(1)

I bilaga I avsnitt I.1, bilaga II avsnitt II.1 och bilaga III avsnitt III.1 till direktiv 2008/68/EG hänvisas det till bestämmelser i internationella avtal om inrikestransporter av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar enligt definitionerna i artikel 2 i det direktivet.

(2)

Dessa internationella avtal uppdateras vartannat år. De senaste ändrade versionerna gäller från och med den 1 januari 2021, med en övergångsperiod till och med den 30 juni 2021.

(3)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011 (2), har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande.

(4)

Bilaga I avsnitt I.1, bilaga II avsnitt II.1 och bilaga III avsnitt III.1 till direktiv 2008/68/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG (2) fastställs årliga utsläppstilldelningar för varje medlemsstat och för varje år under perioden 2013–2020 och en mekanism för att årligen bedöma om utsläppsgränserna efterlevs. Medlemsstaternas årliga utsläppstilldelningar uttryckta i ton koldioxidekvivalenter anges i kommissionens beslut 2013/162/EU (3). I kommissionens genomförandebeslut 2013/634/EU (4) fastställs hur de årliga utsläppstilldelningarna för varje medlemsstat bör anpassas.

(2)

I artikel 19 i förordning (EU) nr 525/2013 fastställs ett förfarande för granskning av medlemsstaternas inventeringsdata för utsläpp av växthusgaser, som underlag för bedömningen av hur beslut nr 406/2009/EG efterlevs. Den omfattande granskning som avses i artikel 19.1 i förordning (EU) nr 525/2013 gjordes på grundval av de utsläppsdata för 2018 som rapporterades till kommissionen i april 2020 i enlighet med förfarandena i kapitel III i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 749/2014 (5) och i bilaga XVI till den förordningen.

(3)

Varje medlemsstats sammanlagda utsläpp 2018 av de växthusgaser som omfattas av beslut nr 406/2009/EG bör fastställas med beaktande av de tekniska korrigeringar och reviderade uppskattningar som gjorts i samband med den omfattande granskningen, vilka redovisas i de slutliga granskningsrapporter som upprättats i enlighet med artikel 35.2 i förordning (EU) nr 749/2014.

(4)

Detta beslut bör träda i kraft samma dag som det offentliggörs så att det överensstämmer med artikel 19.7 i förordning (EU) nr 525/2013, i vilken det anges att den fyramånadersperiod under vilken medlemsstaterna får använda de flexibla mekanismerna enligt beslut nr 406/2009/EG ska räknas från den dag då detta beslut offentliggörs.

(1)

I artikel 2.10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 (2) definieras ackreditering som en förklaring från ett nationellt ackrediteringsorgan om att ett organ för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i harmoniserade standarder och, i förekommande fall, eventuella ytterligare krav, bland annat de som fastställs i sektorsspecifika program, för att utföra specifika bedömningar av överensstämmelse.

(2)

I unionsrättsakter som införlivar referensbestämmelserna i bilaga I till Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG (3) föreskrivs i vissa fall att tredjepartsorgan för bedömning av överensstämmelse får delta i de berörda förfarandena för bedömning av överensstämmelse. Vidare införlivar alla sådana rättsakter artikel R17 i bilaga I till beslut nr 768/2008/EG som fastställer de krav som organ för bedömning av överensstämmelse måste uppfylla och artikel R18 i bilaga I till beslut nr 768/2008/EG som föreskriver att ett organ för bedömning av överensstämmelse som kan visa att det uppfyller kriterierna i de relevanta harmoniserade standarderna eller delar av dem, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, ska förutsättas uppfylla kraven i den unionsakten, förutsatt att dessa krav omfattas av de tillämpliga harmoniserade standarderna.

(3)

Det finns också unionsrättsakter som inte införlivar artiklarna R17 och R18 i bilaga I till beslut nr 768/2008/EG. Emellertid kräver de deltagande av ett tredjepartsorgan för bedömning av överensstämmelse och föreskriver att dessa organ ska ackrediteras i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 för att visa sin kompetens.

(4)

Genom skrivelse M/417 av den 4 december 2007 begärde kommissionen att Europeiska standardiseringskommittén (CEN), Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering (Cenelec) och Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder (Etsi) skulle slutföra arbetet med harmoniserade standarder till stöd för den nya lagstiftningsramen, särskilt när det gäller ackreditering, bedömning av överensstämmelse eller kvalitetssäkring samt sektorspecifika certifieringssystem. Inom det uppdraget bad kommissionen dessa organisationer uppdrag att identifiera alla internationella standarder som är relevanta för den nya lagstiftningsramen eller vissa sektorsspecifika certifieringssystem och att anta dem på europeisk nivå som europeiska standarder. Europeiska standarder till stöd för förordning (EG) nr 765/2008, unionsrättsakter som införlivar referensbestämmelserna i bilaga I till beslut nr 768/2008/EG som fastställer krav för organ för bedömning av överensstämmelse och unionsrättsakter som, även om de inte införlivar artiklarna R17 och R18 i bilaga I till beslut nr 768/2008/EG, kräver deltagande av ett tredjepartsorgan för bedömning av överensstämmelse och föreskriver ackreditering av detta organ i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 omfattas därför av uppdraget.

(5)

På grundval av skrivelse M/417 av den 4 december 2007 antog CEN och Cenelec standarderna EN ISO 14064-1:2019 – Växthusgaser – Del 1: Kravspecifikation med vägledning på organisationsnivå för kvantifiering och rapportering av utsläpp och avlägsnande av växthusgaser, EN ISO 14064-2:2019 – Växthusgaser – Del 2: Kravspecifikation med vägledning på projektnivå för kvantifiering, mätning och rapportering av minskning av utsläpp eller förbättrat avlägsnande av växthusgaser, EN ISO 14064-3:2019 – Växthusgaser – Del 3: Kravspecifikation med vägledning för verifiering och validering av växthusgasrapporter, EN ISO 15195:2019 – In vitro diagnostik – Kompetenskrav på kalibreringslaboratorier som använder referensmätningsprocedurer och EN ISO/IEC 17029:2019 – Bedömning av överensstämmelse – Allmänna principer och krav för validerings- och verifieringsorgan, genom att införliva de internationella standarderna ISO 14064-1:2018, ISO 14064-2:2019, ISO 14064-3:2019, ISO 15195:2018 och ISO/IEC 17029:2019.

(6)

Kommissionen har tillsammans med CEN och Cenelec bedömt om standarderna EN ISO 14064-1:2019, EN ISO 14064-2:2019, EN ISO 14064-3:2019, EN ISO 15195:2019 och EN ISO/IEC 17029:2019 som utarbetats av CEN överensstämmer med skrivelse M/417 av den 4 december 2007.

(7)

De harmoniserade standarderna EN ISO 14064-1:2019, EN ISO 14064-2:2019 och EN ISO 14064-3:2019 uppfyller de krav som de syftar till att omfatta för organ för bedömning av överensstämmelse i fråga om kvantifiering, övervakning och rapportering av verksamhet som är avsedd att orsaka växthusgaser och för utförande eller hantering av validering och verifiering av påståenden om växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 (4).

(8)

Den harmoniserade standarden EN ISO 15195:2019 uppfyller de krav som den syftar till att omfatta för organ för bedömning av överensstämmelse som fungerar som anmälda organ för kalibrering med hjälp av referensmätningsprocedurer, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG (5).

(9)

Den harmoniserade standarden EN ISO 17029:2019 uppfyller de krav som den syftar till att omfatta för organ för bedömning av överensstämmelse som utför validering och verifiering av verksamhet avseende bedömning av överensstämmelse i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2067 (6).

(10)

Det är därför lämpligt att offentliggöra hänvisningen till dessa standarder i Europeiska unionens officiella tidning.

(11)

De harmoniserade standarderna EN ISO 14064-1:2019, EN ISO 14064-2:2019, EN ISO 14064-3:2019 och EN ISO 15195:2019 är reviderade versioner av, och ersätter därmed, standarderna EN ISO 14064-1:2012, EN ISO 14064-2:2012, EN ISO 14064-3:2012 och EN ISO 15195:2003, till vilka en hänvisning har offentliggjorts i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning (7). Det är därför nödvändigt att återkalla hänvisningen till de harmoniserade standarderna EN ISO 14064-1:2012, EN ISO 14064-2:2012, EN ISO 14064-3:2012 och EN ISO 15195:2003 från Europeiska unionens officiella tidning. För att ge ekonomiska aktörer och tredjepartsorgan för bedömning av överensstämmelse tillräckligt med tid för att anpassa sina metoder för övervakning, rapportering, mätning och verifiering till de reviderade harmoniserade standarderna, är det nödvändigt att skjuta upp återkallandet av hänvisningarna till de harmoniserade standarderna EN ISO 14064-1:2012, EN ISO 14064-2:2012, EN ISO 14064-3:2012 och EN ISO 15195:2003.

(12)

Den harmoniserade standarden EN ISO/IEC 17025:2017 är en reviderad version av, och ersätter därmed, standarden EN ISO/IEC 17025:2005. Hänvisningen till den harmoniserade standarden EN ISO/IEC 17025:2017 har offentliggjorts i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning (8) med 31 december 2020 som datum då den ersatta standarden EN ISO/IEC 17025:2005 upphör att gälla. På grund av coronavirusutbrottets globala effekter och för att säkerställa att alla ackrediteringsorgan och ackrediterade organ kan utföra sina uppgifter på ett stabilt och tillförlitligt sätt, och i linje med internationell praxis, bör övergångsperioden förlängas.

(1)

Cedefop utför sitt uppdrag i enlighet med förordning (EU) 2019/128.

(2)

I enlighet med artikel 25.1 i förordning (EU) 2018/1725 ska begränsningar av tillämpningen av artiklarna 14–22, 35 och 36, samt artikel 4 i samma förordning i den mån dess bestämmelser motsvarar de rättigheter och skyldigheter som fastställs i artiklarna 14–22, grunda sig på interna regler som ska antas av Cedefop, när dessa inte grundar sig på rättsakter som antas på grundval av fördragen.

(3)

Dessa interna regler, inbegripet bestämmelserna om bedömningen av om en begränsning är nödvändig och proportionell, ska inte gälla när en rättsakt som antagits på grundval av fördragen innefattar en begränsning av den registrerades rättigheter.

(4)

När Cedefop fullgör sina skyldigheter med avseende på den registrerades rättigheter enligt förordning (EU) 2018/1725 ska Cedefop undersöka om några av de undantag som anges i den förordningen är tillämpliga.

(5)

Inom ramen för sin administrativa verksamhet får Cedefop genomföra administrativa utredningar och disciplinära förfaranden, vidta förberedande åtgärder i samband med eventuella oegentligheter som anmälts till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), handlägga visselblåsarärenden, genomföra (formella och informella) förfaranden mot trakasserier, handlägga interna och externa klagomål, genomföra internrevisioner, låta dataskyddsombudet genomföra utredningar i enlighet med artikel 45.2 i förordning (EU) 2018/1725 samt genomföra interna utredningar om it-säkerhet och handlägga begäranden från personalen om att få tillgång till sina patientjournaler.

Cedefop behandlar flera kategorier av personuppgifter, både hårda data (”objektiva” uppgifter som personidentifierande uppgifter, kontaktuppgifter, yrkesuppgifter, administrativa uppgifter, uppgifter från särskilda källor, elektronisk kommunikation och trafikuppgifter) och/eller mjuka data (”subjektiva” uppgifter som rör ärendet, t.ex. resonemang, uppgifter om beteende, bedömningar, uppgifter om prestationer och uppförande samt uppgifter som rör eller lagts fram i samband med föremålet för förfarandet eller verksamheten).

(6)

Cedefop fungerar, företrätt av sin verkställande direktör, som personuppgiftsansvarig, oberoende av om denna uppgift vidaredelegeras inom Cedefop för att återspegla ett operationellt ansvar för en viss specifik behandling av personuppgifter.

(7)

Personuppgifterna lagras på ett säkert sätt i en elektronisk miljö eller i pappersform, vilket förhindrar missbruk eller olaglig tillgång eller överföring av uppgifter till personer som inte har behov av att ta del av dem. Patientjournaler lagras av en extern tjänsteleverantör som Cedefop anlitar. De behandlade personuppgifterna lagras inte längre än vad som är nödvändigt och lämpligt för de syften som uppgifterna behandlas för under den tidsperiod som anges i Cedefops dataskyddsmeddelanden eller register.

(8)

Dessa interna regler bör gälla för all behandling som Cedefop utför inom ramen för administrativa utredningar, disciplinära förfaranden, förberedande åtgärder i samband med eventuella oegentligheter som anmälts till Olaf, förfaranden i visselblåsarärenden, (formella och informella) förfaranden för att hantera trakasserier, handläggning av interna och externa klagomål, internrevisioner, dataskyddsombudets utredningar i enlighet med artikel 45.2 i förordning (EU) 2018/1725, utredningar om it-säkerhet som hanteras internt eller med extern hjälp (t.ex. av CERT-EU) och handläggning av begäranden från personalen om att få tillgång till sina patientjournaler.

(9)

Dessa interna regler bör gälla för uppgiftsbehandling som utförs innan ovannämnda förfaranden inleds, under dessa förfaranden samt under kontrollen av uppföljningen av förfarandenas resultat. De bör även omfatta stöd och samarbete som Cedefop bistår nationella myndigheter och internationella organisationer med vid sidan av sina administrativa utredningar.

(10)

När dessa interna regler tillämpas bör Cedefop motivera varför begränsningarna är absolut nödvändiga och proportionella i ett demokratiskt samhälle och respektera andemeningen i de grundläggande fri- och rättigheterna.

(11)

Cedefop måste inom denna ram så långt som möjligt respektera de registrerades grundläggande rättigheter vid ovannämnda förfaranden, särskilt de som rör de registrerades rätt till information, de registrerades rätt till tillgång, de registrerades rätt att erhålla rättelse eller radering av personuppgifter samt rätt till begränsad behandling och de registrerades rätt att få information om en personuppgiftsincident och konfidentiell behandling av elektronisk kommunikation i enlighet med förordning (EU) 2018/1725.

(12)

Cedefop kan dock tvingas att begränsa de registrerades rätt till information och andra rättigheter som de registrerade har, särskilt för att skydda sina egna utredningar, andra offentliga myndigheters utredningar och förfaranden samt rättigheterna för andra individer som är involverade i utredningarna eller andra förfaranden.

(13)

Cedefop bör regelbundet kontrollera att förhållandena som motiverar en begränsning fortfarande är tillämpliga och upphäva begränsningen så snart som de inte längre är det.

(14)

Den personuppgiftsansvarige bör informera dataskyddsombudet om avsikten att tillämpa en begränsning och under efterföljande översyner samt involvera honom eller henne i hela förfarandet tills begränsningen har upphävts.