(1)

I enlighet med rådets beslut (EU) 2020/1704 (2), undertecknades avtalet genom skriftväxling mellan Europiska unionen och Islamiska republiken Mauretanien om förlängning av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Islamiska republiken Mauretanien, vilket löper ut den 15 november 2020 (avtalet genom skriftväxling), den 15 november 2020.

(2)

Syftet med avtalet genom skriftväxling är att göra det möjligt för unionen och Islamiska republiken Mauretanien att fortsätta att samarbeta för att främja en hållbar fiskeripolitik och ett ansvarsfullt nyttjande av fiskeresurserna i Mauretaniens vatten, och göra det möjligt för unionens fartyg att bedriva fiskeverksamhet i dessa vatten.

(3)

Avtalet genom skriftväxling bör godkännas.

(1)

I enlighet med Romförklaringen från ledarna för 27 medlemsstater och Europeiska rådet, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen av den 25 mars 2017 bör unionens budget leda till ett säkert och tryggt Europa. Kärnkraftsavvecklingsprogrammen har redan bidragit till detta, och kan bidra ytterligare. Den viktigaste positiva effekten som ska uppnås efter en stängning av en kärnteknisk anläggning är den gradvisa minskningen av den radiologiska risken för arbetstagarna, allmänheten och miljön i de berörda medlemsstaterna men även i unionen som helhet.

(2)

Ett särskilt finansieringsprogram kan tillföra ytterligare mervärde för EU genom att bli ett riktmärke i unionen för säker hantering av tekniska frågor inom området kärnkraftsavveckling och för spridning av kunskap. Ekonomiskt stöd från ett sådant finansieringsprogram bör tillhandahållas, på grundval av en förhandsbedömning som identifierar de specifika behoven och påvisar mervärdet för EU, i syfte att stödja avveckling av kärntekniska anläggningar och säker hantering av radioaktivt avfall.

(3)

De verksamheter som omfattas av denna förordning bör vara förenliga med tillämplig unionsrätt och nationell rätt. Ekonomiskt stöd enligt denna förordning bör även fortsättningsvis vara ett undantag, utan att det påverkar de principer och mål som härrör från unionsrätten om kärnsäkerhet, nämligen rådets direktiv 2009/71/Euratom (2), och avfallshantering, nämligen rådets direktiv 2011/70/Euratom (3). I enlighet med artiklarna 4.1 och 7.1 i direktiv 2011/70/Euratom ska medlemsstaterna alltjämt ha det yttersta ansvaret för den säkra hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som genererats.

(4)

I enlighet med protokollet om villkoren och bestämmelserna för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (4) fogat till fördraget om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (5) (nedan kallat anslutningsfördraget) åtog Bulgarien sig att stänga enheterna 1 och 2 samt enheterna 3 och 4 i kärnkraftverket Kozloduj senast den 31 december 2002 respektive den 31 december 2006, och att senare avveckla dessa enheter. Avvecklingen har lett till en avsevärd finansiell börda i form av såväl direkta som indirekta kostnader för Bulgarien. I enlighet med sina förpliktelser stängde Bulgarien alla berörda enheter inom de respektive tidsfristerna.

(5)

I enlighet med protokoll nr 9 om reaktorerna 1 och 2 vid kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien, som bifogas akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (6) (nedan kallad anslutningsakten), åtog sig Slovakien att stänga reaktor 1 och reaktor 2 i kärnkraftverket Bohunice V1 senast den 31 december 2006 respektive den 31 december 2008, och att därefter avveckla dessa reaktorenheter. Avvecklingen har lett till en avsevärd finansiell börda i form av såväl direkta som indirekta kostnader för Slovakien. I enlighet med sina förpliktelser stängde Slovakien alla berörda enheter inom de respektive tidsfristerna.

(6)

I enlighet med förpliktelser i anslutningsfördraget respektive anslutningsakten och med stöd av unionen har Bulgarien och Slovakien gjort betydande framsteg när det gäller avvecklingen av kärnkraftverken Kozloduj och Bohunice V1. Ytterligare arbete krävs för att på ett säkert sätt uppnå avvecklingens sluttillstånd. På grundval av nuvarande avvecklingsplaner planeras avvecklingsarbetet att slutföras senast i slutet av 2030 för kärnkraftverket Kozloduj och 2025 för kärnkraftverket Bohunice V1.

(7)

Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC) upprättades genom artikel 8 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget). Genom tillämpning av den artikeln undertecknades under perioden 1960–1962 lokaliseringsavtal mellan gemenskapen, Tyskland, Belgien, Italien och Nederländerna. För Italien och Nederländerna överfördes nationella kärntekniska anläggningar till gemenskapen. En infrastruktur som var inriktad på kärnforskning och som omfattade nya anläggningar togs i bruk på de fyra anläggningsplatserna. Vissa av dessa anläggningar används fortfarande i dag, medan andra har lagts ned, i vissa fall för över 20 år sedan, och till största delen blivit föråldrade.

(8)

På grundval av artikel 8 i Euratomfördraget, och enligt artikel 7 i direktiv 2011/70/Euratom, bör JRC, som en tillståndshavare, förvalta sitt historiska skadeståndsansvar vid radiologiska olyckor och avveckla sina kärntekniska anläggningar som har lagts ner i enlighet med relevant nationell lagstiftning. Därför inleddes Programmet för kärnkraftsavveckling och avfallshantering inom ramen för JRC 1999 med ett meddelande till Europaparlamentet och rådet, och sedan dess har kommissionen tillhandahållit regelbundna uppdateringar om framstegen i genomförandet av det programmet.

(9)

Kommissionen har dragit slutsatsen att det bästa alternativet för att uppfylla kraven som härrör från artikel 5.1 f och artikel 7 i direktiv 2011/70/Euratom är att tillämpa en strategi som kombinerar avvecklings- och avfallshanteringsverksamheter samtidigt som diskussioner mellan JRC och de medlemsstater som är värdstater för JRC om en potentiell överföring av ansvaret för avveckling samt för hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall vid ömsesidiga avtal mellan kommissionen och värdmedlemsstaterna inleds. JRC bör tillhandahålla och upprätthålla tillräckliga resurser för att kunna uppfylla sina skyldigheter med hänsyn till avvecklingen och säkerheten vid hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

(10)

Denna förordning beaktar de behov som identifierats för den fleråriga budgetramen för perioden 1 januari 2021–31 december 2027, och den fastställer en finansieringsram för hela löptiden för stödprogrammen för kärnkraftsavveckling avseende enheterna 1–4 i kärnkraftverket Kozloduj i Bulgarien (nedan kallat Kozlodujprogrammet) och enheterna 1 och 2 i kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien (nedan kallat Bohuniceprogrammet), och för avvecklingen av och hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall från kommissionens kärntekniska anläggningar vid JRC-anläggningarna, nämligen JRC-Geel i Belgien, JRC-Karlsruhe i Tyskland, JRC-Ispra i Italien och JRC-Petten i Nederländerna (nedan kallat JRC-programmet för avveckling och avfallshantering). Den finansieringsramen ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (7), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(11)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (8) (nedan kallad budgetförordningen) är tillämplig för det särskilda finansieringsprogrammet för avvecklingen av kärntekniska anläggningar och hanteringen av radioaktivt avfall (nedan kallat programmet). I budgetförordningen fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive reglerna om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter.

(12)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (9) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (10), (Euratom, EG) nr 2185/96 (11) och (EU) 2017/1939 (12) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (13). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens finansiella intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939, Eppo – de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(13)

Denna förordning påverkar inte resultaten av framtida förfaranden om statligt stöd som kan genomföras i enlighet med artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(14)

Beloppen för de anslag som tilldelas programmet, samt programperioden och fördelningen av medel mellan verksamheterna, kan ses över på grundval av resultaten i interims- och slututvärderingsrapporterna. Det bör vara möjligt att erhålla ytterligare budgetflexibilitet genom omfördelning av medel bland verksamheterna om och när det behövs, samtidigt som prioritet ges till verksamhet som bidrar till att tackla säkerhetsproblemen i samband med avvecklingen och hanteringen av radioaktivt avfall vid enheterna 1–4 i kärnkraftverket Kozloduj i Bulgarien och enheterna 1 och 2 i kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien, utan att det påverkar andra åtgärder som genomförs inom ramen för den här förordningen och i enlighet med budgetförordningen.

(15)

Programmet bör också inbegripa den uppbyggnad av kunskap och det utbyte av erfarenheter. Kunskap och erfarenheter som erhållits och lärdomar som förvärvats inom ramen för programmet beträffande avvecklingsprocessen bör spridas i unionen, i samordning och samverkan med unionsprogram för avvecklingsverksamhet i Litauen eftersom sådana åtgärder medför det största mervärdet för EU och bidrar till arbetstagarnas och allmänhetens säkerhet samt skydd av miljön. Samarbetsförfarandet och samarbetets omfattning och ekonomiska aspekter bör anges i det fleråriga arbetsprogrammet och kan också vara föremål för avtal mellan medlemsstaterna och/eller med kommissionen.

(16)

JRC bör på ett samordnat sätt underlätta spridningen av kunskap bland olika berörda parter i unionen, till exempel genom att genomföra marknadsanalyser, granskningar och bedömningar av kunskapsbehoven i unionen, identifiera möjliga riktlinjer för samarbete, berörda parter och områden där den kunskap som byggts upp under programmets genomförande skulle ge störst mervärde samt utveckla format för kunskapsutbyte. Spridningen av den kunskap som byggts upp bör finansieras av JRC. Varje medlemsstat bör ha möjlighet att börja utveckla relationer och utbyten för spridning av kunskap.

(17)

Avvecklingen av kärntekniska anläggningar och hanteringen av radioaktivt avfall som omfattas av denna förordning bör utföras med hjälp av bästa tillgängliga tekniska expertis, och med vederbörlig hänsyn till arten av och de tekniska specifikationerna för de anläggningar som ska avvecklas, för att säkerställa säkerhet och högsta möjliga effektivitet, så internationell bästa praxis beaktas.

(18)

En effektiv övervakning och kontroll av utvecklingen av avvecklingsprocessen bör säkerställas av Bulgarien, Slovakien och kommissionen för att säkerställa högsta möjliga mervärde för EU vad beträffar de medel som anslås enligt denna förordning, även om det yttersta ansvaret för avvecklingen ligger hos de två berörda medlemsstaterna. Detta inbegriper effektiv mätning av framsteg och prestation och korrigerande åtgärder vid behov. För detta ändamål bör en kommitté som svarar för övervakning och information inrättas och ledas gemensamt av en företrädare för kommissionen och en företrädare för den berörda medlemsstaten. På samma sätt bistår en grupp oberoende experter från medlemsstaterna, som utses av kommissionen, JRC-programmet för avveckling och avfallshantering.

(19)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (14) bör programmet utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som kan användas som utgångspunkt för utvärdering av programmets faktiska konsekvenser.

(20)

Verksamheterna inom Kozlodujprogrammet och Bohuniceprogrammet bör bestämmas inom de parametrar som fastställs i de avvecklingsplaner som lämnats in av Bulgarien och Slovakien i enlighet med rådets förordning (Euratom) nr 1368/2013 (15). I dessa planer anges räckvidden för dessa program, samt avvecklingarnas sluttillstånd, måldatum och slutdatum. De omfattar även avvecklingsverksamheterna samt därtill hörande tidsplaner, kostnader och personalbehov.

(21)

Verksamheterna inom Kozlodujprogrammet och Bohuniceprogrammet bör genomföras med en gemensam finansieringsinsats med deltagande av unionen samt Bulgarien respektive Slovakien i linje med den medfinansieringspraxis som fastställdes inom ramen för de föregående programmen.

(22)

Förordning (Euratom) nr 1368/2013 bör upphöra att gälla.

(23)

Vederbörlig hänsyn har tagits till revisionsrättens särskilda rapport nr 22/2016 med titeln EU:s stödprogram för kärnkraftsavveckling i Litauen, Bulgarien och Slovakien: vissa framsteg har gjorts sedan 2011 men stora utmaningar väntar.

(24)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (16).

(25)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avser även den generella villkorlighetsordningen för skyddet av unionens budget.

(26)

Genomförandemetoder och former för unionsfinansiering som fastställs i denna förordning bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå verksamheternas specifika mål och ge resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande regelefterlevnad. Detta bör omfatta överväganden om användningen av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader samt finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 a i budgetförordningen.

(1)

I enlighet med protokoll nr 4 om kärnkraftverket Ignalina (1) (protokoll nr 4), som är bifogat akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (2) (anslutningsakten), åtog sig Litauen att stänga reaktor 1 och reaktor 2 i kärnkraftverket Ignalina senast den 31 december 2004 respektive den 31 december 2009, och att därefter avveckla dessa reaktorenheter.

(2)

I enlighet med anslutningsaktens förpliktelser och med stöd från unionen har Litauen stängt de två reaktorerna inom respektive tidsfrist och gjort betydande framsteg mot deras avveckling. Det krävs ytterligare arbete för att fortsätta att minska den radiologiska risken. Mot bakgrund av tillgängliga uppskattningar kommer det att krävas ytterligare ekonomiska resurser i detta syfte efter år 2020.

(3)

De verksamheter som omfattas av denna förordning bör vara förenliga med tillämplig unionsrätt och nationell rätt. Avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina bör utföras i enlighet med unionens lagstiftning om kärnsäkerhet, nämligen rådets direktiv 2009/71/Euratom (3), och avfallshantering, nämligen rådets direktiv 2011/70/Euratom (4). I enlighet med artiklarna 4.1 och 7.1 i direktiv 2011/70/Euratom ska medlemsstaterna alltjämt ha det yttersta ansvaret för den säkra hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som genererats.

(4)

Den förtida stängningen och den därefter följande avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina med dess två 1 500 MW RBMK-reaktorenheter, som ärvts av f.d. Sovjetunionen, saknade motstycke och innebar för Litauen en utomordentligt stor finansiell belastning, som inte stod i proportion till landets storlek och ekonomiska styrka, och i protokoll nr 4 förklaras det att unionens ekonomiska stöd till landets avvecklingssträvanden samt för hantering av följderna av stängningen och avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina ska fortsätta utan avbrott och förlängas efter 2006, för den följande budgetperioden.

(5)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela löptiden för stödprogrammet för avveckling av kärnkraftverket Ignalina i Litauen (programmet), vilken ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (5) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(6)

Programmet bör inrättas för en sjuårsperiod så att dess löptid anpassas till den fleråriga budgetramens löptid, som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (6).

(7)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (7) (budgetförordningen) är tillämplig för detta program. I budgetförordningen fastställs regler för genomförandet av unionens budget, inklusive reglerna om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter.

(8)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (8) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (9), (Euratom, EG) nr 2185/96 (10) och (EU) 2017/1939 (11) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (12). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och, när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939, Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(9)

Denna förordning påverkar inte resultaten av framtida förfaranden om statligt stöd som kan genomföras i enlighet med artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(10)

Finansieringen enligt denna förordning bör inriktas på åtgärder för att genomföra avvecklingens säkerhetsmål.

(11)

Programmet bör också omfatta uppbyggnad av kunskap och utbyte av erfarenheter. Kunskap, erfarenheter och lärdomar med avseende på processen för kärnkraftsavveckling som förvärvats inom ramen för detta program bör spridas i unionen, i samordning och samverkan med andra relevanta unionsprogram för avvecklingsverksamhet i Bulgarien och Slovakien samt vid kommissionens kärntekniska anläggningar vid Gemensamma forskningscentrumets (JRC) anläggningar eftersom sådana åtgärder medför det största mervärdet för EU och bidrar till arbetstagarnas och allmänhetens säkerhet samt skydd av miljön. Samarbetsförfarandet och samarbetets omfattning och ekonomiska aspekter bör anges i det fleråriga arbetsprogrammet och kan också vara föremål för avtal mellan medlemsstaterna och/eller med kommissionen.

(12)

JRC bör underlätta spridningen av kunskap bland olika berörda parter i unionen på ett samordnat sätt, till exempel genom att genomföra marknadsanalyser, granskningar och bedömningar av kunskapsbehoven i unionen, identifiera möjliga riktlinjer för samarbete, berörda parter och områden där den kunskap som byggts upp under programmets genomförande skulle ge störst mervärde samt utveckla format för kunskapsutbyte. Spridningen av den kunskap som byggts upp bör finansieras av JRC. Varje medlemsstat bör kunna börja utveckla relationer och utbyten för spridning av kunskap.

(13)

Avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina bör utföras med hjälp av bästa tillgängliga tekniska expertis, och med vederbörlig hänsyn till arten av och de tekniska specifikationerna för de anläggningar som ska avvecklas, för att säkerställa säkerhet och högsta möjliga effektivitet, så att internationell bästa praxis beaktas.

(14)

Effektiv övervakning och kontroll av utvecklingen av avvecklingsprocessen bör säkerställas av Litauen och kommissionen för att försäkra högsta möjliga mervärde för EU vad beträffar de medel som anslås enligt denna förordning, även om det slutliga ansvaret för avvecklingen ligger hos Litauen. Detta inbegriper effektiv mätning av framsteg och prestation, och vidtagande av korrigerande åtgärder vid behov. Därför bör en kommitté som svarar för övervakning och information inrättas och ledas gemensamt av en företrädare för kommissionen och en företrädare för Litauen.

(15)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (13) bör programmet utvärderas på grundval av den information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av programmets faktiska konsekvenser.

(16)

Det bör vara möjligt att se över storleken på de anslag som tilldelas programmet och programperioden på grundval av resultaten i den interimistiska utvärderingsrapporten.

(17)

Verksamheter som medfinansieras enligt denna förordning bör fastställas inom de gränser som fastställs i den avvecklingsplan som Litauen lämnat in i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1369/2013 (14). I avvecklingsplanen fastställs programmets omfattning, sluttillståndet i avvecklingen samt slutdatum. Den omfattar också avvecklingsverksamhet samt därtill hörande tidsplaner, kostnader och personalbehov. När det behövs bör Litauen lämna in uppdaterade versioner av avvecklingsplanen till kommissionen så att de kan tas i beaktande vid utarbetandet av arbetsprogrammen.

(18)

Verksamheter inom programmet bör genomföras med en gemensam ekonomisk insats av unionen och Litauen. Ett högsta belopp för unionens medfinansiering bör fastställas i överensstämmelse med den medfinansieringspraxis som upprättades inom ramen för föregående program. Mot bakgrund av praxis inom ramen för jämförbara unionsprogram och den starkare litauiska ekonomin bör unionens medfinansieringssats vara 86 % av de stödberättigande kostnaderna räknat från programmets start och fram till dess att den verksamhet som finansieras genom denna förordning har genomförts. Återstående finansiering bör tillhandahållas av Litauen och andra källor än unionens budget, exempelvis från internationella finansinstitut och andra donatorer.

(19)

Förordning (EU) nr 1369/2013 bör därför upphöra att gälla.

(20)

Vederbörlig hänsyn har tagits till revisionsrättens särskilda rapport nr 22/2016 med titeln EU:s stödprogram för kärnkraftsavveckling i Litauen, Bulgarien och Slovakien: vissa framsteg har gjorts sedan 2011 men stora utmaningar väntar, dess rekommendationer och kommissionens svar.

(21)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 januari 2019 om förslaget till rådets förordning om inrättande av stödprogrammet för avveckling av kärnkraftverket Ignalina i Litauen (Ignalinaprogrammet) och om upphävande av rådets förordning (EU) nr 1369/2013 har noterats.

(22)

Programmet omfattas av tillämpningsområdet för Litauens nationella program för genomförandet av nationella handlingslinjer avseende hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som inrättats i enlighet med direktiv 2011/70/Euratom.

(23)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (15).

(24)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av ansvaret hos aktörer i budgetförvaltningen. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget avser även den generella villkorlighetsordningen för skydd av unionens budget.

(25)

De genomförandemetoder och former för unionsfinansiering som fastställs i denna förordning bör väljas utifrån vad som är bäst för att uppnå verksamheternas särskilda mål och leverera resultat. Hänsyn ska särskilt tas till kostnader för kontroller, administrativa bördor och förväntad risk för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa beaktande av användning av såväl klumpsummor, schablonsatser och enhetskostnader som finansiering som inte är kopplad till kostnader i den mening som avses i artikel 125.1 a i budgetförordningen.

(1)

Europa–Medelhavsavtalet om luftfart mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan (1) (avtalet), ingicks av unionen genom rådets beslut (EU) 2018/146 (2) och trädde i kraft den 19 mars 2018.

(2)

Genom artikel 22 i avtalet inrättas en gemensam kommitté sammansatt av företrädare för de avtalsslutande parterna (den gemensamma kommittén) som ska ansvara för förvaltningen av avtalet och se till att det tillämpas på riktigt sätt.

(3)

Enligt artikel 22.6 i avtalet ska den gemensamma kommittén själv anta sin arbetsordning.

(4)

För att säkerställa att avtalet genomförs på riktigt sätt bör den gemensamma kommitténs arbetsordning antas.

(5)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid det första sammanträdet i den gemensamma kommittén, eftersom den gemensamma kommitténs beslut om antagande av dess arbetsordning kommer att ha rättslig verkan för unionen. Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i den gemensamma kommittén bör baseras på utkastet till beslut av den gemensamma kommittén.

(1)

I kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1062/2014 (2) fastställs en förteckning över existerande verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt godkännas för användning i biocidprodukter. I förteckningen ingår koldioxid (EG-nr: 204-696-9, CAS-nr: 124-38-9). I förteckningen ingår också koldioxid som framställs genom förbränning av propan, butan eller en blandning av båda. Det omfattas inte av detta genomförandebeslut.

(2)

Alla deltagare har dragit tillbaka sitt stöd till koldioxid för användning i biocidprodukter i produkttyp 19, avskräckande och tilldragande medel. Europeiska kemikaliemyndigheten har offentliggjort en öppen inbjudan om övertagande av rollen som deltagare, i enlighet med artikel 14.1 a i delegerad förordning (EU) nr 1062/2014. Det har inte lämnats någon anmälan i enlighet med artikel 17 i den förordningen. I enlighet med artikel 20 första stycket b i delegerad förordning (EU) nr 1062/2014 bör det antas ett beslut om icke-godkännande i fråga om verksamma ämnen som inte längre stöds inom granskningsprogrammet för produkttypen.

(3)

Koldioxid (EG-nr: 204-696-9, CAS-nr: 124-38-9) bör därför inte godkännas som existerande verksamt ämne för användning i biocidprodukter i produkttyp 19.

(4)

Befintliga biocidprodukter i produkttyp 19 som innehåller koldioxid får fortsätta att tillhandahållas på marknaden och användas före de datum som avses i artikel 89.2 andra stycket i förordning (EU) nr 528/2012.

(5)

Koldioxid är förtecknat i kategori 6 i bilaga I till förordning (EU) nr 528/2012. Biocidprodukter i produkttyp 19 som innehåller koldioxid får därför tillhandahållas på marknaden och användas, förutsatt att de har godkänts i enlighet med den förordningen och uppfyller de villkor och specifikationer som anges för koldioxid i bilaga I.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.