(1)

Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, vilka fastställs i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Såsom påpekas i artikel 2 i EU-fördraget ska dessa värden vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

(2)

I sina slutsatser av den 21 juli 2020 påpekade Europeiska rådet att unionens ekonomiska intressen ska skyddas i enlighet med de allmänna principerna i fördragen, särskilt värdena som anges i artikel 2 i EU-fördraget. Europeiska rådet framhöll även vikten av att unionens ekonomiska intressen skyddas och vikten av att rättsstatsprincipen respekteras.

(3)

Rättsstaten kräver att all offentlig makt utövas inom de ramar som anges i lagstiftning, i enlighet med värden som demokrati och respekten för grundläggande rättigheter såsom föreskrivs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) och andra tillämpliga instrument, samt under överinseende av oberoende och opartiska domstolar. Den kräver i synnerhet att principerna om lagenlighet (3), som förutsätter en öppen, redovisningsskyldig, demokratisk och pluralistisk process, rättssäkerhet (4), förbud mot godtyckligt utövande av exekutiva befogenheter (5), effektivt rättsligt skydd, inklusive tillgång till rättslig prövning av oberoende och opartiska domstolar (6), samt maktdelning (7) respekteras (8).

(4)

Anslutningskriterierna, som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn 1993 och stärktes vid Europeiska rådets möte i Madrid 1995, utgör de grundläggande villkor som alla kandidatländer ska uppfylla för att bli medlemsstat i unionen. Dessa kriterier fastställs nu i artikel 49 i EU-fördraget.

(5)

När ett kandidatland blir en medlemsstat underställs landet en rättslig struktur som bygger på den grundläggande premissen att varje medlemsstat delar en rad gemensamma värden som ligger till grund för unionen med alla andra medlemsstater och erkänner att de andra medlemsstaterna delar dessa värden med den, som anges i artikel 2 i EU-fördraget. Denna premiss innebär och motiverar att det råder ett ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna om att dessa värden kommer att erkännas och således att den unionsrätt genom vilken de genomförs kommer att iakttas (9). Medlemsstaternas lagstiftning och praxis bör fortsätta att överensstämma med de gemensamma värden som unionen bygger på.

(6)

Det finns inte någon rangordning av unionens värden, men respekt för rättsstaten är avgörande för skyddet av andra grundläggande värden som unionen bygger på, såsom frihet, demokrati, jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter. Respekten för rättsstaten har en inneboende koppling till respekten för demokrati och grundläggande rättigheter. Det kan inte finnas någon demokrati och respekt för grundläggande rättigheter utan respekt för rättsstaten, och vice versa.

(7)

När medlemsstaterna genomför unionsbudgeten, inbegripet medel som anslås genom det återhämtningsinstrument för Europeiska unionen som inrättas enligt rådets förordning (EU) 2020/2094 (10) och genom lån och andra instrument som garanteras genom unionsbudgeten, och oavsett vilken genomförandemetod de använder, är respekten för rättsstaten en nödvändig förutsättning för efterlevnad av principen om sund ekonomisk förvaltning i artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(8)

Sund ekonomisk förvaltning kan endast säkerställas av medlemsstaterna om offentliga myndigheter agerar i enlighet med lagen, om bedrägerier, inklusive skattebedrägeri, skatteundandragande, korruption, intressekonflikt eller andra överträdelser av lagen, hanteras på ett effektivt sätt av utrednings- och åklagarmyndigheter, och om de offentliga myndigheternas, inklusive brottsbekämpande myndigheter, godtyckliga eller rättsstridiga beslut kan bli föremål för en effektiv rättslig prövning av oberoende domstolar och av Europeiska unionens domstol.

(9)

Rättsväsendets oberoende och opartiskhet bör alltid garanteras, och utrednings- och åklagarmyndigheter bör kunna utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Rättsväsendet, och utrednings- och åklagarmyndigheter bör utrustas med tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser och förfaranden för att agera effektivt och på ett sätt som till fullo respekterar rätten till en rättvis rättegång, inbegripet respekt för rätten till försvar. Slutliga domar bör genomföras effektivt. Dessa villkor krävs som en minimigaranti mot olagliga och godtyckliga myndighetsbeslut som skulle kunna skada unionens ekonomiska intressen.

(10)

Rättsväsendets oberoende förutsätter framför allt att det berörda rättsorganet är i stånd att utöva sina rättsliga funktioner helt självständigt, såväl enligt de tillämpliga reglerna som i praktiken, utan att vara föremål för någon hierarkisk begränsning eller underordning i förhållande till något annat organ och utan att ta emot order eller instruktioner från någon annan källa, och därför är skyddat mot yttre ingripanden eller påtryckningar som kan hindra dess ledamöters oberoende bedömning och påverka deras beslut. Garantier för oberoende och opartiskhet kräver att det finns regler, särskilt vad gäller domstolsinstansen sammansättning och utnämningen, längden på förordnanden och de grunder med stöd av vilka ledamöterna får avsättas - som utesluter allt rimligt tvivel som enskilda skulle kunna hysa beträffande domstolsinstansens okänslighet för påverkan av yttre omständigheter och dess neutralitet i förhållande till de motstående intressena.

(11)

Respekten för rättsstaten är avgörande inte bara för unionsmedborgare, utan även för företagsinitiativ, innovation, investeringar, ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och en väl fungerande inre marknad, som gynnas mest av en solid rättslig och institutionell ram.

(12)

Artikel 19 i EU-fördraget, som ger ett konkret uttryck för det värde som rättsstaten utgör enligt artikel 2 i EU-fördraget, innebär att medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten, däribland de som rör genomförandet av unionsbudgeten. Själva existensen av en effektiv domstolsprövning i syfte att säkerställa iakttagandet av unionsrätten är kärnan i rättsstaten och kräver oberoende domstolar (11). Att upprätthålla domstolarnas oberoende är av avgörande betydelse, vilket bekräftas av artikel 47 andra stycket i stadgan (12). Detta är i synnerhet fallet för rättslig prövning av giltigheten av åtgärder, avtal eller andra instrument som ger upphov till offentliga utgifter eller skulder, bland annat i samband med förfaranden för offentlig upphandling som också prövas i domstol.

(13)

Det finns därför ett klart samband mellan respekten för rättsstaten och effektivt genomförande av unionsbudgeten i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning.

(14)

Unionen har utvecklat en rad olika instrument och processer som främjar rättsstaten och dess tillämpning, inbegripet ekonomiskt stöd för civilsamhällesorganisationer, den europeiska rättsstatsmekanismen och resultattavlan för rättskipningen i EU, och som förser unionsinstitutioner med ett effektivt svar på överträdelser av rättsstaten genom överträdelseförfaranden och det förfarandet som anges i artikel 7 i EU-fördraget. Den mekanism som föreskrivs i denna förordning kompletterar dessa instrument genom att skydda unionsbudgeten mot sådana överträdelser av rättsstatens principer som påverkar dess sunda ekonomiska förvaltning eller skyddet av unionens ekonomiska intressen.

(15)

Överträdelser av rättsstatens principer, särskilt de som påverkar att offentliga myndigheter fungerar väl och den effektiva domstolsprövningen, kan allvarligt skada unionens ekonomiska intressen. Detta är fallet vid enskilda överträdelser av rättsstatens principer och ännu mer vid överträdelser som är omfattande eller beror på återkommande praxis eller underlåtenhet hos offentliga myndigheter eller på allmänna åtgärder som sådana myndigheter har antagit.

(16)

Fastställandet av överträdelser av rättsstatens principer kräver en grundlig kvalitativ bedömning från kommissionen. Den bedömningen bör vara objektiv, opartisk och rättvis, och bör ta hänsyn till relevanta uppgifter från tillgängliga källor och erkända institutioner, inklusive domar från Europeiska unionens domstol, revisionsrättens rapporter, kommissionens årliga rapport om rättsstatsprincipen och resultattavla för rättskipningen i EU, rapporter från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och i förekommande fall Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) samt slutsatser och rekommendationer från relevanta internationella organisationer och nätverk, inklusive Europarådets organ, exempelvis Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) och Venedigkommissionen, särskilt dess checklista för rättsstaten, och de europeiska nätverken för högsta domstolar och för domstolsadministrationer. Kommissionen skulle vid behov kunna samråda med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Venedigkommissionen i syfte att förbereda en grundlig kvalitativ bedömning.

(17)

Åtgärderna inom ramen för denna förordning är nödvändiga särskilt i de fall då andra förfaranden som fastställs i unionens lagstiftning inte gör det möjligt att skydda unionsbudgeten på ett effektivare sätt. I unionens finansiella lagstiftning och de tillämpliga sektorsspecifika och finansiella reglerna föreskrivs olika möjligheter att skydda unionsbudgeten, inbegripet avbrott, innehållanden eller finansiella korrigeringar i samband med oriktigheter eller allvarliga brister i förvaltnings- och kontrollsystemen. De åtgärder som ska antas i händelse av överträdelser av rättsstatens principer och det förfarande som ska följas för att anta sådana åtgärder bör fastställas. Sådana åtgärder bör inkludera innehållande av utbetalningar och åtaganden, innehållande av delutbetalningar eller återbetalning i förtid av lån, en minskning av medel i befintliga åtaganden och ett förbud mot att ingå nya åtaganden med mottagarna eller mot att ingå nya avtal om lån eller andra instrument som garanteras genom unionsbudgeten.

(18)

Proportionalitetsprincipen bör tillämpas när det bestäms vilka åtgärder som ska antas, och i synnerhet bör man beakta allvaret i situationen, den tid som har förflutit sedan det berörda agerandet påbörjades, hur länge agerandet pågått och om agerandet varit återkommande, den berörda medlemsstatens avsikt och samarbetsvilja för att komma tillrätta med överträdelserna av rättsstatens principer och konsekvenserna för den sunda ekonomiska förvaltningen av unionsbudgeten eller unionens ekonomiska intressen.

(19)

Det är viktigt att de slutliga mottagarnas och bidragsmottagarnas legitima intressen skyddas på ett adekvat sätt när åtgärder antas till följd av överträdelser av rättsstatens principer. När kommissionen överväger att anta åtgärder bör den ta hänsyn till deras potentiella inverkan på de slutliga mottagarna och bidragsmottagarna. Med beaktande av att utbetalningar inom ramen för delad förvaltning från kommissionen till medlemsstaterna är juridiskt fristående från utbetalningar från nationella myndigheter till bidragsmottagare bör lämpliga åtgärder inom ramen för denna förordning inte anses påverka tillgängligheten av medel för utbetalningar till bidragsmottagare enligt de tidsfrister för utbetalning som fastställs i de tillämpliga sektorsspecifika och finansiella reglerna. De beslut som antas inom ramen för denna förordning, och de skyldigheter gentemot slutliga mottagare och bidragsmottagare som fastställs i denna förordning utgör en del av den tillämpliga unionsrätten vad gäller genomförandet av finansieringen inom ramen för delad förvaltning. De medlemsstater som berörs av åtgärderna bör regelbundet rapportera till kommissionen om hur de uppfyller sina skyldigheter gentemot de slutliga mottagarna eller bidragsmottagarna. Rapporteringen om efterlevnad av de betalningsskyldigheter gentemot bidragsmottagare som fastställs i de tillämpliga sektorsspecifika och finansiella reglerna bör göra det möjligt för kommissionen att kontrollera att de beslut som fattas enligt denna förordning inte på något sätt direkt eller indirekt påverkar de utbetalningar som ska göras enligt de tillämpliga sektorsspecifika och finansiella reglerna.

För att stärka skyddet av de slutliga mottagarna eller bidragsmottagarna bör kommissionen via en webbplats eller internetportal tillhandahålla information och vägledning, tillsammans med lämpliga verktyg som ger kommissionen information om eventuella överträdelser av de offentliga enheternas och medlemsstaternas rättsliga skyldighet att fortsätta att göra utbetalningar efter det att åtgärder antagits enligt denna förordning. Kommissionen bör följa upp sådan information för att kontrollera om de tillämpliga reglerna har respekterats, särskilt artiklarna 63, 68.1 b och 98 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/… av den … om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning samt Europeiska havs- och fiskerifonden, och om finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för gränsförvaltning och visering (13). För att se till att alla belopp som offentliga enheter eller medlemsstater är skyldiga att betala ut verkligen betalas ut till slutliga mottagare eller bidragsmottagare, bör kommissionen vid behov återkräva utbetalningar som har gjorts eller, när det är lämpligt, göra en finansiell korrigering genom att minska unionens stöd till ett program i linje med de tillämpliga sektorsspecifika och finansiella reglerna.

(20)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, och med hänsyn till omfattningen av de ekonomiska effekterna av de åtgärder som antas enligt denna förordning, bör genomförandebefogenheter tilldelas rådet, som bör agera på grundval av ett förslag från kommissionen.

(21)

Kommissionen bör, innan den föreslår att en åtgärd enligt denna förordning antas, informera den berörda medlemsstaten om varför kommissionen anser att det kan föreligga överträdelser av rättsstatens principer i den medlemsstaten. Kommissionen bör underrätta Europaparlamentet och rådet utan dröjsmål om varje sådant informationsmeddelande och dess innehåll. Den berörda medlemsstaten bör ges möjlighet att inkomma med synpunkter. Kommissionen bör beakta dessa synpunkter.

(22)

När kommissionen fastställer tidsfrister i enlighet med denna förordning för den berörda medlemsstaten bör den särskilt beakta den mängd information som tillhandahållits och begärts ut, hur komplexa relevanta fakta och bedömningen av dem är, samt den berörda medlemsstatens administrativa kapacitet.

(23)

Om kommissionen, efter det att den analyserat den berörda medlemsstatens synpunkter, anser att villkoren för antagande av åtgärder är uppfyllda, bör den för rådet lägga fram ett förslag om antagande av lämpliga åtgärder. Rådet bör agera på kommissionens förslag om antagande av lämpliga åtgärder genom ett genomförandebeslut inom en period på en månad, vilken i undantagsfall kan förlängas med som mest ytterligare två månader. I syfte att säkerställa att rådet antar beslutet inom dessa tidsfrister bör kommissionen på lämpligaste vis använda sig av sina rättigheter enligt artikel 237 i EUF-fördraget och rådets arbetsordning (14).

(24)

Efter antagandet av eventuella åtgärder enligt denna förordning bör kommissionen regelbundet övervaka situationen i den berörda medlemsstaten. Kommissionen bör göra en förnyad bedömning av situationen när den berörda medlemsstaten antar nya korrigerande åtgärder, eller under alla omständigheter senast inom ett år från det att åtgärderna antagits.

(25)

Rådet bör, på förslag från kommissionen, upphäva åtgärder som har en suspensiv verkan om den situation som ledde till införandet av dessa åtgärder har åtgärdats i tillräcklig utsträckning.

(26)

Förfarandet för att anta och upphäva åtgärderna bör respektera principerna om objektivitet, icke-diskriminering och likabehandling av medlemsstaterna och bör genomföras enligt ett opartiskt och evidensbaserat tillvägagångssätt. Om den berörda medlemsstaten undantagsvis anser att det föreligger allvarliga överträdelser av dessa principer får den begära att Europeiska rådets ordförande hänvisar ärendet till nästa möte i Europeiska rådet. Under sådana exceptionella omständigheter bör inget beslut om åtgärderna fattas förrän Europeiska rådet har diskuterat ärendet. Detta förfarande får i regel inte ta längre tid än tre månader efter det att kommissionen har lagt fram sitt förslag för rådet.

(27)

Kommissionen bör hålla Europaparlamentet informerat om åtgärder som föreslås, antas och upphävs enligt denna förordning.

(28)

Kommissionen bör rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning. När kommissionen rapporterar till Europaparlamentet och rådet bör kommissionen, utöver effektiviteten i de antagna åtgärderna, beakta hur effektivt det förfarande som fastställs i denna förordning är rent allmänt och hur detta instrument kompletterar andra.

(29)

Denna förordning bör inte påverka Eppos behörighet eller skyldigheterna för de medlemsstater som inte deltar i det fördjupade samarbete som inrättas genom rådets förordning (EU) 2017/1939 (15).

(1)

Med hänsyn till behovet av tillräcklig förutsebarhet för att det ska gå att förbereda och genomföra investeringar på medellång sikt bör den fleråriga budgetramen (budgetramen) löpa över sju år med början den 1 januari 2021.

(2)

De ekonomiska konsekvenserna av covid-19-krisen gör att unionen måste tillhandahålla en långsiktig budgetram som banar väg för en rättvis och inkluderande övergång till en grön och digital framtid, stödjer unionens strategiska autonomi på längre sikt och gör den resilient mot chocker i framtiden.

(3)

De årliga taken för åtagandebemyndiganden per utgiftskategori och de årliga taken för betalningsbemyndiganden som fastställs i denna förordning ska respektera de tillämpliga taken för åtaganden och egna medel, vilka fastställs i enlighet med det gällande rådsbeslutet om systemet för Europeiska unionens egna medel, som har antagits i enlighet med artikel 311 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (beslutet om egna medel).

(4)

I fall då det är nödvändigt att utnyttja de garantier som avsätts i unionens allmänna budget för sådant ekonomiskt stöd till medlemsstaterna som godkänts i enlighet med artikel 220.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (2) (budgetförordningen) bör det nödvändiga beloppet utnyttjas utöver taken för åtagande- och betalningsbemyndiganden i budgetramen, utan att taket för egna medel överskrids.

(5)

Budgetramen bör inte ta hänsyn till budgetposter som finansieras genom inkomster som avsatts för särskilda ändamål i den mening som avses i budgetförordningen.

(6)

Budgetramen bör fastställas i 2018 års priser. Även reglerna för årliga tekniska justeringar av budgetramen för omräkning av tak och tillgängliga marginaler bör fastställas.

(7)

Regler för andra situationer som kan kräva justering av budgetramen bör fastställas. Sådana justeringar kan ha samband med ett försenat antagande av nya regler eller program inom ramen för delad förvaltning, eller med åtgärder kopplade till sund ekonomisk styrning eller till åtgärder antagna enligt Europaparlamentets och rådets förordning om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionens budget. Det bör även fastställas regler för en mekanism för programspecifik justering.

(8)

Särskild och största möjliga flexibilitet bör tillämpas för att unionen ska kunna fullgöra sina skyldigheter i enlighet med artikel 323 i EUF-fördraget.

(9)

För att unionen ska kunna vidta åtgärder till följd av angivna oförutsedda omständigheter eller konsekvenser och för att budgetförfarandet på så sätt ska fungera väl behövs följande särskilda tematiska instrument: Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, reserven för solidaritet och katastrofbistånd och brexitjusteringsreserven. Reserven för solidaritet och katastrofbistånd är inte avsedd att användas för att hantera sådana följder av marknadsrelaterade kriser som drabbar produktionen eller distributionen inom jordbruket.

(10)

Följande icke-tematiska särskilda instrument är nödvändiga för att ytterligare öka flexibiliteten: det samlade marginalinstrumentet och flexibilitetsmekanismen. Det samlade marginalinstrumentet bör göra det möjligt att omfördela sådana marginaler som är tillgängliga under taken för åtagande- respektive betalningsbemyndiganden mellan budgetår och, vad gäller åtagandebemyndiganden, mellan rubriker i budgetramen, utan att totalbeloppen för taken för åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden i budgetramen överskrids sett till budgetramens hela löptid. Flexibilitetsmekanismen bör göra det möjligt att finansiera specifika oförutsedda utgifter för ett givet budgetår.

(11)

Särskilda bestämmelser bör införas för att göra det möjligt att utöver taken i budgetramen föra upp åtagandebemyndiganden och motsvarande betalningsbemyndiganden i budgeten i fall då det är nödvändigt att utnyttja särskilda instrument.

(12)

Det är nödvändigt att föreskriva att budgetramen ska revideras vid fördragsändringar som påverkar budgeten, vid Cyperns återförening eller vid unionens utvidgning samt mot bakgrund av budgetgenomförandet.

(13)

Denna förordning kan även komma att behöva revideras med anledning av oförutsedda omständigheter som inte kan hanteras inom de gränser som fastställs i budgetramen. Det är därför nödvändigt att föreskriva att budgetramen i sådana fall ska revideras.

(14)

Särskilda regler behövs även för storskaliga projekt vars livslängd sträcker sig betydligt längre än budgetramens löptid. Det är nödvändigt att fastställa maxbelopp för bidrag till sådana projekt från unionens allmänna budget för att därigenom säkerställa att de inte påverkar andra projekt som finansieras genom den budgeten.

(15)

Det är nödvändigt att fastställa allmänna regler om interinstitutionellt samarbete under budgetförfarandet samtidigt som Europaparlamentets, rådets och kommissionens (institutionerna) budgetbefogenheter såsom dessa fastställs i fördragen och insynskrav respekteras.

(16)

Kommissionen bör före den 1 juli 2025 lägga fram ett förslag till en ny flerårig budgetram för att göra det möjligt för institutionerna att anta den i tillräckligt god tid innan den efterföljande fleråriga budgetramen börjar gälla. De tak för det sista året i den budgetram som fastställs i denna förordning ska i enlighet med artikel 312.4 i EUF-fördraget fortsätta att tillämpas om en ny flerårig budgetram inte antas innan den budgetram som fastställs i denna förordning har löpt ut.

(1)

För att begränsa spridningen av covid-19, som den 11 mars 2020 klassades som en pandemi av Världshälsoorganisationen, har medlemsstaterna antagit en rad åtgärder som saknar motstycke.

(2)

Åtgärderna som saknar motstycke, som vidtagits för att hantera den exceptionella situation som orsakats av covid-19, som ligger utanför medlemsstaternas kontroll, har orsakat kraftiga störningar av den ekonomiska aktiviteten som återspeglas i en brant nedgång i bruttonationalprodukten och betydande följdverkningar för sysselsättning, sociala förhållanden, fattigdom och ojämlikhet. Dessa åtgärder har i synnerhet lett till störningar i distributionskedjor och produktion och har orsakat arbetsfrånvaro. Det har vidare blivit mycket svårt eller omöjligt att tillhandahålla ett flertal tjänster. Samtidigt har konsumentefterfrågan sjunkit. Många företag upplever likviditetsunderskott och det finns risker för deras betalningsförmåga i ett läge där finansmarknaderna är mycket volatila. Viktiga sektorer som resor och turism är särskilt hårt drabbade. Mer generellt har dessa åtgärder redan lett till, eller kommer att leda till, en allvarlig försämring av den finansiella situationen för många företag i unionen.

(3)

Krisen som orsakats av covid-19 har haft en snabb spridning inom unionen och i tredjeländer. Tillväxten i unionen förväntas sjunka kraftigt 2020. Återhämtningsriskerna ser mycket olika ut i olika medlemsstater, vilket ökar skillnaderna mellan de nationella ekonomierna. Medlemsstaternas varierande offentligfinansiella förmågor att ge ekonomiskt stöd där det bäst behövs för att främja återhämtning och skillnaderna mellan medlemsstaternas åtgärder äventyrar den inre marknaden och den sociala och territoriella sammanhållningen.

(4)

Det behövs en omfattande uppsättning åtgärder för att främja ekonomisk återhämtning. Denna uppsättning åtgärder kräver betydande offentliga och privata investeringar för att få unionen att hålla fast kurs mot en hållbar och motståndskraftig återhämtning, skapa arbetstillfällen av hög kvalitet, stödja social inkludering och reparera de omedelbara skador som uppstått till följd av covid-19-krisen, och samtidigt stödja unionens prioriteringar för grön omställning och digitalisering.

(5)

Den exceptionella situation som orsakats av covid-19, som ligger utanför medlemsstaternas kontroll, kräver en samstämmig och enad strategi på unionsnivå. För att förhindra att ekonomin, sysselsättningen och den sociala sammanhållningen försämras ytterligare och för att främja en hållbar och motståndskraftig återhämtning i den ekonomiska aktiviteten bör ett exceptionellt och samordnat program för ekonomiskt och socialt stöd inrättas, i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna, i synnerhet för de medlemsstater som har drabbats särskilt hårt.

(6)

Eftersom denna förordning utgör en exceptionell åtgärd i ett övergående men extremt läge bör det stöd som tillhandahålls enligt denna förordning endast göras tillgängligt för att hantera de negativa ekonomiska konsekvenserna av covid-19-krisen eller täcka omedelbara behov av finansiering i syfte att undvika att covid-19-krisen återkommer.

(7)

Stöd enligt det instrument som inrättas genom denna förordning (instrumentet) bör i synnerhet inriktas på åtgärder för att återställa arbetsmarknader och socialt skydd samt hälso- och sjukvårdssystem, för att förbättra potentialen för hållbar tillväxt och sysselsättning i syfte att stärka sammanhållningen mellan medlemsstaterna och stödja deras omställning till en grön och digital ekonomi, för att ge stöd till företag som drabbats av covid-19-krisens följdverkningar, särskilt små och medelstora företag, samt stöd till investeringar i verksamheter som är avgörande för att stärka den hållbara tillväxten i unionen inbegripet direkta finansiella investeringar i företag, åtgärder för forskning och innovation som föranleds av covid-19-krisen, för kapacitetsuppbyggnad på unionsnivå för att stärka den framtida krisberedskapen, för att fortsätta arbetet med att säkerställa en rättvis omställning till en klimatneutral ekonomi, och stöd till jordbruk och utveckling i landsbygdsområden i hanteringen av covid-19-krisens följdverkningar.

(8)

För att säkerställa en hållbar och motståndskraftig återhämtning i hela unionen och underlätta genomförandet av ekonomiskt stöd ska de etablerade mekanismerna för utgifter via unionens program inom den fleråriga budgetramen användas. Stöd inom ramen för dessa program ska ges i form av icke återbetalningspliktigt stöd, lån och avsättningar för budgetgarantier. Fördelningen av finansiella medel bör återspegla i vilken utsträckning dessa program kan bidra till instrumentets mål. Bidrag till dessa program inom ramen för instrumentet bör omfattas av stränga krav på efterlevnad av målen för instrumentet, som är kopplade till stöd för återhämtning efter covid-19-krisen.

(9)

Med tanke på den typ av åtgärder som ska finansieras bör en del av de tillgängliga medlen inom ramen för instrumentet användas för lån till medlemsstaterna, medan den andra delen av medlen bör utgöra externa inkomster avsatta för särskilda ändamål i den mening som avses i artikel 21.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (1) (budgetförordningen) och användas för icke återbetalningspliktigt stöd, stöd genom finansieringsinstrument eller avsättningar för budgetgarantier och relaterade utgifter för unionen. För detta ändamål är det lämpligt att, som en del av de åtgärder som krävs enligt den här förordningen, göra det möjligt för artikel 21.5 i budgetförordningen att omfatta avsättningen enligt denna förordning, som en grundläggande rättsakt, av en del av de inkomster som föreskrivs enligt den exceptionella och tillfälliga befogenhet som föreskrivs i rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel och om upphävande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom (2) (beslutet om egna medel).

(10)

Även om artiklarna 12.4 c och 14.3 i budgetförordningen är tillämpliga på åtagande- och betalningsbemyndiganden som görs tillgängliga avseende externa inkomster avsatta för särskilda ändamål enligt den här förordningen, bör åtagandebemyndiganden som härrör från dessa externa inkomster avsatta för särskilda ändamål, med tanke på tidsfristerna för de olika typerna av stöd, inte automatiskt överföras efter respektive slutdatum, med undantag för åtagandebemyndiganden som är nödvändiga för tekniskt och administrativt stöd för genomförande av de åtgärder som anges i instrumentet.

(11)

Åtagandebemyndiganden för icke återbetalningspliktigt stöd bör automatiskt göras tillgängliga upp till det godkända beloppet. En effektiv likviditetsförvaltning bör säkerställas så att medel anskaffas endast när rättsliga åtaganden behöver fullgöras genom motsvarande betalningsbemyndiganden.

(12)

Med tanke på vikten av att medlen används under de första åren av instrumentets genomförande är det lämpligt att granska framstegen med instrumentets genomförande och användningen av de medel som har fördelats i enlighet med denna förordning. För detta ändamål bör kommissionen upprätta en rapport senast den 31 oktober 2022.

(13)

I artikel 135.2 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (3) (utträdesavtalet) föreskrivs att ändringar av beslut 2014/335/EU, Euratom som antas på eller efter dagen för utträdesavtalets ikraftträdande inte ska tillämpas på Förenade kungariket, i den utsträckning ändringarna påverkar Förenade kungarikets ekonomiska skyldigheter. Stödet enligt denna förordning och den motsvarande höjningen av unionens tak för egna medel skulle påverka Förenade kungarikets ekonomiska skyldigheter. Enligt artikel 143.1 i utträdesavtalet är Förenade kungarikets betalningsskyldighet för sin andel av unionens finansiella ansvarsförbindelser begränsad till de av unionens finansiella ansvarsförbindelser som följer av finansiella transaktioner som unionen genomfört före dagen för utträdesavtalets ikraftträdande. Finansiella ansvarsförbindelser för unionen som följer av stöd enligt denna förordning skulle uppstå efter dagen för utträdesavtalets ikraftträdande. Denna förordning bör därför inte tillämpas på och i Förenade kungariket.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

Samtidigt som kommissionen lägger fram sitt förslag till beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ska den lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet om överföring till de berörda budgetposterna.

Överföringar som berör Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ska ske i enlighet med budgetförordningen.

10.

Beslutet att utnyttja belopp inom ramen för artikel 9.1 a i förordningen om den fleråriga budgetramen ska fattas gemensamt av Europaparlamentet och rådet på förslag av kommissionen i enlighet med den relevanta grundläggande akten.

Innan kommissionen lägger fram ett förslag om en överföring från reserven för solidaritet och katastrofbistånd för stöd inom ramen för artikel 9.1 b i förordningen om den fleråriga budgetramen ska den undersöka utrymmet för att omfördela anslag.

11.

Överföringar som avser brexitjusteringsreserven ska ske i enlighet med budgetförordningen.

12.

Dessa belopp får utnyttjas av Europaparlamentet och rådet i samband med det budgetförfarande som fastställs i artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

13.

I det förslaget ska de behov som ska täckas anges, liksom beloppet. Ett sådant förslag får göras i samband med ett förslag till budget eller ett förslag till ändringsbudget.

Flexibilitetsmekanismen får utnyttjas av Europaparlamentet och rådet i samband med det budgetförfarande som fastställs i artikel 314 i EUF-fördraget.

14.

15.

16.

De ändamålsenliga metoder som avses i första stycket d och e kommer i möjligaste mån att innehålla en hänvisning till unionens budgets bidrag till den europeiska gröna given, som omfattar principen om att inte vålla skada.

Den ändamålsenliga metod som avses i första stycket d kommer att vara öppen, fullständig, resultatinriktad och prestationsbaserad, inkludera årliga samråd från kommissionens sida med Europaparlamentet och rådet och identifiera relevanta åtgärder som ska vidtas i händelse av otillräckliga framsteg med att uppnå tillämpliga mål.

Ingen av de metoder som avses i denna punkt bör leda till orimliga administrativa bördor för projektinnehavare eller bidragsmottagare.

17.

18.

Det beloppet ska utgöra det särskilda referensbeloppet för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

För program som avses i bilaga II till förordningen om den fleråriga budgetramen höjs det särskilda referensbeloppet automatiskt med de ytterligare anslag som avses i artikel 5.1 i förordningen om den fleråriga budgetramen.

Europaparlamentet och rådet förpliktar sig, liksom kommissionen när den lägger fram sitt budgetförslag, att inte avvika från detta belopp med mer än 15 % under hela det berörda programmets löptid såvida det inte uppstår nya objektiva och varaktiga omständigheter som är uttryckligen och precist motiverade, med hänsyn tagen till de resultat som uppnåtts genom genomförandet av programmet, särskilt med utgångspunkt från utvärderingar. Alla ökningar till följd av sådana variationer ska ligga under det befintliga utgiftstaket för den berörda budgetrubriken, med förbehåll för användning av instrument som avses i förordningen om den fleråriga budgetramen och i det här avtalet.

Fjärde stycket är inte tillämpligt på de ytterligare anslag som avses i tredje stycket.

Denna punkt är inte tillämplig på sådana anslag för sammanhållningspolitiken som antagits i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och som tilldelats i förväg per medlemsstat och där det fastställts en finansieringsram för hela programperioden eller på de storskaliga projekt som avses i artikel 18 i förordningen om den fleråriga budgetramen.

19.

Om rådet önskar införa ett finansiellt referensbelopp ska det beloppet endast tas som ett uttryck för lagstiftarens vilja, och inte påverka Europaparlamentets och rådets budgetbefogenheter så som de anges i EUF-fördraget. En bestämmelse om detta ska inkluderas i alla rättsligt bindande unionsakter som innehåller ett sådant finansiellt referensbelopp.

20.

Kommissionen förpliktar sig att regelbundet informera Europaparlamentet om förberedelserna inför förhandlingarna om fiskeavtal och om genomförandet av dem samt om deras konsekvenser för budgeten.

Inom ramen för lagstiftningsförfarandet på området för fiskeavtal förpliktar sig institutionerna att göra sitt yttersta för att säkerställa att alla förfaranden genomförs med minsta möjliga dröjsmål.

Belopp som anslås i budgeten för nya fiskeavtal eller förnyelse av fiskeavtal som träder i kraft efter den 1 januari det berörda budgetåret ska föras upp i reserven.

Om de anslag som avsatts för fiskeavtal (inbegripet reserven) skulle visa sig otillräckliga, ska kommissionen förse Europaparlamentet och rådet med nödvändiga uppgifter om orsakerna till denna situation och om vilka åtgärder som skulle kunna vidtas enligt de fastställda förfarandena. Vid behov ska kommissionen också föreslå lämpliga åtgärder.

Kommissionen ska varje kvartal förse Europaparlamentet och rådet med detaljerade uppgifter om tillämpningen av de fiskeavtal som är i kraft samt med en ekonomisk prognos för återstoden av året.

21.

22.

23.

Det totala beloppet för driftsutgifter för Gusp ska fördelas mellan artiklarna i budgetkapitlet för Gusp så som föreslås i tredje stycket. Varje artikel ska omfatta åtgärder som redan har antagits, åtgärder som är planerade men som ännu inte har antagits samt belopp för framtida – oförutsedda – åtgärder som rådet kommer att anta under det berörda budgetåret.

Inom budgetkapitlet för Gusp kan de artiklar där åtgärder inom Gusp ska tas upp ha ungefär följande lydelse:

Eftersom kommissionen i enlighet med budgetförordningen har befogenhet att självständigt överföra anslag mellan artiklarna inom budgetkapitlet för Gusp, ska den flexibilitet som bedöms vara nödvändig för ett snabbt genomförande av åtgärder inom Gusp säkerställas. Om beloppet i budgetkapitlet för Gusp under ett budgetår inte är tillräckligt för att täcka de nödvändiga utgifterna ska Europaparlamentet och rådet på förslag av kommissionen omedelbart söka en lösning.

24.

Företrädare för kommissionen ska inbjudas att delta i dessa möten.

Om rådet antar ett beslut på Gusp-området som medför utgifter ska den höga representanten omedelbart och under alla omständigheter senast fem arbetsdagar därefter till Europaparlamentet överlämna en uppskattning av de beräknade kostnaderna (en finansieringsöversikt), särskilt de kostnader som avser tidsram, personal, användning av lokaler och övrig infrastruktur, transportmedel, utbildningsbehov och säkerhetsarrangemang.

Kommissionen ska en gång i kvartalet underrätta Europaparlamentet och rådet om genomförandet av åtgärder inom Gusp och om de finansiella prognoserna för återstoden av budgetåret.

25.

26.

Kommissionen bör överväga metoder för korsvis hänvisning mellan budgetplaneringen och sin lagstiftningsplanering för att ge mer precisa och tillförlitliga prognoser. För varje lagstiftningsförslag bör kommissionen ange om det ingår i den planering som lämnats in i samband med presentationen av budgetförslaget eller efter det att budgeten slutgiltigt har antagits. Kommissionen bör informera Europaparlamentet och rådet om särskilt följande:

Vid behov bör kommissionen ange vilka ändringar i planeringen som nya lagstiftningsförslag kräver.

27.

Följande förfarande ska tillämpas:

Samma förfarande tillämpas vid ändring av en rättsakt som berör en byrå och som skulle påverka den berörda byråns resurser.

Om en byrås arbetsuppgifter ändras väsentligt utan att det sker någon ändring i den rättsakt genom vilken byrån inrättats ska kommissionen meddela Europaparlamentet och rådet om detta genom att lämna in en reviderad finansieringsöversikt, så att Europaparlamentet och rådet har möjlighet att i tid nå en överenskommelse om finansieringen av byrån.

28.

29.

30.

31.

32.

33.