(1)

Syftet med förordning (EU) nr 1380/2013 är att gradvis eliminera utkast inom unionens samtliga fisken genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar. I Medelhavet gäller landningsskyldigheten också fångster av arter som omfattas av minsta referensstorlekar för bevarande, enligt bilaga IX till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 (2).

(2)

Enligt artikel 15.1 a i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldigheten för fiske efter små pelagiska arter från och med den 1 januari 2015.

(3)

För att undvika oproportionella kostnader för hantering av oönskade fångster tillåts, genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/161 (3), utkast av en liten andel av fångsterna av arter som omfattas av minsta referensstorlekar för bevarande. Där fastställs ett kombinerat undantag av mindre betydelse för fiske med flyttrål och/eller snörpvad/ringnot efter de små pelagiska arterna ansjovis, sardin, makrill och taggmakrill i AKFM:s (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) geografiska delområden 1, 2, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11.1, 11.2 och 12 (västra Medelhavet), 17 och 18 (Adriatiska havet) och 15, 16, 19, 20, 22, 23 och 25 (sydöstra Medelhavet).

(4)

Delegerad förordning (EU) 2018/161 är tillämplig till och med den 31 december 2020.

(5)

I maj 2020 lämnade medlemsstaternas högnivågrupp Pescamed för västra Medelhavet (Spanien, Frankrike och Italien), högnivågruppen Adriatica för Adriatiska havet (Kroatien, Italien och Slovenien) och högnivågruppen Sudestmed för sydöstra Medelhavet (Grekland, Italien, Cypern och Malta), som har ett direkt förvaltningsintresse i fisket efter små pelagiska arter i Medelhavet, vetenskapliga underlag till stöd för en begäran om förlängning av det undantag av mindre betydelse som fastställs i delegerad förordning (EU) 2018/161.

(6)

I maj 2020 gick en expertarbetsgrupp inom vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) igenom de vetenskapliga underlag som lagts fram och konstaterade att en förlängning av undantaget av mindre betydelse skulle kräva ytterligare underlag, särskilt när det gäller den nivå av utkast som rapporterats inom de berörda fiskena.

(7)

I juni 2020 lade medlemsstaternas tre högnivågrupper fram kompletterande underlag med anledning av synpunkterna från STECF:s expertarbetsgrupp. Mot bakgrund av de kompletterande underlag som lagts fram drog STECF (4) slutsatsen att de vetenskapliga kriterier som motiverar en förlängning av det undantag av mindre betydelse som beviljats enligt delegerad förordning (EU) 2018/161 var uppfyllda.

(8)

Det undantag av mindre betydelse som fastställs i delegerad förordning (EU) 2018/161 är tillämpligt på flera arter som fångas samtidigt av fartyg för småskaligt fiske och i mycket varierande mängder, och som sedan landas på många olika landningsplatser som är geografiskt spridda längs kusten, vilket försvårar en strategi inriktad på ett enskilt bestånd[?]. Dessa arter omfattas av de minsta storlekar för bevarande som fastställs i bilaga IX till förordning (EU) 2019/1241.

(9)

Den information som lämnats vad gäller de oproportionella kostnaderna för hantering av oönskade fångster och mängderna oönskade fångster har förbättrats. STECF noterar dock att det fortfarande behövs förbättringar när det gäller insamlingen av uppgifter om utkast. Mot denna bakgrund och för att undvika oproportionella kostnader för hantering av oönskade fångster och avbrott i de berörda fiskeverksamheterna och därmed förknippade ekonomiska verksamheter, anser kommissionen att det är lämpligt att förlänga tillämpningsperioden för det undantag av mindre betydelse som fastställs i delegerad förordning (EU) 2018/161.

(10)

Delegerad förordning (EU) 2018/161 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten till detta, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. För att skapa rättslig klarhet och eftersom delegerad förordning (EU) 2018/161 upphör att gälla den 31 december 2020, bör den här förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2021.

(1)

En ny förordning (EU) 2019/1241 om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder trädde i kraft den 14 augusti 2019. I bilaga I fastställs en förteckning över förbjudna arter, i bilaga V fastställs särskilda bestämmelser om tekniska åtgärder på regional nivå för Nordsjön och i bilaga VII fastställs särskilda bestämmelser om tekniska åtgärder på regional nivå för sydvästliga vatten.

(2)

Genom artikel 2.2 i förordning (EU) 2019/1241 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15 och artikel 29 för att ändra denna förordning, genom att det föreskrivs att de relevanta bestämmelserna i artikel 13 eller delarna A eller C i bilagorna V–X även ska tillämpas på fritidsfiske.

(3)

Genom artikel 10.4 i förordning (EU) 2019/1241 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29 för att ändra förteckningen över förbjudna arter i bilaga I.

(4)

Genom artikel 15.2 i förordning (EU) 2019/1241 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29 i den förordningen och artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (2) för att ändra, komplettera, upphäva eller avvika från de tekniska åtgärder som anges i bilagorna till förordning (EU) 2019/1241, även vid tillämpning av landningsskyldigheten.

(5)

Bilaga I innehåller en förteckning över förbjudna arter. I bilaga V och bilaga VII till förordning (EU) 2019/1241 fastställs särskilda tekniska åtgärder för Nordsjön respektive de sydvästliga vattnen.

(6)

Belgien, Danmark, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Sverige har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Nordsjön. Den 4 maj 2020 lämnade de medlemsstaterna, efter att ha samrått med rådgivande nämnden för Nordsjön och med rådgivande nämnden för pelagiska arter, in en gemensam rekommendation om en delegerad akt till kommissionen.

(7)

Belgien, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Portugal har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i de sydvästliga vattnen. Efter samråd med rådgivande nämnden för sydvästliga vatten och med rådgivande nämnden för pelagiska arter, lämnade de medlemsstaterna den 4 maj 2020 in en gemensam rekommendation om en delegerad akt till kommissionen.

(8)

Denna förordning syftar till att i en enda rättsakt införliva befintliga bestämmelser om tekniska åtgärder som tidigare antagits som en del av utkastplanerna för Nordsjön och sydvästliga vatten, samt nyligen föreslagna tekniska åtgärder.

(9)

På grundval av den information som lämnats av medlemsstaterna har vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) gjort en positiv bedömning av den bevisning som de regionala grupperna lämnat till stöd för de tekniska åtgärderna i de båda gemensamma rekommendationerna (3).

(10)

De åtgärder som ingår i denna förordning har granskats i enlighet med artiklarna 2.2, 10, 15 och 18 i förordning (EU) 2019/1241. Medlemsstaterna har lagt fram bevisning för att förslagen är förenliga med artikel 15.4 och 15.5 i förordning (EU) 2019/1241.

(11)

Expertgruppen för fiske konsulterades om den gemensamma rekommendationen den 28 juli 2020. Europaparlamentet deltog i mötet som observatör.

(12)

I den gemensamma rekommendation som lagts fram av de medlemsstater som har ett intresse i Nordsjön (den gemensamma NS-rekommendationen) föreslogs att man skulle ta med äggbärande hummer i artförteckningen i bilaga I till förordning (EU) 2019/1241, för vilken det finns ett förbud mot fiske, behållande ombord, omlastning, landning, lagring, försäljning, utställning eller erbjudande till försäljning. STECF analyserade den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna och drog slutsatsen att det finns övertygande bevis som stöder införandet av denna åtgärd. STECF noterade att liknande åtgärder har vidtagits på andra områden och har gett långsiktiga ekonomiska fördelar i form av ökade landningar av hummer till följd av beståndens återhämtning. Den föreslagna åtgärden bör därför införas i denna förordning.

(13)

I den gemensamma NS-rekommendationen föreslogs en ökning av den minsta referensstorleken för bevarande för hummer i den svenska exklusiva ekonomiska zonen i Ices-sektion 3a. STECF påpekade att åtgärden, trots att det inte finns någon konkret bevisning till stöd för denna begäran, innebär en ökning av minsta referensstorlek för bevarande. Med en sådan åtgärd kommer beståndet att utnyttjas till en lägre nivå, med uppenbara framtida fördelar för bevarandet av beståndet. Den föreslagna åtgärden bör därför införas i denna förordning.

(14)

I den gemensamma NS-rekommendationen föreslogs också en harmonisering av minsta referensstorlek för bevarande för havsabborre som fångas i fritidsfiske i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4 med minsta referensstorlek för bevarande för kommersiellt fiske efter havsabborre, i enlighet med artikel 10.5 i rådets förordning (EU) 2020/123 (4). STECF noterade i sin rapport 20–04 att eftersom fritidsfiske bidrar till den totala fiskedödligheten är tillämpningen av minsta referensstorlek för bevarande för kommersiellt fiske även på fritidsfiske en positiv förvaltningsåtgärd. Den föreslagna åtgärden bör därför införas i denna förordning.

(15)

I den gemensamma NS-rekommendationen föreslogs vidare att ett antal ytterligare tekniska åtgärder som överenskommits mellan unionen och Norge under 2011 (5) och 2012 (6) skulle fortsätta. Vissa av dessa särskilda tekniska åtgärder ingick redan i bilaga V till förordning (EU) 2019/1241, medan andra i enlighet med artikel 15.5 a i förordning (EU) nr 1380/2013 för åren 2019–2021 infördes i kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/2238 (7). Dessa åtgärder syftar till att öka selektiviteten och minska oönskade fångster när det gäller fisken eller arter som omfattas av landningsskyldigheten och bör införlivas i bilaga V till förordning (EU) 2019/1241. Dessa åtgärder bör därför tas med i denna förordning.

(16)

I den gemensamma NS-rekommendationen föreslogs också en fortsatt användning av SepNep-nät som tillåts enligt delegerad förordning (EU) 2019/2238. STECF drog slutsatsen att den information som presenterades var detaljerad och trovärdig och stödde beläggen för SepNep-nätens effektivitet. Redskapet har analyserats av STECF under tidigare år och dess slutsats är fortfarande giltig (8). På grundval av den tillhandahållna informationen konstaterade STECF också att SepNep-nät uppfyller kraven i artikel 15.5 i förordning (EU) 2019/1241 som en likvärdig selektivitetsanordning inom ramen för de tekniska bestämmelserna för fiske efter havskräfta och inte kommer att leda till en urholkning av selektivitetsnormerna. Åtgärden bör därför tas med i denna förordning.

(17)

I den gemensamma NS-rekommendationen föreslogs också en säsongsbaserad stängning för kommersiellt fiske och fritidsfiske efter hummer i den svenska exklusiva ekonomiska zonen i Ices-sektion 3a. STECF har analyserat den bevisning som lämnats av medlemsstaterna och noterat att åtgärden, även om ingen specifik stödjande information lämnats som gjorde det möjligt att kvantifiera dess potentiella nytta, kommer att innebära en minskning av fiskedödligheten som sannolikt kommer att medföra positiva fördelar för bestånden av hummer i kombination med de andra föreslagna åtgärderna. Den föreslagna åtgärden bör därför införas i denna förordning.

(18)

I den gemensamma NS-rekommendationen föreslogs ett förbud mot att fiska efter hummer med andra redskap än hummertinor i den svenska exklusiva ekonomiska zonen i Ices-sektion 3a. STECF drog slutsatsen att ett förbud mot användning av nät för fiske efter hummer och languster, även om det inte gavs någon specifik stödjande information som gjorde det möjligt att kvantifiera dess potentiella nytta, har haft positiva effekter inom andra områden och att åtgärden sannolikt kommer att få positiva effekter på hummerbestånden. Denna åtgärd bör därför tas med i denna förordning.

(19)

I den gemensamma rekommendation som lagts fram av de medlemsstater som har ett intresse i de sydvästliga vattnen (den gemensamma SWW-rekommendationen) föreslås att den minsta referensstorleken för bevarande för taggmakrillar som fångats inom ett småskaligt icke-industriellt fiske i Ices-sektion 8c och delområde 9, och som för närvarande ingår i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1394/2014 (9), bibehålls. STECF hänvisade till sin tidigare, positiva bedömning av åtgärden och drog slutsatsen (10) att förslaget, med de villkor som anges i den gemensamma rekommendationen, sannolikt inte skulle ändra beståndets historiska nyttjandemönster. Eftersom villkoren för denna begäran inte har ändrats och STECF noterade att nyttjandemönstret varit stabilt i minst 20 år bör denna åtgärd därför införas i denna förordning.

(20)

I den gemensamma SWW-rekommendationen föreslogs en harmonisering av minsta referensstorlek för bevarande för följande arter som fångas i fritidsfiske i sydvästliga vatten med den minsta referensstorlek för bevarande som gäller för kommersiellt fiske: Kolja, gråsej, lyrtorsk, kummel, glasvarar, tungor, rödspätta, vitling, långa, birkelånga, makrillar, sill, taggmakrillar, ansjovis och sardin. I den gemensamma rekommendationen föreslogs större minsta referensstorlekar för bevarande för torsk, fläckpagell och havsabborre för fritidsfiske. STECF har analyserat den bevisning som lagts fram och dragit slutsatsen (11) att eftersom fritidsfiske bidrar till den övergripande fiskedödligheten är tillämpningen av minsta referensstorlek för bevarande för kommersiellt fiske även på fritidsfiske en positiv förvaltningsåtgärd. Denna åtgärd bör därför tas med i denna förordning.

(21)

För att optimera nyttjandemönstren, öka redskapsselektiviteten och minska de oönskade fångsterna är det därför lämpligt att anta de tekniska åtgärder som medlemsstaterna har lagt fram.

(22)

Eftersom de åtgärder som föreskrivs i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten därtill, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Eftersom vissa tekniska åtgärder som antagits som en del av utkastplaner löper ut i slutet av 2020 bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2021.

(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (2) har som mål att gradvis eliminera utkast inom unionens samtliga fisken genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

I artikel 9 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs antagandet av fleråriga planer innehållande bevarandeåtgärder för fisken som nyttjar vissa bestånd inom ett relevant geografiskt område. I de fleråriga planerna anges närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten och kommissionen kan, genom planerna, ges befogenhet att specificera dessa bestämmelser ytterligare på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetas av medlemsstaterna.

(3)

Genom förordning (EU) 2018/973 upprättas en flerårig plan för demersala bestånd i Nordsjön och för de fisken som nyttjar dessa bestånd. Genom artikel 11 i den förordningen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera förordningen genom att fastställa närmare bestämmelser för landningsskyldigheten för alla bestånd av arter i Nordsjön som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, i enlighet med artikel 15.5 a–e i den förordningen, på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetats av medlemsstaterna.

(4)

Såsom anges i förordning (EU) 2018/973 omfattar Nordsjön Ices-sektionerna (Ices, Internationella havsforskningsrådet) 2a och 3a och Ices-delområde 4.

(5)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/2238 (3) fastställs närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten för vissa demersala fisken i Nordsjön för perioden 2020–2021, efter en gemensam rekommendation från Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Sverige och Förenade kungariket (4), som har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Nordsjön.

(6)

Efter samråd med den rådgivande nämnden för Nordsjön och den rådgivande nämnden för pelagiska bestånd lämnade Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Sverige den 4 maj 2020 en gemensam rekommendation till kommissionen om upprättande av en utkastplan för pelagiska och demersala arter i Nordsjön för perioden 2021–2023. Medlemsstaterna lämnade en reviderad version av den gemensamma rekommendationen den 23 juli 2020.

(7)

Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och bedömts av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) (5). Kommissionen presenterade de berörda åtgärderna för en expertgrupp bestående av företrädare för 27 medlemsstater vid ett möte den 28 juli 2020, med Europaparlamentet som observatör.

(8)

Mot bakgrund av artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 har kommissionen beaktat både STECF:s bedömning och nödvändigheten av att medlemsstaterna säkerställer att landningsskyldigheten genomförs fullt ut. Medlemsstaternas regionala grupp har grundat de flesta av sina begäranden om undantag av mindre betydelse på att hanteringen av oönskade fångster kan leda till ökade kostnader. Informationen från medlemsstaterna i detta avseende har förbättrats. STECF noterar dock att datainsamlingen fortfarande behöver förbättras i vissa fall och att ökad selektivitet bör prioriteras för att minska de oönskade fångsterna. I sådana fall kommer därför undantagen att beviljas från fall till fall, för 1 eller 2 år. Medlemsstaterna bör tillhandahålla ytterligare data från pågående försök och vetenskapliga studier.

(9)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad, i enlighet med artikel 15.4 b i förordning (EG) nr 1380/2013, för havskräfta som fångas med tinor i Ices-sektionerna 2a och 3a och Ices-delområde 4, på grundval av vetenskapliga belägg för en hög överlevnadsgrad vid utkast. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas. STECF har utvärderat den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna under tidigare år och dragit slutsatsen (6) att undantaget är berättigat. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag bibehållas.

(10)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för havskräfta som fångas i Ices-delområde 4 och Ices-sektionerna 2a och 3a med användning av bottentrålar, bland annat sådana med en selektivitetsanordning. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF analyserade den nya bevisning som lämnats av medlemsstaterna och konstaterade (7) att kompletterande information hade lämnats för fiske efter havskräfta med trålar med trålbord längs östkusten, enligt STECF:s krav (8). STECF har under tidigare år konstaterat att den stödjande informationen varit solid och att en lämplig valideringsteknik använts när det gäller flottan i stort (9). Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag bibehållas.

(11)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för tunga under minsta referensstorlek för bevarande som fångas med trålar med trålbord i Ices-sektion 4c, på grundval av vetenskapliga belägg för en hög överlevnadsgrad vid utkast. Medlemsstaterna har begärt av Internationella havsforskningsrådet att undantaget ska förlängas. STECF har utvärderat bevisningen under tidigare år och konstaterat (10) att den varit tillräcklig. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag bibehållas.

(12)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för bifångst av arter som omfattas av fångstbegränsningar inom fisket med tinor och ryssjor, på grundval av vetenskapliga belägg för en hög överlevnadsgrad vid utkast. STECF har undervärderat bevisningen under tidigare år och konstaterat (11) att tillgängliga data indikerar att dödligheten hos fisk som kastas överbord sannolikt kommer att vara låg; de faktiska fångsterna inom fisket är emellertid försumbara. Undantaget bör fortsätta att gälla eftersom fångsterna inte är särskilt betydande och med tanke på att omständigheterna inte har förändrats.

(13)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta i det fiske som använder nät och grimgarn i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas. STECF har bedömt bevisningen under tidigare år och konstaterat (12) att informationen varit tillfredsställande och visat på en mycket hög överlevnadsgrad. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör det undantaget därför bibehållas i denna förordning.

(14)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta i det fiske som använder snurrevadar i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas. STECF har bedömt bevisningen under tidigare år och konstaterat (13) att data i studien om överlevnadsgrad är tillförlitliga. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag därför bibehållas.

(15)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för fångst och bifångst av rödspätta i det riktade fiske efter plattfisk eller rundfisk som bedrivs med trålar med en maskstorlek på minst 120 mm i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas. I den gemensamma rekommendationen begärdes också ett nytt undantag grundat på hög överlevnadsgrad för rödspätta som fångas med trålar med en maskstorlek på 100–119 mm i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4. Medlemsstaterna tillhandahöll ytterligare vetenskaplig bevisning i syfte att påvisa en hög överlevnadsgrad vid utkast för rödspätta i det fisket. STECF noterade att de stödjande studierna utfördes med en maskstorlek på 90 mm. Det är därför osannolikt att överlevnadsgraden är lägre när maskstorleken är minst 100 mm. Med tanke på att säsong och luftexponering är de viktigaste faktorer som påverkar rödspättors överlevnad och att överlevnadsgraden kan bli lägre efter 60 minuters luftexponering, bör undantagen införas i denna förordning, och vid oönskade fångster bör rödspättan frisläppas omedelbart.

(16)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller undantag av mindre betydelse för

(17)

Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny vetenskaplig bevisning från pågående studier. STECF påpekade (14) att definitionen fortfarande måste förbättras för att skilja fisket efter plattfisk och rundfisk från det riktade fisket efter havskräfta. Kommissionen noterade att medlemsstaterna i den gemensamma rekommendationen åtog sig att arbeta vidare i detta avseende. Detta undantag bör därför bibehållas.

(18)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för fångster av rödspätta under minsta referensstorlek för bevarande som fångas med bomtrålar (BT2) med en maskstorlek på 80–119 mm i Ices-sektion 2a och Ices-delområde 4:

(19)

Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF noterade (15) att det pågår viktiga forskningsprojekt som bör ge användbar information om detta undantag. Dessa undantag bör därför bibehållas. Medlemsstaterna bör så snart som möjligt lägga fram relevanta data från pågående projekt, dock senast den 1 maj varje år. Kommissionen noterar också att medlemsstaterna i den gemensamma rekommendationen har åtagit sig att lägga fram en tidsplan för slutförandet av färdplanen med nästa årsrapport senast den 1 maj 2021.

(20)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för piggvar som fångas med TBB-redskap med en strut med en maskstorlek på mer än 80 mm i Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny vetenskaplig information. STECF påpekade (16) att det är oklart om de skattningar av överlevnadsgraden som tillhandahållits är tillämpliga på denna begäran. Kommissionen noterar att medlemsstaterna i den gemensamma rekommendationen har åtagit sig att bedriva mer forskning för att observera överlevnadsgraden för piggvar vid utkast och tillhandahålla mer detaljerad information om överlevnadsgraden i ett nytt vetenskapligt projekt som pågår till slutet av 2021. Detta undantag bör därför bibehållas till och med den 31 december 2022. Senast den 1 maj varje år bör medlemsstaterna lämna in årliga rapporter om hur det pågående arbetet fortskrider.

(21)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rockor som fångas med alla redskap i Ices-sektionerna 2a och 3a och Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny vetenskaplig information. STECF konstaterade (17) att betydande insatser har gjorts för att åtgärda dataluckor i syfte att uppnå färdplanens mål. Detta undantag bör därför bibehållas. Det krävs dock förbättringar när det gäller insamlingen av data. De medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör, senast den 1 maj varje år, lämna in ytterligare vetenskaplig information, särskilt för blomrocka vars överlevnadsgrad konstaterats vara lägre. Kommissionen noterar att medlemsstaterna, med anledning av STECF:s begäran, i den gemensamma rekommendationen har åtagit sig att rapportera om den överenskomna färdplanen, bland annat för blomrocka.

(22)

Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1395/2014 (18) innehåller ett undantag grundat på överlevnadsgrad för makrill och sill som fångas med snörpvad/ringnot under vissa förhållanden, efter en positiv utvärdering från STECF (19). Enligt studien beror överlevnadsnivåerna på den tid som fisken är samlad i nätet och fiskens densitet i nätet, och både samlingstiden och densiteten tenderar att vara begränsade inom dessa fisken. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör undantaget bibehållas. De medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör lämna in uppdaterade data om fisket senast den 1 maj 2022.

(23)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller undantag av mindre betydelse för

(24)

Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas. STECF har gjort en bedömning av den bevisningen under tidigare år och dragit slutsatsen (20) (21) (22) att de dokument som lämnats av medlemsstaterna innehållit välgrundade argument för att ytterligare selektivitet är svår att uppnå eller skulle medföra oproportionella kostnader för hanteringen av oönskad fångst. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats är det lämpligt att fortsätta att tillämpa undantagen av mindre betydelse med den procentsats och de nödvändiga ändringar som föreslås i den nya gemensamma rekommendationen på grundval av artikel 15.5 c i förordning (EU) nr 1380/2013.

(25)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag av mindre betydelse för vitling och torsk som fångas med bottentrålar i Ices-sektion 4c. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas. STECF har gjort en bedömning av detta undantag under tidigare år (23) och undantaget beviljades med motiveringen att det var svårt att förbättra selektiviteten. Med tanke på torskens nuvarande status (24) konstaterade STECF dock i sin rapport 20–04 att medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att minska de oönskade fångsterna. Undantaget bör därför beviljas för ett år, och de medlemsstater som har ett intresse i detta fiske bör senast den 1 maj 2021 lämna in ytterligare information om fångstsammansättning för STECF:s bedömning.

(26)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag av mindre betydelse för vitling och torsk under minsta referensstorlek för bevarande som fångas med bottentrålar eller notar/vadar i Ices-delområdena 4a och 4b. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF gjorde en bedömning av den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna och noterade att en ny studie pågår, men att det fortfarande behövs förbättringar av den bevisning som lämnats. Med tanke på torskens nuvarande status (25) konstaterade STECF i sin rapport 20–04 att medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att minska de oönskade fångsterna. Undantaget bör därför beviljas för två år och endast för vitling med en lägre procentandel.

(27)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 innehåller ett undantag av mindre betydelse för vitling under minsta referensstorlek för bevarande som fångas av fartyg som använder bomtrålar med en maskstorlek på 80–119 mm i Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF noterade (26) att det finns belägg för ökade kostnader. Medlemsstaterna pekade på den potentiella risken för så kallade choke-situationer för detta fiske och framhöll pågående studier om användningen av selektivitetsåtgärder som bör ge användbar information om detta undantag. STECF noterade dock att den information som lämnats är begränsad och endast avser den nederländska flottan. Undantaget bör därför beviljas för ett år. Medlemsstaterna bör lämna in ytterligare bevisning när det gäller oproportionella kostnader och förbättringar av selektiviteten senast den 1 maj 2021.

(28)

Delegerad förordning (EU) nr 1395/2014 innehåller ett undantag av mindre betydelse för makrill, taggmakrillar, sill och vitling som fångas av trålare med en total längd på högst 25 meter som använder flyttrålar i Ices-delområdena 4b och 4c söder om 54 grader nord. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF konstaterade (27) att det är rimligt att anta att det skulle vara svårt att ytterligare förbättra selektiviteten och att kostnaderna för sortering av fångster skulle vara höga med tanke på det berörda fiskets förutsättningar. STECF noterade dock att begränsad ny information tillhandahålls och att medlemsstaterna bör tillhandahålla ytterligare kvantitativa underlag till stöd för undantaget av mindre betydelse. Undantaget bör därför beviljas för två år. Medlemsstaterna bör inkomma med ytterligare information för STECF:s bedömning senast den 1 maj 2022.

(29)

Genom delegerad förordning (EU) 2019/2238 beviljas ett undantag av mindre betydelse för en sammanlagd kvantitet skarpsill, tobisfiskar, vitlinglyra och blåvitling i demersala fisken med trål i Ices-sektion 3a och Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF konstaterade (28) att det är rimligt att anta att det skulle vara svårt att ytterligare förbättra selektiviteten och att kostnaderna för sortering av fångster skulle vara höga med tanke på det berörda fiskets förutsättningar. STECF noterade dock att ytterligare kvantitativa data behövdes till stöd för undantaget. Undantaget bör därför beviljas för två år. Medlemsstaterna bör lämna uppdaterade vetenskapliga data och lämplig stödjande information senast den 1 maj 2022.

(30)

Genom delegerad förordning (EU) 2019/2238 beviljas ett undantag av mindre betydelse för långa som fångas med långrevar i Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF gjorde en bedömning av den information som lämnats av medlemsstaterna och drog slutsatsen (29) att även om informationen är begränsad är argumenten för svårigheterna att förbättra selektiviteten trovärdiga. Undantaget bör därför beviljas för två år. Medlemsstaterna bör lägga fram ytterligare information till stöd för detta undantag senast den 1 maj 2022.

(31)

Genom delegerad förordning (EU) 2019/2238 beviljas undantag av mindre betydelse för makrill och taggmakrillar som fångas med bottentrålar med en maskstorlek på 80–99 mm i Ices-delområde 4. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle förlängas och lade fram ny bevisning. STECF gjorde en bedömning av den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna och konstaterade (30) att det finns belägg för ökade kostnader för hantering och lagring av oönskade fångster, men att den information som lämnats var begränsad till vissa områden och flottor. Undantaget bör därför beviljas för två år och det bör gälla för dessa områden och flottor. Medlemsstaterna bör lägga fram ytterligare information till stöd för detta undantag senast den 1 maj 2022.

(32)

Den gemensamma rekommendationen innehåller ett nytt undantag av mindre betydelse för blåvitling i det industriella pelagiska trålfisket. STECF analyserade den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna och konstaterade (31) att det lämnats begränsad information till stöd för argumenten om svårigheterna att uppnå selektivitet och om oproportionella kostnader för hantering av oönskade fångster. STECF noterade dock att det skulle vara svårt att ytterligare förbättra selektiviteten, med tanke på den berörda fabrikstrålarens tekniska och sanitära förhållanden. Undantaget bör beviljas för två år så att det sker en anpassning till andra havsområden och för att ge medlemsstaterna tillräckligt med tid för att klargöra de avvikelser i data som identifierats av STECF. Medlemsstaterna bör lägga fram ytterligare information senast den 1 maj 2022.

(33)

För att säkerställa tillförlitliga uppskattningar av utkastnivåerna i syfte att fastställa de totala tillåtna fångstmängderna bör medlemsstaterna, i de fall då undantaget av mindre betydelse är baserat på extrapolering av situationer med begränsade data och partiell flottinformation, säkerställa att det finns tillgång till korrekta och verifierbara data för hela den flotta som omfattas av undantaget.

(34)

De åtgärder som föreslås i den nya gemensamma rekommendationen är förenliga med artiklarna 15.4, 15.5 c och 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och med förordning (EU) 2018/973, särskilt artikel 11, och kan därmed tas med i denna förordning.

(35)

Enligt artikel 16.2 i förordning (EU) 2018/973 har kommissionen befogenhet att anta delegerade akter med avseende på landningsskyldigheten för en period av fem år från och med den 5 augusti 2018. Det är därför lämpligt att se över effekterna av undantagen från landningsskyldigheten grundade på överlevnadsgrad liksom undantagen av mindre betydelse.

(36)

Delegerad förordning (EU) 2019/2238 bör upphöra att gälla och ersättas av en ny förordning. I artiklarna 11 och 12 i delegerad förordning (EU) 2019/2238 föreskrivs emellertid tekniska åtgärder för att öka redskapens selektivitet och minska de oönskade fångsterna i Skagerrak och för att möjliggöra användningen av SepNep-nät. Dessa åtgärder bör fortsätta att tillämpas till och med utgången av 2021, såsom ursprungligen föreskrevs i delegerad förordning (EU) 2019/2238, eller till dess att dessa tekniska åtgärder fastställs i en ny delegerad akt som ska antas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 (32).

(37)

Eftersom de åtgärder som föreskrivs i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten därtill, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2021.

(1)

Syftet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (2) är att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

I artikel 9 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs antagandet av fleråriga planer innehållande bevarandeåtgärder för fisken som nyttjar vissa bestånd inom ett relevant geografiskt område.

(3)

I de fleråriga planerna anges närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten och kommissionen kan, genom planerna, ges befogenhet att specificera dessa bestämmelser ytterligare på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetas av medlemsstaterna.

(4)

Genom förordning (EU) 2019/472 fastställs en flerårig plan för bestånd som fiskas i västliga vatten och för det fiske som nyttjar dessa bestånd. Genom artikel 13 i den förordningen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera den förordningen genom att fastställa närmare bestämmelser för landningsskyldigheten för alla bestånd av arter i västliga vatten som omfattas av landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013, i enlighet med artikel 15.5 a–e i förordning (EU) nr 1380/2013, på grundval av gemensamma rekommendationer som utarbetas av medlemsstaterna.

(5)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/2239 (3) fastställs närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten för vissa demersala fisken i de nordvästliga vattnen för perioden 2020–2021, efter en gemensam rekommendation från Belgien, Spanien, Frankrike, Irland, Nederländerna och Förenade kungariket (4) som har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i de nordvästliga vattnen.

(6)

Belgien, Spanien, Frankrike, Irland och Nederländerna lade, efter att ha rådfrågat den rådgivande nämnden för nordvästliga vatten och den rådgivande nämnden för pelagiska bestånd, den 5 maj 2020 fram en gemensam rekommendation för kommissionen om en utkastplan för vissa fisken i nordvästliga vatten för perioden 2021–2023. Medlemsstaterna granskade den nya gemensamma rekommendationen den 29 juli 2020.

(7)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/2237 (5) fastställs närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten för vissa demersala fisken i de sydvästliga vattnen för perioden 2020–2021, efter en gemensam rekommendation från Belgien, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Portugal som har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i de sydvästliga vattnen.

(8)

Belgien, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Portugal lade, efter att den 24 april 2020 ha rådfrågat den rådgivande nämnden för sydvästliga vatten och den rådgivande nämnden för pelagiska bestånd, den 5 maj 2020 fram en gemensam rekommendation för kommissionen om en utkastplan för vissa fisken i sydvästliga vatten för perioden 2021–2023. Medlemsstaterna granskade den nya gemensamma rekommendationen den 16 juli 2020.

(9)

Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) (6). Kommissionen presenterade de berörda åtgärderna för en expertgrupp bestående av företrädare för medlemsstaterna vid ett möte den 28 juli 2020, med Europaparlamentet som observatör.

(10)

Mot bakgrund av artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 har kommissionen beaktat både STECF:s bedömning och nödvändigheten att medlemsstaterna säkerställer ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten. I flera fall har ny bevisning lagts fram, men STECF har ansett att det krävs förbättringar i den information som tillhandahålls. I dessa fall är det lämpligt att bevilja undantag på tillfällig basis. Genom fortsatt fiskeverksamhet kommer insamlingen av data att förbättras och STECF:s överväganden kommer att beaktas.

(11)

Medlemsstaternas regionala grupper har grundat de flesta av sina begäranden om undantag av mindre betydelse på en potentiell kostnadsökning som en följd av hanteringen av oönskade fångster. Medlemsstaternas data i detta avseende har förbättrats. STECF noterar dock att datainsamlingen fortfarande behöver förbättras och att ökad selektivitet bör prioriteras för att minska oönskade fångster. I sådana fall kommer därför undantagen att beviljas från fall till fall, för 1 eller 2 år. Medlemsstaterna bör tillhandahålla ytterligare data från pågående försök och vetenskapliga studier.

(12)

Följande undantag från landningsskyldigheten grundade på överlevnadsgrad gäller de nordvästliga vattnen:

(13)

Delegerad förordning (EU) 2019/2239 omfattade ett undantag grundat på överlevnadsgrad enligt artikel 15.4 b i förordning (EG) nr 1380/2013 för havskräfta som fångas med burar, tinor, mjärdar eller fällor i Internationella havsforskningsrådets (Ices) delområden 6 och 7. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har granskat den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna under tidigare år och dragit slutsatsen (7) att undantaget är berättigat. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag bibehållas.

(14)

I delegerad förordning (EU) 2019/2239 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för havskräfta som fångas med bottentrålar med en maskstorlek på minst 100 mm och för havskräfta som fångas med bottentrålar med en maskstorlek på 70 till 99 mm i kombination med selektiva redskapsalternativ (TR1- och TR2-fisken) i Ices-delområde 7. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har granskat den bevisning som medlemsstaterna lagt fram och dragit slutsatsen (8) att den överlevnadsstudie som var baserad på fiske med Seltra-trål gav tillräckliga data, men att de övergripande effekterna av det extensiva fiske efter havskräfta som bedrivs med andra fiskeredskap förblir svåra att bedöma. STECF noterade att det utifrån antagandet att en relativt hög selektivitet gäller för alla redskap inom detta fiske går att räkna med en relativt låg utkastnivå. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag därför bibehållas, med specifikationer avseende redskap för Keltiska havets skyddszon och Irländska sjön.

(15)

I delegerad förordning (EU) 2019/2239 ingår ett undantag grundat på överlevnadsgrad för havskräfta som fångas i Ices-sektion 6a inom tolv sjömil från kusten med trålar med trålbord med en maskstorlek på 80 till 110 mm i kombination med selektiva redskapsalternativ. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har analyserat den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna under tidigare år och dragit slutsatsen (9) att överlevnadsstudien är tillförlitlig och visar på en relativt hög överlevnadsgrad. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag bibehållas.

(16)

I delegerad förordning (EU) 2019/2239 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för tunga under minsta referensstorlek för bevarande, som fångas med trålredskap med trålbord med en maskstorlek på 80 till 99 mm i Ices-sektion 7d inom sex sjömil från kusten och utanför identifierade uppväxtområden. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har granskat den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna under tidigare år och dragit slutsatsen (10) att bevisningen är tillräcklig. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag därför bibehållas.

(17)

Genom delegerad förordning (EU) 2019/2239 medgavs ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rockor som fångas med alla redskap i Ices-delområdena 6 och 7. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har analyserat den nya bevisning som lämnats in av medlemsstaterna och dragit slutsatsen (11) att överlevnaden varierar mellan olika arter och fisken. STECF noterade att det finns pågående projekt som bör ge användbar information om detta undantag. Denna slutsats gäller blomrocka (Leucoraja naevus). STECF noterade att bevisningen tydde på lägre överlevnadsgrad för blomrocka. Medlemsstaterna bör lägga fram ytterligare vetenskaplig information som framkommer i dessa studier så snart som möjligt, dock senast den 1 maj varje år.

(18)

I delegerad förordning (EU) 2019/2239 beviljas ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta som fångas i Ices-sektionerna 7a–7k av fartyg som använder bomtrålar och som har en högsta motoreffekt på 221 kW och en största längd på 24 meter, som fiskar inom 12 sjömil från kusten och där varje drag pågår högst 90 minuter, och av fartyg som använder bomtrålar, som har en högsta motoreffekt på 221 kW och som använder ett flip-up-rep eller en utsläppspanel för bentos. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har analyserat den nya bevisning som lämnats av medlemsstaterna och dragit slutsatsen (12) att uppskattningarna av överlevnadsförmåga för fisk som kastas överbord varierar mellan fiskeresor och att bevisningen var otillräcklig för Ices-sektionerna 7h, 7j och 7k. Under dessa omständigheter bör undantaget för rödspätta endast bibehållas i Ices-sektionerna 7a–7g. De berörda medlemsstaterna bör lägga fram bevisning så snart som möjligt, dock senast den 1 maj varje år. Kommissionen noterar också att medlemsstaterna i den gemensamma rekommendationen har åtagit sig att lägga fram en tidsplan för slutförandet av den överenskomna färdplanen med nästa årsrapport senast den 1 maj 2021.

(19)

I delegerad förordning (EU) 2019/2239 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta som fångas med grimgarn eller trålar med trålbord i Ices-sektionerna 7d–7g. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har analyserat den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna under tidigare år och dragit slutsatsen (13) att överlevnadsstudien är tillförlitlig och visar på en relativt hög överlevnadsgrad. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag därför bibehållas.

(20)

I delegerad förordning (EU) 2019/2239 beviljas ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta som fångas med snurrevad i Ices-sektion 7d. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har analyserat den bevisning som lämnats in av medlemsstaterna tidigare år och dragit slutsatsen (14) att data i undersökningen om överlevnadstal är tillförlitliga och ger användbara överlevnadsprognoser för detta fiske. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag därför bibehållas.

(21)

I delegerad förordning (EU) 2019/2239 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för arter som fångas med burar, tinor, mjärdar och fällor i nordvästliga vatten (Ices-delområdena 5, 6 och 7). Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad vid utkast för arter som fångas i detta fiske. STECF har analyserat bevisningen från tidigare år och dragit slutsatsen (15) att överlevnaden för arter som kastas tillbaka i havet från fisket med fällor och tinor sannolikt är betydande. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag därför bibehållas.

(22)

Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1393/2014 (16) innehöll ett undantag grundat på överlevnadsgrad för makrill och sill som fångats med snörpvad under vissa förhållanden i Ices-delområde 6. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har granskat de styrkande handlingarna från tidigare år och dragit slutsatsen (17) att överlevnadstalen beror på den tid som fisken är samlad i nätet och fiskens densitet i nätet, något som vanligen är begränsat inom dessa fisken. Förutsatt att resultaten av överlevnadstudierna är representativa för överlevnadsnivåerna vid kommersiellt fiske, borde andelen släppt makrill som överlever sannolikt ligga kring 70 %. Densiteten skulle också vara lägre än den densitet vid vilken dödligheten för sill konstaterades öka. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag därför bibehållas i denna förordning.

(23)

Delegerad förordning (EU) nr 1393/2014 innehöll ett undantag grundat på överlevnadsgrad för makrill och sill som fångas i ringnotsfiske som är inriktat på icke-kvoterade pelagiska arter i Ices-sektionerna 7e och 7f. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har granskat den bevisning som medlemsstaterna lagt fram under tidigare år och dragit slutsatsen (18) att överlevnadstalen sannolikt skulle motsvara överlevnadstalen vid snörpvadsfiske, och att bevisningen liknar den bevisning som motiverar andra undantag i tidigare utkastplaner. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör undantaget därför bibehållas.

(24)

Följande undantag från landningsskyldigheten grundat på överlevnadsgrad gäller de sydvästliga vattnen:

(25)

Delegerad förordning (EU) 2019/2237 innehöll ett undantag från landningsskyldigheten för havskräfta som fångas med bottentrålar i Ices-delområdena 8 och 9 och för fläckpagell som fångas med det småskaliga redskapet ”voracer a” i Ices-sektion 9a. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har granskat undantaget för havskräfta under de föregående åren och dragit slutsatsen (19) att bevisningen var tillförlitlig. När det gäller fläckpagell har STECF i tidigare granskningar (20) dragit slutsatsen att studierna innehöll rimligt tillförlitliga vetenskapliga belägg för överlevnadsgraden för fläckpagell. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör dessa båda undantag därför bibehållas.

(26)

Genom delegerad förordning (EU) 2019/2237 medgavs ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rockor som fångas med alla redskap i Ices-delområdena 8 och 9. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas och lade fram ny bevisning. STECF drog slutsatsen (21) att en betydande insats gjorts för att fylla i dataluckor och att flera projekt fortfarande pågår. Det krävs dock förbättringar när det gäller insamlingen av data. Medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör så snart som möjligt, men senast den 1 maj 2022, lämna in ytterligare vetenskaplig bevisning från de pågående projekten. Undantaget bör därför bibehållas.

(27)

Genom delegerad förordning (EU) 2019/2237 medges ett undantag för blomrocka som fångas med grimgarn i Ices-delområdena 8 och 9, och som fångas med bottentrålar i Ices-delområde 8. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas och lade fram ny bevisning. STECF har analyserat bevisningen och noterar (22) att en betydande insats gjorts för att fylla i dataluckor och att flera projekt fortfarande pågår. Det krävs dock förbättringar när det gäller insamlingen av data. Eftersom överlevnadsgraden för blomrocka visat sig vara lägre än för andra rockor bör undantaget bibehållas till och med den 31 december 2022 för blomrocka som fångas i grimgarn i Ices-delområdena 8 och 9 och till och med den 31 december 2021 för blomrocka som fångas med bottentrålar i Ices-delområde 8. Medlemsstaterna bör så snart som möjligt lägga fram ytterligare vetenskaplig information från de pågående projekten.

(28)

Genom delegerad förordning (EU) 2019/2237 beviljades ett undantag grundat på överlevnadsgrad för fläckpagell som fångas med det icke-industriella redskapet voracera i Ices-sektion 9a och med krokar och linor i Ices-delområdena 8 och 10 och Ices-sektion 9a. Medlemsstaterna begärde att detta undantag skulle bibehållas och lade fram ny bevisning. Det krävs dock förbättringar när det gäller insamlingen av data. STECF noterade (23) att flera vetenskapliga projekt om överlevnadsgrad som var planerade för perioden 2019–2020 inte har genomförts på grund av problem med att anskaffa material. Undantaget kan beviljas fram till och med den 31 december 2022. Medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör så snart som möjligt, men senast den 1 maj 2022, lämna in ytterligare vetenskaplig information till stöd för undantaget.

(29)

I kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1394/2014 (24) ingick ett undantag grundat på hög överlevnadsgrad för ansjovis, taggmakrillart och makrill inom icke-industriellt snörpvadsfiske, förutsatt att nätredskapet inte har tagits ombord helt. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas och lade fram ny bevisning. STECF noterade (25) att bevisningen visade på en hög överlevnadsgrad för ansjovis, taggmakrillar och makrill, när den sammanlagda tid som fisken är samlad i nätet uppskattas till mindre än 5 minuter, vilket är den uppskattade tiden i nätet under verkliga fiskeförhållanden. Därför bör undantaget bibehållas.

(30)

Följande undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten grundat på överlevnadsgrad bör gälla de nordvästliga vattnen:

(31)

Delegerad förordning (EU) 2019/2239 omfattade undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för vissa fisken. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har granskat den bevisning som tidigare år lagts fram av medlemsstaterna och dragit slutsatsen (26) att argumenten om oproportionella kostnader vid hantering av oönskade fångster var rimliga. Med hänsyn till att omständigheterna inte har ändrats är det lämpligt att behålla undantagen av mindre betydelse för

(32)

I delegerad förordning (EU) 2019/2239 ingick ett undantag av mindre betydelse för kolja som fångas med fartyg som använder bottentrålar med en maskstorlek på minst 80 mm i Ices-sektionerna 7b–7c och 7e–7k. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF (27) har sett över den nya bevisning som medlemsstaterna lagt fram och dragit slutsatsen att det finns en stor risk att kolja blir en hotad art (choke species) inom detta område. STECF noterade dock också att torsk och vitling är kraftigt utfiskade i Keltiska sjön och rekommenderade att minska mängden oönskade fångster av dessa arter. Undantaget får därför beviljas för bottentrålar med en maskstorlek på minst 100 mm och vad/not,med undantag av bomtrålar och riktat fiske efter havskräfta, för fartyg som fiskar efter havskräfta med en maskstorlek på minst 80 mm för riktat fiske efter havskräfta, och för bomtrålar med en maskstorlek på minst 80 mm med en flamländsk panel. Detta undantag bör bibehållas fram till och med den 31 december 2022.

(33)

Genom delegerad förordning (EU) 2019/2239 beviljas ett undantag av mindre betydelse för det demersala blandfisket från fartyg som fiskar efter sandräka och som använder bomtrålar i Ices-sektion 7a. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har granskat den bevisning som tidigare år lämnats in av medlemsstaterna och dragit slutsatsen (28) att undantaget för detta fiske är väl dokumenterat i Nordsjön och att det är sannolikt att fisket i Nordsjön är representativt för Irländska sjön. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör undantaget bibehållas.

(34)

Genom delegerad förordning (EU) 2019/2239 beviljas ett undantag av mindre betydelse för trynfisk som fångas av fartyg som använder bottentrålar i Ices-sektionerna 7b, 7c och 7f–k. Medlemsstaterna har begärt att undantaget bibehålls. STECF har granskat de nya data som lämnats in av medlemsstaterna och dragit slutsatsen (29) att det finns bevis för ökade kostnader för hantering och lagring av oönskade fångster inom det berörda fisket. Förbättring av selektiviteten bör dock vara en prioritering. Undantaget bör bibehållas fram till och med den 31 december 2022. De berörda medlemsstaterna bör så snart som möjligt och senast i maj 2022 lägga fram ytterligare bevisning till stöd för detta undantag.

(35)

Genom delegerad förordning (EU) 2019/2239 beviljas ett undantag av mindre betydelse för glasvarar under minsta referensstorlek för bevarande som fångas av fartyg som använder bomtrålar med en maskstorlek på 80–119 mm i Ices-delområde 7 och använder bottentrålar, på särskilda villkor. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har analyserat de nya data som lämnats av medlemsstaterna och dragit slutsatsen (30) att det finns tecken på extra kostnader för hantering av oönskade fångster. Undantaget bör bibehållas under två år med ytterligare specifikationer för att möjliggöra ytterligare datainsamling. De berörda medlemsstaterna bör så snart som möjligt och senast i maj 2021 lägga fram ytterligare bevisning till stöd för detta undantag.

(36)

Genom delegerad förordning (EU) 2019/2239 beviljas ett undantag av mindre betydelse för tunga som fångas av fartyg som använder bomtrålar med en maskstorlek på 80–119 mm och med ökad selektivitet (flamländsk panel) i Ices-sektionerna 7a, 7j och 7k. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har analyserat den nya bevisning som lämnats in av medlemsstaterna och dragit slutsatsen (31) att det behövs ytterligare tekniska specifikationer för fiskeredskapen. Undantaget bör bibehållas i två år, men endast för Ices-sektion 7a, och medlemsstaterna bör så snart som möjligt, och senast den 1 maj 2022, lämna in den bevisning som undantaget grundas på.

(37)

I delegerad förordning (EU) 2019/2239 beviljas ett undantag av mindre betydelse för guldlax som fångas med fartyg som använder bottentrålar med en maskstorlek på minst 100 mm i Ices-sektion 5b och Ices-delområde 6. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har analyserat den nya bevisning som lämnats in av medlemsstaterna och dragit slutsatsen (32) att det finns bevis för ökade kostnader för hantering och lagring av oönskade fångster. Undantaget bör bibehållas i två år och medlemsstaterna bör så snart som möjligt, dock senast den 1 maj 2022, lägga fram ytterligare bevis till stöd för detta undantag.

(38)

I delegerad förordning (EU) 2019/2239 beviljas ett undantag av mindre betydelse för makrill och taggmakrillar som fångats i demersala blandfisken med fartyg som använder bottentrålar, notar/vadar och bomtrålar i Ices-delområde 6 och i Ices-sektionerna 7b–7k. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har analyserat de uppgifter som lämnats in av medlemsstaterna och dragit slutsatsen att det finns bevis för ökade kostnader för hantering av oönskade fångster, så som man redan slutit av tidigare granskningar. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör undantaget bibehållas i två år, och medlemsstaterna bör så snart som möjligt, dock senast den 1 maj 2022, lägga fram ytterligare bevisning till stöd för detta undantag.

(39)

Genom delegerad förordning (EU) 2019/2239 beviljas ett undantag av mindre betydelse för kolja under minsta referensstorlek för bevarande som fångas av fartyg som använder bottentrålar med en maskstorlek på upp till 119 mm i fiske efter havskräfta väster om Skottland i Ices-sektion 6a. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har analyserat den bevisning som lämnats in av medlemsstaterna och noterat (33) att slutsatserna i STECF:s rapport 19–08 fortfarande är giltiga och argumenten om oproportionella kostnader förefaller rimliga. Med tanke på den nuvarande nivån av oönskade fångster inom detta fiske kan undantaget bibehållas, men endast för fartyg som använder mycket selektiva redskap.

(40)

Genom delegerad förordning (EU) 1393/2014 beviljades undantag av mindre betydelse för följande pelagiska fisken:

(41)

Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas för blåvitling (Micromesistius poutassou) inom det industriella pelagiska trålfiske som är inriktat på den arten i Ices-sektionerna 5b, 6 och 7 och som bereder arten ombord för framställning av surimi. STECF har analyserat detta undantag med positiva resultat under tidigare år (34), och det beviljades på grundval av svårigheter att förbättra selektiviteten. Med tanke på att omständigheterna inom fisket inte har förändrats bör undantagen bibehållas. Medlemsstaterna bör senast den 1 maj 2023 lägga fram bevisning avseende fiskemönster.

(42)

Medlemsstaterna har begärt att bibehålla undantaget av mindre betydelse för långfenad tonfisk (Thunnus alalunga) vid fiske efter långfenad tonfisk med parflyttrål i Ices-delområde 7. STECF har analyserat den bevisning som medlemsstaterna under tidigare år lagt fram om oproportionella kostnader för lagring och hantering av oönskade fångster och dragit slutsatsen (35) att begäran hänger samman med förlusten av säljbar fångst. Medlemsstaterna hävdade kostnader för lagring och hantering till havs och på land. Med tanke på att omständigheterna inom fisket inte har förändrats bör undantagen bibehållas. Medlemsstaterna bör senast den 1 maj 2023 lägga fram bevisning avseende fiskemönster.

(43)

Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas för makrill, taggmakrillar, sill och vitling som fångas av pelagiska trålare med en största längd överallt på 25 meter som använder flyttrålar i Ices-sektion 7d. STECF har analyserat den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna under tidigare år och dragit slutsatsen (36) att välgrundade kvalitativa argument talar för undantaget på grundval av oproportionella kostnader. Med tanke på att omständigheterna inom fisket inte har förändrats bör undantagen bibehållas. Medlemsstaterna bör senast den 1 maj 2023 lägga fram bevisning avseende fiskemönster.

(44)

Följande undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten bör gälla de sydvästliga vattnen.

(45)

I delegerad förordning (EU) 2019/2237 ingår undantag av mindre betydelse för

(46)

Delegerad förordning (EU) 2019/2237 innehåller ett undantag av mindre betydelse för kummel som fångas med trålar och notar/vadar i Ices-delområdena 8 och 9. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har granskat den nya bevisning som medlemsstaterna lagt fram 2020. STECF drog slutsatsen (37) att analysen av ytterligare kostnader som en följd av hanteringen av oönskade fångster är anpassad till de flottor som fiskar efter kummel och att resultaten tyder på att hanterings- och sorteringstiden för oönskade fångster kommer att öka. Bevisningen är omfattande och tillräcklig för att stödja undantaget, som därför bör bibehållas. Undantaget bör också beviljas för kummel och tunga som fångas av fartyg som använder partrålar och trålar med trålbord.

(47)

Delegerad förordning (EU) 2019/2237 innehåller ett undantag av mindre betydelse för tunga som fångas med bomtrålar och bottentrålar i Ices-sektionerna 8a och 8b och för tunga som fångas med grimgarn och nät i Ices-sektionerna 8a och 8b. Medlemsstaterna begärde att undantagen skulle bibehållas. STECF har granskat den bevisning som lagts fram av medlemsstaterna under tidigare år och dragit slutsatsen (38) att den gemensamma rekommendationen innehåller välgrundade argument som visade på svårigheter med att öka selektiviteten och oproportionella kostnader för hantering av oönskade fångster. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör dessa undantag av mindre betydelse därför bibehållas. Undantaget bör också beviljas för tunga som fångas av fartyg som använder partrålar och trålar med trålbord.

(48)

Delegerad förordning (EU) 2019/2237 innehåller ett undantag av mindre betydelse för beryxar som fångas med krokar och linor i Ices-delområde 10. Medlemsstaterna begärde att undantaget skulle bibehållas. STECF har granskat medlemsstaternas bevisning och dragit slutsatsen (39) att den information som lämnats innehåller välgrundade argument för att ytterligare förbättringar av selektiviteten är svåra att uppnå eller skulle innebära oproportionella kostnader för hanteringen av oönskad fångst. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör detta undantag bibehållas.

(49)

I delegerad förordning (EU) 2019/2237 ingår undantag av mindre betydelse för

(50)

I delegerad förordning (EU) 2018/2033 ingår undantag av mindre betydelse för

(51)

Medlemsstaterna har begärt att dessa undantag bibehålls och att de beviljas för marulkfiskar som fångas med flyttrålar. Medlemsstaterna har tillhandahållit en detaljerad ekonomisk analys av oproportionella kostnader för oönskade fångster, som granskats av STECF (40). STECF konstaterade att även om studien är detaljerad och omfattande kunde man inte fullt ut granska dess metodik under det skriftliga förfarandet. Mot bakgrund av den information som lämnats av medlemsstaterna och av att STECF inte kunde bedöma undersökningens metodik, bör dessa undantag tas med i denna förordning. Medlemsstaterna bör så snart som möjligt och senast den 1 maj varje år lägga fram ytterligare data till stöd för undantaget.

(52)

I delegerad förordning (EU) 2019/2237 ingår undantag av mindre betydelse för

(53)

Medlemsstaterna har begärt att dessa undantag bibehålls för vitling som fångas med trålar och notar/vadar i Ices-delområde 8 och att de beviljas för vitling som fångas med flyttrålar. Medlemsstaterna har lagt fram ny bevisning. STECF har konstaterat (41) att det finns tecken på att det är svårt att förbättra selektiviteten i demersala blandfisken där vitling fångas utan betydande förluster av annan avsättningsbar fångst och att nya studier pågår. Undantaget bör beviljas för två år. De berörda medlemsstaterna bör så snart som möjligt lägga fram ytterligare vetenskaplig information som framkommer i de pågående studierna, dock senast den 1 maj varje år.

(54)

Medlemsstaterna har begärt att undantaget av mindre betydelse ska fortsätta att gälla för vitling som fångas med nät i Ices-delområde 8 och har lagt fram ny bevisning. STECF har dragit slutsatsen (42) att det är svårt att förbättra selektiviteten i nätfisket. Det krävs dock förbättringar av den information som lämnas om oproportionella kostnader. Undantaget bör beviljas för två år, och de berörda medlemsstaterna bör så snart som möjligt, dock senast den 1 maj varje år, lägga fram ytterligare data.

(55)

I delegerad förordning (EU) 1394/2014 ingår undantag av mindre betydelse för

(56)

Medlemsstaterna begärde att undantagen skulle bibehållas för pelagiska fisken. I delegerad förordning (EU) nr 1394/2014 föreskrivs dessa undantag till följd av en positiv bedömning från STECF under tidigare år (43), och de beviljades på grundval av svårigheter med att förbättra selektiviteten för blåvitling, taggmakrillar och makrill, och på grundval av höga kostnader för hantering av oönskade fångster när det gäller långfenad tonfisk och ansjovis. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör undantaget därför bibehållas.

(57)

Eftersom det finns nya gemensamma rekommendationer bör delegerad förordning (EU) 2019/2239 och delegerad förordning (EU) 2019/2237 upphävas och ersättas med en ny rättsakt.

(58)

Eftersom de åtgärder som föreskrivs i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten därtill, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2021.

(1)

I förordning (EU) nr 576/2013 fastställs de djurhälsovillkor som ska tillämpas vid förflyttning utan kommersiellt syfte av sällskapsdjur till en medlemsstat. I artikel 13 i den förordningen föreskrivs att kommissionen ska anta två förteckningar över territorier och tredjeländer från vilka de sällskapsdjur som förtecknas i del A i bilaga I till den förordningen, nämligen hundar, katter och illrar, får förflyttas utan kommersiellt syfte till en medlemsstat.

(2)

Villkoren för förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte till en medlemsstat varierar beroende på situationen i ursprungsterritoriet eller ursprungstredjelandet. Med hänsyn till sin särskilda situation kan tredjeländerna eller territorierna förtecknas i enlighet med artikel 13.1 eller 13.2 i förordning (EU) nr 576/2013.

(3)

I del 2 i bilaga II till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 577/2013 (2) fastställs en förteckning över territorier och tredjeländer enligt artikel 13.2 i förordning (EU) nr 576/2013.

(4)

Med beaktande av utgången av övergångsperioden i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallat utträdesavtalet) den 31 december 2020, har Förenade kungariket ansökt hos kommissionen om att tillsammans med kronbesittningarna Guernsey, Isle of Man och Jersey förtecknas i bilaga II till genomförandeförordning (EU) nr 577/2013. Kommissionen har bedömt ansökan och kontrollerat att Förenade kungariket och kronbesittningarna Guernsey, Isle of Man och Jersey, när det gäller de sällskapsdjur som förtecknas i del A i bilaga I till förordning (EU) nr 576/2013, uppfyller kriterierna i artikel 13.2 i förordning (EU) nr 576/2013 och följaktligen bör förtecknas i del 2 i bilaga II till genomförandeförordning (EU) nr 577/2013, utan att det påverkar tillämpningen av unionsrätten på och i Förenade kungariket med avseende på Nordirland, i enlighet med artikel 5.4 i protokollet om Irland/Nordirland till utträdesavtalet jämförd med bilaga 2 till det protokollet.

(5)

Del 2 i bilaga II till genomförandeförordning (EU) nr 577/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Eftersom den övergångsperiod som föreskrivs i utträdesavtalet upphör den 31 december 2020 bör den här förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2021.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/772 (2) fastställs bestämmelser för tillämpningen av förebyggande hälsoåtgärder för kontroll av infektion med Echinococcus multilocularis vid förflyttning av hundar utan kommersiellt syfte till vissa medlemsstater eller delar av sådana medlemsstater. I artikel 2 till den delegerade förordningen fastställs bestämmelserna om kategorisering av medlemsstater eller delar av medlemsstater vad gäller infektion med Echinococcus multilocularis och de villkor som medlemsstaterna måste uppfylla för att fortsatt ha rätt att vidta de förebyggande hälsoåtgärderna.

(2)

I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/878 (3) förtecknas de medlemsstater eller delar av medlemsstaternas territorier som följer kategoriseringsbestämmelserna vad gäller Echinococcus multilocularis i delegerad förordning (EU) 2018/772. Den förteckning över medlemsstater eller delar av medlemsstaternas territorier som följer kategoriseringsbestämmelserna i artikel 2.3 i delegerad förordning (EU) 2018/772 återges i del 2 i bilagan till förordning (EU) 2018/878.

(3)

I enlighet med avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallat utträdesavtalet), särskilt artikel 5.4 i protokollet om Irland/Nordirland jämförd med bilaga 2 till det protokollet, är förordning (EU) nr 576/2013 och de kommissionsakter som grundar sig på den förordningen tillämpliga på Förenade kungariket med avseende på Nordirland efter övergångsperiodens utgång.

(4)

För närvarande är Förenade kungarikets hela territorium förtecknat i del 2 i bilagan till genomförandeförordning (EU) 2018/878. Därför måste del 2 i den bilagan ändras genom att posten för Förenade kungariket ersätts med en post för Förenade kungariket med avseende på Nordirland.

(5)

Eftersom den övergångsperiod som föreskrivs i utträdesavtalet löper ut den 31 december 2020 bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2021.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

I enlighet med artikel 50.2 a i förordning (EU) nr 1151/2012 har Italiens ansökan om registrering av namnet ”Mozzarella di Gioia del Colle” som skyddad ursprungsbeteckning offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning (2).

(2)

Kommissionen mottog den 19 december 2019 ett meddelande om invändning och den tillhörande motiverade invändningen från Tyskland. Kommissionen vidarebefordrade Tysklands meddelande om invändning och motiverade invändning till Italien den 13 januari 2020.

(3)

Kommissionen granskade Tysklands invändning och fann den godtagbar. Ordet ”Mozzarella” som ingår i namnet ”Mozzarella di Gioia del Colle” är identiskt med det namn som används i Tyskland för en typ av ost som produceras och marknadsförs i Tyskland i kommersiell skala. Invändningen gör gällande att namnet ”Mozzarella di Gioia del Colle” inte kan registreras som skyddad ursprungsbeteckning enligt förordning (EU) nr 1151/2012 eftersom det inte uppfyller de krav som ställs i förordningen, samt att namnet ”Mozzarella” anses vara generiskt och därmed inte kan komma i fråga för registrering. Invändningen gör gällande att ansökan om registrering av ”Mozzarella di Gioia del Colle” inte uppfyller villkoren i artiklarna 5 och 7.1 i förordning (EU) nr 1151/2012 då varken ostens kvalitet eller egenskaper helt eller väsentligen beror på en viss geografisk omgivning med de naturliga och mänskliga faktorer som förknippas med den. Invändningen gör också gällande att registreringen av det föreslagna namnet ”Mozzarella di Gioia del Colle” skulle äventyra överlevnaden för det identiska namnet (”Mozzarella”) och för produkter som lagligen har funnits på den tyska marknaden under minst fem år före dagen för offentliggörandet av ansökan om registrering av namnet ”Mozzarella di Gioia del Colle”. Dessutom gör invändningen gällande att denna ansökan om registrering motsäger registreringen av namnet ”Mozzarella” som garanterad traditionell specialitet utan förbehåll för namnet (förordning (EG) nr 2527/98).

(4)

Genom en skrivelse av den 12 februari 2020 uppmanade kommissionen de berörda parterna att inleda lämpliga samråd för att sinsemellan försöka nå en överenskommelse i enlighet med sina interna förfaranden.

(5)

På grund av ett administrativt misstag har dock parterna inte mottagit kommissionens brev av den 12 februari 2020. Tyskland mottog formellt inbjudan att delta i lämpliga samråd för att nå en överenskommelse den 14 oktober 2020. Italien mottog den formellt den 26 oktober 2020.

(6)

Trots att diskussioner har förts mellan parterna och trots att de uppnådde samförstånd om registreringen av namnet ”Mozzarella di Gioia del Colle” redan i mars 2020, nådde partnerna en formell överenskommelse först i november 2020. Italien informerade kommissionen om överenskommelsen den 9 november 2020.

(7)

Italien och Tyskland bekräftade att skyddet av namnet ”Mozzarella di Gioia del Colle” inte skulle omfatta det fristående namnet ”Mozzarella”, utan endast det sammansatta namnet ”Mozzarella di Gioia del Colle” i dess helhet. Italiens syfte med ansökan om registrering av namnet ”Mozzarella di Gioia del Colle” var inte att förbehålla sig användningen av uttrycket ”Mozzarella”.

(8)

Dessutom kom de överens om att uttrycket ”Mozzarella” i produktspecifikationen och i det sammanfattade dokumentet alltid skulle åtföljas av uttrycket ”di Gioia del Colle” för att indikera att skyddet endast avser det sammansatta namnet. Produktspecifikationen och det sammanfattande dokumentet har ändrats i enlighet med detta.

(9)

Innehållet i överenskommelsen mellan Italien och Tyskland bör beaktas, eftersom det är förenligt med bestämmelserna i förordning (EU) nr 1151/2012 och annan EU-lagstiftning.

(10)

Italien och Tyskland har också föreslagit att en fotnot bör införas i den här förordningen, som förklarar att skydd av namnet ”Mozzarella” inte söks. Av tydlighetsskäl och för att stärka den rättsliga säkerheten bör ett förtydligande om ett namns skyddsstatus införlivas i den normativa delen av den här förordningen.

(11)

Efter det att status för uttrycket ”Mozzarella” har förtydligats i en artikel i denna förordning, blir argumentet om att ansökan motsäger registreringen av uttrycket ”Mozzarella” som garanterad traditionell specialitet utan förbehåll för namnet ogiltigt.

(12)

Den 17 januari 2020 mottog kommissionen ett meddelande om invändning från Consortium for Common Food Names (CCFN) och U.S. Dairy Export Council (USDEC). Kommissionen vidarebefordrade meddelandet om invändning till Italien den 21 januari 2020. Den 17 mars 2020 mottog kommissionen den motiverade invändningen, inom den fastställda tidsfristen.

(13)

Kommissionen granskade invändningen från Consortium for Common Food Names (CCFN) och U.S. Dairy Export Council (USDEC) och fann den godtagbar. Uttrycket ”Mozzarella” som ingår i namnet ”Mozzarella di Gioia del Colle” är identiskt med det uttryck som används för en typ av ost som omfattas av en Codex Alimentarius-standard (Codex Stan 262–2006). Invändningen gör gällande att namnet ”Mozzarella di Gioia del Colle” inte kan registreras som skyddad ursprungsbeteckning enligt förordning (EU) nr 1151/2012 eftersom namnet ”Mozzarella” är en generisk term och ansökan inte innehåller en försäkran om att sökanden inte avser skydda denna term och att den generiska termen även fortsättningsvis ska kunna användas. Dessutom framförde CCFN och USDEC farhågor om det förfarande som tillämpats på nationell nivå i förhållande till den påstådda ändringen av produktens namn, och hävdade att de villkor som anges i artiklarna 5 och 7.1 i förordning (EU) nr 1151/2012 inte hade uppfyllts.

(14)

Genom en skrivelse av den 8 april 2020 uppmanade kommissionen de berörda parterna att inleda lämpliga samråd för att sinsemellan försöka nå en överenskommelse i enlighet med sina interna förfaranden.

(15)

Italien och Consortium for Common Food Names (CCFN) och US Dairy Export Council (USDEC) bekräftade att beteckningen ”Mozzarella di Gioia del Colle” bör skyddas i sin helhet, medan det fristående namnet ”Mozzarella” kan fortsätta att användas i märkning eller presentationer inom unionens territorium, förutsatt att tillämpliga principer och bestämmelser i unionens rättsordning följs.

(16)

Consortium for Common Food Names (CCFN) och US Dairy Export Council (USDEC) gav dock inte sitt slutliga medgivande, då Italien inte hade givit dem tillgång till dokumentationen av det nationella förfarandet, och inte hade bekräftat att landet ämnade undanta namnet ”Mozzarella” från skydd i framtida ansökningar om att skydda namnet ”Mozzarella di Gioia del Colle” utanför EU.

(17)

Innehållet i den partiella överenskommelsen mellan Italien och Consortium for Common Food Names (CCFN) och US Dairy Export Council (USDEC) bör beaktas, eftersom det är förenligt med bestämmelserna i förordning (EU) nr 1151/2012 och annan EU-lagstiftning.

(18)

Därutöver kontrollerade kommissionen att det förfarande som hade tillämpats på medlemsstatsnivå rörde det tillämpade namnet och att det namnet hade används i handel och i allmänt språkbruk för att beskriva den specifika produkten, i enlighet med artikel 7.1 i förordning (EU) nr 1151/2012.

(19)

Tänkbara framtida ansökningar om skyddad ursprungsbeteckning ”Mozzarella di Gioia del Colle” utanför EU omfattas inte av förordning (EU) nr 1151/2012.

(20)

Skyddet söks inte för uttrycket ”Mozzarella” som sådant.

(21)

Ursprungsbeteckningen ”Mozzarella di Gioia del Colle” (SUB) bör därför skyddas i sin helhet, medan uttrycket ”Mozzarella” bör få fortsätta att användas inom unionens territorium, förutsatt att tillämpliga principer och bestämmelser i unionens rättsordning följs. Den konsoliderade versionen av det sammanfattade dokumentet bör offentliggöras för kännedom.

(22)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för kvalitetspolitik för jordbruksprodukter.

(1)

I kommissionens genomförandebeslut 2014/709/EU (4) fastställs djurhälsoåtgärder för att bekämpa afrikansk svinpest i vissa medlemsstater där fall av sjukdomen har bekräftats hos tamsvin eller viltlevande svin (nedan kallade de berörda medlemsstaterna). I delarna I–IV i bilagan till det genomförandebeslutet avgränsas och förtecknas vissa områden i de berörda medlemsstaterna uppdelade efter risknivå utifrån den epidemiologiska situationen vad gäller denna sjukdom. Bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU har ändrats flera gånger med beaktande av förändringar i den epidemiologiska situationen i unionen vad gäller afrikansk svinpest som måste återspeglas i den bilagan. Bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU ändrades senast genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2020/1780 (5) till följd av förändringar i den epidemiologiska situationen vad gäller den sjukdomen i Litauen och Slovakien.

(2)

Sedan genomförandebeslut (EU) 2020/1780 antogs har nya fall av afrikansk svinpest konstaterats hos tamsvin i Rumänien och hos viltlevande svin i Polen.

(3)

I december 2020 konstaterades flera utbrott av afrikansk svinpest hos tamsvin i distriktet Bistriţa-Năsăud i Rumänien i ett område som för närvarande förtecknas i del II i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU. Dessa utbrott av afrikansk svinpest hos tamsvin utgör en ökning av risknivån som bör återspeglas i den bilagan. Det område i Rumänien som för närvarande förtecknas i del II i den bilagan och som drabbats av de senaste utbrotten av afrikansk svinpest bör därför nu förtecknas i del III i stället för i del II i den bilagan.

(4)

I december 2020 konstaterades ett fall av afrikansk svinpest hos viltlevande svin i distriktet iławski i Polen i ett område som för närvarande förtecknas i del I i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU. Detta fall av afrikansk svinpest hos viltlevande svin utgör en ökning av risknivån som bör återspeglas i den bilagan. Det område i Polen som för närvarande förtecknas i del I i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU och som drabbats av det senaste fallet av afrikansk svinpest bör därför nu förtecknas i del II i stället för i del I i den bilagan, och de nuvarande avgränsningarna i del I bör också omdefinieras och utvidgas för att beakta det senaste fallet.

(5)

I december 2020 konstaterades dessutom ett fall av afrikansk svinpest hos viltlevande svin i distriktet grójecki i Polen i ett område som förtecknas i del II i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU och som ligger i närheten av ett område som för närvarande förtecknas i del I i den bilagan. Detta nya fall av afrikansk svinpest hos viltlevande svin utgör en ökning av risknivån som bör återspeglas i den bilagan. Det området i Polen som för närvarande förtecknas i del I i den bilagan och som ligger i närheten av det område förtecknat i del II som drabbats av det senaste fallet av afrikansk svinpest bör därför nu förtecknas i del II i stället för i del I i den bilagan, och de nuvarande avgränsningarna i del I bör också omdefinieras och utvidgas för att beakta det senaste fallet.

(6)

Efter det nyligen inträffade utbrottet av afrikansk svinpest hos tamsvin i Rumänien och de nyligen inträffade fallen av afrikansk svinpest hos viltlevande svin i Polen har regionaliseringen i dessa medlemsstater omprövats och uppdaterats med beaktande av den aktuella epidemiologiska situationen i unionen. Gällande riskhanteringsåtgärder har också omprövats och uppdaterats. Dessa förändringar måste återspeglas i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU.

(7)

För att beakta den senaste utvecklingen av den epidemiologiska situationen vad gäller afrikansk svinpest i unionen och för att proaktivt bekämpa riskerna kopplade till spridningen av sjukdomen, bör ett nytt tillräckligt stort högriskområde avgränsas i Rumänien och tas med i förteckningen i del III i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU. Dessutom bör nya tillräckligt stora högriskområden avgränsas i Polen och tas med i förteckningen i delarna I och II i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU.

(8)

Med tanke på den allvarliga epidemiologiska situationen i unionen vad gäller spridningen av afrikansk svinpest är det viktigt att de ändringar som genom detta beslut görs i bilagan till genomförandebeslut 2014/709/EU träder i kraft så snart som möjligt.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.