(1)

Genom rådets beslut nr 376/2014/EU (2) gavs Portugal tillstånd att tillämpa en nedsatt punktskattesats i den autonoma regionen Madeira för rom och likör som framställs och konsumeras där och i den autonoma regionen Azorerna för likör och eau-de-vie som framställs och konsumeras där, vilken får vara lägre än den minimipunktskattesats för alkohol som fastställs i rådets direktiv 92/84/EEG (3) men inte mer än 75 % lägre än den normala nationella punktskatten för alkohol.

(2)

I februari 2019 begärde de portugisiska myndigheterna att kommissionen skulle lägga fram ett förslag till rådets beslut om förlängning av tidsbegränsningen för det tillstånd som anges i beslut nr 376/2014/EU, på samma villkor, samt att utöka det geografiska tillämpningsområdet till att omfatta Portugals fastland med en mer begränsad nedsättning, för en ytterligare period på sju år, från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2027.

(3)

Producenterna i de autonoma regionerna Madeira och Azorerna har svårt att få tillträde till marknader utanför dessa regioner, och de regionala och lokala marknaderna är de enda avsättningsmöjligheterna för vissa alkoholhaltiga produkter. Dessa producenter har extrakostnader på grund av att råvarorna från jordbruket är dyrare än under normala produktionsvillkor, till följd av jordbruksföretagens ringa storlek, fragmenterade karaktär och låga grad av mekanisering. Dessutom är produktionsvolymen från bearbetning av sockerrör lägre än i andra yttersta randområden, till följd av terrängförhållanden, klimat, jordmån och hantverksmässig produktion. Dessutom leder transporten till öarna av vissa råvaror och förpackningsmaterial som inte produceras lokalt till extrakostnader.

(4)

Vad beträffar Azorerna är ökaraktären dubbel, eftersom det är en ögrupp som är spridd över ett stort område. Transporter i dessa avlägsna öregioner medför ytterligare extrakostnader. Detsamma gäller vissa nödvändiga resor och transporter till fastlandet. Extrakostnader uppstår också för lagerhållning av de färdiga produkterna, eftersom den lokala konsumtionen inte absorberar hela produktionsvolymen, särskilt när det gäller romproduktionen. Den regionala marknadens ringa storlek höjer kostnaderna per enhet på olika sätt, särskilt genom det ogynnsamma förhållandet mellan fasta kostnader och produktionsvolym. Slutligen bär de berörda producenterna också sådana extra kostnader som generellt bärs av de lokala ekonomierna, i synnerhet ökade arbetskrafts- och energikostnader.

(5)

Romproduktionen har ökat på grund av ökad produktion av sockerrör. Medan viss rom lagras eller används som bas för likörer, lagerhålls de osålda kvantiteterna av rom till en kostnad som ytterligare ökar producenternas extrakostnader. Extrakostnaderna medför att producenter i de autonoma regionerna Madeira och Azorerna inte kan konkurrera med producenter utanför dessa regioner på grund av ett högre pris på slutprodukten och därför kan de inte få tillträde till andra marknader. Detta problem skulle kunna lösas genom tillträde till marknaden på Portugals fastland med nedsatta punktskattesatser.

(6)

För att undvika en allvarlig begränsning av utvecklingen i de autonoma regionerna Madeira och Azorerna och för att behålla alkoholindustrin och de arbetstillfällen som den ger i dessa regioner, är det nödvändigt att förnya och utvidga tillämpningsområdet för det tillstånd som anges i beslut nr 376/2014/EU.

(7)

Beslut nr 376/2014/EU gäller till och med den 31 december 2020. Av tydlighetsskäl är det nödvändigt att anta ett nytt beslut om tillstånd för Portugal att tillämpa en nedsatt punktskattesats i de autonoma regionerna Madeira och Azorerna.

(8)

Eftersom skatteförmånen inte går utöver vad som krävs för att uppväga extrakostnaderna och eftersom de berörda volymerna är blygsamma och skatteförmånen begränsas till konsumtion i de autonoma regionerna Madeira och Azorerna samt Portugals fastland, undergräver åtgärden inte integriteten och sammanhanget hos unionsrätten.

(9)

För att kommissionen ska kunna bedöma om villkoren för tillståndet fortfarande är uppfyllda bör Portugal senast den 30 september 2025 lämna in en övervakningsrapport till kommissionen.

(10)

Detta beslut påverkar inte den eventuella tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(1)

Genom rådets beslut nr 189/2014/EU (2) gavs Frankrike tillstånd att för ”traditionell” rom som framställs i Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique och Réunion och säljs på det franska fastlandet tillämpa en nedsatt punktskattesats som får understiga den minimiskattesats för alkohol som fastställs i direktiv 92/84/EEG (3), men som inte får vara mer än 50 % lägre än den normala nationella punktskattesatsen för alkohol. Den nedsatta punktskatten är begränsad till en årlig kvot på 144 000 hektoliter ren alkohol. Det tillståndet upphör att gälla den 31 december 2020.

(2)

Den 18 oktober 2019 begärde de franska myndigheterna att kommissionen skulle lägga fram ett förslag till rådets beslut om förlängning av tidsbegränsningen för det tillstånd som anges i beslut nr 189/2014/EU, med en högre kvot för en ytterligare period på sju år, från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2027.

(3)

Med tanke på den begränsade lokala marknaden kan destillerierna i de fyra yttersta randområden som omfattas av det tillståndet endast utveckla sin verksamhet om de har ett tillräckligt tillträde till marknaden på det franska fastlandet, där de avsätter en betydande del (65 %) av sin rom. Svårigheten för ”traditionell” rom att konkurrera på unionsmarknaden beror på två parametrar: högre produktionskostnader och högre skatter per flaska, eftersom ”traditionell” rom vanligtvis saluförs med högre alkoholhalt och i större flaskor.

(4)

Produktionskostnaderna för värdekedjan sockerrör-socker-rom i de fyra yttersta randområden är högre än i andra delar av världen. Framförallt påverkar den avlägsna belägenheten och de besvärliga terräng- och klimatförhållandena i de fyra yttersta randområdena i hög grad kostnaden för ingredienser och produktion. Dessutom är arbetskraftskostnaderna högre än i grannländerna, eftersom den franska sociallagstiftningen är tillämplig i Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique och Réunion. Dessa yttersta randområden omfattas också av unionens miljö- och säkerhetsstandarder, som innebär betydande investeringar och kostnader som inte är direkt kopplade till produktivitet, även om en del av dessa investeringar medfinansieras av unionens strukturfonder. Dessutom är destillerierna i dessa yttersta randområden mindre än internationella företagsgruppers destillerier. Detta leder till högre produktionskostnader per producerad enhet.

(5)

”Traditionell” rom som säljs på det franska fastlandet marknadsförs vanligen i större flaskor (36 % av sådan rom säljs i flaskor som innehåller 1 liter) och med högre alkoholhalter (40–59 %) än konkurrerande rombaserade produkter som vanligen säljs i 0,7-liters flaskor med 37,5 % alkohol. De högre alkoholhalterna leder i sin tur till högre punktskatter, högre cotisation sur les boissons alcooliques (även kallad vignette de sécurité sociale) (VSS) och dessutom högre mervärdesskatt per liter rom som säljs. En nedsatt punktskattesats, som inte är mer än 50 % lägre än den normala nationella punktskattesatsen för alkohol, står således i proportion till de sammanlagda extrakostnader som är ett resultat av högre produktionskostnader och högre punktskatt, VSS och mervärdesskatt.

(6)

De extra kostnader som härrör från den mångåriga praxisen att sälja ”traditionell” rom med högre alkoholhalter och därmed högre skatter bör därför också beaktas.

(7)

Den skattemässiga fördel som omfattar både harmoniserade punktskatter och VSS och som ska godkännas måste fortsätta att vara proportionell för att inte undergräva integriteten och sammanhanget hos unionsrätten, inklusive säkerställande av att konkurrensen inte snedvrids på den inre marknaden och politiken för statligt stöd.

(8)

Den skattemässiga fördelen har hittills inte påverkat den inre marknaden, eftersom marknadsandelen för ”traditionell” rom har minskat med 11 % under de senaste åren, på grund av den ökande konsumtionen av rombaserade alkoholhaltiga drycker.

(9)

För att undvika ett allvarligt hinder för den ekonomiska utvecklingen i de franska yttersta randområdena och för att säkerställa kontinuitet i sockerrör-socker-rom-industrin och de arbetstillfällen som den erbjuder i de franska yttersta randområdena är det nödvändigt att förnya och höja den årliga kvoten för tillståndet som anges beslut nr 189/2014/EU.

(10)

För att säkerställa att detta beslut inte undergräver den inre marknaden bör de maximala kvantiteter av rom från de franska utomeuropeiska departementen som kan komma i fråga för denna åtgärd fastställas till 153 000 hektoliter ren alkohol per år.

(11)

Då den skattemässiga fördelen inte går utöver vad som krävs för att uppväga extrakostnaderna och eftersom de berörda volymerna är blygsamma och skatteförmånen begränsas till konsumtion på det franska fastlandet, undergräver åtgärden inte integriteten och sammanhanget hos unionsrätten.

(12)

För att kommissionen ska kunna bedöma om villkoren för tillståndet fortfarande är uppfyllda bör Frankrike senast den 30 september 2025 lämna in en övervakningsrapport till kommissionen.

(13)

Detta beslut påverkar inte den eventuella tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(1)

Enligt artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska rådet med beaktande av de strukturella, sociala och ekonomiska begränsningarna i de yttersta randområdena, inklusive deras avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng och ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, besluta om specifika åtgärder för att särskilt fastställa villkoren för hur fördragen ska tillämpas beträffande dessa områden, inklusive den gemensamma politiken.

(2)

Det bör därför beslutas om specifika åtgärder för att fastställa villkoren för hur EUF-fördraget ska tillämpas beträffande dessa områden. Vid utformningen av sådana åtgärder bör dessa områdens särdrag och särskilda begränsningar beaktas, utan att integriteten och sammanhanget hos unionsrätten, inklusive den inre marknaden och den gemensamma politiken, undergrävs.

(3)

Kanarieöarnas ekonomiska beroende av tjänstesektorn, särskilt turism, mätt i regionens andel av BNP med anknytning till denna sektor, utgör en betydande begränsning. Denna sektor spelar en betydligt större roll än industrisektorn för Kanarieöarnas ekonomi.

(4)

Den kombination av isolering och ökaraktär som är typisk för en ögrupp hindrar den fria rörligheten för personer, varor och tjänster, och är den näst största begränsningen för Kanarieöarna. Öarnas geografiska läge ökar deras beroende av luft- och sjötransporter. Transporterna till, från och på dessa avlägsna öar med ökaraktär gör att den lokala industrins produktionskostnader ökar ytterligare. Produktionskostnaderna är högre eftersom dessa transportmedel är mindre effektiva och dyrare än väg- eller järnvägstransporter.

(5)

Denna isolering leder även till högre produktionskostnader på grund av öarnas beroende av råvaru- och energiimport, nödvändigheten i att bygga upp lager och svårigheterna i fråga om tillförseln av produktionsutrustning.

(6)

Marknadens begränsade storlek och den låga exportverksamheten, ögruppens geografiska splittring, samt nödvändigheten i att bibehålla diversifierade små produktionslinjer för att tillgodose behoven på en liten marknad begränsar möjligheterna att uppnå stordriftsfördelar.

(7)

På Kanarieöarna är det ofta svårare eller mer kostsamt att få specialisttjänster och underhållstjänster utförda, och finna lämpliga utbildningar för ledare och tekniker, eller att lägga ut verksamhet på underleverantörer eller främja expansion utanför den regionala marknaden. Det begränsade urvalet av distributionssätt leder även till att det hålls för stora lager.

(8)

På miljöområdet ger bortskaffandet av industriavfall och reningen av giftigt avfall upphov till högre miljökostnader. Dessa kostnader är högre på grund av att det saknas återvinningsanläggningar, utom för vissa produkter, och att avfall måste transporteras för att behandlas på annan plats än på Kanarieöarna.

(9)

Den skatt som kallas Arbitrio sobre las Importaciones y Entregas de Mercancías en las Islas Canarias (AIEM-skatten) bidrar till uppnåendet av målet för autonom utveckling av Kanarieöarnas industriproduktionssektorer och diversifiering av Kanarieöarnas ekonomi.

(10)

Genom rådets beslut 2002/546/EG (2), som antogs enligt artikel 299 i EG-fördraget, bemyndigades ursprungligen Spanien att till och med den 31 december 2011 tillämpa undantag från eller nedsättning av AIEM-skatten för vissa produkter som tillverkas lokalt på Kanarieöarna. Bilagan till det beslutet innehöll en förteckning över de produkter för vilka undantag från skatteplikt och skattenedsättningar kunde tillämpas. Skillnaden i beskattning mellan lokalt tillverkade produkter och andra produkter kunde, beroende på vilken produkt det rör sig om, inte överstiga 5, 15 eller 25 procentenheter.

(11)

Genom rådets beslut nr 895/2011/EU (3) förlängdes tillämpningsperioden för beslut 2002/546/EG till och med den 31 december 2013.

(12)

Genom rådets beslut nr 1413/2013/EU (4) förlängdes tillämpningsperioden för beslut 2002/546/EG ytterligare till och med den 30 juni 2014.

(13)

Genom rådets beslut nr 377/2014/EU (5) bemyndigades Spanien att för vissa produkter som framställs på Kanarieöarna tillämpa undantag från eller nedsättning av AIEM-skatten till och med den 31 december 2020. Bilagan till det beslutet innehåller en förteckning över de produkter för vilka undantaget eller nedsättningen kan tillämpas.

(14)

En noggrann undersökning av situationen bekräftar att det är nödvändigt att tillmötesgå Spaniens begäran om förlängning av bemyndigandet.

(15)

Den högsta tillåtna differentierade sats som får tillämpas på de berörda industriprodukterna bör inte överstiga 15 %. I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör de spanska myndigheterna kunna besluta om den lämpliga procentsatsen för varje produkt. Den tillåtna skillnaden i beskattning bör inte överstiga de påvisade extrakostnaderna. Denna skatteförmån bör dock vara tillämplig med förbehåll för att en årlig begränsning på 150 miljoner EUR inte överskrids, utom i vederbörligen motiverade fall.

(16)

I enlighet med subsidiaritetsprincipen och för att säkerställa flexibilitet bör de spanska myndigheterna ha rätt att ändra förteckningen över produkter och den tillåtna skillnaden i beskattning av dem så att den avspeglar den faktiska nivån av extrakostnader i samband med framställningen av sådana produkter på Kanarieöarna. I detta sammanhang bör de spanska myndigheterna ha möjlighet att vid behov tillämpa lägre differentierade satser och fastställa en minimiskatt för specifika produkter, förutsatt att eventuella ändringar är förenliga med målen i artikel 349 i EUF-fördraget. Eventuella ändringar av förteckningen över produkter bör grundas på följande urvalskriterier: det förekommer lokal produktion, och dess andel av den lokala marknaden är minst 5 %; det förekommer en betydande import av varor (inbegripet från det spanska fastlandet och från andra medlemsstater) som kan göra det svårt att upprätthålla den lokala produktionen, och dess andel av den lokala marknaden är minst 10 %; och det förekommer extrakostnader som ökar tillverkningskostnaderna för den lokala produktionen i förhållande till produkter som framställs på annan plats, vilket äventyrar de lokalt framställda produkternas konkurrenskraft.

(17)

De spanska myndigheterna bör ha rätt att göra undantag från tröskelvärdena för marknadsandelar i vederbörligen motiverade fall, vilket inbegriper: arbetskraftsintensiv produktion; produktion som i övrigt är av strategisk betydelse för den lokala utvecklingen; produktion som är föremål för periodiska fluktuationer; produktion i särskilt missgynnade områden; och produktion av medicinska produkter och personlig skyddsutrustning som krävs för att hantera hälsokriser. De spanska myndigheterna bör ha möjlighet att ändra förteckningen över produkter och den tillåtna skillnaden i beskattning av dem, förutsatt att eventuella ändringar är förenliga med målen i artikel 349 i EUF-fördraget.

(18)

Målet att främja Kanarieöarnas socioekonomiska utveckling avspeglas på nationell nivå i AIEM-skattens syfte och i allokeringen av de intäkter som den genererar. Införlivandet av intäkterna från AIEM-skatten i Kanarieöarnas ekonomiska och fiskala systems resurser och användningen av dessa intäkter för en strategi för ekonomisk och social utveckling som inbegriper främjande av lokal verksamhet utgör rättsliga skyldigheter.

(19)

Undantaget från eller nedsättningen av AIEM-skatten bör gälla under sju år. För att kommissionen ska kunna bedöma om villkoren för bemyndigandet fortfarande är uppfyllda bör de spanska myndigheterna senast den 30 september 2025 lämna in en övervakningsrapport till kommissionen.

(20)

Detta beslut påverkar inte den eventuella tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget.

(1)

Rådets beslut nr 940/2014/EU (2) bemyndigar de franska myndigheterna att bevilja befrielse från eller nedsättning av sjötullen i de franska yttersta randområdena för produkter som förtecknas i bilagan till det beslutet som är lokalt tillverkade i dessa franska utomeuropeiska departement och regioner. Den maximala tillåtna skillnaden i skattesats är 10, 20 eller 30 procentenheter, beroende på vilka produkter och utomeuropeiska departement det gäller. Beslut nr 940/2014/EU gäller till och med den 31 december 2020.

(2)

Frankrike anser att de franska yttersta randområdenas nackdelar kvarstår och har hos kommissionen ansökt om att få behålla ett differentierat beskattningssystem, snarlikt det nu gällande, från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2027.

(3)

Undersökningen av förteckningarna över de produkter för vilka Frankrike önskar tillämpa en differentierad beskattning kräver emellertid mycket arbete, som består i att för varje produkt kontrollera om det finns skäl för en differentierad beskattning och vilken skattesats som bör tillämpas, för att säkerställa att den differentierade beskattningen inte undergräver integriteten och följdriktigheten hos unionens rättsordning, inbegripet integriteten och följdriktigheten hos den inre marknaden och den gemensamma politiken.

(4)

Den kris som covid-19-pandemin givit upphov till har kraftigt försenat de franska myndigheternas arbete med att samla in nödvändiga uppgifter för den kontrollen. Detta arbete har därför ännu inte kunnat avslutas.

(5)

Om inget nytt förslag antas före den 1 januari 2021 finns det risk för ett rättsligt tomrum, eftersom det då inte skulle kunna tillämpas någon som helst differentierad beskattning i de franska yttersta randområdena efter den 1 januari 2021.

(6)

En frist på ytterligare sex månader krävs därför för att kunna avsluta kontrollarbetet och ge kommissionen tid att lägga fram ett genomtänkt förslag som tar hänsyn till de många intressen som berörs.

(7)

Beslut nr 940/2014/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(1)

I förordning (EU) 2018/848, särskilt del I i bilaga II, fastställs vissa krav vad gäller användningen av växtförökningsmaterial under omställning och icke-ekologiskt växtförökningsmaterial.

(2)

Med tanke på utfasningen av undantagen från användningen av ekologiskt växtförökningsmaterial i artikel 53 i förordning (EU) 2018/848 är det viktigt att öka produktionen och utsläppandet på marknaden av ekologiskt växtförökningsmaterial och växtförökningsmaterial under omställning.

(3)

I enlighet med artikel 10.4 i förordning (EU) 2018/848 får växtförädlingsmaterial saluföras som en produkt under omställning förutsatt att en omställningsperiod på minst tolv månader har iakttagits. I enlighet med artikel 26.1 i förordning (EU) 2018/848 ska medlemsstaterna säkerställa att en databas som regelbundet uppdateras inrättas för förteckningen över ekologiskt växtförökningsmaterial och växtförökningsmaterial under omställning med undantag av groddplantor men inbegripet utsädespotatis, som är tillgängligt på deras territorium. Dessutom ska medlemsstaterna enligt artikel 26.2 ha system som möjliggör för aktörer som saluför ekologiskt växtförökningsmaterial eller växtförökningsmaterial under omställning, och som kan tillhandahålla dem i tillräcklig mängd och inom en rimlig period, att på frivillig basis kostnadsfritt, tillsammans med sina namn och kontaktuppgifter, offentliggöra information om det ekologiska växtförökningsmaterialet och växtförökningsmaterialet under omställning, såsom växtförökningsmaterial från ekologiskt heterogent material eller från ekologiska sorter som lämpar sig för ekologisk produktion, med undantag av groddplantor men inbegripet utsädespotatis, mängd i vikt för dessa material och den period av året då de är tillgängliga. I artikel 26.5 föreskrivs emellertid att medlemsstaterna får fortsätta att använda redan befintliga relevanta informationssystem.

(4)

Om ekologiskt växtförökningsmaterial inte är tillgängligt i tillräcklig mängd och avsaknaden av tillgång visas genom dokumentation som samlats in i ovannämnda databas och system är det därför viktigt att prioritera användningen av växtförökningsmaterial under omställning framför icke-ekologiskt växtförökningsmaterial. Dessutom bör enligt artikel 6 i i förordning (EU) 2018/848 användningen av egenproducerat ekologiskt växtförökningsmaterial och växtförökningsmaterial under omställning vara tillåtet.

(5)

Eftersom det finns skillnader i praxis mellan medlemsstaterna är det också ytterst viktigt att harmonisera de särskilda kriterierna och villkoren för att utfärda godkännanden att använda icke-ekologiskt växtförökningsmaterial, om ekologiskt växtförökningsmaterial och växtförökningsmaterial under omställning inte är tillgängligt i tillräcklig mängd eller tillräckligt hög kvalitet. En sådan harmonisering bör göra det möjligt att undvika möjlig otillbörlig konkurrens vid ekologisk produktion och säkerställa att vissa försiktighetsåtgärder vidtas vid plantering av växtförökningsmaterial samt att skiften till följd av föreskrivna växtskyddsbehandlingar i förekommande fall bör omfattas av en omställningsperiod enligt punkterna 1.7.3 och 1.7.4 i del I bilaga II till förordning (EU) 2018/848.

(6)

Trots de ansträngningar som aktörer inom produktionen av ekologiskt växtförökningsmaterial gjort finns det fortfarande många arter, underarter och sorter för vilka det inte finns något ekologiskt växtförökningsmaterial eller växtförökningsmaterial under omställning tillgängligt och för vilka det är nödvändigt att förenkla godkännandeprocessen genom att minska den administrativa bördan utan att äventyra produkternas ekologiska natur. I syfte att minska antalet begäranden om individuella godkännanden är det därför ändamålsenligt att på vissa villkor föreskriva årliga nationella allmänna godkännanden för arter, underarter och sorter och antagande av nationella förteckningar över arter och underarter för vilka lämpliga sorter av ekologiskt växtförökningsmaterial eller växtförökningsmaterial under omställning finns tillgängligt i tillräcklig mängd. Genom den strategin bör de individuella ansökningarna kunna begränsas. Dessutom innehåller dessa nationella förteckningar relevant information som förväntas öka kunskapen om och säkerheten i sektorn för ekologiskt växtförökningsmaterial och sålunda underlätta ytterligare utveckling, både inom denna mycket specialiserade produktionssektor och vid användningen av ekologiskt växtförökningsmaterial.

(7)

Del I i bilaga II till förordning (EU) 2018/848 bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)

Av tydlighets- och rättssäkerhetsskäl bör denna förordning tillämpas från och med det datum då förordning (EU) 2018/848 börjar tillämpas.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av järnkelat av lysin och glutaminsyra har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i den förordningen.

(3)

Ansökan gäller godkännande av järnkelat av lysin och glutaminsyra som fodertillsats i kategorin ”näringstillsatser” för alla djurarter.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sina yttranden av den 4 juli 2019 (2) och 25 maj 2020 (3) att järnkelat av lysin och glutaminsyra under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs eller konsumenters säkerhet. Den konstaterade också att tillsatsen är hud- och luftvägssensibiliserande och irriterande för ögon samt att den utgör en risk för användarna av tillsatsen vid inandning. Kommissionen anser därför att lämpliga skyddsåtgärder bör vidtas för att motverka negativa effekter på människors hälsa, framför allt vad gäller användare av tillsatsen. Myndigheten konstaterade också att tillsatsen inte medför någon ytterligare risk för miljön jämfört med andra godkända järnföreningar och att den är en effektiv källa till järn för alla djurarter. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av tillsatsen visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda, förutsatt att relevanta skyddsåtgärder vidtas för användarna av tillsatsen. Tillsatsen bör därför godkännas för användning.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av L-glutamin framställt av Corynebacterium glutamicum NITE BP-02524 som fodertillsats för alla djurarter har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande av L-glutamin framställt av Corynebacterium glutamicum NITE BP-02524 som fodertillsats för alla djurarter i kategorin ”näringstillsatser” och den funktionella gruppen ”aminosyror, deras salter och analoger” och i kategorin ”organoleptiska tillsatser” och den funktionella gruppen ”aromämnen”.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 18 mars 2020 (2) att L-glutamin framställt av Corynebacterium glutamicum NITE BP-02524 under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs eller människors hälsa eller på miljön. Myndigheten konstaterade också att tillsatsen är en effektiv källa till glutamin för alla djurarter, och för att tillskott av L-glutamin ska vara fullt effektivt för idisslare bör det skyddas mot nedbrytning i våmmen.

(5)

Vad gäller användning som aromämne konstaterade myndigheten att det inte krävs någon ytterligare dokumentation om effektiviteten när det används i rekommenderad dos. L-Glutamin får inte användas som aromämne i dricksvatten. I rekommenderad dos är det osannolikt att L-glutamin som aromämne ger anledning till farhågor. Det faktum att L-glutamin inte får användas som aromämne i dricksvatten utesluter inte användning i foderblandningar som administreras via vatten. Det bör fastställas begränsningar och villkor för att möjliggöra bättre kontroll av L-glutamin som aromämne. De rekommenderade halterna för L-glutamin bör anges på etiketten till tillsatsen. Om de halterna överskrids bör viss information anges på etiketten till förblandningar.

(6)

Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även rapporterna om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(7)

Bedömningen av L-glutamin framställt av Corynebacterium glutamicum NITE BP-02524 visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Tillsatsen bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av L-valin har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i den förordningen.

(3)

Ansökan gäller godkännande av L-valin framställt av Escherichia coli (KCCM 80159) som fodertillsats för alla djurarter i kategorin ”näringstillsatser” och den funktionella gruppen ”aminosyror, deras salter och analoger”.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 18 mars 2020 (2) att L-valin framställt av Escherichia coli (KCCM 80159) under föreslagna användningsvillkor som tillskott till foder i lämpliga mängder inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön. Dessutom konstaterade myndigheten att tillsatsen anses vara en effektiv källa till den essentiella aminosyran L-valin för foder och att den för att vara effektiv för idisslare bör skyddas mot nedbrytning i våmmen. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även rapporterna om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av L-valin framställt av Escherichia coli (KCCM 80159) visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Ämnet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

Ansökningar om godkännande av L-lysinmonohydroklorid framställt av Corynebacterium glutamicum DSM 32932 och L-lysinsulfat framställt av Corynebacterium glutamicum KFCC 11043 har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökningarna bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i den förordningen.

(3)

Ansökningarna gäller godkännande av L-lysinmonohydroklorid framställt av Corynebacterium glutamicum DSM 32932 och L-lysinsulfat framställt av Corynebacterium glutamicum KFCC 11043 som fodertillsatser för alla djurarter i kategorin ”näringstillsatser” och den funktionella gruppen ”aminosyror, deras salter och analoger”.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 19 mars 2020 (2) att L-lysinmonohydroklorid framställt av Corynebacterium glutamicum DSM 32932 under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs eller konsumenters hälsa eller på miljön. Myndigheten angav att det fanns en risk för användarna eftersom ämnet bör betraktas som irriterande för ögon. Kommissionen anser därför att lämpliga skyddsåtgärder bör vidtas för att motverka negativa effekter på människors hälsa, framför allt vad gäller användare av tillsatsen. Myndigheten konstaterade i sitt yttrande av den 1 juli 2020 (3) att L-lysinsulfat framställt av Corynebacterium glutamicum KFCC 11043 under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs eller människors hälsa eller på miljön. Myndigheten konstaterade också att båda tillsatserna är effektiva källor till aminosyran L-lysin för alla djurarter och att de för att vara lika effektiva för idisslare som för icke-idisslande arter bör skyddas mot nedbrytning i våmmen. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även rapporterna om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av L-lysinmonohydroklorid framställt av Corynebacterium glutamicum DSM 32932 och L-lysinsulfat framställt av Corynebacterium glutamicum KFCC 11043 visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Ämnena bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av ett preparat av 6-fytas har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande av ett preparat av 6-fytas framställt av Komagataella phaffii (CGMCC 12056) som fodertillsats i kategorin ”zootekniska tillsatser” och den funktionella gruppen ”smältbarhetsförbättrande medel” för värphöns och andra äggläggande fåglar.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 7 maj 2020 (2) att preparatet av 6-fytas framställt av Komagataella phaffii (CGMCC 12056) under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på hälsan för värphöns och andra äggläggande fåglar eller på konsumenternas säkerhet eller miljön. Myndigheten konstaterade också att tillsatsen bör betraktas som potentiellt luftvägssensibiliserande. Kommissionen anser därför att lämpliga skyddsåtgärder bör vidtas för att motverka negativa effekter på människors hälsa, framför allt vad gäller användare av tillsatsen. Myndigheten drog slutsatsen att tillsatsen är effektiv som zooteknisk tillsats för att förbättra fodrets smältbarhet för värphöns och andra äggläggande fåglar. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av preparatet av 6-fytas framställt av Komagataella phaffii (CGMCC 12056) visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av mononatriumglutamat framställt genom fermentering med Corynebacterium glutamicum KCCM 80188 har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande av mononatriumglutamat framställt genom fermentering med Corynebacterium glutamicum KCCM 80188 som fodertillsats för alla djurarter. Sökanden begärde att tillsatsen skulle införas i kategorin ”organoleptiska tillsatser”.

(4)

Sökanden begärde att fodertillsatsen skulle godkännas också för användning i dricksvatten. Förordning (EG) nr 1831/2003 medger emellertid inte godkännande av ”aromämnen” för användning i dricksvatten. Därför bör användningen av mononatriumglutamat framställt genom fermentering med Corynebacterium glutamicum KCCM 80188 inte tillåtas i dricksvatten. Det faktum att tillsatsen inte får användas som aromämne i dricksvatten utesluter inte användning i foderblandningar som administreras via vatten.

(5)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 19 mars 2020 (2) att mononatriumglutamat framställt genom fermentering med Corynebacterium glutamicum KCCM 80188 under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs eller konsumenters hälsa eller på miljön. Myndigheten konstaterade i yttrandet att tillsatsen inte är giftig vid inandning, irriterande för hud eller ögon eller hudsensibiliserande. Myndigheten konstaterade också att det är väldokumenterat att mononatriumglutamat förstärker smaken på livsmedel och att det därför inte krävs någon ytterligare dokumentation om effektiviteten i foder. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoder för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(6)

Bedömningen av mononatriumglutamat framställt genom fermentering med Corynebacterium glutamicum KCCM 80188 visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Ämnet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(7)

Det bör fastställas begränsningar och villkor för att möjliggöra bättre kontroll. Framför allt bör en rekommenderad halt anges på etiketten till fodertillsatsen. Om halten överskrids bör viss information anges på etiketten till förblandningar.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

(1)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/862 (2) fastställdes en justeringsgrad för direktstöd enligt förordning (EU) nr 1306/2013 med avseende på kalenderåret 2020. Justeringsgraden fastställdes på grundval av informationen i budgetförslaget för 2021, framför allt beaktades ett belopp för finansiell disciplin på 487,6 miljoner euro avsatt till den reserv för kriser inom jordbrukssektorn som avses i artikel 25 i förordning (EU) nr 1306/2013.

(2)

Justeringsgraden fastställdes också med beaktande av behovet av finansiell disciplin för att säkerställa att de årliga tak som avses i artikel 16 i förordning (EU) nr 1306/2013 respekteras, i enlighet med artikel 26.1 i samma förordning.

(3)

Behovet av finansiell disciplin för reserven för kriser inom jordbrukssektorn är fortfarande 487,6 miljoner euro, men de preliminära uppskattningarna i kommissionens kommande ändringsskrivelse nr 1 till budgetförslaget för 2021 om prognoser för direktstöd och marknadsrelaterade utgifter visar att den justeringsgrad för finansiell disciplin som fastställdes i genomförandeförordning (EU) 2020/862 behöver anpassas.

(4)

I enlighet med artikel 26.4 i förordning (EU) nr 1306/2013 bör justeringsgraden därför, på grundval av de nya uppgifter som kommissionen har, anpassas före den 1 december det kalenderår för vilket justeringsgraden är tillämplig.

(5)

Det ändrade förslaget till rådets förordning om den fleråriga budgetramen 2021–2027 (3) har ännu inte antagits. Som en försiktighetsåtgärd och med beaktande av den redan mycket långt framskridna beslutsprocessen när det gäller antagandet av den förordningen bör man vid beräkningen av justeringsgraden använda nettoanslagen för utgifter för Europeiska garantifonden för jordbruket för budgetåret 2021 som uppgår till 40 368,0 miljoner euro (särskilt utgiftstak enligt Europeiska rådets slutsatser av den 21 juli 2020, justerat för de överföringar som anmälts av medlemsstaterna i form av anslag mellan Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och direktstödet).

(6)

Som en allmän regel görs stödutbetalningarna till de jordbrukare som ansöker om direktstöd för ett visst kalenderår (N) under en fastställd utbetalningsperiod under budgetåret (N + 1). Medlemsstaterna får emellertid göra sena utbetalningar till jordbrukarna utanför utbetalningsperioden, inom vissa gränser. Sådana sena utbetalningar får göras under ett efterföljande budgetår. När finansiell disciplin tillämpas för ett visst kalenderår bör justeringsgraden inte tillämpas på de utbetalningar, för vilka stödansökningar har lämnats in under något annat kalenderår än det som den finansiella disciplinen avser. För att säkerställa likabehandling av jordbrukarna är det därför lämpligt att föreskriva att justeringsgraden bara ska tillämpas på utbetalningar för vilka ansökan har lämnats in under det kalenderår som den finansiella disciplinen avser, oavsett när stödet betalas ut till jordbrukarna.

(7)

I artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (4) föreskrivs att den justeringsgrad som tillämpas på direktstöd som fastställts i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) nr 1306/2013 endast ska tillämpas på direktstöd över 2 000 euro som beviljas en jordbrukare för motsvarande kalenderår. Till följd av att direktstödet införs gradvis i Kroatien ska, i enlighet med artikel 8.2 i förordning (EU) nr 1307/2013, justeringsgraden gälla där först från och med den 1 januari 2022. Därför bör den justeringsgrad som fastställs i den här förordningen inte gälla stöd till jordbrukare i den medlemsstaten.

(8)

Den anpassade justeringsgraden bör beaktas vid beräkningen av hela det stöd som beviljas en jordbrukare för en stödansökan som lämnats in för kalenderåret 2020. Av tydlighetsskäl bör genomförandeförordning (EU) 2020/862 därför upphävas.

(9)

För att säkerställa att den anpassade justeringsgraden är tillämplig från och med den dag då utbetalningarna till jordbrukarna inleds i enlighet med förordning (EU) nr 1306/2013 bör denna förordning gälla från och med den 1 december 2020.

(1)

I kommissionens beslut (EU) 2017/2285 av den 6 december 2017 om ändring av användarhandledningen om hur man ska gå till väga för att delta i Emas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) (2), anges i punkt 2.4.3 i bilaga I kraven för användning av en urvalsmetod för kontroll av organisationer med flera anläggningar.

(2)

I punkt 2.4.3.3 a i användarhandledningen, som ingår i bilaga I till beslut (EU) 2017/2285, anges sektorer inom vilka användning av en urvalsmetod för kontroll av organisationer med flera anläggningar är tillåten (tabell 9).

(3)

I punkt 2.4.3.3 b i användarhandledningen anges sektorer inom vilka användning av en urvalsmetod för kontroll av organisationer med flera anläggningar kan tillåtas i pilotprojekt (tabell 10). Där anges också att Emas-kommittén, efter ett pilotprojekt och på grundval av utvärderingen av pilotprojektet, kan rekommendera att inkludera sektorn i förteckningen över sektorer där användning av en urvalsmetod är tillåten (tabell 9).

(4)

Två pilotprojekt inom sektorer som förtecknas i tabell 10 har genomförts i Tyskland: ett projekt inom detaljhandel (Nace-kod 47.1) samt ett projekt inom vård och omsorg med boende (Nace-kod 87) och öppna sociala insatser (Nace-kod 88). En utvärdering av dessa pilotprojekt redovisades för Emas-kommittén.

(5)

På grundval av utvärderingen av pilotprojekten rekommenderade Emas-kommittén att dessa sektorer tas upp i förteckningen över sektorer där användning av en urvalsmetod för kontroll av organisationer med flera anläggningar är tillåten (tabell 9).

(1)

Enligt förordning (EG) nr 66/2010 får EU:s miljömärke tilldelas produkter som har reducerad miljöpåverkan under hela sin livscykel.

(2)

I förordning (EG) nr 66/2010 föreskrivs även att specifika kriterier för EU-miljömärket ska fastställas för varje produktgrupp.

(3)

I kommissionens beslut 2012/481/EU (2) fastställs kriterier och tillhörande bedömnings- och kontrollkrav för produktgruppen ”trycksaker”. Giltighetstiden för dessa kriterier och krav förlängdes till och med den 31 december 2020 genom kommissionens beslut (EU) 2018/1590 (3).

(4)

I kommissionens beslut 2014/256/EU (4) fastställs kriterier och tillhörande bedömnings- och kontrollkrav för produktgruppen ”konverterade pappersprodukter”. Giltighetstiden för dessa kriterier och krav förlängdes till och med den 31 december 2020 genom kommissionens beslut (EU) 2017/1525 (5).

(5)

För att bättre återspegla bästa praxis på marknaden för dessa produktgrupper och ta hänsyn till de innovationer som tillkommit under mellantiden är det lämpligt att fastställa en ny uppsättning kriterier för trycksaker, kontorsmateriel och pappersbärkassar.

(6)

Vid kontrollen av EU-miljömärkets ändamålsenlighet (Refit) (6) den 30 juni 2017, som innebar en översyn av genomförandet av förordning (EG) nr 66/2010, drogs slutsatsen att EU-miljömärket var i behov av en mer strategisk metod som bland annat innebär gruppering av relaterade produktgrupper där så är lämpligt.

(7)

I linje med dessa slutsatser är det lämpligt att, efter att ha hört EU:s miljömärkningsnämnd, se över kriterierna för produktgrupperna trycksaker och konverterade pappersprodukter, med beaktande av de framgångar som hittills nåtts, de berörda aktörernas intressen i produkten och eventuella framtida möjligheter för ökad spridning och marknadsefterfrågan på hållbara produkter.

(8)

Eftersom de två produktgrupperna ”trycksaker” och ”konverterade pappersprodukter” är nära relaterade till varandra och deras kriterier kommer att överlappa varandra är det lämpligt att anta ett enda beslut med en bilaga för båda produktgrupperna.

(9)

Produktgruppens namn bör ändras till ”trycksaker, kontorsmateriel och pappersbärkassar” för att på ett bättre sätt spegla produkternas funktion och säkerställa tydligheten om vilka produkter som ingår i produktgruppen. Detta ökar också systemens synlighet för marknadsaktörerna och minskar den administrativa bördan för de nationella myndigheterna.

(10)

I linje med denna översyn bör dessutom definitionen av produktgruppen ”trycksaker, kontorsmateriel och pappersbärkassar” i viss mån ändras för att göra en tydligare åtskillnad mellan olika typer av produkter.

(11)

Enligt den nya handlingsplanen för cirkulär ekonomi för ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa (7) som antogs den 11 mars 2020 ska krav på hållbarhet, materialåtervinningsbarhet och innehåll av återvunnet material mer systematiskt inkluderas i EU:s miljömärkeskriterier.

(12)

De reviderade kriterierna för EU-miljömärket för trycksaker, kontorsmateriel och pappersbärkassar bör i synnerhet syfta till ökad användning av pappersbaserade produkter som tillverkats på ett mer hållbart sätt och som kommer från hållbart brukade skogar eller återvunnet material. De nya kriterierna bör utgå från en livscykelanalys och ha som mål att främja energieffektiva tillverkningsprocesser och att minska utsläppen av flyktiga organiska föreningar som bidrar till fotokemisk oxidation, humantoxicitet, abiotisk nedbrytning, eutrofiering, försurning och klimatförändringar. De reviderade kriterierna bör begränsa användningen av farliga ämnen, motverka de utsläpp som uppstår under tryckningsprocessen, minska mängden pappersavfall som genereras i processen och öka produktens materialåtervinningsbarhet, vilket bidrar till att underlätta omställningen till en mer cirkulär ekonomi.

(13)

Med tanke på innovationscykeln för de båda produktgrupperna bör de nya kriterierna och tillhörande bedömnings- och kontrollkrav för respektive produktgrupp gälla till och med den 31 december 2028.

(14)

För att skapa rättslig säkerhet bör besluten 2012/481/EU och 2014/256/EU upphävas.

(15)

En övergångsperiod bör medges för tillverkare vars produkter har tilldelats EU-miljömärket för trycksaker eller konverterade pappersprodukter baserat på kriterierna i besluten 2012/481/EU respektive 2014/256/EU, för att ge dem tillräckligt med tid att anpassa sina produkter till de nya kriterierna och kraven. Under en begränsad tidsperiod efter antagandet av detta beslut bör tillverkare också tillåtas lämna in ansökningar som grundas antingen på de kriterier som fastställs i de besluten eller de nya kriterier som fastställs i det här beslutet. Licenser för EU-miljömärket som tilldelats enligt kriterierna i något av de gamla besluten bör vara tillåtna att användas i 18 månader från och med den dag då det här beslutet antas.

(16)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 16 i förordning (EG) nr 66/2010.

1.

pärmar: pappersbaserade produkter som används för förvaring av dokument eller tidskrifter och som består av ett omslag, vanligen tillverkat av kartong, med ringar för att hålla samman lösa blad, inklusive ringpärmar och pärmar med LA-ring.

2.

böcker: trådbundna eller limmade tryckta pappersprodukter med hårt eller mjukt omslag, utom årsrapporter, tidningar, broschyrer, tidskrifter och kataloger som publiceras regelbundet.

3.

arkiveringsprodukter: produkter som är avsedda för sortering, förvaring och skydd av pappersdokument, även hängmappar och pärmar med LA-ring.

4.

mapp: ett vikbart fodral eller omslag som används för arkivering av lösa blad, även produkter som innehåller pärmregister och avskiljare, dokumentportföljer, aktomslag, hängmappar, kartonglådor och treklaffsmappar.

5.

bilaga: ett extra blad eller en extra del som är tryckt oberoende av trycksaken och som antingen placeras mellan sidorna i en trycksak och som kan tas bort (lös bilaga) eller binds till sidorna i trycksaken och därmed blir en integrerad del av den (fast bilaga) inklusive flersidiga reklamblad, häften, broschyrer, svarskort och annat reklammaterial.

6.

förpackning: alla produkter oavsett typ och material som är avsedda att innehålla, skydda, hantera, leverera eller presentera varor, från råvaror till slutlig produkt och från producent till användare eller konsument.

7.

pappersbärkassar: pappersbaserade produkter som används för hantering eller transport av varor.

8.

trycksak: produkt med en tryckt bild som är resultatet av bearbetning av tryckmaterial där tryck sker på papper och även omfattar efterbehandling.

9.

kontorsmateriel: skriv- och arkiveringsmateriel av papper, även kuvert och annat kontorsmaterial.

10.

omslagspapper: papper i blad eller på rulle som används för omslag för t.ex. gåvor och paket.