoner, i syfte att minimera störningar i handeln.

12.   Den importerande parten ska grunda sitt eget fastställande av djurhälso- eller växtskyddsstatusen i den exporterande parten eller delar av denna på de uppgifter som den exporterande parten lämnat i enlighet med SPS-avtalet och standarderna i OIE och IPPC samt beakta eventuella fastställanden från den exporterande partens sida.

13.   Om den importerande parten inte godtar den exporterande partens fastställande enligt punkt 12 i denna artikel ska den importerande parten objektivt motivera och förklara skälen till avslaget för den exporterande parten och på begäran hålla samråd i enlighet med artikel 80.2.

14.   Varje part ska säkerställa att de skyldigheter som anges i punkterna 4–9, 12 och 13 fullgörs utan onödigt dröjsmål. Den importerande parten kommer att påskynda erkännandet av sjukdoms- eller skadegörarstatusen när statusen har återupprättats efter ett utbrott.

15.   Om en part anser att en viss region har en särskild status med avseende på en viss sjukdom och att den uppfyller kriterierna i kapitel 1.2 i OIE-koden för landlevande djur eller kapitel 1.2 i OIE-koden för skydd av vattenlevande djur, får den begära att denna status erkänns. Den importerande parten får begära ytterligare garantier för import av levande djur och animaliska produkter som är lämpliga med hänsyn till den överenskomna statusen.

1.   Den importerande parten får utföra revisioner och kontroller av följande:

2.   Parterna ska utföra dessa revisioner och kontroller i enlighet med bestämmelserna i SPS-avtalet och med hänsyn till de relevanta internationella standarder, riktlinjer eller rekommendationer som fastlagts av Codex, OIE eller IPPC.

3.   I syfte att utföra sådana revisioner och kontroller får den importerande parten utföra revisioner och kontroller genom att begära information från den exporterande parten eller genom revisionsbesök och kontrollbesök hos den exporterande parten, vilka får omfatta

4.   Den importerande parten ska meddela den exporterande parten resultaten och slutsatserna av de revisioner och kontroller som har utförts enligt punkt 1. Den importerande parten får göra dessa resultat offentligt tillgängliga.

5.   Innan en revision eller kontroll inleds ska parterna diskutera målen för och omfattningen av revisionen eller kontrollen, de kriterier eller krav på grundval av vilka den exporterande parten kommer att bedömas, samt färdplan och förfaranden för att utföra revisionen eller kontrollen vilka ska anges i en revisions- eller kontrollplan. Om inte parterna kommer överens om något annat ska den importerande parten förse den exporterande parten med en gransknings- eller kontrollplan minst 30 dagar innan revisionen eller kontrollens inleds.

6.   Den importerande parten ska ge den exporterande parten möjlighet att lämna synpunkter på utkastet till revisions- eller kontrollrapport. Den importerande parten ska normalt tillhandahålla den exporterande parten en slutlig skriftlig rapport inom två månader från dagen för mottagandet av dessa synpunkter.

7.   Varje part ska bära sina egna kostnader i samband med en sådan revision eller kontroll.

1.   En part ska utan onödigt dröjsmål till den andra parten anmäla

2.   Om en part har betydande betänkligheter vad gäller livsmedelssäkerhet, växtskydd och djurhälsa eller vad gäller en SPS-åtgärd som den andra parten föreslagit eller genomfört, får den parten begära tekniskt samråd med den andra parten. Den part som begäran riktas till bör besvara begäran utan onödigt dröjsmål. Varje part ska bemöda sig om att tillhandahålla den information som behövs för att undvika störningar i handeln och, allt efter omständigheterna, för att nå fram till en ömsesidigt godtagbar lösning.

3.   De samråd som avses i punkt 2 får hållas via telefonkonferens, videokonferens eller andra kommunikationsmedel som parterna gemensamt kommer överens om.

1.   Om den importerande parten anser att det föreligger en allvarlig risk för människors, djurs eller växters liv och hälsa, kan den utan föregående anmälan vidta nödvändiga åtgärder för att skydda människors, djurs eller växters liv och hälsa. För sändningar som transiteras mellan parterna ska den importerande parten överväga den lämpligaste och mest proportionella lösningen för att undvika onödiga störningar i handeln.

2.   Den part som vidtar åtgärderna ska underrätta den andra parten om en SPS-nödåtgärd så snart som möjligt efter det att beslutet om att genomföra åtgärden har fattats och senast 24 timmar efter det att beslutet har fattats. Om en part begär tekniskt samråd för att behandla SPS-nödåtgärden, måste det tekniska samrådet hållas inom tio dagar efter anmälan av SPS-nödåtgärden. Parterna ska beakta den information de får genom det tekniska samrådet. Samrådet ska hållas för att undvika onödiga störningar i handeln. Parterna får överväga alternativ för att underlätta genomförandet eller ersättandet av åtgärderna.

3.   Den importerande parten ska i god tid beakta information som lämnats av den exporterande parten när den fattar sitt beslut avseende sändningar som vid tidpunkten för antagandet av SPS-nödåtgärden håller på att transporteras mellan parterna, i syfte att undvika onödiga störningar i handeln.

4.   Den importerande parten ska säkerställa att varje SPS-nödåtgärd som vidtas på de grunder som anges i punkt 1 inte bibehålls utan vetenskapliga bevis eller, i fall där vetenskapliga bevis är otillräckliga, antas i enlighet med artikel 5.7 i SPS-avtalet.

1.   Vid genomförandet av detta kapitel ska varje part beakta alla följande faktorer:

2.   Parterna ska utan dröjsmål förse varandra med en beskrivning av sina respektive behöriga myndigheter för genomförandet av detta kapitel. Parterna ska underrätta varandra om betydande ändringar av dessa behöriga myndigheter.

3.   Varje part ska säkerställa att dess behöriga myndigheter har de resurser som krävs för att effektivt genomföra detta kapitel.

1.   Parterna erkänner att djur är kännande varelser. De erkänner också kopplingen mellan förbättrat djurskydd och hållbara livsmedelsproduktionssystem.

2.   Parterna åtar sig att samarbeta i internationella forum för att främja utvecklingen av bästa möjliga metoder för djurskydd och genomförandet av dem. Särskilt ska parterna samarbeta för att stärka och bredda tillämpningsområdet för OIE:s djurskyddsstandarder och tillämpningen av dem, med fokus på produktionsdjur.

3.   Parterna ska utbyta information, sakkunskap och erfarenheter inom djurskydd, särskilt rörande avel, djurhållning, hantering, transport och slakt av livsmedelsproducerande djur.

4.   Parterna ska stärka sitt samarbete inom forskning på djurskyddsområdet när det gäller avel och behandling av djur på gårdar, under transport och vid slakt.

1.   Parterna ska tillhandahålla en ram för dialog och samarbete i syfte att stärka kampen mot utvecklingen av antimikrobiell resistens.

2.   Parterna erkänner att antimikrobiell resistens är ett allvarligt hot mot människors och djurs hälsa. Missbruk av antimikrobiella medel inom animalieproduktion, däribland användning för icke-terapeutiska ändamål, kan bidra till antimikrobiell resistens som kan utgöra en risk för människors liv. Parterna erkänner att hotets art kräver en transnationell och One Health-modell.

3.   I syfte att bekämpa antimikrobiell resistens ska parterna sträva efter att samarbeta internationellt med regionala eller multilaterala arbetsprogram för att minska onödig användning av antibiotika inom animalieproduktion och att arbeta för ett upphörande av användningen av antibiotika som tillväxtfrämjande medel internationellt, i syfte att bekämpa antimikrobiell resistens i linje med One Health-modellen och i överensstämmelse med den globala handlingsplanen.

4.   Parterna ska samarbeta vid utarbetandet av internationella riktlinjer, standarder, rekommendationer och åtgärder i relevanta internationella organisationer i syfte att främja en återhållsam och ansvarsfull användning av antibiotika inom djurhållning och veterinärverksamhet.

5.   Den dialog som avses i punkt 1 ska bland annat omfatta

1.   Detta kapitel är tillämpligt på utarbetande, antagande och tillämpning av alla standarder, tekniska föreskrifter och förfaranden för bedömning av överensstämmelse som kan påverka handeln med varor mellan parterna.

2.   Detta kapitel är inte tillämpligt på

3.   När det gäller produkter som omfattas av tillämpningsområdet för bilagorna till detta kapitel är de bilagorna tillämpliga utöver detta kapitel. En bestämmelse i en bilaga till detta kapitel om att en internationell standard eller ett internationellt organ eller en internationell organisation ska anses vara eller erkännas som relevant, ska inte hindra att en standard som utarbetats av något annat organ eller någon annan organisation anses vara en relevant internationell standard i enlighet med artikel 91.4 och 91.5.

1.   Artiklarna 2–9 i TBT-avtalet och bilagorna 1 och 3 till det avtalet införlivas i och utgör en del av detta avtal, med nödvändiga anpassningar.

2.   Termer som det hänvisas till i detta kapitel och i bilagorna till detta kapitel ska ha samma innebörd som i TBT-avtalet.

1.   Varje part ska i enlighet med sina respektive regler och förfaranden utföra konsekvensbedömningar av planerade tekniska föreskrifter. De regler och förfaranden som avses i den här punkten och i punkt 8 får föreskriva undantag.

2.   Varje part ska bedöma möjliga alternativ, genom reglering eller på andra sätt, till den föreslagna tekniska föreskriften som kan uppfylla partens legitima mål i enlighet med artikel 2.2 i TBT-avtalet.

3.   Varje part ska använda relevanta internationella standarder som grund för tekniska föreskrifter utom när den kan visa att sådana internationella standarder inte skulle vara ett ändamålsenligt eller lämpligt medel för att uppnå de eftersträvade legitima målen.

4.   Internationella standarder som utarbetats av Internationella standardiseringsorganisationen (ISO), Internationella elektrotekniska kommissionen (IEC), Internationella teleunionen (ITU) och Codex Alimentarius-kommissionen (Codex) ska vara relevanta internationella standarder i den mening som avses i artiklarna 2 och 5 i, samt bilaga 3 till, TBT-avtalet.

5.   En standard som utarbetats av andra internationella organisationer skulle också kunna anses vara en relevant internationell standard i den mening som avses i artiklarna 2 och 5 i, och bilaga 3 till, TBT-avtalet, under förutsättning att

6.   Om en part inte använder internationella standarder som grund för en teknisk föreskrift, ska den på begäran av den andra parten identifiera alla väsentliga avvikelser från den relevanta internationella standarden, förklara skälen till att sådana standarder inte ansågs lämpliga eller ändamålsenliga för det eftersträvade målet och tillhandahålla de vetenskapliga eller tekniska belägg som ligger till grund för denna bedömning.

7.   Varje part ska se över sina tekniska föreskrifter för att öka dessa tekniska föreskrifters överensstämmelse med relevanta internationella standarder, med beaktande av bland annat all ny utveckling av relevanta internationella standarder eller eventuella förändringar av de omständigheter som gav upphov till avvikelser från relevanta internationella standarder.

8.   När parterna utarbetar en större teknisk föreskrift som kan ha en betydande påverkan på handeln ska varje part, i enlighet med sina respektive regler och förfaranden och utan att det påverkar tillämpningen av avdelning X i denna rubrik, säkerställa att det finns förfaranden som gör det möjligt för personer att uttrycka sin åsikt inom ramen för ett offentligt samråd, utom om akuta problem med säkerhet, hälsa, miljö eller nationell säkerhet uppstår eller riskerar att uppstå. Varje part ska låta personer från den andra parten delta i sådana samråd på villkor som inte är mindre gynnsamma än dem som beviljas dess egna medborgare och ska offentliggöra resultatet av sådana samråd.

1.   Varje part ska uppmuntra de standardiseringsorgan som är etablerade inom dess territorium samt de regionala standardiseringsorgan som en part eller de standardiseringsorgan som är etablerade inom dess territorium är medlemmar i att

2.   Parterna ska utbyta information om

3.   Om standarder görs obligatoriska i ett utkast till teknisk föreskrift eller ett förfarande för bedömning av överensstämmelse, genom införlivande eller hänvisning, ska de transparenskrav som anges i artikel 94 och i artikel 2 eller 5 i TBT-avtalet tillämpas.

1.   Artikel 91 om utarbetande, antagande och tillämpning av tekniska föreskrifter ska i tillämpliga delar också gälla för förfaranden för bedömning av överensstämmelse.

2.   Om en part kräver en bedömning av överensstämmelse som positiv försäkran om att en produkt överensstämmer med en teknisk föreskrift ska parten

3.   Om en part kräver en tredjepartsbedömning av överensstämmelse som en positiv försäkran om att en produkt överensstämmer med en teknisk föreskrift och den inte har reserverat denna uppgift för ett statligt organ enligt vad som anges i punkt 4, ska parten

4.   Ingenting i denna artikel ska hindra en part från att begära att en bedömning av överensstämmelse för specifika produkter utförs av dess angivna statliga myndigheter. Om en part kräver att bedömningen av överensstämmelse utförs av dess angivna statliga myndigheter ska denna part

5.   Trots punkterna 2–4 ska varje part godta en leverantörs försäkran om överensstämmelse som bevis på överensstämmelse med dess tekniska föreskrifter på de produktområden där parten gör så den dag då detta avtal träder i kraft.

6.   Varje part ska i informationssyfte offentliggöra och upprätthålla en förteckning över de produktområden som avses i punkt 5 tillsammans med hänvisningar till de tillämpliga tekniska föreskrifterna.

7.   Trots punkt 5 får en part införa krav på obligatorisk tredjepartsprovning eller certifiering av de produktområden som avses i den punkten, förutsatt att sådana krav är motiverade av legitima mål och står i proportion till syftet att ge den importerande parten rimligt förtroende för att produkterna överensstämmer med tillämpliga tekniska föreskrifter eller standarder, med hänsyn till de risker som bristande överensstämmelse skulle orsaka.

8.   En part som föreslår att de förfarande för bedömning av överensstämmelse som avses i punkt 7 ska införas, ska i ett tidigt skede informera den andra parten och ska beakta den andra partens synpunkter vid utformningen av sådana förfaranden för bedömning av överensstämmelse.

1.   Utom i de fall då akuta problem med säkerhet, hälsa, miljöskydd eller nationell säkerhet uppstår eller riskerar att uppstå ska varje part tillåta den andra parten att lämna skriftliga kommentarer om anmälda förslag till tekniska föreskrifter och förfaranden för bedömning av överensstämmelse inom minst 60 dagar från den dag då anmälan av sådana föreskrifter eller förfaranden översändes till WTO:s centrala registreringsenhet. En part ska välvilligt överväga en rimlig begäran om förlängning av perioden för lämnande av synpunkter.

2.   Varje part ska lämna en elektronisk version av hela den anmälda texten tillsammans med anmälan. Om den anmälda texten inte är skriven på något officiellt WTO-språk, ska den anmälande parten lämna en detaljerad och heltäckande beskrivning av åtgärdens innehåll i WTO:s anmälningsformat.

3.   Om en part får skriftliga synpunkter på sitt förslag till teknisk föreskrift eller förfarande för bedömning av överensstämmelse från den andra parten, ska den

4.   Varje part ska sträva efter att på en webbsida offentliggöra sina svar på de synpunkter som den mottar efter den anmälan som avses i punkt 1 senast den dag då den antagna tekniska föreskriften eller förfarandet för bedömning av överensstämmelse offentliggörs.

5.   Varje part ska, om den andra parten så begär, tillhandahålla information om målen, den rättsliga grunden och motiveringen för varje teknisk föreskrift eller förfarande för bedömning av överensstämmelse som den antagit eller avser att anta.

6.   Varje part ska säkerställa att de tekniska föreskrifter och förfaranden för bedömning av överensstämmelse som den har antagit offentliggörs på en webbsida som är tillgänglig kostnadsfritt.

7.   Varje part ska lämna information om antagande av och ikraftträdande för tekniska föreskrifter och förfaranden för bedömning av överensstämmelse och om de antagna slutgiltiga texterna genom ett tillägg till den ursprungliga anmälan till WTO.

8.   Varje part ska medge ett rimligt intervall mellan offentliggörandet av tekniska föreskrifter och deras ikraftträdande för att ge den andra partens ekonomiska aktörer tid att anpassa sig. ”Rimligt intervall” innebär en period på minst sex månader, såvida inte detta skulle sakna betydelse för möjligheten att uppnå de legitima mål som eftersträvas.

9.   En part ska välvilligt överväga en rimlig begäran från den andra parten, som mottas före utgången av den period för synpunkter som anges i punkt 1, om att förlänga perioden mellan antagandet av den tekniska föreskriften och dess ikraftträdande, utom om förlängningen skulle sakna betydelse för möjligheten att uppnå de legitima mål som eftersträvas.

10.   Varje part ska säkerställa att den kontaktpunkt som inrättats i enlighet med artikel 10 i TBT-avtalet, på något av de officiella WTO-språken lämnar information om och besvarar rimliga förfrågningar från den andra parten eller från intresserade personer från den andra parten angående antagna tekniska föreskrifter och förfaranden för bedömning av överensstämmelse.

1.   En parts tekniska föreskrifter får inbegripa eller uteslutande behandla obligatoriska krav på märkning eller etikettering. I sådana fall är principerna i artikel 2.2 i TBT-avtalet tillämpliga på dessa tekniska föreskrifter.

2.   Om en part kräver obligatorisk märkning eller etikettering av produkter ska samtliga följande villkor tillämpas:

1.   Parterna erkänner vikten av samarbete om marknadskontroll och säkerhet och överensstämmelse för icke-livsmedelsprodukter för att underlätta handeln och för att skydda konsumenter och andra användare, och vikten av att bygga upp ömsesidigt förtroende på grundval delad information.

2.   För att garantera att marknadskontrollen fungerar på ett oberoende och opartiskt sätt ska parterna säkerställa

3.   Parterna ska samarbeta och utbyta information på området för säkerhet och överensstämmelse för icke-livsmedelsprodukter, vilket särskilt kan omfatta

4.   Partnerskapsrådet ska göra sitt yttersta för att i bilaga 16 så snart som möjligt och helst inom sex månader från detta avtals ikraftträdande, upprätta ett arrangemang för regelbundet informationsutbyte mellan systemet för snabb varning för andra konsumentprodukter än livsmedel (Rapex) eller dess efterföljare, och den databas för marknadskontroll och produktsäkerhet som inrättats enligt General Product Safety Regulations 2005 (2005 års föreskrifter om allmän produktsäkerhet), eller dess efterföljare, om säkerhet för icke-livsmedelsprodukter och tillhörande förebyggande, restriktiva och korrigerande åtgärder.

I arrangemanget ska det anges på vilka villkor

5.   Partnerskapsrådet får i bilaga 17 upprätta ett arrangemang för regelbundet informationsutbyte, inbegripet informationsutbyte på elektronisk väg om åtgärder som vidtagits avseende icke-livsmedelsprodukter som inte uppfyller kraven, förutom sådana som omfattas av punkt 4.

6.   Varje part ska använda den information som erhållits enligt punkterna 3, 4 och 5 endast i syfte att skydda konsumenter, hälsa, säkerhet eller miljö.

7.   Varje part ska behandla den information som erhållits enligt punkterna 3, 4 och 5 konfidentiellt.

8.   De arrangemang som avses i punkterna 4 och 5 ska ange vilken typ av information som ska utbytas, formerna för utbytet och tillämpningen av reglerna om konfidentialitet och skydd av personuppgifter. Partnerskapsrådet ska ha befogenhet att anta beslut i syfte att fastställa eller ändra de arrangemang som fastställs i bilagorna 16 och 17.

9.   I denna artikel avses med marknadskontroll verksamheter som utförs och åtgärder som vidtas av marknadskontroll- och tillsynsmyndigheter, inbegripet verksamheter som utförs och åtgärder som vidtas i samarbete med ekonomiska aktörer, i enlighet med förfaranden i en part som gör det möjligt för den parten att kontrollera eller åtgärda problem som rör produktsäkerhet och att produkterna uppfyller de krav som fastställs i dess lagar och andra författningar.

10.   Varje part ska säkerställa att varje åtgärd som dess marknadskontroll- eller tillsynsmyndigheter vidtar för att från dess marknad dra tillbaka eller återkalla en produkt som importerats från den andra partens territorium, eller för att förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av en sådan produkt på dess marknad, av skäl som rör bristande överensstämmelse med tillämplig lagstiftning, är proportionell, anger de exakta grunderna för åtgärden och utan dröjsmål meddelas den berörda ekonomiska aktören.

1.   Om en part anser att den andra partens utkast eller förslag till en teknisk föreskrift eller förfarande för bedömning av överensstämmelse kan ha en betydande inverkan på handeln mellan parterna får den begära tekniska diskussioner i frågan. Begäran ska sändas skriftligt till den andra parten och ska ange

2.   En part ska sända sin begäran till den andra partens kontaktpunkt, utsedd i enlighet med artikel 99.

3.   På begäran av endera parten ska parterna träffas för att diskutera de farhågor som tas upp i begäran, personligen eller via video- eller telefonkonferens, inom 60 dagar från dagen för begäran, och de ska sträva efter att lösa frågan så snabbt som möjligt. Om en begärande part anser att frågan är brådskande kan den begära att ett möte hålls inom en kortare tidsram. I så fall ska den svarande parten välvilligt överväga en sådan begäran.

1.   Parterna ska samarbeta i fråga om tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse om det ligger i deras ömsesidiga intresse och utan att det påverkar deras respektive beslutsautonomi och rättsordningar. Den specialiserade handelskommittén för tekniska handelshinder får utbyta åsikter om den samarbetsverksamhet som utförs enligt denna artikel eller bilagorna till detta kapitel.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 ska parterna sträva efter att identifiera, utveckla och främja samarbetsverksamhet i ömsesidigt intresse. Denna verksamhet kan särskilt avse

3.   Vid tillämpning av denna artikel och bestämmelserna om samarbete enligt bilagorna till detta kapitel ska Europeiska kommissionen agera på unionens vägnar.

1.   Varje part ska vid detta avtals ikraftträdande utse en kontaktpunkt för genomförandet av detta kapitel och underrätta den andra parten om kontaktuppgifterna för kontaktpunkten, inbegripet uppgifter om relevanta tjänstemän. Parterna ska skyndsamt underrätta varandra om varje ändring av dessa kontaktuppgifter.

2.   Kontaktpunkten ska tillhandahålla alla upplysningar eller förklaringar rörande genomförandet av detta kapitel som den andra partens kontaktpunkt begär, inom rimlig tid och om möjligt inom 60 dagar från mottagandet av begäran.

1.   Parternas relevanta myndigheter ska samarbeta i tullfrågor för att stödja de mål som anges i artikel 101, med beaktande av de resurser som deras respektive myndigheter förfogar över. Vid tillämpningen av denna avdelning ska konventionen av den 20 maj 1987 om förenkling av formaliteterna vid handel med varor tillämpas.

2.   Parterna ska utveckla ett samarbete bland annat på följande områden:

3.   Utan att det påverkar andra former av samarbete som planeras i detta avtal ska parternas tullmyndigheter förse varandra med ömsesidigt administrativt bistånd i de frågor som omfattas av detta kapitel i enlighet med protokollet om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor.

4.   Allt informationsutbyte mellan parterna enligt detta kapitel ska i tillämpliga delar omfattas av den konfidentialitet och det informationsskydd som anges i artikel 12 i protokollet om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor samt omfattas av alla krav på konfidentialitet som fastställs i parternas lagstiftning.

1.   Varje part ska säkerställa att deras tullbestämmelser och tullförfaranden

Varje part bör regelbundet se över sina lagstiftnings- och tullförfaranden. Tullförfarandena bör också tillämpas på ett sätt som är förutsägbart, konsekvent och transparent.

2.   I syfte att förbättra arbetsmetoder och säkerställa icke-diskriminering, transparens, effektivitet, integritet och ansvarsskyldighet i verksamheten ska varje part

1.   Varje part ska anta eller bibehålla tullförfaranden som

2.   Som ett villkor för ett sådant frigörande får varje part kräva en garanti för eventuella ej ännu fastställda belopp i form av en säkerhet, en deposition eller något annat lämpligt instrument som föreskrivs i dess lagar och andra författningar. Beloppet för en sådan garanti får inte vara högre än det belopp som parten behöver för att säkerställa betalningen av de slutgiltiga tullarna, skatterna, pålagorna och avgifterna för de varor som omfattas av garantin. Garantin ska frisläppas när den inte längre behövs.

3.   Parterna ska säkerställa att de tullmyndigheter och andra myndigheter som ansvarar för gränskontroller och förfaranden som hanterar import, export och transitering av varor samarbetar med varandra och samordnar sin verksamhet för att underlätta handeln och påskynda frigörandet av varor.

1.   Varje part ska sträva efter förenkling av sina krav och formaliteter för tullförfaranden, i syfte att spara tid och kostnader för näringsidkare eller andra aktörer, inbegripet små och medelstora företag.

2.   Varje part ska anta eller bibehålla åtgärder som gör det möjligt för näringsidkare eller andra aktörer som uppfyller kriterier angivna i dess lagar och andra författningar att dra nytta av ytterligare förenkling av tullförfaranden. Sådana åtgärder får bland annat omfatta

3.   Om en part väljer att anta en av dessa åtgärder, kommer den parten, om den anser det vara lämpligt och praktiskt genomförbart och i enlighet med dess lagar och andra författningar, att erbjuda dessa förenklingar till alla näringsidkare som uppfyller de relevanta kriterierna.

1.   Vid tillämpningen av artikel 20 ska konventionen om ett gemensamt transiteringsförfarande gälla.

2.   Varje part ska säkerställa underlättande av och ändamålsenlig kontroll över omlastningar i och transiteringar genom deras respektive territorier.

3.   Varje part ska främja och genomföra regionala transiteringsarrangemang i syfte att underlätta handeln i enlighet med konventionen om ett gemensamt transiteringsförfarande.

4.   Varje part ska säkerställa att alla berörda myndigheter och organ inom dess territorium samarbetar och samordnar sin verksamhet för att underlätta transittrafik.

5.   Varje part ska tillåta att varor avsedda för import förflyttas inom dess territorium under tullkontroll från ett importtullkontor till ett annat tullkontor på dess territorium varifrån varorna ska frigöras eller tullklareras.

1.   Varje part ska anta eller bibehålla ett riskhanteringssystem för tullkontroller i syfte att minska sannolikheten för och konsekvenserna av en händelse som skulle förhindra en korrekt tillämpning av tullagstiftning, äventyra parternas ekonomiska intressen eller utgöra ett hot mot parternas och deras invånares säkerhet och skydd, mot människors, djurs eller växters hälsa, mot miljön eller mot konsumenter.

2.   Andra tullkontroller än stickprovskontroller ska främst baseras på riskanalys som görs med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik.

3.   Varje part ska utforma och tillämpa riskhanteringen på ett sådant sätt att godtycklig eller omotiverad diskriminering eller dolda restriktioner för den internationella handeln undviks.

4.   Varje part ska koncentrera tullkontroller och andra relevanta gränskontroller på högrisksändningar och påskynda frigörandet av lågrisksändningar. Varje part får också som en del av sin riskhantering välja ut sändningar slumpvis för sådana kontroller.

5.   Varje part ska basera riskhanteringen på en riskbedömning med hjälp av lämpliga urvalskriterier.

1.   För att påskynda varors frigörande ska varje part anta eller bibehålla granskning efter klarering för att säkerställa att tullagstiftningen och andra tullrelaterade lagar och författningar efterlevs.

2.   Varje part ska välja ut personer och sändningar för granskning efter klarering på ett riskbaserat sätt, vilket kan innefatta användning av lämpliga urvalskriterier. Varje part ska utföra sådana granskningar efter klarering på ett transparent sätt. Om en person är involverad i granskningsprocessen och slutliga resultat har fastställts ska parten utan dröjsmål underrätta den person vars bokföring granskats om resultaten av granskningen, personens rättigheter och skyldigheter och resonemangen bakom de slutliga resultaten.

3.   Uppgifter från granskningar efter klarering får användas i påföljande administrativa förfaranden eller domstolsförfaranden.

4.   Parterna ska, om det är praktiskt genomförbart, använda resultaten av granskningar efter klarering i riskhanteringssyften.

1.   Varje part ska upprätthålla ett partnerskapsprogram för aktörer som uppfyller de särskilda kriterierna i bilaga 18.

2.   Parterna ska erkänna varandras respektive program för godkända ekonomiska aktörer i enlighet med bilaga 18.

1.   Varje part ska säkerställa att dess tullagstiftning och andra handelsrelaterade lagar och andra författningar samt dess allmänna administrativa förfaranden och relevant information med allmän giltighet i fråga om handel offentliggörs och görs tillgänglig för varje berörd person på ett enkelt sätt, inbegripet vid behov på internet.

2.   Varje part ska skyndsamt offentliggöra ny lagstiftning och allmänna förfaranden som rör tull och förenklade handelsprocedurer så snart som möjligt innan sådan lagstiftning eller sådana förfaranden träder i kraft, och ska skyndsamt offentliggöra alla ändringar och tolkningar av sådan lagstiftning och sådana förfaranden. Sådana offentliggöranden ska omfatta följande:

3.   Varje part ska säkerställa att det föreligger en rimlig tidsperiod mellan offentliggörandet av ny eller ändrad lagstiftning, förfaranden och avgifter eller pålagor och deras ikraftträdande.

4.   Varje part ska göra följande tillgängligt via internet:

Varje part ska säkerställa att de beskrivningar, formulär, dokument och uppgifter som avses i första stycket a, b och c hålls uppdaterade.

5.   Varje part ska inrätta eller upprätthålla en eller flera informationspunkter som inom rimlig tid ska besvara frågor från myndigheter, näringsidkare och andra berörda parter om tullfrågor och andra handelsrelaterade frågor. Parterna ska inte kräva betalning av en avgift för att besvara frågor.

1.   Varje part ska, genom sina tullmyndigheter, efter ansökan av ekonomiska aktörer utfärda förhandsbesked som fastställer den behandling som ska beviljas de berörda varorna. Sådana besked ska utfärdas skriftligen eller i elektroniskt format inom en viss tid och innehålla all nödvändig information i enlighet med den utfärdande partens lagstiftning.

2.   Förhandsbesked ska gälla i minst tre år från och med den första giltighetsdagen utom om förhandsbeskedet inte längre är förenligt med lagen, eller om de fakta eller omständigheter som låg till grund för det ursprungliga beskedet har förändrats.

3.   En part får vägra att utfärda ett förhandsbesked om den fråga som tas upp i ansökan är föremål för ett administrativt eller rättsligt prövningsförfarande eller om ansökan inte avser någon avsedd användning av förhandsbeskedet eller någon avsedd användning av ett tullförfarande. Om en part inte utfärdar ett förhandsbesked ska den skyndsamt skriftligen informera sökanden samt ange relevanta uppgifter och skälen för sitt beslut.

4.   Varje part ska offentliggöra åtminstone följande:

5.   Om en part återkallar, ändrar, ogiltigförklarar eller upphäver ett förhandsbesked ska den skriftligen informera sökanden och däri ange relevanta faktiska omständigheter och skälen för sitt beslut. En part får återkalla, ändra, ogiltigförklara eller upphäva ett förhandsbesked med retroaktiv verkan endast om förhandsbeskedet grundades på ofullständiga, oriktiga, falska eller vilseledande uppgifter.

6.   Ett förhandsbesked som utfärdats av en part ska vara bindande för denna part med avseende på sökanden. Parten får föreskriva att förhandsbeskedet är bindande för sökanden.

7.   Varje part ska, på skriftlig begäran från innehavaren, tillhandahålla en prövning av ett förhandsbesked eller ett beslut om att återkalla, ändra eller ogiltigförklara ett förhandsbesked.

8.   Varje part ska göra information om förhandsbesked offentligt tillgänglig, med beaktande av behovet av att skydda personuppgifter och affärshemligheter.

9.   Förhandsbesked ska utfärdas med avseende på

1.   Varje part ska föreskriva effektiva, snabba, icke-diskriminerande och lättillgängliga förfaranden som garanterar rätten till överklagande av administrativa åtgärder, avgöranden och beslut av tullen eller andra behöriga myndigheter som inverkar på importen och exporten av varor eller varor under transitering.

2.   De förfaranden som avses i punkt 1 ska inbegripa

3.   Varje part ska säkerställa att om beslutet om överklagande eller omprövning enligt punkt 2 a inte meddelas inom den tidsfrist som föreskrivs i partens lagar och andra författningar eller inte meddelas utan onödigt dröjsmål, ska den sökande ha rätt till ytterligare administrativt överklagande eller omprövning på administrativ väg eller överklagande till eller prövning vid domstol eller rätt att på annat sätt kunna vända sig till en rättslig myndighet i enlighet med den partens lagar och andra författningar.

4.   Varje part ska säkerställa att sökanden får tillgång till skälen till det administrativa beslutet, så att sökanden vid behov kan använda överklagande- eller prövningsförfaranden.

1.   Varje part ska hålla regelbundna samråd i god tid med företrädare för näringslivet om förslag till lagstiftning och allmänna förfaranden som rör tull och förenklade handelsprocedurer. I detta syfte ska varje part upprätthålla lämpliga samråd mellan förvaltningar och näringslivet.

2.   Varje part ska säkerställa att deras tullbestämmelser och andra därmed sammanhängande krav och förfaranden fortsätter att motsvara näringslivets behov, följer bästa praxis och begränsar handeln så lite som möjligt.

1.   I denna artikel avses med tillfällig införsel det tullförfarande enligt vilket vissa varor, inbegripet transportmedel, kan föras in i ett tullområde och villkorligt befrias från betalning av importtullar och skatter och utan att det tillämpas importförbud eller importrestriktioner av ekonomisk karaktär, på villkor att varorna importeras för ett särskilt ändamål och är avsedda för återexport inom en viss tid utan att ha genomgått någon förändring utöver normal värdeminskning på grund av varornas användning.

2.   Varje part ska bevilja tillfällig införsel, med fullständig, villkorad befrielse från importtullar och skatter och utan tillämpning av importrestriktioner eller importförbud av ekonomisk karaktär, i enlighet med dess lagar och andra författningar, för följande typer av varor:

3.   Varje part ska, när det gäller tillfällig införsel av de varor som avses i punkt 2 och oavsett ursprung, godta en carnet enligt vad som föreskrivs i ATA-konventionen och Istanbulkonventionen som utfärdats i den andra parten, påtecknats där och garanterats av en sammanslutning som ingår i den internationella garantikedjan, som certifierats av de behöriga myndigheterna och är giltig i den importerande partens tullområde.

1.   Med tanke på den stora volymen av sjööverfarter och särskilt den stora volymen roll-on/roll-off-trafik mellan deras respektive tullområden, är parterna överens om att samarbeta för att underlätta sådan trafik och andra alternativa trafiksätt.

2.   Parterna erkänner följande:

3.   För detta ändamål

4.   Parterna är överens om att uppmuntra samarbete mellan sina respektive tullmyndigheter om bilaterala sjööverfartsvägar och att utbyta information om hur de hamnar som hanterar trafik mellan dem fungerar och om tillämpliga regler och förfaranden. De kommer att offentliggöra information om de åtgärder som de har infört och om de processer som hamnar har inrättat för att underlätta sådan trafik, och underlätta för operatörer att få kunskap härom.

1.   Den specialiserade handelskommittén för tullsamarbete och ursprungsregler ska

2.   Den specialiserade handelskommittén för tullsamarbete och ursprungsregler får anta beslut eller rekommendationer

1.   Partnerskapsrådet får ändra

2.   Den specialiserade handelskommittén för administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och indrivning av skatter och tullar får ändra de värden som avses i artikel PVAT.33.4 i protokollet om administrativt samarbete och bedrägeribekämpning inom området mervärdesskatt och om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter och tullar.

1.   Parterna bekräftar sitt åtagande att skapa ett gynnsamt klimat för utveckling av handel och investeringar sinsemellan.

2.   Parterna bekräftar rätten att reglera inom sina egna territorier i syfte att uppnå legitima politiska mål, t.ex. skydd av folkhälsa, sociala tjänster, offentlig utbildning, säkerhet, miljö inbegripet klimatförändringar, allmän moral, socialt skydd, konsumentskydd, skydd av personlig integritet och dataskydd, eller främjande och skydd av den kulturella mångfalden.

3.   Denna avdelning är inte tillämplig på åtgärder som påverkar fysiska personer från en part vilka söker tillträde till den andra partens arbetsmarknad eller på åtgärder som avser nationalitet, medborgarskap, bosättning eller fast anställning.

4.   Denna avdelning ska inte hindra en part ifrån att tillämpa åtgärder för att reglera fysiska personers inresa till eller tillfälliga vistelse på dess territorium, inbegripet sådana åtgärder som är nödvändiga för att skydda gränsernas integritet och säkerställa att fysiska personers förflyttning över dessa sker i ordnade former, under förutsättning att åtgärderna inte tillämpas på ett sådant sätt att de upphäver eller inskränker de förmåner som tillkommer den andra parten enligt villkoren i denna avdelning. Det faktum att visering krävs för fysiska personer från vissa länder, men inte från andra, ska inte i sig anses upphäva eller inskränka förmåner enligt denna avdelning.

5.   Denna avdelning är inte tillämplig på

6.   Denna avdelning är inte tillämplig på en parts åtgärder i fråga om offentlig upphandling av en vara eller tjänst som förvärvas för offentliga ändamål, och inte för kommersiell återförsäljning eller för användning i leverans av en vara eller en tjänst för kommersiell försäljning, oavsett om upphandlingen utgör en omfattad upphandling i den mening som avses i artikel 277.

7.   Med undantag för artikel 132 är denna avdelning inte tillämplig på subventioner eller bidrag som tillhandahålls av parterna, inte heller på statsstödda lån, garantier och försäkringar.

1.   Förmånerna i denna avdelning och avdelning IV i denna rubrik får av en part förvägras en investerare eller tjänsteleverantör från den andra parten, eller ett omfattat företag, om den förvägrande parten antar eller bibehåller åtgärder som rör upprätthållandet av internationell fred och säkerhet, inbegripet skydd av mänskliga rättigheter, och som

2.   För tydlighetens skull påpekas att punkt 1 är tillämplig på avdelning IV i denna rubrik i den mån den avser tjänster eller investeringar avseende vilka en part har förvägrat förmånerna i denna avdelning.

1.   I syfte att införa möjliga förbättringar av bestämmelserna i denna avdelning, och i överensstämmelse med deras åtaganden enligt internationella avtal, ska parterna se över sina regelverk avseende handel med tjänster och investeringar, inbegripet detta avtal, i enlighet med artikel 776.

2.   Parterna ska sträva efter att, när så är lämpligt, se över de icke-överensstämmande åtgärder och förbehåll som anges i bilagorna 19, 20, 21 och 22 samt de verksamheter för affärsresenärer på kortare vistelse som anges i bilaga 21 i syfte att komma överens om möjliga förbättringar som ligger i deras ömsesidiga intresse.

3.   Denna artikel ska inte tillämpas på finansiella tjänster.

1.   Varje part ska, med avseende på etablering och drift på sitt territorium, medge investerare från den andra parten och omfattade företag en behandling som inte är mindre gynnsam än den som parten i liknande situationer medger sina egna investerare och deras företag.

2.   Med den behandling som medges av en part enligt punkt 1 avses

1.   Varje part ska, med avseende på etablering på sitt territorium, medge investerare från den andra parten och omfattade företag en behandling som inte är mindre gynnsam än den som parten i liknande situationer medger investerare från ett tredjeland och deras företag.

2.   Varje part ska, med avseende på drift på sitt territorium, medge investerare från den andra parten och omfattade företag en behandling som inte är mindre gynnsam än den som parten i liknande situationer medger investerare från ett tredjeland och deras företag.

3.   Punkterna 1 och 2 ska inte tolkas som att en part är skyldig att låta investerare från den andra parten eller omfattade företag omfattas av en behandling som följer av

4.   För tydlighetens skull påpekas att den ”behandling” som avses i punkterna 1 och 2 inte omfattar förfaranden för tvistlösning mellan investerare och stat som föreskrivs i andra internationella avtal.

5.   För tydlighetens skull påpekas att förekomsten av materiella bestämmelser i andra internationella avtal som en part ingått med ett tredjeland, eller ett rent formellt införlivande av dessa bestämmelser i inhemsk lagstiftning i den mån som detta är nödvändigt för att införliva dem i den inhemska rättsordningen, inte i sig utgör sådan ”behandling” som avses i punkterna 1 och 2. En parts åtgärder enligt dessa bestämmelser kan utgöra sådan behandling och därmed innebära en överträdelse av denna artikel.

1.   En part får inte ålägga eller genomdriva krav på, eller genomdriva åtaganden om, att i samband med etablering eller drift av företag på sitt territorium

Detta led är inte tillämpligt om licensavtalet ingås mellan företaget och parten. Vid tillämpningen av detta led avses med licensavtal varje avtal om licensiering av teknik, en produktionsprocess eller någon annan äganderättsligt skyddad kunskap.

2.   En part får inte villkora mottagandet eller det fortsatta mottagandet av en förmån i samband med etableringen eller driften av ett företag på sitt territorium med uppfyllande av något av följande krav:

3.   Punkt 2 ska inte tolkas som att en part är förhindrad att villkora mottagandet eller det fortsatta mottagandet av en förmån i samband med etableringen eller driften av ett företag på dess territorium med uppfyllande av ett krav på att förlägga tillverkning, tillhandahålla en tjänst, utbilda eller anställa personal, bygga eller bygga ut vissa anläggningar eller bedriva forskning och utveckling, på dess territorium.

4.   Punkt 1 f och l i denna artikel är inte tillämpliga om

5.   Punkt 1 a–c och punkt 2 a och b är inte tillämpliga på kvalifikationskrav för varor eller tjänster med avseende på deltagande i exportfrämjande program och utländska biståndsprogram.

6.   För tydlighetens skull påpekas att denna artikel inte hindrar en parts behöriga myndighets genomdrivande av åtaganden som gjorts mellan andra personer än en part och som inte direkt eller indirekt ålagts eller krävts av den parten.

7.   För tydlighetens skull påpekas att punkt 2 a och b inte är tillämpliga på krav som en importerande part ålägger avseende varuinnehåll som är nödvändigt för att den ska vara berättigad till förmånstull eller förmånskvoter.

8.   Punkt 1 l är inte tillämplig om kravet åläggs eller genomdrivs eller åtagandet genomdrivs av en domstol såsom en skälig ersättning enligt partens upphovsrättslagstiftning.

9.   En part får varken ålägga eller genomdriva någon åtgärd som är oförenlig med dess skyldigheter enligt avtalet om handelsrelaterade investeringsåtgärder (Trims), inte ens om den parten har förtecknat en sådan åtgärd i bilaga 19 eller 20.

10.   För tydlighetens skull påpekas att denna artikel inte ska tolkas som att en part är skyldig att tillåta att en viss tjänst tillhandahålls på gränsöverskridande basis, om parten antar eller bibehåller begränsningar eller förbud mot sådant tillhandahållande av tjänster vilka är förenliga med de förbehåll, villkor eller kvalifikationer som anges med avseende på en sektor, undersektor eller verksamhet som förtecknas i bilaga 19 eller 20.

11.   Ett villkor för mottagande eller fortsatt mottagande av en förmån som avses i punkt 2 utgör inte ett krav eller ett åtagande i den mening som avses i punkt 1.

1.   Artiklarna 128, 129, 130, 131 och 132 är inte tillämpliga på

2.   Artiklarna 128, 129, 130, 131 och 132 är inte tillämpliga på en parts åtgärder på en parts åtgärder som är förenliga med de förbehåll, villkor eller kvalifikationer som anges med avseende på en sektor, undersektor eller verksamhet som förtecknas i bilaga 20.

3.   Artiklarna 129 och 130 är inte tillämpliga på åtgärder som utgör ett undantag eller en avvikelse från artikel 3 eller 4 i Trips-avtalet, såsom särskilt föreskrivs i artiklarna 3–5 i det avtalet.

4.   För tydlighetens skull påpekas att artiklarna 129 och 130 inte ska tolkas som ett hinder för en part att föreskriva informationskrav, inte heller för statistiska ändamål, i samband med att etablering eller drift av investerare från den andra parten eller omfattade företag, under förutsättning att detta inte utgör ett medel för att kringgå den partens skyldigheter enligt de artiklarna.

1.   Varje part ska medge tjänster och tjänsteleverantörer från den andra parten en behandling som inte är mindre gynnsam än den som parten i liknande situationer medger sina egna tjänster och tjänsteleverantörer.

2.   En part får uppfylla kravet i punkt 1 genom att medge tjänster och tjänsteleverantörer från den andra parten antingen en till formen identisk behandling eller en till formen olik behandling i förhållande till den som parten medger sina egna tjänster och tjänsteleverantörer.

3.   En till formen identisk eller en till formen olik behandling ska anses vara mindre gynnsam om den ändrar konkurrensvillkoren till förmån för tjänster eller tjänsteleverantörer från parten i jämförelse med tjänster eller tjänsteleverantörer från den andra parten.

4.   Ingenting i denna artikel ska tolkas som att en part måste kompensera för inneboende konkurrensnackdelar som följer av de aktuella tjänsternas eller tjänsteleverantörernas utländska natur.

1.   Varje part ska medge tjänster och tjänsteleverantörer från den andra parten en behandling som inte är mindre gynnsam än den som parten i liknande situationer medger tjänster och tjänsteleverantörer från ett tredjeland.

2.   Punkt 1 ska inte tolkas som att en part är skyldig att låta tjänster och tjänsteleverantörer från den andra parten omfattas av en behandling som följer av

3.   För tydlighetens skull påpekas att förekomsten av materiella bestämmelser i andra internationella avtal som en part ingått med ett tredjeland, eller ett rent formellt införlivande av dessa bestämmelser i inhemsk lagstiftning i den mån som detta är nödvändigt för att införliva dem i den inhemska rättsordningen, inte i sig utgör sådan ”behandling” som avses i punkt 1. En parts åtgärder enligt de bestämmelserna kan utgöra sådan behandling och därmed innebära en överträdelse av denna artikel.

1.   Artiklarna 135, 136, 137 och 138 är inte tillämpliga på